UPPSALA UNIVERSITET Kandidatuppsats, 15 hp
Företagsekonomiska Institutionen Vårterminen 2014
2014-‐06-‐04
Nedskrivningar av Goodwill
Revisorers förhållningssätt till goodwillposten
Emma Johannesson & Marika Flod
Handledare: Mattias Hamberg
Sammandrag
Goodwill är en immateriell tillgång som har kommit att bli allt mer dominant i börsbolagens balansräkningar. I och med införandet av IFRS 3 och IAS 36 mäts goodwill till verkligt värde och skrivs enbart ned då det finns indikatorer på att ett nedskrivningsbehov föreligger. Syftet med denna uppsats är att skapa en förståelse för revisorns förhållningssätt gentemot goodwillredovisningen, hos företag där marknaden indikerar på att goodwillposten bör skrivas ned, men trots detta avstått från en nedskrivning. Våra förväntningar byggde på tidigare forskning om att företagsledningen agerar opportunistiskt i redovisningen av goodwill samt att revisorer har svårt att utvärdera företagens beslut. Detta i och med att uteblivande och fördröjningar av goodwillnedskrivningar är vanligt förekommande. Studien visar på att en större börda har kommit att läggas på revisorerna sedan införandet av IFRS 3 och IAS 36. Oftast är det företagsledningen och revisorn som har bäst förutsättningar att räkna ut och verifiera ett så korrekt verkligt värde som möjligt, särskilt då revisorn har bransch-‐ och företagsspecifik erfarenhet och kunskap.
Nyckelord: Goodwill, Nedskrivningar, IAS 36, IFRS 3, Agentteori, Revision.
Förord
Vi vill tacka de tre revisorer som gjort denna studie möjlig. Ett stort tack vill vi även rikta till vår handledare Mattias Hamberg som väglett oss och gett konstruktiv feedback på vår uppsats. Vidare vill vi ta tillfället i akt och tacka de som opponerat på vår uppsats och bidragit med givande kommentarer.
Uppsala 4 juni 2014
Emma Johannesson Marika Flod
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Problemdiskussion ... 2
1.3 Syfte ... 4
2. Redovisningsstandarder ... 5
2.1 Goodwill ... 5
2.2 IFRS 3 och IAS 36 ... 5
2.3 Upplysningskrav ... 7
3. Teoretisk referensram ... 9
3.1 Agentteorin ... 9
3.1.1 Innebörd för goodwillredovisningen ... 9
3.1.2 Revisorns roll ... 10
3.2 Tidigare forskning ... 11
3.2.1 Verkligt värde ... 11
3.2.2 Nedskrivningsbehov ... 12
3.2.3 Nedskrivningsindikatorer ... 14
3.2.3 Opportunistiskt beteende vid nedskrivningar ... 14
4. Metod ... 16
4.1 Val av forskningsansats ... 16
4.2 Val av företag ... 17
4.3 Val av respondenter ... 18
4.4 Operationalisering ... 18
4.4.1 Forskningmodell ... 18
4.4.2 Materialinsamling ... 18
4.4.3 Operationalisering av teori ... 19
5. Empiri ... 22
5.1 Verkligt värde ... 22
5.2 Nedskrivningsbehov ... 24
5.3 Nedskrivningsindikatorer ... 25
5.4 Opportunistiskt beteende vid nedskrivningar ... 27
6. Analys ... 29
6.1 Verkligt värde ... 29
6.2 Nedskrivningsbehov ... 30
6.3 Nedskrivningsindikatorer ... 32
6.4 Opportunistiskt beteende vid nedskrivningar ... 33
7. Konklusion ... 35
7.1 Slutsats ... 35
7.2 Vidare forskning ... 36
8. Referenser ... 37
8.1 Tryckta ... 37
8.2 Elektroniska ... 38
8.3 Regelverk ... 39
9. Bilagor ... 40
9.1 Bilaga 1: Intervjufrågor ... 40
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Innan den 1 januari 2005 när de nya redovisningsstandarderna IFRS 3 och IAS 36 började gälla för svenska börsbolag fanns det stora problem gällande redovisningen av immateriella tillgångar och vidare goodwill (Aktiespararna, 2007; Melville 2011, s.111).
I och med de nya redovisningsstandarderna ska goodwill redovisas till verkligt värde och posten ska årligen testas för nedskrivning istället för en årlig avskrivning (Grant Thornton, 2010). Innan introduceringen av dessa nya redovisningsstandarder var alla företag tvungna att göra årliga avskrivningar på goodwill, vilket resulterade i en kostnad som minskade bolagets resultat. Företagen kunde då fördela kostnaden på flera år genom att förlänga avskrivningstiden, vilket ledde till ett högre redovisat resultat. Detta trots att det nödvändigtvis inte speglade de ekonomiska förändringarna (Aktiespararna, 2007).
Syftet med IFRS 3 Rörelseförvärv var att förbättra relevansen, jämförbarheten och tillförlitligheten på den information som ett rapporterande företag tillhandahåller om ett rörelseförvärv, och effekterna den har på företagens finansiella rapporter (IFRS 3 § 1). Vidare menar Hamberg, Paananen & Novak (2011) att den mest betydelsefulla förändringen i de nya redovisningsstandarderna är gällande goodwill och avsikten är att redovisningen till verkligt värde ska öka de finansiella rapporternas relevans. Goodwill uppkommer först genom uppköp och om det köpande bolaget betalar ett högre belopp än det köpta bolagets bokförda egna kapital enligt IFRS 3 (IFRS 3 § 36).
För att kunna motivera goodwills värde vid ett nedskrivningstest krävs en så pass hög avkastning att den tillfredsställer ägarnas avkastningskrav. Ett exempel på när dessa redovisningsstandarder inte implementerades på rätt sätt var under årsskiftet 2006/2007, då säkerhetskoncernen Gunnebo hade en stor goodwillpost på 1056 miljoner kronor till följd av ett antal företagsförvärv (Aktiespararna, 2007). Gunnebo hade då ett relativt lågt avkastningskrav, vilket ledde till att goodwillposten inte skrevs ned. Med tanke på situationen i företaget skulle det vara motiverat med ett högre avkastningskrav, vilket skulle ge tydliga indikationer på att goodwillposten skulle
behöva skrivas ned. De fördelar IFRS 3 och IAS 36 säger sig ha tillämpades inte i detta fall utan gav istället ett fortsatt missvisande resultat (ibid).
Sannolikheten för att fler företag kommer att få problem med goodwillposten är stor i och med att goodwill varje år i genomsnitt ökar med 60-‐70 miljarder kronor genom förvärv av företag på Stockholmsbörsen. Samtidigt ligger nedskrivningarna enbart på omkring 10 miljarder kronor per år. (Gauffin & Nilsson, 2013) Vidare var det enbart ett mycket litet antal, av de få svenska bolagen som skrev ned goodwill 2008, som uppgav att nedskrivningen berodde på efterdyningar av den finansiella krisen. Detta trots att goodwillposten bör skrivas ned när det redovisade värdet är högre än återvinningsvärdet. Återvinningsvärdet för goodwill räknas ut genom nuvärdet av framtida kassaflöden, vilka ekonomiskt sett har påverkats negativt i och med den höga riskpremien på aktiemarknaden som uppdagades under krisen (IAS 36, § 1; Grant Thornton, 2010). IFRS:s vägledning angående förklaringen till hur värderingen ska gå till är inte överdrivet extensiv. Detta försvårar redovisningsarbetet samt skapar ett tolkningsutrymme som inte bara kan leda till en stor variation i tillämpningen och tolkningen av redovisningsstandarderna, utan det kan också skapa incitament för företagsledningen att agera opportunistiskt1 (AbuGhazaleh et al, 2011).
1.2 Problemdiskussion
En rad kvantitativa studier visar på problem med goodwillhanteringen. Dessa studier menar att goodwillredovisningen skapar incitament för företagsledningen att utöva resultatmanipulering, vilket ofta leder till fördröjningar i nedskrivningen av goodwill (Li
& Sloan, 2012). Detta gör det svårt för investerare att förutspå vad som kommer att ske på marknaden. Goodwillredovisningen baserat på verkligt värde leder dessutom i många fall till uppskruvade resultat och aktiepriser till följd av stora goodwillposter som inte skrivs ned i takt med den ekonomiska förändringen av värdet. (Ramanna & Watts, 2012; Shalev, Zhang & Zhang, 2011) Subjektiviteten i goodwillredovisningen och dess nedskrivningar gör det svårt för revisorer att påtvinga nedskrivningar i nuläget. För att lösa detta problem behövs kanske inte enbart en uppdatering och ett förtydligande från
1 ”Opportunism is self-‐interest seeking with guile. In practice, it involves several elements: (i) distortion of information, including overt behaviors such as lying, cheating and stealing, as well as more subtle behaviors such as misrepresenting information by not fully disclosing.” (Jap & Anderson, 2003 s.1686)
IASB genomföras, utan missbruket av goodwill är också en fråga för revisorerna (Li &
Sloan, 2012).
Reglerna för redovisning av goodwill har gått ifrån årliga linjära avskrivningar till årliga nedskrivningstest i och med införandet av IFRS 3. Nedskrivningstestet baseras på en beräkning av det diskonterade nuvärdet av de framtida övervinster som goodwillposten antas representera. Syftet med nuvärdesberäkningen vid nedskrivningstestet är att värdet på goodwillposten ska bli så rättvisande som möjligt. Den huvudsakliga tanken bakom införandet av IFRS 3 är att öka relevansen, tillförlitligheten och jämförbarheten av finansiell information. (IFRS 3, § 1) Dock ger den nya standarden ett ökat utrymme för subjektiva bedömningar som kan komma att ha motsatt effekt (AbuGhazaleh et al, 2011).
En viktig del av IFRS 3 innebär utvecklade regler för identifieringen av immateriella tillgångar. Trots att en betydande del allokeras till immateriella tillgångar fortsätter goodwill ständigt att växa (Grant Thornton, 2010; Gauffin & Nilsson, 2013). En studie av svenska förvärv visar att det finns stora skillnader i hur redovisningsstandarderna tillämpas i företagen (Gauffin & Nilsson, 2013). Fler studier visar på att företag har problem med att implementera IAS 36 och att IFRS 3 tillämpas och implementeras i olika utsträckning av företag. Att standarden tillämpas och implementeras i olika utsträckning försvårar för analytiker och andra intressenter att göra jämförelser företagen emellan, vilket går emot syftet med införandet av IFRS 3. (ibid) Gauffin &
Nilsson (2013) menar att trots indikationer på att goodwill behöver skrivas ned är nedskrivningarna fortsatt låga, vilket har lett till stora och växande goodwillposter.
Enligt agentteorin kommer ett subjektivt regelverk leda till att företagsledningen utnyttjar denna flexibilitet för att agera opportunistiskt och på så sätt undvika nedskrivningar (Ramanna & Watts, 2012). Dock har det visat sig att extensiva nedskrivningar av goodwill inte haft den effekten på börsvärdena hos amerikanska företag som det möjligtvis fanns rädsla för (Grant Thornton, 2010). Således kan goodwillredovisningen till verkligt värde leda till mer tillförlitliga värden om den implementeras och tillämpas på rätt sätt. (IFRS 3, § 1). Oberoende om ett nedskrivningsbehov föreligger eller inte ska företagen lämna information och
upplysningar om vilka antaganden som gjorts vid prövningen av en eventuell nedskrivning. Upplysningarna om de antagandena som har gjorts är viktiga om det ska vara möjligt att få någon uppfattning kring om goodwillposten är övervärderad.
(Aktiespararna, 2007) Att standarden tillämpas på rätt sätt och att upplysningskraven följs är ett ansvar som åligger revisorerna. Revisorns roll är att kontrollera om företaget redovisat goodwill till ett för högt värde, samt bevaka att redovisningsstandardernas regelverk följs på ett korrekt sätt. (Aktiespararna, 2007) Revisorn har en extern och oberoende roll då denne verifierar bokföring, beslutsmässighet och verksamheten i en organisation. (FAR, 2014)
En intressant aspekt är därför att göra en studie med kvalitativ ansats för att undersöka revisors syn på goodwill. Det är revisorernas ansvar att förklara för företagen hur redovisningsstandarderna ska följas. Därför är det viktigt att förstå hur revisorerna agerar vid implementeringen av IFRS 3 och IAS 36, i och med den kritik som under den senaste tiden riktats mot goodwillredovisningen (Li & Sloan, 2012; Hayn & Hughes, 2006).
1.3 Syfte
Syftet med denna uppsats är att skapa en förståelse för revisorns förhållningssätt gentemot goodwillredovisningen hos företag där marknaden indikerar på att goodwillposten bör skrivas ned.
2. Redovisningsstandarder
Detta avsnitt kommer att behandla vad goodwill är och hur redovisningsstandarderna IFRS 3 och IAS 36 påverkar redovisningen av goodwill.
2.1 Goodwill
Definitionen av goodwill enligt IFRS 3 är: ”En tillgång som representerar framtida ekonomiska fördelar som uppkommer från andra tillgångar förvärvade i ett rörelseförvärv som inte är enskilt identifierade och separata redovisade” (IFRS 3, § 68).
Olika exempel på goodwill kan vara kundrelationer, varumärke eller patent (IFRS 3, § 13). Goodwill är framtida ”övervinster” som antigen är internt genererat eller att det uppkommit vid ett företagsförvärv och ett övervärde uppstår (Hamberg et al, 2011;
Melville, 2011, s. 103, 111). Ny goodwill får enbart tas upp i balansräkningen om den gjorts via ett förvärv och beräknas då genom förvärvsmetoden (IFRS 3, § 4). Goodwill ska årligen testas för nedskrivning, men även då indikatorer på ett försämrat värde finns (IAS 36, § 10). På grund av att goodwillposten och andra immateriella tillgångar ständigt blir större i årsredovisningarna är det viktigt att förstå vilka faktorer som kan indikera på ett nedskrivningsbehov. Subjektivitet som ges i värderingen av dessa tillgångar kan komma att bli ännu mer betydande, då trenden visar på färre och färre observerbara värden vid bedömningen av det verkliga värdet eller nedskrivningar (Hayn & Hughes, 2006).
2.2 IFRS 3 och IAS 36
Tanken med IFRS 3 var att förbättra relevansen, tillförlitligheten och jämförbarheten i den finansiella rapporteringen vid förvärv (IFRS 3, § 1) Under IFRS 3 redovisas tillgångar och skulder till verkligt värde, vilket betyder ”Det belopp till vilket en tillgång skulle överlåtas eller en skuld regleras mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och har ett intresse av att transaktionen genomförs.” (IFRS 3, § 68). Detta ska ge användare av den finansiella informationen mer användbara och värderelevanta värden som speglar det ekonomiska värdet av goodwill (AbuGhazaleh et al, 2011). De nya redovisningsstandarderna har eliminerat det årliga avskrivningskravet och istället har årliga nedskrivningstest införts (IAS 36, § 10; IFRS 3, § 69b). Nedskrivningarnas värde kan inte återinföras i en senare period (IAS 36, § 124).
Den redovisningsstandard som bestämmer om goodwill måste skrivas ned eller inte är IAS 36. Syftet med denna standard är att få företag att beskriva de metoder om använts för att säkerställa att tillgångar inte redovisas till ett högre värde än återvinningsvärdet (IAS 36, § 1). Återvinningsvärdet representeras av det högsta av det verkliga värdet minus försäljningskostnaderna respektive nyttjandevärdet (IAS 36, § 18). För att beräkna nyttjandevärdet diskonteras framtida kassaflöden. Detta behöver göras i och med att det inte finns någon marknad för goodwill och återvinningsvärdet måste då uteslutande bestämmas av nyttjandevärdet (IAS 36, § 31). Eftersom goodwill inte genererar något kassaflöde måste det verkliga värdet räknas ut genom att det delas upp mellan olika kassagenererande enheter2 (IAS 36, § 80). Det är företagsledningen själva som bestämmer diskonteringsräntan och en sänkning av den innebär att det bedömda värdet ökar, vilket minskar behovet av nedskrivning. Diskonteringsräntan ska avspegla avkastningskravet med avseende på faktiska kapitalkostnader och risk, vilka kan vara godtyckliga. Ett exempel på subjektiva bedömningar är då genomsnittet av diskonteringsräntan för de noterade bolagen på Stockholmsbörsen år 2008 sänktes, samtidigt som riskpremien på aktiemarknaden ökade. (Grant Thornton, 2010)
Det finns både interna och externa informationskällor som indikerar på om ett nedskrivningsbehov föreligger. Dessa indikatorer redovisas i IAS 36 § 12 och är:
Externa informationskällor
• Det finns observerbara indikationer på att tillgångens värde har minskat betydande under perioden, av andra orsaker än tillgångens ålder eller normala användning.
• Under perioden har betydande förändringar, som innebär negativa effekter för företaget, i teknik, marknadsförutsättningar, ekonomisk eller juridisk omgivning inträffat, eller väntas inträffa, för den marknad för vilken tillgången är avsedd.
• Marknadsräntorna eller marknadens avkastningskrav på investeringar har stigit under perioden, på ett sätt som kan väntas påverka den diskonteringssats som
2 En kassagenererande enhet är den minsta identifierbara grupp av tillgångar som vid en fortlöpande användning ger upphov till inbetalningar som i allt väsentligt är oberoende av andra tillgångar eller grupper av tillgångar.” (IAS 36, s.2)
används för att beräkna tillgångens nyttjandevärde och därmed väsentligt minska tillgångens återvinningsvärde.
• Företagets redovisade eget kapital överstiger börsvärdet.
Interna informationskällor
• Det finns belägg för att tillgången är föråldrad eller skadad. Under perioden har betydande förändringar ägt rum, eller väntas äga rum inom en snar framtid, som på ett negativt sätt påverkar möjligheten att utnyttja tillgången för avsett ändamål.
Exempel är att tillgången inte längre utnyttjas, att företaget planerar att avveckla eller omstrukturera den verksamhet till vilken tillgången hör eller har planer på att avyttra tillgången i förtid, och gör en ny bedömning av tillgångens nyttjandeperiod som bestämbar i stället för obestämd. Den interna rapporteringen tyder på att tillgångens avkastning är lägre, eller kommer att bli lägre, än vad som tidigare antagits.
2.3 Upplysningskrav
Då företaget beräknar goodwillens återvinningsvärde genom att ta fram nyttjandevärdet är upplysningskravet mer omfattande än vid andra beräkningar av återvinningsvärdet (IAS 36, § 134). De upplysningskrav som måste redovisas för varje kassagenererande enhet vid användandet av nyttjandevärdet är (i enlighet med IAS 36, § 134d):
• Varje viktigt antagande på vilket företagsledningen har baserat sina kassaflödesprognoser för den period som täcks av de senast gjorda budgetarna/prognoserna. Viktiga antaganden är sådana antaganden för vilka enhetens (gruppen av enheters) återvinningsvärde är mest känsligt,
• En beskrivning av företagsledningens metod för att fastställa det värde eller de värden som innefattas i varje viktigt antagande, huruvida det värdet eller de värdena återspeglar tidigare erfarenheter eller, i tillämpliga fall, är i överensstämmelse med externa informationskällor, och, om så inte är fallet, hur och varför de skiljer sig från tidigare erfarenheter eller externa informationskällor,
• Den period över vilken företagsledningen har prognostiserat kassaflöden baserat på finansiella budgetar/prognoser som fastställts av företagsledningen och när
en period som är längre än fem år används för en kassagenererande enhet (grupp av enheter), en förklaring till varför den längre perioden är motiverad,
• Den tillväxttakt som används för att extrapolera kassaflödesprognoser bortom den period som täcks av de senast gjorda budgetarna/prognoserna, och motivet till att använda en tillväxttakt som överstiger den långfristiga tillväxttakten för de produkter, branscher eller land eller länder i vilket företaget är verksamt, eller för den marknad för vilken enheten (gruppen av enheter) är avsedd,
• Den diskonteringssats eller de diskonteringssatser som tillämpas på kassaflödesprognoserna.
I IFRS 3 krävs bland annat en beskrivning av de faktorer som utgör redovisad goodwill (IFRS 3, § 64b). Gauffin & Nilsson (2013) finner att denna information var mycket bristfällig i rapporterna för 2005, men att positiv förändring skedde de nästföljande åren. Något som de dock var oroliga över var att många företag under 2012 återigen inte uppfyllde nivån på tillräckligt värderelevant information i årsredovisningarna. De nedskrivningstesterna som är beskrivna i bolagens årsredovisningar ger sällan en fullgod beskrivning av vilka värderingsantaganden som företagsledningen har gjort samt även hur de aktuella marknadsförutsättningarna kan påverka de testade enheterna (Grant Thornton, 2010).
3. Teoretisk referensram
I detta kapitel beskrivs agentteorin samt dess koppling till IFRS 3, IAS 36 och revisorns roll.
Dessutom kommer tidigare forskning inom goodwill presenteras samt vad anledningarna till uteblivandet och fördröjningarna av goodwillnedskrivningar kan bero på.
3.1 Agentteorin
När samarbetande parter såsom ägare och ledning har olika mål och visioner gällande arbetet företaget ämnar utöva kan agent-‐principal problem uppstå (Eisenhardt, 1989;
Jensen & Meckling, 1976). Dessa problem kan ges i uttryck av agentkostnader som uppstår när företagsledningen agerar i eget intresse för att maximera sin egen nytta (Watts, 2003). Det är vid separation av ägande och kontroll som dessa intressekonflikter uppstår. När principalen anlitar en annan aktör, agent, och överlåter beslutsfattandet till den aktören ökar risken för missförhållande i företaget. Detta i och med att teorin utgår från att människan är en egoistisk nyttomaximerare. (Jensen & Meckling, 1976).
Agentkostnaderna som uppstår på grund av separationen mellan ägande och kontroll kan till viss del regleras genom kontrakt mellan parterna (Eistenhardt, 1989; Watts 2003). Jensen och Meckling (1976) menar att principalen kan utforma incitament för att få agenten att agera så som principalen önskar. Dock finns det problem vid verifieringen av agentens agerade. Det är både svårt och dyrt att övervaka agentens handlingar och därför är det inte möjligt att helt eliminera agentkostnaderna, vilka också tenderar att öka vid en mer spridd ägarstruktur. I noterade bolag uppstår agentproblematiken mellan aktieägarna och ledningen. Ledningen agerar i egenskap av agenter anställda av aktieägarna. Vid en mer spridd ägarstruktur blir det svårare att kontrollera företagsledningen eftersom möjligheten att kontrollera företaget blir friare. Dock går detta att kontrollera till viss del genom målkongruens mellan parterna. Exempelvis utformas belöningssystem som ett styrmedel för att skapa och öka tilltro till företagsledningen. (Jensen & Meckling, 1976)
3.1.1 Innebörd för goodwillredovisningen
Agenten har möjlighet att utnyttja subjektiviteten och bedömningsfriheten i IFRS 3 och IAS 36 på ett antal olika sätt. Exempelvis kan agenten, som i ett börsbolag representeras av företagsledningen, dra nytta av subjektiviteten för att få högre ersättning eller för att
upprätthålla sitt rykte i företaget, det vill säga ageranden som principalen, aktieägarna, möjligtvis inte stödjer. (AbuGhazaleh et al, 2011; Jensen & Meckling, 1976; Ramanna &
Watts, 2011) Subjektiviteten i redovisningsstandarderna samt svårigheterna vid beräkningen av det verkliga värdet kan leda till att ledningen inte alltid gör tidsmässigt korrekta goodwillnedskrivningar, vilket skapar stora svårigheter för investerare att förutse och beräkna dessa nedskrivningar (Li & Sloan, 2012). Företagsledningen har möjlighet att utnyttja dessa redovisningsstandarder för att vilseleda andra företagsintressenter och även marknaden (Jarva, 2009; Watts, 2003). Detta beror på informationsasymmetrin parterna emellan. (AuditQuality, 2005)
3.1.2 Revisorns roll
Till följd av den ofördelaktiga informationsasymmetrin som uppstår vid agent-‐principal relationer är det nödvändigt att dessa problem minimeras genom olika kontrollfunktioner (Jensen & Meckling, 1976). Ett sätt för principalen att förstärka förtroendet mellan dem och agenterna är genom revision. I och med att revisorer har en extern och oberoende roll i företaget kan de verifiera inte enbart bokföringen utan också beslutsmässigheten i organisationen. (AuditQuality, 2005; FAR, 2014)
Agentteorin kan förklara varför revison har blivit en sådan inflytelserik kontrollmekanism i företag med en spridd ägarstruktur som exempelvis börsföretag.
Dock är det många funktioner i företag som inte bevakas fullt så utförligt av ägarna.
Trots att revisorn ska se till att redovisningen är korrekt är det först och främst styrelsens ansvar att upprätthålla de nödvändiga interna kontrollerna och bokföringen i företaget (Svd, 2003). Eftersom principalerna varken har resurserna eller möjligheten att fullt ut kontrollera sina agenter kvarstår en del agent-‐principalproblem (Eisenhardt, 1989). I detta läge är det revisorerna som närmare har möjlighet att kontrollera de kontinuerliga uppföljningarna och redovisningen i företaget. Dock är inte denna roll helt oproblematisk. Revisorerna är dessutom en av principalernas agenter, vilket kan leda till problem gällande förtroendet, objektiviteten och oberoendet parterna emellan (AuditQuality, 2005). Detta problem kan till viss del åtgärdas genom exempelvis revisorsrotation (Affärsvärlden, 2014).
3.2 Tidigare forskning
Uppsatsens fyra teman är verkligt värde, nedskrivningsbehov, nedskrivningsindikatorer och opportunistiskt beteende vid nedskrivningar. I temana belyses olika ämnen; verkligt värde består av värdering och allokering av köpeskillingen, vidare behandlar nedskrivningsbehov beräkning av återvinningsvärdet, tillgångarnas avkastning samt
effektiv informationsutvinning. Nedskrivningsindikatorer omfattar
nedskrivningskriterier och marknadens tro på bolaget. Det sista temat opportunistiskt beteende vid nedskrivningar består av agent-‐principalbaserade motiv samt subjektivitet. Dessa teman besvarar studiens syfte genom att först förankras i den tidigare forskning och vidare analyseras med hjälp av resultaten från den empiriska undersökningen.
3.2.1 Verkligt värde
Redovisning till verkligt värde är när tillgångar och skulder värderas till deras aktuella värde (Ramanna, 2008). Holthausen och Watts (2001) menar att de verkliga värden som inte är baserade på aktivt handlade marknadspriser, såsom goodwill, kan öka sannolikheten för opportunistiska upplysningar i redovisningen då värdena inte är lika verifierbara som för andra tillgångar. Den goodwill som uppkommer i samband med ett förvärv måste allokeras till olika kassagenererande enheter baserat på de uppskattade verkliga värdena av hur det sammanlagda goodwillvärdet kan komma att realiseras.
Detta kan innebära att företaget tvingas separera synergifördelar från den förvärvade enheten. Konsekvensen av denna separering blir att allokeringen blir godtycklig och icke-‐verifierbar (Watts, 2003). Ju större och fler kassagenererande enheter ett företag har, desto större flexibilitet ges vid allokeringen av goodwill. Detta ger ledningen möjlighet till större flexibilitet gällande framtida goodwillnedskrivningar (Ramanna, 2008). Denna flexibilitet möjliggör för ett företaget med många kassagenererande enheter att enklare välja att göra en mycket omfattande nedskrivning alternativt välja att avstå från en nedskrivning (Ramanna & Watts, 2012; AbuGhazaleh et al., 2011). Li och Sloan (2012) menar att denna anpassbarhet utnyttjas av företagsledningen, vilket leder till uppblåsta goodwillposter som tillfälligt även inflaterar vinster och aktiepriser.
Ett annat problem i samband med värderingen till verkligt värde är att goodwillnedskrivningarna fördröjs och inte är tidsmässigt korrekta i jämförelse med det verkliga ekonomiska värdet (Hayn & Huges 2006; Li & Sloan, 2012).
Trots att syftet med de nya redovisningsstandarderna och värderingen till verkligt värde var att göra den finansiella rapporteringen mer relevant, kan de snarare ge en motsatt effekt (Li & Sloan, 2012). På grund av svårigheten med att verifiera verkliga värden finns det en sannolikhet att företagsledningen utnyttjar denna flexibilitet för att fördröja goodwillnedskrivningar (Watts, 2003; Ramanna, 2008, Ramanna & Watts, 2012; Shalev, Zhang & Zhang, 2011). Detta kan leda till att redovisningen bli mindre konservativ.
Exempelvis kan det resultera i initiala övervärderingar av tillgångar för att senare leda till stora och tidsmässigt opassande ”big bath”3 nedskrivningar. Dessa problem kan sprida sig vidare och resultera i att investerare övervärderar bolag med uppblåsta goodwillposter. (Li & Sloan, 2012).
3.2.2 Nedskrivningsbehov
Hayn & Hughes (2006) konstaterar att inköp med vissa specifika kännetecken såsom goodwillens andel av köpeskillingen samt vilken premie köpet har, det vill säga i vilken utsträckning anskaffningsvärdet överstiger marknadsvärdet på det förvärvade företaget, är viktiga indikatorer på om ett nedskrivningsbehov av goodwill föreligger. Li och Sloan (2012) ser mönster på framtida nedskrivningar om avkastningen på tillgångarna är låg i kombination med en hög andel goodwill av de totala tillgångarna.
Dock finns det bevis som visar på att goodwillnedskrivningar har en tre-‐ till fyraårig fördröjning i jämförelse med det faktiska ekonomiska värdet (Hayn & Hughes, 2006).
Eftersom en del bolag förväntas återhämta sig från kortare resultatnedgångar behöver perioden mellan den ekonomiska nedgången och nedskrivningen inte ha en överdriven påverkan på redovisningen. Hayn och Hughes (2006) fastställer dock att en tredjedel av bolagen skjuter på sina nedskrivningar på framtiden i upp till sex till tio år. Denna fördröjning kan bero på att företagsledningen vill nå upp till vissa redovisnings-‐ och resultatmål, trots att en nedskrivning i dessa fall hade varit behövd.
Nedskrivning bör göras då fair-‐value-‐to-‐book-‐value4 är mindre än 1 (Ramanna, 2008).
Då det inte finns några observerbara marknadspriser för goodwill, räknas detta verkliga värde ut genom att beräkna skillnaden mellan enhetens totala verkliga värde och det
3 ”The big bath theory of earnings management suggests that firms experiencing low earnings in a given year may take discretionary write downs to reduce even further the current period’s earn-‐ ings. The notion is that the company and its management will not be punished proportionately more for the big hit it takes to its already depressed earnings. This “clearing of the decks” makes it easier to generate higher profits in later years.” (Jordan & Clark, 2011)
4 Fair-‐value-‐to-‐book-‐value: Verkligt värde (marknadsvärde) i förhållande till bokfört värde
verkliga värde icke-‐goodwill tillgångarna har. Vissa verkliga värden kan enklare räknas ut än andra, exempelvis företagsspecialiserad utrustning. Ju större proportion av icke-‐
verifierbara tillgångar, såsom investeringar och kundfordringar, desto större flexibilitet ges i värderingen av de verkliga värdena och goodwill, vilket leder till en större anpassningsbarhet i besluten kring framtida nedskrivningar. (ibid) I och med att goodwillvärdet bygger på ledningens framtida beslut och ageranden, exempelvis gällande företaget konceptualisering och strategiimplementering, är det verkliga värdet av goodwill i sin natur icke-‐verifierbart, vilket försvårar tidsmässigt korrekta goodwillnedskrivningar (Ramanna & Watts, 2012).
Ramanna (2008) diskuturar alternativa förklaringar till varför det finns en negativ korrelation mellan nedskrivningar och marknadsvinster. Tidigare forskning har visat på att denna korrelation är baserad på antagandet att ledningen har möjlighet att avslöja privat information om framtida kassaflöden, tack vare friheten som ges i goodwillredovisningen (Li et al, 2011; AbuGhazaleh et al, 2011). Ramanna (2008) menar att det finns andra förklaringar till detta fenomen, exempelvis genom att nedskrivningarna skulle kunna vara en del av ”big bath” redovisning eller att nedskrivningarna skulle vara en indikation på ledningens bristande kompetens.
Ramanna & Watts (2012) finner vidare inga bevis för att ledningen skulle avslöja privat information i samband med icke-‐nedskrivningar, dock finner de svaga bevis för att ledningen skulle utnyttja agentbaserade motiv för att avstå och fördröja nedskrivningar.
Hayn och Hughes (2006) menar att det finns tecken som tyder på att kvaliteten och omfattningen av den publicerade information inte tillåter investerare, revisorer och andra användare av information att på ett effektivt sätt utvärdera ledningens beslut för nedskrivning av goodwill. Detta kan till viss del bero på att det sedan införandet av värdering till verkligt värde kommit att läggas en mycket större börda på revisorerna vid utvärderingen av goodwillspostens verkliga värde. (Hayn & Hughes, 2006) Den subjektiva naturen som finns i goodwillnedskrivningar gör det svårt för revisorer och regulatorer att i många fall framtvinga nedskrivningar (Li & Sloan, 2012).
3.2.3 Nedskrivningsindikatorer
Ramanna och Watts (2012) ser på de faktorer som kan förklara varför en företagsledning väljer att inte skriva ned goodwill. Detta trots att indikatorn book-‐to-‐
market5 är större än 1 under minst två år. Ramanna (2008) undersöker samma problem, när FTB är mindre än 1, vid indikatorer på att goodwill behöver skrivas ned. Däremot räknar denna nedskrivningsindikator enbart på att överskjutande delen på det verkliga värdet över det bokförda värdet beror på förvärvat goodwill. Internt generad goodwill samt undervärderade bokförda värden räknas inte med. Enheter med höga FTB värden kan absorbera förluster genom den nyförvärvade goodwillen, vilket ger möjlighet för ledningen att undvika framtida goodwillnedskrivningar. (Ramanna, 2008) Li och Sloan (2012) hittar å andra sidan ett positivt samband mellan BTMG16 och framtida nedskrivning av goodwill. I IAS 36 § 12 är en nedskrivningsindikator för goodwill då ett företags nettotillgångar är högre än börsvärdet och detta blir ett betydande problem då det förekommer flera år i rad (Hayn & Huges, 2006).
3.2.3 Opportunistiskt beteende vid nedskrivningar
När redovisningsstandarderna är flexibla kommer de leda till subjektivitet i
redovisningen då företagsledningen kommer göra egna antaganden och beräkningar.
Detta kan leda till ett opportunistiskt beteende som resulterar i fördröjningar av goodwill nedskrivningar samt att det kan leda till att resultatet och aktiepriset inflateras. (Li & Sloan, 2012; Hayn & Hughes, 2006). Enligt agentteorin kan flexibiliteten IAS 36 och IFRS 3 leda till ett opportunistiskt utnyttjande av redovisningsstandarderna (Ramanna 2008; Ramanna & Watts, 2012). Detta kan leda till att företagsledningen agerar i egenintresse för att få högre ersättning och bonus. Vidare forskning har dock visat att när incitamenten för utnyttjande av redovisningsstandarderna väl tas bort, exempelvis genom att företagsledningens bonusar inte baseras på resultatmått utan istället av andra komponenter såsom kassaflöden, försäljning eller tillväxttakten, försvinner delvis den möjliga över allokering som företagsledningen annars hade gjort (Shalev, Zhang & Zhang, 2013).
5 Book-‐to-‐market: Bokfört värde i förhållande till marknadsvärde
6 BTMG1: ”Book-‐to-‐market greater than one” -‐ Företagets bokförda värde överstiger företagets marknadsvärde
Motivet till utnyttjandet av flexibla redovisningsstandarder har visat sig vara grundade i agent-‐principalrelationer. Detta kan ges i uttryck av resultatmanipulationer, där bland annat VD:ns rykte och ersättning prioriteras av företagsledningen istället för ägarnas intressen i företaget (Ramanna & Watts, 2011; Shalev, Zhang & Zhang, 2013). Ramanna och Watts (2011) finner vissa bevis för att agent-‐principalbaserade motiv vid utnyttjandet av subjektiviteten som finns i redovisningsstandarderna, vilket begränsar verifierbarheten i de beräknade verkliga värdena.
AbuGhazaleh et al (2011) tror att goodwillnedskrivningar med största sannolikhet beror på VD-‐skiften, inkomstutjämningar och “big bath” redovisning, snarare än att fördröjningar av nedskrivningar skulle bero på opportunistiskt beteende kopplat till företagsledningens ersättning. Li och Sloan (2012) menar också att företagsledningens och VD:ns rykte spelar stor roll och att ledningen möjligtvis är motvillig att skriva ned goodwill på grund av att det kan tolkas som ett misslyckande från deras sida. Detta trots att forskning från USA har visat att goodwillnedskrivningarna har haft mycket begränsad effekt på marknaden (Grant Thornton, 2010). Li och Sloan (2012) finner dessutom resultat som visar på att företagsledningen utnyttjar subjektiviteten i värderingsprocessen för att tillfälligt överskatta goodwill och resultat, viket leder till uppskruvade aktiekurser. Detta i och med att aktiekurserna inte kan skapa korrekta förväntningar för den förhöjda sannolikheten för framtida goodwillnedskrivningar i bolag med interna indikatorer på övervärderad goodwill. (Li & Sloan, 2012)
Det finns dock en föreställning om att värderingen av goodwill till verkligt värde kommer att leda till bättre användbarhet av den finansiella rapporteringen (Ramanna, 2008). Trots att en del företagsledningar kommer att agera opportunistiskt i och med flexibiliteten i redovisningsstandarderna kan andra företagsledningar undvika opportunism, i samband med att upprätthålla den sittande ledningens rykte, för att göra den finansiella rapporteringen mer informativ (Ramanna, 2008; Li et al, 2011; Shalev, Zhang & Zhang, 2013). Investerare kan inte heller alltid se igenom de resultatmanipulationer som kan förkomma i uträkningen av det verkliga värdet, vilket leder till att flexibiliteten i de nya redovisningsstandarderna inte nödvändigtvis behöver leda till mer relevanta resultat (Hamberg, Paananen & Novak, 2011; Li & Sloan, 2012).
4. Metod
I metodavsnittet presenteras tillvägagångssättet som lägger grunden för genomförandet av undersökningen. I följande avsnitt motiveras även val av forskningsansats samt val av företag och respondenter. Vi redogör för källkritik samt undersökningens validitet och reliabilitet, detta för att ge en inblick och förståelse för val av materialinsamling samt val av forskningsansats för undersökningen.
4.1 Val av forskningsansats
Den kvalitativa forskningsmetoden försöker finna en djupare förståelse för respondentens syn på ett fenomen (Kvale, 1997, s.9). Då denna studie ämnar undersöka och skapa en djupare förståelse för revisorers syn på goodwillposten, är kvalitativa intervjuer att föredra framför en kvantitativ forskningsansats. En kvantitativ studie hade enligt vår mening inte bidragit till samma validitet7, då denna framförallt inte möjliggör för en lika djupgående förståelse och analys.
Avgörande för ett så giltigt och rättvisande resultat som möjligt, är att välja rätt metod i förhållande till undersökningens syfte och forskningsproblem (Kvale, 1997, s.19). Därför består studiens respondenter av revisorer med erfarenhet av företag likt de som motiveras i studiens syfte. De teorier som valts för studien lämpar sig väl utifrån vald metod, då dessa teorier redogör för revisorns roll och agentteorin som möjliggörs i och med subjektiviteten kring goodwillredovisningen. Detta är något vi urskiljer genom våra intervjuer och vår materialinsamling.
En deduktiv ansats på ett forskningsproblem innebär att forskningsproblemet utgår ifrån tidigare forskning och teorier. Denna undersökning har en deduktiv ansats då studiens forskningsproblem grundas i tidigare forskning som vi testar och analyserar utifrån studiens empiri (Saunders, Lewis & Thornhill, 2012, s.144-‐145). Vi utgår ifrån etablerade teorier, föreställningar och uppfattningar som antingen kan komma att stärkas eller motverkas i vår tolkande analys.
7 Validity: ”The extent to which data collection method or methods accurately measure what they were intended to measure ” (Saunders, Lewis & Thornhill, 2012, s.684)
4.2 Val av företag
För att besvara studiens syfte har företag med indikationer på ett nedskrivningsbehov av goodwill, men som valt att avstå från en nedskrivning valts ut. Vi har valt företag vars redovisade värde på goodwill överstiger företagets börsvärde, då detta är en indikation på ett nedskrivningsbehov enligt IAS 36 (IAS 36, § 12).
Företagen som är aktuella för studien är företag noterade på Stockholmsbörsen. Av vår handledare Mattias Hamberg har material erhållits med relevant information för studien. Informationen innefattar utvalda poster från de noterade företagens årsredovisningar år 2010. Dessa poster består av företagens redovisade eget kapital, börsvärden och goodwillposter, vilket är nödvändig information för att företagen som motiveras ovan ska erhållas. Utifrån denna information har företag vars GW>MV8 sorterats fram. Vidare har samma data hämtats från respektive av de fram sorterade företagens årsredovisningar för år 2013. De företag som även år 2013 har indikationen på ett nedskrivningsbehov, såsom redogjorts för ovan, är företag aktuella för denna studie. De tre respondenter som valts ut till undersökningen motiveras nedan.
Tabell 1; Sammanställning över respondenter GW: Goodwill
MV: Marknadsvärde
8 GW>MV: Då ett företags redovisande värde på goodwillposten överstiger företagets marknadsvärde
Företag och ort
Revisor i företag
Befattning Revisor 1
(R1) Man
Företag 1 Stockholm (F1)
GW>MV Vice VD, sitter med i ledningen, ansvarig marknadsfrågor Revisor 2
(R2) Man
Företag 2 Stockholm (F2)
GW>MV Partner, suttit med i globala ledningen, specialisering Telecom-‐ och mediaföretag Revisor 3
(R3) Man
Företag 3 Stockholm (F3)
Företag med hög GW post som nyligen gjort en stor nedskrivning
Partner, specialisering energisektorn
