Kommunikationsstrategier i omvårdnaden till patienter med demenssjukdom
Communicationsstrategies in nursing to patients with dementia disease
Annelie Rydström
Sjuksköterskeprogrammet 120 p Omvårdnad 41-60 p
Vårterminen 2007
Sektionen för Hälsa och Samhälle Box 823
301 18 Halmstad
Titel. Kommunikationsstrategier i omvårdnaden till patienter med demenssjukdom
Författare: Annelie Rydström
Sektion: Sektionen för Hälsa och Samhälle, Högskolan i Halmstad, Box 823, 301 Halmstad
Handledare: Jörgen Öijervall, Universitetsadjunkt Examinator: Kärstin Bolse, Universitetsadjunkt
Tid: Vårterminen 2007
Sidantal: 12
Nyckelord: demens, kommunikationsvårigheter, patienter, sjuksköterskerela- tioner och strategier
Sammanfattning: Patienter med demenssjukdom utgör i dag en stor patientgrupp som kommer att öka i framtiden. Demenssjukdomar har under senaste årtionden uppmärksammats som ett växande hot mot folkhälsan. I mötet med en patient med demenssjukdom finns det en rad svårigheter bland annat svårigheten i att kommunicera för att dessa patienter ska bli förstådda och bekräftade i om- vårdnaden krävs det att personalen har den kunskap motiva- ation och kraft som behövs för att förstå patienten. Syftet med litteraturstudien var att belysa strategier som underlättar kommunikationen. Arbetet är en litteraturstudie baserat på 11 vetenskapliga artiklar inom området. Resultatet visar att strategier för att underlätta kommunikationen både verbalt och icke-verbalt mellan sjuksköterskan och patienten med demenssjukdom har en stor betydelse för ett bra omhändertagande av patienten. Där kunskap om hur sjuksköterskan ska kommunicera med patienten på bästa sätt är centralt. Resultatet visar återkommande att en bekräftande attityd, kroppsspråket, ögonkontakten, röstvolymen, beröring, och ett tillåtande klimat är viktiga faktorer som gör att patienten trots graden av demenssjukdom ökar sitt självförtroende så pass mycket att en ömsesidig interaktion är möjlig och det ger också patienten en chans till att bli förstådd och bekräftad. För att kunna bemöta patienter med demenssjukdom behövs en gemensam värdegrund och riktlinjer för omhändertagandet.
Framtida forskning föreslås handla om att utveckla bra strategier i kommunikationen som bygger på den kvarvarande kognitiva förmågan som patienten har.
Title Communicationsstrategies in nursing to patients with dementia disease
Authors: Annelie Rydström
Department: School of social and Health Sicences, Halmstad University Box 823, 301 18 Halmstad
Superviser: Jörgen Öijervall, Lecturer Examiner: Kärstin Bolse, Lecturer
Period: Spring term 2007
Pages: 12
Keywords: communicative disorders, dementia, nurse relations, patients, and strategies
Abstract: Patients with dementia makes a large group of patients of today and it will increase in the future. Dementia diseases have paid attention during the latest decade to be a growing threat against the public health. In the meeting with the patient with dementia disease, there are some difficulties, for instance ability to communicate. If these patients will be understood and confirmed in long-term care. It´s require knowledge, motivation and strength of the caregiver to understand the patient. The purpose of the literature study was to illuminate strategies as facilitate the communication. The study was a literature study based on 11 scientific articles in the field. The result shows that strategies for facilitate communication both verbally and non-verbally between the nurse and the patient with dementia disease is dependent of a good care of the patient. Knowledge about how the nurse should communicate with the patient in the right way is central. The result shows recurrent of supportive attitude, bodylanguage, eye contact, the tone of the voice, affective touch and open climate are essential and does the patient in spite of the capacity of the demented disease enhance hers or his self- confidence so much that a mutual interaction is possible and this gives the patient a chance to be understood and confirmed. To be able to meet patients with dementia it needs community of values and guidelines for the care. Further research can be about developing good communication strategies as builds on the remaining cognitive capacity that the patient has left.
Innehåll
Inledning 1
Bakgrund 1
Demenssjukdom 1
Omvårdnad 2
Kommunikation 3
Syfte 4
Metod 4
Datainsamling 4
Dataarbetning 5
Resultat 6
Kommunikationsstrategier i 6
Omvårdnaden
Verbalt 6
Icke verbalt 7
Diskussion 8
Metoddiskussion 8
Resultatdiskussion 9
Verbalt 9
Icke verbalt 10
Konklusion 12
Implikation 12
Referenser Bilaga
Artikelöversikt
Inledning
Patientgruppen med demenssjukdomar kommer enligt Socialstyrelsen (2004) att öka i takt med att befolkningen blir allt äldre. Detta medför att allt fler personer kommer att drabbas av minnesrubbningar Mild Cognitive Impairment (MCI) som är ett första stadium till olika demenssjukdomar. Demenssjukdomar har under de senaste årtionden uppmärksammats som ett växande hot mot folkhälsan. Patienter med demenssjukdom har ett stort behov av vård, från anhöriga, landsting och kommun. För att möta dessa patienter med respekt för människovärdet krävs det en god demensvård, där ett gott omhänder- tagande från professionella vårdarbetare som har en gemensam värdegrund och gemensamma riktlinjer som grund (Socialstyrelsen, 2004).
I mötet med en patient med demenssjukdom finns det en rad svårigheter bland annat svårigheten i att kommunicera (Hemsley, Sigafoos, Balandin, Forbes, Taylor, Green et al 2001). Sjukdomen har en stor inverkan på hur patienten uppfattar och aktivt kan styra mötet. Förmågan att förstå språk, förmedla sig, tolka intryck, förflytta sig och att orientera sig är minskad. Detta kan innebära att känsligheten för stress ökar som kan resultera i aggressioner, oro, skrik, misstänksamhet eller vandringar. Detta innebär att patienten redan från början är i ett underläge i mötet med personalen (Goldstein, 1952).
Bakgrund
Demenssjukdomar
I Sverige fanns år 2003 cirka 140 000 individer med olika grad av demenssjukdomar varav 2/3 med Alzheimers sjukdom. Prognosen visar att år 2050 kommer prevalensen av demenssjukdomar att vara över 250 000 individer (Socialstyrelsen, 2004).
Kognitiva åldersförändringar mellan det som är normalt och icke normalt kan ibland vara diffus. Det normala åldrandet hänger samman under livets gång med fysiologiska processer. Det är den biologiska klockan som styr utvecklingen och överlevnaden av nervcellerna (Markusson, Blennow, Skoog, Walin, 2003). Äldre människor kan drabbas av långvariga förvirringstillstånd av bland annat läkemedel, B12 brist, depressioner och urinvägsinfektioner som kan liknas vid demens. Därför beskrivs demens som en förvärvad och en kraftig försämring av flera funktioner i hjärnbarken, men utan försämrat medvetande (Marcusson et al 2003).
Ordet demens kommer ifrån latinets ”de mens” det vill säga ” utan själ” och användes först under tidiga 1800-talet av de franska forskarna Pinel (1745-1826) och Esquirol (1772-1840) för att beskriva mental försämring och det var synonymt med galenskap och sinnessjukdom som orsakades av organskador i hjärnan (Feil, 1994; Marcusson et al 2003).
Den grundläggande bristen vid demenssjukdom är nedsatt minnesfunktion (amnesi). Det finns ett test som kan göras för att testa den kognitiva förmågan. Det heter Mini Mental State Examination (MMSE) (Folstein, Folstein & McHugh, 1975) I Sverige heter det Mini Mental Test, (MMT) och är ett screeningsinstrument. Där poängsättningen är max 30 och har patienten 24 poäng eller under indikerar detta en kognitiv försämring.
Instrumentet används som komplement i diagnostiken av störningar i den kognitiva
förmågan. Demens består inte endast av symtom som glömska, utan något eller några av följande symtom ingår också försämrad orienteringsförmåga, olika typer av språkstörningar (afasi), oförmåga att tolka sinnesintryck (agnosi) och oförmåga att utföra viljestyrda handlingar (apraxi) samt svårigheter att klara av vardagsysslor (Markusson et al 2003; Socialstyrelsen, 2004).
MCI är en lindrig kognitiv störning som uppmärksammas alltmer. Cirka 15 procent av personer över 65 år anses ha detta tillstånd, den förekommer även hos personer som är arbetsföra. 10-25 procent av personerna med MCI utvecklar demenssjukdom varje år (Marcusson et al 2003).
Den vanligaste formen av demenssjukdomar är Alzheimers sjukdom som är en primär degenerativ sjukdom. Hjärncellerna degenererar gradvis och det ansamlas ett icke nedbrytande protein i hjärnan. Av alla demenssjukdomar utgör Alzheimers cirka 60 procent. Alzheimer är inte en enda sjukdom, utan tillhör en grupp av likartade sjukdomar.
Vid Alzheimer börjar symtomen med tilltagande minnesstörningar och koncentrationsvårigheter. Minnesstörningarna blir allt svårare och med tiden blir även känslolivet avtrubbat. För vissa personer försvinner talförmågan och i slutstadiet försvinner även tidsbegreppet och till sist blir många av personerna helt hjälplösa (Marcusson et al 2003).
Vid frontallobsdemens drabbas den främre delen av hjärnan. Den överordnade funktionen av frontallobsområdet är planläggning och viljekraft. När detta område skadas så påverkas viljan och planeringsförmågan. Hämningslöshet, taktlöshet och impulsiva handlingar är karaktäristiska symtom, även allvarliga missbedömningar och opassande sexuellt uppträdande kan också förekomma. I sjukdomsförloppet uppträder minnes- problemen ganska sent, och på grund av det, så kan det dröja innan demenssjukdomen upptäcks (Marcusson et al 2003).
Vid vaskulär demens (kallas också för multiinfarktdemens) blockeras de små blodkärlen av blodproppar som försörjer hjärnvävnaden. Detta leder till infarkter i de områden som drabbas. Karaktäristiska symtom i denna demenssjukdom, som kan variera mellan olika individer beroende på vilken del hjärnan som drabbas är psykisk långsamhet, svårigheter att planera och genomföra saker samt nedsatt initiativförmåga. Vid skador i främre delen av hjärnan kan personerna drabbas av personlighetsförändringar, gångsvårigheter och nedsatt funktionsförmåga (Marcusson et al 2003).
Omvårdnad
I flera kommuner finns det demenssjuksköterskor som har till uppgift att samordna kunskap och medverka i omvårdnaden runt patienten och att tillföra kompetens till verksamheten. Detta kan ske genom utbildning och information till personal och an- höriga. Sjuksköterskorna ska även stödja och att ge handledning till personalen, an- höriga och patienter. I de flesta kommuner finns det speciella demensenheter, som är särskilda boendeformer för patienter med demenssjukdom, där service och omvårdnad och stöd ges (Edberg, Norberg, Zingmark, Rahm Hallberg, Almberg, Jansson et al 2002).
I socialtjänstlagen (2001:453) står det i 5 kapitlet 5 § att ”Kommunen skall verka för att äldre människor får goda bostäder och ge dem som behöver det stöd och hjälp i hemmet
och annan lättåtkomlig service. Kommunen skall också inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd”.
”Sjuksköterskans ansvar har fyra grundläggande komponenter: att främja hälsa, före- bygga sjukdom, återuppbygga hälsa och lindra lidande” (ICN, 2002, s. 3).
I omvårdnaden av patienten med demenssjukdom är syftet mest att lindra effekterna av symtomen. För att kunna göra det krävs det kunskap om hur anpassningen av omvårdnadsarbetet görs med hänsyn till symtomen (Socialstyrelsen, 2002). Målet i omvårdnadsförloppet är att stärka patientens livskompetens (Gustafsson, 2004). Enligt Joyce Travelbee, (1971) är omvårdnad att hjälpa den sjuke och den lidande patienten att finna en mening i den situation hon eller han genomlever. Detta sker med hjälp av en mellanmänsklig relation, som är en interaktionsprocess i fler faser mellan sjuksköterskan och patienten. Från den första fasens osäkra oetablerade möte till den sista fasen där kontakten är väl etablerad mellan sjuksköterskan och patienten där de har fått en ömsesidig förståelse mellan varandra (Travelbee, 1971).
Kommunikation
Det finns sjukdomar som orsakar språkstörningar en av dem är sjukdomen demens som påverkar patientens kapacitet att kommunicera, både verbalt och icke-verbalt och detta kan leda till svårigheter att relatera till andra. Ordet kommunikation kommer ifrån laniska ordet communis som betyder gemensam, kommunicera betyder alltså en gemensam handling. Det är bra att ingå i gemenskap för alla människor och de flesta har upplevelsen att göra sig förstådd och att bli förstådd och är tillfredställda med det. Medan att bli miss- förstådd av andra och sedan inte förstå vad andra vill säga oss upplevs som obehagligt (Solem, Ingebretsen, Lyng, Nygård, 1996).
Är förmågan att kommunicera nedsatt för patienten med demens så är det viktigt att personalen i omvårdnaden av patienten ökar känsligheten för hur dem själva uttrycker sig (Hallberg, Holst, Nordmark & Edberg, 1995). Genom att kommunicera med patienten på ett medkännande och ett bekräftande sätt befinner sig sjuksköterskan på samma våglängd som patienten och om sjuksköterskan samtidigt håller sig på ett lagom och respektfullt avstånd och tänker på patientens integritet kan detta förhållningssätt till patienten karaktäriseras som en ”Caring nurse” (Haldordottir & Hamrin, 1997).
Kommunikationssvårigheterna medför också att personalen kan fatta beslut av om- vårdnaden utifrån hur personalen själv uppfattar patientens upplevelser, detta innebär att personalen inte uppmärksammar patientens beteende, känslor och uttryck (Hallberg et al 1995). Har patienten en otydlig kommunikation som inte personalen kan tolka finns det en risk att patienten blir kränkt, eftersom integriteten då kan gå förlorad (Holst, Edberg &
Hallberg, 1999), här krävs det att vara närvarande och att vara mottaglig för patientens sätt att uttrycka sig (Hallberg et al 1995).
Den försämring som patienten genomgår är det grundläggande problemet till kommunikationssvårigheterna. Den personal som patienten möter är också en del av problemet, där personalen kanske saknar kunskaper, motivation eller kraft att förstå patienten och att göra sig förstådda (Solem et al 1996). Det kan då vara viktigt att öka känsligheten för de icke-verbala signaler som patienten försöker att uttrycka.
Uppmärksamheten via blicken från personalens sida är ett sätt att förhålla sig till
patienten. Det är ett sätt att skapa atmosfär och det inger förtroende och en trygghet och detta är grunden för en god vård (Melin & Olsen, 1999). Personalens förhållningssätt under mötet med patienten med demenssjukdom har en mycket stor betydelse, för hur mötet upplevs av patienten (Magai, Cohen, Gomberg, Malatesta & Culver, 1996). Att ta patienten på allvar och att acceptera henne eller honom såsom hon eller han är, är att visa den andre bekräftelse detta är en förutsättning för att förstå patienten med demenssjukdom (Widdershoven, 1999).
Kommunikation är enligt Travelbee, (1971) ett av sjuksköterskans viktigaste redskap där sjuksköterskan använder sig själv terapeutiskt. Här gäller det att ha självinsikt och självförståelse av mänskligt beteende det är att förutse både sitt eget och andras beteende.
Det gäller också att etablera en mellanmänsklig likvärdig relation mellan sjuksköterskan och patienten. I mötet utspelar sig en ständig kommunikation, där kommunikationen sker med hjälp av ord (verbalt), mimik, tonfall och beröring (icke verbalt). Sjuksköterskan lär sig genom kommunikationen både verbalt och icke verbalt att känna patienten som person och detta är ett villkor för att kunna identifiera hennes eller hans unika behov, så att sjuksköterskan kan genomföra en så god omvårdnad som möjligt och som sker i harmoni mot patientens behov (Travelbee, 1971).
I kommunikationssvårigheter med patienten med demenssjukdom finns det olika terapier.
En terapi som Naomi Feil (amerikansk socionom född-32) utvecklat är Validation therapy en bekräftelse terapi, som går ut på att ha en grundläggande värderande och en accepterande attityd i förhållandet till patienten. Att aktivt lyssna på patientens upp- fattning av verkligheten, och erbjuda henne eller honom ett känslomässigt stöd in i denna helt reella värld genom att bekräfta värdet och giltigheten i deras känslor. Att validera är att erkänna en persons känslor att säga att deras känslor är sanna. Det handlar om god kommunikation. Feil har utvecklat fyra stadier i demensutvecklingen som kräver olika kommunikationstekniker, Mal-orientation där är det viktigt att beröra med försiktighet, ett handslag eller en vänlig beröring på underarmen räcker, känn patientens behov av beröring. Detta på grund av att dessa patienter som befinner sig i detta stadium är måna om sin integritet. Prata om fakta inte känslor, känslor känns hotande för patienten.
Upprepa nyckelorden ifrån svaren ifrån patienten. Använd aldrig varför i en fråga men använd vem, vad, var, när och hur frågor. Time Confusion i detta stadium är det viktigt att beröra patienten de behöver nära kroppskontakt. Ögonkontakt som är äkta och direkt.
Tonläget som är varmt och lågt. Koncentrera på känslor istället för fakta, uttryck deras känsla med känsla. Fråga inte varför utan använd vem, vad, var, när och hur frågor.
Repetitive Motion detta stadium är likt det förra i kommunikationsteknik. Vegetation där patienten sluter sig inom sig själv är beröringen den viktigaste faktorn. Försök att få ögonkontakt även om det är svårt. Använd musik det når patientens känslor (Feil, 1994).
Målet med denna terapi är att förbättra sina färdigheter i kommunikation med patienten med demenssjukdom och att minska stresskänslor hos patienten. Det som gäller är att ge patienten en upplevelse av värdighet och tillfredställelse, och för personalen att ta större ansvar i kommunikationen med patienten. Att ha patientens referensram i åtanke, så inte ansvaret ligger på patienten att försöka förstå personalen (Feil, 1994).
Syfte
Syftet var att belysa strategier för att underlätta kommunikationen i omvårdnaden till patienten med demenssjukdom.
Metod
Studien genomfördes som en litteraturstudie.
Datainsamlingen
Innan litteratursökningen påbörjades utformades följande inklusionskriterier.
Vara publicerade mellan 1995-2006
Vara skrivna på engelska
Innehålla abstract
Vara vetenskapligt granskade
Sökningarna gjordes i databaserna Pub Med och Cinahl. Sökorden som användes vid artikelsökningarna var Communicative disorders, nurse-patient relations, strategies, music- therapy, dementia och dance-therapy. Sökordet dementia var det enda sökordet som söktes som MeSH-term i databasen Cinahl. Inga MeSH-termer användes i databasen PubMed. Manuell sökning användes för att utöka antalet artiklar till resultatet, genom att referenslistor genomsöktes efter artiklar som var relevanta till syftet.
Första urvalet gjordes utifrån titeln på artiklarna. Sedan lästes abstracten och de abstract som stämde överens med syftet, beställdes från tidskriften via biblioteket på Campus. Sammanlagt lästes 14 artiklar i fulltext av dessa användes 11 artiklar i resultatet. En översikt av sökhistorien till resultatartiklarna redovisas i tabell 1.
Tabell 1 Sökhistoria
Databas Datum Sökord Antal
Träffar
Genomlästa Abstract
Urval 1 Urval 2 Valda artiklar
Cinahl 2007-02-24 Strategies
Nurse-patient relations Dementia [MeSH]
5 2 1 1
Cinahl 2007-02-24 Dementia [MeSH]
Music-therapy
35 12 5 1
Cinahl 2007-03-03 Dementia [MeSH]
Dance-therapy
3 2 1 1
PubMed 2007-03-03 Communicative disorders Nurse-patient relations
27 6 2 2
PubMed 2007-03-03 Nurse-patient relations Strategies
Dementia
7 4 3 1
PubMed 2007-03-11 Dementia
Communicative disorders Music-therapy
2 2 2 1
Manuell Sökning
2007-03-16 4
Databearbetningen
Bearbetningen av artiklarna gjordes på följande sätt. Först så lästes samtliga 11 artiklar och efter det gjordes en sammanfattning gällande metod, resultat, diskussion och slutsats därefter delades artiklarna upp i likheter och olikheter. De teman som tog form var kommunikations strategier i omvårdnaden verbalt och icke verbalt. Därefter analyserades texterna mer ingående för att få ut det resultat som stämde mot syftet. Därefter lästes artiklarna en gång till, för att inte gå miste om väsentligt resultat. I nästa steg skrevs det korrekta resultatet ned. En översikt av artiklarna redovisas i artikelöversikt i tabell två.
Resultat
Kommunikationsstrategier i omvårdnaden
Verbalt
Interaktionen mellan sjuksköterskan och patienten blev hel när de var mottagliga för varandras verbala kommunikation, genom att de väntade på varandras svar och bekräftade varandra verbalt (Edberg, Nordmark Sandgren & Hallberg, 1995; van Weert, van Dulmen, Spreeuwenberg, Ribbe, Bensing, 2004). För att sjuksköterskan skulle uppnå en nära relation med patienten med demenssjukdom, var det viktigt för sjuksköterskan att använda sig av personlig information om patienten. För att få en kännedom om dennes liv, för att på det sättet identifiera gemensamma erfarenheter och använda det i att främja kommunikationen med patienten (Tappen Williams- Burgess, Edelstein, Touhy & Fishman, 1997; Perry Galloway, Bottorff & Nixon, 2005).
Om sjuksköterskan hade ett förhållningssätt av ödmjukhet inför patienten, där sjuksköterskan var öppen att lära sig av patienten och att ett partnerskap utvecklades med en frånvaro av hierarki i relationen, blev patienten bekräftad och blev trygg i samtalet enligt (Tappen et al 1997). Genom ett förtydligande av svaret i samtalet ifrån patienten tillförsäkrade sig sjuksköterskan en uppfattning över vad patienten ville ha sagt. På samma gång erkände sjuksköterskan sin oförmåga att förstå patienten. I resultatet framkom att om hon i samtalet med patienten upprepar nyckelord ifrån patientens repliker, får sjuksköterskan en större hörbarhet i konversationen med patienten, samtidigt får patienten en uppfattning om en annans persons närvaro (Perry et al 2005).
Kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienten blev bättre på grund av att sjuk- sköterskan använde sig av en bred öppning till exempel berätta för mig hur du mår i dag för att påbörja samtalet med patienten, detta uppmuntrade henne eller honom att svara. Patienten fick möjlighet att svara med så mycket information som hon eller han hade kapacitet till. Genom den breda öppningen fick patienten också en möjlighet att fastställa samtalsämnet som var viktigt för den fortsatta dialogen. Resultatet visar att om sjuksköterskan använde sig av öppna frågor där frågorna är mera specifika, fokuserade och inte är tidsbegränsade istället för slutna frågor som kan besvaras med ja eller nej, så förbättrades patientens kommunikation genom att hon eller han använde ett mera antal ord i replikerna och svaren blev därmed längre och meningsfullare ifrån patienten. Detta förbättrade interaktionen mellan sjuksköterskan och patienten (Tappen et al 1997). Om sjuksköterskan ville upprätthålla en konversation med patienten med demenssjukdom var det av stor betydelse att sjuksköterskan inte växlade samtalsämne. När detta skedde, fick
patienten svårigheter att fullfölja samtalet eftersom den röda tråden gick förlorad (Tappen et al 1997; Norman, Norberg, Asplund, 2002).
Genom att använda sig av stödjande uttalande där ändamålet var att bekräfta patienten med demenssjukdom i samtalet och undvika att använda sig av krav till exempel kräva ett svar på en fråga som till exempel Vad hette din man? Detta skapade en atmosfär av gemenskap och då kunde patienten hålla sig orienterad till tid, rum och person en längre tid (Norman et al 2002). I en studie ifrån Kanada (Perry et al 2005) där sjuksköterskan bekräftade patienten med demenssjukdom med positiva kommentarer som var till exempel stödjande och uppmuntrande, kunde sjuksköterskan känna igen uttryck och inre känslor både verbalt och icke-verbalt hos patienten.
Icke verbalt
Grundläggande öppenhet hos sjuksköterskan till hur patienten med avancerad Alzheimer uttryckte sig både verbalt och icke verbalt, gjorde att kommunikationen med patienten förbättrades så pass mycket att patientens behov kunde bli tillfredställda och problembeteenden reducerades (Mayhew, Acton, Yauk & Hopkins, 2001). När sjuksköterskan använde sig av olika sinnesintryck för att öka aktiviteten och nyfikenheten hos patienten med demenssjukdom som ögonkontakt, ett ökat lyssnande, leende och beröring i morgonrutinarbetet. Då visade patienten mera vilja till att kommunicera verbalt, särskilt den sociala konversationen, detta gjorde att ömsesidigheten mellan sjuksköterskan och patienten ökade. Patienten visade också mindre missnöje och ilska (van Weert et al 2004).
Att lyssna, observera, tänka på röstvolymen, ha ögonkontakt med patienten och hur hon använde sitt kroppsspråk, var viktiga delar för sjuksköterskan för att få en ökad förståelse av kommunikationen med patienten med grav Alzheimers sjukdom (Mayhew et al 2001). För att kommunikationen med patienten med demenssjukdom skulle bestå av värme, äkthet och empati, så var det viktigt för sjuksköterskan att använda sig av låg, mjuk röstvolym. Att visa patienten vänlighet och att sjuksköterskan lyssnade och fångande patientens stämningsläge och tåligt vänta på att patienten skulle hinna svara på det som sades detta uppmuntrade patienten att deltaga i omvårdnadsarbetet och gjorde att sjuksköterskan fick ett vänligt bemötande tillbaka (Edberg et al 1995).
I syfte att åstadkomma en bättre kommunikation fick patienten använda sig av en minnesbok (Det är en bok med plastade sidor som visar bilder på patienten själv, familjen, släktingar, schema över omvårdnadsaktiviteterna och övriga aktiviteter som sker på vårdhemmet eller avdelningen och bilder på objekt från patientens liv) i morgonrutinarbetet. Att använda minnesboken gjorde att sjuksköterskan förbättrade lyhördheten inför patientens svårigheter i att kommunicera. Patienten fick då mera uppmärksamhet ifrån sjuksköterskan och hon eller han förmedlade även ett ökat antal positiva kommentarer till patienten. Interaktionen mellan patienten och sjuksköterskan förbättrades detta kunde ses genom att patienten blev mer harmonisk i omvårdnaden enligt (Burgio, Allen-Burge, Roth, Bourgeois, Dijkstra Gerstle et al 2001). Det visades att om sjuksköterskan stimulerade patientens autonomi genom att stötta patienten verbalt och icke verbalt, kunde patienten göra egna val (till exempel valet mellan två klänningar) och finna ett eget svar. Resultatet visar att den icke verbala kommunikationen ifrån sjuksköterskorna verkade vara mest effektivast, när det gäller att underlätta svaren ifrån patienten med demenssjukdom även när det förekom verbal kommunikation (van Weert et al 2004).
När sjuksköterskan använde sig av bakgrundsmusik i ett steg för att främja kommunikationen i morgonarbetet, ökade patientens verbala kommunikation genom att den blev tydligare och rakare. Trots att sjuksköterskan minskade sina verbala instruktioner, ökade patienten sitt deltagande i omvårdnadsarbetet och hon eller han fick en förståelse inför aktiviteterna (Götell, Brown & Ekman, 2002). Genom att använda sig av dans med musik framgick det i en svensk studie (Nyström & Lauritzen, 2005) att patienten med demenssjukdom använde kroppsrörelser i ett sätt att ersätta talet med. Kroppsrörelserna användes också även i en kombination med talet, när orden fattades och det var ett sätt för patienten att uttrycka sin rätt. Patienten befann sig mera i nuet i interaktionen med dem andra patienterna, när dem använde kroppsrörelserna på ett lekfullt sätt (till exempel spelade teater). I studien visas det också att sång och musik är ett sätt att öka minnet och tankarna som uttrycktes verbalt och icke verbalt. En studie visade att användandet av musik som en terapiform för patienten med demenssjukdom förbättrade patientens tal både, när det gällde innehållet i talet och hur flytande patienten kommunicerade med sjuksköterskan (Brotons & Koger, 2000).
För att minska aggressionen hos en patient med grav demenssjukdom, sjöng sjuksköterskan under morgonrutinarbetet med patienten som förstod då hur uppgiften skulle utföras genom att hon själv tog tillexempel borsten och borstade sitt hår. Patienten kommenterade även sångerna verbalt i slutet, detta kan ses som att den kognitiva förmågan förbättrades (Götell et al 2002).
Studien visade vidare att sång under omvårdnadsarbetet gav även patienterna som inte har emotionella problem en chans att förstå meningen och avsikten med aktiviteten, patienterna blev även mer verbala.
Genom att ge beröring i omvårdnadsarbetet i avsikt att lugna patienten använde sig sjuk- sköterskan av den icke verbala kommunikationen, när patienten skrek, kramade sjuksköterskan patienten hårt och repeterade samtidigt en mening som lyder, lyssna på mig. Detta medförde en känsla av säkerhet, uppmuntran och gav lindring till patienten. Vidare framgick det i studien att (Routasalo & Isola, 1998) sjuksköterskan använde sig av verbal uppmuntran och kramar, i ett steg att övertyga patienten när denne inte ville deltaga i omvårdnadsarbetet.
Sjuksköterskorna berörde alltid patienterna när de började en omvårdnadshandling för att känna av patienternas sinnesstämning. Medan de utförde arbetet och när de avslutade arbetet var beröringen ett uttryck för deras omtanke om patienterna, det var viktigt att lämna dem vid gott mod det gav effekt för resten av dagen då patienterna var på bättre humör och interaktionen förbättrades mellan sjuksköterskorna och patienterna. (Routasalo et al 1998; van Weert et al 2004).
Diskussion
Metoddiskussion
Denna litteraturstudie belyser strategier som underlättar kommunikationen i omvårdnaden med patienten med demenssjukdom. Artiklarna söktes i databaserna PubMed och Cinahl. Trots ett antal sökord och kombinationer av dessa blev antalet träffar begränsat, vilket medförde att det även gjordes manuella sökningar, för att få tillräckligt med artiklar till resultatet. Den manuella sökningen gjordes genom en genomgång av referenser i ett flertal artiklar som framkom i sökningarna. Artiklar söktes även i Academic search elite för att ytterliggare öka möjligheterna att finna relevanta artiklar till syftet, men inga artiklar som var relevanta påträffades.
Sökningarna gjordes från år 1995 till 2006 för att möjligheterna skulle öka att hitta så många väsentliga artiklar som möjligt. Det kan anses som en svaghet då ett flertal artiklar kom från 90- talet, men även är en styrka då dessa artiklar var av hög kvalité. Två av artiklarna omnämnde inte specifikt patienter med demenssjukdom, men dessa artiklar togs med då syftet i dessa artiklar var att undersöka kommunikationsstrategier för att förbättra kommunikationen med patienter som har kommunikationssvårigheter.
Resultatdiskussion
I litteraturstudien var sju kvalitativa, tre var kvantitativa och en var både kvalitativ och kvantitativ. Av de artiklar som analyserades i arbetet var tre Svenska, en var Norsk, en var Kanadensisk, en var Finsk, en var Nederländsk och fyra kom ifrån USA, detta kan ses som en styrka att studien omfattar ett antal olika länder men samtidigt som en svaghet då resultatet blir vinklat mot ett västerländskt tänkande. Resultatartiklarna granskades med hjälp av en bedömningsmall för att få fram den vetenskapliga kvalitén. Graderna som förekommer i denna bedömningsmall är ifrån grad I som är den högsta kvalitén, grad II som är mellankvalitén och grad III som är den lägsta kvalitén. Resultatartiklarna i denna studie var sju stycken av grad I, tre var av grad II och en var av grad III. Alla kvalitativa artiklar i studien har ett mindre antal informanter och de kvantitativa artiklarna har ett större antal informanter. Det kvalitativa studierna redovisades i form av citat, observationer och intervjuutdrag. De gav mer fördjupad information medan de kvantitativa studierna ofta redovisades i form av tabeller som var svåra att utläsa, de gav också en mer kortfattad information, bortfallet av informanter var < 5 % i artiklarna.
I resultatet framkommer det att sjuksköterskans kunskap om olika kommunikationsstrategier är av stor betydelse för att underlätta kommunikationen hos patienten med demenssjukdom (Hemsley et al 2001). Detta för att få den värdighet och det självförtroende som patienten så väl behöver (Tappen et al 1997). Den extra tid som krävs för sjuksköterskan för att få denna djupare förståelse av kommunikationen med patienten betyder för patienten att hon eller han får en ökad möjlighet att få uppleva den tillfredsställelse det är att bli förstådd (Mayhew et al 2001).
Det som redovisas i den verbala kommunikationen är att den breda öppningen har en stor betydelse när sjuksköterskan ska inleda ett samtal med patienten, där patienten får utnyttja sin prestationsförmåga (Tappen et al 1997). När öppna frågor används så förbättras patientens förmåga att uttrycka sig verbalt. Dem vanliga rekommendationerna är att undvika öppna frågor och i stället använda sig av slutna frågor som betyder att frågorna är begränsade till att patienten svarar med ett eller högst två ord (Tappen et al 1997). Detta beror på att patienten med demenssjukdom har problem att förstå och förmedla sig verbalt (Goldstein, 1952). När öppna frågor används blir patienten mer aktiv i samtalet, tar egna initiativ och ett eget ansvar, det gäller att ge patienten full frihet. Slutna frågor är ineffektiva men kan dock användas vid omvårdnadsaktiviteter med patienten. Ska sjuksköterskan försöka att skapa en relation med patienten där känslor och bekymmer diskuteras så är det enligt resultatet för restriktivt att använda sig av slutna frågor. Det är en nödvändighet att tilltala patienten med demenssjukdom med öppna frågor istället, där det krävs av patienten att svara med ett större antal ord. För ska man uppnå målet med kommunikationen som är att etablera en interaktion mellan sjuksköterskan och patienten där hon eller han blir förstådd och bekräftad då är det viktigt att locka fram den respons som är relevant för att få denna viktiga kontakt (Tappen et al 1997).
MMSE-poängen som mäter den kognitiva förmågan ska helst inte användas som en mall när man ska kommunicera med patienten med demenssjukdom (Tappen et al 1997). Därför att
poängen inte alltid ger en rättvis bild av patientens förmåga att kommunicera (Perry et al 2005) och enligt resultatet så hade patienterna som var med i samtalet samma förmåga att svara på dem öppna frågorna oavsett vilket MMSE-poängen hon eller han hade (Tappen et al 1997).
I resultatet framkommer det att om sjuksköterskan stödjer patienten i samtalet med positiva uttalanden och underviker att använda sig av krav i frågorna, gör detta att det förmedlas ett tillåtande klimat till patienten. Detta förmedlar en frihet till patienten att uttrycka sig och om sjuksköterskan ägnar sig åt att uppmärksamma patientens känslor (Norman et al 2002). Gör detta genom att sjuksköterskan förmedlar ett budskap till patienten som säger att du är viktig för mig, du existerar för mig, ditt sätt att erfara världen på är av betydelse eller vi är besläktade (Cissna &
Sieburg, 1981). Sjuksköterskan når då en inre förståelse av patienten, där sjuksköterskan samtalar som en jämlike och är beredd att lyssna på vad patienten har att säga (Widdershoven 1999). Patienten accepteras som hon eller han är och det ger patienten bekräftelse. Enligt resultatet kan detta vara en av orsakerna till att patienten kan hålla sig orienterad till tid, rum och person en längre tid (Norman et al 2002). Om patienten blir trygg och bekräftad i samtalet då ökar patientens förmåga att förmedla sig (Tappen et al 1997). Detta bygger upp ett förtroende hos patienten och det ger en säkerhet. Det ger i sin tur styrka och styrkan stärker självkänslan som minskar stressen hos patienten (Feil 1994). Eftersom stress hos patienten med demenssjukdom kan resultera i emotionella problem på grund av svårigheter att ta in intryck ifrån omvärlden och att förmedla sig verbalt (Goldstein 1952).
Resultatet visar att denna bekräftande attityd ifrån sjuksköterskan till patienten gör att sjuksköterskan blir mottaglig för patientens uttryck både verbalt och icke verbalt (Edberg et al 1995; Perry et al 2005). Patienten kan mista sin integritet om sjuksköterskan tolkar patientens otydliga kommunikation efter hur hon eller han själv uppfattar patientens budskap (Holst et al 1995). En helhet i samspelet uppträder när sjuksköterskan och patienten tolkar varandra rätt (Edberg et al 1995; Perry et al 2005). Att vara en ”Caring Nurse” innebär att vara en sjuksköterska som bryr sig om, genom att samtala med patienten med inlevelse av sympati och empati (Haldordottir et el 1997). Detta utvecklar patientens tilltro till sig själv och gör att patienten känner sig mer harmonisk (Burgio et al 2002).
Resultatet i den icke verbala kommunikationen visar, genom att använda sig av olika sinnesintryck i omvårdnaden blir sjuksköterskan mer medveten om patientens fysiska, sociala och emotionella behov. Resultatet blir att sjuksköterskan uppmuntrar patienten att medverka i omvårdnaden. Genom denna icke-verbala kommunikation spenderar sjuksköterskan mer tid med patienten och detta kan vara en av orsakerna till att sjuksköterskan får en ökad möjlighet att kommunicera med patienten (van Weert et al 2004). För att uppnå målet att patienten ska känna sig förstådd i kommunikationen krävs det tid (Gustafsson, 2004). Mer tid med patienten skapas också när minnesböcker används som ett redskap i omvårdnaden (Burgio et al 2002). Vid brist på tid kan det resultera i att patientens behov inte blir tillfredställda, att patienten inte blir hörd eller sedd, då kan det hända att patienten blir kränkt.
Sjuksköterskans viktigaste redskap är kommunikationen. Kommunikationen och interaktionen med patienten är av central betydelse, att ha ett terapeutiskt förhållningssätt kräver självinsikt och självförståelse för att kunna ha det krävs det av sjuksköterskan djupa kunskaper om mänskligt beteende i olika livssituationer. Sjuksköterskan ska också veta hur hon eller han ska använda sina kunskaper för att främja kommunikationen med patienten (Travelbee, 1971). Vid svårigheter med kommunikationen kan demenssjuksköterskor vara till stor medverkan och stöd till personal, anhöriga och patienter. Kunskapen som demenssjuksköterskor har kan förmedlas till personalen i omvårdnaden runt patienten och bidra till ökad kompetens (Edberg et al 2002).
Den ökade kompetensen gör att personalen växer och utvecklas, och detta ger ett instrument i form av kunskap för personalen att förmedla vidare till patienten och anhöriga (Granum, 1994).
Som sjuksköterska ska man anta att även en patient med grav demenssjukdom vill kommunicera och försöker att uttrycka sina behov (Mayhew et al 2001). För att kunna identifiera en patients behov är det viktigt att genom kommunikationen lära känna patienten som person, att ta reda på information om patienten till exempel hur patienten har levt sitt liv, vad har patienten arbetat med och så vidare för att få den nära kontakt som behövs för att ge patienten en god omvårdnad (Travelbee, 1971). Den icke-verbala kommunikationen som sker genom kroppsspråket, ögonkontakten och röstvolymen är viktiga strategier för att överbrygga kommunikationshinder (Mayhew et al 2001). Röstvolymen som också visar sig att ha en betydelse för om patienten fortsätter att vara verbalt aktiv eller inte efter det att sjuksköterskan har lämnat rummet. En av orsakerna till att patienten slutar att vara verbalt aktiv är att sjuksköterskan genom sitt mjuka och låga tonfall på rösten. Detta får patienten att känna trygghet och att sjuksköterskan i många fall tar den tiden som krävs för att ta reda på orsaken till varför patienten har tillkallat uppmärksamheten. Genom detta bemötande får patienten ett ökat välbefinnande. Tvärtom om patienten fortsätter att vara verbalt aktiv är att sjuksköterskan har uppträtt med ett hårt och strävt tonfall, detta kan ses genom att patienten uttalar orden, tack ska ni ha ni är så snälla en lång stund efter det att sjuksköterskan har lämnat rummet (Edberg et al 1995). Detta visar hur viktigt det är bemöta patienter på ett rätt sätt, hur sjuksköterskan bemöter har en påverkan på patientens välbefinnande.
I resultatet framkommer det att bakgrundmusik har positiva influenser på patientens följsamhet, när följsamheten ökar blir patienterna mera verbala. Sjuksköterskan däremot minskar sin verbala kommunikation därför att hon eller han känner på sig att patienten förstår kommunikationen (Götell et al 2002). Musiken når patientens känslor (Feil, 1994). Andra studier visar att bakgrundsmusik har en positiv inverkan på patientens beteende till exempel genom att minska ett aggressivt beteende hos patienten med demenssjukdom. Det är viktigt att tänka på att välja den musik som patienten tycker om i det känslotillstånd som patienten är i just nu (Ragneskog, Asplund, Kihlgren & Norberg, 2000). Patienten befinner sig i olika känslotillstånd som förändras under tiden som demenssjukdomen utvecklas från första fasen Mal-orientation där beröring och känslor ska användas med försiktighet till den sista fasen Vegetation där beröring och ögonkontakt är dem viktigaste faktorerna, (Feil, 1994).
Resultatet visar också att dans med musik har en förmåga att öka den verbala kommunikationen.
Dansen med dess kroppsrörelser ersätter talet för patienten med demenssjukdom. Det fundamentala här är att patienten gör något tillsammans med någon annan det hjälper patienten att stanna kvar i det interaktiva fältet (Nyström et al 2005). Det är bra att ingå i gemenskap med andra och göra en gemensam handling och att bli förstådd (Solem et al 1996). Kroppsrörelser i dansen ger patienten en extra möjlighet till att uttrycka erfarenheter mer fritt och på ett lekfullt sätt. (Nyström et al 2005). Ett tillåtande klimat är viktigt om patienten ska våga uttrycka sig (Melin et al 1999).
Det gäller för sjuksköterskan att ta större ansvar i kommunikationen med patienten att minska stresskänslor hos patienten. Det ger patienten en händelse av självaktning och tillfredställelse (Feil, 1994). Det kan ske genom beröringen som bekräftar patientens identitet och ofta vet sjuksköterskan hur patienten ska reagera och eventuella problem kan då reduceras. Genom beröringen får patienten också en upplevelse av säkerhet, uppmuntran och den ger ett lindrande.
För sjuksköterskan är detta ett sätt att visa omtanke om patienten (Routasalo et al 1998).
Det visas i resultaten att den icke-verbala kommunikationen är ett effektivt sätt att nå fram till en patient med svårigheter i att förmedla sig. (Edberg et al 1995; Routasalo et al 1998; Burgio et al 2001; Götell et al 2002; van Weer et al 2004; Nyström et al 2005).
Konklusionen
Resultatet visar att strategier för att underlätta kommunikationen både verbalt och icke-verbalt mellan sjuksköterskan och patienten med demenssjukdom har en stor betydelse för ett bra omhändertagande av patienten. Där kunskapen om hur man som sjuksköterska ska möta dessa patienter är det centrala. Resultatet visar återkommande att det är den bekräftande attityden, kroppsspråket, ögonkontakten, röstvolymen, beröring och ett tillåtande klimat som är av betydelse och som påverkar kommunikationen med patienten. På grund av dessa faktorer ökar patienten sitt självförtroende att en ömsesidig interaktion är möjligt, trots graden av demenssjukdom. Den bekräftande attityden ifrån sjuksköterskan gör att patienten ökar sin verbala kommunikation och kan deltaga i samtal och medverka i omvårdnaden med en ökad förståelse. Där kroppsspråket tillsammans med ögonkontakten och röstvolymen som gör att sjuksköterskan kan fånga och påverka patientens stämningskänsla. Där beröring ger patienten en säkerhet, uppmuntran och är lindrande och där det tillåtande klimatet gör att patienten vågar uttrycka sig både verbalt och icke-verbalt.
Implikation
Patienter med demenssjukdom med svårigheter att kommunicera är en stor patientgrupp och beräknas att öka i framtiden. För att dessa patienter ska få en chans till att bli förstådda, bekräftade och inte missförstådda, så krävs det av personalen som möter dessa patienter att ha den kunskap och den insikten i hur kommunikationssvårigheter kan besegras med hjälp av bra kommunikationsstrategier och ett bra bemötande. Bland annat genom att personalen vet vilken sorts demenssjukdom patienten lider av eftersom olika demenssjukdomar kräver olika bemötande. Det är också viktigt att veta för personalen vilka kognitiva förmågor som patienten har kvar så att personalen kan arbeta med dem förmågor som består. Det är centralt att patienten bemöts av värdighet och får en omvårdnad som är genuint för just den specifika patienten. För att kunna bemöta patienter med demenssjukdom behövs en gemensam värdegrund och riktlinjer för omhändertagandet. Framtida forskning behövs för att utveckla bra strategier för att underlätta kommunikationen, som bygger på den kvarvarande kognitiva förmågan som patienten har kvar.
Referenser
Armanius Björlin G., Basun H., Beck-Friis B., Ekman S-L., Englund E., Jörnhagen Eriksdotter M et al. (2004). Om demens. ( 2:a uppl.). Stockholm: Liber.
*Brotons M., & Koger M. S. (2000). The impact of music therapy on language functioning in dementia, Journal of music therapy, 37(3), 183-195.
*Burgio I, Allen-Burge R, Roth D, Bourgeios m, Dijkstra K, Gerstle J et al. (2001). Come talk with me: Improving communication between nursing assistans and nursing home residents during care routines. Gerontologist, 41(4), 449-60.
Cissna K.N.L & Sieburg E. (1981). Patterns of confirmation and disconfirmation. In Wilder- Mott C, Weakland J:H (red.) Rigor & imagination. Essays from the lagacy of Gregory (s.
253-81). New York: Praeger Publishers.
Edberg A-K (red), Norberg A., Zingmark K., Rahm Hallberg I., Almberg B., Jansson W et al.
(2002). Demenssjuksköterskans ansvarsområde. Ingår i Edberg Redaktör, (red.). Att möta personer med demens. (s.166-180). Lund: Studentlitteratur.
*Edberg A-K., Nordmark Å., Sandgren R. N., & Hallberg I. R. (1995). Initiating and terminating verbal interaction between nurses and severely demented patients regareded as vocally disruptive. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 2 (3),159-167.
Engdal K., Solem P-E., Lyng K., Landö N-I., Klöve H., Ellertsen B et al. (1996). Kommunika- tion med med dementa ingår i Solem, Ingebretsen, Lyng, Nygård. Redaktörer (Red.).
Demens-psykologiska perspektiv.( s.120-133). Lund: Studentlitteratur.
Feil N. (1994). Validation: hur man hjälper desorienterade äldre-äldre. Lund: Studentlitteratur.
Folstein M. F, Folstein S. E & McHugh P. R. (1975). Mini-mental state examination: A practical for grading the cognitive state of patients for the clinicifan. Journal of Psychiatric Research, 12 (3), 189-198.
Granum V. (1994). Att undervisa i vårdsituationen- en självständig omvårdnadsfunktion. Lund:
Studentlitteratur.
Goldstein K. (1952). The effect of brain damage on the personality. Psychiatry, 35 (3), 245-260.
Gustafsson B. (2004) Bekfräftande omvårdnad SAUK-modellen för vård och omsorg. Lund:
Studentlitteratur.
*Götell E, Brown S., & Ekman S-L. (2002). Caregiver singing and background music i dementia care. Western Journal of Nursing research, 24 (2),195-216.
Haldorsdottir S., & Hamrin E. (1997). Caring and uncaring encounters within nursing and health from the cancer patient´s perspective. Cancer Nursing 20 (2), 120-128.
Hallberg I.R., Holst G., Nordmark Å., & Edberg A-K. (1995). Cooperation during morning care between nurses and severely demented institutionalized patients. Clinical Nursing Research, 4 (1), 78-104
Hemsley B., Sigafoos J., Balandin S., Forbes., Taylor C., Green A. V et al (2001). Nursing the patient with severe communication impairment. Journal of Advanced Nursing, 35 (6), 827- 835.
Holst G., Edberg A-K., & Hallberg I. R. (1999). Nurse´s narrations and reflections about caring for patients with severe dementia as revealed in systematic clinical supervision sessions.
Journal of Aging studies, 13 (1), 89-107.
Magai C., Cohen C., Gomberg D., Malatesta C., & Culver C., (1996). Emotional expression during mid to late stage dementia. International Psychogeriatrics, 8 (3), 383-395.
Marcusson J., Blennow., Skoog I., Wallin A., (2003). Alzheimers sjukdom och andra kognitiva sjukdomar. (2:auppl.). Stockholm: Liber.
*Mayhew A. P., Acton J. G., Yauk S., & Hopkins A. B. (2001). Communication from
individuals with Advanced DAT: Can it Provide Clues to There Sense of Self-Awareness and Well- Being?. Geriatric Nursing, 22 (2),106-110.
Melin E.,& Bang Olsen R. (1999). Handboken i demens. Stockholm: Kommendus förlag.
*Normann K. H., Norberg A., & Asplund K. (2002). Confirmation and lucidity during conversa- tions with a woman with severe dementia. Journal of Advanced Nursing, 39 (4),370-376.
*Nyström K., & Laurittzen Olin S. (2005). Expressive bodies: demented persons, communica- tion in a dance therapy contex. Health, 9 (3),297-317.
*Perry J., Galloway S., Bottorff L. J., & Nixon S. (2005). Nurse-patient communication in dementia improving odds. Journal of gerontological nursing, 31 (4), 43-52.
Ragneskog H., Asplund K., Kihlgren M., Norberg A. (2001). Individualized music for agitated patients with dementia: Analysis of video-recorded sessions. International journal of Nursing Practice, 7 (3),146-155.
*Routasalo P., & Isola A. (1998). Touching by skilled nurses in Elderly Nursing Care. Skandi- navian Journal Caring Sci, 12 (3),170-178
International Council of Nurses (2002). ICN: s Etiska kod för sjuksköterskor. Stockholm:
Svenska sjuksköterskeföreningen.
Socialstyrelsen. (2004). På väg mot en god demensvård. (s. 39-79) (Regeringskansliet Socialdepartementet Ds 2003:47,). Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialtjänstlagen. (2001:453). Sveriges Rikes lag 2007. (128:de uppl.). Stockholm: Nordstedts Juridik AB.
*Tappen M. R., Williams-Burgess C., Edelstein J., Touhy T., & Fishman S. (1997). Communi- cating with individuals with Alzheimer´s Disease: Examination of Recommened Strategies.
Archives of Psychiatric Nursing, 9 (5), 249-256.
Travelbee J. (1971). Interpersonal Aspects of Nursing. Philadelphia: Davis.
*Weert van C. M. J., Dulmenn van M. A., Spreeuwenberg M. M. P., Ribbe W. M., & Bensing M. J. (2004). Effects of snoezelen, integrated in 24 h dementia care on nurse-patient communication during morning care. Patient education and counseling, 58 (3), 312-326.
Widdershoven G. A. M. (1999). Care, cure and interpersonal understanding. Journal of Advanced Nursing, 29 (5), 1163-1169.
Tabell 2 Artikelöversikt
Publikationsår Land
Författare Titel Syfte Metod
Urval
Slutsats Vetenskaplig
kvalitet
År 2000 USA
Brotons M, Koger M S
The impact of Music Therapy Language Functioning in Dementia
Att undersöka om musikterapi hade någon effekt på den verbala funktionen hos dementa
Kvantitativ n=26
Resultatet redovisar att musikterapi har en inverkan på patienternas verbala funktion.
65%
Grad: III
År 2000 USA
Burgio D L, Allen-Burge R, Roth L D, Bourgeois S M, Dijkstra K, Gerstle J, Jackson E, Bankester L
Come talk with Me:
Improving communication Between Nursing Assistants and Nursing Home Residents During Care Routines
Att undersöka effekterna av kommunikationen genom användandet av minnesböcker i omvårdnadsarbetet.
Kvantitativ n=120
Genom användandet av strategier ökade de positiva uttalandena till patienterna och
personalen blev mera lyhörda inför patienternas kommunikationssvårighet er. Patienterna fick mera uppmärksamhet och blev mer sedda.
76%
Grad:II
År 1995 Sverige
Edberg A-K, Nordmark Sandberg Å, Hallberg I R
Initiating and terminating verbal iteraction between nurses and severely demented patients regarded as vocally disruptive
Att undersöka inledningen och avslutningen i det verbala samspelet under vård
proceduren mellan sjusköterskor och patienter med grav demenssjukdom.
Kvantitativ och
kvalitativ n=9
Sjuksköterskors
kommunikationsstrategier kan öka eller minska patientens verbala aktivitet efter det att sjuksköterskan har lämnat rummet.
Kvanitativ kvalité 82%
Grad: I
Kvalitativ kvalité 83%
Grad: I
År 2002 Sverige
Götell E, Brown S, Ekman S-L
Caregiver Singing and Background Music in Dementia Care
Att beskriva
betydelsen av verbal kommunikation mellan patienter med grav demenssjukdom och deras vårdare i närvaro av musik
Kvalitativ n= 10
Resultat visade att bakgrundsmusik hade positiva influenser på
patienternas verbala
kommunikation och även på följsamheten
93%
Grad: I
År 2001 USA
Mayhew A P, Acton J G, Yauk S, Hopkins A B
Communication from individuals with Advanced DAT: Can it provide Clues to Their Sense of Self-Awareness and Well-Being
Att undersöka förståelsen av
kommunikationen med patienter med
avancerad Alzheimer
Utforskande Kvalitativ studie n=15
Resultat visade att ett försiktigt lyssnande och ett observerande av icke-verbal kommunikation kan öka förståelsen av
kommunikationen med patienter med avancerad Alzheimer
60%
Grad: III
År 2002 Norge
Norman K H, Norberg A, Asplund K
Confirmation and lucidity during conversations with a woman with severe dementia
Att skildra en
konversation med en kvinna med grav demenssjukdom i episoder av klarhet, blandat med episoder av oklarhet.
Kvalitativ Metodologi n=1
Studien visade att bekräftande attityd i konversationen och inte krav i frågorna främjar patientens klarhet. Det var viktigt att skapa gemenskap med patienten och att hon/han var unik och värdefull.
85%
Grad: I
År 2005 Sverige
Nyström K, Lauritzen Olin S
Expressive bodies: demented persons´communi cation in a dance therapy context
Att undersöka, inte begränsningarna utan kapaciteten av
patienter med demenssjukdom att kommunicera under en vardaglig aktivitet.
Kvalitativ studie n=7
Användandet av kroppsrörelser spelade en stor fundamental roll för patienter med demenssjukdom i kommunikation med andra trots begränsningarna av graden av demenssjukdomen
81%
Grad: I
År 2005 Kanada
Perry J, Galloway S, Bottorff L J, Nixon S
Nurse-Patient Communication in Dementia
Att undersöka användandet av konventionella strategier av en sjuksköterska i
kommunikationen med demenssjukdom
Deskriptiv kvalitativ studie n= 8
Att användandet av ett flertal konversationsstrategier är att föredra framför ett begränsat antal som ofta rekommenderas. MMSE- poängen inte alltid ger en rättvis bild av patientens kommunikations förmågor.
79%
Grad: II
År 1998 Finland
Routasalo P, Isola A
Touching by skilled Nurses in Elderly Nursing Care
Att undersöka hur sjuksköterskor i omvårdnaden berör patienter som har förlorat förmågan att kommunicera verbalt.
Kvalitativ studie n=5
Varje sjuksköterska hade sitt unika mönster i beröring, men alla berörde patienterna vid början av omvårdnaden medan dem arbetade och avslutade med beröring. Vissa sjuksköterskor arbetade så nära att kropparna berörde varandra medan andra berörde bara patientens hand.
Beröringen var antingen dominant eller försiktig.
89%
Grad: I
År 2004 Nederländerna
Van weert CM J, Van Dulmen M A, Spreeuwenberg M M P Ribbe W M,
Bensing M J
Effects of snoezelen,
integrated in 24 h dementia care, on nurse-patient communication during morning care
Att undersöka om sjuksköterskor kunde lyckas att ändra deras nuvarande
kommunikationsstrate- gi och anpassa den till kommunikationsstrate- gien med metoden snoezelen
Filosofin av snoezelen Kvantitativ n=120
Användandet av snoezelen verkade erbjuda en djupare förståelse av patientens situation och hjälpte sjuksköterskorna att förstå vad som var viktigt i patienternas liv
93%
Grad: I
År 1997 USA
Tappén M R,
Williams-Burgess C, Edelstein T T, Fishman S
Communicating with individuals with Alzheimer´s Diseade:
Examination of Recommended Strategies
Syftet var att beskriva om flertalet av de rekommenderade strategierna som upprätthåller
kommunikationen med patienter med
Alzheimers sjukdom hade stöd av empirisk data.
Kvalitativ n=23
I denna studie identifierades flertal användningsbara strategier för syftet att upprätthålla en konversation. Att ha breda öppningar, prata som jämlikar, etablera ett förhållande och dela med sig av sig själv. Dessa strategier verkade stimulera patienten att uttrycka sig verbalt
75%
Grad II
