Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
Att uppmärksamma och stödja barn till patienter inom beroendepsykiatrin
En kvalitativ intervjustudie
Författare Sofie Gustafsson Maria Molin
Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp Sjuksköterskeprogrammet 180 hp 2016
Handledare Jarita Rutkowski Examinator
Barbro Wadensten
ABSTRACT
Background
:
Staff within the Swedish health care should “consider a child’s need of information, advice and support when the child’s parent or other adult in the child’s vicinity suffers from illness, injury, addiction or death”. Children in families where one parent suffers from substance addiction or abuse are at greater risk of being exposed to physical andpsychological violence. Children who grow up under those circumstances are also at greater risk of developing addiction problems. Information and support may be vital for their future quality of life.
Aim
:
To examine the knowledge and experiences nurses working in the field of addicition psychiatry have regarding inquiring about whether there are children close to their patient who are in need of information, support, and also what impeding and promoting factors they experience in regards to providing that information and support to the child.Methods
:
Six nurses participated in individual interviews. The interview results was analyzed using a manifest content analysis.Results: All of the nurses said that they always ask their patients if they have children among them. The promoting factors are their will to improve and development of the business and that they pay attention to the children. The impeding factors are described as the environment within the psychiatry, the nurses education, different fears and a lack of time.
Conclusions: If a structured plan to support and inform the children were available, together with the commitment the nurses have expressed, could lead to an improved support for children living with an adult with substance abuse problems.
Keywords: Parental substance abuse, child welfare, psychosocial support system, child- parent perspectives.
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Personal inom hälso- och sjukvården ska “beakta ett barns behov av information, råd och stöd” när ett barns förälder eller annan vuxen i barnets närhet lider av eller drabbas av sjukdom, skada, beroende eller vid dödsfall. Barn i familjer där minst en förälder har ett missbruk eller beroende löper större risk att utsättas för fysiskt och psykiskt våld. Barn som växer upp under sådana förhållanden löper även en ökad risk att själva utveckla
beroendeproblematik. Information och stöd kan vara avgörande för deras framtida hälsa.
Syfte
:
Att undersöka vilken kunskap och vilka erfarenheter sjuksköterskor verksamma inom beroendepsykiatrin har av att uppmärksamma om det finns barn i patientens närhet som är i behov av information och stöd, samt vilka hindrande respektive främjande faktorer som finns för att kunna tillgodose detta behov.Metod
:
Sex sjuksköterskor deltog i individuella intervjuer. Intervjuerna analyserades med manifest innehållsanalys.Resultat: Samtliga respondenter uppgav att de alltid tillfrågar sina patienter om det finns barn i deras närhet. De främjande faktorer som har framkommit är att det hos sjuksköterskorna fanns en vilja till förbättring och utveckling i verksamheten samt att barnen uppmärksammas.
De hindrande faktorerna beskrivs vara miljön inom beroendepsykiatrin, sjuksköterskornas utbildningsläge, olika rädslor samt viss tidsbrist.
Slutsats: Om en strukturerad handlingsplan för att stödja och informera barnen fanns att tillgå skulle detta tillsammans med det engagemang som redan finns hos sjuksköterskorna kunna leda till ett förbättrat stöd till de barn som lever tillsammans med en vuxen med
missbruksproblematik.
Nyckelord
:
Missbrukande förälder, barns välfärd, psykosocialt stöd, barn-föräldraperspektiv.INNEHÅLLSFÖRTECKNING
BAKGRUND ... 1
Många barn berörs ... 1
Barn- och föräldraperspektivet inom psykiatrin ... 2
Teoretisk referensram – livsvärldsteorin ... 4
Problemformulering Syfte ... 5
METOD ... 5
Design ... 5
Urval ... 5
Datainsamlingsmetod ... 6
Tillvägagångssätt ... 6
Forskningsetiska överväganden ... 7
Bearbetning och analys ... 7
RESULTAT ... 8
Uppmärksammande av barn och se deras behov ... 9
Information och stöd ... 9
Uppmärksamma barnen ... 9
Främjande faktorer för att kunna ge stöd och information till barnen ... 10
Vilja att utvecklas ... 10
Kartläggning ... 10
Hindrande faktorer för att kunna ge stöd och information till barnen ... 11
Miljö ... 11
Rädslor ... 12
Utbildningsläget ... 12
Tidsbrist ... 13
DISKUSSION ... 13
Resultatdiskussion ... 13
Uppmärksammande av barn och se deras behov ... 13
Främjande faktorer för att kunna ge stöd och information till barnen ... 14
Hindrande faktorer för att kunna ge stöd och information till barnen ... 16
Metoddiskussion ... 17
Slutsats ... 19
REFERENSER ... 20
BILAGOR
Bilaga 1 - Intervjuguide
Bilaga 2 - Informationsbrev till verksamhetschef Bilaga 3 - Informationsbrev till intervjudeltagare
BAKGRUND
I januari 2010 stadgades det i Hälso- och sjukvårdslagen (SFS, 1982:763) 2 g § att personal inom hälso- och sjukvården ska “beakta ett barns behov av information, råd och stöd” när barnets förälder eller annan vuxen i barnets närhet lider eller drabbas av sjukdom, skada, beroende eller vid dödsfall. UNICEF (2009) beskriver att ett barn i Sverige är en person under 18 år. Enligt FN:s konvention om barns rättigheter har alla barn rätt till god hälso- och
sjukvård, skydd mot psykiskt och fysiskt våld samt rätt till att få sina tankar och åsikter respekterade av konventionsstaterna (UNICEF, 2009). Sjuksköterskor och annan
sjukvårdspersonal är med stöd av Socialtjänstlagen (SFS, 2001:453) 1 § kap 14 “skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom eller misstänker att ett barn far illa”.
Barn som växer upp i en familj där minst en förälder lider av ett
substansmissbruk/substansberoende löper större risk att utsättas för och/eller bevittna fysisk och psykiskt våld (Anda et al., 2002). Barn som växer upp under sådana förhållanden har även en ökad risk att själva utveckla beroendeproblematik och andra psykosociala problem.
Problemen är relaterade både till den genetiska sårbarheten och till påverkan av uppväxtmiljön (Elgán, Hansson, Kartengren & Zetterlind, 2015).
Många barn berörs
Nationellt kompetenscentrum anhörigas [Nka] rapport “Barn som anhöriga till patienter i vården - hur många är de?” publicerades 2013 och är en kartläggning över hur många barn i Sverige som är anhöriga till en vuxen med fysisk eller psykisk sjukdom/ohälsa. När det kommer till missbruk och psykisk sjukdom visar kartläggningen att av de barn som föddes i Sverige mellan 1987-89 har 2,5 % minst en förälder som någon gång vårdats inneliggande på sjukhus på grund av missbruk av alkohol, 1,5 % har en mamma och/eller pappa som vårdats på grund av narkotikabruk och 5,7 % av barnen har minst en förälder som vårdats för psykisk sjukdom. Under ett enskilt år är det ca 26 000 barn som har minst en förälder som vårdats på sjukhus för psykisk sjukdom eller missbruk. Enligt samma rapport uppskattas att 17 % av föräldrarna har haft problem med alkohol och narkotika men att detta inte föranlett sjukhusvård (Hjern & Manhica, 2013).
För de barn som lever i riskmiljö kan stöd och information vara avgörande för deras framtid (Socialstyrelsen, 2013). Leifman och Raninen (2014) beskriver i sin rapport att de barn som enligt föräldrarna har problem med exempelvis koncentrationssvårigheter, oro och ängslan i högre grad blir erbjudna stöd än de barn som lever under samma omständigheter men inte uppvisar några liknande problem. Bara 14 % av barnen som enligt föräldrarna var utan problem får stöd jämfört med 47 % av de barn som uppvisade problem.
Moore, Noble-Carr och McArthur (2010) genomförde en intervjustudie med barn mellan 11- 17 år i syfte att öka förståelsen för hur bra stöd kan ges till barn och ungdomar samt hur samhället kan ingripa för att reducera de negativa effekterna som kan uppstå till följd av deras föräldrars alkohol- och/eller substansmissbruk. Barnen i studien beskriver att det finns ett stort behov av stöd för att hjälpa att minska deras ansvarskänsla och de negativa följderna av att bo i en familj där någon missbrukar. Behoven beskrivs bland annat vara att få känna trygghet i hemmet, att få känna en minskad ansvarskänsla gällande ekonomi och hushåll, att få hjälp med att återknyta till aktiviteter och vänner och att få känna stöd från någon vuxen som lyssnar och är trovärdig. Men framförallt så menar barnen att hela familjen behöver involveras och ges stöd, då det sällan är en enskild individ i familjen som påverkas av situationen utan snarare allihop (Moore et al., 2010).
Hjern och Manhica (2013) menar att föräldrars missbruk och psykiska sjukdom är vanliga anledningar till att barn omhändertas av samhällsvården. Deras rapport visar att av de barn som varit i samhällsvården i mer än fem år har 34,9 % minst en förälder som vårdats på sjukhus för alkoholmissbruk, 22,4 % har minst en förälder som vårdats för narkotikamissbruk och 38,5 % har minst en förälder som vårdats för psykisk sjukdom.
Barn- och föräldraperspektivet inom psykiatrin
Andersson, Bangura-Arvidsson, Rasmusson och Trulsson (2006) anser att ett vanligt misstag som personal inom beroendevården gör är att glömma bort att även de föräldrar som har barn som de inte lever tillsammans med måste uppmärksammas, för att deras förälder- barnrelation ska kunna bibehållas. För barnen, som inte bor med sina biologiska föräldrar, är det viktigt att ändå känna sig älskad och att föräldrarna bryr sig även om de inte klarar av att ta hand om dem.
Maybery och Reupert (2009) menar att det finns flera hinder som skulle kunna förklara varför personal inom sjukvården misslyckas med att uppmärksamma barnen till föräldrar inom vuxenpsykiatrin. Det finns det brist på riktlinjer gällande stöd och information till barn vilket leder till att personal inte vågar fånga upp barnen eftersom att de inte vet vad för stöd som kan erbjudas och på vilket sätt information bör ges beroende på situation. Andra hinder är
relaterade till vilken kunskap som personalen har. De flesta har insikt i att ett barn- och familjeperspektiv är viktigt men kunskap om vilka behov barn i olika åldrar har och hur dessa bör bemötas saknas. Viss personal menar att många patienter är upptagna med sina egna problem och att de således inte är mottagliga för att involvera sina barn. Vissa är rädda för att barnen ska ta illa vid sig om de får insikt om sina föräldrars sjukdom. Andra hävdar att personal som själva har barn besitter större kunskap hur barn ska bemötas och vilka behov de har (Maybery & Reupert, 2009).
I Korhonen, Vehviläinen-Julkunenoch Pietilä (2010) studie gällande hur sjuksköterskor stödjer patienter i sin roll som förälder framkommer det att många sjuksköterskor upplever svårigheter med att prata om föräldraskap med sina patienter. De påvisar i sin studie att kunskap om att arbeta med ett barn- och familjeperspektiv saknas hos många sjuksköterskor eftersom det sällan ingår i grundutbildningen. Studien visar att äldre, kvinnliga sjuksköterskor som är gifta och har barn i större utsträckning uppmärksammar huruvida deras patienter har barn och vågar prata med dem om föräldraskap. Patienter med barn känner ofta rädsla över att deras barn ska tas ifrån dem och sjuksköterskor saknar kännedom om vilka stödjande insatser som kan sättas in utanför den slutna vården (Korhonen et al., 2010).
Att lämna ifrån sig sitt barn till en annan vårdnadshavare eller en fosterfamilj kan präglas av stor skam, skuld och en känsla av värdelöshet som förälder. Samtidigt finns vetskapen om att barnet får det bättre och föräldern istället kan fokusera på att komma ur sitt missbruk för att senare kunna återgå till att vara förälder på heltid. Barnen till de här föräldrarna menar på att det är bättre att föräldrarna sätts i behandling tidigt så att de kan sluta missbruka och ta hand om sina barn i ett senare skede (Andersson et al., 2006).
Ditlevsen (2010) beskriver hur de under sju år har arbetat i Danmark för att få in
barnperspektivet i den psykiatriska vården. Om det kommer till personalens kännedom att det finns ett barn i patientens närhet antecknas det i journalen och patienten får erbjudande om flera specifika åtgärder: föräldrasamtal med patienten om barnet, samtal med hela familjen
som anpassas efter barnens nivå, samtalsgrupp där barnet får träffa andra barn i samma ålder och situation, möjlighet för barnet att besöka sin förälder om denne vårdas inneliggande, en ökad beredskap från vårdpersonalen att göra orosanmälan. De arbetar dessutom med
obligatoriska kurser för alla nyanställda samt utser nyckelpersoner vars uppgift är att bevara fokus på barn som är anhöriga. Arbetet har resulterat i att vårdpersonalen känner större trygghet i att arbeta med barnperspektivet och har större kunskap om hur de kan arbeta med barn som anhöriga. Vårdpersonalen vågar öppna upp för fler spontana samtal med patienterna om deras familjesituation och den ökade kännedomen om familjen har gjort att
vårdpersonalen kan komma längre i deras individuella samtal med patienten. Det har även lett till att personalen ser och uppmärksammar personen och föräldern bakom patienten.
Teoretisk referensram – livsvärldsteorin
Begreppet Livsvärld, inom den fenomenologiska livsvärldsteorin, preciseras av Dahlberg och Segesten (2010) som att varje människa är sin egen person med en kropp och en omgivning som är unik. Livsvärlden är en subjektiv upplevelse av hur vi ser på oss själva. Livsvärlden är även omgivningen vilken omgärdar oss med minnen, uppfattningar om tid och innefattar våra relationer till andra. För att kunna uppnå god hälsa och motverka lidande så är ett
livsvärldsperspektiv, med sin holistiska syn på människan, ett sätt att se på patienten som en helhet där omgivningen runt kroppen har betydelse för hälsa och lidande. För att
sjuksköterskan ska förstå varje patients unika upplevelse av sin sjukdom så måste hen likaledes förstå patientens omgivning och vad den innehåller (Dahlberg & Segesten, 2010).
Dahlberg och Segesten (2010) beskriver livsvärldsfenomenet som ett framgångsrikt sätt för vårdpersonal att se och förstå patienten med ett större helhetsperspektiv. Det handlar om att förstå vad som kan finnas inom patientens livsvärld och samtidigt ha förståelse för att personer inom patientens livsvärld i sin tur har en egen livsvärld som måste tas i beaktande.
Problemformulering
Socialstyrelsen (2015) menar att det finns ett behov av att utveckla ett barn- och
familjeperspektiv inom beroendevården. För att möta behovet krävs det att hela familjen involveras och får information och stöd för att kommunikationen inom familjen ska kunna förbättras (Socialstyrelsen, 2013). Barn som växer upp i en riskmiljö löper större risk att utsättas för affektiva, kognitiva och beteenderelaterade problem samt att själva utveckla
beroendeproblematik (Elgán et al., 2015). Det är av största vikt att metodiskt arbeta preventivt med barnen för att motverka att de utvecklar egen psykisk ohälsa. För att kunna ge stöd och information till barnen måste de först och främst synliggöras och uppmärksammas. Det är därför betydelsefullt att undersöka vilken kännedom sjuksköterskor verksamma inom beroendepsykiatrin har om bristen på ett barn- och familjeperspektiv, men även i vilken utsträckning detta påverkar deras syn på sin egen roll i arbetet med patienter som har barn i sin närhet.
Syfte
Syftet med studien är att undersöka vilken kunskap samt vilka erfarenheter sjuksköterskor verksamma inom beroendepsykiatrin har av att uppmärksamma om det finns barn i patientens närhet som är i behov av att få information och stöd enligt Hälso- och sjukvårdslagen (SFS, 1982:763) 2 g §. Ett ytterligare syfte är att undersöka vilka hindrande respektive främjande faktorer som finns för att kunna ge stöd och information till barnen.
METOD
Design
Explorativ design (Kvale & Brinkmann, 2014).
Urval
Urvalsgruppen till studien omfattade sjuksköterskor som var fast anställda inom
beroendepsykiatrin vid öppen- och slutenvård på ett sjukhus i mellansverige under hösten 2016. Detta strategiska urval syftade till att få information om sjuksköterskors upplevelser av att arbeta med att uppmärksamma barn som är anhöriga inom både öppen- och slutenvård (Henricson & Billhult, 2012).
Inklusionskriteriet var att sjuksköterskan skulle ha varit fast anställd på
avdelningen/mottagningen i minst ett år. Detta för att respondenterna skulle ha haft möjlighet att sätta sig in i hur arbetet sker och ha haft möjlighet att ta till sig kunskap om ämnet.
Det slutliga urvalet till studien bestod av sex kvinnliga sjuksköterskor, verksamma inom beroendepsykiatrin, som var mellan 26 och 61 år gamla. De hade varit anställda på sina arbetsplatser mellan ett till 18 år.
Datainsamlingsmetod
Data samlades in genom semi-strukturerade intervjuer. Intervjuerna präglades av öppna frågor för att göra det möjligt för respondenten att ta upp det som hen tyckte var viktigt att belysa (Danielson, 2012). För att hålla intervjun inom ramen för syftet användes en intervjuguide (bilaga 1) med fem huvudområden: demografiska frågor, upplevelse av att arbeta med att stödja barn och det ser ut i nuläget, vilken utbildning/stöd som har erbjudits från
arbetsplatsen, patient- och anhörigperspektivet samt kännedom om lagen. Varje huvudområde beskrevs med två till fem förutbestämda frågor men där följden av frågorna anpassades till varje intervjumoment. Intervjuerna spelades in. En provintervju genomfördes enligt
Danielsons (2012) riktlinjer för att säkerställa att frågorna var breda nog att ge svar till syftet i studien.
Tillvägagångssätt
Tillståndsansökan skickades till verksamhetsföreträdaren och författarna fick tillstånd att genomföra studien på önskad arbetsplats.
Ett informationsbrev (bilaga 2) skickades till tre avdelningschefer inom det valda undersökningsområdet för att informera om studiens syfte och omfattning. I brevet
uppmanades avdelningscheferna att föra informationen vidare till sina anställda genom att hänvisa dem till informationsbrevet för sjuksköterskor (bilaga 3),
vilken också bifogades via e-post. I informationsbrevet fanns information om hur
sjuksköterskorna skulle gå tillväga om de var intresserade av att delta. Påminnelse skickades fyra gånger till två av avdelningscheferna.
All kontakt mellan respondenter och författare skedde via e-post och vidare information om intervjun så som tidsåtgång, tidpunkt och plats diskuterades mellan parterna för att hitta något som fungerade för båda. Alla sex intervjuer genomfördes på arbetsplatsen där
sjuksköterskorna arbetade och bokning av lokal gjordes av författarna. Bägge författarna var närvarande vid alla intervjutillfällen, förutom ett, och genomförde tre intervjuer var.
Intervjuerna spelades in och materialet transkriberades av författarna samma dag som intervjun hade ägt rum. För att avidentifiera materialet kodades varje transkribering med siffrorna ett-sex. Den längsta intervjun var 21 minuter och den kortaste åtta minuter.
Forskningsetiska överväganden
I studien har etiska överväganden tagits i beaktande med hjälp av vetenskapsrådets riktlinjer (Vetenskapsrådet, 2012). Principerna för forskningsetik är uppdelade i fyra huvudkategorier som benämns som: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och
nyttjandekravet. Respondenterna i studien erhöll ett informationsbrev som beskrev att deras deltagande var frivilligt och att de när som helst kunde avbryta sin medverkan.
Informationsbrevet innehöll även information om studiens syfte samt hur data skulle samlas in och hanteras. Alla respondenter tillfrågades om de ville medverka i studien och därmed gav de sitt samtycke. Alla personuppgifter hanterades med största möjliga konfidentialitet. Det material som samlades in användes endast i forskningskontext (Vetenskapsrådet, 2012).
På grund av studiens ringa urvalsgrupp riskerade studien att brista i konfidentialitet i och med att deltagarnas identiteter kunde avslöjas om specifika svar på intervjufrågorna kunde kopplas till en viss person. För att motverka detta var respondenternas identiteter inte tillgängliga för andra än de som arbetade med studien och materialet avidentifierades så att intervjusvaren inte gick att härleda till enskild person. Vetenskapsrådets (2012) riktlinjer följdes för att skydda den enskilde individen och all information presenterades i det brev som
respondenterna fick inför intervjun (Vetenskapsrådet, 2012).
Bearbetning och analys
De inspelade intervjuerna har transkriberats av författarna och för att urskilja likheter och skillnader i de transkriberade intervjuerna har en manifest innehållsanalys gjorts enligt Lundman och Hällgren-Graneheims (2012) analysmodell. Författarna valde först ut,
oberoende från varandra, meningsbärande enheter som kondenserades till kortare meningar och därefter abstraherats till en kod som har till syfte att beskriva innehållet. Likartade koder lades samman och bildade kategorier som slutligen lades under tre frågeområden som svarar på studiens syfte. Ett exempel på vägen från meningsbärande enhet till frågeområde visas i tabell 1 (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2012).
Tabell 1: Exempel på kvalitativ innehållsanalys
RESULTAT
Resultatet från innehållsanalysen enligt Lundman och Hällgren-Graneheim (2012) resulterade i flera kategorier som presenteras under tre frågeområden enligt tabell 2.
Tabell 2: Kategorier och teman
Kategori Frågeområde
Information och stöd Uppmärksammande av barn och se deras behov
Uppmärksamma barnen
Vilja att utvecklas Främjande faktorer för att kunna ge stöd och information till barnen
Kartläggning Miljö
Hindrande faktorer för att kunna ge information och stöd till barnen Rädslor
Utbildningsläget Tidsbrist
Meningsbärande enhet
Kondenserad meningsenhet
Kod Kategori Frågeområde
Det kan vi se ibland att det är en del föräldrar och barn som kommer till mottagningen och där hade man kanske kunnat göra
någonting tidigare om man hade arbetat med det aktivt. #4
Det finns föräldrar och barn som man hade kunnat arbeta aktivt med tidigare.
Mer aktivt arbete
Vilja att utvecklas
Främjande faktorer för att kunna ge stöd och information till barnen
Uppmärksammande av barn och se deras behov
Information och stöd
Något som framkom från intervjuerna var vikten av att barnen får information och att
informationen är anpassad till det enskilda barnets ålder eftersom att barnen har olika behov.
Ytterligare påvisades det att stödjande insatser ska erbjudas patienter och deras barn om ett behov bedöms finnas. Något annat som lyftes fram var hur viktigt det är att stärka
föräldrarollen samtidigt som barnen får information för att därmed uppnå ett samspel som gynnar hela familjen.
“... att visst att det är viktigt att stärka och informera barnen men också stärka
föräldrarollen hos de sjuka patienterna så att det blir ett sampel så att föräldrarna blir stärkta och att vi gynnar familjen så mycket som möjligt till att fungera.” (Respondent 5)
Uppmärksamma barnen
Samtliga respondenter uppgav att de alltid frågar sina patienter om de har barn vid första mötet med patienten. Inom den beroendemedicinska enheten är de av åsikten att det är av yttersta vikt att uppmärksamma barnen eftersom att patienterna genomlider en svår tid och att det i framtiden kan påverka barnen negativt på flera olika sätt.
“Vi är väldigt måna om att vi vill veta att det finns barn med i bilden, vi har ju patienter som har det ganska tufft liksom.” (Respondent 2)
Samtidigt som att barnen alltid uppmärksammas av sjukvårdspersonalen så saknas ett tydligt barnfokus. Barnen blir ofta bortglömda av sjukvården och att det talas alldeles för lite om barnen eftersom att allt fokus ligger på patienten vilket kan leda till att de rentav har det sämre än patienterna.
“... jag tycker att det ofta känns som att barnen blir bortglömda och att de kan ha det mycket sämre än patienterna… jag tycker att det är viktigare än patienterna egentligen faktiskt barnen hur de har det.” (Respondent 1)
Främjande faktorer för att kunna ge stöd och information till barnen
Vilja att utvecklas
Det fanns hos samtliga respondenter en önskan om att det skulle finnas ett mer förebyggande arbete för barnen till föräldrarna inom beroendepsykiatrin. Ett aktivt arbete med tydliga riktlinjer skulle kunna förhindra att barnen hamnar i samma situation som deras föräldrar senare i livet. Det lyftes att arbetsplatsen skulle kunna bli mycket bättre på att se barnen och utveckla barnperspektiv mycket mera. Det uppkom att det fanns en utbildning med fokus på barn och missbruksproblematik hos föräldrarna som alla på arbetsplatsen skulle gå. Dock var det osäkert om faktiskt alla hade gjort det.
“Det kan vi se ibland att det är en del föräldrar och barn som kommer till
mottagningen och där hade man kanske kunnat göra någonting tidigare om man hade arbetat med det aktivt.” (Respondent 4)
För att kunna arbeta med och bli mera vana vid att samtala med barn och möta deras behov krävs det en tydligare helhetsbild och inte bara ett arbete med patienterna som har
beroendeproblematik, eftersom att hela familjen påverkas. Vidare framfördes att det går att positivt påverka barnen i familjer med de här problemen om kompetensen finns hos de anställda. Det är också mycket viktigt att diskutera föräldraskapet med patienterna och se barnen så att samarbetet runt dem fungerar bättre.
“... hur arbetar med runt en beroendepatient och ser helheten eftersom att det inte bara är patienten som har en beroendeproblematik utan också en familj runt… väldigt allvarligt och viktigt att diskutera föräldraskapet och se barnen och samarbeta runt dom… jag skulle nog vilja se ett tydligare arbete runt just barn” (Respondent 5)
Kartläggning
Att göra en social kartläggning över patientens familjerelationer är en del av arbetet och något som förekommer i samtalen när en patient ska få behandling, var en åsikt som framfördes.
Det är också viktigt att om det då finns barn i hemmet där patienten bor ska detta föranleda en orosanmälan eftersom att det finns en oro för barnet. För patienten kan en orosanmälan vara skrämmande men att en orosanmälan i detta fall handlar om att uppmärksamma andra på att det kan vara så att föräldern och barnet är i behov av stöd och inte med syfte att se till så att
föräldern förlorar vårdnaden om sitt barn. Om det inte redan finns någon uppkoppling till annan instans gör detta att sjukvårdspersonalen automatiskt skriver en orosanmälan för att fånga upp barnen. Om det har kommit till deras kännedom att det finns patienter som har vårdnaden om sina barn borde barnen få information för att de ska veta att deras mamma eller pappa har ett beroende och att det är en sjukdom.
“Man gör ju en kartläggning liksom hur det ser ut just socialt och där är ju barn jätteviktiga i och med om att det finns ett missbruk eller beroende så kan det ju därmed också finnas en oro för ett barn i hemmet… man kommer göra en orosanmälan och det kan låta så laddat och i själva verket handlar det ju om att man uppmärksammar någon annan på att den här personen kanske behöver stöd” (Respondent 4)
Hindrande faktorer för att kunna ge stöd och information till barnen
Miljö
Den stängda miljö som råder inom den beroendemedicinska enheten hindrar sjuksköterskor och annan personal från att kunna erbjuda information och stöd till barnen. Detta beroende på en policy som säger att arbetsplatsen inte är en lämplig miljö för barnen vilket betyder att barnen inte alls får vistas där.
“... vi har som policy litegrann på våran mottagning att vi inte är en lämplig miljö för barn.” (Respondent 3)
Det utrycktes att mottagningen/avdelningen inte är en plats som barn bör vistas på
överhuvudtaget även om det finns en vilja för att arbeta med att informera och stödja barnen.
Det fanns samtidigt en åsikt om att det skulle vara möjligt att förändra den stängda och olämpliga miljö som utgör den beroendemedicinska avdelningen/mottagningen. Detta genom att strukturera om på ett sätt som gör det möjligt att ta emot barn på besök men att det kräver hårt arbete bortom att bara öppna dörren till dem.
“... alltså jag tycker att allt behövs göras på ett bra sätt i grunden och att det kan finnas miljöer som inte är bra för barn men att det finns miljöer som man då kan ordna så att det är bra för barnen men man måste ta med hela aspekten för jag tror inte att man bara kan öppna eller stänga en dörr utan jag tror att det är svårare än så.” (Respondent 5)
Rädslor
Att prata med patienterna om barnen i deras närhet är svårt. Patienterna är rädda för att få en tillrättavisning eftersom att de vet att personalen kan göra en orosanmälan, vilket leder till att de inte pratar om barnen i särskilt stor utsträckning. Rädsla för att fördärva tilliten mellan sig själv och patienten är en ytterligare förevändning till varför det inte talas om barnenpå arbetsplatsen.
“vi pratar inte så mycket om barnen, det är så laddat och patienterna är jätterädda för man gör ju orosanmälan.” (Respondent 1)
Det finns en skillnad i delaktighet för barn till patienter som lider av någon form av cancer än för barnen till patienterna inom beroendemedicin och skillnaden beror på att barnen till cancerpatienter är mera delaktiga än barnen till beroendepatienter. Anledningen är att
personalen inom den beroendepsykiatriska avdelningen/mottagningen vill skydda barnen från den tuffa sjukdomsbilden beroendepatienterna har. Liknande svårigheter beskrevs gällande att tillåta barnen att vara delaktiga och att det kan vara en följd av fördomar som finns kring beroendepatienter.
“Jag tror det är skillnad som barn att ha en förälder som har nån sorts cancer, jag tror att de är mycket mer liksom delaktiga i det än vad de blir här för att man vill skydda också så mycket för ja det är tufft.”(Respondent 2)
Utbildningsläget
Det har framkommit att det fanns en person på arbetsplatsen som har till uppgift att inneha en fördjupad kunskap om barnperspektivet och som ska vara de andra i personalen behjälplig om frågor uppstår gällande barnen och orosanmälningar. Det har även framhävts att
sjuksköterskor pratar om barnperspektivet på arbetsplatsen men att det saknas kunskap om vilka som har fått utbildning inom ämnet. Likaledes framfördes att det skulle vara svårt att ge god information till barn eftersom att det saknas kunskap om hur det bör framföras och eftersom att det inte finns något barnfokus på arbetsplatsen.
“Pratar om det gör vi men jag har inte koll på att det har erbjudits någon konkret utbildning om just barn men vi har en barnambassadör.” (Respondent 5)
Tidsbrist
En anledning till att föräldraskapet och barnen inte diskuteras är på grund av tidsbristen eftersom att behandlingen av patienten tar så pass mycket tid att det inte finns tid över till att dra in barnen Det pratas de lite om föräldraskapet på arbetsplatsen men inte så mycket som hade behövts.
“Våra patienter har så mycket problem att vi hinner nästan inte dra in barnen i det.”
(Respondent 1)
DISKUSSION
Samtliga respondenter uppgav att de alltid tillfrågar sina patienter om det finns barn i deras närhet och att de gör de en orosanmälan till socialtjänsten om de upplever oro avseende barnets situation. De främjande faktorer som har framkommit när det kommer till att kunna ge stöd och information till barnen är att det finns en vilja för förbättring och utveckling i
verksamheten samt en förhoppning inför framtiden om att ha möjlighet att kunna arbeta mer aktivt för barnen. En annan främjande faktor är att det görs en social kartläggning över patienternas familjerelationer och således uppmärksammas andra på att det kan finnas barn som är i behov av stöd och information. De hindrande faktorerna som har framkommit är fler än de främjande och den främsta faktorn är miljön inom beroendepsykiatrin vilken
respondenterna upplevde var opassande för barn. Andra hindrande faktorer är den låga utbildningsnivån om barn och föräldraskap hos sjuksköterskorna och olika rädslor hos patienterna, samhället och sjuksköterskorna. Tidsbrist i verksamheten beskrevs också som en hindrande faktor.
Resultatdiskussion
Uppmärksammande av barn och se deras behov
Enligt Korhonen et al., (2010) är sjuksköterskor inom vuxenpsykiatrin vanligtvis duktiga på att uppmärksamma om deras patienter har barn, något som överensstämmer väl med vad respondenterna i denna studie uppgivit. Respondenterna berättade att de alltid frågar om patienterna har barn och frågan ställs vanligtvis vid inskrivning av patienten eller motsvarande första samtal.
Det framkom att det är av yttersta vikt att uppmärksamma och stödja barnen eftersom patienten, barnets förälder, går igenom en svår tid och att barnen kan påverkas väldigt negativt av detta. Det beskrevs även att barnen ibland har det värre än föräldrarna och att de ofta blir bortglömda av sjukvården. Anda et al., (2002) beskriver några av de problem barnen till föräldrar med beroendeproblematik riskerar att drabbas av, varav en är en ökad risk för att utsättas för psykiskt och fysiskt våld. Barnen löper även en större risk för att själva utveckla ett beroende och/eller psykosociala problem. Utveckling av sådana problem är relaterade till påverkan av uppväxtmiljön och den genetiska sårbarheten (Elgán et al., 2015).
Maybery och Reupert (2009) menar i sin studie om vilka hinder som finns för att kunna arbeta med ett barn- och familjeperspektiv att det saknas riktlinjer angående stöd och information till barnen som har en vuxen i sin närhet som lider av substansberoende, vilket leder till att sjuksköterskor saknar kunskap om hur information bör ges i olika situationer. Samma
författare påvisar vidare i sin studie att personalen tillika saknar kunskap om vilka behov barn har i olika åldrar, alltså hur informationen bör anpassas till barnets specifika kunskapsnivå.
Detta bekräftades i resultatet som beskrev att barnen har rätt till information och vikten av att informationen är anpassad till barnets ålder framhävs. En annan åsikt var att information och stödjande insatser endast ska erbjudas till patienter och deras barn om det bedöms finnas ett behov av det. Enligt Moore et al., (2010) är det sällan en enskild individ i familjer som påverkas när en förälder lider av psykisk ohälsa utan oftast varenda en. I linje med den studien framkom det att förutom att det är betydelsefullt att erbjuda barnen stöd och
information är det viktigt att stärka patienterna i deras föräldraroll så att hela familjen främjas.
Främjande faktorer för att kunna ge stöd och information till barnen
Det fanns en stor vilja om att det skulle skapas ett helhetsperspektiv kring familjen eftersom det sällan bara är patienten som blir drabbad av ett beroende utan även alla runt omkring denne. I Moore et al., (2010) artikel beskriver barnen själva vilka behov de behöver få hjälp från samhället att tillfredsställa och de påpekade specifikt att inte bara individen med
beroendeproblem ska behandlas utan att alla i familjen bör involveras och ges stöd eftersom de är minst lika påverkade av problemen. Att se familjen som en helhet menar Dahlberg och Segesten (2010) är att arbeta enligt livsvärldsteorin, som de anser vara en god teori att utgå från i arbetet med att uppnå god hälsa och motverka lidande för patienten. Sjuksköterskan
måste för att behandla patienten kunna se dennes livsvärld och där kan ett barn vara en stor del och ha betydelse, precis som barnets livsvärld ofta innefattar en förälder.
Resultatet från Hjern och Manhica (2013) kartläggning visar att det under ett enskilt år är 26 000 barn som har minst en förälder som vårdats på sjukhus för psykisk sjukdom eller
missbruk. Enligt Elgán et al., (2015) är denna problematik något som kan gå i arv till barnen och väl värt att försöka förhindra. Det framkom att det går att påverka barnen om rätt
kompetens finns och att om ett aktivt arbete genomförs går det att hindra att barn växer upp och utvecklar samma missbruksproblem som sina föräldrar. Ett steg i rätt riktigt kan då vara att vårdpersonalen i större utsträckning diskuterar kring föräldraskapet och barnen med patienterna. Flera respondenter beskrev att de arbetade på liknande sätt som personalen inom beroendepsykiatrin i Danmark så som det beskrivs av Ditlevsen (2010), men att arbetet ofta stannar efter det första steget, som är att uppmärksamma barnen. Det vidare arbetet med att prata om föräldraskapet och ge information och stöd till barnen visade sig ofta vara svårare då det inte finns ett lika strukturerat arbetssätt som det som Ditlevsen (2010) beskriver att de arbetar efter i Danmark. Kejving, Sandlund och Pihkala (2014) intervjustudie med skötare och sjuksköterskor inom slutenpsykiatrin vittnar också om att vårdpersonalen anser att ämnet i sig är mycket viktigt och att en tidig intervention och kontinuitet i det fortsatta arbetet med barnen utgör grunden till lösningen på problemet men att det just då inte fanns en sådan struktur att arbeta efter.
En förutsättning för att barnen ska kunna få information och stöd är att omgivningen
uppmärksammas på att barnen finns. Ett sätt att göra detta kan vara att göra en orosanmälan, vilket respondenterna menade att de alltid gör om de känner oro för ett barn, eftersom det är en naturlig del i den sociala kartläggningen. Att göra en orosanmälan handlar om barnet och patientens bästa, det är enbart är ett sätt att ge dem möjlighet att få det stöd som de behöver och inte en fråga om att försöka ta barnen ifrån föräldrarna. Att bli uppmärksammad på det sättet kan vara avgörande för de barn som utåt sett inte uppvisar några psykiska/fysiska svårigheter, speciellt utifrån att Leifman och Raninen (2014) i sin rapport uppger att de barn som enligt föräldrarna uppvisar exempelvis oro och ängslan blir erbjudna hjälp i större utsträckning än de som inte uppvisar några problem men som befinner sig i samma situation där föräldrarna har ett beroende eller missbruk.
Det beskrevs att barnen till föräldrarna inom beroendepsykiatrin behöver få information om föräldrarnas beroende och vetskap om att det är en sjukdom som gör att de behöver
behandling. Att informera barn om detta är en del i att göra dem uppmärksamma på
situationen och hjälpa dem till att se realistiskt på föräldrarnas sjukdom, men det är också en del i att motverka stigmatiseringen (Redfield-Jamison, 2006).
Hindrande faktorer för att kunna ge stöd och information till barnen
De låsta dörrarna och det faktum att det är en socialt sluten miljö inom beroendepsykiatrin som beskrevs av respondenterna upplevdes utgöra ett stort hinder för att nå fram till barnen just för att det inte finns en plats där möten kan erbjudas och där sjuksköterskorna kan få ett ansikte på barnen och barnen kan ta del av exempelvis information om sina föräldrars
tillstånd. Det menades dock att det går att anpassa så att miljön blir bra för barnen men att det handlar om mer än att bara “öppna” en dörr som är låst. Att barnen får träffa vuxna människor som går att lita på och som kan ge korrekt information är en viktig del i själva stöttningen från samhället menar barnen som Moore et al., (2010) har intervjuat.
En annan hindrande faktor är rädslor av olika slag. Rädslan som respondenterna upplever att patienterna har handlar om att en orosanmälan skulle skrivas om de pratade om sitt
föräldraskap med personal inom psykiatrin och att socialtjänsten då skulle kunna ta barnen ifrån dem. Det beskrevs att det fanns en rädsla om att störa den uppbyggda alliansen
sinsemellan om barnen fördes på tal, och att detta i förlängningen skulle leda till att patienten försvann från behandlingen, vilket skulle leda till att barnen ändå inte fick någon hjälp.
Samma rädslor beskriver Kejving et al., (2014) att deras intervjudeltagare har berättat om och att även de upplever att det är mycket känsligt att föra ämnet på tal. En annan rädsla handlar om fördomar gällande beroendepatienter, och i linje med Maybery och Reupert (2009) framkom det i denna studie att det fanns en vilja av att skydda barnen från den tuffa
sjukdomsbilden genom att inte tillåta barnen vara lika delaktiga som hon trodde att barn till föräldrar med somatisk sjukdom är. Detta går helt emot det förebyggande arbetet för att främja barnens hälsa och ett utvidgande av ett barn- och familjeperspektivet som Socialstyrelsen (2015) anser att missbruks- och beroendevården i Sverige är i behov av.
Det rådande utbildningsläget inom de beroendepsykriatiska enheterna var varierande. Vissa av respondenterna beskrev att de hade gått eller nu gick en utbildning i syfte att lyfta
barnperspektivet medan andra uppgav att de inte hade någon utbildning alls i ämnet eller någon kunskap om vad de skulle kunna informera barnen om. Att det inte fanns en tydlig struktur gällande vilka utbildningar som fanns och vem som hade gått dessa, om det fanns en barnambassadör på arbetsplatsen eller inte eller huruvida de skulle arbeta enligt ett
barnperspektiv är hindrande faktorer när det gäller att faktiskt nå fram till barn som är i behov av råd och stöd. Ditlevsen (2010), som beskriver en verksamhet där försöks har gjorts att implementera barnperspektivet, vittnar om att om tillgången till en struktur att följa gör det lättare för personalen att veta vad de ska göra. Det skapar en trygghet och kunskap om hur bemötandet av barn anpassas. Kejving et al., (2014); Korhonen et al., (2010) och Maybery och Reupert (2009) beskriver alla problem som liknar de denna studies respondenter vittnar om; att bristen av riktlinjer och kunskap hos vårdpersonalen utgör hinder för att kunna ge stöd och information till barnen.
I enlighet med Maybery och Reupert (2009) framfördes det att tidsbrist inom verksamheten kan vara en hindrande faktor och att patienters behov är så stora och tidskrävande att barnen inte hinns med. Deltagare i Kejving et al., (2014) studie menar att den ena dagen inte är den andra lik och således är det svårt att planera in tid för barnperspektivet. Några var även av åsikten att det inte var barnen som var inneliggande och därför inte de som var i behov av personalens hjälp.
Metoddiskussion
Den föreliggande studien hade till syfte att beskriva en subjektiv upplevelse av ett fenomen och därför valdes en kvalitativ metod med en induktiv ansats eftersom att en metod ska, i enlighet med Trost (2010), väljas utifrån syfte. Sex sjuksköterskor besvarade det
informationsbrev som skickades ut (se bilaga 3) och samtliga intervjuades. Antalet motiveras i enlighet med Kvale och Brinkmann (2014), som anser att antalet är rimligt i förhållande till studiens storlek och resurser.
Urvalsgruppens storlek blev avgränsad eftersom att ett inklusionskriterium var att
respondenterna skulle ha varit yrkesverksamma i minst ett år samt att de skulle ha en fast anställning på avdelningen/mottagningen. Detta val grundas på författarnas åsikt om att minst ett år behövs för att inhämta tillräcklig kunskap och erfarenhet om ämnet.
Den föreliggande studien gjordes enligt Vetenskapsrådets (2012) regler gällande principer för forskningsetik. Det resultat som erhölls från de olika respondenterna påvisade vissa skillnader i svaren mellan respondenterna från öppenvården och slutenvården som hade varit intressanta att lyfta. Eftersom att det skulle riskera att röja konfidentialiteten valde författarna att avstå från att framlägga de resultaten. Samtliga respondenter fick information skriftligen och muntligen som beskrev att deras deltagande var frivilligt.
Den intervjuguide som användes i studien var av semistrukturerad stil vilket förutsatte att författarna kunde justera följdfrågorna utifrån vad respondenten svarade. Detta var en fördel eftersom författarna kunde vara flexibla och anpassa följdfrågorna om svaren var otillräckliga eller om respondenterna inte uppfattat frågan korrekt. Att intervjua med semistrukturerade intervjuer blev också en nackdel eftersom att det i några fall ledde till att vissa svar hamnade utanför studiens syfte. En provintervju genomfördes innan studien påbörjades för att
kontrollera intervjufrågorna vilket gav författarna en bild av om frågorna var utformade på ett förståeligt sätt. Provintervjun gjordes i linje med Danielsons (2012) riktlinjer för att
säkerställa att frågorna var breda nog att ge svar till syftet i studien.
Båda författarna var närvarande vid fem av sex intervjuer vilket var till fördel relaterat till författarnas brist på tidigare erfarenhet av att intervjua. Den intervju som gjordes där endast en författare närvarade resulterade inte i någon skillnad avseende svar och längd på intervju.
Det kan bero på att mättnad hade åstadkommits redan efter femte intervjun där författarna uppfattade likartade svar på alla frågor. De inspelade intervjuerna transkriberades sedan av författarna i syfte att urskilja skillnader och likheter i materialet. En manifest innehållsanalys gjordes med hjälp av Lundman och Hällgren-Graneheims (2012) analysmodell. En sådan analysmodell är en fördel för att få ett resultat som är strukturerat och där skillnader och likheter kan presenteras på ett för läsaren förståeligt sätt.
Författarnas förförståelse inför ämnet ansågs vara liten i den mening att kunskapen om hur komplex psykiatrins miljö är och svårigheterna i arbetet med att nå barnen till föräldrarna uppstod först efter att både bakgrundsarbetet och intervjuerna hade genomförts. Dock fanns det en förståelse för att det finns fördomar om beroendepsykiatrins patienter men detta ansågs inte ha en inverkan på studiens resultat. Studiens giltighet bedömdes vara sann då de teman och kategorier som tagits fram genom innehållsanalys beskriver textinnehållet från
transkriberingarna. Det som styrker giltigheten är att resultatet som presenteras är verifierat
med citat från respondenterna som beskriver varje påstående. Författarna har beskrivit urval och analysarbete vilket gör det möjligt för läsaren att följa med i processen. Analysarbetet har även beskrivits i både text och i tabellform vilket också bekräftar studiens tillförlitlighet. Att bägge författarna har deltagit vid alla steg i studien som intervjuerna, innehållsanalysen och vid presentation av resultatet gör att tillförlitligheten ökar. Det kan dock påpekas att det homogena urvalet kan ha lett till att resultatets giltighet minskar då det var samma perspektiv som beskrevs. Det är även en faktor till att överförbarheten till andra grupper och situationer kan diskuteras. Baserat på det som har beskrivits om studiens giltighet, tillförlitlighet och överförbarhet är den sammantagna uppfattningen att studien är trovärdig (Lundman &
Hällgren-Graneheim, 2012).
Slutsats
Föreliggande studie påvisar att sjuksköterskorna hade som rutin att alltid uppmärksamma om deras patienter hade barn. De allra flesta var införstådda med vilka risker som finns för barnen om de inte uppmärksammas och får stöd. Sjuksköterskorna uttryckte en vilja att förbättras i sitt arbete i detta avseende och det framgick att de ansåg att det skulle vara möjligt att utveckla ett barn- och familjeperspektiv på enheten. Däremot uppdagades flera faktorer som hindrade sjuksköterskor från att involvera barnen genom information och stödjande insatser.
Däribland den att de upplevde att det råder en opassande miljö inom beroendepsykiatrin, bristande kunskap om hur information kan ges och vilka stödjande insatser som kan erbjudas.
Om en strukturerad handlingsplan för att stödja och informera barnen fanns att tillgå skulle detta tillsammans med det engagemang som redan finns hos sjuksköterskorna kunna leda till ett förbättrat stöd till de barn som lever tillsammans med en vuxen med
missbruksproblematik.
REFERENSER
Anda, RF., Whitfeild, CL., Felitti, VJ., Chapman. D., Edwards, VJ., Dube, SR. & Williamson, DF. (2002). Adverse, childhood experiences, alcoholic parents, an later risk of alcoholism and depression. Psychiatric Services, 53(8), 1001-1009.
Andersson, G., Bangura-Arvidsson, M., Rasmusson, B. & Trulsson, K. (2006). Missbrukande föräldrar, utsatta barn och socialt arbete. Nordisk alkohol- och narkotikatidskrift, 23(1), 45-56.
Dahlberg, K. & Segesten, K. (2010). Hälsa och vårdande: i teori och praxis. (1. utg.) Stockholm: Natur & kultur.
Danielson, E. (2012). Kvalitativ forskningsintervju. Henricson, M (Red.). Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. (1. uppl.) (ss. 164-174). Lund:
Studentlitteratur.
Ditlevsen, P. (2010). Omsorg for børn, hvis forældre er ramt af en psykisk lidelse.
Sygeplejersken, 110(20), 62-64.
Elgán, T., Hansson, H., Kartengren, N. & Zetterlind, U. (2015). Barn i familjer med alkoholproblem - kan ett webbaserat program hjälpa ungdomar? Järkestig-Berggren, U., Magnusson, L. & Hanson, E (Red.). Att se barn som anhöriga - Om relationer, interventioner och omsorgsansvar (ss. 227-249). Kalmar: Linnéuniversitetet.
Henricson, M. & Billhult, A. (2012). Kvalitativ design. Henricson, M (Red.). Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. (1. uppl.) (ss. 129-137) Lund:
Studentlitteratur.
Hjern, A. & Manhica, H.A. (2013). Barn som anhöriga till patienter i vården - hur många är de?rapport 1 från projektet "Barn som anhöriga" - en kartläggning. Kalmar: Nationellt kompetenscentrum anhöriga.
Kejving, G., Sandlund, M. & Pihkala, H. (2014). Att förstärka barnperspektivet på en
vuxenpsykiatrisk avdelning - angeläget men svårt. Socialmedicinsk tidskrift, 91(4), 391-399.
Korhonen, T., Vehviläinen-Julkunen, K. & Pietilä, AM. (2010). Do nurses support the patient in his or her role as a parent in adult psychiatry? A survey of mental health nurses in Finland.
Archives of Psychiatric Nursing, 24(3) 155-167. doi:10.1016/j.apnu.2008.12.002
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. Johanneshov: MTM.
Leifman, H. & Raninen, J. (2014). Barn till föräldrar i missbruk- och beroendevård - en kartläggning över hur de mår och vilka som får stöd. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Hämtad 30 maj, 2016, från
http://www.can.se/contentassets/f86c9d88c0e34bba8156eec471c17cd5/rapport-nr- 143_webb.pdf
Lundman, B. & Hällgren-Graneheim, U. (2012). Kvalitativ innehållsanalys. Granskär, M. &
Höglund-Nielsen, B (Red.). Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård (2. uppl., ss. 187-201). Lund: Studentlitteratur.
Maybery, D. & Reupert, A. (2009). Parental mental illness: a review of barriers and issues for working with families and children. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 16(9), 784-791. doi:10.1111/j.1365-2850.2009.01456.x
Moore, T., Noble-Carr, D & McArthur, M. (2010). Who cares? Young people with parents who use alcohol or other drugs talk about their experiences with services. Family Matters, (85), 19-27.
Redfield-Jamison, K. (2006). The many stigmas of mental illness. Lancet, 367, 533-534.
SFS 2001:453. Socialtjänstlagen. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad 27 maj, 2016, från
http://www.riksdagen.se/sv/dokumentlagar/dokument/svenskforfattningssamling/socialtjanstl ag-2001453_sfs-2001-453
SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslagen. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad 27 maj, 2016, från http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-
forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag-1982763_sfs-1982-763
Socialstyrelsen. (2013). Barn som anhöriga. Stockholm: Socialstyrelsen. Från
https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19114/2013-6-6.pdf
Socialstyrelsen. (2015). Tillståndet och utvecklingen inom hälso- och sjukvård och socialtjänst - Lägesrapport 2015. Stockholm: Socialstyrelsen. Från
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19747/2015-2-51.pdf Trost, J. (2010). Kvalitativa intervjuer. (4., [omarb.] uppl.) Lund: Studentlitteratur.
UNICEF. (2009). Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter. Stockholm:
UNICEF Sverige.
Vetenskapsrådet. (2012). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Hämtad 25 maj, 2016, från http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf
BILAGOR
Bilaga 1 - Intervjuguide
Demografiska frågor:
· Hur gammal är du?
· Vilken kön identifierar du dig med?
· Vad har du för arbetslivserfarenhet?
· Vilken mottagning/avdelning jobbar du på nu?
· Hur länge har du jobbat på den här avdelningen/mottagningen?
Upplevelse av att arbeta med att stödja barn och hur det ser ut i nuläget:
· Föräldraskap och barn, är det något som du och dina patienter pratar om?
Om ja, är det du eller patienten som oftast tar upp ämnet?
Om nej, vad är det som gör att du inte tar upp det?
· Har du en rutin för hur du brukar gå till väga?
· Har din arbetsplats några rutiner om att efterfråga om det finns barn i patientens närhet?
· Om du upplever oro för ett barn i patientens närhet, hur går du då tillväga?
Följdfråga: Skulle du känna dig trygg i att göra en orosanmälan?
· Utifrån din profession som Sjuksköterska, tycker du att du har ett ansvar för att ställa frågan om det finns barn i patientens närhet?
· Vems ansvar anser du att det är att göra en orosanmälan?
Vilken utbildning/stöd har erbjudits på arbetsplatsen:
· Kan du berätta om vilken utbildning som har erbjudits på avdelningen/mottagningen - när det kommer till att ta upp frågan om barn och föräldraskapet?
· Har du blivit erbjuden någon utbildning om att göra en orosanmälan?
Patient- och anhörigperspektivet:
· Vad finns det för hindrande faktorer för att arbetet med att uppmärksamma och stödja barn ska fungera?
· Vad finns det för främjande faktorer för att arbetet med att uppmärksamma och stödja barn ska fungera?
· Har du några tankar/upplevelser kring hur stöd och information kan hjälpa barnen som är anhöriga?
Kännedom om lagen:
· Känner du till tillägget i HSL gällande stöd och information till barn som är anhöriga?
· Slutligen, finns det något som du tycker att vi har missat att fråga om och som du skulle vilja ta upp?
Bilaga 2 - Informationsbrev till verksamhetschef
Hej!
Vi är två sjuksköterskestudenter vid Uppsala universitet som ska skriva vårt examensarbete under höstterminen 2016. Vi är intresserade av att göra en studie vid er arbetsplats och önskar att få intervjua sjuksköterskor på er avdelning/mottagning.
Studien syftar till att undersöka sjuksköterskors upplevelser av arbetet med att bemöta och informera barn som anhöriga och detta kommer att ske genom en kvalitativ intervjustudie.
Vår förhoppning är att studien kan ge ökad kunskap om hur sjuksköterskor inom
beroendepsykiatrin tänker kring bemötandet av barn som anhöriga samt vad som eventuellt skulle kunna utvecklas för att göra arbetet ännu bättre.
De sjuksköterskor som har varit fast anställda hos er i minst ett år är välkomna att delta i studien. Intervjuerna kommer att pågå ungefär 30 minuter och sker individuellt Intervjuerna beräknas ske någon gång i september-oktober.
Intervjumaterialet kommer endast att ses av oss författare och vår handledare. Intervjuerna kommer att spelas in men informationen kommer att avidentifieras så att materialet inte gå att koppla till någon enskild person.
Om ni godkänner detta ser vi gärna att ni berätta om studien för era anställda redan nu så att vi vet om det finns intresse eller ej. Vi tänkte också att det vore bra om vi kunde komma till er arbetsplats i slutet av sommaren och informera om studien och lämna ett informationsbrev till sjuksköterskorna som beskriver hur de ska gå tillväga om de är intresserade av att delta i studien.
Har du några frågor eller funderingar är det bara att kontakta oss.
Med vänliga hälsningar
Sjuksköterskestudent Sjuksköterskestudent Sofie Gustafsson Maria Molin
Tfn: 0706420580 Tfn: 0767081876 Sofierenegustafsson@gmail.com Pyllet@gmail.com
Handledare:
Jarita Rutkowski
Specialistsjuksköterska i psykiatri
jarita.rutkowski@akademiska.se
Bilaga 3 - Informationsbrev till intervjudeltagare
Vi söker dig, Sjuksköterska inom beroendepsykiatrin!
Vi är två sjuksköterskestudenter som läser vid Uppsala universitet. Vi ska under höstterminen 2016 skriva vårt examensarbete och ser gärna att Du deltar.
Studien syftar till att undersöka sjuksköterskors upplevelser av arbetet med att
uppmärksamma, bemöta och informera barn som är anhöriga och detta kommer att ske genom en kvalitativ intervjustudie. Vår förhoppning är att studien kan ge ökad kunskap om hur ni sjuksköterskor inom beroendepsykiatrin tänker kring bemötandet av barn som är anhöriga samt vad ni känner skulle kunna utvecklas för att göra arbetet ännu bättre.
Som deltagare i studien är du anonym och materialet kommer endast att ses av oss författare och vår handledare. Intervjuerna kommer att spelas in men informationen kommer att avidentifieras så att materialet inte gå att koppla till någon enskild person. Tidsåtgången för intervjun är ca 30 minuter och sker individuellt på en plats där du känner dig trygg. Vi hoppas kunna genomföra intervjuerna under oktober månad.
Vi söker dig sjuksköterska som har varit fast anställd på avdelningen/mottagningen i minst ett år. All medverkan i studien är frivillig och du kan när som helst välja att avbryta din
medverkan.
Vi ser gärna att du kontakta oss på enklaste vis via e-mail eller telefon om du är intresserad av att delta. Vid frågor får du gärna kontakta någon av oss.
Med vänliga hälsningar
Sjuksköterskestudent Sjuksköterskestudent
Sofie Gustafsson Maria Molin Tfn: 0706420580 Tfn: 0767081876
Sofierenegustafsson@gmail.com Pyllet@gmail.com
Handledare:
Jarita Rutkowski
Specialistsjuksköterska i psykiatri jarita.rutkowski@akademiska.se
