En vardag med smärta EXAMENSARBETE

EXAMENSARBETE

En vardag med smärta

Äldre personers upplevelser av långvarig smärta

Linda Björk Sandra Norrman

2014

Specialistsjuksköterskeexamen Vård av äldre

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

En vardag med smärta – äldre personers upplevelser av långvarig smärta

Every day living with pain – older people´s experiences of chronic pain

Författare: Linda Björk Sandra Norrman

Kurs: Examensarbete

Program: Specialistprogrammet mot vård av äldre VT 2014

Handledare: Stefan Sävenstedt

A

En fallstudie med kvalitativ ansats har utförts i syfte att beskriva hur långvarig smärta påverkar det dagliga livet hos äldre personer. I dagens samhälle lider många äldre av långvarig smärta som är svår att både lindra och behandla. Smärtan har ofta flera orsaker då äldre personer många gånger lider av flera olika sjukdomar samtidigt. Under studiens gång följdes två äldre människor under ett flertal intervjuer. Materialet som framkom under intervjuerna analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Utifrån analysen framkom huvudkategorierna ”en del av livet” och ”konsekvenserna av smärtan” fram. Resultatet i studien visar att det leder till ett stort lidande för de äldre personerna att leva med en långvarig smärta och att behandlingarna som finns att tillgå är bristfälliga och inte hjälper fullt ut för att behandla och bota smärtan.

Nyckelord: smärta, äldre, läkemedel, fallstudie, omvårdnad.

I

Långvarig smärta är ett vanligt tillstånd och kan leda till ett stort lidande för den som drabbas av det och det är ett vanligt tillstånd bland äldre människor. För att smärtan skall räknas som långvarig skall den ha varit bestående under minst tre till sex månader. När smärtan har varit under en så pass lång tid har den oftast fört med sig andra symtom och påverkat det dagliga livet för den drabbade. En långvarig smärta leder inte bara till ett stort lidande för den drabbade utan leder även till stora kostnader och konsekvenser för samhället (SBU 2006).

Smärta definieras av International Association for the Study of Pain (2004) som en obehaglig och emotionell upplevelse till följd av en verklig eller potentiell vävnadsskada eller beskriven i termer av en sådan skada. Smärta är något som har funnits med i människans liv under mycket lång tid. Smärta är komplicerat och förknippat med både känslomässiga, psykosociala och psykologiska aspekter (SBU 2006).

S

Smärta är ett mycket vanligt symtom hos äldre människor. Då smärta ofta är svårbehandlad och de äldre har många andra symtom och sjukdomar som behandlingarna skall gå ihop med leder det till att många äldre har kronisk smärta (Rastogi & Meek, 2013). Till en kronisk smärta, också kallat långvarig smärta, räknas en smärta som har pågått under en tid av minst tre till sex månader (SBU 2006).

Både hos äldre som bor på sjukhem/äldreboende och hos de äldre som är hemmaboende har det visat sig att smärtan de lider av ofta har fler än en enskild orsak. Smärtan är orsakad av flera faktorer då många äldre lider av flera olika sjukdomar samtidigt (Dehlin & Rundgren 2007). Periera et al. (2014) visar att en tredjedel av de äldre som skrivs ut från sjukhuset uppger att de lider av kronisk smärta. I en studie av Tai-Seale, Bolin, Bao och Street (2011) visas att vid 48 procent av läkarbesöken tas det upp något problem som har med smärta att göra. Trots att kronisk smärta är vanligt bland äldre ägnas endast en liten del av läkarbesöket till detta, vilket leder till underdiagnostiserad och därmed underbehandlad smärta. Dehlin och Rundgren (2007) skriver att äldre människor har en mindre reservkapacitet i många av sina organsystem, vilket kan leda till att fler komplikationer lättare kan uppstå än hos yngre

människor. Detta innebär att konsekvenserna av en kronisk smärta för äldre kan bli större än för yngre människor.

I en studie av Gudmannsdottir och Halldorsdottir (2009) uppger deltagarna att det är en stor utmaning att leva med kronisk smärta. Vissa av deltagarna uppgav inte till läkare och sjuksköterskor hur svåra smärtor de egentligen hade. Detta verkade bero på att de ändå inte tror att någon kan göra någonting åt smärtan och att de upplever att läkarna inte tar deras smärta på allvar. Många upplever att åldrande och smärta hör ihop (Gudmannsdottir &

Halldorsdottir, 2009; Gammons & Caswell, 2014).

Willén och Grimby (1998) visar att mer än hälften av deltagarna har smärtor varje dag, framförallt vid fysisk aktivitet. En stor del av deltagarna uppger att de snabbt får slut på ork, har svårt att gå i trappor, att stå en längre stund och att sömnen påverkas negativt av smärtan.

Studien visar inte på något samband mellan smärta och social isolering, däremot visar den att de som blir utmattade upplever mer smärta och sämre rörlighet.

S

En smärtimpuls startar i smärtreceptorerna i det perifera nervsystemet. Dessa smärtreceptorer kallas för nociceptorer. Smärtan tar sig sedan vidare genom ryggmärgen upp till hjärnstammen, thalamus och den sensoriska hjärnbarken. Vägen dit består av nervbanor av olika typer, så kallade A-deltafibrer, A-alfafibrer och C-fibrer. A-deltafibrerna som fungerar som ett alarmsystem och leder snabbt fram signaler, de är tunna och myeliniserade. A- deltafibrerna är i stället tjocka och myeliniserade. De skickar snabba impulser om beröring och temperatur. C-fibrerna är däremot omyeliniserade, tunna och för fram en mer långsam signalering. Smärtan som signaleras via C-fibrerna är av en mer molande, ihållande karaktär.

Väl framme i den sensoriska hjärnbarken registreras vart smärtan kommer ifrån. I thalamus som innehåller vårt limbiska system, som styr våra känslor, tolkas sedan smärtan och ger en känslomässig smärtupplevelse. I hjärnstammen regleras sedan slutligen olika autonoma reaktioner (Ericson & Ericson 2002).

S

Zwakhalen, E van´t Hof och Hamers (2012) visar att om sjuksköterskor med hjälp av ett formulär kontrollerar om äldre personer med demens har smärta uppger cirka en fjärdedel av de äldre att de har smärta. Vid ungefär hälften av fallen de äldre uppger smärta görs inga omvårdnadsåtgärder åt smärtan. Resterande ca 50% av de äldre som uppger smärta får begränsade omvårdnadsåtgärder mest i form av tröst och distraktion. I en studie gjord av Samuels och Manworren (2014) framkommer att det används mycket mer omvårdnadsåtgärder mot smärtan ju svårare smärta patienterna uppger att de har. Eid och Bucknall (2008) visar att hos patienter som vårdas postoperativt efter höftfrakturer används läkemedel som smärtlindring. Det fanns inget i dokumentationen hos sjuksköterskorna att de erbjöd eller att patienterna själva frågade efter andra former av åtgärder mot smärtan så som exempelvis massage, avslappning, distraktion, kyla, värme, lägesändring eller utbildning, detta trots att det är evidensbaserade åtgärder mot smärta. Closs (1996) visar att sjuksköterskorna använder sig av andra åtgärder än läkemedel för att lindra smärtan i form av övningar, distraktion, hypnos, avslappning, TENS, massage, kyla och värme och många av sjuksköterskorna kan tänka sig att använda sig av icke farmakologiska åtgärder för att lindra smärta i framtiden så som akupressur och aromaterapi.

McCaffrey och Freeman (2003) visar att äldre med smärta som lyssnar på musik 20 minuter dagligen har mindre smärta jämfört med de som inte lyssnar på någon musik. I en studie av Sansone och Schmitt (2000) framkommer att hos alla deltagarna som får lätt beröringsmassage i 15 minuter minst två gånger i veckan har smärtan minskat. Robinson och Benton (2002) visar att äldre patienter som uppgav obehag bland annat i form av smärta fick en minskning av sina obehag efter att ha fått ha en värmande filt på sig i en timme.

I en studie av Dysvik, Kvaløy och Furnes (2013) framkommer att KBT som smärtbehandling ökar förståelsen och acceptansen för situationen och ger fokus på de realistiska möjligheter som deltagarna har. Crombez, Viane, Eccleston, Devulder och Goubert (2013) visar att de som accepterar sin smärta inte besväras av negativa tankar och därmed inte ökar intensiteten av smärtan. I en litteraturstudie av Fitzcharles, Lussier och Shir (2010) framkommer att smärtbehandling bör bestå av en blandning av farmakologisk, icke farmakologisk och interventionella metoder. Förutom behandling av smärtan bör det även fokuseras på att förbättra eller underhålla kvarvarande funktioner i den drabbades kropp. En sjuksköterska

skall enligt kompetensbeskrivningen (Socialstyrelsen, 2005) uppmärksamma och möta patientens egen upplevelse av lidande och sjukdom, samt lindra detta genom lämpliga åtgärder. Arbetet som sjuksköterskan utför skall grunda sig på en humanistisk människosyn.

Sjuksköterskan måste i sitt arbete med patienter respektera integritet, autonomi samt värdighet samt tillgodose fysiska, psykiska, andliga och sociala behov.

P

Många äldre i dagens samhälle lider av långvarig smärta som är svår att bota och behandla.

Denna smärta har ofta olika orsaker, då många av våra äldre lider av flera olika sjukdomar samtidigt. Långvarig smärta leder till ett stort lidande för den som är drabbad och påverkar det dagliga livet på flera sätt. Forskningen visar att långvarig smärta har flera dimensioner som psykosociala, psykologiska och känslomässiga och att hantera den i det dagliga livet för äldre människor är komplext. Samtidigt är kunskapen om hur smärtan påverkar den äldre personens vardag begränsad och det finns ett behov av att fördjupa kunskapen.

Syftet med studien var därför att beskriva hur långvarig smärta påverkar det dagliga livet hos äldre.

M

D

Studien är utformat som en fallstudie med kvalitativ ansats som fokuserar på att få ökad förståelse för komplexiteten i hur långvarig smärta påverkar det dagliga livet för äldre personer. Enligt Forsberg och Wengström (2003) kan fallstudier användas för att undersöka förhållanden i ett litet antal fall och ger genom en detaljerad studie värdefull information om komplexa situationer.

D

Fallstudien är baserad på data från två deltagare som valdes ut med inklusionskriterierna att de är över 65 år, har levt med smärta som varat i mer än 6 månader. Ytterligare ett krav var att personen i ord kunde redogöra för sina upplevelser, alltså valdes personer med kognitiva funktionsnedsättningar bort. Urvalet gjordes genom verksamhetsansvariga på äldreboende i

de kommuner där författarna bor. Till att börja med fick vardera av enhetscheferna på äldreboendena varsitt informationsbrev om studien för att ge sitt godkännande (Bilaga 1).

Därefter valdes personerna som skulle intervjuas ut, i samråd med enhetschefen. De utvalda personerna fick även dem ett informationsbrev för godkännande om deltagande i studien (Bilaga 2).

Den ena deltagaren var en man i 80 årsåldern, boende på ett särskilt boende för äldre personer. Mannen har förslitningsskador i kroppens alla extremiteter efter ett yrkesliv som lantbrukare. Ett liv som han i väldigt hög grad saknar och önskar att han kunnat fortsätta leva längre. Hans högsta önskan var att få bo kvar på sin gård, men hans smärta gjorde att han inte klarade av att bo kvar utan behövde ett boende med mera hjälpinsatser. Han tvingades lämna över sin gård till en av sina söner, som idag får driva vidare hans gård. Mannens finner idag glädje i att försöka komma ut på små promenader samt när hans anhöriga kommer på besök.

Det hårda livet som lantbrukare är den främsta orsaken till hans smärtproblematik. Mannen har genomgått en höftoperation men besvären är idag desamma som innan operationen. Han får nu behandling med smärtlindrande medicinering samt smärtplåster.

Den andra deltagaren var en kvinna som är 79 år, boende på ett särskilt boende. Kvinnan har inga barn. Är tvilling och har sin tvillingbror och en syster kvar i livet. Kvinnan har förslitningsskador i en axel och stelhet och ömhet i en handled sedan många år. Kvinnans smärtproblematik beror till stor del på den förslitna axeln. Kvinnan fick en ny axelled för ca 20 år sedan och skulle behöva göra en ny operation och byta ut denna axelled igen men har själv avböjt detta. Kvinnans hälsohistoria i övrigt: Akut turbo-interstitiell nefrit, hjärtinsufficiens, hydrocefalus och ileus. Hennes stora och enda fritidsintresse är att sitta ute i dagrummet och sticka. Hon har nästan inga anhöriga och nästan aldrig besök. Kvinnan är nöjd och glad över att bo på ett boende, tycker hon blir väl omhändertagen av personalen och att de gör allt de kan för att ge henne ett bra liv. Hon är en mycket tacksam person som inte gärna gnäller och ställer till besvär.

D

Datainsamlingen skedde genom upprepade intervjuer som spelades in på band och därefter transkriberades. Intervjuerna byggde på varandra så att områden som inte belysts i den första intervjun togs upp vid den påföljande intervjun. Tre intervjuer med varje deltagare genomfördes under våren 2014 med cirka 2 veckors mellanrum. Varje intervjutillfälle tog 30- 45 minuter. Vid första tillfället ställdes alla de frågor som finns i intervjuguiden (bilaga 3).

Under de uppföljande intervjuerna kunde sedan följdfrågor ställas för att få en djupare bild av deltagarnas upplevelser. Frågor som exempelvis; hur länge har du haft ont? Hur påverkar det din förmåga att göra saker? Kan du beskriva för mig hur du upplever det? Författarna valde att intervjua endast en deltagare var och följa denne under en tid för att få en bredare bild av deltagarnas upplevelse av att leva med långvarig smärta och för att få möjlighet till eftertanke och förtydligande frågor till de nästkommande intervjuerna med personen.

Intervjuerna genomfördes i deltagarnas lägenhet och frågorna var av semistrukturerad karaktär, en blandning mellan ett vardagssamtal och ett slutet intervjusamtal (Bilaga 3).

Denna typ av frågor användes för att uppmuntra informanterna att själva göra en beskrivning utifrån egna ord (Kvale 2009). I intervjuerna försökte vi samtala om flera aspekter av vardagligt liv som exempelvis vad som orsakat smärtan, hur den upplevs under olika tidpunkter på dygnet och om det finns lindrande/förvärrande faktorer. När en intervju var klar lyssnade vi igenom den och i den påföljande intervjun följde vi upp olika aspekter som vi ytterligar behövde belysa.

A

Intervjumaterialet har transkriberats ordagrant för att underlätta vid analyseringen. Studierna analyserades med en metod för kvalitativ innehållsanalys och data i analysen var de transkriberade texterna från intervjuerna (Polit & Hungler, 1999).

Analysen genomfördes i steg, där det första steget vara att få en uppfattning om vardera deltagares material. I ett andra steg, jämfördes texterna från de två deltagarna genom att grundligt läsa igenom alla texterna för att tillsammans få en helhetsbild. Det transkriberade materialet bröts sedan ner till meningsbärande enheter, vilka sedan kondenserades till kortare

meningar och därefter avskiljdes till en kod som beskriv innehållet i meningsenheten. Koder med likartat innehåll bildar sedan underkategorier för att slutligen mynna ut i två huvudkategorier. I denna studie bildades huvudkategorierna ”en del av livet” och

”konsekvenserna av smärtan” utifrån det transkriberade materialet (Graneheim och Lundman, 2004). Ett exempel på tillvägagångssättet av analysen visas i tabell 1.

T

1. T

Meningsbärande enheter Kondenserad meningsenhet

Kod Underkatego

ri

kategori

Den gör ont, den gör att jag inte kan röra på mig så mycket. [tystnad] Jag kan inte göra så mycket längre.

Min kropp klarar inte av det.

Smärta som minskar möjligheten till rörelse.

Kroppen klarar inte av det.

Minskad förmåga till rörelse.

Negativ påverkan

Påverkan av dagligt liv

”Jag har ju lite tabletter och så och det hjälper väl lite.

Det går ju inte att göra så mycket. Man försöker lära sig leva med det men det är svårt.”

Har läkemedel mot smärtan, annars går det inte att göra så mycket.

Försöker lära sig leva med det även om det är svårt.

Läkemedel och

acceptans

Lindring från smärtan

Upplevelsen av smärta

E

För att kunna genomföra studien krävdes en godkänd forskningsetisk prövning från etikgruppen. Etik handlar om de tre grundläggande principerna att vilja göra gott och inte skada samt att ha respekt för individens värdighet och rättvisa. Dessa etiska principer skall speglas i artiklarna. Enbart artiklar där etiska överväganden har genomförts finns med i litteraturstudien (Polit & Beck 2008). Hänsyn har tagits till deltagarnas frivillighet att deltaga samt deras konfidentialitet. Konfidentialiteten innebar att individerna som intervjuades inte skulle kunna identifieras och att materialet efter analysering förstördes. Enligt Polit och Beck (2008) innebär konfidentialitet skydd av deltagarna genom att aldrig göra uppgifterna offentliga. Information om att deltagarna när som helst kunde avbryta sitt deltagande lämnades innan studien påbörjades (Polit & Beck 2008).

R

Analysering av intervjuerna resulterade i fyra underkategorier; påverkan på livet, smärtbehandling, negativ påverkan och glädjeämnen trots smärtan. Dessa underkategorier resulterade i två huvudkategorier; En del av livet och konsekvenserna av smärtan (tabell 2). I brödtexten beskrivs de två deltagarnas upplevelser under fingerade namn, Karl och Agda.

T

2. R

U

H

PÅVERKANPÅLIVET

ENDELAVLIVET

SMÄRTBEHANDLING

NEGATIVPÅVERKAN

KONSEKVENSERNAAVSMÄRTAN

GLÄDJEÄMNENTROTSSMÄRTAN

E

Att dagligen leva med smärta tolkas av författarna som mycket begränsande för studiens deltagare. Deltagarna har levt med smärtan under många år och den har under denna period kommit att påverka deras liv i stor utsträckning. Vid försök att få deltagarna att förklara hur de upplever sin smärta verkar de ha svårt att sätta ord på det. Det verkar vara en del av livet, ett fenomen som påtagligt finns där och är närvarande de flesta stunder av dagen. Samtidigt uppger de att det inte är något att göra åt utan de acceptera att det är som det är. Deltagarna verkar ha accepterat sin smärta och försöker utifrån sina förutsättningar göra det bästa av situationen samtidigt som det verkar vara en stor sorg förknippad med de förluster som smärtan innebär i det dagliga livet.

PÅ

Smärtan är något som funnits närvarande i deltagarnas liv under en lång tid och starkt förknippas med deras arbetsliv. Karl uppgav att hans smärta var orsakad av ett tungt arbetsliv som lantbrukare och att detta bidragit till att kroppen under en lång tid ansträngdes hårt och blev utsliten. Detta ledde i sin tur till förslitningar och smärta i kroppen. Det är inte alltid man vet exakt vad som orsakar förslitningsskador, men då människor förr i tiden inte hade lika

mycket hjälpmedel varken i arbetslivet och till sina vardagssysslor var dessa ofta tunga och krävande för kroppen. Karl påtalar att man i dagens samhälle har en mycket mera stillasittande livsstil än vad man hade förr i tiden, förr fick man den dagliga motionen i sitt arbete medans man idag många gånger tvingas motionera och träna på sin fritid för att hålla sig igång. Det var dock inte bara fördelar med all denna fysiska aktivering för kroppen, då det många gånger var för tungt och för ensidiga rörelser vilket bidrog till att förslitningar av olika slag uppkom.

Deltagarnas upplevelse som de delade med sig av är att smärtan inte är så mycket att göra någonting åt. Det handlar främst om att försöka acceptera och leva så gott det går med smärtan. Deltagarnas smärta kom ganska tidigt i livet, långt innan arbetslivet var slut och förvärras därefter med åren. Smärtan innebar för Karl att han tvingades avsluta sitt yrkesliv tidigare än vad han hade önskat. Han tror själv att han hade kunnat arbeta längre om kroppen inte hade drabbats av förslitningar och smärta. Detta är något som mannen har mycket svårt att acceptera. Han önskar än idag att han hade fått bo kvar och bruka sin gård. På grund av smärtan var han tvungen att överlåta gården och dess arbete till sin son och själv flytta in på ett särskilt boende äldre, där han kan få hjälp med sin dagliga livsföring.

”Den begränsade mig i mitt arbete och var en av anledningarna till att jag fick börja lämna över mer och mer av mitt lantbruk till min son… Hade jag inte fått ont och min kropp varit

”slut” hade jag kunnat hålla på än idag.”(Deltagare 1)

Karl hade känt av smärtan en tid innan de söker vård för den med en tanke om att det skulle vara övergående. Även efter en längre tid krävdes övertalning från anhöriga för att vård skulle sökas. Det var då de såg att det var förslitningsskador som hade orsakat smärtan. En av deltagarna uppger att han länge försökte att fortsätta som vanligt, förträngde smärtan och skyllde den på att det var mycket runt omkring. Tänkte att det ger sig väl. Men smärtan gav sig inte. Smärtan verkar i den aspekten vara symbolen för en livförändring som var svår att påverka och samtidigt svår att acceptera.

Även andra sjukdomar som människor drabbas av kan i sin tur ge smärta. Agda uppger att hon upplever att smärtan beror på engelska sjukan vilket ledde till ökat vätsketryck i huvudet och att denne efter det fått smärta och andra besvär i sin kropp.

S

Både Karl och Agda verkade vara missnöjda med den smärtlindring de erbjuds och har trots olika behandlingar kvarvarande besvär med sin smärta. De verkar dock inte själva ha några förslag eller lösningar på hur smärtan kan lindras vilket tolkas som en misstro på att det finns något som kan lindra smärtan ytterligare. Det finns en uppgivenhet och de saknar hopp om att de skall finns någon hjälp för dem.

Deltagarna äter smärtstillande läkemedel samt använder smärtplåster mot sina smärtor. De upplever att läkemedlen ger viss effekt men att det inte hjälper fullt ut. Smärtan är som mest påtaglig på morgonen innan läkemedlen hinner göra någon nytta och även på kvällen efter en hel dags rörelse när kroppen och musklerna är trötta.

”Ja, lindrar och lindrar… Till viss del hjälper väl tabletterna, jag äter så många så du förstår inte. En hel frukost med bara tabletter.”(Deltagare 1)

Båda deltagarna har genomgått operationer och fått ny höft, respektive axelled. Detta gjorde också att smärtan minskade men då det är många år sedan operationerna genomfördes har smärtan åter tilltagit. Nya operationer skulle kanske behöva genomföras men då båda deltagarna är gamla och sjuka är inte alltid en ny operation till gagn för dem.

”Till en början blev det ju bättre, men det håller inte i all evighet, och nu kostar de inte på en gammal gubbe det igen.”(Deltagare 1)

Bemötandet från vården när det gäller handläggningen av smärtan har upplevts varierande.

Karl uppger att han tyckte att hans smärta togs på större allvar när han var yngre. Då testade läkarna ett antal olika läkemedel och man satsade även på operation och rehabilitering efter denna. Han upplevade då att han kände sig sedd, hörd och lyssnad till. Han kan inte säga att han känner detsamma idag. Sen han blev äldre upplever han att ingen riktigt lyssnar på hans besvär. Han påtalar att när man blir gammal då är det som om att man skall ha lite krämpor.

Han anser dock att personalen närmast honom ser, hör och tror på honom samt försöker hjälpa honom där han är idag. De vill hans bästa men kan inte göra så mycket åt smärtan mer än att ge de läkemedel som läkaren har ordinerat och sköta om honom, med försiktighet och omtanke.

De kanske heller inte själva vill genomgå en ny operation eller andra behandlingar, på grund av att det är mycket påfrestande för kroppen. De upplever också att det inte är så mycket att göra åt smärtan alla gånger utan att det främst handlar om att acceptera och göra det bästa av situationen.

”Njaaa, jag vet inte. Eller jag har ju blivit erbjuden en ny axelled igen, det skulle nog hjälpa lite men jag har avböjt denna operation. I min ålder är det ingen mening med att göra detta.”

(Deltagare 2)

K

N

Både Karl och Agda verkar lida av stora förluster i livet orsakat av smärtan. De har tvingats ändra sina liv och kan inte göra allt de vill. De har även tvingats till att ta hjälp då de inte klarar av ett vardagligt liv självständigt. Att förlora sin självständighet och vara beroende av någon annan verkar vara en av de största förlusterna som uppstått på grund av smärtan.

Smärtan påverkar rörelseförmågan för deltagarna, de kan inte göra lika mycket som de kunnat tidigare. Smärtan gör att de inte kan göra allt som de själva skulle vilja göra, den ger stora begränsningar i deras vardag. De kan inte ta sig fram var och hur som helst då de har sina hjälpmedel de måste använda sig av för att kunna förflytta sig. De kan inte dricka självständigt och inte göra allt som många andra klarar av.

”Det är tur att det finns sådana här ställen, men det är inte roligt att behöva hjälp för att klara sig. Man känner sig lite instängd här och dagarna blir så långa.”(Deltagare 1).

Agda tycker det har varit jobbigt att inte kunna vara med på så självklara saker som till exempel en nattvard, för att hon inte klarar att stå på knä framme vid altaret. Trots att de får all hjälp de behöver på boendet så känner de sig instängda och tycker att dagarna blir långa och stundvis tråkiga. Även om de får god hjälp av omvårdnadspersonalen upplever de det som jobbigt att inte kunna klara sig själva, att vara beroende av någon annan. Deltagarna upplever att personalen på boendet har så bråttom, de har mycket och göra vilket påverkar de boende att känna sig stressade. Att skynda och stressa gör att smärtan blir värre. Karl uppger att han

tycker det är väldigt skönt att ta en promenad i lugn och ro själv, då gör det som minst ont. Att få göra saker och ting i sin egen takt uppskattas för att undvika smärta.

”Jag är en naturmänniska och vill kunna röra mig ute i skog och natur… men mina ben bär mig inte längre.” (Deltagare 1)

Karl upplever att det blir besvärligare kvällstid då smärtan ökar och det tar tid innan de smärtstillande läkemedlen ger någon effekt. Smärtan leder också till sömnproblem för deltagarna. Att inte kunna sova leder till att deltagarna ligger och funderar på hur livet blev och varför just de har drabbats, vilket förvärrar sömnproblemen ytterligare och gör dem ledsna över situationen. Agda tycker smärtan är värre på morgonen innan denne kommer igång ordentligt och samtidigt om denne blir trött upplevs smärtan öka. Det är jobbigt och uttröttande att ständigt ha smärta.

Smärtan kan även i sin tur leda till andra, ytterligare besvär. Agda uppger att smärtan har orsakat att hon har fått darriga fingrar och händer. Även hennes balans är påverkad vilket har lett till att hon vid upprepade tillfällen har fallit och skadat sig. Ett exempelvis som Agda berättar är att hon vid ett tillfälle tappade balansen och skulle ta emot sig, vilket resulterade i att hon satte handen på en varm spisplatta och fick brännskador på armen. Smärtan har också resulterat i olika undersökningar och behandlingar som deltagarna ibland har tyckt varit ansträngande att genomgå.

Det gäller att lära sig att inte ha för bråttom, att hitta en bra balans. För mycket rörelse ger ökad smärta och att vara för stillasittande ger stelhet och ökad smärta.

”Man får lära sig att ta det lite försiktigt, att inte ha så bråttom.” (Deltagare 1)

Det är inte bara den drabbade personen själv som påverkas av sin smärta. Även personer i den drabbades omgivning får leva med smärtan. Det är inte alltid man vill tynga sin omgivning med hur man egentligen mår. Karl berättar att hans anhöriga visserligen vet om hur han har det och att de ofta frågar, men han vill inte tynga ner dem med att berätta om sina sömnlösa nätter när han ligger och har väldigt ont och då funderar över livets mening. Han vill inte göra dem ledsna utan försöker att bita ihop och utåt sett verka må bättre än han nog innerst inne gör.

Karl berättade att han utan hjälp från sina anhöriga hade haft mycket svårt att klara av sitt dagliga liv utan deras hjälp under exempelvis sjukhusvistelser eller perioder av mera smärta.

En stor sorg han bär med sig handlar dock om när han tvingades ta ett svårt beslut om att låta sin älskade maka flytta till ett särskilt boende för äldre på grund av hjärtsjukdom, då han själv inte klarade av att hjälpa henne så mycket som hon behövde för att klara ett liv hemma. Han kände skuld över detta då det handlade om att dela på två livskamrater som önskat få leva sida vid sida tills livet slut. Makan hade även innan sin sjukdom bidragit till en stor hjälp för honom i hemmet på grund av hans smärtor.

G

Trots smärtor väljer deltagarna att göra sådant som de tycker är tillfredsställande och sådant som intresserar dem, som exempelvis att sticka eller promenera korta sträckor med sin rollator. Detta trots att detta kan förvärra deras smärtor, de anser att det ger dem mer att ha roligt den stunden och senare få mer smärta än att slippa ökad smärta men få låta bli att göra något de tycker om.

”Jag tycker om att sticka och stickar ganska mycket men det är värt att det gör lite ont då.

Jag har ju lite tabletter och såna där plåster, det hjälper ju lite men det är ju bara att stå ut.”

(Deltagare 2)

Deltagarna känner hopplöshet över situationen men finner trots detta ändå glädjeämnen i sina barnbarn och barn. De vill trots svåra smärtor finnas med ett tag till för att till exempel få se barnbarnen växa upp. Ett stort glädjeämne i livet är när besök kommer, då glöms smärtan bort för en stund och de får chansen att njuta. Deltagarna väljer att se smärtan som något som ingår i att bli gammal och något man får räkna med och att det faktiskt finns de som har det mycket värre.

”Asch, det gör ju ont men man får stå ut med det. Man får ju välja att se de positiva sidorna av livet. Jag vill försöka vara nöjd med det jag har sån har jag nog alltid varit.” ”Ja, jag vill ju försöka vara positiv, det är ingen mening med att vara besviken, det är ju som det är.”

(Deltagare 2)

Karl uppger att han idag sätter ett annat värde på de små glädjeämnena i livet än vad han tror att han hade gjort om han inte hade drabbats av sin smärta. Han berättar att han idag kan känna glädje över att klara av att exempelvis ta en promenad utan att behöva sätta sig. Han tror själv inte att han hade satt samma värde i att fortfarande få finnas med och klara av saker och ting om han inte haft med sig upplevelser som smärtan har bidragit till.

D

Resultatet som framkom visade att en långvarig smärta är mycket påfrestande att leva med.

Deltagarna berättade om hur smärtan påverkade deras vardag på ett negativt sätt. Den negativa påverkar handlar främst om smärtan i säg, att ständigt ha ont. Det handlar även mycket om hur smärtan har orsakat att personerna själva inte klarar av sin vardag och att ta hand om sin person. Författarna tolkar att deltagarna upplever en sorg i att livet inte blev som de önskat, att de hade drömmar om att få leva sin ålderdom i sina tidigare hem och i viss grad kunnat fortsätta leva det liv de haft innan smärtan gjorde debut i deras liv.

Den positiva påverkan som framkom handlade främst om acceptans, att försöka leva vidare för att uppleva andra glädjeämnen i livet, trots att detta vid tillfällen av extrem värk kunde vara mycket svårt. Smärta är vanligt och påverkar till stor grad vardagen för den drabbade.

Crombez, Viane, Eccleston, Devulder och Goubert (2013) visar att de som har accepterat och lärt sig att leva med sin smärta lättare klarar av att se livets glädjeämnen trots den långvariga smärtan.

Studiens deltagare försöker så gott de kan ägna sig åt det som de tycker är stimulerande, som stickning och promenader. Smärtan gör dock att de har fått anpassa sina liv och lever idag inte som de önskar att de hade fått göra. Higgins, Madgar och Walton (2004) visar på samma sak i sin studie. De äldre med kronisk smärta är så medvetna om att smärtan aldrig helt kommer försvinna så de själva tycker det är lika bra att acceptera det och göra det bästa av situationen.

De väljer också många gånger att inte säga något om sin smärta då de upplever att ingen ändå kan göra något åt den. Detta var något som en av deltagarna i studien påtalade, att han inte ville tynga ner sina anhöriga genom att berätta vad han kände i alla lägen. Han ville inte göra

sina anhöriga ledsna och försökte därför att bita ihop inför deras åsyn. Han menade också på att han inte tycker det tjänar någonting till att berätta för personer inom vården, då han inte känner att han blir lyssnad till längre, angående sin smärta. Detta är något som Gudmannsdottir och Halldorsdottir (2009) också beskriver, att äldre människor inte alltid uppger hur de känner sina smärtor för att de inte upplever sig lyssnade till eller att någon skulle kunna göra någonting åt deras besvär. Bergh (2009) skriver att genom att visa att man tror på patienten och lyssnar på vad den har att berätta kommer man längst i en lyckad smärtlindring. Smärtan är en upplevelse som inte enbart kan mätas objektivt.

Deltagarna berättar att de upplever att smärtan påverkar dem negativt i form av att de inte kunnat leva det liv de önskat leva. De har varit tvungna att flytta ifrån sina hem, de har blivit beroende av andra och de kan inte göra allt de vill kunna göra. Gudmannsdottir och Halldorsdottir (2009) visar också på att deltagarna upplever en förlust i att på grund av svår långvarig smärta vara tvungna att flytta ifrån sina hem, förlora sin självständighet och att de även kan känna sig övergivna. Detta trots att de uppger att de ändå har det ganska bra efter att ha flyttat in på ett boende. Även deltagarna i denna studie påtalar att de anser sig ha det bra där de bor nu, men att det ändå inte är den formen av boende de önskar att de hade. De hade inte velat lämna det hem de levt i under större delen av sitt liv för att behöva flytta in på ett boende med stöd och omvårdnad dygnet runt. De är dock tacksamma för att alternativet finns och ser ingen annan möjlighet att klara sig.

Deltagarna uppgav att de får läkemedel för att minska sin smärta. Metha, Cohem, Ezner, Carnevale och Ducharme (2011) visar att familjemedlemmar som vårdar sina äldre hemma i första hand använder sig av läkemedel men även använder sig av icke farmakologiska strategier så som distraktion, massage, att vara närvarande eller att tillsätta värme eller kyla till det smärtdrabbade området. De använde sig oftast inte av enbart en icke farmakologisk strategi utan provade sig fram för att hitta något som gav resultat. Enligt vad deltagarna i denna studie berättade verkar inte detta vara något som omvårdnadspersonalen på vårdboendena använder sig av. Ingen av deltagarna i studien nämner någonting om någon sjukgymnastik som har genomförts för att upprätthålla funktioner som finns kvar, träna andra muskelgrupper som kompensation för de smärtande lederna eller som ren smärtlindring.

Ingen nämner heller någonting om några icke farmakologiska metoder som exempelvis taktil

massage, behandling med tens eller så enkla metoder som en värmande vetekudde.

Fitzcharles, Lussier och Shir (2010) visar att en effektiv smärtbehandling bör bestå av en blandning av farmakologiska och icke farmakologiska metoder samt att man bör fokuseras på att förbättra eller underhålla funktioner som finns kvar. Författarna anser det vara synd att mer inte görs för att undersöka effekten av dessa icke farmakologiska metoder när man ser att den farmakologiska behandlingen inte helt kan avhjälpa smärtproblematiken.

M

Detta är en fallstudie där vi försöker att fördjupa kunskapen om komplexiteten att vara en äldre person och leva med långvarig smärta. Vi valde att studera detta utifrån två deltagare som bägge bor på ett äldreboende och är i slutet av sina liv. Urvalet skedde utifrån förutbestämda kriterier och med hjälp av verksamhetsansvariga personer på äldreboendena.

Ett problem med designen kan vara att vi som är författare jobbar på de äldreboende som deltagarna bor på och följaktligen känner dem väl samt har en professionell relation till dem.

En viktig sak som vi måste hantera var vår förståelse som vi försökte klargöra innan studien kunde påbörjas (Olsson & Sörensen 2008). Som författar har vi båda en erfarenhet av att arbeta som sjuksköterskor inom äldreomsorgen sedan flera år och just nu läser utbildningen till specialistsjuksköterskor inom vård av äldre. Vi möter ofta äldre patienter som lider av kronisk smärta. Även om vår förförståelse färjar oss har vi försökt att göra den till en fördel för att lättare kunna tolka det insamlade materialet.

Ett problem i studien har varit vår bristande erfarenhet att genomföra forskningsintervjuer.

Studiens underlag skulle inhämtas genom att författarna skulle följa två äldre människor under tre upprepade intervjutillfällen. Då de första intervjuerna hade brister i deltagarnas utrymme att berätta fritt gjordes ytterligare en intervju. En av deltagarna avled efter första intervjun varför författarna valde att bortse från denna intervju och valde ut en ny deltagare som skulle ingå i studien med tre nya intervjuer. Detta gjorde så att arbetet med studien försenades och intervjuerna med denne deltagare fick genomföras ganska tätt. Detta är dock något författarna inte tror påverkat resultatet av studien. Alla intervjuer spelades in och transkriberades sedan ordagrant. För att identifiera skillnader och likheter analyserades materialet enligt Granheim och Lundmans innehållsanalys (2004).

I intervjuerna användes semistrukturerade frågor utifrån en intervjumall som hade utformats i förväg för att strukturen skulle bli liknande på intervjuerna, då intervjuerna genomfördes av två olika författare. Inga pilotintervjuer genomfördes, vilket kan ses som en nackdel då författarna då kunde lagt märke till att intervjuerna borde varit mer öppna. Hade intervjuerna gett mer utrymme för egna berättelser redan från början hade en extra intervju möjligen inte behövt genomföras, utan justeringar i intervjumallen hade kunnat genomföras. Intervjuerna kan uppfattas som något korta men författarna anser att det vid ytterligare eller längre intervjuer inte skulle framkomma någon mer information av deltagarna. Vid intervjuerna upprepades ungefär likadana svar från deltagarna, trots försök att göra frågorna mer öppna vid de uppföljande intervjuerna.

Personerna som skulle intervjuas valdes ut av vårdenhetscheferna, vilka kan ha valt ut lämpliga personer i syfte att visa upp en vinklad bild av deras verksamhet. Vilket främst skulle kunna rikta ett resultat som har med behandling och omvårdnad att göra, men då denna studie baseras mer på personers egna upplevelse anses detta inte vara av någon betydelse för studien. Denna typ av förmedling av information och urval kan även påverka att tid går förlorad på kontaktskapande. Vilken skulle kunna vara hindrande i processen (Trost 2010).

Trovärdigheten i studien stärks av att det är de intervjuade personernas egna berättelser om känslor och upplevelser som berättas. Trovärdigheten stärks även av att de intervjuade personerna följs under en tid i upprepade intervjuer, vilket ger möjlighet till förtydligande och frågor av tidigare inhämtat material (Trost 2010).

S

Resultatet visar att långvarig smärta i hög grad påverkar de äldres vardag i en negativ riktning. Den främsta behandlingen mot smärtan är farmakologisk, men denna har inte full effekt och den äldre tvingas leva med delar av sin smärta. Smärtan varierar under dygnets timmar. De äldre försöker dock att finna glädjeämnen i livet trots sin smärtproblematik.

Det är viktigt att tänka på att äldre personer oftast har mera ont än vad de själva talar om. De äldre vill inte oroa sin omgivning och upplever även att de inte blir lyssnade till vad gäller sin smärtproblematik. Det är därför viktigt att vi som sjuksköterskor ser hela människan och ser de tecken som uttrycker smärta hos de äldre, trots att de själva inte berättar att de har ont.

Detta för att vi ska kunna erbjuda hjälp när vi ser att det behövs. Författarna tror att det kan finnas vinster i att kombinera den farmakologiska med den icke farmakologiska behandlingen i kampen mot smärtan.

Det är viktigt att arbeta personcentrerat, att se och lyssna på varje enskild person och försöka komma på lösningar som fungerar för just denne. Det kan exempelvis vara mycket viktigt att medverka till att de äldre får göra det som de tycker om och uppskattar.

T

…

Vi vill tacka deltagarna som har ställt upp i denna studie. Utan deras deltagande hade studien inte kunnat genomföras. Även ett stort tack till vår handledare som har väglett oss under studiens gång.

R

Bergh, I. (2009). Smärta. I A-K. Edberg & H. Wijk (Red.), Omvårdnadens grunder, hälsa och ohälsa. Lund: Studentlitteratur.

Closs, S.J. (1996). Pain and elderly patients: a survey of nurses' knowledge and experiences.

Journal of Advanced Nursing, 23, 237-242. Hämtad via Cinahl with Full Text

Crombez, G., Viane, I., Eccleston, C., Devulder, J. & Goubert, L. (2013). Attention to pain and fear of pain in patients with chronic pain. Journal of Behavioral Medicine, 36, 371–378.

Doi: 10.1007/s10865-012-9433-1

Dehlin, Ove & Rundgren, Åke (2007). Geriatrik. 2., [omarb. och utök.] uppl. Lund:

Studentlitteratur

Dysvik, E., Kvaløy, J.T. & Furnes, B. (2013). A mixed-method study exploring suffering and alleviation in participants attending a chronic pain management programme. Journal of Clinical Nursing, 23, 865–876. Doi: 10.1111/jocn.12270

Eid, T. & Bucknall, T. (2008). Documenting and implementing evidence-based post-operative pain management in older patients with hip fractures. Journal of Orthopaedic Nursing, 12, 90–98. Hämtad via CINAHL with Full Text

Ericson, E., & Ericson, T. (2002). Medicinska sjukdomar – specifik omvårdnad, medicinsk behandling, patiofysiologi. Lund: Studentlitteratur.

Fitzcharles, M-A., Lussier, D. & Shir, Y. (2010). Management of Chronic Arthritis Pain in the Elderly. Drugs Agin, 27 (6), 471-490. Doi: 117O-22ÇX/10/0OO6-O471/S49.95/0

Forsberg, C., & Wengström, Y. (2003). Att göra systematiska litteraturstudier: värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. 1. utg. Stockholm: Natur och kultur

Gamons,V. & Caswell, G. (2014). Older people and barriers to self-reporting of chronic pain.

British Journal of Nursing, 23 (5), 274-278. Hämtad via Pubmed

Graneheim, U.H. & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:

concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24, 105-112.

Gudmannsdottir, G.D. & Halldorsdottir, S. (2009). Primacy of existential pain and suffering in residents in chronic pain in nursing homes: a phenomenological study. Scandinavian

Hagerstam, G. (2008). Smärta - ett mångfacetterat problem. Lund: Studentlitteratur Journal of Caring Science, 23, 317–327. Doi: 10.1111/j.1471-6712.2008.00625.x

Higgins, I., Madjar, I. & Walton, J. A. (2004). Chronic pain in elderly nursing home residents:

the need for nursing leadership. Journal of Nursing Management, 12, 167–173.

IASP International Association for the Study of Pain). Classification of chronic pain.

Descriptions of chronic pain syndromes and definitions of pain terms. Seattle, IASP Press (Suppl. Eds Mersky H, BogdukN) 1994.

Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:

Studentlitteratur.

McCaffrey, R. & Freeman, E. (2003). Effect of music on chronic osteoarthritis pain in older people. Journal of Advanced Nursing, 44 (5), 517–524. Hämtad via CINAHL with Full Text

Metha, A., Cohen, R., Ezer, H., Carnevale, F.A. & Ducharme, F. (2011). Striving to Respond to Palliative Care Patients’ Pain at Home: A Puzzle for Family Caregivers. Oncology Nursing Forum, 38 (1), 37-45. Hämtad via Cinahl with full text.

Olsson, H & Sörensen, S. (2008) Forskningsprocessen: Kvalitativa och kvantitativa perspektiv (2:a uppl). Stockholm: Liber.

Periera, L.S.M., Sherrington, C., Ferriera, M.L., Tiedemann, A., Ferriera, P.H., Blyth, F.M., Close, J. CT., Taylor, M. & Lord, S.R. (2014). Self-reported chronic pain is associated with physical performance in older people leaving aged care rehabilitation. Clinical Interventions in Aging, 9, 259–265. Hämtad via PubMed

Polit, D, F. & Beck, C, T (2008). Nursing research: generating and assessing evidence for nursing practice. 8. ed. Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins Rastogi, R, & Meek, B.D. (2013). Management of chronic pain in elderly, frail patients:

finding a suitable, personalized method of control. Clinical Interventions in Aging, 8, 37–46.

Hämtad via PubMed

Robinson, S. & Benton, G. (2002). Warmed Blankets An Intervention to Promote Comfort for Elderly Hospitalized Patients. Geriatric Nursing, 23 (6), 320-323. Hämtad via CINAHL with Full Text

Samuels, J. G. & Manworren, R. C.B. (2014). Determining the Value Of Postoperative Pain Management Using Timed Electronic Data. Nursing Economics, 32 (2), 80-98. Hämtad via CINAHL with Full Text

Sansone, P. & Schmitt, L. (2000). Providing Tender Touch Massage to Elderly Nursing Home Residents: a Demonstration Project. Geriatric Nursin, 21 (6), 303-308. Hämtad via CINAHL with Full Text

Socialstyrelsen. (2005). Kompetenbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Stockholm:

Socialstyrelsen. Hämtad 14.06.10 från http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2005/2005- 105-1

Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2006) Metoder för behandling av långvarig smärta. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: SBU.

Tai-Seale, M., Bolin, J., Bao, X. & Street, R. (2011). Management of chronic pain among older patients: Inside primary care in the US. European Journal of Pain, 15, 1087e1–1087e8.

Doi: 10.1016/j.ejpain.2011.06.012

Trost, J. (2010) Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.

Willen, C. & Grimby, G- (1998). Pain, physical activity, and disability in individuals with late effects of polio. Archives of Physical Medicin and Rehabilitation, 79 (9),15-19. Hämtad via CINAHL with Full Text.

Zwakhalen, S. MG., E van´t Hof, C. & Hamers. J. PH. (2012). Systematic pain assessment using an observational scale in nursing home residents with dementia: exploring feasibility and applied interventions. Journal of Clinical Nursing, 21, 3009–3017. Hämtad via CINAHL with Full Text

Bilaga 1

Informationsbrev om forskningsstudie till enhetschef

Långvarig smärta är ett mycket vanligt symtom hos äldre människor. Då smärtan ofta är svårbehandlad och de äldre kan ha många andra symtom och sjukdomar som behandlingarna skall gå ihop med leder det till att många äldre måste leva med långvarig smärta. Syftet med studien är att fånga och beskriva äldre personers upplevelse av att leva med smärta i det dagliga livet. Nyttan av studien är att öka förståelsen för hur det är att leva med kronisk smärta.

Studien innebär att forskarna vid upprepade tillfällen, vi räknar med tre tillfällen, möter den deltagande för att samtala om dennes långvariga smärta och de konsekvenser den ger i deltagarens dagliga liv. Dessa intervjuer som beräknas ta 30-45 minuter per gång spelas in på en ljudfil och skrivs sedan ut för att sammanställas. Allt material hanteras och sammanställs på ett sådant sätt att ingen utomstående kan identifiera att det bygger på det som deltagarna berättat. De (en person i Ljusnarsbergs kommun och en person i Åtvidabergs kommun) som tillfrågas att delta i studien har av dig som enhetschef identifierats som en person som är lämplig att delta i studien. Deltagandet är frivilligt och kan när som helst avbrytas utan att skäl behöver anges. Då studien är godkänd och publicerad på Luleå tekniska universitets hemsida, http://epubl.ltu.se kommer de inspelade intervjuerna att förstöras. Studien görs som en del av utbildningen till specialistsjuksköterska inom vård av äldre. Om Du att studien genomförs ber vi dig skriva under bifogad svarstalong.

Om du har frågor kan du kontakta Linda Björk och Sandra Norrman

Specialistsjuksköterskestudent mot vård av äldre vid Luleå tekniska universitet.

Kontaktuppgifter:

linbjq-2@student.ltu.se, telefonnr. 0730942497

sannor-2@student.ltu.se, telefonnr. 0730922192

Stefan Sävenstedt, Handledare Institutionen för hälsovetenskap Luleå tekniska universitet Tel:

0920-49 10 00 vx

Svarsbrev

När du läst informationen i informationsbrevet anger du om studien får genomföras inom verksamheten. Ifyllt svarsbrev lämnas till berörd forskare.

Jag har tagit del av informationen om den planerade studien och är medveten om att deltagandet är frivilligt och att deltagarna när som helst har rätt att avsluta sin medverkan utan att ange skäl.

Jag godkänner att studien genomförs Jag vill ha mera information om studien Jag avböjer ett genomförande av studien

__________________________________________________________________________

Datum Namn

Bilaga 2

Förfrågan om att delta i en forskningsstudie

Långvarig smärta är ett mycket vanligt symtom hos äldre människor. Då smärtan ofta är svårbehandlad och de äldre kan ha många andra symtom och sjukdomar som behandlingarna skall gå ihop med leder det till att många äldre måste leva med långvarig smärta. Syftet med undersökningen är att fånga äldre personers upplevelse av att leva med smärta i det dagliga livet.

Studien innebär att du vid upprepade tillfällen, vi räknar med tre tillfällen, möter den student som genomför studien för att samtala om din långvariga smärta och de konsekvenser den får för dig i ditt dagliga liv. Dessa intervjuer som beräknas ta 30-45 minuter per gång spelas in på en ljudfil och skrivs sedan ut för att sammanställas. Allt material hanteras och sammanställs på ett sådant sätt att ingen utomstående kan identifiera att det bygger på det som du berättat.

Du tillfrågas därför att du av avdelningens enhetschef har identifierats som en person som är lämplig att delta i studien. Deltagandet är frivilligt och kan när som helst avbrytas utan att skäl behöver anges. Då studien är godkänd och publicerad på Luleå tekniska universitets hemsida, http://epubl.ltu.se kommer de inspelade intervjuerna att förstöras. Studien görs som en del av utbildningen till specialistsjuksköterska inom vård av äldre. Om Du godkänner ett deltagande i studien ber vi dig skriva under bifogad svarstalong.

Om du har frågor kan du kontakta Linda Björk och Sandra Norrman

Specialistsjuksköterskestudent mot vård av äldre vid Luleå tekniska universitet.

Kontaktuppgifter:

linbjq-2@student.ltu.se, telefonnr.

sannor-2@student.ltu.se, telefonnr. 0730922192

Stefan Sävenstedt, Handledare Institutionen för hälsovetenskap Luleå tekniska universitet Tel:

0920-49 10 00 vx

Svarsbrev

När du läst informationen i informationsbrevet anger du om du vill delta i studien eller inte.

Ifyllt svarsbrev lämnas till personalen på din avdelning som skickar detta vidare till enhetschefen som sedan lämnar svarsbrevet till berörd forskare.

Jag har tagit del av informationen om den planerade studien och är medveten om att deltagandet är frivilligt och att jag när som helst har rätt att avsluta mitt deltagande utan att ange skäl.

Jag är intresserad av att delta i studien Jag vill ha mera information om studien Jag avböjer att delta

__________________________________________________________________________

Datum Namn

Bilaga 3

Intervjufrågor

Vad har orsakat din smärta?

Hur länge har du haft smärta?

Hur upplever du din smärta?

Upplevs smärtan annorlunda vid olika tidpunkter på dygnet?

Påverkar smärtan det dagliga livet?

Om Ja, på vilket sätt?

Finns det någonting som lindrar din smärta?

Finns det någonting som förvärrar din smärta?