Augusti 2004
Om erfarenheter från en gruppverksamhet för kvinnor med beroendeproblematik i familjen
Laine Andreasson Marie-Louise Litzén
Föräldra-
rummet
Om erfarenheter från en
gruppverksamhet för kvinnor med beroendeproblematik i familjen
Föräldra- rummet
© FoU i Väst
Första upplagan augusti 2004 Layout: Infogruppen GR ISSN: 1651-7156
Innehåll
SAMMANFATTNING OCH FÖRORD ... 4-5
1. INLEDNING ... 6
2. BAKGRUND ... 6
3. SYFTE ... 7
4. FRÅGESTÄLLNINGAR ... 7
5. METOD ... 7
6. TEORI OCH TIDIGARE FORSKNING ... 8
6:1.Kvinnor och missbruk 6:2 Skuld och skam 6:3 Skyddande faktorer 6:4 Riskfaktorer 6:5 Föräldraarbete 6:6 Stöd och hjälp för barn till missbrukare 7. FÖRÄLDRAPROGRAM I SVERIGE FÖR LIKNANDE MÅLGRUPP ... 11
8. EMPIRI ... 12
8:1 Målgrupp 8:2 Val av arbetsmetod 8:3 Speciella gruppaspekter 8:4 Arbetsfaser 8:5 Vårt ledarskap och förhållningssätt 8:6 Rekrytering till föräldragrupperna 8:7 Omständigheter som försvårade ett deltagande 8:8 Kvinnor, som deltagit i föräldragrupperna 8:9 Kvinnor, som uttryckte intresse för föräldragrupp men inte deltog 8:10 Gruppsamtal utifrån olika teman 9. RESULTAT ... 19
9:1 Deltagarnas utvärdering av föräldragrupperna 9:2 Ledarutvärdering 10. SAMMANFATTNING OCH SLUTDISKUSSION ... 21
LITTERATUR OCH KÄLLFÖRTECKNING ... 23
Bilaga 1 Enkät med utvärderingsfrågor ... 24
Bilaga 2 Mall för informationsuppgifter ... 25
Bilaga 3 Ledarutvärdering ... 25
Bilaga 4 KBFR-Broschyr ... 26
D
etta är en rapport om ett projektarbete för kvinnor med barn där det finns/funnits nå- gon form av beroendeproblematik i familjen, an- tingen eget eller anhörigs. Projektet har varit ett metodutvecklingsprojekt i anslutning till en FoU- cirkel hösten 2000 med temat ”Missbrukande kvin- nor och deras familjer”. Målet efter cirkeln blev att hitta en modell för en föräldragrupp riktad till målgruppen ovan, vilket föreliggande rapport be- skriver. Syftet har varit att genom fördjupat sam- arbete mellan socialtjänst och sjukvård stärka kvin- norna i deras föräldraroll utifrån ett alkohol- och drogpreventivt syfte. Genom att förmedla kunskap, möjliggöra gemenskap med andra kvinnor och stär- ka det som fungerar kan kvinnorna få större möj- lighet att stödja sina barn i deras framtida utveck- ling. Detta har enligt forskning visat sig vara en viktig sekundär-prevention när det gäller att före- bygga alkohol och drogmissbruk.Sammanfattning
Förord
V
i vill inleda med ett stort tack till alla dem som gjort detta arbete möjligt; Länsstyrelsen som beviljat ekonomiska medel, överläkare Eva Bona vid Psykiatri Östra som hela tiden trott på vår idé, hjälpt oss med ansökan till Länsstyrelsen samt funnits med som stöd under arbetets gång, handledare Karin Trulsson vid Kvinnoforum som stöttat oss att hålla modet uppe då arbetet gått trögt samt hjälpt oss att hålla fokus och att färdigställa rapporten. Vi vill också tacka alla andra som en- gagerat sig så att vårt arbete har kommit till stånd.1. Inledning
Vi har i ett samverkansprojekt mellan socialtjänst (SDF Bergsjön i Göteborg) och sjukvård (Kvinnomot- tagningen Psykiatri Östra i Göteborg) utvecklat en modell för en föräldragruppsverksamhet som riktar sig till kvinnor med beroendeproblematik. Model- len består av ett ”föräldrakoncept” för gruppverk- samhet. Vi har fått erfarenheter av hur konceptet fungerar genom att leda två föräldragrupper under våren och hösten 2003.
Vårt föräldrakoncept består av gruppträffar vid sex tillfällen med olika teman som vi tror är adekva- ta för kvinnorna. Fokus vid gruppträffarna har varit gemenskapen med de andra kvinnorna. En naturlig rekryteringsväg när det gäller mammor försvann när barngruppsverksamheten Sesam lades ned. Vi har därför försökt rekrytera från andra verksamheter som också arbetar med kvinnor och missbruk. Rekryte- ringen har varit svår och grupperna har därför inte blivit stora. Vi vill med denna rapport dela med oss av våra erfarenheter.
Vår förhoppning var att en föräldragrupp i kom- bination med samtalsbehandling på exempelvis Kvin- nomottagningen och i en barngruppsverksamhet lik- nande Sesam skulle kunna ge stöd och utveckling av föräldraskapet. Vi hoppades också att barnens möd- rar lättare skulle motiveras till att söka behandling för egen del samt att de kvinnor som gick i behand- ling lättare skulle motiveras till att låta sina barn börja i barngrupperna.
SDF Bergsjön hade under åren 1994-2003 en pedagogisk gruppverksamhet för barn, Sesam. Verksamheten vände sig till barn, vars anhöriga har eller har haft ett miss- bruk. Syftet med grupperna var att ge barnen kunskap och verktyg för att förstå och hantera missbruket i famil- jen på ett sätt som är okej för ett barn. Det var också viktigt att avlasta barnen skuld, visa att det går att få hjälp samt visa barnen att de inte är ensamma om sin situation. Sesam lades ner vid projektets början på grund av besparingsskäl. I projektet har ingått en socialsekrete- rare som förut arbetade på Sesam.
Kvinnomottagningen är en verksamhet för kvinnor med missbruk i Göteborgs olika stadsdelar. Målgruppen är kvinnor med missbruk och psykiska problem, så kal- lad dubbeldiagnos. Behandlingen bygger på en psykody- namisk grund med utgångspunkt från att kvinnan kan och vill ta ansvar för sitt liv. Målet med behandlingen är att kvinnorna skall få ökad livskvalitet och ett bättre liv.
I projektet har ingått en sjuksköterska som arbetar på Kvinnomottagningen.
Verksamheterna har haft regelbundna träffar sedan 1996. Tanken på ett samarbete har hela tiden funnits med.
Utgångspunkten för vårt samarbete var att barngrupps- verksamheten Sesam möter barnen och hör deras berät- telser samt att Kvinnomottagningen träffar kvinnorna, som berättar om sina tankar och svårigheter kring föräldra- skapet. Många av kvinnorna saknar väninnor och andra stödpersoner att diskutera föräldrarollen med. Flertalet har också bristfälliga föräldraförebilder, eftersom den egna barndomen ofta har varit problemfylld.
Vår tanke blev att i ett samverkansprojekt träffa mam- mor i grupp för att tala om barn och ge dem möjligheter att dela med sig av erfarenheter till varandra. I gruppen skulle också finnas med en del där barns frågor tas upp, detta eftersom vi märkt att barn och föräldrar ofta oroar sig för samma saker men i olika perspektiv. Många mam- mor pratar till exempel om svårigheten att sätta gränser och barnen undrar var gränserna går.
Samarbetet startade med ett deltagande i FoU-cir- keln (FoU = Forskning och Utveckling) vid FoU i Väst/
GR, ”Kvinnligt möte - en kraft på vägen ut ur missbruk”, vilket resulterade i en rapport (Andersson & Litzén 2002) med ett förslag om att skapa en modell för föräldragrupp.
2. Bakgrund
3. Syfte
Syftet med föräldragrupperna är att
- genom fördjupat samarbete mellan socialtjänst och sjukvård stärka kvinnorna i deras föräldraroll i ett alkohol- och drogpreventivt syfte
- möjliggöra en gemenskap med andra kvinnor.
4. Frågeställningar
- Är arbete med föräldragrupp en metod som passar kvinnor i missbruksfamiljer och kan det bidra med utvecklingsmöjligheter?
- Ger föräldragruppen kvinnorna möjlighet att bättre stötta sina barn?
- Blir gruppen ett forum för gemenskap och erfaren- hetsutbyte?
5. Metod
Tankegångarna kring föräldragruppen har utvecklats genom litteraturstudier, studiebesök och genomgång av andra befintliga föräldraprogram. Vi har också använt oss av våra egna erfarenheter från respektive arbets- plats.
I litteraturstudierna har vi sett på olika teorier och förhållningssätt som belyst kvinnor och missbruk, barn i missbruksfamiljer, barns utveckling, gruppteorier, kom- munikation, gränssättning samt skydds- respektive risk- faktorer. Vi har också läst de nationella och lokala handlingsplanerna för alkohol- och drogförebyggande arbete.
Vi har varit på studiebesök hos gruppledare som arbetar med liknande gruppverksamhet för kvinnor; Sol- rosen, som arbetar med grupper för kvinnor vars män sitter i fängelse, samt Hela Människan/RIA, som är en ekumenisk förening före detta DKSN - De Kristna Sam- fundens Nykterhetsrörelse och som har kvinnogrupper.
Vi har undersökt andra befintliga föräldraprogram:
Ersta Vändpunkten, Rita Christenssons föräldraprogram samt L. Krossnes Positivt föräldraskap, (se Andersson
& Litzén 2002). Vi har också gjort intervjuer per tele- fon med andra verksamheter som har föräldragrupper;
Bona Via i Göteborg, Ersta Vändpunkten i Stockholm samt Rita Christensen.
Rapporten grundar sig vidare på dagboksanteck- ningar, diskussioner samt utvärdering i samband med grupptillfällena. Arbetsformen har varit pedagogisk grupp med diskussion utifrån olika teman, som fokuse- rar på det som fungerar samt kring det som är vanligt för barn och föräldrar.
6. Tidigare forskning
6:1 Kvinnor och missbruk
Sociala problem under uppväxten är vanliga för kvinn- liga missbrukare. Samband mellan sexuella övergrepp i barndomen, självdestruktivitet och missbruk framgår i många studier (Trulsson 1998). Flickor som inte ges gränser och ignoreras utsätts för större risker för miss- bruk och för att komma under inflytande av kamrater (Andersson 1990 i Leissner & Hedin 2002).
I Leissner med flera (1997) skriver Alborn att dro- ger ibland får fylla det inre tomrum som skulle fyllts tidigt av föräldrars tröst och omsorg. För många miss- brukare har drogen ersatt nära relationer till männis- kor. Bristen på tillit utgör därför en av de viktigaste psykologiska orsakerna till beroendeproblematik. Istäl- let för att bli beroende av en annan människa, som man inte har kontroll över, kan beroende utvecklas till drogproblematik eller aktiviteter som arbete, fysisk trä- ning, spel och mat. Det kan även ta sig uttryck i ett tvångsmässigt utagerande sexuellt beteende utan nära relationer. Förhållandevis fler missbrukande kvinnor än män lever tillsammans med en missbrukande partner.
Missbrukande kvinnor har lägre självkänsla, fler psykiska besvär och gör oftare suicidförsök än män (Svensson 1996 i Leissner & Hedin 2002). Enligt Rav- ndal (1999 i Leissner & Hedin 2002) leder samhällets ökade fördömande av kvinnors missbruk till större stig- matisering av missbrukande kvinnor än män. Detta har i förlängningen lett till att narkotikamissbrukande kvin- nor har fler depressioner och gör fler suicidförsök än män. De talar i större utsträckning om att de känner sig värdelösa och vill begå självmord. De har även större överdödlighet i förhållande till normalpopulationen, än män.
Det är vanligt att psykologiska faktorer anges som förklaring till hög alkoholkonsumtion bland kvinnor.
Medan män får problem genom sin alkoholkonsum- tion anses kvinnor självmedicinera tillstånd som ång- est, oro och depression med alkohol (Honksalo 1986 i Leissner & Hedin 2002).
För missbrukande kvinnor med barn ingår i var- dagslivet hotet om att förlora vårdnaden om barnen pga. missbruk. Rosenbaum (1991 i Leissner & Hedin 2002) skriver att detta utgör ”det centrala riskmomen-
tet” i en missbrukande kvinnas liv. Kristiansson (1999 i Leissner & Hedin 2002) ser tydliga skillnader mellan missbrukande män och kvinnor. Hotbilden från sam- hället handlar för männens del om yttre hot som exem- pelvis fängelse och för kvinnornas del mest om hotet mot dem som förälder.
Trulsson (1998) skriver ”Att ha ett missbruk och vara mor innebär att vara ”stigmatiserad”. Kvinnan måste ständigt förhålla sig till omgivningen, både i för- svarsposition mot närstående och myndigheter för att dölja missbruket samt i öppenhet gentemot missbrukar- kompisar och andra i samma situation som hon själv.
Hon börjar efterhand se sig själv som en missbrukare och tvingas välja strategier för att hantera situationen, vilket för de flesta innebär osäkerhet, självförakt och hemlighållande av det verkliga livet. Duckert och Rav- ndal (1999 i Leissner & Hedin 2002) talar om hur räds- lan skapar barriärer för kvinnor när det gäller att söka sig till behandling och fullfölja denna. Det handlar dels om rädslan för att förlora vården om barnen om miss- bruket blir synligt, dels om skuld och skam.
6:2 Skuld och skam
Att vara kvinna och ha ett missbruk är ofta förenat med skam och skuldkänslor. Skam beskrivs av Fossum
& Mason (1986 i Bepko & Krestan 1993) som ”en inre känsla av att vara otillräcklig som människa”. Om en kvinna lider av skam i denna mening känner hon sig dålig, otillräcklig, bristfällig eller inte fullgod som människa.
Bepko & Krestan (1993) belyser, att uppfostran i en bristfälligt fungerande familj ofta sker genom att bar- nen inges skamkänslor och man kan säga att en sådan familj domineras av konflikter och ångest. Familjemed- lemmarna får inte sina grundläggande behov fyllda och de gör vad de kan för att överleva. I en sådan familj orkar man inte ta hänsyn till eller värdesätta andras känslor. Ingen av medlemmarna känner sig trygg. En otrygg miljö kan skapa eller vidmakthålla svåra pro- blem till exempel missbruk av olika slag, och misshan- del. Den som växer upp i en sådan familj får en ”skam- bunden” identitet. Detta innebär att man blivit försum-
mad av sin familj på så sätt att utvecklingsbehoven inte blivit tillgodosedda och att man gång på gång upp- lever en skam för att behoven finns. Med andra ord:
man skäms för vem man är. Kärnan i skammen är plå- gan av att bli sedd. Denna ”skamfälla” är enligt Bepko
& Krestan avgörande för att vi ska förstå varför kvin- nor inte lämnar män som misshandlar dem eller som verkar ”finna sig” i andra övergrepp. Dessa kvinnor känner sig så misslyckade och odugliga att de inte kan tänka sig att en förändring är möjlig. De fastnar i en ond cirkel av värdelöshet och fruktan de inte tror sig kunna komma ur.
Rosenbaum (1981 i Leissner & Hedin 2002) beskri- ver en ”avvikelsespiral”, där missbruk blir ett sätt att komma undan skammen. Drogen i sig blir till ett miss- lyckande. Misslyckandena läggs till varandra och själv- bilden blir allt sämre. Upplösningen kan sluta i kata- strof eller att kvinnan bryter den neråtgående spiralen.
6:3 Skyddande faktorer
Forskning visar enligt Forster (2003) att en viktig se- kundärprevention, när det gäller alkohol och droger, är att stärka skyddsfaktorer hos både föräldrar och barn.
Faktorer av skyddande och främjande karaktär är en spegelbild av nedanstående riskfaktorer. Skyddsfakto- rer hos föräldrarna är exempelvis kunskaper om barns utveckling, vikten av gränssättning, vikten av en res- triktiv inställning mot alkohol och droger, vikten av tillsyn och en god uppfostran samt kunskap om barns grundläggande behov och vad vi kan göra för att kom- pensera det som vi inte själva har/klarar. En skyddan- de faktor är fungerande sociala nätverk. Eftersom för- äldrar i socialt och ekonomiskt eftersatta områden ofta har glesa nätverk är det speciellt viktigt att befrämja möjligheter till utökat eget socialt nätverk.
6.4 Riskfaktorer
Preventionsforskningen inom området risk- och skydds- faktorer ser det som betydelsefullt att hitta riskfaktorer som identifierar barn med förhöjd risk för problem se- nare i livet. Det är då möjligt att kunna utforma och rikta insatser så att de kan kompensera riskerna. Fors- ter hänvisar till Hawkins & Catalano (1998) som sam- manställt en rapport med riskfaktorer för missbruk och kriminalitet. Flera riskfaktorer hos en individ ger ökad risk, speciellt om det inte finns skyddsfaktorer som upp- väger.
6.5 Föräldraarbete
Föräldraträning är en teoretiskt och empiriskt välgrun- dad metod som finns för att tidigt förebygga olika ty- per av allvarligare beteendeproblem hos barn och ung- domar (Sundell 2003). Parent Management Training (PMT), eller föräldra-träning är enligt Hassler & Hav- bring (2003) en beteckning på flera olika strukturerade program som utvecklats i USA sedan mitten på 1970- talet. Målet med föräldraträning är att minska barns beteendeproblem och därmed risken för framtida psy- kosociala problem. Konceptet bygger på åtta grupp- träffar och en individuell träff. Grupperna består av fyra - fem föräldrar och innebär att föräldrarna övar på nya färdigheterna under och mellan träffarna. För- äldraträningen har utvärderats i form av randomiserad behandlingsstudie. (= en studie med en slumpmässigt urvald jämförelsegrupp). Resultatet visade på medel- starka till starka effekter för att de barn vars föräldrar gick i föräldragrupp, förbättrades signifikant mer än barnen i kontrollgruppen. Det som framkommit som viktigt inom PMT är att fokusera på positiva uppfost- ringsmetoder, då föräldrarnas förmåga att sätta grän- ser visat sig betydelsefull.
De viktigaste faktorerna för att förebygga missbruk, På samhällsnivå:
• Droger/vapen lätt är tillgängliga
• Liberala lagar (För kriminalitet/
vapen/droger.)
• Samhället är desorganiserat
• Låg socioekonomisk status i samhället.
Familj:
• Antisocialitet/missbruk i familjen
• Brister i anknytning, uppfost- ran och/eller tillsyn
• Familjekonflikter
• Föräldrar med positiv attityd till droger/kriminalitet
Skola:
• Misslyckande i skolarbetet
• Dålig anknytning till skolan
Kamrater/fritid:
• Antisociala vänner
• Ostrukturerad fritid
Individ:
• Antisocialt beteende
• Rastlös, impulsiv eller
”sensation seeking”
• Tidig debut med droger/
kriminalitet
• Positiv attityd till droger och/
eller kriminalitet
kriminalitet och annat asocialt beteende genom föräld- rarna är enligt Forster (2003):
- att sätta in insatser på ett tidigt stadium för föräldrar som har missbruk/asocialitet inom familjen
- att arbeta med familjekonflikter samt att motverka brister i anknytningen, uppfostran och tillsyn - att föräldrarna skall inta en negativ attityd till dro-
ger och kriminalitet samt
- att föräldrar träffas i mindre grupper tillsammans med gruppledare samt får råd och metoder för att bemöta sina barn, vilket är viktigast.
De program, som enligt Forster visat sig mest lycko- samma, har en kombination av föräldraprogram, ut- bildningar, träningar och insatser för den unge perso- nen på skolan. Utbildningarna har relativt få träffar, mellan tre och tio, och har visat positiv effekt. Exem- pel på innehåll i dessa utbildningar/program är kon- flikthantering, droginformation, kommunikationsträ- ning samt arbete med samarbete, hem och skola.
Enligt Graff (1996) är följande faktorer hämmande för en familjs möjlighet att bli hjälpta av föräldra- utbildning:
- låg socio-ekonomisk status - låg utbildningsnivå - ensamstående föräldrar
- relationsproblem mellan föräldrarna och - depression hos modern.
I de fall man har arbetat med att motverka dessa häm- mande faktorer genom att införliva andra moment i behandlingen, vilka fokuserat på föräldrarnas relation och övriga välbefinnande/problem, har behandlingsef- fekten förstärkts. Dessa moment kan enligt Graff exem- pelvis vara hjälp med psykologiska problem, missbruk, depression samt äktenskaps- och andra relationspro- blem.
Graff kom i sin undersökning fram till att gruppro- gram uppnådde lika bra resultat som individuella pro- gram. Att behandla i grupp har den fördelen att det är ett ekonomiskt bättre alternativ. Gruppmedlemmarna kan ge varandra stöd och uppmuntran bland annat ge- nom vetenskap om att de inte är ensamma om sina problem. ”Jag-också-upplevelser”, som ett delande av tidigare och nutida svårigheter/besvärligheter med sina barn, kan ena en grupp. Den hjälp och det stöd grupp- medlemmarna kan ge varandra kan många gånger överträffa professionell hjälp och de kan fortsätta att träffa varandra efter grupptidens slut.
6.6 Om stöd och hjälp för barn till missbrukare
Barn till alkoholberoende föräldrar löper väsentligt stör- re risk att få alkoholproblem än andra barn (Forster 2003, Graff 1996). Förekomst av nära anhörig med al- koholproblem är således en riskfaktor för alkoholpro- blem. De flesta barn till missbrukare behöver någon form av stöd, då dessa barn löper stora risker på flera områden. Psykiska problem, svårigheter i skolan, an- passningsproblem och eget missbruk i tidig ålder är inte ovanligt. Stödgrupper som finns för barn till missbru- kare har i folkhälsoinstitutets kartläggning varit undan- tagslöst positiva, se Hassler & Havbring 2003. Andreas- son (2003) menar att det preventiva arbetet bör inriktas på att identifiera barnen. Stöd till barnen bör kombine- ras med en strategi där alla föräldrar inbjuds delta i föräldraprogram. Dessa syftar till att stärka föräldrar- ollen genom föräldraprogram samt barnhälsovårdens, förskolans, skolans och socialtjänstens stöd. Flera long- itudinella studier i USA visar enligt Graff att stödinsat- ser för riskutsatta barn och deras föräldrar har en gynn- sam långsiktig positiv effekt i form av reducerat alko- hol- och narkotikabruk.
7. Föräldraprogram i Sverige för liknande målgrupp
Under arbetets gång ville vi ta del av andra verksam- heters erfarenheter av föräldragrupper i Sverige med liknande målgrupp som vår.
Telefonintervju med Ersta Vändpunkten i Stockholm och Bona Via i Göteborg
Ersta Vändpunkten har sedan mitten av 80-talet haft föräldragrupper för familjer med missbruksproblem. De hade ingen utvärdering av sina föräldragrupper. Bona Via i Göteborg hade inte heller någon utvärdering av sina föräldragrupper. Både Ersta Vändpunkten och Bona Via erbjuder föräldrarna föräldragrupp parallellt med barngruppen.
Telefonintervju med Rita Christensen
Rita arbetar med föräldragrupper inom kriminalvår- den. Hennes erfarenhet var att det är mycket lättare att ha ”pappagrupp” än ”mamma-grupp”. Papporna får enbart bonus av sitt föräldraskap medan det för kvin- norna är förenat med mer skuld och skam. ”Att vara mamma och ha ett missbruk innebär ett för stort glapp jämfört med det goda föräldraskapet”. Christensen ar- betar också med föräldragrupper inom KRIS - tidigare interner som är frigivna. KRIS betyder Kriminellas Re- vansch I Samhället. Där arbetar hon i par med en före detta missbrukare som gruppledare. Det tycker hon är det optimala ledarskapet. Det visar på hopp om för- ändring och samarbete. Inom KRIS tog det cirka ett år innan föräldragrupperna kunde starta. Det tog lång tid innan ett förtroende skapats så att individerna vågade gå in i en grupp och tala om föräldraskap. Därefter skedde rekryteringen genom mun-till-mun-metoden.
KRIS erbjöd barnpassning under tiden föräldrarna del- tog i grupp. Christensens erfarenhet var också att verk- samheten måste vara permanent. Först måste ett förtro- ende byggas upp innan man kan tala om barnens situ- ation. Detta kan exempelvis ske genom att erbjuda an- nan aktivitet innan.
8. Empiri
8:1 Målgrupp
Den grupp kvinnor vi vände oss till var kvinnor med barn där det finns/funnits någon form av beroendepro- blematik i familjen, antingen eget eller anhörigs.
Upptagningsområdet var Göteborg Nordost för att möjliggöra en fortsatt kontakt efter gruppens slut för de kvinnor som önskade det. Projektet erbjöds till ett begränsat antal kvinnor vilka främst rekryterades från BVC och Kullens barngruppsverksamhet. Kvinnorna erbjöds projektet, frivilligheten betonades och kvinnor- na informerades om projektets tidsbegränsade villkor.
8:2 Val av arbetsmetod
Den arbetsform vi valt är gruppträffar med diskussio- ner utifrån teman. Temana fokuserar på det som fung- erar, samt det som är vanligt för barn och föräldrar.
Temana innebär också ett forum där missbruket inte har någon framskjutande roll. Vi har tagit fasta på att stärka skyddsfaktorer i valet av temainnehåll. Grup- pen träffades under sex tillfällen, två timmar per gång.
Antal gånger var relativt få i jämförelse med andra föräldraprogram för att möjliggöra för vår målgrupp att kunna fullfölja. Anledningen är enligt vår erfaren- het, att många kvinnor är rädda för att ”avslöja” sig som föräldrar och lätt blir avskräckta om programmet upplevs allt för långt, (se Anderson & Litzén 2002 si- dan 83). Vi varvade diskussioner och teman där tidsför- delningen blev ungefär lika.
Vi har varit två gruppledare i projektet. Vi repre- senterade två olika arbetsplatser och hade med oss er- farenheter som vi trodde skulle passa bra. Erfarenhe- terna rör sig dels om barngruppserfarenhet, dels om missbruksbehandling för kvinnor.
8:3 Speciella gruppaspekter
Bör samtalsgrupper föregås av individuella samtal?
Uppfattningarna varierar enligt Lennér-Axelsson &
Thylefors (1982) om huruvida man skall börja med att ha individuella samtal med de blivande deltagarna el- ler starta en grupp direkt. I mer pedagogiskt inriktade
grupper, till exempel föräldragrupper, är det i regel till- räckligt med det inledningssamtal som alltid förekom- mer när man motiverar och informerar om verksamhe- ten och dess målsättning samt besvarar de frågor som den blivande gruppdeltagaren kan ha. Samtalet ger också personen, som överväger att börja i grupp, till- fälle att själv få svar på de undringar hon har och även att dra sig undan medverkan, om hon känner det så.
Enligt Lennér-Axelsson & Thylefors finns följande för- delar med att vara två gruppledare:
– Det känns tryggt att vara två, speciellt om arbetsfor- men är ny och man själv inte har så lång erfarenhet.
Ansvaret känns inte lika tungt och man kan stimule- ra varandra. Skulle aktiviteten på något sätt miss- lyckas känns det inte lika svårt med delat ansvar.
– De två kan komplettera varandra. En kan vara ak- tiv i samtalet, den andra observatör. Man kanske har olika personligheter, olika kunskaper, vågar oli- ka mycket och olika saker.
– Två gruppledare ger deltagarna fler identifikations- objekt och de två kan hjälpa varandra att uppmärk- samma och klargöra saker.
– Det är viktigt för gruppdeltagarna att se att behand- larna kan uttrycka olika uppfattningar men ändå res- pektera varandra.
– Samarbete ger bättre kontroll över motöverföringar och försvarsmekanismer genom att man efter samta- let kan diskutera hur man uppfattat varandra. Det blir en kollegial handledning, där man tränar sam- arbetsförmåga på ett djupare plan. I de gemensam- ma diskussionerna efter gruppen kan man gå ige- nom vad som fungerat bra respektive mindre bra och fundera över vad som behövs inför nästa samman- komst.
– Till sist: Det är roligare och intressantare att arbeta gemensamt med någon i ett så svårt och tungt arbete som det ofta är frågan om.
Enligt Lennér-Axelsson & Thylefors finns följande be- gränsande faktorer med att vara två gruppledare:
– De två behandlarna måste ha gemensam målsätt- ning och gemensamma värderingar om hur arbetet ska bedrivas rent metodiskt. Alternativt kan de ha diskuterat skillnaderna i sitt arbetssätt och kommit på det klara med hur dessa påverkar arbetet. Om de inte lärt känna varandras arbetssätt finns annars ris- ken att ingen upplever sig få arbeta som han vill.
– Stora personalresurser tas i anspråk.
8:4 Arbetsfaser
Förberedelsefas
Vi började vårt samarbete med att diskutera våra olika utgångspunkter, teoretiska referensramar och synen på innehållet. Vi märkte att vi hade olika fokus när det gällde de grundläggande teoretiska utgångspunkterna, vilket kan vara ett resultat av våra olika professioner.
Diskussionerna kring vår grupps teoretiska referensra- mar var långa och ingående. Vi var noga med att de- taljerna på upplägget och innehållet för grupperna skulle vara väl förberedda, genomtänkta och strukturerade.
Detta gjorde, att vi hade många diskussioner om ras- ter, fika, gruppregler, förhållningssätt, våra roller samt form för medverkan och teori i förhållande till diskus- sionerna. Vi var angelägna om att vårt val av innehåll skulle fungera i ett alkohol- och drogpreventivt syfte.
Gruppfas
Gruppträffar samt kontinuerligt utvärdering av varje grupptillfälle och kvinnornas deltagande.
Slutfas
Summering av kvinnornas utvärdering, våra erfaren- heter samt vår process under projekttiden.
8:5 Vårt ledarskap och förhållningssätt
Vi har som gruppledare haft olika utgångspunkter på grund av våra tidigare erfarenheter och professioner.
Inom socialtjänstens barngruppsverksamhet Sesam har arbetet styrts av ett kognitivt arbetssätt och syn- sätt, där kopplingen mellan tanke, känsla och handling varit i centrum för förändringsarbetet. Andra teorier som var centrala i Sesam var Antonovskys teorier om skyddsfaktorernas betydelse, vikten av sammanhang och att stärka det som fungerar, samt Maslows teorier om behovstrappans betydelse för att kunna förstå och ta
sätt, tydlighet samt förutsägbarhet i tid och rum var andra viktiga faktorer i arbetet med barnen. Det var även betydelsefullt att gruppverksamheten blev en lugn och trygg oas, där barnen kunde få bygga upp en tillit till sig själv och andra i sin egen takt.
Erfarenheter från Kvinnomottagningens psykiatri grundar sig på en humanistisk och dynamisk syn på människan, där vi ser människan som hel och odelbar samtidigt som vi beaktar henne utifrån biologiska, psy- kologiska och sociala aspekter. Vi utgår från objektre- lationsteorin för att klargöra kvinnans känslomässiga utvecklingsnivå och därmed förmåga till anknytning. I utredning och behandling är relationen i fokus, både behandlarens syfte att skapa en relation samt patien- tens förmåga att knyta an. Missbruket ses således som ett symtom på en underliggande problematik.
Vi har i vårt arbete med kvinnorna haft som mål att ha en ödmjuk inställning till problem. Vi har sett det så, att vi alla har problem och råkar i svårigheter i livet, vilka periodvis kan vara svåra att lösa. Graden av problem och vår förmåga att lösa dem handlar myck- et om vår personlighet och vilka resurser vi har i vår närmaste omgivning. Även om vi har likartade pro- blem tolkar och uppfattar vi dem olika. Vi har försökt att fokusera på kvinnornas behov och möjligheter, ef- tersträvat att arbeta med att ge hopp om att förändring är möjlig samt vikten av att hitta egna verktyg. I arbe- tet har vi delat med oss av våra erfarenheter som för- äldrar, vilket vi trott skulle kunna vara deltagarna till gagn.
8:6 Rekrytering till föräldragrupperna
När Sesam lades ned efter projektstarten försvårades våra möjligheter att få deltagare till föräldragrupper- na. Vi fick därför söka efter kvinnorna på annat sätt.
Vid rekryteringen vände vi oss till Kullens barngrupps- verksamhet i Gunnared, som är en del av Hela Män- niskan/RIA. Kullen vänder sig till barn där det finns/
har funnits ett missbruk i familjen. Gruppen vill visa barnen att de inte är ensamma och att det inte är bar- nets fel när en förälder missbrukar. Vid inskrivningen av barnet är oftast föräldern med och modern kunde nu erbjudas att delta i vår föräldragrupp.
Vi vände oss också till sjuksköterskor och kurato- rer på BVC. BVC-sjuksköterskorna kunde ibland ana att de mötte vår målgrupp men oftast var det inte klart uttalat. Vi fick störst antal kvinnor från BVC-kuratore-
anhöriggrupp när kvinnan hade missbruk i familjen.
Vi vände oss vidare till Semillan, som tillhör social- tjänsten och arbetar tätt tillsammans med MVC för att stödja gravida kvinnor med missbruk i familjen. Se- millan har möjlighet att erbjuda familjen stöd fram till dess barnet är två år. Att kunna erbjuda ”föräldragrupp”
antingen under eller efter behandling såg personalen som positivt. De skulle därmed kunna erbjuda en ”vård- kedja” vilket man ansåg sig sakna.
Rekryteringen av kvinnor till grupp nummer två visade sig vara betydligt svårare än till första gruppen.
Kullens barngrupp bytte under sommaren personal och var på så sätt inte bekant med föräldragruppen. Semil- lans mödrar arbetade, hade flyttat eller hade på annat sätt fått ändrade familjeförhållanden, vilket omöjlig- gjorde deltagande i grupp. BVC-kuratorerna, som re- kryterat flera kvinnor under vårterminen, mötte under hösten inte några nya kvinnor som var intresserade av föräldragrupp. Familjecentralerna och socialtjänsten vidtalades men hade inga intresserade kvinnor. Familje- pedagogerna arbetade inte med familjer med missbruk vid aktuell tidpunkt. Kuratorerna på vårdcentralerna mötte inget behov av föräldragrupper. Kuratorerna inom barnmedicin upplevde att de träffade föräldrarna så kort tid att de inte fick möjlighet att tala om eventuellt miss- bruk och behov av föräldragrupp.
Vi vände oss till diakoner inom distriktet. Dessa var intresserade av vårt projekt och kom i kontakt med kvinnor som skulle kunna delta. Synpunkter från dia- konerna var, att det bästa hade varit om vi hade kun- nat komma till dem och ha vår föräldragrupp. De sa också att kvinnor de möter många gånger har varit med om projekt och de såg en nackdel med att projekt är tidsbegränsade. Ofta måste en verksamhet vara per- manent för att locka till sig deltagare som kan sprida information via mun-till-mun-metoden. De kvinnor di- akonerna mötte hade tidigare varit med om projekt utan uppföljning och var på så vis luttrade.
Rekryteringen var således svår. Till den andra grup- pen fick vi sex kvinnor som var intresserade. Kvinnor- na tillfrågades om intresse fanns för vår föräldragrupp.
De som var intresserade lämnade sitt telefonnummer till oss. De blev uppringda och fick mer information om föräldragruppen. Vi bokade tid för ett informations- samtal. I informationssamtalet fick de tillfälle att be- kanta sig med innehållet i föräldragruppen, med loka- len samt oss gruppledare. Vi frågade om förväntningar och eventuella farhågor med grupp.
8.7 Omständigheter som försvårade ett deltagande
Kvinnor mitt i livet, med små barn, har ofta svårt att få alla tider att stämma. Projektet startade när dagisstrejk bröt ut över hela landet. Göteborg var inte heller för- skonat. Flera mammor fick under aktuell tid lämna åter- bud för att vara hemma med sina barn. Barnen blev sjuka och kvinnorna var de som var hemma för vård av barn. När sedan barnen var friska blev mammorna i sin tur sjuka. Barnen hade tid till läkare och det var mammorna som följde med. Vi fick också återbud för att kvinnorna skulle ta hand om sjuka föräldrar eller vara barnvakt till barnbarnen. Allt det som våra mam- mor hade att stå i stämmer väl med den traditionella kvinnoroll som finns på de flesta platser. Tittar man på missbrukande familjer är arbetsfördelningen ofta tradi- tionell. Detta blir tydligare speciellt beträffande de kvin- nor som inte kom till grupperna. Det är kvinnans lott att ta hand om familj och hem. (se Trulsson 1998)
8:8 Kvinnor som deltagit i föräldragrupperna
Vi har under projektet varit i kontakt med femton kvin- nor. Till den första gruppen hade åtta mammor anmält sitt intresse, fem kvinnor deltog. Till den andra grup- pen anmälde sex sitt intresse, varav fyra kvinnor del- tog. Av dessa var alla utom en från Sverige. Förhållan- det mellan eget missbruk och anhörig var ungefär hälf- ten av varje. Barnens åldrar sträckte sig från det oföd- da barnet upp till 28 år. De som hade äldst barn hade också barnbarn.
Kvinnornas livssituation ger en mångfacetterad be- lysning över hur det ser ut för kvinnor som lever med missbruk och i socialt utsatta förhållanden. Både möj- ligheter med deltagande i föräldragrupp samt dess hin- der och svårigheter framkom.
A. Kvinna 50 år med tre barn, två vuxna utflyttade, en hemmaboende tonåring
Tonåringen hade under flera terminer gått i Sesams barngrupp. Kvinnan hade i många år levt tillsammans med sin man, som missbrukade. Hon uttryckte, att det var lättare att leva med honom när han missbrukade illegala droger än att leva med honom när han miss- brukade alkohol. ”Missbruket blev så uppenbart då.”
Han blev också våldsam i samband med alkohol. Fa- miljen hade många gånger tvingats fly hemmet för att
bo i bilen. Mannen är numera död till följd av sitt miss- bruk men sviterna från de plågsamma åren präglar ännu familjen.
B. Kvinna 30 år med tre barn, varav de två äldsta omhändertagna
Kvinnan hade haft ett eget missbruk av droger och al- kohol. Kvinnan ville i gruppen dela med sig av sina erfarenheter av att få sina barn omhändertagna, att få barnen tillbaka och förlora dem igen. Hon väntade nu åter hem ett av barnen.
C. Kvinna 30 år med två barn, en tonåring och ett dagisbarn
Kvinnan försökte separera från barnens far, som fortfa- rande hade ett missbruk. Hon önskade stöd från de an- dra kvinnorna i gruppen för att klara av separationen.
Kvinnan är uppvuxen med en missbrukande, misshand- lade far. ”Hur kunde jag gifta mej med en liknande man?” Kvinnan uppskattade tiden i gruppen och fråga- de om det fanns möjlighet att gå två omgångar.
D. Kvinna 25 år med ett dagisbarn
Kvinnan levde tillsammans med en man, som period- vis missbrukade alkohol. ”Det är så konstigt, då tap- par han all fasad och kan då till och med sitta med A- lagarna på bänken. Hur kan det bli så?” Hon undrade i gruppen mycket över mekanismerna bakom missbru- ket.
E. Kvinna 50 år med fyra barn, två vuxna utflyttade, en tonåring bosatt hos fadern samt en hemmavarande tonåring
Kvinnan missbrukade alkohol periodvis. Hon hade ti- digare haft en behandlingskontakt med socialtjänsten, denna var avslutad sedan ett par år. Hon uttryckte i gruppen behov av att återuppta denna kontakt, vilket vi hjälpte henne med.
F. Kvinna 30 år med tre barn och gravid
Barnen bodde växelvis hos henne och sina fäder. Kvin- nan hade tidigare haft ett drogmissbruk. ”Jag har un- der de sista åren lärt mig att ta hand om mej själv och tycker gott att barnen kan bo hos sina pappor. Varför ska jag göra allt? Jag har tagit ett vuxenansvar sedan jag var sex år då jag skötte hela hemmet och yngre syskon på grund av föräldrars missbruk. Nu tränar jag på att ta hand om mej själv.”
G. Kvinna 30 år med 2 barn, ett dagisbarn och ett skolbarn
Kvinnan är uppvuxen omgiven av missbruk; modern med tablettmissbruk, far och styvfäder med drogmiss- bruk. Hon betraktade sig själv som att vara i riskzonen för missbruk.
H. Kvinna 30 år med tre barn, ett skolbarn och två dagisbarn
Kvinnan hade eget missbruk. Hon önskade i gruppen få möjlighet att tala med andra i samma situation och diskutera hur andra har överlevt missbruk samtidigt som man har barn. ”Jag drar ett stort lass i familjen och vill prata om gränser.” Maken hade också ett miss- bruk.
8:9 Kvinnor som uttryckte intresse för föräldragrupp men inte deltog
1. Kvinna 45 år med tre barn, två utflyttade och en hemmavarande tonåring
Kvinnan hade tidigare levt med barnens far som miss- brukade. Yngsta dottern gick i barngrupp. Vi bokade tider för informationssamtal men kvinnan uteblev. Or- sakerna var flera: somatisk ohälsa, kvinnan väntade på sjukpension, yngsta dottern hade under en helg haft kontakt med fadern och kaos utbröt i familjen. Intres- set kvarstod till andra gruppen. Vi bokade flera tider men kvinnan uteblev. Hon kände sig inte säker på se- kretessen i gruppen och valde att avstå.
2. Kvinna 45 år med en tonåring i barngrupp Kvinnan var intresserad av föräldragrupp och ville gär- na träffa andra tonårsmammor. Aktuell grupptid gick hon i terapi. Hon önskade kvarstå som intressent till andra gruppen då hon eventuellt kunde ändra sin tera- pitid. Tiden kunde dock inte frigöras.
3. Kvinna 25 år med ett dagisbarn
Kvinnan hade under våren inget dagis men ville gå i andra gruppen, då dagisfrågan skulle vara löst. Kvin- nan var uppvuxen med missbrukande föräldrar och hade själv haft ett missbruk. Hon ville gärna träffa andra kvinnor med liknande erfarenhet. Dagisfrågan löste sig under hösten men kvinnans man återkom efter en lång utlandsvistelse, vilket gjorde att hon inte ville lämna
4. Kvinna 45 år med en tonåring
Kvinnan var informerad av en diakon om vår föräldra- grupp. Diakonen var osäker på om det fanns ett miss- bruk i familjen men kvinnan hade lämnat ut sitt tele- fonnummer till oss. Kvinnan var intresserad av vår grupp och ville gärna träffa andra tonårsmammor men hade svårt att komma på dagtid, då hon inte ville läm- na sin hundvalp ensam. Fick hunden följa med kanske hon skulle kunna komma. Valpen hade hon skaffat för att dricka mindre alkohol. Särbon drack alkohol dagli- gen. Efter att vi fått klartecken från alla håll att det var OK med en valp i gruppen bröts vår kontakt.
5.Kvinna 30 år, gravid och med ett dagisbarn Vi bokade flera tider men hon uteblev. Intresset kvar- stod till andra gruppen. Uteblivandena berodde nu på sjukt barn samt att fostret inte växte som det skulle.
Deltagande i gruppen blev därför inte aktuellt.
6. Kvinna 30 år med tre barn
Kvinnan började arbeta efter föräldraledighet och kun- de inte delta på grund av arbetet.
7. Kvinna 30 år med ett dagisbarn
Fadern till barnet hade ett missbruk. Kvinnan var in- tresserad av att gå i föräldragrupp. Hon hade också en väninna med samma problem som var intresserad att gå i grupp. Vi bokade tid men hon glömde komma och hon kunde sedan inte delta på grund av arbetet.
8.10 Gruppsamtalen utifrån olika teman
Vi har i valet av teman utgått från tidigare forskning, erfarenhet av andra föräldraprogram och det vi i våra olika arbeten hört att kvinnor efterfrågat. Att ge hopp och att stärka det som visat sig verksamt har varit led- stjärnan i arbetet med val av temainnehåll.
De teman som då utkristalliserade sig var följande:
1. Vad behövs för att klara att vara en tillräckligt bra förälder?
2. Så är vanligt att barn gör - om barns utveckling i olika åldrar
3. Barns grundläggande fysiska, psykiska och sociala behov
4. Gränser/kommunikation
5. Barns frågor kring beroende och psykisk ohälsa 6. Risker och val.
1.Tema om att vara en tillräckligt bra förälder Vi ville med detta grupptema förmedla hopp samt visa att ingen familj eller förälder är perfekt. Att ha lagom stora krav samt hitta kraft och lust i vardagen var må- let. Vi tog även upp vilka förebilder vi har för vårt föräldraskap och hur det styr oss idag. Otillräcklighet är något som alla kan känna ibland. Ett missbruk i familjen påverkar alla familjemedlemmarna på olika sätt samt gör att alla i familjen behöver hjälp och stöd för egen del. Här diskuterades mycket kring svårighe- ter:
- att vara en tillräckligt bra förälder
- att klara att ge barnen det som de behöver när man själv inte mår så bra
- att lägga ribban tillräckligt högt både för sig själv och för barnen.
Flertalet av kvinnorna uttryckte att de hade hittat sina källor för att må bra. Detta bland annat genom att dan- sa, se på TV, ligga på soffan och stunder där de inte behövde vara mamma. Några kvinnor sa att de ville vara goda förebilder och att de tog ett stort socialt an- svar för andras barn. Kvinnorna agerade med gräns- sättning när andras barn gick för långt. De upplevde att flertalet av de vuxna på gården hade skygglappar för andras barn och inte vågade bry sig vilket de reage- rade starkt över. Kvinnorna efterlyste liknande engage- mang hos fler vuxna, något som flera saknat själva som barn.
Barn behöver se att det är roligt att vara vuxen och lär vi oss att vara tillräckligt bra föräldrar så hjälper vi våra barn att en gång också bli det.
2. Barns utveckling i olika åldrar
I temat gick vi igenom de olika åldrarna, med betoning på att barn utvecklas i olika takt. Temat belyste bland annat det som är vanligt i olika åldrar, vikten av gräns- sättning och lek. Har man utvecklingsmässigt missat något i en viss ålder finns möjlighet att i lek reparera det längre fram.
I vår första grupp hade vi flera tonårsmammor som hade behov av att tala om tonårstiden. Frågor som kom upp var till exempel
- Hur hanterar man dataanvändande, märkeskläder,
”alla andra får”, kompisar, rökning, alkohol, skolan och betyg?
- Hur skyddar vi barnen?
I vår andra grupp hade vi fler småbarnsmammor och diskussionerna handlade mer om gränssättning, bland annat:
- Hur hanterar man morgonstress med frukost, påkläd- ning och dagis?
- Hur mycket ska barnen delta i hemmets skötsel?
- När kan man släppa barnen ensamma ute?
- Hur hanterar man konflikter mellan syskon och kom- pisar?
- Kan, ska, vågar jag säja till andras barn när de gör fel?
- Hur skyddar vi barnen?
3.Tema om barns fysiska, psykiska och sociala behov
Vi ville med detta tema ge kunskap om barns grund- läggande fysiska, psykiska/känslomässiga och sociala behov. Här valde vi att använda oss av Maslows be- hovstrappa som visar att de lägre behoven som mat, sömn, trygghet med mera måste vara uppfyllda först, innan vi kan ta till oss överliggande behov som tillex- empel kunskap och självförverkligande.
Kvinnorna uttryckte här en frustration över att det inte är så enkelt och att det är svårare än det låter att få vardagen att fungera då allt annat ”krisar”. Det kom också fram en ilska över försummade barn, vilken grun- dade sig i ett igenkännande av att växa upp i en familj med missbruksproblem.
4.Gränser och kommunikation
I temat belyste vi olika slags gränser; fysiska, intellek- tuella, själsliga och känslomässiga. Vi talade till ex- empel om vikten av gränser för barn och unga, sunda gränser samt gränser som hjälper till att bestämma hur nära andra får komma med. Att bestämma om det känns som ja eller nej och handla utifrån detta. När man inte vet hur man på ett sunt sätt skall sätta gränser kan man istället bygga murar. Murar kan vara ett skydd för att överleva, ett försvar. En mur kan exempelvis bestå av droger och alkohol. Att få kunskap om och insikt i hur gränser kränks och hur sunda gränser kan bevaras kan ge möjligheter att bryta den onda cirkeln i förhållande till nästa generation, våra barn.
Många kvinnor kände igen sig i detta att bygga murar och att ha för lite gränser. Flera kvinnor uttryck- te, att de kände osäkerhet i vad barn klarar vid olika åldrar och situationer. Frågor som kom upp handlade bland annat om:
- När kan äldre syskon passa yngre?
- När är det dags att sova i egen säng?
- När är det lämpligt att barn kan ta del av ”vuxen- prat”?
- Hur ingående skall man förklara svåra saker för barn till exempel om orsaken till HIV/AIDS?
I delen om kommunikation förmedlade vi att goda kom- munikationsmöjligheter bidrar till att förbättra kontak- ten, minska stress och öka tryggheten i familjen. För att uppnå god kommunikation krävs att någon lyssnar.
Alla kvinnor i gruppen hade någon gång haft en person som lyssnat på dem. Vi bad dem tänka efter vad det var som gjorde, att just den personen var en god
”lyssnerska”. Var detta något de kunde lära av? Temat blev, som namnet antyder, fullt av kommunikation. Alla kvinnor hade bra och dåliga exempel som de ville dela med sig av. Flera kvinnor utryckte att de var ”kurato- rer” för andra men att ingen hade tid och intresse av att lyssna på dem. Detta kunde kännas dubbelt då de upplevde sig både uppskattade och utnyttjade.
5.Tema om barns frågor kring missbruk och psykisk ohälsa
Tanken bakom detta tema var att fokusera på barnen i familjer som har någon form av beroendeproblematik eller med psykisk sjukdom, och hur de kan få hjälp. Vi belyste och diskuterade:
- Hur kan vuxna förklara svåra saker för barn?
- Vad kan vi göra för att hjälpa barnen?
- Hur visar barn att de inte mår bra samt vikten av att avlasta skam och skuld?
I det här temat använde vi oss av overheadbilder för att visa på en metod som gör det möjligt att prata med barn om svåra saker.
Här väcktes det mycket känslor och reaktioner kring vad barn får utstå och flera av kvinnorna hade egna erfarenheter av att ha missbrukande förälder. Flera kvin- nor hade också erfarenhet av att få ta för mycket an- svar som barn, att inte bli sedda och att bli utsatta för aga. De hade också den känslan av att ”alla visste”
men ingen gjorde något. En kvinna uttryckte också att en fin fasad gjorde, att ingen anade hur illa det var.
6. Tema om risker och val
Det finns sunda och osunda risker och val. Osunda ris- ker kan till exempel vara att smuggla och att köra mot rött ljus. Sunda risker kan till exempel vara att våga be om hjälp, vänskap och att börja i en föräldragrupp.
Även om beslutet visade sig vara fel i vissa fall innebär ändå ett sunt risktagande möjligheten till växt och ut- veckling. Ur varje krisartad situation finns något att lära och man kan hitta möjligheter i det som känns svårt. Det är viktigt att se att även föräldrar har rättig- heter. I temat tog vi upp balansgången mellan risken av bristande kontroll och att vara överbeskyddande.
pekt. Att släppa kontrollen kan ibland vara ett sunt risk- tagande, likaså beslut att som förälder ge barnen en möjlighet att välja och medvetandegöra konsekvenser- na av ett val.
Frågor som kom upp var bland annat:
- Ungdomars dataanvändning; ”Kan det verkligen vara sunt att tillåta ett fritt Internetanvändande?” Här var alla kvinnorna överens om att det var bra med en viss kontroll men svårt att veta hur det skulle gå till.
- När vågar man låta barnen gå hem själva på kväl- len?
- Vilka tider ska tonåringar ha?
I temat tog vi också upp skam och skuldkänslor. Även här kan man göra val och vi visade på olika sätt hur man kan försöka göra sig av med skuldkänslor. Exem- pelvis: tycka att jag är Ok och att jag har rätt att leva mitt liv, be om ursäkt när jag gjort någon illa, att kun- na välja att vara med människor som inte ger mig skuld- känslor och att så långt som möjligt undvika dem som gör det. Att det finns ett val betonades.
Temat engagerade deltagarna:
Jag kanske inte ska umgås så mycket med min syster, för hon ska alltid bestämma vad jag ska göra och jag blir alltid på så dåligt humör när jag träffat henne.
Kan man verkligen välja bort att umgås med någon?
Hur mycket behöver grannarna veta om mitt liv? Jag kanske inte behöver släppa in grannen varje gång hon ringer på dör- ren.?
Sammanfattningsvis eftersträvade vi att i alla teman även beröra innehållet i de andra temana så att de gick in i varandra som en röd tråd. Vi gjorde så för att öka möjligheterna till att ge ett igenkännande och befästa kunskaperna.
9. Resultat
9:1 Deltagarnas utvärdering av föräldragrupperna
Efter gruppslut har vi haft individuella utvärderings- samtal med sex kvinnor. Utvärderingsformulär, se bila- ga 1.
Anledningen till att kvinnorna valde att börja i för- äldragruppen var att de skulle få möjlighet till gemen- skap, att träffa andra kvinnor i liknande situation och dela varandras erfarenheter.
Förväntningar på gruppen var att få stöd av andra samt att få information om missbruk och hjälp att gå vidare (återuppta behandlingskontakt). Utvärderingen visade att förväntningarna hade uppfyllts. Ingen hade några farhågor inför föräldragruppen.
På frågan om vad som varit bra med föräldragrup- pen svarade kvinnorna att det varit bra att träffa andra som också kämpar;
Jag är inte ensam.
Bra att träffa andra och få möjlighet att prata.
Gemenskapen, träffa andra med olika problem.
Att vi pratat om olika saker och att det varit fritt att prata..
Vad som hade varit mindre bra med föräldragruppen var:
Det hade varit bra med en gruppledare med före detta miss- bruk, det skulle ha gett hopp.
Tråkigt den gången jag var ensam.
Det var för få träffar.
Flera kvinnor tyckte att gruppen träffades för få gång- er.
Vi undrade vad som gjort det svårt att delta. Här svarade alla utom en kvinna att det inte varit några svårigheter med att delta. Den som upplevde svårighe- ter benämnde det så här:
Svårast har varit allt jag haft runt mej, byte av bostad, sjuka barn, barn som inte vill träffa sin pappa osv. Det är saker som gjort att jag vissa gånger inte har kunnat komma.
Kvinnornas synpunkter på val av teman. Vi hade ska- lan: inte viktigt, viktigt och mycket viktigt Svaren pend-
lade mellan viktigt och mycket viktigt. Inget tema an- sågs oviktigt.
Vi frågade också om tidsdispositionen för varje gruppgång: tema, fika och diskussion. Fyra kvinnor var nöjda med den tidsfördelning vi gjort, medan två kvin- nor önskat mer tid för diskussion och längre grupptid.
På frågan om huruvida det var något tema som saknades svarade två kvinnor att de önskade mer infor- mation om missbruk och mekanismerna bakom bero- ende; ”Varför fastnar någon i ett beroende?”. Vi fråga- de hur de upplevt att vi använt oss både av bilder och av prat. Kvinnorna tyckte det var bra med variation.
Vi undrade om gruppen på något sätt kunde stärka kvinnorna i föräldrarollen. Kvinnorna upplevde sig styrkta t.ex. på följande sätt:
Jag har fått tankar.
Skönt att höra att andra upplever som jag, det gör att jag inte går in i väggen.
Jag har fått ta del av andra människor deras synsätt och erfarenheter.
Alltid lär man sig något nytt.
Bekräftelse.
Det är ok att vara gårdspolis.
Nu vågar jag släppa lite på kontrollen..
När det gällde storleken på gruppen svarade alla att 3- 4 deltagare var den optimala gruppen. Det skapade och gav tid till diskussion. Alla tyckte det var bra att vi var två gruppledare och tänkte inte på att vi kom från oli- ka huvudmän. En kvinna tyckte det var en bra kombi- nation.
Kvinnornas upplevelse av att vi varit personliga, alltså att vi bidragit med våra egna föräldraerfarenhe- ter, har uttryckts som:
Bra.
Kanon, lättare att själv öppna sig.
Skönt att höra att ni också är människor, att ni också tycker att barnen är jobbiga.
Det hade varit värre med ledare som är experter. De tror de är gudar.
Jättekul, ni var som alla andra.
Bra att se att även ”normala” också kan tycka det är svårt med föräldrarollen ibland..
Vi undrade om praktiska saker som lokal, geografiskt läge och val av fika, vilket ingen hade några negativa synpunkter på.
Vi frågade också hur de upplevt att det i gruppen funnits både kvinnor med eget missbruk och kvinnor som haft missbruk i familjen. Det som framkom var:
Bra, men önskvärt med mer synpunkter om hur det är att ha ett missbruk.
Bra, den anhörige behöver lära sig mer och positivt att höra den som har ett missbruk.
Bra att få båda sidor då bli det inte så ensidigt.
Jag har inte känt mig störd av det.
Bra, det har inte känts så ensamt.
Föräldragruppen kan enligt kvinnorna förbättras med:
Frånvaron, ni kanske skulle sätta större press på deltagarna så att de kommer varje gång.
Fler gruppträffar, det skulle vara bra för mej som är ensam och inte träffar så många.
Vi frågade efter synpunkter på om det var något vi som ledare skulle undvika. Ingen hade något att tillägga här förutom en kvinna som lite skämtsamt sa att vi inte skulle ha gräddersättning utan riktig mjölk varje gång.
Deltagarna fick gradera vår föräldragrupp efter ett helhetsintryck inberäknat allt där 1 var lägst betyg och 10 högst på skalan 1-10. Betyget de angav var: 8, 7/8, 7, 10, 7, 10.
På frågan hur det varit att svara på utvärderingen svarade de:
”Trevligt”, ”OK” och ”Lugnt, bra för mej att kom- ma ut.”.
9:2 Ledarutvärdering
För att utvärdera vårt arbete har vi gruppledare efter varje grupptillfälle gått igenom den aktuella gången med hjälp av en skriftlig utvärderingsenkät (se bilaga 3) Detta gjorde vi för att reflektera över hur temat fung- erade för att förbättra, utveckla och utvärdera vårt ar- bete. Vi har också tittat på varje deltagare och var den- ne har befunnit sig i syfte att följa upp eventuella behov vid nästkommande tillfälle, alternativt vid det enskil- da samtalet vi haft efter gruppens avslutande. Vid det- ta enskilda samtal har vi också haft en utvärdering med deltagaren, där vi intervjuat muntligen och skrivit ner
vad deltagaren svarat enligt bifogad utvärderingsen- kät, (se bilaga 1).
Sista gången vi träffades i första gruppen talades det först mycket om döden (kanske inte så konstigt då en av deltagarnas nära släkting nyss dött), sedan om återvinning. Denna metafor kan tolkas som hoppfull, man kan göra mycket bra av återvinning. Bara för att man kanske är kantstött behöver man inte kasseras utan kan vara till stort värde ändå. Finns det missbruk i en familj finns det kanske anledning att känna sig kant- stött.
Under fikastunden handlade diskussionerna om allt som rör kvinnors vardag exempelvis barnomsorg, mat, skola/arbete, film, ekonomi och körkortsfrågor. Kvin- norna delade med sig av sina erfarenheter kring ovan- stående och lämnade frikostigt ut tips till varandra.
Vi har under gruppsamlingarna bjudit på vatten med gurka i. Vårt ”gurkvatten” har varit uppskattat, speciellt i sommarhettan. En av deltagarna sa vid ut- värderingen, att hon uppskattat vårt gurkvatten så mycket att hon börjat bereda det hemma och numer bjöd sin son på det. (Vår tolkning: Hon hade fått något gott med sej som hon hade användning för hemma.)
Sista gången i båda grupperna bytte kvinnorna te- lefonnummer.
Sammanfattningsvis har vi tyckt att våra teman, upplägget och ledarskapet i stort sett fungerat bra. Del- tagarna har visat stort engagemang och öppenhet un- der våra träffar vilket i sin tur gett oss en positiv feed- back. Vi delar deltagarnas synpunkter på att tonvikten mer skulle vara på diskussionerna.
Vi har också haft en studerande på socialmedicini- ska institutionen som gjort en kollegial granskning av en ledarutvärdering samt av det upplägg vi gjort. (Ös- terman 031121). Enligt Österman är modellen med en strukturerad ”direktutvärdering” efter varje cirkelträff är ett mycket bra instrument för att utveckla arbetet med grupper samt ett bra verktyg för en kontinuerlig utvärdering. Han skriver också:
En spännande del är att två olika verksamheter med olika kulturer, traditioner och synsätt möts i det praktiska arbetet.
Att utifrån dessa olikheter skapa något gemensamt kan bli väldigt bra om man lyckas utnyttja varandras erfarenheter och kunskap. Enligt ett dialektiskt synsätt är det olikheterna som för utvecklingen framåt.
10. Sammanfattning och slutdiskussion
Projektet har varit ett metodutvecklingsprojekt. Det har haft sin grund i tanken att man med pedagogiska för- äldragrupper ger kvinnor med beroendeproblematik i familjen möjlighet att dela erfarenheter och på så sätt stötta sina barn samt väcka intresse för stöd/behand- ling. Detta ledde till våra tre frågeställningar:
Vår första frågeställning var om arbete med för- äldragrupp är en metod som passar målgruppen och bidrar med utvecklingsmöjligheter för kvinnor i miss- bruksfamiljer. Vi tror att föräldragrupper kan bidra med en positiv utveckling för kvinnorna. Främst sker detta genom den skam och skuldavlastning som det innebär att träffa andra kvinnor i samma situation. Skuld och skamfrågan förefaller dock så stor att vi tror att det är en fördel att inleda med en individuell kontakt innan ett deltagande i grupp vilket framför allt Christensen uttrycker. Vår förhoppning är, att den kunskap kvin- norna fått av varandra och de teman som berörts har stärkt dem i deras föräldraroll. Vi hoppas att grupper- na bidragit till att öka tilliten till andra kvinnor och till behandling, samt medfört att kvinnornas egna nätverk utvidgas då brister på dessa områden enligt forskning är vanliga.
Vår andra frågeställning var om kvinnorna genom gruppdeltagande fått bättre möjlighet att stötta sina barn. Här svarade kvinnorna själva, att de fått med sig sådant som kommer att förbättra deras möjligheter att fungera som mamma. Att se att andra kunde ha det och känna på samma sätt som de själva upplevdes som mycket avlastande och befriande. Tidigare forskning (Graaf 1996, Forster 2003, Andreasson 2003, Hassler
& Havbring 2003) visar också att just föräldragrupper med liknande teman som de vi har valt har gett goda effekter samt visar på preventiva effekter för att förhin- dra asocialitet. Vi tror även att kvinnornas deltagande i gruppens diskussioner gett dem större möjligheter att hantera det dagliga livet och att de blivit stärkta i sin roll som föräldrar.
Vår tredje och sista frågeställning var om gruppen blev ett forum för gemenskap och erfarenhetsutbyte. Här kan vi konstatera, att det under grupptiden blev detta forum och att vid grupptidens slut visade de flesta ett
fonnummer. Detta såg vi som något positivt då det var vår ursprungliga hypotes och förhoppning. Forskning- en visar att det stöd som gruppmedlemmarna kan ge varandra många gånger kan överträffa den hjälp de kan få av professionella.
Vi har i vår föräldragrupp fokuserat på faktorer som är främjande och skyddande för barns utveckling vilket förhoppningsvis bidragit till att motverka de fak- torer som ökar risken för missbruk och kriminalitet.
Att arbeta med föräldrar i ett så tidigt skede som möj- ligt, samt att arbeta med föräldrar i gruppform är en- ligt forskning något som visat på goda resultat.
Vi har vänt oss till en speciellt utsatt grupp av kvin- nor, vilka enligt Graaf (1996) har en eller flera av föl- jande faktorer som hämmar en familjs möjlighet att bli hjälpta av föräldrautbildning:
- låg socioekonomisk status - låg utbildningsnivå - ensamstående föräldrar
- relationsproblem mellan föräldrarna - depression hos modern.
Vi är väl medvetna om att det mest verksamma för dessa kvinnor är när insatser sätts in på flera olika områden. Det vill säga att man arbetar på olika nivåer med olika typer av stöd, som till exempel föräldraut- bildning och arbete direkt riktat till barnen.
Vi har valt att arbeta med föräldragrupper för att öka motivationen hos kvinnorna till att bredda den hjälp de tar emot idag. Viktigt är att framhålla att alla i en familj behöver stöd och hjälp på olika sätt för att möj- liggöra en bestående och positiv utveckling över tid.
Att barn får gå i pedagogiska grupper, att kvinnor med partners som har ett missbruk får stöd på sitt håll, att den som har missbruksproblem får behandling och att det ges möjlighet att få prata om sin föräldraroll har vi poängterat. När projektet startade hade vi som utgångs- punkt att kunna erbjuda ovanstående inom ramen för våra verksamheter, men då barngruppsverksamheten Sesam lades ner föll detta. Istället öppnades möjlighe- ter att via projektet påbörja ett samarbete med Kullens barngruppsverksamhet. Vi hoppas att projektet visat på
norna successivt har möjlighet att tillgodogöra sig det- ta i sin familj.
När det gäller vårt val av arbetsform och modell visar forskningen att valet av antal gruppdeltagare, antalet grupptillfällen, stärkande av skyddsfaktorer samt av ett strukturerat arbetssätt var adekvat. Flera studier har även visat att stödinsatser för riskutsatta barn och deras föräldrar haft en gynnsam långsiktig och positiv effekt i form av reducerat alkohol- och nar- kotikabruk (Graff 1996).
Vi har reflekterat mycket över svårigheterna med att rekrytera kvinnor till grupperna och den bristande kontinuitet som rådde under flera gruppträffar. Berod- de det på:
- den skam som enligt Fossum & Mason (1986 i Bepko
& Krestan 1993) beskrivs som kärnan i skammen är plågan att bli sedd?
- den stigmatisering som Trulsson (1998) menar sker då man har missbruk och är mor?
- det Ravndal (1999 i Leissner&Hedin 2002) menar är rädslan för att visa sina problem och förlora vården om barnen vilket skapar barriärer som omöjliggör för kvinnor att söka behandling och fullfölja denna?
- den ångest och oro som enligt Honkasalo (1986 i Leissner&Hedin 2002) kan självmedicineras genom missbruk?
Kanske var det helt enkelt så, att de naturliga omstän- digheter som det innebär att vara småbarnsförälder var anledningen till den ojämna närvaron i gruppen? Detta är inget, som vi kunnat få svar på men som vi fortfa- rande funderar över och som vi kommer att bära med oss efter grupptidens slut. Vi ser det dock som väsent- ligt att kvinnorna får hjälp med barnomsorg under grupptiden för att öka deras möjligheter att delta.
Samarbetet mellan socialtjänst och sjukvård upple- ver vi båda varit berikande. Det har varit spännande att ta del av någon annans synsätt, kultur och kunskap.
Österman (2003) skriver: ”enligt ett dialektiskt synsätt är det olikheterna som för utvecklingen framåt”. Detta hoppas vi har kommit kvinnorna till del, som en paral- lellprocess, och bidragit till att stärka dem i deras för- äldraroll. Detta, tillsammans med möjligheten till ge- menskapen med andra kvinnor, tror vi kommer att ha positiva effekter i ett drogpreventivt syfte för både kvin- norna och barnen.
Vid en utvärdering ställer man sig alltid frågan om projektet varit lyckat eller inte lyckat. Till de mindre lyckade delarna kan sägas höra att vi hade ett litet del- tagarantal samt svårt med rekryteringen. Kanske var
det till vår nackdel att projektettiden var ett år. Projek- tet hann på så sätt inte sprida sig genom mun-till- mun- metoden. Till det mera lyckade kan sägas höra att de kvinnor som deltog i projektet var mycket nöjda med föräldragruppen samt att en kvinna önskade fortsätta sin behandling och fick hjälp med det. Vi hoppas, att vi ändå sått ett frö med hopp om förändring hos de kvin- nor vi haft kontakt med och som av olika anledningar valde att inte börja i gruppen. Förhoppningen är att de i framtiden önskar ta kontakt.
De samlade erfarenheterna visar på utvecklingsmöj- ligheter med denna typ av föräldragrupper. Därför kom- mer projektet att fortsätta som en del av behandlings- utbudet i Kvinnomottagningens ordinarie verksamhet.
Vi kommer att ta med oss de erfarenheter vi fått under projektet, att det bland annat är ett stort steg att tala om föräldrarollen. Barriärer när det gäller att söka och ta emot hjälp behöver överbryggas. Efter hand kan vunna erfarenheter bidra till fortsatt utveckling av för- äldragrupper samt på sikt gynna både de missbrukan- de kvinnorna och deras familjer.
Litteratur och källförteckning
Andersson, A & Litzén, M-L. (2002). Föräldrarummet – tankar om ett föräldraprogram för kvinnor med beroendepro- blematik i Trulsson, K (red) Kvinnligt möte- en kraft på vägen ut ur missbruk. FoU i Väst. Rapport 5:2002.
Andreasson, S mfl. (2003). Den svenska supen. Nya villkor för alkohol-prevention, en kunskapsöversikt. Statens folkhälsoinstitut.
Bepko C & Krestan J-A. (1993). Duktig Flicka. Stockholm: Natur och kultur.
Forster, M.(2003). Prevention av missbruk och kriminalitet. Vad kan skolan göra?. Forsknings- och utvecklingsenhe- ten. Stockholms socialtjänstförvaltning.
Graff, M. (1996). Bättre föräldraskap. Nyckeln till ett icke våldsamhälle. Stockholm: Johansson & Skyttmo förlag.
Hassler, M. & Havbring, L. (2003). Föräldracirklar. En metod för att utveckla föräldraskap. Forsknings och utveck- lingsenheten. Stockholms socialtjänstförvaltning.
Lennér-Axelsson, B & Thylefors, I. (1982). Psykosocialt behandlingsarbete. Stockholm: Natur och Kultur.
Leissner T m fl. (1997). Alkohol. Ett psykosocialt, beteende- och samhällsvetenskapligt perspektiv. Lund: Studentlitte- ratur.
Leissner T & Hedin U-C. (2002). Könsperspektiv på missbruk. Lund: Stiftelsen Kvinnoforum och Bokförlaget Bjurner och Bruno AB.
Regeringskansliet.(2001). Att förebygga alkoholskador. En samlad politik för folkhälsa.
Tamm M. (1991). Psykologiska teorier inom vården. Göteborg: Akademiförlaget.
Telefonintervju Christenssen R, (2003).
Telefonintervju Ersta Vändpunkten, (2003) Stockholm.
Telefonintervju Bona Via, (2003) Göteborg.
Trulsson K. (1998).”Det är i alla fall mitt barn” - en studie om att vara missbrukare och mamma. (Licentiatavhand- ling). Oskarshamn: Carlssons Bokförlag.
Trulsson, K. (1999). Moderskap och missbruk. Nordisk Alkohol-&Narkotikatidskrift vol. 6/99
