NUMMER 2 1982
läroprocessen i det fördolda — kvinnoarbete som socialisation
De medvetandeformer
och värden som förknippas med
kvinnors socialisation måste förstås i ljuset av det oavlönade arbetets
livssammanhang.
Läs i nr 2 om
forskare och kvinnoforskning i Lund. Ansv utg Karen Davies.
R E D A K T I O N
Elisabeth Brunnberg, Karen Davies, Joke Esseveld.
För detta nummer ansvarar Kerstin Hägg, Elina Juusola- Halonen, Gerd Lindgren, Inge- gerd Lundström, Abby Peterson och Maria Lindgren (bilder), U m e å .
R E D A K T I O N S S E K R Carina Jönsson
A D R E S S
Kvinnovetenskaplig tidskrift, ö . Vallgatan 25, 22361 Lund. Tel.
046-13 7470.
Forums systerorganisationer Göteborg: Ingrid Holm q vis t\ 031- 13 16 70.
Stockholm: Yvonne Hirdman, 08- 7 1 2 5 5 2 9 .
Umeå: Ingegerd Lundström, 0 9 0 - 1 3 0 7 1 6 .
Uppsala: Marianne Carlsson, 018-155400-1752.
N O R D I S K A K O N T A K T E R Köpenhamn: Tinne Vammen Roskilde: Elisabeth Plum Århus: Brita Foged Oslo: Janneken 0 v e r l a n d Bergen: Anka Broch Due Helsingfors: Liisa Husu
Jyväskylä: Gunnel K n u b b - M a n n i n e n
Reykjavik: Thorunn Magnusdot- tir.
Kvinnovetenskaplig tidskrift ut- kommer med 4 nummer om året. Prenumeration för 4 nr kostar 65 skr. Stödprenumera- tioner å 100 skr eller mer är mvcket välkomna. Postgironr 8841 78-5.
Grafisk form: Leif Thollander.
Vinjetter: Ewy Palm Printed in Sweden by Wallin & Dalholm, Lund.
© Författarna och Kvinnoveten- skaplig tidskrift.
I S S N 0348-8365.
Utgivningen har möjliggjorts av anslag från Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet och Universitets- och högskoleämbetet i Sverige/Lunds universitet.
Nr 2 • 1982 • Årg 3
Från redaktionen 3 K E R S T I N H Ä G G Patriarkatets dolda läroplan 6
E L I N A J U U S O L A - H A L O N E N I N G E G E R D L U N D S T R Ö M Salt i såren: en kritik av föräldrautbildningen 13
H I L D U R V E
Makt, intresse och socialisation 23 G E R D L I N D G R E N
Anpassning och protest. O m deltidsarbete i det kapitalistiska patriarkatet 33
EVA WANLER Tåget går 46
R E G I N A B E C K E R - S C H M I D T G U D R U N - A X E L I K N A P P M E C H T H I L D R U M P F Kvinnoarbete på fabrik — yrkessocialisation som läroprocess? 48
LENA E S K I L S S O N
Kvinnohistoria — och kvinnligt perspektiv på historien 62 Krönika 68 Våra förmödrar 74 Recensioner 77
Pennskaft 80 Vad händer? 82
Bilden sid 3: Maria Lindgren 'Kvinnan i ditt tiv är du'.
Blyertsteckning 1981.
Från redaktionen
Socialisationen förknippas vanligen med b a r n s u p p v ä x t och uppfostran. M å n g a an- v ä n d e r begreppen socialisation och upp- fostran som synonymer.
A n d r a forskare gör en åtskillnad mellan begreppen och ser socialisationen som ett samhälleligt fenomen, m e d a n uppfostran betraktas som något som försiggår mellan b a r n och vuxna i nära känslomässiga rela- tioner.
Undersökningar av hur massmedia, kam- rater, dagis och föräldrar påverkar barn har ofta varit i fokus för socialisationsforskning- en.
Själva socialisationsprocessen sker i skärningspunkten mellan individ och sam- hälle. V å r t intresse i detta n u m m e r av K V T rör i första hand socialisationens samhälleliga bestämning. Framför allt är vi
intresserade av två maktförhållandens be- tydelse i socialisationsprocessen, nämligen köns- och klassförtrycken.
U n d e r några veckor i början av 1981 ledde den norska sociologen Hildur Ve en forskarkurs vid sociologiska institutionen i U m e å . Hildur V e är utbildningssociolog med särskild inriktning på forskning kring klass- och könsspecifik socialisation. För n ä r v a r a n d e håller hon på med ett projekt som rör mor och dotter-problematiken i socialisationen. Forskarkursen hade lockat deltagare från en rad olika discipliner inom h u m a n i o r a och samhällsvetenskap.
Föreläsningar, texter och diskussioner kom på olika sätt att beröra vuxensocialisa- tion ur klass- och könsperspektiv. En viktig fråga som berördes var de nedsättande och ofta k r ä n k a n d e tolkningar, som socialisa-
tionsforskningen kommit att tillskriva ar- betarklassens socialisationsvärden.
Arbetarklassens sätt att fostra barn ses utifrån och uppifrån, och de faktiska villko- ren inom klassen tas inte med i analysen.
Detta gäller troligtvis i ännu högre grad m e d v e t a n d e f o r m e r och värden som på oli- ka sätt förknippas med kvinnors socialisa- tion.
Vi h a r utgått från en vid definition av socialisationsbegreppet, dvs vi ser sociali- sationen som en process som pågår under hela livet.
I d e n n a process är familjen den primära instansen, m e d a n utbildning och arbetsliv, som k o m m e r senare i livet, är sekundära instanser i förhållande till socialisationen.
Vi h a r koncentrerat oss kring dessa sekun- d ä r a instansers könsmässiga och klassmäs- siga socialisation.
M e d dessa utgångspunkter har våra in- spirationskällor varit teoretiska ansatser, som på olika sätt bidragit till förståelsen av patriarkatets och klassamhällets grund.
Heidi H a r t m a n n , amerikansk ekonom, Zillah Eisenstein, amerikansk statsvetare, och a n d r a s bidrag till en integration av en marxistisk analys av kapitalismen med en feministisk teori om patriarkatet har betytt mycket för oss.
V i d a r e har Hildur Ves omtolkning av socialisationsforskningens resultat med h j ä l p av framför allt klassteori, såväl som hennes och Kristin Tornes' bidrag till för- ståelsen av det obetalda arbetets funktion i välfärdsstaten, gett oss viktiga redskap på vägen.
På den socialpsykologiska nivån har vi funnit m å n g a och intressanta idéer hos den norska psykologen H a n n e Haavind samt i den tyska kultursociologen Ulrike Prokops bok om kvinnors livssammanhang.
M å n g a insikter om patriarkatets osynli- ga påverkansformer har den engelska pe- dagogikforskaren Dale Spenders forskning k u n n a t bidra med.
Vi har eftersträvat en tillämpning av- teorierna på de områden för socialisation som vi valt att titta närmare på. En gemen- s a m utgångspunkt för detta arbete har
varit uppfattningen att de yttre r a m a r n a för socialisationen struktureras av kapita- lismen och patriarkatet — ibland i konflikt och ibland under samverkan. Inom dessa r a m a r formas den köns- och klassmässiga arbetsdelningen. Efter bestämda mönster intar människor olika positioner i denna arbetsdelnings produktiva resp reprodukti- va verksamheter. Det är i relation till de kvinnliga verksamheternas avlönade och oavlönade o m r å d e n som vi i detta n u m m e r diskuterar socialisationen.
A r t i k l a r n a s i n n e h å l l
I artikeln 'Patriarkatets dolda läroplan' kopplas en teoretisk diskussion om det obe- talda arbetet till klassrumsforskning som visar att flickor systematiskt behandlas som u n d e r o r d n a d e i skolan. Den formella j ä m s t ä l l d h e t e n mellan flickor och pojkar h a r ingen reell grund. Arbetet i skolan be- kräftar den m a n s d o m i n a n s som finns i samhället i övrigt.
Föräldrautbildning är ett nytt fenomen i Sverige. Alla blivande föräldrar erbjuds att delta i d e n n a utbildning. V a d förmedlas till de föräldrar (läs m a m m o r ) som deltar?
Artikeln 'Salt i såren' gör en kritisk gransk- ning av föräldrautbildningens upplägg- ning, dess syften, innehåll och metoder.
U t i f r å n ett historiskt perspektiv diskute- ras i artikeln 'Anpassning och protest' be- tydelsen av det utbredda deltidsarbetet bland kvinnor. Den könsuppdelade arbets- m a r k n a d e n s uppkomst kan beskrivas i ter- mer av konfrontationer mellan kapitalism och patriarkat. Deltidsarbetet ses som en a n p a s s n i n g och en protest uppkommen i d e n n a könsliga arbetsdelning.
Socialisationen i de kvinnliga och manli- ga verksamheterna leder till motstridiga intressen i m ä n s och kvinnors visioner om f r a m t i d e n s a r b e t s m a r k n a d .
I artikeln ' M a k t , intresse och socialisa- tion' presenteras en teoretisk diskussion av m a k t b e g r e p p e t . Makt innebär vanligen att individer eftersträvar att maximera sin kontroll över a n d r a s intressen för att öka sin makt. M a k t e n varierar med individer-
5 nas kontroll över händelser som berör den
a n d r e s intressen.
Kvinnors verksamheter medför en soci- alisation till ansvarsrationalitet till skillnad från m ä n s socialisation som -snarare kan sägas leda till en teknisk-begränsad ratio- nalitet.
Betydelsen av detta är bl a att kvinnor lätt identifierar sig med motståndarens in- tressen i en interaktionssituation. Detta kvinnliga förhållningssätt är centralt för att samhället ska vara möjligt att leva i också för svaga grupper. Samtidigt leder det til!
att kvinnor i målinriktad verksamhet förlo- rar makt i förhållande till män, då de iden- tifierar sig med motståndarens intressen i stället för sina egna.
För en förståelse av maktförhållandena i samhället måste vi ha kunskaper om på vilka g r u n d e r idéerna om makt vilar.
För att introducera den tyska tradition som vuxit fram i Prokops efterföljd har vi översatt artikeln " K v i n n o a r b e t e på fab- rik". I ett forskningsarbete bland fabriksar- beterskor söker författarna efter den sub- jektiva betydelsen av fabriksarbetet i kon- trast till arbets- och erfarenhetsområden som finns i familjen. Centrala teoretiska b e g r e p p i den tolkande referensramen är ambivalens och ambitendens. Det först- n ä m n d a begreppet refererar till den motsä- gelsefulla känsloupplevelse som kommer till uttryck i kvinnornas syn på hem- resp fabriksarbetet. Det a n d r a begreppet sam- lar u p p motsägelsefullheten på handlings- planet — i kvinnornas strävanden och bete- enden. Motsägelserna i de kvinnliga livs- s a m m a n h a n g e n ger upphov till inkonsi- stens i värderingar och tänkesätt. Forsk- ningsmetoden innebär därför en perspek- tivförändring som syftar till att fånga in d e n n a motsägelse dvs det utfrågade sub- jektet ges hela tiden en chans att klargöra
mot vilken bakgrund hon framlägger sina erfarenheter och meningar.
I 'Kvinnohistoria — och kvinnligt per- spektiv på historien' hämtas inspirationen från Carolyn Merchants bok The Death oj Natur. I d e n n a får 1600-talets vetenskap- liga revolution en ny tolkning utifrån ett
kvinnligt perspektiv. Samtidigt som vår m o d e r n a världsbild grundlades miste kvin- n o r n a mycket av sin roll i produktionen. I ett kvinnligt perspektiv på historien fram- står att j u s t de perioder som i historien b e d ö m t s som betydelsefulla, inneburit en nedvärdering av synen på det kvinnliga och en försämring av kvinnans situation.
U n d e r 1600-talet sammanfaller detta med att en organisk naturuppfattning er- sattes med en mekanisk syn på naturen.
Kanske är det här vi finner den historiska koppling, som ligger bakom sambandet mellan dagens miljörörelse och kvinnorö- relsen.
E n kollektiv a r b e t s f o r m
Vi fem som varit redaktionsgrupp för det h ä r numret deltog alla i Hildur Ves forskar- kurs.
Kortfattat kan sägas om oss att vi yrke- s a r b e t a r och/eller forskar. Vi är mellan 25 och 45 år. Vi har alla barn. De är mellan 1 och 18 år gamla, inalles är de faktiskt fjor- ton stycken. Den här presentationen sum- m e r a r något om de materiella villkoren för vårt a r b e t e med det här tidskriftsnumret.
Det egentliga arbetet med numret börja- de tidigt hösten 1981. De artiklar vi sedan skrivit och redigerat är vi alla delaktiga i.
Vi h a r diskuterat idéer och problemställ- ningar redan innan de kommit på pappe- ret. U t k a s t e n har blivit många och kritiken av såväl innehåll som form har stundtals varit ganska hård. K a m p mot skrivkramp h a r varit ständigt aktuell.
Vi tycker att vi i det här arbetet utveck- lat en kollektiv arbetsform som kommit nä- ra de ideal som kvinnoforskningen efter- strävar. Det har varit en mycket positiv upplevelse för oss alla.
S a m m a n t a g e t har alla erfarenheter blivit viktiga inslag i vår socialisationsprocess.
Vi hoppas att resultatet av vårt arbete ska inspirera m å n g a att ge sig i kast med att tillsammans knyta teoretiska kunskaper till aktuella könspolitiska problem. Vi mås- te lyfta fram nya kunskaper och bättre stra- tegier mot förtryck!
Umeå-redaktionen
K E R S T I N H Ä G G
Patriarkatets dolda läroplan
Kerstin Hägg påvisar här existensen av en patriarkatets dolda läroplan i skolan som genom att favorisera pojkarna och prioritera
deras intressen socialiserar flickorna till deras framtida ansvar för underordnat,
obetalt arbete.
'Att flickor inte utbildar sig till a n d r a yrken än traditionellt kvinnliga beror nog på att d o m k ä n n e r att d o m passar bra för yrken m e d b a r n och vård.'
'Att killar inte så gärna väljer traditio- nellt kvinnliga j o b b beror nog ofta på att d o m inte far så bra betalt, om dom gör det.'
' D e n här studiedagen skulle vi vilja dis- kutera orsakerna till att linjevalen på gym- nasieskolan är så könsbundna trots att lä- roplanen så klart uttrycker att vi ska sträva m o t att bryta det könsbundna valet.' 'Usch ska vi hålla på med det där om könsroller igen! Det är så uttjatat!'
S a m t a l och reaktioner kring frågor som rör könsroller och jämställdhet är vanliga i skolan och kan låta ungefär som de citat jag plockat ur minnet. Sedan slutet av
1960-talet h a r skolan varit ålagd att ta upp en rad 'attitydfrågor' i undervisningen i grundskolan och gymnasieskolan. Dit räk- nas också könsrollsfrågor.
De mål för könsrollsundervisningen som ställts u p p har dels varit tydligt ideologis- ka, dels mera konkreta. De ideologiska må- len h a r gällt att genom undervisningen på- verka flickors och pojkars uppfattning om könsroller, de konkreta att påverka linje- och yrkesval för att genom detta på sikt u p p h ä v a den könsliga arbetsdelning som finns på a r b e t s m a r k n a d e n idag. Den kon- kreta målsättningen har inte uppnåtts. Det verkar nu som om det könsmässigt styrda linjevalet till gymnasieskolan återgått till stabil u p p d e l n i n g av kvinnligt resp manligt d o m i n e r a d e linjer efter en kort period av
s m å förskjutningar med främst fler flickor på tekniska linjer.
E n målsättning för skolreformerna i Sve- rige efter a n d r a världskriget har varit att u t j ä m n a sociala skillnader genom utbild- ning, att göra skolan mindre klassbunden, att ge alla oavsett kön och klassbakgrund s a m m a chans.
D e b a t t e n om skolan under 70-talet har delvis varit en uppgörelse med idealistiska föreställningar om skolreformers och olika pedagogiska metoders förmåga eller snara- re brist på förmåga att förändra klasstruk- turen i ett samhälle. Marxistiskt orienterad forskning h a r på olika sätt visat på skillna- der mellan de officiella utbildningsmålen om utbildningens syften, dvs framträdelse- formen, och utbildningens faktiska funk- tion i samhället och relation till staten, dvs dess väsen. Så har t ex Berlinskolan med Altvater som ledande n a m n belyst kvalifi- ceringsfrågor, s a m b a n d e t mellan utbild- ning och samhällsekonomi och den tek- nisk-ekonomiska utvecklingens inverkan på såväl innehåll som form i undervisning- en.1 Franska utbildningssociologer har främst ägnat sin forskning åt frågor om skolsystemet som en del av den ideologiska s t a t s a p p a r a t e n och om det symboliska vål- det såsom det kommer till uttryck i under- visningen. Enligt Poulantzas domineras ut- bildningssystemet av det expanderande mellanskiktet. Mellanskiktsideologi för- medlas till'arbetarklassen. Skolan sorterar de elever den undervisar till de borgerliga och proletära platserna som finns i samhäl- let och det är oundvikligt.2
De marxistiska forskarna behandlar inte d e n könsspecifika socialisationen. I fokus för deras intresse står klassamhället och deras synfält är begränsat till det perspek- tivet. Det finns en tydlig parallell mellan klassmässig och könsmässig sortering i sko- lan. I den h ä r artikeln kommer j a g att pre- sentera några kvinnliga forskares arbeten o m flickor och utbildning. En nödvändig konsekvens av deras forskningsresultat är att vi måste särskilja framträdelseform och väsen också när det gäller den könsspecifi- ka socialisationen i undervisningssystemet, o m inte d e b a t t e n ska fastna i attityd- och värderingsfrågor när det gäller skillnader i flickors och pojkars möjligheter att utnyttja utbildningssystemet. K u n s k a p om skillna- d e n mellan p å s t å d d a och faktiska möjlig- heter för flickor är också nödvändig för d e m som vill utveckla frigörelsestrategier.
För mig har de tankegångar och det empi- riska material j a g redovisar här blivit pus- selbitar som fatt m å n g a erfarenheter att bilda ett begripligt och meningsfullt möns- ter. Plötsligt blir det enkelt och självklart h u r vi måste ställa frågor, om vi vill få m e r a kunskap om hur närbesläktade och ä n d å åtskilda klassförtrycket och könsför- trycket är.
En viktig utgångspunkt för mig är att det patriarkala förtrycket har materiell grund också i vårt samhälle, fast denna materiella g r u n d har osynliggjorts i långt högre grad än klassförtryckets materiella bas, bl a där- för att vi lärt oss att se könsrollsfrågan som en fråga om attityder.3 M a n kan säga att våra ideologiska glasögon hindrar oss från att se h u r patriarkatet struktureras på olika samhälleliga nivåer inom institutioner, i arbetslivet och i det privata och att det är materiellt förankrat med arbetsdelningen som bas. Det är svårt att byta glasögon om vi inte får hjälp av ny kunskap:
Inspirationskällorna till den här artikeln h a r på olika sätt gett mig redskap för en d j u p a r e förståelse för den könsspecifika so- cialisationen i utbildningssystemet. Genom att koppla de norska sociologerna Tornes' och Ves (1981) teoretiska diskussioner till d e n engelska pedagogens Dale Spenders
(1980) klassrumsforskning och anknyta till m i n egen erfarenhet som lärare har j a g dels klarare insett vilka hinder som faktiskt mö- ter flickor i skolan, dels u p p m ä r k s a m m a t n å g r a viktiga frågeställningar för fortsatt klassrumsforskning.
A t t a r b e t a u t a n lön — för f a m i l j e n o c h v ä l f ä r d s s a m h ä l l e t
Avsikten med Tornes' och Ves artikel är att diskutera flickors situation i utbild- ningssystemet i relation till statens funk- tion i det senkapitalistiska samhället.4 Sta- ten h a r åtagit sig en rad välfardsåtgärder, som h a r funktionen att d ä m p a stötarna av de effekter mervärdesproduktionen och ka- pitalackumulationen har i människornas liv. V ä l f ä r d s å t g ä r d e r n a ska mildra utsug- ningen. M e n den statliga välfärdspolitiken n å r inte fram utan en större eller mindre m ä n g d oavlönat arbete. Konkret kan detta exemplifieras med att små barn måste läm- nas och h ä m t a s från daghem och d a g m a m - mor, att skolbarn måste komma mätta och utsövda till skolan i hela och rena kläder.
Det kräver mycket oavlönat arbete. A n d r a exempel är att gamla släktingar behöver h j ä l p t ex med att fylla i blanketter, komma till fotspecialisten och sjukvårdsinrättning- ar. Det obetalda arbetet utförs i stor ut- sträckning, ja, nästan uteslutande av kvin- nor. Tillspetsat kan m a n säga att det är kvinnors obetalda arbete som är förutsätt- ningen för att välfärdsstatens välfärdsåtgär- der ska fungera.
I det n u v a r a n d e konjunkturläget och m e d massiva sparplaner inom den offentli- ga sektorn kan vi vänta oss att behovet av obetalt arbete kommer att öka i Sverige.
Blir det kvinnorna som ska lösa krisen g e n o m att acceptera att utföra obetalt ar- bete i ä n n u högre grad än i dag? Kvinnor- na blir ett slags kitt i välfärdssamhället.
O m kvinnorna inte tar ansvar för det obe- talda arbetet, d r a b b a r det enskilda män- niskor som de lever tillsammans med. O m kvinnorna d ä r e m o t accepterar att vara de som utför det obetalda arbetet, måste de inrätta sina liv efter detta.
Sedan a n d r a världskriget har utbild- ningen blivit en central mekanism varige- n o m klassamhället bevaras och dess resur- ser fördelas olika mellan medborgarna.
D e n n a utveckling, som också inneburit att de synliga hindren som sorterar efter kön och klass avskaffats, har lett till föreställ- ningen att det är den enskilda individens a n s v a r att genom ambition och prestation ta for sig av det som erbjuds. Den som vill lyckas h ä r i livet måste investera i utbild- ning. Frågan om kv innors och mäns olika möjligheter problematiseras sällan. Tornes och Ve skriver: 'Jenters utbildningsadferd er blitt analysert (og vurdert) ut fra ett normativt utgångspunkt som ville vaere ra- tionelt för medelklassens gutter'.5 De fram- håller vidare att den traditionella könsrolls- forskningen inte i tillräcklig utsträckning analyserat att kvinnor arbetar både i lö- nearbetet — på hel- eller deltid — och i den n ö d v ä n d i g a oavlönade produktionen. Cen- tralt i T o r n e s ' och Ves analys är således att flickor har en helt a n n a n utgångspunkt för sin utbildning, eftersom de tidigt är med- vetna om de krav deras dubbla funktioner ställer.
Ur 'Mina ungar. Dagbok från en byskola' av Berta Hansson. LTs forlag, 1979.
E n a n n a n komplikation är det faktiska v ä r d e samhället tillskriver flickors utbild- ning. Det är inte i första hand värdet i produktionen som är avgörande. Utbild- ning för flickor ska i första hand kvalificera d e m för äktenskap och moderskap. Utbild- ningen är viktig för den betydelse den får för a n d r a .
Socialisationen av flickor präglas såväl i familjen som i skolan av det faktum att k v i n n a n har huvudansvaret för de repro- duktiva oavlönade uppgifterna. Flickorna måste således välja inom utbildningssyste- met med tanke på framtida reproduktiva krav. Det blir då helt rationellt att flickor gör defensiva val, att de eftersträvar att m i n i m e r a förlusten i utbildningen och se- n a r e i yrkeslivet. Det innebär att flickor väljer så att deras studier/yrkesval kan in- o r d n a s i de reproduktiva uppgifterna, sam- tidigt som de försöker att komma så nära sina förutsättningar och önskemål som möjligt.
Pojkarna däremot kan eftersträva att m a x i m e r a vinsten, dvs att fa ut så mycket de f ö r m å r av utbildningssystemet.
T o r n e s och Ve diskuterar vidare några a v g ö r a n d e skillnader mellan lönearbete och oavlönat arbete vad gäller belöning eller värdering och förhållande till tid och planering. Utbildningssystemet är upp- byggt så att det främst förbereder för avlö- nat arbete, m e d a n det oavlönade arbetet inte finns med i läroböcker och under lek- tioner. Bl a därigenom framstår det som oviktigt. Systemet blir könsrollsbekräftan- de för b å d e flickor och pojkar, men det är flickorna som utsätts för motstridig påver- kan. De u p p m a n a s välja jämlikt, men de- ras faktiska situation som aktörer i både det avlönade och oavlönade arbetet pro- blematiseras inte.
Det krävs genomgripande förändringar, o m det ska bli möjligt att genom och i
utbildningssystemet utveckla aktivistiska och systemkritiska beteendemönster hos flickor. Den förändring som krävs av ut- bildningssystemet, är att det oavlönade ar- betet får lika stort u t r y m m e som det avlö- n a d e i undervisningen. Vidare måste kvin-
9 nors livsv illkor ändras så att kv innor och
m ä n gör lika mycket av det nödvändiga oavlönade arbetet. Först då kan jämlika villkor växa fram.6
A t t l ä r a flickor a t t inte ta for sig Begreppet 'den dolda läroplanen' prägla- des av Philip Jackson när han skildrade lärares och elevers liv i några amerikanska klassrum u n d e r 60-talet. Den dolda läro- planen o m f a t t a r det Jackson fann att ele- verna lärde sig samtidigt som de arbetade med olika skolämnen, den synliga läro- planen. Eleverna fick först och främst lära sig att vänta, vidare att bli avbrutna i sitt arbete, att göra saker som inte intresserade d e m och som föreföll meningslösa, att un- derkasta sig makt. A n d r a forskare efter J a c k s o n har kommit till ungefär s a m m a
resultat.7
Dale Spender (1981) har tillsammans med K a t h e r i n e Clarricoats och Mitchelle S t a n w o r t h studerat arbetet i klassrum i engelska skolor. Deras syfte har varit att utforska om det finns några systematiska skillnader i lärares sätt att behandla flickor och pojkar i skolan. Deras resultat kan ses som en beskrivning av hur det går till i klassrummet, när flickorna får bekräftelse på att de bara delvis hör h e m m a i den offentliga världen som behärskas av män- nen.
Den g r u n d l ä g g a n d e frågeställningen för S p e n d e r utgår från det faktum att pojkar/
m ä n får större andel av samhällets totala utbildningsresurser än flickor/kvinnor. O m och i så fall på vilket sätt påverkar lärarens förhållningssätt och attityder flickors möj- ligheter att utnyttja utbildningssystemet?
Undersökningen har genomförts i ett stort antal klasser. Lektioner har bandats och observerats. Lärare har intervjuats och förelagts en rad uppgifter, de har bl a rättat fingerade skrivningar. Undersökningen h a r gjorts på tre stadier ungefär motsva- r a n d e låg-, mellan- och högstadiet.
H ä r följer en s a m m a n f a t t n i n g av de vik- tigaste resultaten:
I klassrummen ägnar läraren — såväl
den kvinnliga som den manliga — mest tid åt pojkarna och de låter pojkarna komma till tals oftare. N ä r pojkar är tysta tolkas deras tystnad positivt, och lärare försäkrar sig om deras medverkan också då. Ungefär två tredjedelar av tiden i klassrummet in- teragerar lärarna med pojkarna, och poj- karna får ungefär två tredjedelar av elever- nas s a m m a n l a g d a taltid. Pojkarna får så- ledes mer hjälp och de får träna sig att tala och redovisa mer än flickorna.
En självklar följd av detta är att flickor far vänta längre än pojkar i en rad situatio- ner. Det som är det mest u t m ä r k a n d e för den dolda läroplanen gäller således mycket m e r för flickor än för pojkar!
Att det blir sä beror bl a på att pojkar tillåts bryta mot olika regelsystem, medan flickor måste följa dem. Ett exempel är re- geln att räcka u p p handen innan man sva- rar. Pojkar får bryta mot den regeln och ta tal tid utan att fråga om lov. O m flickor gör likadant blir de tillrättavisade.
En upptäckt som Spender gjorde när hon bad lärare berätta om sina elever var att lärare tenderar att känna sina manliga elever bättre, m e d a n flickorna oftare fram- står som en odifferentierad grupp. Det vi- sade sig t ex att det var svårare för lärare att n a m n g e alla flickor i en klass, och att lärare lättare kunde berätta om pojkarnas personliga intressen och inriktning. Den h ä r skillnaden får m å n g a konsekvenser.
L ä r a r e känner pojkarna bättre och kan ge d e m uppgifter som medvetet eller omedve- tet är a n p a s s a d e efter deras behov och in- tressen. Kopplat till att pojkarna ställer större krav på lärarna blir det naturligt att undervisningens innehåll i många avseend- en (kanske alla?) centreras kring områden och frågeställningar, som hör h e m m a i den manliga erfarenhetssfaren.
Eftersom det officiella livet utanför sko- lan fungerar efter s a m m a princip, verkar det rättvist och naturligt att det förhåller sig så. Ett o m r å d e där det vore intressant att undersöka flickors resp pojkars utrym- me, är gymnastikundervisningen på hög- stadiet. I vissa skolor har flickor och pojkar gymnastik tillsammans, i a n d r a är gymna-
stiken u p p d e l a d efter kön. H u r ofta far poj- k a r n a i de b l a n d a d e klasserna vara med om undervisning som tar u p p det som flic- kor ofta väljer, t ex rörelseövningar till mu- sik, jazzdans? H u r mycket dominerar man- liga val?
N ä r lärare i Spenders undersökning till- frågades hur de upplevde att undervisa flickor resp pojkar, angav majoriteten lära- re av b å d a könen att de tyckte att det var intressantare att vara lärare för pojkar, även om det var lättare att undervisa flickor!
I undersökningen fick lärare rätta och betygssätta uppsatser och matematikprov.
Syftet var att undersöka lärares bedöm- ningskriterier. En uppsättning prov med likadana uppgifter i två exemplar delades i två g r u p p e r , en med flicknamn, en med p o j k n a m n . G e n o m g å e n d e blev pojkarna mer positivt b e d ö m d a . S a m m a företeelse b e d ö m d e s helt olika beroende på att man t r o d d e att u p p h o v s m a n n e n (!) var flicka eller pojke. Det som hos pojkar kunde vara tecken på kreativitet, divergent tänkande, personlig stil bedömdes hos flickor som slarv, felaktigheter, brister!
M e d stöd av uppgifter om betyg och egenskaper har Spender låtit sammanlagt 109 lärare i tre olika länder bedöma fram- tidsutsikter och ge råd vid yrkesval. Kort med d a t a har omväxlande påståtts gälla J o h n Smith resp J a n e Smith. Resultatet visar med s k r ä m m a n d e tydlighet lärares d u b b l a måttstock. Det finns inget som ta- lar för att a n d r a vuxna har ett annat för- hållningssätt än lärare. Flickor och pojkar får helt skilda råd. Könet dominerar över egenskaper och förutsättningar. Pojkar far rådet att välja yrken som är mera varieran- de, mer u t m a n a n d e , mer prestigefyllda och framför allt mer ekonomiskt lönsamma.
För s a m m a kort kan det t ex vara så att han föreslås bli journalist, reporter, författare, politiker, advokat, medan hon uppmanas utbilda sig till sekreterare, kontorist eller lärare.
N ä r m a n tar del av Spenders forskning är det lätt att förstå varför flickor ofta har en överdrivet självkritisk inställning till sitt
skolarbete. M e n det är viktigt att inte hem- falla åt fyande på lärare. L ä r a r n a själva och deras elever upplever att just den här s ä r b e h a n d l i n g e n är rättvis och detta be- kräftas av de förhållanden som råder utan- för skolan. Att bryta mot den allmänt ve- d e r t a g n a normen att manliga individer ska gynnas på en rad olika områden, upplevs d ä r e m o t som en favorisering av flickor och pojkarna kräver då 'rättvisare' lärarbeteen- den. N ä r Dale Spender själv under en serie lektioner försökt arbeta så att flickorna skulle få s a m m a andel av klassrumstiden, upplevde hon och hennes elever att hon ä g n a d e flickorna mer tid än pojkarna. Lek- tionerna b a n d a d e s och vid en analys av b a n d e n visade det sig att flickorna fatt 4 2 % av tiden.
Spenders slutsats är att det i klassrum- met — som i samhället i övrigt — råder manlig d o m i n a n s och manlig kontroll, och att det är svårt att värdera hur mycket just lärares förhållningssätt bidrar till att vid- m a k t h å l l a skillnader i flickors och pojkars sätt att a n v ä n d a utbildningssystemet.
A n d r a forskare har kommit fram till re- sultat som bekräftar Spenders.8 Den man- liga d o m i n a n s e n i klassrummet finns upp- enbarligen inte bara i England. Flickor får m i n d r e lärartid i klassrummen och pojkar h a r m e r a personlig och kvalitativt bättre kontakt med lärare än flickor. Lärare bedö- mer kvinnliga och manliga elever olika.
Flickor upplevs som mera skolanpassade och m i n d r e krävande, särskilt på lägre sta- dier. Pojkar är intressantare elever på hög- re stadier, och de behandlas mera indivi- duellt än flickor. Pojkar dominerar över flickor och m ä n över kvinnor. Det senare gäller t ex lärares placering i skolsystemet på olika stadier och i skolhierarkin. Det gäller också ämnesinriktning.
Den konkreta klassrumsforskningen kan sägas bekräfta de teoretiska diskussionerna i artikelns första del. Medvetandet om att flickor har ansvaret för det obetalda arbe- tet finns som en osynlig, hemlig kod i allt som sker i skolarbetet på alla nivåer i ut- bildningssystemet.
För Dale Spender är den dominerande
förtrycksstrukturen i samhället könsför- trycket. I hennes forskning problematise- ras inte klasstillhörigheten. I det avseendet ä r hennes perspektiv begränsat. Den kun- skap hon tagit fram är likväl väsentlig och m a n a r till fortsatt arbete i klassrummen på olika stadier, i föreläsningssalar och i laboratorier.
Nästa steg måste dock vara att utforska h u r klass- och könsförtrycket är relaterade till v a r a n d r a i skolsystemet. Med teorin om det obetalda arbetets funktion för välfärds- staten far vi en förståelse för att flickor väljer a n d r a utbildningsvägar än pojkar.
G e n o m att koppla teorin om det obetalda arbetets funktion till klassrumsforskning som tar hänsyn till kön och klass, kan vi v ä n t a att finna kunskap om de mekanismer inom skolsystemet som sorterar kön och klass. J a g föreställer mig t ex att pojkar ur borgarklass och mellanskikt får den allra största delen av lärarnas tid och engage- m a n g , och att det blir mera påtagligt ju längre u p p i skolsystemet m a n kommer.
Flickor ur borgarklass och mellanskikt do- m i n e r a r troligtvis bland flickorna, men hur ser relationen mellan dem och arbetar- klasspojkarna ut i klassrummet? Är det rik- tigt att flickorna ur arbetarklassen far ut allra minst av utbildningssystemet? H a r lä- rares klassbakgrund någon betydelse i sig och relaterat till om det är kvinnliga eller manliga lärare? Frågorna hopar sig. Först n ä r vi fått mera kunskap om allt detta, kan vi fa full förståelse för och insikt i hur pat- riarkatets dolda läroplan fungerar i det senkapitalistiska samhället.
N O T F. R
1. Se t ex Broady 1981, s 28 ffoch s 7 4 - 8 1 . 2. Berner et al 1977, särskilt s 1 3 9 - 151 och Broady
1981, s 81.
3. Det patriarkala förtryckets materiella grund är ett centralt tema hos Göransson, Socialistisk de- batt!/?, 1981.
4. Tornes och Ve, 1980, h a r i artikeln ' U t d a n n e r vi jenter till krisefosere i velferdsstaten' använt en modell av staten som de h ä m t a t från H a b e r m a s och Offe. Enligt d e n n a modell består samhället i senkapitalismen av tre delsystem, det tekniskt- a d m i n i s t r a t i v a systemet eller staten, det ekono-
miska, d ä r mervärdesproduktion och kapital- a c k u m u l a t i o n sker och det socio-kulturella syste- met, d ä r skolan och familjen är de viktigaste in- stitutionerna. V i d a r e skiljer modellen mellan fyra former av offentlig verksamhet. Den som in- tresserar i det h ä r s a m m a n h a n g e t är den kom- p e n s e r a n d e verksamheten, som vuxit fram till följd av facklig k a m p och reformpolitik (s 33 fl).
V i d a r e redovisar T o r n e s och Ve delar av Balbos analys av kvinnorna i relation till välfärdsstatens latenta legitimationsproblem. En central tes hos Balbo är att staten är beroende av det oavlönade kvinnoarbetet (s 35 fl).
5. Ibid s 37 fT.
6. Ibid s 45 fT.
7. Broady 1981, s 1 1 4 - 1 1 9 .
8. Se t ex VVernerssons avhandling Könsdifferentie- ring i grundskolan, 1977, särskilt s 83 ffoch s 215 ff.
Se vidare Brock-Utne, H a u k a a : Kunskap uten makt, 1981.
L I T T E R A T U R
Berner, B, Callewaert, S, Silberbrandt, H, Skola, ideologi och samhälle. Wahlström & Widstrand, 1977.
Broadv, Donald, Den dolda läroplanen. Krutartiklar 1 9 7 7 - 8 0 , Symposium Bokförlag, 1981.
B r o c k - U t n e , Birgit, H a u k a a , R u n a , Kunskap uten makt, Kvinner som laerere og elever, Universitets- forlaget, 1981.
G ö r a n s s o n , Anita, K v i n n o k a m p — för arbetets och kärlekens frigörelse, Socialistisk debatt 2/3, 1981.
S p e n d e r , Dale, T h e Role of Teachers. W h a t Choices D o T h e y Have? Paper prepared for Council for C u l t u r a l Co-operation, Educational Research W o r k s h o p on Sex Stereotyping in Schools, stencil,
1981.
T o r n e s , Kristin, Ve, Hildur, U t d a n n e r vi jenter till kriselosere i velferdsstaten, Sosiologi idag 3, 1980.
W e r n e r s s o n , Inga, Könsdifferentiering i grundskolan.
G ö t e b o r g Studies in Educational Sciences 22, G ö t e b o r g s u n i v e r s i t e t , 1977.
S U M M A R V
The lirst part of this artide on the hidden patriarchal curriculum in the classroom is a theoretical discussion of the importance of un- paid work in the welfare state. The author refers to an article by Tornes and Ve (1980), where unpaid work is seen as a necessary link between members of the welfare state and the state itself.
Unpaid work is performed mostly by wo- men. Very early in life, girls realize that they will be responsible for the unpaid work that is necessary in order to make welfare possible.
Girls therefore try to 'minimize their losses' in the educational system, i.e. they try to make vocational choices that will allow them to com- bine paid work with unpaid work. Boys, on the other hand, try to 'maximize their gains', as they will devote most of their future life to paid work. This difFerence between the actual situa- tion of boys and girls is not dealt with in schools. Formål equality of vocational opportu- nities is regarded as real equality.
The second part of the artide presents the results of research done by Spender (1981).
The main issue is the question of how the atti- tudes and behaviour of teachers differ when teaching boys and girls. Boys dominate in classrooms in various ways. They are regarded as individuals by teachers, they talk more and
teachers spend more time with male pupils than with female pupils. The 'one-third rule' — girls get one-third of teaching time, boys two- thirds — is regarded as fair play by both tea- chers and pupils. There is a hidden patriarchal curriculum in every classroom that reinforces the inequalitv of vocational choices, whereby girls prepare for the responsibilitv of unpaid work. VVe need, however, additional research in order to analyze and fullv understand the relationship between class and gender in every- day life in schools.
Kerstin Hägg SYO-linjen Lärarhögskolan 901 87 Umeå, Sweden
M e d v e r k a n d e i d e t t a n u m m e r :
Lena Eskilsson, til kand, arbetar på institutionen lör idéhistoria vid Umeå Universitet.
H e n n e s avhandlingsarbete handlar om Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad, d ä r begreppet kvinnligt medborgarskap, är av central betydelse. Deltar i Kvinno- forskningsseminariet, Forum för tvärvetenskap i Umeå.
Kerstin Hägg, fil m a g och lärare på grundskolan i svenska och engelska men arbetar f n som a d j u n k t i pedagogik vid SYO-linjen. Deltar i Kvinnoforskningsseminariet vid F o r u m för tvärvetenskap i U m e å .
Elina Juusola-Halonen, fil kand, håller f n på med engelsk litteraturforskning. Medverkar i d e n finska feministiska tidskriften Akkaväki (Kvinnfolk). Kvinnoforskningssemina- riets vissångerska.
Gerd Lindgren, fil kand, sociolog och arbetar på en avhandling om kvinnokollektiv i m a n s d o m i n e r a d industri. Ar en av initiativtagarna till Kvinnoforskningsseminariet vid U m e å Universitet.
Ingegerd Lundström, psykolog och arbetar vid barnhälsovården, f n tjänstledig för fors- karstudier i tillämpad psykolog. Hon är amanuens vid Kvinnoforskningsseminariet F o r u m för tvärvetenskap, Umeå Universitet och kontaktperson för Forum för kvinnli- ga forskare i U m e å .
Hildur Ve, magister i sociologi. Knuten till Center för Kvinnoforskning vid Sociologiska institutionen, Universitetet i Bergen. Huvudintresset är socialisation, kön och klass.
A r b e t a r för n ä r v a r a n d e med familjeforskning inom ett internationellt projekt rörande förändringar i familjemönster, samt med projektet 'Mor och dotter' som delvis är knutet till Felleskapsprojektet — en paraplyorganisation under ledning av Harriet Holter.
E L I N A J U U S O L A - H A L O N E N I N G E G E R D L U N D S T R Ö M
Salt i såren: en kritik av föräldrautbildningen
Ingegerd Lundström och Elina Juusola-Halonen analyserar här föräldra-
utbildningens ideologiska innehåll och organisatoriska utformning. Utifrån ett klass- och könsperspektiv finner de empiriskt och teoretiskt stöd för att utbildningen reproducerar
förtrycket av såväl klass som kön. 180-talets arbetslöshet lockar välfärdsstaten med det professionella
moderskapet.
Alla som väljer att skaffa barn i dagens Sverige, erbjuds att deltaga i s k föräldraut- bildning. Föräldrautbildningen genomför- des i stor skala från och med 1980, efter ett riksdagsbeslut 1979. Dessförinnan hade försöksverksamhet pågått i cirka fem år.
U t b i l d n i n g e n bedrivs vid landstingens mödravårdscentraler ( M V C ) och barna- vårdscentraler (BVC).
M a n talar inom föräldrautbildningen om fyra faser, den första under graviditet, förlossning och barnets första levnadsår.
(Det är den första fasen som är knuten till M V C och BVC.) Den a n d r a fasen gäller föreskoleåren och är knuten till barnomsor- gen. Den tredje är knuten till skolan och den Qärde riktas till alla i samhället genom allmän information. I denna artikel kom- m e r vi huvudsakligen att beröra den första fasen, som hittills är den enda som varit igång så pass länge att det kommit utvär- d e r i n g a r om verksamheten.
Enligt det förslag som utarbetats av den s k barnomsorgsgruppen inom Socialde- p a r t e m e n t e t och som antagits av riksdagen som riktlinje, är målet för föräldrautbild- ningen att öka kunskaper, skapa möjlighet till kontakt och gemenskap, och att skapa möjlighet till medvetenhet om och påver- kan av samhälleliga förhållanden.1
F o r m e n för föräldrautbildningen under d e n första fasen är grupper med 8— 10 för-
ä l d r a r som träffas åtta gånger under gravi- diteten och åtta gånger under barnets för- sta levnadsår. G r u p p l e d a r e n är den ordi- narie personalen vid M V C och BVC, b a r n m o r s k a och sjuksköterska. Metodiken ä r den dialogpedagogiska, med en icke sty- r a n d e ledare som ska utgå från de behov och erfarenheter som gruppens föräldrar har.
V a d ä r föräldrautbildningens ' l ä r o p l a n ' ?
V a d k o m m e r en av samhället organiserad föräldrautbildning att betyda för kvinnor- na? Vi ställer den frågan generellt för alla kvinnor, m e n vi är också intresserade av att få veta föräldrautbildningens betydelse för kvinnor som lever under olika villkor.
Köns- och klasspecifik socialisation I vår granskning av föräldrautbildningens konsekvenser för kvinnorna utgår vi från norska forskares socialisationsundersök- ningar. Dessa visar att samspelet mellan köns- och klasspecifik socialisation och samhällets sätt att bemöta flickor och poj- kar i olika samhällsklasser starkt bidrar till att reproducera klassmotsättningar och könsförtryck.2
Förhållandet mellan kön och klass kan uttryckas i en idealtypisk modell:
13
m ä n
borgarklass/ individorienterad mellanskikt konkurrensorienterad arbetarklass individorienterad
solidarisk kvinnor
borgarklass/ familjeorienterad mellanskikt konkurrensorienterad arbetarklass familjeorienterad
solidarisk
Det viktigaste för borgarklassens/mellan- skiktens pojkar är att hävda sig själva, att nå en bra individuell position och att kon- kurrera med m ä n . De ska försörja familjen.
Det finns en inre överensstämmelse för des- sa m ä n vad gäller klass- och köns- inriktning.
Borgarklassens/mellanskiktens kvinnor h a r en d u b b e l lojalitet. Det finns motstri- d a n d e b u d s k a p i den köns- och klasspecifi- ka socialisationen. Som kvinnor är de upp- fostrade till att bli familjeorienterade och deras handlingssituation präglas av att de ska ta h a n d om familjen. På s a m m a gång ska de utbilda sig och konkurrera på ar- b e t s m a r k n a d e n . Motsättningarna kan mildras genom att kvinnor t ex väljer att avstå från att konkurrera eller att m ä n n e n delar det oavlönade arbetet, omsorgen om h e m och b a r n .
Arbetarklasspojkarnas köns- och klass- socialisation är liksom för mellanskiktsflic- korna motstridig. Som klass är de solida- riskt inriktade och som kön individoriente- rade. För att fösa d e n n a konflikt har arbe- tarklasspojkarna principiellt tre olika val- möjligheter. Som m ä n kan de konkurrera o m positioner individuellt. De kan identi- fiera sig i första h a n d med klassen och vara solidariska genom att vara kvar i gruppen och förhålla sig underordnat, eller genom att identifiera sig med kollektivet men dess- u t o m aktivt a r b e t a för att avskaffa klass- förtrycket. I likhet med mellanskiktens m ä n u p p f a t t a r de att huvudansvaret för familjens försörjning ligger på dem.
För arbetarklassens flickor finns det en överensstämmelse mellan kön och klass.
D e h a r en stark familjeinriktning och soli- daritet. Det är i första h a n d solidariska m e d sina m ä n och sin klass. Deras solidari- tet tar sig a n d r a former och uttryck än m ä n n e n s . De kan leda till en alltför stark familjeorientering, och de är utsatta för ett d u b b e l t förtryck både som kön och klass.
Som klass h a r a r b e t a r n a ett starkare för- h å l l a n d e till familjen än mellanskikten. De u m g å s med släkten i första hand.
Som kön är kvinnorna familjeorientera- de. D e utgår från att de måste ta h a n d om b a r n och m a n , och ambitionerna vad gäller d e m själva präglas av detta.
K v i n n o r har i sin verksamhet ansvaret för det oavlönade arbetet. En konsekvens av detta är att kvinnors oavlönade arbete behövs för att den s k välfärdsstatens erbju- d a n d e ska k u n n a utnyttjas. Det innebär dessutom att förhållandet mellan avlönat och oavlönat arbete för kvinnors del alltid ä r a n p a s s b a r t . Kvinnor följer välfärdssta- tens behov och inte sina egna och upprätt- håller d ä r m e d myten om att vi verkligen h a r ett välfärdssamhälle. De osynliggör g e n o m sin funktion kapitalismens kris, och förutsättningarna för systemöverskridande h a n d l i n g a r minskas. Det arbete som utförs ä r nödvändigt. M e n så länge det oavlönade arbetet är u n d e r o r d n a t manssamhällets kontroll, så blir ansvaret för detta oavlöna- de a r b e t e till nackdel för kvinnor.
Föräldrautbildningens 'läroplan' Hur ser den ut?
M e d läroplan avser vi det som sägs i barn- omsorgsgruppens betänkande och i det material som getts ut med stöd av social- styrelsens fortbildningsenhet för föräldra- utbildning.
Det jämställda föräldraskapet är den rubrik u n d e r vilken könsroller behandlas i soci- alstyrelsens och barnomsorgsgruppens ma- terial.3 Vi börjar med barnomsorgsgrup- pens slutbetänkande och citerar direkt:
'Är kvinnorna förvärvsarbetande far mannen större chans att ta sin del av föräldraansvaret.
Det är också av stor betydelse att kvinnor läm-
nar ifrån sig ansvar inom sitt "revir", och att de ställer krav på mannen att dela ansvar'.4
'Män och kvinnor i vårt samhälle är inte längre beroende av varandra för sin försörjning och fysiska omvårdnad. De kan ha likartade sysslor i hem och i samhälle. I princip är de utbytbara. Utom när det gäller att alstra, föda och amma barn'.
'Att utmåla mannen som busen är ett lätt- köpt sätt att komma undan i könsrollsdebat- ten'.5
'Allt fler kvinnor har idag gått ut i arbetslivet och blivit jämställda med mannen'.6
I 'läroplanen' ses könsroller enbart som en attityd och värderingsfråga. Det förefal- ler som om arbetsdelningen mellan män och kvinnor i vårt samhälle är en fråga om h u r m a n fördelar arbetet inom respektive familj. Ingenstans beskrivs att förutsätt- n i n g a r n a för d e n n a fördelning ser olika ut för kvinnor och m ä n i olika samhällsklas- ser. Ingenstans beskrivs heller att det är f r å g a n om en maktfördelning mellan kvin- nor och m ä n , d ä r samhällets arbetsdelning m e d m ä n i tekniskt-administrativa yrken i toppen och kvinnor i botten med omsorgs- a r b e t e påverkar familjens möjligheter att förverkliga ett jämställt föräldraskap'.
Föräldrautbildningens budskap i det 'jämställda föräldraskapet' blir att kvin- n o r n a ska släppa in m ä n n e n i familjen och att det ä r kvinnornas fel som inte lyckas fostra 'jämställda barn'.
H a n n e H a a v i n d använder beteckningen 'kvinnors nya börda' på den moderna ut- formningen av moderskapet.7 Med detta m e n a s att det inte är nog att modern har ansvaret för att tillfredsställa b a r n et c hov av moderskontakt. Det har även m o d e r n s ansvar att se till att barnet får kontakt med fadern. Det hävdas ofta att m ö d r a r n a inte vill släppa in fäderna på sitt o m r å d e , men detta beror inte bara på kvin- n o r n a . F ä d e r n a vill inte 'släppas in' under s a m m a förutsättningar som kvinnorna, dvs p å t a sig det totala ansvaret för omsorgens helhet och kontinuitet, inte bara hjälpa till.
Det finns alltså inte något som helst kvinnoperspektiv i 'läroplanen'. Däremot finns det i barnomsorgsgruppens betän- k a n d e en ansats till ett klassperspektiv. Ett
exempel är beskrivningen av skolans funk- tion:
'Det är inte särskilt djärvt att idag påstå att de ekonomiskt, socialt och kulturellt privilegiera- de grupperna formar skolan. Det är dessa grupper som påverkar den pedagogiska proces- sen och styr arbetet. Lärarrekryteringen, det språk som används och läromedlens utform- ning borgar för att dessa grupper har en fort- satt stark ställning inom skolan.'
'Effekten har blivit att arbetarklassens barn och föräldrar känner sig mer utanför skolan än medelklassens. Detta speglas i studieambi- tionerna för de olika samhällsklasserna och be- tygsnivån för elever från olika samhällsklas- ser' ... 'Föräldrasamverkan får inte bli ett ytter- ligare instrument för medel- och överklassen att stärka sina positioner'.8
O c h med d e n n a förhoppning föreslår utredningen ä n d å en föräldrautbildning m e d det nyss citerade innehållet ur 'läro- p l a n e n ' för 'jämställt föräldraskap'.
Barnomsorgsgruppen har inte dragit n å g r a paralleller mellan föräldrautbildning
och skola, trots att båda gäller utbildning.
D e kan alltså ha kvar tron på att a n d r a lagar skulle gälla för föräldrautbildningen än för skolan.
Hur blev det?
K a n vi fa veta vad kvinnor i olika samhälls- klasser 'lärt' av föräldrautbildningen? När- m a r e ett tiotal utvärderingar har gjorts av den föräldrautbildning, som startade 1975
III. Maria Lindgren
15
som försöksverksamhet initierad av barn- o m s o r g s g r u p p e n eller socialstyrelsen.9
T y v ä r r måste vi säga att inga av dessa utvärderingar ger oss svar på vår fråga.
Det finns ingen redovisning av hur kvin- nor och m ä n i olika samhällsklasser uppfat- tat föräldragruppsverksamheten. Deltagar- na redovisas bara som föräldrar oavsett kön och klass. Detta beror förmodligen på att utvärderingarna bygger på samma ideologiska grundsyn som barnomsorgs- g r u p p e n s förslag, dvs att föräldraskapet är en tillräcklig g r u n d för intressegemenskap.
F r å n v a r o n är hög, den varierar mellan 19—55%. Det har inte föranlett någon an- n a n åtgärd än att m a n föreslår uppsökande verksamhet för att nå dem som inte kom- mer.
O b e r o e n d e utvärderingar Det finns forskning som har ett klassper- spektiv på föräldrautbildningen men de in- går inte i socialstvrelsens försöksverksam- het.1 0
G e m e n s a m t för denna forskning är att sjukvården betraktas som en av statens ideologibärande delar likaväl som skolan.
Föräldrautbildningen som är en del av hälso- och sjukvården under den första fa- sen, ses som ett medel för mellanskikten att g e n o m klasskamp på ideologisk nivå behål- la sin position över arbetarklassen. Villko- ren för stora grupper av mellanskikten när- m a r sig arbetarklassens. Dessa gruppers faktiska arbetsuppgifter har dekvalificerats och detta ger upphov till upplevelser av meningslöshet och underlägsenhet. För att särskilja sig från arbetarklassen och också för att ta itu med dessa upplevelser har mellanskikten en strävan att emotionalise- ra sina mellanmänskliga relationer.
Likheten mellan föräldrautbildningens dialogpedagogiska gruppsamtalsmetod, psykosociala innehåll och psykoterapeutisk ideologi betonas. Föräldrautbildningen far en terapifunktion för mellanskikten som hjälper d e m att upprätthålla myten om att de fortfarande är mellanskikt.
Holmstedt och Arborelius-Gralvik har undersökt vad föräldrar i arbetarklass och
mellanskikt anser om barnuppfostran och o m de föräldragrupper de deltagit i. Un- dersökningarna är gjorda inom samma bo- s t a d s o m r å d e och berör s a m m a typ av för- ä l d r a g r u p p e r . Föräldragruppsverksamhet- en som behandlas i dessa uppsatser skiljer sig från barnomsorgsgruppens förslag. Den ä r m e r inriktad på hälsoinformation än på psykosocialt innehåll och mer strukturerad av sjuksköterskan och mer integrerad i den vanliga BVC-verksamheten.
H o l m s t e d t har i första hand undersökt om det finns skillnader mellan arbetar- klass- och mellanskiktsföräldrars b a r n u p p - fostran. H o n har använt sig av ostrukture- r a d e intervjuer med tretton arbetarklass- föräldrar och tretton mellanskiktsföräldrar.
H o n h a r funnit klara klasskillnader. Det finns en klasspecifik socialisation som har sin g r u n d i föräldrarnas ställning i arbets- livet.
N ä r det gäller målsättning med uppfostran svarar arbetarklassföräldrar att de anser att det ä r viktigt att lära barnen vad som är rätt och fel, lydnad och respekt. De vill att b a r n e n skall bli ärliga och ordentliga och få ett b r a arbete. Mellanskiktsföräldrar ser d ä r e m o t som betydelsefullt att bygga upp en självtillit hos barnet, en tro på sin egen person och sitt egenvärde.
N ä r föräldrarna berättar om vad man lyckas/misslyckas med som förälder n ä m n e r de s a m m a typ av situationer som de tycker f u n g e r a r bra med barnen, men arbetar- klassföräldrar betonar aktiviteten medan mellanskiktsföräldrar framhåller den käns- lomässiga kontakten.
I fråga om inställning till föräldragrupps- verksamheten var fem arbetarklassföräldrar helt negativa, fyra positiva och fyra intog en mellanställning. Av mellanskiktsföräld- rar anser sju att de ej är i behov av föräld- r a g r u p p e n men de anser att gruppen är ett b r a komplement. Fem är i behov av grupp- en och en ställer sig helt negativ.
M e d Holmstedts undersökning som g r u n d har Arborelius-Gralvik gjort struk- t u r e r a d e intervjuer med femton arbetar- klass- och femton mellanskiktsföräldrar.
H o n h a r också funnit klara klassmässiga skillnader.
N ä r det gäller innehållet i föräldrautbildning- en anser arbetarklassföräldrar att det var viktigast att prata om 'sånt m a n kan lära sig', men för mellanskiktsföräldrar är det precis lika viktigt att prata om ' h u r man k ä n n e r sig'.
A n g å e n d e sjuksköterskans ledarroll tycker alla föräldrar att sjuksköterskan ska styra och planera gruppen. Mellanskiktsföräld- r a r n a vill dock påverka innehållet mer än arbetarklassföräldrarna, som uppfattar g r u p p e r n a som mindre styrda. Arborelius- Gralvik anser att det kan bero på att arbe- tarklassföräldrar i sin underordnade yrkes- position är vana vid att bli styrda. Denna skillnad mellan arbetarklass och mellan- skikt h a r kommit fram trots att grupperna haft en fast struktur med inriktning på häl- soinformation. M e d ett mera fritt innehåll som barnomsorgsgruppen föreslår skulle skillnaderna förmodligen bli större. Arbe- tarklassföräldrar skulle få mindre av 'sånt m a n kan lära sig' och mellanskiktsföräldrar skulle ta ä n n u mer tid för diskussion om känslor.
Tydliga klasskillnader framkommer ock- så n ä r det gäller upplevelsen av gruppsituatio- nen. Mellanskiktsföräldrarna pratar mera, k ä n n e r sig säkrare, mindre kontrollerade och m e r h e m m a på BVC, än vad arbetar- klassföräldrar gör. Åtta av trettio föräldrar vill ta bort föräldragrupperna och istället k o m m a en och en till BVC. Av dessa åtta var fem från arbetarklass. Av de tre från mellanskikten som vill ta bort grupperna är det två som önskar det av den anledningen a t t de inte är nöjda, m e d a n de fem från arbetarklass ville ta bort dem för att de k ä n d e sig osäkra.
D e klassmässiga skillnaderna i barnupp- fostran förklaras utifrån skillnader i mate- riella resurser. H a r m a n t ex skiftarbete och behöver sova på dagen, måste barnen lära sig att vara tysta. Vidare kan den klass som h a r m a k t e n definiera den förtryckta klass- en som mindervärdig. För mellanskikten h a r t ex begreppet lydnad en negativ klang,
och d ä r m e d fördömer m a n arbetarklassens sätt att uppfostra barn.
Klasskillnaderna handlar framför allt om klassmotsättningar och arbetarklassen gör faktiskt motstånd mot det förtryck de ä r utsatta för och detta kommer till uttryck i arbetarklassens solidaritet. Lydnad kan v a r a något positivt för arbetarklassen, lyd- nad inåt mot kollektivet för att stärka olyd- n a d e n utåt.
'Tillspetsat skulle m a n kunna säga att föräldrautbildningen förtrycker arbetar- klassen och är ett trevligt komplement för mellanskikten.'1 1
K l a s s p e r s p e k t i v e t ä r inte tillräckligt Ingen av de undersökningar som har klass- perspektiv på föräldrautbildningen har ta- git hänsyn till sociala skillnader mellan kö- nen. Det framgår inte ens i Holmstedts och Arborelius-Gralviks undersökningar om det är b å d a föräldrarna de intervjuat. Vi tog därför kontakt med Elisabeth Arbore- lius-Gralvik och frågade om detta. Svaret ä r att det är enbart mammor som intervjuats.
O r d e t förälder borde alltså bytas ut mot ordet moder. Vi frågade om d e t s a m m a gällde deltagarna i föräldragrupperna. Det fanns ingen uppgift om detta men uppskatt- ningsvis var m ä n n e n en liten minoritet.
Deras undersökningsresultat visar alltså egentligen vad kvinnor i olika samhällsklas- ser anser om barnuppfostran och om de föräldragrupper de varit med i.
För att kvinnors verklighet ska kunna beskrivas fordras som första steg att de särskiljs som kvinnor och inte bara kallas föräldrar!
N ä r det gäller de föräldragrupper-möd- r a g r u p p e r som vi nu talat om, kan vi inte d r a några generella slutsatser om klasskill- nader. Vi vet inget om klasskillnaden mel- lan m ä n , eftersom det inte finns några män att j ä m f ö r a med. För att få veta något om skillnader inom klassen eller mellan klas- serna skulle g r u p p e r n a behöva bestå av b å d a föräldrarna. O m vi var intresserade av att j ä m f ö r a klasskillnader mellan män med klasskillnader mellan kvinnor, skulle 17
III. Maria Lindgren
vi behöva föräldragrupper som huvudsak- ligen innehöll pappor. Papporna skulle se- d a n intervjuas om vad de anser om barn- u p p f o s t r a n och de grupper de varit med o m . Detta resultat skulle m a n då kunna j ä m f ö r a med resultatet från 'mödragrup-
p e r n a ' .
H u r k o m m e r det sig att även undersök- n i n g a r n a med klassperspektiv så helt glöm- de bort kvinnorna? Den nya kvinnoforsk- ningens förklaring till dettas är att kvinno- förtrycket oavsett samhällsuppfattning ses och setts som ett ideologiskt fenomen. Någ- ra teoretiska verktyg för att analysera köns- förtrycket har då inte heller funnits.
Den dolda 'läroplanen'
T ä n k er två kvinnor — den ena är en en- s a m s t å e n d e 19-årig kvinna med en snart tvåårig dotter. H o n arbetar som städerska och dottern är på daghem. De bor i ett nybyggt förortsområde med dyr hyra. Hon h a r nyligen ringt till oss alldeles förtvivlad.
H o n har just innan fått höra att hon borde k r a m a sin flicka mera och säga till henne att hon tycker om henne, visa känslor. Det- ta h a d e berört henne d j u p t och hon grät i telefonen. H o n hade svåra skuldkänslor för att hon inte var en bra m a m m a .
Den a n d r a kvinnan är 25 år och har p å b ö r j a t sin forskarutbildning, är gift med 30-årig akademiker som också har forskar- ambitioner. De har två barn under tre år.
Deras huvudsakliga problem är hur de ska k u n n a fortsätta sina karriärer, förverkliga sig själva och kombinera detta med barn- uppfostran.
O m de här kvinnorna berättar om sina b e k y m m e r i en föräldragrupp, vad skulle de d å fa för svar?
För 19-åringen kommer det troligen att i n n e b ä r a att m a n späder på hennes skuld- känslor, eftersom det i föräldrautbildning- ens n u v a r a n d e 'läroplan' inte tas hänsyn till att det finns könsmässiga och klassmäs- siga skillnader i uppfostran. M å n g a kvin- nor lever idag e n s a m m a med sina barn.1 2 De saknar en m a n att vara 'jämställd' med!
Mellanskiktens vårdpersonal, som är de som leder g r u p p e r n a , har tillsammans med mellanskiktsföräldrarna sedan några år än- nu större möjligheter att bry sig om sina b a r n genom den nya lagen om rätt till att själv betala för att få sextimmarsdag me- d a n barnen är små.
Detta är en omöjlighet för vår ensam- stående, lågavlönade 19-åriga mor. O m hon deltar i föräldrautbildningen kommer hon att k ä n n a sig mer osäker och mer kon- trollerad än föräldrar från mellanskiktet.
H o n kommer att vara fåordig och hon k o m m e r också att känna sig f r ä m m a n d e inför talet om relationer och känslor. Dess- u t o m k o m m e r hon med det dubbla förtryck hon ä r utsatt för med avseende på kön och klass, att fara än mer illa i en föräldragrupp som domineras av mellanskiktens män.
Akut j u s t nu när den här artikeln skrivs, är att 19-åringen håller på att mista sitt a r b e t e på g r u n d av att arbetsplatsen håller på att läggas ner. O m hon inte har lönear- bete kommer hon att utföra obetalt arbete på heltid, eftersom hon dessutom mister d a g h e m s p l a t s e n för dottern. Hon blir istäl- let h e m a r b e t a n d e på heltid, betald av väl- färdsstaten med medel från socialvård och arbetslöshetsunderstöd. H o n blir en del av arbetslivets reservarmé.
V a d skulle föräldrautbildningen betyda
for 25-åringen, kvinnan i mellanskikten?
H o n k o m m e r att fa lära sig att idealet för hennes familj är att båda delar på arbetet med b a r n e n . O m de inte kan klara av det, så beror det på att de har dåliga värdering- ar. Det blir en intern konflikt, ett relations- problem mellan m a k a r n a eftersom de inte får stöd för någon a n n a n beskrivning av m a n n e n s och kvinnans olika villkor. Kvin- n a n skulle också få veta att hon inte ska u t m å l a m a n n e n som busen.
Familjen skulle uppmuntras i det barn- uppföstringsmönster som de redan är in- ne i, dvs att ge barnen själv känsla och att få d e m att eftersträva individuell fram- gång. De skulle inte få någon hjälp att se flickors och pojkars olika situationer — lika lite som sin egen — i termer av under- och överordning med förankring i den köns- u p p d e l a d e arbetsmarknaden. De skulle sä- kert få rådet att låta pojken leka med doc- kor och tlickor med bilar.
Så länge kvinnors familjeinriktning och d u b b l a funktion med oavlönat arbete och avlönat arbete aldrig problematiseras eller u p p m ä r k s a m m a s inom utbildningen, så länge är utbildningen kvinnoförtryckan- d e .1 3
D e t t a har sagts om skolan, och vi säger d e t s a m m a om den variant av utbildning för kvinnor som vi granskat och som kallas föräldrautbildning. Den har s a m m a syn på kvinnan som skolan har. Flickornas yrkes- val och kvinnornas förhållningssätt till ar- betslivet betraktas enbart som en fråga som flickorna och kvinnorna själva rår över och därför också har makt att ä n d r a själva.
Ingenting ändras. Det är bara fråga om en reform som alla partier enhälligt beslutat, oavsett politisk ideologi. Innehållet i för- äldrautbildningen har inte diskuterats par- tipolitiskt. Diskussioner har det bara varit om organisationen.
Samhället — välfärdsstaten — gör en för- hållandevis liten satsning i pengar genom att e r b j u d a föräldrautbildning, men kom- mer att få mycket ut av den när det gäller kvinnor som kommer att sätta välfärdssta- tens behov framför sina egna. Genom den tidigare inriktningen på inlärt kvinno-
mönster som har sin grund i ett hårt köns- och klassmässigt uppdelat samhälle, så be- hövs bara en påspädning av s a m m a medi- cin för att få sjufält igen.
I och med att 'läroplanen1 bortser från köns- och klasskillnader anser vi det rimligt att a n t a att den i första hand kommer att utgå från mellanskiktens/borgarklassens m ä n s intressen. O c h dessa icke uttalade v ä r d e r i n g a r skulle kunna betecknas som en form av dold 'läroplan'.
Professionalisering av moderskapet Vilket a n n o r l u n d a innehåll 60-talets för- ä l d r a u t b i l d n i n g skulle ha fått! Då behöv- des vi kvinnor på arbetsmarknaden. Med den arbetslöshet som nu finns i stora delar av vårt land blir 80-talets föräldrautbild- ning knappast fylld med budskapet att kvinnor borde yrkesarbeta.1 4 Föräldraut- bildningen kan helt enkelt få motsatt ver- kan. G e n o m att föräldrautbildningen ges status av yrkeskvalifikation (lära sig sköta b a r n kan liknas vid att ta körkort) får det oavlönade arbetet lite egen yrkesstatus så att kvinnor avstår från att kräva avlönade a r b e t e n .
Föräldrautbildningens kvinnoförtryck- a n d e ideologi sprids genom en organisation m e d manliga överläkare i toppen via kvinnlig vårdpersonal till mödrar i föräld- r a g r u p p e r n a . Eftersom föräldragrupps- verksamheten alltså mest kommer att äga r u m bland kvinnor, kommer det att se ut som om det är de själva sprider denna ideologi. Manssamhället framskymtar k n a p p a s t alls.
H a a v i n d har i sin forskning visat det dolda patriarkatets utformning i våra s k j ä m s t ä l l d a samhällen. Hon har infört be- greppet relativ underordning. Kvinnor får göra karriär bara de förhåller sig relativt u n d e r o r d n a d e m ä n n e n i den g r u p p de be- finner sig i. K v i n n a n måste dölja att hon är u n d e r o r d n a d ; att öppet visa sin underord- ning är inte kvinnligt. Inte heller är det kvinnligt att öppet revoltera mot underord- ningen. Båda sätten betraktas som okvinn- liga och kvinnan utsätter sig for risken att inte få bekräftelse på att hon är kvinna.
19
