IDUN, den kultiverade veckotidningen med det pigga och omväxlande innehållet.

Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.

Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.

Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.

All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.

Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.

1234567891011121314151617181920212223242526272829 CM

«vc .

HERTHA TIDSKRU T KOK DEN SVENSKA

RVINN OR.Ö RELÄ E,]N

THRIVEN _zW FrøDimC^-BREMOER-FOKBIiNBET M RBDAKTÖR: ELJUErN KLEMAN X

ARGANG 19 JANUARI

1932

L Á T

''b ^

IDUN, den kultiverade veckotidningen med det pigga och omväxlande innehållet.

IDUN skänker, utom förströelse och nöje, en angenäm orientering i många av tidens frågor åt alla familjens medlemmar.

Ännu är det ej försent att prenumerera!

HERTHA

ARGANG XIX JANUARI 1932 HÄFTE 1

Gift kvinnas förvärvsarbete.

D

Denna gång- gäller det visserligen icke något angrepp mot att kvinna före­

nar gift stånd med ordinarie stats­

tjänst. När detta skrives har riks­

dagen ännu icke hunnit samlas och det är icke säsong, så att säga, för denna hittills alltid segerrikt bekäm­

pade art av motstånd mot kvinnoar­

betet.

Men det finnes icke desto mindre anledning till vaksamhet. Vi leva i en tid, då arbetstillgången är knapp och hotar att än ytterligare begrän­

sas. Med stigande arbetslöshet upp­

stå ökade risker för störningar i den gifta kvinnans förvärvsarbete. Det är så många både män och kvinnor, som ha svårt att förstå, att gift kvin­

na bör ha lov att idka yrkesarbete och förtjäna pengar, när det finnes många andra, så resoneras det, som bättre behöva tillfällen till förtjänst.

Det gives alldeles färska exempel att framdraga på motstånd mot det kvinnoarbete, varom här är fråga.

För närvarande gälla i Göteborg liksom i Stockholm inga särbestäm-

FÖLJ MED ER TID — I!/Y\D!./\ HOS

mel ser för kommunalanställda gifta kvinnor. Nu har emellertid framlagts ett förslag till nytt tjänstereglemente för Göteborgs stad, upptagande en bestämmelse, att gift kvinna må kun­

na befordras till ordinarie befatt­

ningshavare endast efter särskild prövning av tjänstenämnden. På samma slags prövning skall bero, om kvinnlig befattningshavare efter in­

gånget giftermål får kvarstå i ordi­

narie tjänst. Förslagställarna kunna hänvisa till att ett i Malmö redan gäl­

lande tjänstereglemente är ändå strängare mot de gifta kvinnorna.

Ett dylikt åberopande förtager emel­

lertid icke det föreliggande förslaget i Göteborg dess karaktär av tids­

tecken.

Ett annat exempel må nämnas. En aftontidning i Stockholm relaterade nyligen med uppenbart gillande, att en stor del av våra systembolag — om också icke alla — ställa sig mer eller mindre avvisande till kvinnlig anställds kvarstående i tjänst efter ingående av äktenskap. Att system­

bolagen satte beaktansvärda exempel i en tid av arbetslöshet, var tydligen det intryck tidningsartikeln var av­

sedd att efterlämna.

HyVÉINS

Odenplan, Stockholm

Flera belägg för, i vilken riktning- man på sina håll gärna vill leda ut­

vecklingen, skulle kunna anföras, men det redan meddelade må här vara tillfyllest.

Varför är det då så angeläget att värna om den gifta kvinnans rätt till förvärvsarbete ?

Det ges flera svar att lämna på denna fråga. Ett skulle helt enkelt kunna formuleras så, att gift kvinna har försörjningsplikt, underhållsskyl­

dighet gent emot make och barn. Det är samhället, som genom sin lagstift­

ning pålagt henne denna skyldighet.

Visserligen är förhållandet det, att när mannens inkomster förslå för hans eget och familjens uppehälle, anses hustrun fullgöra sin försörj­

ningsplikt genom det arbete hon ut­

för i hemmet. Skulle emellertid man­

nens inkomster bli otillräckliga för familjens behov, inträder för hustrun skyldighet att ekonomiskt bidraga som försörj are, att söka skaffa sig någon förtjänst. Om genom man­

nens sjukdom eller arbetslöshet eller genom äktenskapets upplös­

ning hans insats till familjens uppehälle helt bortfaller, lägges för­

sörjningsplikten för fullt på hustrun eller modern. Då räcker det icke, att hon i hemmet utför hushållsarbete och där vårdar sig om barnens in­

tressen, utan hon måste nu ensam förtjäna de pengar, varav hon och barnen skola leva. Endast om hon är oförmögen till denna prestation, trä­

der samhället emellan för de nödvän­

diga behoven.

Någon tycker kanske, att det vore tillfyllest, om gift kvinnas förvärvs­

arbete tillgrepes först, när mannens inkomster minskades eller helt ute- blevo, och visserligen är en sådan ordning alltjämt den vanligaste. Om den alltid är den lyckligaste är där­

emot tvivel underkastat.

Den hustru, som under äktenska­

pet kunnat behålla sitt yrkesarbete från flickåren, blir naturligtvis på ett särskilt sätt rustad att vid behov träda till som familjens enda eller huvudsakliga försörj are. Helt annor­

lunda och sämre ställd är den gifta kvinna, vilken efter en följd av år nödgas återupptaga ett förvärvsar­

bete, som hon själv hunnit att kom­

ma ifrån eller som under mellantiden genom nyare metoder utvecklats till något för henne ganska främmande.

Kanske ser hon sig nödsakad att helt avstå från sitt gamla yrke och upp­

taga annat, enklare och lägre betalt arbete. Den kvinnliga befattnings­

havare, som när hon gifte sig, lämna­

de en fast anställning hos stat eller kommun, har vid en senare tidpunkt

— därom ha auktoriteter vittnat — ingen möjlighet att åter taga vid där hon tidigare släppte.

I våra dagar fostras kvinnorna att bära ansvar för sig själva och sin framtid. För många kvinnor är det naturligt att även i äktenskapet bi­

behålla denna självständighets- och ansvarskänsla i ekonomiska ting.

Bli dessa kvinnor mödrar, kommer så tanken att i vad på dem beror trygga barnens uppfostran. Den ar-

betsbörda de taga på sig är ingalunda lätt. Yrket ställer stora krav och så göra uppgifterna i hemmet. Att räc­

ka till på båda dessa håll kräver för­

visso kraftanspänning.

Det borde vara ett axiom, att en kvinnlig tjänsteinnehavare, vem som än anställt henne, skulle ha rätt, att även som gift kvarstå i sitt yrkesar­

bete. Givetvis under förutsättning att hon fortfarande väl fyller sin tjänst. Att sända bort henne från ar­

betet mot hennes vilja med hänvis­

ning allenast till hennes förändrade civilstånd är att tillfoga en personlig oförrätt och kan därjämte vålla den entledigade och hennes familj ekono­

miska svårigheter, som kunnat und­

vikas.

För övrigt glömmes det så lätt, att icke alla kvinnor, som träda i äkten­

skap, lämpa sig särskilt väl för hus­

ligt arbete. Mången gift kvinna ägnar sig med bättre resultat och trevnad åt annan yrkesverksamhet.

Att de förvärvsarbetande fruar, som utan ekonomiskt tvång stå kvar i yrket, bidraga att öka arbetslöshe­

ten, är ett icke sällsynt påstående.

De, som så tala, förbise emellertid, att de klandrade ge kompensation. Ge­

nom att i sina hem anställa andra

kvinnor för husliga göromål bereda de å sin sida nya arbetstillfällen.

Frågan om gift kvinnas rätt till förvärvsarbete är slutligen av stor betydelse för utvecklingen av kvin­

nans ställning inom yrkeslivet över­

huvud taget. Kunde det tänkas bli en mera allmän sed att tränga den gifta kvinnan tillbaka från anställningar av olika slag, finge därmed allt kvinnligt yrkesarbete en ödesdiger prägel av tillfällighet. Vad skulle det då tjäna till att, kanske med upp­

offringar, skaffa döttrarna en or­

dentlig utbildning och vem kunde längre finna det ändamålsenligt att bereda kvinnlig ungdom stipendie- och lånemöjligheter för studieända­

mål? Den drygare hälften av kvin­

nokönet vore emellertid alltjämt tvungen att förtjäna sitt uppehälle.

Och följden bleve, att kvinnorna i förvärvslivet komme att trängas samman på ett mera begränsat om­

råde och hänvisas till lägre kvalifice­

rade yrken, osäkrare anställningsfor­

mer och sämre betalt arbete, utsatta, ekonomiskt och socialt, för de allt­

jämt ökade svårigheter, som därav skulle följa.

Låt oss alltså även under kris och knapp arbetstillgång hävda den gifta kvinnans ställning som befattnings­

havare och yrkesutövare.

iacob Doie

Varu *|* Märke

DRICK RAMLÖSA

Sveriges enda naturligt alkaliska vatten.

Hovleverantörer till H. Maj:t Konungen och H. K. H. Kronprinsen av Sverige samt Hs. Maj. Kongen af Danmark.

Jane Addam s.

J

stiftelsens fredspris för 1931. Dock endast halva priset; andra hälften har gått till hennes landsman, rektorn vid New Yorks universitet Mr Butler.

Nobelpriset kan näppeligen innebä­

ra något tillskott i den berömmelse som, inte blott i hennes hemland utan i hela den anglosaxiska världen, re­

dan kommit ”Amerikas främsta med­

borgare” till del — så har hon nyli­

gen nämnts av staten New Yorks gu­

vernör. Men, om än Jane Addams inte behöver Nobelpriset, så kan man måhända säga att fredsprisinstitutio­

nen behöver henne. För de amerika­

nare som till äventyrs grundat sin uppfattning om fredsprisets karaktär och syften på, exempelvis, ett sådant faktum som att president Roosevelt på sin tid erhöll denna utmärkelse, torde Jane Addams’ korande medföra en aning om vad donatorn menat med sin stiftelse.

Vi, Nobels landsmän, ha väl i all­

mänhet något lite reda på de idéer som inspirerat stiftaren av såväl fredspriset som de andra prisen. Men de som bli föremål för utmärkelsen äro oss, den stora allmänheten, ofta okända ända till den dag, då de näm­

nas som kandidater eller då avgöran­

det träffas. Helt naturligt i fråga om de vetenskapliga prisen. Men fredsrörelsens allmänmänskliga ka­

raktär och syften borde dock föran­

leda allas vår kännedom om dem som

verkligen förtjäna fredspriset. Man måste därför förvåna sig när de pre­

senteras på ett sätt som röjer en mindre vetande skribent. Det kan i alla händelser icke erbjuda någon svårighet att ta del av de fakta som giva en föreställning om den person­

lighet som står i spetsen för Inter­

nationella kvinnoförbundet för Fred och Frihet, bildat under världskriget, nu utgrenat över större delen av jord­

klotet, om Jane Addams, skaparinnan av världens mest beundrade settle­

ment, Hull House i Chicagos fattig­

kvarter. För oss, som känna till hen­

nes livsverk, eller ha haft lyckan att personligen lära känna henne, är hon en av samtidens främsta exponenter av ädel och stor kvinnlighet, mänsk­

lighet.

Det var på våren 1915. Från Hol­

land utgick kallelsen: låt oss mötas, vi kvinnor från krigförande och neu­

trala stater och gemensamt proteste­

ra mot kriget, framställa vårt krav på fred. Det var risk och fara att inbjuda till internationell fredskon­

gress vid en tidpunkt då folken, lik­

som vilda djur, blivit ursinniga av smärta och blodförlust. Kanske, sa­

des det, var kongressplanen en trick av den ena krigförande parten, som påstods skola finansiera företaget.

Misstro, anklagelser, pessimistiska förutsägelser att kvinnornas kongress skulle bli en skandal för fredssaken,

BOKHANDELN ST U D 10

Norrlandsgatan 30, Tel. 27 00

har specialiserat sig på nutidsproblemen, modern livsföring, karaktärsträ- ning, livet efter döden och dylikt.

—... — Begär vår katalog. ... ... -.... .. __ :

ett fiasko för kvinnorna var vad i rikt mått kom initiativtagarna till del. Men den dåddristiga planen möt­

tes också med entusiasm av kvinnor som icke ville böja sig för krigsna­

tionalismens avgud, utan höllo fast vid den gamla frälsande tron på fol­

kens broderskap, trots allt. Då Jane Addams anmodades att genom sitt personliga deltagande som ordföran­

de vid den planerade internationella kongressen stödja det vanskliga fö­

retaget, svarade hon omgående: ”Jag kommer med 15 medlemmar av Wo­

men’s Peace Party.” Hos henne fanns ingen ängslig omsorg om den egna prestigen, ingen tvekan att göra sig solidarisk med ett initiativ, vars framgång var så oviss men vars syf­

te : att verka för enhet och samhö­

righet under söndringens högsta nöd var i överensstämmelse med den livs­

uppfattning, som varit rättesnöret för hennes handlande allt ifrån ung­

domen.

Och så blev den då till i Haag, i sista dagarna av april 1915, denna märkvärdiga, för deltagarna oförgät­

liga kongress. Där representanter för tolv nationer möttes, trots spärrade gränser, trafikstopp, avbrutna kom­

munikationer och farvatten med tor- pederingsrisker. Där krigförande länders kvinnor mötte ”fiendens kvinnor” i vänskap och med aldrig svikande hänsyn. Där de mest bränn­

bara ämnen dagligen och stundligen vidrördes, men explosionerna uteble- vo, och den andliga atmosfären trots krigseländets omedelbara närhet höll

sig ren i ljuskretsen av Jane Addams’

godhetsstrålande personlighet.

Måhända säger en s. k. realist:

men vad tjänade det till, detta möte?

Inte kunde Jane Addams och de i Haag församlade kvinnorna vända händelsernas ström? Nej, visserligen icke. Man kan dock ha skäl att på­

peka att de resolutioner, som fattades på Haagkongressen och av deputera­

de överlämnades till regeringschefer i 14 länder, krigförande och neutrala, innehöllo ungefär samma principer och krav som president Wilsons 14 punkter. Han har själv erkänt sig vid formuleringen ha varit inspirerad av kvinnokongressens resolutioner.

Men framför allt kan man i ljuset av vad vår generation upplevt under och efter världskriget tillåta sig den motfrågan om ej passiv resignation och inordnande under ett system, som fört den civiliserade världen till un­

dergångens brant, är mer ”verklig­

hetsfrämmande” än, även till synes, hopplösa strävanden för en enad mänsklighet ? Och Haagkongressen var ju blott inledningen till den kamp mot kriget som under Jane Addams’

ledning alltjämt föres av kvinnornas internationella fredsförbund.

Missaktning och förföljelse, förlust av vänner och understöd i hennes soci­

ala arbete blev Jane Addams’ lott un­

der krigshetsens tid. Men hon stod fast i sitt ställningstagande mot krig och den ändamålet-helgar-medlen-politik som ledde Amerika, liksom andra sta­

ter, in i kriget. I hennes hemland vänder sig dock bladet hastigt. Hon

A-B. Mattor & Gardiner

45 Sveavägen 45. Tel. 13294. — STOCKHOLM — Filial: Folkungag. 59. Tel. Söder 137 60, Sängar, Sängkläder, Korkmattor, Mjuka mattor, Gardiner, Linnevaror, Ottomaner.

är i närvarande stund ånyo för sina landsmän den beundrade och hedrade medborgarinnan.

Även i det ind irekta arbetet för fred och försoning, hjälparbetet bland krigets offer, har Jane Addams gjort en stor insats. Hon var på an­

modan Hoover följaktig, då han gjor­

de den inspektionsresa i det genom blockaden uthungrade Mellaneuropa, som inledde den stora hjälpaktionen.

Europas nöd gjorde Jane Addams till aktiv pacifist. Egendomligt nog var det en syn av europeisk nöd i annan form, den syn av mänskligt elände som hon en natt många år före världskriget i sin ungdoms da­

gar såg från taket av en omnibus i Londons East End, som ledde henne till det själsliga avgörande att ägna sitt liv åt de fattigaste, vilket fick sin utlösning i och genom skapandet av Hull House-settlementet.

Hull House ligger omgivet av stads­

delar där de fattigaste och okunni­

gaste immigranterna slagit sig ned.

Greker, italienare, ryska judar m. fl.

nationaliteter, men inga skandinaver hade hopat sig i dessa kvarter. Då Jane Addams började sin verksamhet där rådde fruktansvärda förhållan­

den i alla avseenden. Betecknande för den rent praktiska delen av Jane Ad­

dams’ underbara verk är den sanitära upprensning av distriktet, som hon igångsatte. Efter tre års fåfäng kamp med myndigheterna blev hon slutli­

gen utnämnd till inspektör för gatu- renhållningen. Genom en inspektion så grundlig att hon och hennes med­

hjälpare i arla morgonstund person­

ligen följde sopvagnarna och sågo efter att renhållningen blev effektiv, förbättrades de oerhört dåliga sani­

tära förhållandena till den grad och med den påföljd att efter tre års an­

strängningar dödssiffran sjunkit och distriktet kom som n :r 7 i stället för n :r 3 på Chicagos dödlighetstabeller.

Men hur mäta resultaten av Jane Addams’ arbete för att förbättra den andliga atmosfären bland dem, åt vil­

ka hon skänkt den större delen av sitt liv och sina krafter! Här kan icke ens uppräknas, ännu mindre skildras, de olika former av hjälpverksamhet, som Hull House är centrum för: folk­

kök, gossklubbar, barnkrubbor, lek- och arbetsstugor m. m. Och ingen möda har Jane Addams lämnat ospard för att i sina skyddslingars liv införa det moment av förströelse, som hon anser behövligt. Hull House bjuder på konserter, konstutställ­

ningar, sällskapsliv, ja t. o. m. en tea­

ter finnes, där de uppträdande ak­

törerna äro amatörer från en för ändamålet bildad klubb. Enligt en 1911 utgiven skildring omfattar sett­

lementet 13 olika byggnader skänkta efter hand av mecenater, och 9,000 personer samlas varje vecka i dess lokaler. Vilken ström av människor har icke löpt genom Jane Addams’

arbetsrum i Hull House!

Djupare sett är Jane Addams’ livs­

verk i Hull House, även det, fredsar­

bete. Hon har där arbetat för fred mellan raser och klasser, liksom inom fredsrörelsen för fred mellan folken.

Stockholms Pressningsanstalt

Karlavägen 66, STOCKHOLM. Telefon Ö. U9 91.

Utför pressning, kemisk tvätt och färgning av damkläder. Arbetet utföres av fackman under garanti. Hämtas och hemsändes. Medlemmar av Fredrika-Bremer-Förbundet

erhålla 10 % rabatt.

Tyvärr måste vi medgiva att många äro de kvinnor som ej förstå att den uppgift, vilken framför alla andra ligger och väntar på kvinnorna som fullmyndiga medborgare, ja som skri­

ar efter dem, släktets mödrar, är att i staternas utvecklingshistoria införa respekt för människolivets helgd och

göra det begreppet till utslagsgivan­

de faktor på det politiska fältet lik­

som nu i civiliserade individers för­

hållanden till varandra. Det är dock en tröst att, om antalet är alltför litet, de yppersta dock finnas på fron­

ten mot krigssystemet, i första ledet Jane Addams. ANNA KLEMAN.

fa

Möte för fred och mellanfolklig samverkan.

På initiativ av Fredrika-Bremer- Förbundet anordnas onsdagen den 20 februari på aftonen ett offentligt mö­

te i Musikaliska Akademiens stora sal i Stockholm. Sjutton kvinnoförening­

ar stå som inbjudare: Fredrika-Bre- mer-Förbundet, Allmänna Valmans- förbundets Centrala Kvinnoråd, Fri­

sinnade Folkpartiets Kvinnogrupp, Svenska Kvinnors Vänsterförbund, Sveriges Moderata Kvinnoförbund, Sveriges Socialdemokratiska Kvinno­

förbund, De kvinnliga kårsamman­

slutningarnas Centralråd, Fackliga centralorganisationens Kvinnosek- tion, Svenska Kvinnornas National­

förbund, Affärs- och Yrkeskvinnors klubb, Akademiskt Bildade Kvinnors Förening, Förbundet av Sveriges K.

F. U. K., Stockholms Högskolors Kvinnliga Studentförening, Svenska Kvinnors Medborgarförbund, Vita Bandet, Sveriges Husmodersförening­

ars Riksförbund och Svenska sektio­

nen av Internationella Kvinnoförbun­

det för fred och frihet.

Tanken att genom samlade svenska kvinnoföreningar träda fram för

mellanfolklig fred och samverkan har vuxit ur känslan av att den kritiska tid, som världen nu genomlever, kal­

lar på alla krafter, vilka vilja beford­

ra fred och förståelse. Det kallas på de internationella kvinnoorganisatio­

nernas arbete för detta syfte, det mö­

te som här ordnas vill vara en de svenska kvinnornas insats i samma riktning.

Talare bli: professor östen Undén, statssekreterare Bo Hammarskjöld, bankdirektör Oscar Rydbeck, envoyé Erik C :son Boheman och yrkesin- spektris Kerstin Hesselgren. Anfö­

randena komma att röra sig om folk­

rättsfrågor, den internationella ar­

betsorganisationen, internationella ekonomiska problem, förarbetena till nedrustningskonferensen och N. F:s sociala arbete.

Biljetter, till 50 öre, erhållas i Stockholms morgontidningars tid­

ningskontor, såväl som genom de in­

bjudande föreningarna.

Samtliga anföranden komma att radieras.

h otter, ben och skor.

mår uträtta och likaså hur den gummifria, tvätt- och stoppbara åderbråckstrumpan med samma namn verkar. — Se och prova också våra bekväma och på samma gång eleganta, ortopediska skor med extra läderpackningar i hålfoten och förlängd bakkappa.

Lagersons, Kungsgatan 4, Stockholm.

Några data om den statliga arbetslöshets- politiken.

V

av föranleddes, skulle framkalla ar­

betslöshet av sådan omfattning, att staten vore nödsakad att träda hjäl­

pande emellan. Redan några få dagar efter krigsutbrottet tillsattes ett stat­

ligt organ för hithörande uppgifter, statens arbetslöshetskommission, vil­

ken avgav förslag till statliga hjälp- åtgärder, vilket förslag av Kungl.

Maj :t underställdes 1914 års urtima riksdag och av denna bifölls. I sep­

tember 1913 utfärdades den första kungörelsen i ämnet och därmed in- augureras ett av de viktigaste leden i nutida svensk socialpolitik.

De grundsatser, som kommo till ut­

tryck i denna första kungörelse och som i väsentliga delar alltjämt äga bestånd, få ej betraktas såsom en tillfällets improvisation. Redan någ­

ra år tidigare (1907—1908) hade vårt land drabbats av en ekonomisk världs­

kris, som framkallat en efter dåtida måttstock omfattande arbetslöshet och som bragt frågan om statlig mel- lankomst under övervägande. Det var de framsynta tankar, som då — un­

der mindre upprörda tider — föddes, som i väsentliga delar kommit att trycka sin prägel på vår hittillsva­

rande statliga arbetslöshetspolitik.

Farhågorna vid krigsutbrottet be­

sannades dess bättre icke; visserligen rådde här och var arbetslöshet men i det stora hela var efterfrågan på arbetskraft stark, tidvis tiíl och med utomordentlig. Man hade därför visst rådrum att ägna denna hjälpverk­

samhet närmare övervägande och bland annat utformades därvid den s. k. arbetslinjen, som kommit att spela en dominerande roll.

De principer, som utformats, sattes på allvarligt prov först under den s', k. deflationskrisen, vilken nådde sitt maximum på senvintern 1922.

Med ledning av erfarenheterna från denna ytterst pressande tid och från den följande periodens relativt sett lugna förhållanden hava dessa prin­

ciper, i sina grunddrag bevarade, allt­

mera utmejslats under praktisk till- lämpning, så att de nu bilda ett även i sina detaljer genomtänkt, smidigt men på samma gång fast system, det

”svenska systemet”.

Den generella formen för det all­

männas hjälp åt den nödlidande är som bekant den kommunala fattig­

vården. Grunderna för denna hjälp­

verksamhet hava genom 1918 års fat­

tigvårdslag erhållit en modern form och en accentuerat human prägel.

När nu staten trätt hjälpande emel­

lan till förmån för en viss grupp av hjälpbehövande, de arbetslösa, har

Begär alltid VITRUM:S tillverkningar:

FERROL VITRUM, det mest aptitgivande och stärkande av alla moderna organiska järnpreparat. Synnerligen lättsmält, fordrages det av den ömtåligaste mage.

Tages på grund av sin angenäma smak lätt av såväl barn som vuxna.

LAXERMARME'LAD VITRUM, angenämt avföringsmedel av jämn verkan.

SODAPASTILLER VITRUM mot halsbränna och magsyra, välsmakande.

APOTEKSVARUCENTRALEN VITRUM

Apotekareaktiebolaget.

därvid det primära ansvaret för dessa icke lyftats över på staten utan vilar fortfarande på kommunerna. Statens speciella hjälp är av supplerande na­

tur och är motiverad av två skäl. Den åsyftar dels att bereda de behövande arbetslösa hjälp, utan att dessa skola nödgas överskrida den sociala gräns­

linje, som fattigvården dock anses in­

nebära, och dels att lätta ofta mycket ojämnt drabbande bördor, som nutida massarbetslöshet kan förorsaka kom­

munerna. I praxis äro rågångarna mellan fattigvård och arbetslöshets- hjälp icke alltid skarpt uppdragna och en fullt genomförd boskillnad mellan de två hjälpformerna kan väl aldrig uppnås — fattigvården är och lärer förbliva den generella formen för hjälp åt nödlidande — men där­

emot är klart fastslaget, att arbets- löshetshjälp icke äger fattigvårds karaktär.

Arbetslöshetshj älp beredes under samverkan mellan staten och kom­

munerna med statens arbetslöshets- kommission å ena sidan och de för ändamålet inrättade kommunala ar­

betslöshetskommittéerna å den andra såsom verkställande administrativa organ.

Hjälpen utgår antingen kontant (eller med motsvarande förmåner in natura) eller ock genom arbete.

Huvudförutsättningen för att kom­

ma i åtnjutande av sådan hjälp är att vara arbetsför men oförvållat ar­

betslös. Det senare skall styrkas på så sätt, att vederbörande visar sig hava hos organ för den offentliga ar­

betsförmedlingen sökt men ej erhål­

lit arbete. Förhållandet skall styrkas med täta intervaller, vanligen varje dag. Om arbete i öppna marknaden erb judes, skall detta antagas vid äventyr att erhållen hjälp upphör att utgå.

Där arbetslösheten står i visst sam­

band med arbetskonflikt, anses den icke oförvållad och arbetslöshetshj älp utgår ej. De närmare reglerna här- utinnan, de s. k. konfliktdirektiven, vilka vid flera tillfällen spelat stor politisk roll (Stripa!), äro nog så in­

vecklade och en detaljerad redogörel­

se för dem skulle här föra alltför långt. Slutligen skall den arbetslöse hos vederbörande hjälpkommitté ha­

va anmält sig såsom hjälpbehövande.

Kommittéerna avgiva periodiska rap­

porter härom till kommissionen, vilka rapporter utgöra en av de viktigaste källor för kännedomen om den rådan­

de arbetslöshetens omfattning.

Kontantunderstöd med bidrag av statsmedel kan utgå först sedan ve­

derbörande kommun för ändamålet anvisat medel. Statsbidraget utgår normalt med hälften av totalkostna­

den, men denna bidragsprocent kan höjas, där kommunen är hårt skatte- tyngd, lider av omfattande arbets­

löshet eller liknande. Understödsbe- loppens storlek är beroende av arbets­

lönen i orten (se nedan) samt av den arbetslöses ålder och försörjnings­

plikt gent emot hustru och barn; be­

loppet för dag växlar mellan högst kr. 4:50 (man, hustru och minst 3 barn i dyraste ort) och lägst 65 öre

förnät ^{Pfirämst i}

i (ful

<i>^REGERJNG/OA'TÄN 4 Stockholm

PPresen tartikiav

(ensamstående arbetslös under 18 år i billigaste ort).

Kontantunderstöd har sedan länge haft en principiell andrahandsställ- ning inom hjälpverksamheten; i för­

sta hand har man sökt bereda hjälp genom anvisande av arbete vid här­

för särskilt anordnade arbetsföretag, numera benämnda reservarbeten.

Den s. k. arbetslinjens principiella förhandsställning torde också få an­

ses såsom det ”svenska systemets”

viktigaste grundsats.

Reservarbeten anordnas dels av staten i arbetslöshetskommissionens egen regi och dels av vederbörande kommuner, s. k. statskommunala re­

servarbeten, för vilka statsbidrag be- redes till belopp motsvarande dem, som utgå vid kontant understöd, det­

ta dock endast under förutsättning att samma principer tillämpas som vid statliga reservarbeten. Nämnas må, att statskommunala arbeten, vil­

ka enligt sakens natur förläggas till hemorten, medföra den fördelen, att de dit hänvisade kunna kvarbo i sina hem. De förbehållas också vanligen åt familjeförsörjare.

Reservarbeten skola vara verkligt nyttiga eller kulturellt berättigade ar­

beten. Vedsågning, makadamslagning o. d., som i maskinell väg kan utföras för en bråkdel av kostnaden, undvi- kes.

Men å andra sidan skall reserv­

arbetet erbjuda ett tillskott utöver de arbetstillfällen, som erbjuda sig på öppna marknaden, och får ej in­

kräkta på denna. Axbeten, som i

allt fall skulle utföras inom den när­

mare framtiden, måste följaktligen undvikas. Man har alltså att balan­

sera mellan ytterligheterna av me­

ningslösa och ekonomiskt oförsvarli­

ga arbeten å ena sidan och omedel­

bart nödvändiga arbeten å den andra.

Arbetet skall utgöras av grovar­

bete, d. v. s. får icke förutsätta spe­

ciell yrkesskicklighet inom visst fack.

Vidare är det av vikt, att arbetena mot rimliga kostnader kunna utföras vintertid, då arbetslösheten i regel är störst. Åtskilliga arbeten, t. ex.

skogsplanteringar, vilka i sig själva vore önskvärda, måste såsom som­

mararbeten avvisas. De viktigaste ar­

betsobjekten äro vägarbeten och ut- dikningsföretag.

Arbetsresultatet bör komma det allmänna till godo; enskild vinst av reservarbete måste sorgfälligt und­

vikas.

Ett reservarbete bör såvitt möjligt

— i händelse av förbättrad konjunk­

tur eller säsong — kunna när som helst avbrytas, utan att dock det re­

dan utförda arbetet skall bliva värde­

löst genom avbrottet.

Man finner härav, att man vid va­

let av lämpliga arbetsobjekt ställes inför icke obetydliga svårigheter och i flera avseenden har att söka lotsa sig fram mellan Skylla och Charyb-, dis.

Den viktigaste grundsatsen beträf­

fande reservarbeten avser lönesätt­

ningen. Lönen skall sättas lägre än den öppna marknadens löner, närma­

re bestämt, lägre än den mera all-

gratie. Kutrygg, svankrygg och hållningsfel bortarbetas.

Anmälningar mottagas pr tel. Östermalm 9821.

IÍ HT Í aiTIPr v^gen för ernående av en har- IJl U! UUillUl monisk kropp, naturlig charm och

D|.f ]i/nn i i Medlem av: »Bund Für Reine Men- Il li I IVI ull sendieck-Gymnastik». Obs.! Dipl. av Dr. B. M. Mensendieck. — Lektioner meddelas fr.

7,30 f. m. till 9 e. m. Nybrogatan 11. 6 tr

mänt gängse lägsta lönen (”grovar­

betarlönen”) i orten. Denna senare lön beräknas i statistisk väg; reserv­

arbetarlönen fastställes sedan auto­

matiskt efter en glidande skala, där skillnaden i dyraste ort (9 kr.) är 2 kr. och i billigaste ort (kr. 3: 50) endast är 5 öre. Nämnas må emel­

lertid, att praktiskt taget allt arbete utföres på ackord och att de faktiska förtjänsterna vid reservarbete på den grund kunna både överstiga

”grovarbetarlönen” och understiga

’ ’reservarbetarlönen”.

Syftet med denna f. ö. mycket om­

stridda grundsats är icke närmast av statsfinansiell utan av arbetsmark- nadspolitisk innebörd. Man åsyftar att hos den arbetslöse bevara en eko­

nomiskt naturlig strävan att själv sö­

ka sig tillbaka till den öppna arbets­

marknaden. Nämnas må, att man vid tillämpningen av denna löneprincip ej ansett det nödvändigt att till tiden närmare begränsa anställningen vid reservarbete.

Lönenivån växlar som bekant myc­

ket starkt i vårt land, såväl mellan olika landsdelar som mellan stad och landsbygd. Så t. ex. utgör den högsta och lägsta av kommissionen beräkna­

de grovarbetarlönen resp. 9 och 3: 50 kr. pr dag. Dessa ansenliga divergen­

ser återspegla emellertid i viss mån levnadskostnadernas variationer. Vid fullföljande av arbetslinjen är det of­

ta ogörligt att anvisa reservarbete i hemorten. Om nu en familjeförsör­

jare från dyraste ort hänvisas till

reservarbete i billigaste ort, skulle han näppeligen med den arbetsför­

tjänst, han där erhöhe, kunna för­

sörja sin familj i hemorten. På plat­

sen måste emellertid alla arbetare av naturliga skäl avlönas efter en en­

hetlig, gemensam norm. Svårigheter­

na ur försörj ningssynpunkt, som här­

av uppkomma, har man löst genom s. k. ortstillägg; till familjeförsörja­

res hemmavarande utbetalas — di­

rekt — ett belopp, som motsvarar skillnaden mellan reservarbetslönen i hemorten och på arbetsplatsen. Om den förra alltså är 6 och den senare 4 kr., erhåller familjen ett ortstillägg av 2 kr. pr dag.

Ansökan om platser vid statligt re­

servarbete göres av hjälpkommittén hos arbetslöshetskommissionen, som därvid fastställer platsantalet. Ur­

valet bland de anmälda arbetslösa gö­

res av kommittén, som tillika har att tillse, att de hänvisade äro nöjaktigt försedda med kläder, lämpade för ute­

arbete. Resorna till — och vanligen också från — arbetsplatsen bekostas av staten.

Slutligen må nämnas, att kommu­

nal arbetslöshetskommitté vid kon­

tant understödsverksamhet äger upp­

ställa som villkor, att den arbetslöse skall deltaga i för ändamålet anord­

nad utbildningskurs. Enligt sakens natur åsyftas härmed närmast yngre arbetslösa, som på så sätt kunna an­

vända sin nödtvungna ledighet till att förkovra sig i nyttiga insikter och färdigheter.

PHILIP'S RADIO

Sedan en längre tid har hela kul­

turvärlden drabbats av en arbetslös­

het, som torde sakna tidigare mot­

stycke och som gjort arbetslöshets- spörsmålet till den nuvarande sociala huvudfrågan. Vårt land förskonades till en tid i viss mån men läget har under den gångna hösten allvarligt försämrats. Vid senaste årsskifte tor­

de antalet hjälpsökande arbetslösa — kommittéernas rapporter föreligga ej i skrivande stund — sannolikt över­

stiga 70,000. Antalet till statligt re­

servarbete hänvisade uppgick vid samma tidpunkt till cirka 11,500 och antalet arbetslösa åtnjutande kontant understöd med bidrag av statsmedel till cirka 14,000. Arbetslösheten kom­

mer också att i den nu rådande stats- finansiellt bekymmersamma situatio­

nen att ställa betydande krav på stats­

kassan — liksom på kommunerna.

Sverige möter dessa svårigheter på andra vägar än flertalet andra euro­

peiska länder, där man som bekant genomfört arbetslöshetsförsäkring.

Vi hava i vårt land förespråkare för såväl ”det svenska- systemet” som för arbetslöshetsförsäkring, och när detta läses, torde dessa olika meningsrikt- ningar redan haft anledning bryta sig mot varandra. Därvid bör dock städ­

se ihågkommas, att intet ”system”, av vad slag det vara må, kan undanröja svårigheterna. Massarbetslöshet är en nationalolycka, som enligt sakens inneboende natur sätter hela nationen på prov.

KURT BERGSTRÖM.

Sjuksköterskornas Hemtuna.

D

mel mitt i sistlidne novembers många mörka dagar, med regndusk och modd. Ålstenspårvagnen och bilar körde en ström av gäster till Hem- t u n a. Invigningsdagen av det fär­

diga ålderdomshemmet för sjukskö­

terskor, som sedan åratal tillbaka pla­

nerats och genom ett vackert och energiskt arbete för saken nu förts fram till fullbordan, var nämligen inne.

Tanken på ett hem för de åldrande sköterskorna, som inte längre kunna vara med i arbetet, uppstod först hos just några sköterskor, och dessa vän­

de sig till fröken Sigrid Ulrich, den mångåriga sekreteraren i Svenska Sjuksköterskornas Allmänna Pen­

sionsforening och sjuksköterskornas intresserade vän. Detta var redan 1916, men ledde omedelbart till arbete för saken. En kommitté bildades med fröken Ulrich som ordförande; första uppgiften blev att intressera inflytel­

serika personer, upprop för insam­

lande av pengar skulle utfärdas och det gällde att finna undertecknare av detta. Man möttes på önskat håll av största intresse. Nästa steg, år 1919, blev att sammankalla de personer, som lovat sina namn, till överlägg­

ning om vidare åtgärder. En interim- styrelse utsågs, med dr E. Lindhagen, till ordförande, uppropet slutredige- rades, kom ut i pressen och inbringa­

de ganska mycket pengar.

Till fortförande av företaget vände man sig nu till en del föreningar med förfrågningar om dessa ville utse ett par personer för bildande av en sty­

relse, som skulle ha till uppgift att ta hela saken om hand. Fredrika-Bre- mer-Förbundet, Röda Korset, So­

phiahemmet, Stockholms Läkareför­

ening, Svenska Sjuksköterskef öre­

ningen av 1910 och Svenska Sjuk­

sköterskornas Allmänna Pensions­

forening utsågo också samtliga ef­

ter anmodan tvenne personer till medlemmar i den avsedda styrel­

sen, som således kom att bestå av 12 personer, med dr Lindhagen fortfa­

rande som ordförande. Målet var att antingen bygga ett hus i anstaltsform eller ordna med små lägenheter, men alltid med syftet klart att göra detta till ekonomisk fördel för dem, som där skulle bo. Innan man kom så långt att detta större projekt kunde realiseras, ordnades emellertid. i en hyrd Stockholmsvåning, ett f. d. sjuk­

hem, ett hem för 9 sköterskor. Detta lilla hem invigdes i november 1925.

Det större målet släpptes dock ald­

rig ur sikte. Tomtfrågan var länge stötestenen, men ordnades till sist med Stockholms stad, som 1930 mot tomtavgäld upplät ett område vid Vesslevägen i Ålsten. Där började omedelbart på hösten 1930 schaktning och övriga grundläggningarbeten. Ett år senare, den 13 november 1931, kom så invigningsdagen, och de många, som med sitt aktiva intresse bringat planen till fullbordan, kunde med varm glädje och tillfredsställelse se på det ståtliga resultatet. Pengar­

na hade kommit genom allmänna och enskilda bidrag; genom av staten be­

viljade lotterimedel hade 100,000 och 50,000 kronor erhållits, i tvenne om­

gångar — och utsikt finns att på samma sätt erhålla ytterligare 50,000 kronor.

Det vackra, komfortabelt och prak­

tiskt inredda hemmet är ritat av ar­

kitekt Sven Wallander och kan rym­

ma upp till 53 hyresgäster. Vid in­

vigningen voro redan ett 50-tal in­

flyttade, men ansökningar strömma alltjämt in.

Då styrelsen började behandla an­

sökningarna fann man att även hy­

rorna till självkostnadspris, 5—600 kr., för många ej voro överkomliga.

E n gratisplats hade man beräknat.

Nu visade sig att man måste möta de obemedlades behov genom att lämna rum till en hyra av 100, 200 och 300 kronor. Att gåvor till insamlings- fonden således alltjämt äro synner­

ligen välkomna förstås därför utan vidare.

De vackra, glada rummen ha vart och ett sin egen ingång, varmt och kallt rinnande vatten i en inbyggd toalett samt en ljus kokvrå. Flera badrum i bottenvåningen, och 3 sjuk­

rum finnas, då det är så pass många gamla att ta hand om. Förestånda­

rinna är fröken Hellevi Nordström från Göteborg.

I sitt tal vid invigningen vände sig dr Lichtenstein, styrelsens nuvarande ordförande, med ett tack till alla dem som genom bidrag, intresse och arbete för saken gjort den realiserbar, och särskilt därvid till fröken Ulrich, som

LEK-

börjar åter 15 jan. Läx- och språkhjälp. Friluftslekar. Billist, roligt

och nyttigt! — Solig lokal. Tel. 149 87.

Käty Wennerlund. Marg- Ridderstolpe-

i så hög grad varit den bärande kraf­

ten i framdrivandet av företaget. Men i en vacker vändning uttalade han sin mening om att djupast taget hade de svenska sjuksköterskorna själva byggt sitt ålderdomshem; det var deras eget goda och trogna arbete som kallat fram viljan att bidraga till hemmets tillkomst hos dem, som möj­

liggjort detta.

Nya förbundsmedlemmar

Karlstad: fru Ingeborg Ahlgren, fru Anna Falk, fru Naima Göthner, fru Carola Hallman, fru Elin Hallgren, fru Iris Dahl, fru Astrid Tjerneld, fru Siri Timén, fru Sigrid Witt.

Malmö: fru Henriette Berlin, fru H. G.

Evers, hov.-rättsnot. Marta Holmberg, fru Nina Kjäll.

Norrköping: fru Ingeborg Billgren, fru Dagmar Ekelund, fru Sigrid Gillner- Ringenson, fru Lisa Hirsch, frökeij Clara Käich, fröken Signe Littorin, fröken Barbro Lychou, fru Gertrud Löwenadler, fru Bojan Ordell, fru Lydia Ordell, fru Kerstin Simon, fru Ingeborg Taube von Bloch, fröken Siri Tornée, fru Marie-Louise Wahren, fru Anna von Wernstedt.

Nyköping: fru Anna Eriksson, gre­

vinnan Louise Wachtmeister.

Umeå: fru Ingrid Dahm, grevinnan Astrid Douglas, fru Greta Granfelt, fru Märta Harju, fru Maja Hellgren, syster Alfhild Markow, fröken Elsa Nilsson, fru Rut Salén, fru Greta Svenne, fru Tyra Sylvén, fröken Maja Tomtlund, fröken Bar­

bro Tillander, fru Olga Wågberg, fru Karin Wästfelt, fröken Térése Orre.

Växjö: fru Ragnhild Dahlén, fru Ellen Lundgren, fru Stina Markgren.

Statsrevisorernas anmärkningar.

S

dersöka i vilken omfattning tjänstle­

dighet för enskilda angelägenheter förekommer inom statsförvaltningen.

För detta ändamål hava revisorerna genom särskilt frågeformulär, som utsänts till samtliga de statliga verk och myndigheter, vilkas personal helt eller delvis är uppförd på ordinarie stat, infordrat uppgifter dels å de befattningshavare, som under de fy­

rabudgetåren 1927/1928—1930/1931, åtnjutit sådan tjänstledighet, dels ock å ledighetens längd, angiven i anta­

let dagar för en var ledig befattnings­

havare. Tillika hava uppgifter in­

fordrats, huruvida befattningshavare vid tiden för tjänstledighetens åtnju­

tande-varit gift eller ogift, till vilken senare kategori jämväl hänförts änk­

ling, änka och frånskild.

Revisorerna meddela, att de icke ansett sig böra kräva upplysning om vad som i de särskilda fallen föran­

lett tjänstledigheten för enskilda an­

gelägenheter. I åtskilliga fall har dock upplysning om anledningen till ledigheten lämnats, och av de sålunda lämnade upplysningarna framgår att vissa myndigheter upptagit jämväl tjänstledighet för offentligt uppdrag, sjukdom eller hälsans vårdande, ehu­

ru dessa ledigheter legat utom ramen för undersökningen. Dessa fall hava,

Elegant — billigt.

Corselet, lång modell, i blom. brokad med silkeb> si hållare, Svenskt fabrikat. Kostar endast 7: 90.

Elegant, välsittande höfthållare i silkecharmeuse med prima silkere- sår. Svenskt fabrikat. För endast 9: 50.

meddela revisorerna, givetvis uteslu­

tits, men det påpekade förhållandet giver anledning förmoda att även i en del andra fall den uppgivna ledig­

heten i själva verket icke avsett vad som plägar hänföras under beteck­

ningen enskilda angelägenheter. Med hänsyn till materialets omfattning — undersökningen berör över 50,000 be­

fattningshavare — anses anledning saknas att tillmäta dylika felaktighe­

ter någon betydelse i detta samman­

hang.

Resultatet av undersökningen har blivit att 13 procent av de manliga tjänstemännen hade åtnjutit ledighet för enskilda angelägenheter under det att av de kvinnliga tjänstemän­

nen nära hälften (48,6 %) haft så­

dan ledighet. Antalet lediga gifta kvinnor är relativt större än de ogif­

ta ; ledighetsprocenten var för de förra 65,8 mot 44,4 för de senare.

Vad beträffar antalet ledighetsda- gar i medeltal per år och ledig tjän­

steman utgjorde detta för manlig be­

fattningshavare 5,1 samt för kvinn­

lig befattningshavare 12,9, därav för gifta 26,0 och för ogifta 8,2.

De ojämförligt högsta ledighets- siffrorna förekomma sålunda, fram­

hålla revisorerna, för gruppen gifta kvinnliga befattningshavare. Det bör dock bemärkas, anföres vidare, att orsaken till gifta kvinnliga befatt­

ningshavares ledighet i rätt många fall stått i samband med havande­

skap. I detta sammanhang anser sig revisorerna böra nämna att av de in­

komna uppgifterna framgår att vid

det relativt ringa antal verk, av vilka upplysning om orsaken till ledighe­

terna lämnats, ledighet för havande­

skap under här ifrågavarande fyra­

årsperiod åtnjutits av 222 gifta kvinnliga befattningshavare under sammanlagt 29,849 dagar.

I detta sammanhang måste här an­

märkas att det inte var länge sedan ett härskri gick genom pressen med undran om hur det skulle gå med folkökningen, när modern i allt större utsträckning också hade förvärvs­

arbete utom hemmet. Ledigheterna för havandeskap, som, beroende på de individuella fallen, måste bli av mycket olika längd — i statens tjänst i allmänhet ej under 90 dagar — böra därför helt lämnas utom räkningen såsom varande för staten nödvändigt och nyttigt.

Tagas de manliga ledigheterna för värnpliktstjänstgöring någonsin med i statistik?

Vad angår övriga enskilda angelä­

genheter, så finns det kanske några gifta kvinnliga befattningshavare som äro i den goda ekonomiska situa­

tion att de kunna taga ledigt en kor­

tare tid till förmån i sista hand för någon vikarie, som annars skulle bli­

va arbetslös. Staten gör i sådana fall icke någon förlust, enär den ledige får avstå hela sin lön och vikarien ersättes med åtskilligt lägre belopp.

Revisorerna upplysa vidare om att de även hava införskaffat uppgifter till belysning av frågan i vilken ut­

sträckning tjänstledighet för enskil­

da angelägenheter förekommit inom

ETO ÆÖ |MS E Q V Ett omsorgsfullt utfört och välsittande plagg

»A S S «PiL ■ är alltid angenämt att använda och blir där­

för i längden billigast, i synnerhet som det kan erhållas till mycket förmånliga priser.

Såväl Riddräkter som Kappor och Promenadkostymer hos

@LOF ÄÜLSKEM

ÄRADE

folk- och småskollärarkåren. Då åt­

skilliga av de begärda uppgifterna inkommit först inemot revisionstidens slut hava revisorerna icke hunnit slut­

föra sin undersökning i ämnet. Med slutbehandlingen av denna fråga har därför lämpligen synts böra anstå.

Slutligen hava revisorerna konsta­

terat att den nu verkställda utred­

ningen utvisar samma resultat som den av 1928 års revisorer verkställda undersökningen om ledighetsförhål- landena beträffande vissa grupper tjänstemän, vilken undersökning dock var begränsad till omkring 8,700 be­

fattningshavare och dessutom endast avsåg ett år.

ELISABETH DAEL ANDE II.

Alma Sö derhj elms värld.

Min värld har Alma Söder- hjelm kallat sin skrivna berättelse om vad hon upplevt, och det är tredje delen av sina levnadsminnen som hon nu publicerat. Emellertid kan det sägas att ju längre berättelsen fram­

skridit, dess mindre är det possessiva pronominet i titeln fullt exakt. Alma Söderhjelms värld har efterhand bli­

vit finsk historia, den omsluter hen­

nes folks liv under dess mest ödes- märkta år. Själv har hon stått i hän­

delsernas brännpunkt, och så till vida har dessa för visso i eminent grad varit hennes värld och livsupplevel- ser, men samtidigt behåller de sina sto­

ra allmänna karaktär, något som hon, historikern, också på lyckligaste sätt kunnat få fram.

”Februarimanifestet” heter det för­

sta kapitlet i den nu utkomna delen, Alma Söderhjelm: Min värld. Tredje

delen. Albert Bonniers förlag.

och därmed föres man in i Bobrikoff- regimens och den aktiva förrysk- ningspolitikens för Finland fruktans­

värda tider. Alma Söderhjelm var själv i Paris när slaget kom, men de bevarade, upprörda breven från hem­

met till den frånvarande ger i sin omedelbarhet ett unikt starkt intryck av dagarnas stämning och liv. Hen­

nes far hade alldeles nyligen blivit utnämnd till prokurator i Kejserliga Senaten, och denna höga ämbetsman- naställning med dess speciella upp­

gift av ”lagarnas högste väktare” i Finland ställde självfallet honom — och därigenom hela hans familj — på direktaste sätt i beröring med hän­

delserna.

Från denna stund är berättelsen om Alma Söderhjelms ”värld” också berättelsen om det storslagna, sega, obetvingliga finländska motståndet mot de ryska olagligheterna, vålds-

Fruktcent ralens butiker:

8’vasag- 25~37’

Alltid förstklassig frukt.

åtgärderna och personkränkningarna.

Det dröjer inte länge innan hon själv är hemma igen och tar på sig sin del av det passiva — och sedan även det aktiva — motståndets bördor och fa­

ror. Hennes närmaste, bröder, svåg­

rar, kusiner, vänner, står i bräschen och drabbas av förföljelser, utvisning, fängelse. Själv utsätter hon sig för oberäkneliga risker — liksom alla vilka därmed hade att göra •—

genom deltagandet i arbetet med distributionen av ”Fria Ord”, den av landsflyktiga finnar redigerade, i Sverige tryckta och regelbundet, med utsökt list, i Finland insmugg­

lade publikationen, som talade till Finlands folk om allt det som den med censur belagda finska pressen aldrig fick sagt. Hon undandrar sig inte heller att när tillfället så fordrar åta­

ga sig själva insmugglingen, på åter­

resa från Stockholm till Helsingfors, med någon av de särskilt förfärdiga­

de dubbelbottnade koffertarna som med sitt till synes oskyldiga innehåll lurade de ryska tullsnokarna och Bobrikoffs gendarmer.

Politiskt misstänkta, kända och okända, hjälper hon att härbärgera och gömma i sitt hem, det frågas inte längre vem det är eller vad det gäl­

ler. Ett i maskerade ordalag givet meddelande om att någon måste om­

händertas är nog för att öppna dör­

ren och gömstället för honom tills han vidarebefordras till något annat gömställe för att ytterligare vilseleda förföljarna.

Detta är inte Alma Söderhjelms

särskilda hjälp och gärning, det är endast det naturliga och vanliga i finska hem i dessa dagar.

På så sätt rullar hela denna tids dystra finska historia upp sig för läsaren av Alma Söderhjelms bok, och man gripes på nytt av beundran och rörelse inför det stora modet, den otröttade uthålligheten och obegrän­

sade uppoffringsförmågan, med vilka den ryska våldspolitiken möttes.

De skiftande faserna i kampen, från den ödesmättade februaridagen 1899 fram genom världskrigets år, då man började hoppas att kriget skulle ge Finland dess chans att und- slippa det ryska oket, genom inbör­

deskrigets fasor — vilka dock mera i korthet beröras —, följer man ge­

nom denna bok. Ännu en gång må det sägas att det är historia man läser

— glänsande skriven, med den verk­

lige historikerns förmåga att sovra materialet, ge det väsentliga och göra det överskådligt.

I ett brev, skrivet tre veckor efter promulgationen av Februarimanifes­

tet — denna handling av senaten som de fosterländske aldrig kunde förlåta och mot vilken prokurator Söder- hjelm protesterade ■— frågar sig Al­

ma Söderhjelms mor om och när allt detta ohyggliga skall förändras, när man skall komma fram till de förra lugna och fridfulla tiderna? ”Redan nu!”, kommenterar memoarförfatta­

rinnan och lägger till att det skulle förflyta tjugu år innan livet tog vid på nytt! Om de tjugu åren är det boken ger besked.

Spädbarnshemmet EURENII MINNE

Tillhörande Stockholms stad. Elever mottagas för praktisk och teoretisk undervis­

ning i spädbarnsvård och vad därtill hörer. Varje kurs varar 4 månader.

Prospekt erhålles på begäran hos Hemmets föreståndarinna, Skånegatan 118, Stockholm. Tel. S. 3119. Kursen berättigar till inträde i Sv. Barnsköterskefören.

Hennes personliga livs händelser löper igenom eller jämsides med det politiska livets. Hennes docentkandi­

datur faller på Plehves avslag. Han hade ”haft nog av den familjen” -—

hennes far hade opponerat sig mot kejsarens vilja och befallningar, hen­

nes bror Werner hade gjort sig ökänd genom en skandalös propagandaverk­

samhet mot Ryssland i utlandet — och för övrigt, hade Plehve tillfogat, när man pläderat hennes sak inför ho­

nom, var han ingen feminist. Om Finlands universitet skulle få kvinn­

liga lärare, skulle kvinnorna i Ryss­

land även pocka på att få bli univer­

sitetslärare, och det ville han på inga villkor vara med om. Därmed var Alma Söderhjelms akademiska fram­

tid stängd för år framåt. Universi­

tetskanslern, den post Plehve inne­

hade och som gjorde honom utslags­

givande, hade emellertid annars bru­

kat förena sig med konsistoriets för­

slag, och detta hade förordat Alma Söderhjelm. Under dessa förhållan­

den var avslaget även att anse som ett ingrepp i universitetets självbestäm­

manderätt. Ännu ett bevis på den nya hänsynslösheten mot Finland.

Nu börjar dr Söderhjelm sitt hi­

storiska författarskap. Med den full­

komligt fenomenala arbetsförmåga, som hon synes vara i besittning av, kommer under dessa av politiskt ar­

bete och politiska intressen fyllda och tillika i enastående grad oroli­

ga år efterhand Jakobstads historia, Brahestads hi­

storia, första delen av Sverige och den franska revolutio- n e n samt Napoleons syskon till. Som journalist skriver hon i dagens och politiska frågor.

I Alma Söderhjelms värld figure­

rar tidens mest kända personer. I snabba och träffande karakteristiker ger hon deras bild, där de inte träder fram i utförligare och mera detalje­

rad karaktärsteckning. Hon har även tid med Stockholm och svenska vän­

ner. Hennes intryck av Stockholm och Sverige, när hon under de svå­

raste ofärdsåren tidvis är över här — oftast i politiskt aktivistarbete — är underbar frid och trygghet. Man unnar henne detta — men känner just inte vidare igen skönmålningen!

”Min värld” torde utan risk av överord kunna rubriceras som ett högintressant memoarverk och ett historiskt dokument av utomordent­

ligt värde.

ELLEN KLEMAN.

Homeopatiska Självläkaren

av Klara Fransén. Första svenska original- arbete byggt på egna erfarenheter. Förord av läkare. Erhålles å S. F: s V. H. byrå, Sibylleg. 36, Stockholm. Pris Kr. 6. Ny uppl. 9—lOtusendet.

fl 1 H O* v*rk ocb svullnad i benen

WrrUIIIS kylda händer och fötter, ischias

Leg. spec. Clary Dahlström

Dalagatan 25, Stockholm.

Tel. 84104, Kl. 10—2.

«Hem» i Gävle.

E

stad, sådan som Gävle, i mångt och mycket icke kunna jämföras med storstaden förefinnes nog alltid ett gemensamt drag, nämligen svårighe­

ten för en hel del människor att finna lämplig bostad. I Gävle har därtill, i motsats till Stockholm, byggnads­

verksamheten varit mycket ringa och bristen på tidsenliga smålägenheter till överkomligt pris gör sig nog här som annorstädes märkbar. För den som vill ha en stor bostad och kan betala finnas alltid möjligheter, värre är det för ensamstående i små om­

ständigheter varande kvinnor ur alla samhällsklasser.

Vad beträffar arbetssökande unga kvinnor från landsorten är nog för­

hållandet ett helt annat än i huvud­

staden. En landsortsstad suger gi­

vetvis inte ungdomen till sig på sam­

ma sätt och i varje fall sker det mest från den närmaste omgivningen. De unga flickorna från landsbygden och de många brukssamhällena i trakten, som ledsnat på tråkigheten på landet, bo i regel inte längre bort än att de per järnväg eller buss resa in på förhand en dag och söka sig plats, ofta finnas också släktingar eller bekanta i sta­

den att hålla sig till. Detta hindrar inte att det nog finns en kategori sämre kvalificerade arbetssökande som ambulera från den ena platsen till den andra och ha svårt att få arbete. Något hem för sådana finns inte i Gävle och torde kanske ej hel­

ler vara synnerligen av nöden. Vad som däremot kunde vara önskvärt vo­

re ett hem för arbeterskor. Saken har varit flyktigt på tal inom Hus­

modersföreningen, men ej lett till nå­

gon vidare åtgärd. Inte så få fabri­

ker använda kvinnlig arbetskraft.

Tobaksmonopolet har något för sina arbeterskor som väl inte är hem i egentlig bemärkelse, men som jag i detta sammanhang inte kan neka mig nöjet att omnämna. I en våning ovanför marketenteriet, där middag fås för en billig penning, har fabri­

ken upplåtit två rum och kök som all­

tid äro tillgängliga. Nyckeln ligger på ett för alla åtkomligt ställe. Den­

na lägenhet, som kallas Södergården, användes till kurser i vävnad, olika slags sömnad, matlagning m. m. och där stå alltid vävstolar i vilka väves i tur och ordning för eget behov. Då och då anordnas underhållningsaft- nar i marketenteriet med förstklassi­

ga föredragshållare, medverkan av arbeterskornas egen sångkör och ser­

vering av kaffe med bröd bakat vid matlagningskurserna. Många av Mo­

nopolets arbeterskor äro gifta och en hel del bo i föräldrahemmet.

För ålderstigna, särskilt kvinnor, finns det i Gävle ett ovanligt stort antal hem, och ändå tycks behovet ej vara fyllt. Vid ett av dem ligga efter vad jag har mig bekant över hundra ansökningar och vänta tills liemannen gör sin skörd.

Först göra vi ett besök i stadens Den omtänksamma, husmo- I J T„nHÍOTr".4tinínnr

dem vänder sig aiitid tin L-unda i vattmrattmng

Garanteras ett förstklassigt arbete. — Kläderna försäkrade under tvättningen.

— — — — Telefon Drottningholm 20 och 190 — — — —

stora utvidgade och moderniserade fattigvårdsanstalt, som omfattar ål­

derdomshem och sjukhem, sinnes­

sjukpaviljong m. m. Vi glädja oss över att se hur hemlikt och trivsamt allt är ordnat, inga stora sovsalar där många äro samlade. Att hygienens krav äro väl tillgodosedda kan man förstå av den absoluta luktfrihet som råder i lokaler där likväl så många gamla vårdas. Det moderna central­

köket, tvättinrättningen och bageriet väcka vår beundran.

Vid sidan av detta kommunhem finnes ett flertal privata välgören­

hetsanstalter och stiftelser för väl­

görande ändamål. Till några av des­

sa har staden kostnadsfritt upplåtit tomter. Av hem för endast kvinnor nämna vi först Westergrenska hem­

met, ett ståtligt stenhus i tre våning­

ar med 25 pensionärer, mindre be­

medlade kvinnor som fört en hedran­

de vandel. Hemmet, som ej är tio år gammalt, ligger högt och soligt och är omgivet av ståtliga terrass- och trädgårdsanläggningar samt har ett vackert samlingsrum. Äldre äro öhrns änkehus för änkor och döttrar till handlande i Gävle och Eckhoffs för änkor, efter handlande, sjökapte­

ner och ”ståndspersoner”. Vidare finns den Kronberg—Flensburgska stiftelsen för gamla kvinnor och Hantverksföreningens hem för hant­

verkares änkor och döttrar. De flesta av alla dessa hem innehålla lägen­

heter med rum och kök, var och en

TANDTEKNIKERKURS Ged. utbildn. i guld- o. kautschukarb.

Kurs und. överins. av leg. tandl. Mång­

årig erf. E. Landau, Valhallavägen 112, Stockholm. Tel. Norr 19521.

har således sitt eget lilla hushåll och sitt eget bohag.

En särställning bland hem intages av Grapeska hemmet, ett sjuk- och ålderdomshem, tillkommet på initia­

tiv av förste stadsläkaren Adolf Gra­

pe och senare utvidgat och förbätt­

rat. Här åtnjuter pensionärerna inte bara bostad utan även kost och vård, många kostnadsfritt. Hemmet har ett utomordentligt vackert läge vid Gavleån invid den lummiga Stads­

trädgården och kan mottaga ett 30- tal pensionärer.

Utom de nu omnämnda hemmen finnas tvenne som icke uteslutande äro avsedda för kvinnor utan där även åldriga makar kunna tillsam­

mans finna en fristad i livets afton:

Björkegrenska och Ericssonska stif­

telserna. Båda äro uppförda under de senaste åren och inrymmas i flera mindre byggnader. Särskilt det Erics­

sonska förtjänar att vi göra ett lite mera ingående besök. När man nal­

kas området, som är beläget i kanten av ett villasamhälle, ser man fyra låga envåningshus, fritt grupperade kring en mittgång och vardera in­

rymmande sex lägenheter. De fyra på nedre botten bestå av rum och kök och vindslägenheterna av rum och kokvrå, den senare dock så rym­

lig och bekväm att den bättre än många andra kunde förtjäna namnet kök. Till varje lägenhet hör en liten tambur med W. C. och tvättställ och till bottenlägenheterna var sin liten

Lundahls Nöbelolja

är ett utmärkt renoveringsmedel för bonade, polerade och lackerade möbler, golv, korkmattor etc. Borttager vattenfläckar på bonade möbler, återställer dem i sitt nybonade skick. Efter användning av oljan är möbeln

impregnerad.

LUNDAHLS TEKN. FABRIK Mälarhöjden. Tel. Mälarhöjden 666.

Nederlag: Köpmangatan 24, Stockholm.

veranda. Alla ha fönster i två väder­

streck, centraluppvärmning och gas­

kök samt äro hållna i ljusa, harmo­

niska färger. I de rymliga källarlo­

kalerna äro inrymda badrum, tvätt­

stugor samt verkstadsutrymmen, där det finns möjlighet för en gammal man att få pyssla med sitt hantverk efter måttet av sina krafter. Som stiftelsens resurser ej äro på långt när uttömda har styrelsen planlagt ytterligare tre hus i tvenne våningar med samlingssal i det centralast be­

lägna. Det torde således bli en stif­

telse av ganska imponerande mått när den en gång blir helt färdig.

Vår tid är, kanske med rätta, be­

skylld för egoism. Så mycket mer glädjande bör det då vara att se huru- ledes det finns områden där den kristna barmhärtighetstanken tagit sig så vackra uttryck och att vi ha medmänniskor som i sina handlingar svara på frågan: Vilken är min nästa ?

SIGNE LEKSELL.

Hotell Tunneln

i Malmö skyltar i detta Herthahäfte med kliché på en av annonssidorna. Vi påminna årsmötesdeltagarna från i våras om den synerligen goda och rikliga lunch som Tun­

neln serverade på Malmömötesdagen. Kli­

chén återger de gamla 600-åriga källar­

valven med dess säregna stämning av det Malmö som längst försvunnit.

Från bokvärlden.

Den allra vanligaste människan av Emilia Fogelklou. Albert Bonniers förlag.

I denna bok har Emilia Fogelklou sammanfört en rad uppsatser av skif­

tande kvalitet och kvantitet. Men de sammanbindas genom den rubrik som står över den första av dem och som även givit boken dess namn. Med sitt eget goda och en smula underfundiga sätt vill författarinnan här rikta upp­

märksamheten på — ja, just på den allra vanligaste människan som in­

divid betraktad. I regel aktas indivi­

den icke högt i våra dagar. Vi gå in överallt som delar i massan. Och kring det kollektiva samlas allt intresse.

Men för den, som i likhet med Emilia Fogelklou alltid bevarar sin egen indi­

viduella syn på läget och tingen, lig­

ger det klart att det nya kollektiva liv, som tiden strävar efter, måste komma till stånd inte på individernas bekostnad utan genom deras samfäll­

da och medvetna bistånd.

Och för denna gemenskap fordras

”ett nytt viljosätt”, som Emilia Fo­

gelklou kallar det. ”Vad världen be­

höver mest är inte rikt rustade väsen, utan allra mest sådana, som vet att vi i grunden alla äro e 11”, säger hon i den första uppsatsen. Detta är innebörden i det nya vil josättet, enär

”ingen annan solidaritet står rycken”.

Men förutsättningen härför är att kunna se att ”det icke finns det djup av mänsklig last eller irring, som inte röjer evighetens tungomål — i för­

vriden form”. Stilla och intensivt på samma gång vittnar här en ovanlig människa om hur hon lyssnat till det tungomålet hos både små och stora, både säregna och alldagliga männi­

skor och på grund härav hoppas på

I M ■ ■ B R ■ B Tillverkare:

Skogens Attika

välsmakande bords- och inläggningsättika Aktiebolag