Fysisk aktivitet är väldigt socialt:
Intervjustudie om äldres fysiska aktivitetsvanor.
Emma Forsberg
Våren 2013
Examensarbete, Grundnivå (högskoleexamen), 15 hp Folkhälsovetenskap
Folkhälsovetenskap C. Teori och metod med tillämpning och examensarbete.
Hälsopedagogiska programmet Handledare: Susanne Gustavsson
Examinator: Ola Westin
Abstract
Title: Physical activity is something very social. A Study about activity habits among elderly.
Examination, June 2013.
Course: Folkhälsovetenskap C. Teori och metod med tillämpning och examensarbete.
Program: Hälsopedagogiska Programmet.
Author: Emma Forsberg
Supervisor: Susanne Gustafsson Examiner: Ola Westin
Object: The object of the study was to reflect on why men and women between the age of 70 and 90 don´t exert physical activity (PA) on a regular basis, which factors who can affect them to be PA or not, what thoughts and experiences they have about PA.
Method: The data was collected through semi-structured interviews. Pensioners´ associations were contacted to find informants who perform PA regularly, don´t perform PA at all and individuals who like to talk and share experiences. Individuals who fit the selection criteria and were interested to participate in the study reported their interest and were then randomly selected.
Results: Social contacts and social support are important parts in the informants’ life worlds. This can be connected to PA as well because PA is deemed to be very social. Social contacts can also affect elderly to be more PA. Voluntary sector, work in home and garden are common among all the informants. Among those who are physically active long walks and exercise are common activities.
These informants have been PA their whole life, which can have a positive influence on PA and its regularity through their whole life.
Keywords: Elderly, Physical activity, Health
Sammanfattning
Med stigande ålder försämras hälsan och det är främst de allra äldsta som drabbas av ohälsa. Något som på ett effektivt sätt kan förebygga ohälsa hos äldre är fysisk aktivitet. Trots det är äldre allt mindre fysiskt aktiva och även mindre aktiva i det sociala livet än andra i befolkningen. Detta gav upprinnelsen till idén att genomföra en studie om äldres fysiska aktivitet och fysiska inaktivitet, för att kunna besvara frågan hur och varför formas äldres fysiska aktivitet som den gör. Uppsatsens syfte var att genom intervjuer få fram en bild och en förståelse för hur och varför inte alla kvinnor och män i åldern 70 till 90 år är regelbundet fysiskt aktiva, vad som kan påverka dem till fysisk aktivitet eller fysisk inaktivitet samt vad de tänker om- och har för upplevelser av fysisk aktivitet.
Halvstrukturerade intervjuer med utgångspunkt i en intervjuguide användes för att samla in data.
Pensionärsföreningar kontaktades och besöktes personligen av intervjuaren, då huvudsyftet med uppsatsen och kriterierna som gällde för urvalet presenterades. Urvalskriterierna har utgjorts av 1) individer som är regelbundet fysiskt aktiva, 2) individer som är fysiskt inaktiva, 3) individer som tycker om att prata och dela med sig av sina erfarenheter Intresserade äldre som överensstämde med urvalskriterierna anmälde sig skriftligen, på separata blad, ett för fysiskt aktiva och ett för fysiskt inaktiva. Med hjälp av lottning valdes informanter, vilka kontaktades därefter för att bestämma tid och plats för intervju.
Med tematisk analys i sex steg: 1) Bekanta dig med data, 2) Inled genererandet av koder, 3)
Identifiera teman, 4) Se över teman, 5) Definiera och sätt namn på teman, 6) Skriv fram texten, har det insamlade materialet analyserats, vilket resulterade i följande tre teman: Social praktik med inslag av fysisk aktivitet, Hälsa och välbefinnande och Fysisk aktivitet är väldigt social.
Resultatet visar att sociala kontakter och stöd utgör viktiga delar i informanternas livsvärld och kan även kopplas till fysisk aktivitet. Informanterna anser att fysisk aktivitet är socialt och sociala delar av livet bidrar till informanternas fysiska aktivitetsnivå. Fysisk aktivitet i form av arbete i hus och trädgård samt sociala aktiviteter inom föreningsliv är något informanterna utövar. Hälften av
informanterna är dessutom regelbundet fysiskt aktiva på ett mer medvetet sätt för att just röra på sig genom att träna eller ta långa promenader, vilket kan bero på att det i större utsträckning har funnits intresse av det genom hela livet, vilket inte varit fallet hos de inaktiva.
Nycklord: Äldre, Fysisk aktivitet, Hälsa,
Förord
Jag skulle vilja uttrycka min tacksamhet till alla som hjälpt mig att få ihop den här uppsatsen.
Stort Tack till:
Alla informanter! Som med glädje ställde upp på att bli intervjuade så att jag fick den information som gjorde det möjligt att skriva den här uppsatsen.
Min handledare, Susanne Gustavsson! Som hjälp mig otroligt mycket och alltid funnits till hands när jag har behövt det.
Sara Johansson, hälsopedagog student och klasskamrat, samt andra hälsopedagogstudenter och klasskamrater! Som gett mig stöd och hjälp att hitta styrkan att fortsätta när det varit jobbigt.
Min familj och mina vänner! Som orkat stå ut med mig under tiden uppsatsen skrivits fram.
Utan er hade det inte varit möjligt att skriva och slutföra det här arbetet!
Innehållsförteckning
Abstract
Sammanfattning Förord
Bakgrund 1
Ålderns påverkan på hälsa 1
Hälsa och definitioner 2
Fysisk aktivitet och dess påverkan på hälsa 4
Sociala aspekter på hälsa och fysisk aktivitet 6
Problemformulering 7
Syfte och Frågeställningar 8
Metod 8
Ansats 8
Urval 8
Datainsamling 9
Dataanalys 10
Etiska överväganden 10
Resultat 11
Social praktik med inslag av fysisk aktivitet 11
Hälsa och välbefinnande 16
Fysisk aktivitet är väldig social 19
Diskussion 22
Resultatdiskussion 22
Metoddiskussion 24
Slutsats 27
Referenslista
Bilaga 1 Missivbrev Bilaga 2 Intervjuguide
Bilaga 3 Exempel på tankekarta som användes för att skriva fram resultatet
Bakgrund
Enligt SCB utgjorde Sveriges befolkning år 2003 en av världens äldsta och populationen blir allt äldre. Medellivslängden i Sverige år 2011 var nära 80 år för män och knappt 84 år för kvinnor (Hemström, 2012). Prognoser visar också att medellivslängden kommer fortsätta att öka samt att det blir allt fler som uppnår de högre åldrarna (Statistiska centralbyrån, 2012, Berleen, 2003). Det är framförallt i åldersgruppen 80 år och äldre som den förväntade ökningen antas ske. Det blir då viktigt att konstatera och ha med i beräkningarna att individer i åldern 80 år och äldre i regel är den grupp som främst drabbas av ohälsa (Berleen, 2003). Tidigare forskning visar att en av många åtgärder som kan sättas in för att minska ohälsa i befolkningen är fysisk aktivitet (Kallings, 2008).
Fysisk aktivitet är även ett effektivt sätt att minska ohälsan hos äldre individer (Ståhle, 2009, Wånell, 2005). Många vanliga välfärdssjukdomar exempelvis hjärt-kärlsjukdomar, fetma och diabetes samt åldersrelaterade sjukdomar och besvär påverkas positivt av fysisk aktivitet (Ståhle, 2009). När det handlar om att öka hälsan i gruppen äldre och i hela den svenska befolkningen ska fysisk aktivitet betraktas som en viktig bestämningsfaktor (Kallings, 2010).
För att fysisk aktivitet ska ge positiva effekter på lång sikt blir regelbunden utövning viktig (Lindwall, 2011, Folkhälsorapport, 2001). Något som kan påverka den fysiska aktivitetens regelbundenhet och att den behålls under längre tid är att redan under medelåldern lägga grunden till fysisk aktivitet (Folkhälsorapport, 2001). Tidigare forskning visar att personer som är fysiskt aktiva vid yngre åldrar tenderar att vara fysiskt aktiva genom hela livet (ibid). Något som är viktigt att komma ihåg är att det aldrig är för sent att inleda utövandet av fysisk aktivitet (ibid). Därför blir det viktigt att identifiera vad som kan underlätta för och motivera äldre till regelbunden fysisk aktivitet och samtidigt uppmärksamma vad som kan hindra dem från att vara fysiskt aktiva. Ett bra sätt för äldre att hålla igång fysiskt är att ta till vara på möjligheterna till vardagsmotion (ibid).
Ålderns påverkan på hälsan
Den fysiska funktionsförmågan beräknas årligen minska med cirka en procent. Ålderdom i sig kan med andra ord betraktas som en riskfaktor för hälsan (Folkhälsorapport, 2001). Med ökad ålder förlorar människokroppen sin grad av rörlighet, styrka, balans och kondition (Folkhälsorapport, 2001, Rydwik, 2012, Statens folkhälsoinstitut, 2012, Thorslund, Larsson, 2002). Värk i nacke, händer, rygg, (Folkhälsorapport, 2001, Statens folkhälsoinstitut, 2012, Thorslund, Larsson, 2002), ben och leder (Folkhälsorapport, 2001, Thorslund, Larsson, 2002) är också vanligt förekommande.
Tillgång till socialt stöd och sociala relationer bidrar positivt i formandet av åldrandets betydelse för hälsan (Folkhälsorapport, 2001, Thorslund, Larsson, 2002).
Omkring hälften av Sveriges befolkning över 65 år brottas med hjärt- och kärlsjukdomar (Berleen,
2003). Hjärtmedicin är tämligen vanligt förekommande och många äldre vårdas för hjärtinfarkt och hjärtsvikt. Åldersdiabetes drabbar över 20 procent av alla äldre över 80 år och undersökningar visar på ett mörkertal; dubbelt så många kan vara drabbade av oupptäckt diabetes. Samtidigt ökar
övervikt risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Andra hälsoproblem som ökar med stigande ålder är artros, benskörhet, fallskador och psykisk ohälsa. Den psykiska ohälsan kan i sin tur generera ytterligare problem (ibid).
Det är viktigt att komma ihåg att det finns möjligheter att påverka åldrandets processer. Aktivitet, engagemang och goda hälsovanor (Folkhälsorapport, 2001) så som fysiska aktivitet, goda matvanor (Ståhle, 2009) och goda sociala kontakter (Thorslund, Larsson, 2002) är några exempel på faktorer som förhalar både det fysiska och det psykiska åldrandet (Folkhälsorapport, 2001). Utövandet av fysisk aktivitet har visat sig ha stor betydelse för hälsans formande och i synnerhet efter 60 års ålder (Ståhle, 2009, Folkhälsorapport, 2001, Grimby, 2008, Rydwik, 2012). Upplevelser av välbefinnande och hälsa tenderar att vara mindre påtagliga ju äldre personer blir (Statens folkhälsoinstitut, 2012).
Vilka innebörder och betydelser personer lägger i sina tolkningar av välbefinnande och hälsa varierar också mellan olika individer.
Hälsa och definitioner
Hälsa kan beskrivas på olika sätt, exempelvis som tillstånd, upplevelse, resurs, process (Medin, Alexandersson, 2000) och rättighet (WHO, 1998). WHO definierade 1948 hälsa genom att beskriva det som att ”Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och ej blott frånvaro av sjukdom eller handikapp” (WHO, 1948). Definitionen av hälsa utvecklades i Ottawa Charter 1986: ”hälsa är en resurs i vardagslivet, inte livets mål. Detta innebär vidare att individer för att uppleva god hälsa måste kunna identifiera och realisera sina önskningar,
tillfredsställa behov och klara sig i sin fysiska och sociala omgivningsmiljö” (WHO, 1986). Hälsa beskrivs som en resurs i samhället, vilken ska gälla för alla individer (WHO, 1981).
WHO antyder i sina definitioner av hälsa att hälsa inte ska förstås som resultat av en enskild faktor, utan snarare som svar på hur en mångfald av aspekter och dimensioner hakar i varandra på
komplexa sätt. När hänsyn tas till alla dessa aspekter och dimensioner framträder hälsa som något av en helhetssyn (Medin, Alexandersson, 2000).
1998 antogs ”Hälsa för alla” (WHO Europe, 1998), där tio mål avser att bidra i skapandet av de villkor som krävs för att hela världens befolkning ska nå god hälsa och dessutom behålla den. Hälsa beskrivs därför som en grundläggande mänsklig rättighet. Europaregionen svarade på utmaningen genom att utarbeta policyn; HÄLSA 21, ett dokument som grundas i 38 mål. Viljeriktningen i
dokumentet utgör inspirationskälla vid utvecklandet av nationella och lokala målprogram (ibid).
HÄLSA 21 har bland sina 38 mål ett specifikt mål riktat mot äldre och deras hälsa ”Åldras med hälsa”. ”Åldras med hälsa” (WHO Europe, 1998) ska läsas som en uppmaning för samhällen att förbereda och över tid planera åtgärder som möjliggör en god hälsa för den äldre befolkningen, under hela livet. Äldres hälsa förbättras genom tillgång till sysselsättning, social aktiviteter, studier och fysisk aktivitet (Folkhälsorapport, 2001, WHO Europe, 1998). Självuppskattning, en känsla av att klara sig själv och möjligheter att bidra med något i samhället, hålls fram som viktigt (WHO Europe, 1998).
Nytänkande är viktigt i skapandet av program som underlättar för äldre personer att bibehålla fysisk styrka, syn, hörsel och förmåga att röra sig. Social omsorg och hälsovård i kommunal regi ska stödja äldres vardagsliv och uppmärksamma deras önskemål om att känna sig oberoende av andra och att vara betydelsefull för samhället (WHO Europe, 1998).
Sverige har med utgångspunkt i HÄLSA 21, skapat elva nationella hälsomål. Dessa gäller hela Sveriges befolkning, äldre, medelålders och yngre. ”Ökad fysisk aktivitet och hälsa” utgör ett av dessa målområden. Fysisk aktivitet betraktas som en förutsättning för att utveckla och behålla en god hälsa. Därför ska samhället utformas på sådana sätt att hela befolkningen nås av förutsättningar att vara mer fysiskt aktiva än tidigare. Det ska främst ske genom insatser som stimulerar till ökad fysisk aktivitet i förskolan, skolan, i anslutning till arbetslivet och på fritiden. Det ska även ske genom att långtidssjukskrivna, funktionshindrade och äldre erbjuds motion och träning
(Regeringens proposition, 2002).
Berleen (2003) hävdar att en bra ålderdom innebär att äldre personer har god hälsa, har ett aktivt engagemang i livet samt liten eller ingen funktionsnedsättning. Meningsfull sysselsättning, god motorik, personlig tillfredsställelse, bibehållen uppfattningsförmåga, samstämmighet mellan önskade och uppnådda mål och psykologiskt välbefinnande är också viktigt (ibid). Rydwik (2012) menar också att det är viktigt för äldre att kunna vara självständiga och klara av det vardagliga som exempelvis handla, tvätta och städa. Det ökar känslan av välbefinnande och den upplevda
livskvaliteten. Att känna delaktighet och tillhörighet i en social grupp är också viktigt för att de äldre ska känna högre livskvalitet och välbefinnande (ibid).
För att möjliggöra åldrandet utan sjukdomar, problem och besvär av olika slag finns det många åtgärder som behöver sättas in. En av dessa är fysisk aktivitet (Wånell, 2005).
Fysisk aktivitet och dess påverkan på hälsa
Fysisk aktivitet är en viktig bestämningsfaktor när det gäller att öka hälsan hos äldre och för hela den svenska folkhälsan (Kallings, 2010). Yrkesföreningen för Fysisk Aktivitet fick i uppdrag av Statens folkhälsoinstitut att ta fram rekommendationer om fysisk aktivitet. Dessa
rekommendationer antogs år 2000 av Svenska Läkarförbundets nämnd (Kallings, Leijon, 2003).
Enligt rekommendationerna bör alla individer vara fysiskt aktiva minst 30 minuter sammanlagt helst varje dag. Den fysiska aktivitetens intensitet bör åtminstone vara måttlig, exempelvis som en rask promenad. Ökas den dagliga mängden fysisk aktivitet eller den fysiska aktivitetens intensitet, kan fler positiva hälsoeffekter nås. Individer som är fysiskt aktiva halverar risken att dö av hjärt- kärlsjukdomar jämfört med jämnåriga som är stillasittande. Högt blodtryck, tjocktarmscancer och åldersdiabetes kan också förebyggas om individer regelbundet är fysiskt aktiva. Riskerna att drabbas av: - benbrott som beror på fall, - benskörhet, - psykisk ohälsa, - blodproppar, - fetma, minskar när fysisk aktivitet utövas regelbundet. Det fysiska och psykiska välbefinnandet stärks genom fysisk aktivitet vilket i sin tur förbättrar hela livskvaliteten. Därför ska läkare som är kliniskt verksamma ge råd om fysisk aktivitet till sina patienter som är anpassade efter patientens livsstil och hälsotillstånd (Ståhle, 2009).
Vi människor mår bra av och kan öka vår hälsa genom fysisk aktivitet (Ståhle, 2009).
Människokroppen är byggd för att vara fysiskt aktiv (Berleen, 2003) och den fysiska aktiviteten har många positiva effekter på äldres hälsa och välmående (Grimby, 2008, Kallings, 2010).
Regelbunden fysisk aktivitet har visat positiva effekter på faktorer som kan kopplas till den psykiska hälsan och välbefinnandet (ibid) samt till den fysiska hälsan (Ståhle, 2009). Fysisk aktivitet spelar en viktig roll för gruppen äldre när det gäller att behålla den fysiska
funktionsförmågan (Berleen, 2003, Grimby, 2008, Kallings, 2010).
Äldre som är fysiskt aktiva eller lyckas öka sin fysiska aktivitetsnivå ökar också sin fysiska kapacitet. Kan samma nivå av fysisk aktivitet behållas under en längre tid behåller äldre även den ökade fysiska kapaciteten (Morey, Sloane, Pieper, Peterson, Pearson, Ekelund, Crowley, Demark- Whanefried, Snyder, Clipp, Cohen, 2008). Fysisk aktivitet hjälper till och med till att behålla och öka äldre individers reservkapacitet, vilket minskar risken att bli funktionshindrad på grund av skador eller sjukdomar (Rydwik, 2012). Onödig funktionsnedsättning förebyggs och fler år utan funktionshinder kan skapas genom att vara fysiskt aktiv (Wånell, 2005). Det finns även samband mellan mortalitet och graden av fysisk aktivitet. Äldre som är väldigt aktiva löper mindre risk att dö jämfört med de som är aktiva i måttlig grad (Kallings, 2010). Gruppen äldre som är aktiva i måttlig grad löper mindre risk att dö än de som är inaktiva. Mortaliteten hos äldre är 40 procent lägre bland personer som är aktiva en gång i veckan jämfört med personer som är inaktiva (Kallings, 2012).
Många av de sjukdomar som kan kopplas till inaktivitet kan förebyggas med fysisk aktivitet (Berleen, 2003). Genom fysisk aktivitet kan äldre förbättra sin uthållighet, kondition, styrka, rörlighet och balans. Äldre som tränar kondition, både lätt eller måttligt, ökar sin
syreupptagningsförmåga och minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Känsligheten för insulin blir bättre, blodtrycket blir lägre, blodfetternas värde förbättras samt att toleransen för glukos och glukosomsättningen blir bättre. Även personer som redan drabbats av någon hjärt- och kärlsjukdom vinner på att träna kondition. Det får hjärtat att slå långsammare vid vila och arbete vilket minskar risken för ansträngningsutlösta hjärtsymptom (Ståhle, 2009).
Styrketräning kan öka äldres muskelstyrka och bygga på muskelfibrer. De muskelfibrer som byggts upp kan också på ett effektivt sätt behållas genom regelbunden styrketräning, en gång varje vecka.
Genom styrketräning förbättras också benmassan, främst hos kvinnor, proteinomsättningen blir bättre och hela kroppens sammansättning förändras på ett positivt sätt. Träning av de mer explosiva musklerna förbättrar kapaciteten att gå i trappor, promenera och resa sig från en stol (ibid).
Risken för stroke minskar när den fysiska aktiviteten ökar (Wånell, 2005) och äldre som är fysiskt aktiva överlever en stroke i större utsträckning än inaktiva personer. Den fysiska aktiviteten verkar skyddande mot hjärtinfarkt och död som följd av en hjärtinfarkt (Abete, Ferrera, Cacciatore,
Sagnelli, Manzi, Carnovale, Calabrese, de Santis, Testa, Longobardi, Napoli, Rango, 2011). Med en ständigt pågående fysisk aktivitetsgrad över en tidsperiod på tio år förloras benvävnaden i mindre grad än de som under samma tid är inaktiva. Skeletthälsan hos de äldre påverkas positivt av regelbunden fysisk aktivitet och förlusten av benmassa per år blir inte lika stor som vid inaktivitet (Daly, Ahlborg, Ringsberg, Gardsell, Sernbo, Karlsson, 2008).
Kombinerad fysisk aktivitet i form av både styrketräning och uthållighet bidrar positivt till äldres hälsa när det gäller personer med typ 2 diabetes. Genom kombinerad träning kan blodtrycket förbättras, syreupptagningsförmåga ökas, socker- och insulin nivåerna i blodet förbättras och blodets totala nivåer av blodfetter blir bättre (Tan, Li, Wang, 2012). Blandad träning som inkluderar styrka, kondition, koordination, balans och rörlighet rekommenderas till äldre för att detta har positiv påverkan på balansen och rörligheten (Karlsson, Magnusson, von Schewelow, Rosengren, 2012, Ståhle, 2009). Sker träningen regelbundet under flera år behåller personer även balansen på ett bättre sätt än inaktiva individer (Daly, Ahlborg, Ringsberg, Gardsell, Sernbo, Karlsson, 2008).
Träning som påverkar balansen och rörligheten anses vara det mest effektiva sättet att förebygga fallskador som är vanligt förekommande bland äldre (Karlsson, Magnusson, von Schewelow, Rosengren, 2012).
Fysisk aktivitet är ett effektivt sätt för äldre att hålla vikten alternativt tappa vikt (Stehr, Lengerke, 2012). Regelbunden fysisk aktivitet minskar även äldres risk att drabbas av depressioner (Lindwall, 2011). Motståndskraften mot inflammationer blir bättre och behålls under lång tid om regelbunden fysisk aktivitet utförs. Fysisk aktivitet är även effektiv hjälp i det förebyggande arbetet mot
inflammationer, vilka kan uppkomma mot bakgrund av högre ålder (Hamer, Sabia, Batty, Shipley, Tabak, Singh-Manoux, Kivimaki, 2012). Det finns även studier som visar kopplingar mellan fysisk aktivitet, fysisk prestationsförmåga och äldres kognitiva funktioner exempelvis minne, reaktionstid, koncentration, uppmärksamhet och demens (Ruscheweyh, Willmer, Kruger, Duning, Warnacke, Sommer, Völkner, Ho, Mooren, Knecht, Flöel, 2011, Ståhle, 2009). Närminnet förbättras hos äldre som är fysiskt aktiva och det räcker med mindre förändringar i den fysiska aktiviteten för att påverka minnet i positiv riktning (Ruscheweyh, Willmer, Kruger, Duning, Warnacke, Sommer, Völkner, Ho, Mooren).
Genom att vara fysiskt aktiv kan alltså gruppen äldre behålla sin fysiska kapacitet. Genom att vidmakthålla den fysiska kapaciteten kan äldre i större utsträckning klara av vardagliga aktiviteter på egen hand (Grimby, 2008) vilket har hållits fram som viktigt bland äldre. När äldre på egen hand kan utföra vardagliga aktiviteter som att handla, städa och tvätta tenderar det att bidra till stärkt livskvalitet och välbefinnande (Rydwik, 2012). Fysisk aktivitetsnivå och fysisk kapacitet kan sålunda kopplas till upplevd hälsa och välbefinnande. Äldre personer som är mer fysiskt aktiva än andra, har bättre fysisk kapacitet samt upplever högre välbefinnande och hälsa (Garatachea, Molinero, Martinéz-García, Jiménez-Jiménez, González-Gallego, Márquez, 2009, Ståhle, 2009).
Den fysiska aktiviteten är därför viktig för äldres välbefinnande, tillfredsställelse, fysiska kapacitet och hälsa.
Tunga träningsprogram är långt ifrån nödvändiga för att nå positiva effekter av fysisk aktivitet.
Goda effekter kan vinnas som svar på måttliga aktiviteter som promenader (Folkhälsorapport, 2001,Grimby, 2008, Rydwik, 2012), simning, dans, att cykla eller att åka skidor, är aktiviteter med positiv påverkan (Rydwik, 2012).
Sociala aspekter på hälsa och fysisk aktivitet
Redan på 1970-talet visade forskning att sociala nätverk, sociala relationer och socialt stöd har betydelse för hälsans formande (Thorslund & Larsson, 2002). Socialt stöd har visat sig skydda mot stress och bidra positivt till individers hälsotillstånd. Psykisk ohälsa, dödlighet och sjukdomar kan förebyggas och minska med hjälp av sociala relationer och stöd (ibid). Att socialt stöd och
utformandet av sociala relationer har betydelse även på fysisk aktivitet är relativt nya rön:
Forskning visar att äldre har lättare att utföra fysisk aktivitet om de känner stöd från familj och nära vänner (Yuan, Weng, Chou, Tang, Lee, Chen, Chuang, Yu, Kuo, 2010). Familjens stöd har visat sig viktig och underlättar för gruppen äldre att ägna sig åt fysisk aktivitet (ibid).
Hur pass fysiskt aktiva individer är kan relateras till vilket socialt stöd individerna har (White, Wójcicki, McAuley, 2011). Personer med starkare socialt stöd från sin omgivning tenderar att vara mer fysiskt aktiva än personer med mindre socialt stöd (ibid). Graden av självupplevd förmåga att utföra den fysiska aktiviteten relateras också till hur fysiskt aktiva äldre tenderar att vara. Detta antas ha betydelse för hur väl de äldre upplever att de klarar av att klara sig på egen hand och leva ett självständighet liv. Att vara självständig samt vilka förväntningar de äldre har på den fysiska aktiviteten och vad den kan göra för dem fungerar som motivation för äldre när det gäller att utföra fysisk aktivitet (ibid).
Tillhörighet till sociala grupper (Rydwik, 2012), så som familj, släkt, vänner och bekanta samt graden av delaktighet är betydelsefullt bland äldre (ibid). Forskning visar att många äldre söker sig till grupper som utför fysisk aktivitet. En del för att träna, andra för att känna tillhörighet och lära känna nya människor. Oavsett motiv bidrar dessa sammanhang till ökad hälsa (ibid). Möjlighet att delta i anordnade fysisk aktiviteter och uppföljning av dessa har visat sig öka äldres aktivitetsgrad.
Deltagare i anordnade aktiviteter behöll en förbättrad aktivitetsnivå under en längre tid (Rydwik, Frändin, Akner, 2009).
Problemformulering
Ålder är en faktor i sig som påverkar vår hälsa (Folkhälsorapport, 2001).Med stigande ålder drabbas individer av allt fler sjukdomar och andra fysiska problem (Berleen, 2003,
Folkhälsorapport, 2001, Statens folkhälsoinstitut, 2012, Thorslund, Larsson, 2002), vilket kan komma att påverka folkhälsan och generera stora samhällskostnader. Något som kan fördröja ohälsorelaterade konsekvenser av åldrande och förebygga åldersrelaterade sjukdomar och besvär är fysisk aktivitet (Ståhle, 2009). Fysisk aktivitet är en av de viktigaste bestämningsfaktorerna när det gäller att öka hälsan hos äldre och hela den svenska befolkningen (Kallings, 2010).
Trots alla tecken på att fysisk aktivitet har positiva effekter på äldres hälsa och välmående och att detta kan nås genom ganska enkla aktiviteter, tenderar gruppen äldre att bli allt mindre fysiskt aktiva. Äldre, utgör den grupp av befolkningen som utför minst fysisk aktivitet. Äldre tenderar även att i mindre utsträckning delta i sociala aktiviteter än andra grupper i befolkningen (Statens
folkhälsoinstitut, 2012). Detta trots att även deltagandet i sociala aktiviteter tenderar att stärka gruppen äldres hälsa och välbefinnande (Thorslund, Larsson, 2002) samt fungera som motivation
till fysisk aktivitet (Rydwik, 2012, White, Wójcicki, McAuley, 2011, Yuan, Weng, Chou, Tang, Lee, Chen, Chuang, Yu, Kuo, 2010). Därför väcktes intresset att genomföra en intervjuundersökning med äldre som är mer fysiskt aktiva och mindre fysiskt aktiva. För att genom det skapa en bild och förståelse för vad som kan påverka dem till fysisk aktivitet eller fysisk inaktivitet.
Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att genom intervjuer skapa en bild av och förståelse för hur och varför inte kvinnor och män i åldern 70 till 90 år är regelbundet fysiskt aktiva, vad som kan påverka kvinnor och män i åldern 70 till 90 år att vara fysiskt aktiva eller fysiskt inaktiva samt vad de tänker om- och har för upplevelser av fysisk aktivitet.
Frågeställningar:
- Vad gör äldre för att vara fysiskt aktiva?
- Vad anser äldre att fysisk aktivitet är?
- Vilka möjligheter finns det för äldre att utföra fysisk aktivitet?
- Vilka hinder brottas äldre med i sitt utövande av fysisk aktivitet?
- Hur kommer det sig att många äldre inte är fysiskt aktiva i form av medveten, regelbunden träning och/eller rörelse?
Metod
Ansats
Olika relationer mellan människor och de sociala processer relationerna ger, uppfattningar och upplevelser står i uppsatsens fokus, vilket besvaras bäst med en kvalitativ ansats (Kvale, Brinkman, 2009). Kvalitativa ansatser svarar på hur något är beskaffat, dess innebörd, värde, avsikter,
intentioner, beteenden, handlingar och åtbörder (Starrin, Svensson, 1994). Intervjuer möjliggör personliga kontakter, öppnar upp för nya insikter om den värld intervjupersonerna lever i och det liv intervjupersonerna lever, deras vardag, inklusive upplevelser av såväl hinder som möjligheter (Kvale, Brinkmann 2009). Det är informanternas egen livsvärld som ska beskrivas, så att ingående fenomenen i den träder fram för att tolkas (ibid).
Urval
Urvalsgruppen utgörs av individer i åldern 70 till 90 år, som är medlemmar i pensionärsföreningar runt om i mellersta Sverige. Urvalsproceduren baseras på ett så kallat ”maximum variation
sampling” (Padgett, 2012), vilket innebär att olikheterna inom en urvalsgrupp fångas upp. I det här fallet individer som regelbundet är fysiskt aktiva samt individer som är fysiskt inaktiva (ibid).
Urvalet gör det möjligt att belysa variationer och nyanser inom ämnet och ge bred förståelse och
insikt (ibid). Urvalskriterierna har utgjorts av 1) individer som är regelbundet fysiskt aktiva, 2) individer som är fysiskt inaktiva, 3) individer som tycker om att prata och dela med sig av sina erfarenheter. Detta gör att urvalskriterierna, fysiskt aktiva individer och fysiskt inaktiva individer, för ett maximum variation sampling uppfylls.
Individer som ägnar sig åt träning, motion och/eller annan rörelse medvetet och regelbundet har i studien klassats som fysiskt aktiva. De individer som inte gör det har klassats som fysiskt inaktiva.
Datainsamling
Pensionärsföreningarna kontaktades personligen av intervjuaren via telefonsamtal med föreningarnas ordförande. Vid dessa samtal bestämdes datum för intervjuarens första besök i
respektive förening för att bekanta sig med medlemmarna. Vid besöken informerades medlemmarna muntligt om undersökningens syfte och upplägg i stort samt att deltagandet var frivilligt och när som helst kunde avbrytas. Ett missivbrev med information om undersökningen samt med
kontaktuppgifter till intervjuaren delades ut, se bilaga 1. För att vara säker på att både regelbundet fysiskt aktiva, fysiskt inaktiva personer och personer som tyckte om att prata och berätta om sig själva och sina erfarenheter blev representerade i urvalsgruppen informerades de vid besöken även om att detta var de kriterier som eftersöktes till undersökningen. De som kände sig intresserade av att ställa upp ombads sedan att anmäla sig på olika listor. Personer som var intresserade av att delta i undersökningen och uppfyllde urvalskriterierna ombads anmäla sig på respektive lista; en för
fysiskt aktiva och en för fysiskt inaktiva. Därefter lottades personer fram från respektive lista, som sedan kontaktades av intervjuaren för att återigen informeras om undersökningen samt stämma av datum och tid för intervju.
Sex halvstrukturerade intervjuer har genomförts, med hjälp av en tematisk intervjuguide, med temana: ”Hälsa”, ”Sociala kontakter och relationer”, ”Fysisk aktivitet”, "Hinder och möjligheter”, se bilaga 2. Halvstrukturerade intervjuer har den fördelen att samma frågor i stort ställs till samtliga informanter. Följdfrågorna kan däremot variera (Gillham 2008). Avsikten med intervjuerna var att fånga variationer och nyanser inom de valda temaområdena. Intervjuerna genomfördes på av deltagarna vald plats. Detta för att deltagarnas medverkan skulle ske på en plats där de kände sig trygga och bekväma. En sådan plats antogs minska eventuell nervositet och spänning, vilken hade kunnat störa och ge mindre utförliga svar. Fem av intervjuerna hölls i deltagarnas egna hem och en i föreningens lokaler. Intervjuerna varade mellan 25 och 40 minuter. Intervjuerna spelades vid
intervjutillfällena in på band och transkriberades därefter ordagrant till utskrifter (Kvale, Brinkman, 2009).
Dataanalys
Datamaterialet har analyserats med hjälp av en tematisk tolkande analys där intervjupersonernas livsvärld tolkas och beskrivs (Kvale, Brinkman, 2009). Intervjupersonernas upplevelser och det de förhåller sig till i det vardagliga livet är vad som beskrivs och förstås i analysen (ibid). En tematisk tolkande analys i sex steg (Braun, Clarke, 2006) tillämpades: Steg 1, bekanta dig med data: Först lästes utskrifterna igenom ett antal gånger för att på ett aktivt sätt bli bekant med materialet.
Samtidigt som utskriften lästes ställdes frågor till den: - Vad är det informanten säger? - Hur säger informanten det som kommer fram genom intervjun? - Hur kan det informanten säger förstås i relation till det syfte och de frågeställningar som finns i uppsatsen? Steg 2, Inled genererandet av koder: Koder, det vill säga beteckningar på de meningsbärande fragment som identifierades i utskriften, skrevs direkt i högermarginal. Samtidigt som koder skrevs ner i högermarginal fördes minnesanteckningar kring sådant som kom upp under analysen i ett separat anteckningsblock. Detta för att vid ett senare skede finnas som stöd när resultatet skulle skrivas fram till text. Steg 3,
Identifiera teman: Efter att ha läst och kodat utskrifterna ett antal gånger, klipptes utskrifterna isär i delar. De mindre meningsbärande textbitar som påminde om varandra och behandlade snudd på liknande dimensioner i analysen klustrades samman till grupper. Dessa grupper växte så småningom till preliminära teman. Vissa teman med anknytning till varandra, där det inte fanns så mycket material gick samman och bildade preliminärt tema. Steg 4, Se över teman: Temana sågs sedan över för att granska om textbitarna passade in i just dessa teman, om något behövde plockas bort eller läggas till. Steg 5, Definiera och sätt namn på teman: Därefter identifierades teman. Tre teman blev:
”Hälsa och välbefinnande”, ”Fysisk aktivitet är väldigt socialt” och ”Social praktik med inslag av fysisk aktivitet”. Steg 6, Skriv fram text: Dessa tre teman har sedan tillåtits strukturera det gradvis framväxande resultatkapitlet genom att fungera som underrubriker i resultatkapitlet. När arbetet med analysen genomförts har tankekartor ritats för att finnas som stöd och grund när resultatet sedan skrevs fram, se bilaga 3.
Resultatredovisningen utgår från intervjupersonernas utsagor och genom att beskriva dessa sker en tolkning där variationer, och nyanser bidrar till en beskrivning. Dessa variationer och nyanser nås bäst när resonemangen tillåts röra sig mellan motsatser (Kvale, Brinkman, 2009).
Etiska överväganden
Då fler individer än vad som behövdes till studien var villiga att ställa upp, lottades sex personer fram. Först lottades tre stycken från gruppen med regelbundet fysiskt aktiva och sedan tre stycken från gruppen fysiskt inaktiva. Detta gjordes för att de personer som anmält intresse av att delta i undersökningen skulle uppfatta att urvalet utfördes så rättvist som möjligt. Förhoppningen var att
ingen skulle känna att intervjuaren valde ut speciella individer. Avsikten med urvalsproceduren var att den skulle bidra med ett så varierat datamaterial som möjligt (Padgett 2012).
Samtidigt som uppsatsens syfte och tillvägagångssätt i stort förmedlades muntlig i samband med intervjuarens första besök vid pensionärsförningarna, delades ett informationsbrev ut. I
informationsbrevet redogjordes uppsatsens syfte och innehåll i stort. Först därefter ombads
informanterna ta ställning till om de ville medverka i undersökningen eller inte genom att frivilligt anmäla intresse för att delta. Deltagandet var frivilligt och informanterna kunde när som helst avbryta, utan att behöva ange motiv för detta. Därmed bedöms kravet om informerat samtycke ha tillgodosetts (VR, 2011).
Den information som samlades in via intervjuerna har anonymiserats i samband med transkriberingen genom att informanterna tilldelats fingerade namn och därmed bedöms konfidentialitetskravet vara tillgodosett (ibid).
Deltagarna i studien har noga informerats om uppsatsens syfte, tillvägagångssätt och vad det innebär att delta. Denna information fanns också i det informationsbrev som delades ut innan
intervjuerna startade. Det informerades även noga både muntligt och i informationsbrevet om att det var frivilligt att ställa upp och att de när som helst kunde avbryta om de så ville. De ljudfiler som spelats in vid intervjuerna kommer att förstöras i samband med att arbetet med uppsatsen är avslutat. Därmed bedöms nyttjandekravet vara uppfyllt (ibid).
Resultat
När den tematiskt tolkande analysen genomförts har informanterna avidentifierats och fått fiktiva genusneutrala namn. Informanterna har fått namnen Alex, Billie, Kim, Loo, Sam och Tintin. Alex, Kim och Tintin är mer fysiskt aktiva regelbundet genom att medvetet träna och röra sig för den fysiska aktivitetens skull. Billie, Loo och Sam är mindre fysiskt aktiva och tränar inte och rör sig inte medvetet för att vara fysiskt aktiva.
I resultatet berättar informanterna också om sitt deltagande i föreningsliv där den stora och återkommande föreningen är PRO, Pensionärernas Riksorganisation.
Social praktik med inslag av fysisk aktivitet
Vad enskilda informanter utför eller har utfört för former av fysisk aktivitet och vad de identifierar som fysisk aktivitet varierar mellan informanterna, och framförallt över tid. Fysisk aktivitet av olika slag är något som finns eller har funnits med genom informanternas liv på ett eller annat sätt, både bland regelbundet fysiskt aktiva och fysiskt inaktiva. Trots kraftiga variationer i omfattning och
intensitet av den fysiska aktiviteten bland informanterna, tenderar uppfattningar om hur fysisk aktivitet kan förstås och vad det inneburit för just dem att någorlunda påminna om varandra.
Informanterna antyder, oberoende av kön, ålder och omfattning av fysisk aktivitet, att hushållsarbete är ett exempel på fysisk aktivitet, såväl inomhus som utomhus. Vardaglig kroppsrörelse i och kring hemmet är något informanterna ägnar sig åt och betraktar som fysisk aktivitet. Vardagsmotion hålls fram som viktig att tillvarata. I boendet tycks en mångfald av aktiviteter behöva göras och detta tycks sammanfalla med deras egna önskemål; att ta hand om boendet, sommarstället och gården.
Tintin, Billie, Kim, Loo, Sam och Alex uppger att fysisk aktivitet framförallt uppnås; genom att
”arbeta på gården, i trädgården och arbeta på huset” exempelvis i form av att kratta, skotta, fixa i rabatter och snickra. Sam och Billie berättar specifikt om inomhussysslor, så som ”städning, bakning och fixning med annat” som måste göras. Ansvarsområden som stugan, hem, familj och engagemang inom föreningslivet innebär möjligheter till vardagsmotion, säger de. Att transportera sig aktivt till och från olika ärenden ingår också i vardagsmotion, säger Alex, Kim och Tintin. Kim berättar att tidningen vid sommarstället avsiktligt ”lämnas några kilometer bort och att den hämtas genom en cykeltur”. Alex väljer att ”cykla eller gå” när det gäller att transporterar sig till ställen som är inom ett inte allt för långt avstånd och Tintin väljer att ta en ”promenad till affären och handla”.
Alex berättar om aktiv transport: ”Sen går jag eller cyklar när jag ska någonstans. Jag åker aldrig bil när jag ska någonstans i stan. Brukar även cykla ibland till stugan” (Alex, 2013-04-30).
Enligt det som framkommer genom informanterna tenderar aktiva äldre att kombinera vardagslivets aktiviteter med intensiva träningspass. När det gäller fysiska aktiviteter som utförs för att mer medvetet vara igång, röra på sig och träna är det tre av informanterna som är mer regelbundet aktiva med den sortens aktiviteter. Det som då utförs är promenader, styrketräning på gym och träning på konditionsmaskiner. Promenader är den vanligaste fysiska aktiviteten som utförs.
Alex berättar: ”Vi tar riktiga långpromenader två gånger i veckan med stavar, jag har precis varit ute i morse. Så det gör vi två gånger i veckan jag och en kompis. Sen har jag en sån här maskin hemma som jag trampar på” (Alex, 2013-03-30).
Det är även så att de informanterna som är fysiskt aktiva regelbundet nu genom att röra på sig medvetet just för att träna, är de individer som haft större intresse av det och gjort det mer genom
hela livet.
Vid sidan av cykelturer och friluftsaktiviteter framkommer dans som en aktivitet, vilken
informanterna förknippar med fysisk aktivitet. Åka ut med båten och fiska, åka skidor, skridskor och spark samt att vistas ute i naturen och plocka bär är andra exempel på aktiviteter som bidrar till rörelse och motion. Det är aktiviteter som är vanligt förekommande även bland informanter som regelbundet är fysiskt aktiva och tränar. Bland alla konkreta aktiviteter som informanterna ägnar sig åt nämns också att ”bara vara” som starkt eftertraktad.
När gruppen inaktiva tänker tillbaka på hur det var tidigare i livet lyfts dans, promenader, och idka friluftsliv fram som viktiga och ingående delar i fysisk aktivitet. Promenader mest för att vara ute och friluftsliv likaså. Dans brukade utföras dels för rörelsen och glädjen själva dansen gav samt den sociala kontakten det ger genom att många människor befinner sig på samma ställe och utför samma aktivitet. Besvär i form av sjukdomar hindrar dem numera från att utföra mer omfattande fysisk aktivitet. Det är dock viktigt för de inaktiva att berätta om vad de brukade göra och vad de då gjorde som kopplas till att vara fysiskt aktiv.
Loo berättar: ” /.../ Dansat har jag gjort mycket alltid, men orkar inte längre. Promenader har jag tagit men sämre med det nu. Annars arbete med hus och trädgård men det är också mindre nu. Inte lika kul längre och jag har inte samma ork. Snickrat mycket förr. Åkte skidor förr” (Loo, 2013-03- 24).
Dock kan pysslandet runt familjen och sommarstället indirekt tolkas som ett hinder, då detta i vissa fall motverkat och motverkar tillgång till intensivare träningsaktiviteter. Genom att det alltid funnits så mycket att ta hand om med familj och boenden har intresset för idrott och intensivare träning aldrig infunnit sig, berättar de fysiskt inaktiva informanterna. Inte tidigare i livet heller.
Sam: ”/.../ Jag gör väl inte gymnastik så här men jag gör mycket ute. Men jag går inte ut för att gå /.../ Men jag går inte på gymnastik eller så för det känns som att jag ödslar med min dyrbara tid”
(Sam, 2013-04-24).
Om fysisk aktivitet i form av medveten, regelbunden träning och/eller rörelse aldrig framstått som en ett alternativ i livet, något informanterna aldrig haft möjlig att prova på, blir det mer begripligt att dessa personer inte tränar regelbundet. Det är inget de eftersträvar eller någonsin har eftersträvat att göra, knappt fått syn på som ett möjligt alternativ.
Möjligheter att vara fysiskt aktiv finns, säger alla informanterna. En hel del aktiviteter anordnas av föreningar. Promenader i grupp, träning på gym i grupp, dans och boule anges som exempel på mer eller mindre organiserade gruppaktiviteter. Det finns alltid möjligheter att vara ute och ta
promenader eller utföra andra uteaktiviteter som att cykla, åka spark eller skidor och att ta hand om gården. Alex nämner att det finns ett bra badhus där goda ”möjligheter att simma” erbjuds. Det råder inte brist på erbjudanden om aktiviteter eller uppslag till aktiviteter att göra på egen hand.
Tintin berättar om aktiviteter som finns att göra: ” Det finns mycket häromkring. Finns Zumba där går många men det intresserar inte mig. Jag gör annat. Ålderdomshemmet har aktiviteter, stavgång med mera. I år bra möjligheter att åka skidor och spark” (Tintin, 2013-03-23).
Även Sam berättar om aktiviteter som finns att göra: ”Vara ute, jag kan ju cykla eller gå, ta hand om trädgård eller huset. Finns ju föreningens danser och gymmet de har också” (Sam, 2013-03- 24).
De äldre som är inaktiva räknar även de upp gym i närheten och andra anordnade, erbjudna aktiviteter som möjligheter till att vara fysiskt aktiva. Emellertid går de inte dit, då mycket annat kommer i vägen. Regelbunden fysisk aktivitet på anläggningar tycks inte framstå som konkreta alternativ. Flera hinder står i vägen, framförallt sjukdom och anhörigas sjukdom. Även tankar om
”för mycket fysiskt krävande aktiviteter”, att det kan bidra till sjukdomar och/eller problem av något slag som i sin tur kan försämra hälsan kan vara hinder för fysisk aktivitet.
Billie berättar: ”Känslan av att jag kan få en hjärninfarkt när som helst. Jag tar i med det jag kan men finns alltid i bakhuvudet att jag ska akta mig och ta i lite försiktigt. Inget hinder så men jag tänker på det, det finns som ett spöke där hela tiden. Mest för att jag ska känna efter och kunna vila innan det går illa”(Billie, 2013-04-23). Att ofta känna sig ängslig över saker ger också en känsla av att hälsan inte är på topp.
De aktiva informanterna gör en poäng av hur relationen mellan sociala relationer och fysisk
aktivitet kan förstås, genom att vända på problematiken. Den fysiska aktiviteten kan också bidra till skapandet av sociala kontakter, genom att många aktiviteter som sker i grupp anordnas av
föreningar. Aktiviteter ute ger möjlighet att ”springa på” andra människor. Tintin berättar: ”Det är väldigt socialt, träffar alltid mycket människor på gymmet eller ute på promenaderna” (Tintin, 2013-04-24).
Även danserna som arrangeras av föreningarna blir till en sorts fysisk aktivitet, samtidigt som
sociala kontakter knyts och umgänget med människor som är på dansen stärks. Kim berättar att danserna som föreningen anordnar är ”väldigt populära”. Dansen ger då en möjlighet att röra på sig i kombination med socialt utbyte.
Alex säger att fysisk aktivitet bara gett henne ”positiva erfarenheter” och ”bara är bra”. Samtidigt som informanterna lyfter fram det positiva i alla former av fysisk aktivitet, så påtalas också
tendenser till ”trötthet” och ”att bli slö”, som Loo och Billie uttrycker sig.
Med fysisk aktivitet säger Kim: ”/ då känner man sig frisk och pigg. Kommer hem och duschar, då känner man sig väldigt duktig. Då har man gjort något! Gymmet gör att ryggen känns bättre som jag har mycket problem med. Efter gymmet känns det bättre, bra. Det känns alltid värt att röra på sig efter att man tagit sig tiden att röra sig. Man blir inte sämre av det utan bara bättre” (Kim, 2013-04-23).
I Kims uttalande antyds en moralisk underton och den tenderar att tillmätas större betydelse i sig än själva utövandet av fysisk aktivitet. Tintin berättar att fysisk aktivitet är något som funnits med henne genom hela livet, ett intresse och något som varit omtyckt. Inom familjen har det alltid varit något positivt med fysisk aktivitet och det är något Tintin burit med sig. Några av
familjemedlemmarna har varit duktiga idrottare, vilka fungerat som förebilder. Dessutom nämns värdet av föräldrar som alltid ”uppmuntrat” till rörelse. Billie berättar att fysisk aktivitet i form av utomhusaktiviteter och friluftsliv funnits med genom livet, något som varit omtyckt och bidragit till positiva erfarenheter.
Ett påtagligt hinder för att vara fysiskt aktiv är som Kim uttrycker det ”lathet”. Sam antyder att det finns vissa saker ”jag inte kan” (alltså kunskap saknas), vilket blir begränsande. Sjukdomar
tenderar att begränsa informanterna när det gäller fysisk aktivitet samt deras handlingskapacitet. Att vara regelbundet fysiskt aktiv skulle paradoxalt nog kunna öka handlingskapaciteten och förebygga sjukdomar.
Även om viljan finns bland informanterna kan omgivande omständigheterna sätta hinder i vägen.
När hindren är för stora blir de svåra att övervinna och just därför kan en del informanter inte vara aktiva i den utsträckning de önskar. Billie har upplevelser efter en hjärninfarkt som gett negativa konsekvenser men som ändå inte stämplat fysisk aktivitet på ett negativt sätt: ” Nej. Finns
ingenting. Efter första infarkten kunde jag inte gå rakt. Så jag fick en käpp hem. Men den la jag på vinden och tog fram cykeln i stället. Blåmärken fick jag men till slut gick det ju. Man får vara envis” (Billie. 2013-04-23).
Vad som driver och motiverar till fysisk aktivitet varierar. Kim berättar att det är mest ”tanken” på att rörelse är bra som driver till att göra något, med andra ord den moraliska aspekten. Tintin säger att det är ”viljan att göra något” och göra något ”annat än att handarbeta” som motiverar. Men även sambon driver på lite ibland, vill ta promenader och röra på sig. Både Alex och Kim reflekterar över att bra motivering är att ”planera” in utförandet av fysisk aktivitet. Då blir det svårare att hoppa av.
Alex berättar: ”Vi har ju kommit på att det är bra när man bestämmer med någon. Nu går vi tisdagar och fredagar klockan åtta. Då ska det mycket till innan vi ringer återbud. Så det är bästa sättet att motivera sig att göra något. Att bestämma med någon annan, då sätter man den på pottan om man inte går” (Alex, 2013-04-30).
Hälsa och välbefinnande
Informanterna berättar att hälsa handlar om att inte drabbas av sjukdom, vara pigg och glad, utan krämpor och besvär. När allt står ”rätt” till har god hälsa infunnit sig. Att välbefinnande och hälsa är nära kopplat till dagsform och situationsenlig känsloläge blir tydligt framträdande i
informanternas utsagor.
Loo berättar: ”När jag går upp på morgonen och känner att man, att det inte är något fel på en.
När man kan göra det man vill göra. Orkar med det man vill, kan göra det man önskar” (Loo, 2013-04-24).
Något som är återkommande och ger eller har gett alla informanterna välmående och känslor av lycka är dans. Sam berättar: ”Dans har ju varit min grej. När vi dansat har jag mått bra. Det har varit roligt” (Sam, 2013-04-24).
Informanterna berättar att hälsa och välbefinnande hänger ihop med känslor som förnöjsamhet, lycka och att vara duktig. Informanterna säger att när de gjort något som de känner sig nöjda med är den aktiviteten ofta kopplad till fysisk aktivitet av något slag. När Tintin, Sam, Billie, Alex och Kim utför fysisk aktivitet tenderar det att få dem att i stunden känna sig, lyckliga, nöjda, pigga, glada och friska. Lyckokänslor tenderar alltså att svara mot fysisk aktivitet.
Billie berättar om känslor efter något som varit fysiskt krävande: ”Trött, slö och lycklig. Då har jag klarat av det” (Billie, 2013-04-23). Aktiviteter som är mer av det fysiska slaget förknippas alltså med ofta just med som Kim, Sam och Alex sa, god hälsa.
Ovisshet, rädsla, ängslan och oro beskrivs däremot som exempel på känsloyttringar som förknippas med försämrad hälsa. Billie berättar om hur det kändes efter en hjärninfarkt: ”När rädsla finns, efter en hjärninfarkt när jag var riktigt arg på allting jämt, blev arg lätt för ingenting. Då kände jag att det inte var jag” (Billie, 2013-04-23).
Sam berättar hur varierande känslor av oro lätt blir begränsande i vardagen, när ens livskamrat insjuknar: ”Jag var ängslig när vi skulle göra något. Men man lärde sig det med. Sedan blev sambon sjuk igen, då gick det ner igen. Ängslan över hur det ska bli” (Sam, 2013-04-24).
Några av informanterna tar upp att god hälsa är när det går bra för familjen. God hälsa förknippas även med att familjen och även vännerna mår bra. När det däremot handlar om att berätta vad som begränsar eller försämrar hälsan nämns sjukdom och anhörigas sjukdom. Egna och anhörigas skador och smärtor likaså. Negativa besked om framförallt sjukdom eller inga besked alls om vad som kan vara fel när det känns i kroppen att något är fel, försämrar välbefinnandet och hälsan. Kim berättar att beskedet om hans sjukdom försämrade känslan av välmående och hälsa.
Tillfällen när läkare inte litar på äldres egna ”känslor om att något är fel”, tycks försämra hälsan.
När inget besked finns att få om att den egna intuitionen om att något är ”fel” stämmer eller inte stämmer försämrar denna ovisshet och rädsla välbefinnandet.
När det i stället kommer positiva besked eller besked som bekräftar informanternas tidigare farhågor om att något är ”fel”, får det paradoxalt nog informanternas hälsa och välbefinnande att förbättras. Läkarens erkännande och bekräftelse av att det de själva upplevde som ”fel” stämde – de hade ”rätt” i sina farhågor, vilket tillmäts större betydelse än läkarens diagnos.
Att sjukvårdspersonal och läkare visar respekt, bekräftelse och tilltro till äldres kapacitet att själva bedöma kroppsliga förändringar visar sig vara starkt kopplade till välbefinnande och hälsa.
Tintin berättar: ”När läkare tror på det man säger. När de på det och man får ett bevis för att man hade rätt. Att känslan av att man mår dåligt stämmer. Att de tror på det, hittar bevis och hjälper till med problemet. Lättnad när de inom vården tror på det man säger” (Tintin, 2013-04-23).
Positiva händelser samt att ha en positiv inställning återkommer informanterna till som viktiga delar för att behålla kontroll över vardags livet. Både Billie och Sam betonar vikten av just positiv
inställning och gnista.
Billie berättar: ”Funderar aldrig på svåra saker eller hur jag ska klara av det. Utan försöker man vara optimist så tror jag att man klarar av det man hamnar i. Positivitet är viktigt. Positiv
inställning får mig att klara av saker till 99 procent” (Billie, 2013-04-23).
Hjälp vid behov och möjligheten att få hjälp när det behövs eller när informanterna vill ha hjälp, framkommer som viktigt för hälsan och välbefinnandet.
Sam berättar: ”Jag har också varit sjuk och åkt ambulans, då är man glad för den hjälpen. Att hjälp inte är omöjligt känns bra” (Sam, 2013-04-24). Både Sam och Billie berättar att de är glada att det finns hjälp att få och att de kan få hjälp när det behövs.
Att informanterna gör det de brukar göra, att de klarar av och orkar göra det de önskar och vill, utan att hindras i någon större utsträckning, hävdar de skapar välbefinnande. Att på egen hand ta sig upp ur sängen och på egen hand genomföra vardagliga aktiviteter, precis som vanligt, förknippas med god hälsa.
Billie berättar om vad hälsa är: ”Ja, hälsa för mig är att jag går upp på morgonen och bäddar min säng, att jag känner mig pigg och orkar med dagen. Klarar av att göra det jag vill.” (Billie, 2013- 04-23). Billie fortsätter med att hälsan påverkas positivt av att ha lärt sig själva ”… orka och klara av saker och ting”. Informanterna återkommer i sina berättelser till ”att orka” och ”att klara av”
som viktiga delar för att nå välbefinnande och hälsa. Detta har tolkats som uttryck för vardagliga betydelser och uttryck av att ha kontroll över sitt liv och det som sker i vardagen.
Glada minnen är till för att glädjas åt, sådant som hänt tidigare i livet och gjort att de mått bra. Det påverkar hälsan positivt och bidrar till välmående, säger Sam.
Avkoppling är centralt för informanterna och beskrivs som en förutsättning som möjliggör upplevelser av god hälsa. Informanterna säger att de mår bra av att genomföra aktiviteter som får dem att koppla bort det vardagliga, vilket därmed skapar utrymme för avkoppling. Avkoppling kan handla om resor, att spendera tid på sommarställen, semestra på olika andra sätt eller utföra
aktiviteter utomhus. Miljöombyte är något som tycks göra gott för hälsan.
Kim berättar: ”Vi har ju sommarstället, där jobbar vi. Där bor vi hela sommaren, det är vår rekreation. Jag fiskar i sjön i stugan. Jag mår alltid bättre när jag får komma till stugan. Det ger ombyte i miljön. Det var mycket jobb när vi hade både hus och stuga, det var jobbigt. Nu känns det
bättre. Mer avkoppling att åka till stugan nu. Vi behöver aldrig tänka på att huset också ska tas hand om” (Kim, 2013-04-23).
Fysisk aktivitet är väldigt socialt
Familj, släkt, vänner och föreningsliv beskriver informanterna som centralt, vilket särskilt framkommer i deras berättelser om sociala kontakter och relationer. Till de sociala delarna i livet räknas familjen, vännerna och föreningslivet som alla informanter på ett eller annat sätt är delaktiga i. Sociala dimensioner framträder i informanternas berättelse som en ”kopplingscentral” varifrån annars skilda aspekter kopplas ihop med varandra:
Kim berättar: ”Jo vi har väldigt goda vänner i stugan som vi är mycket i lag med. Vi har varit på bussresor med dem och planerar även nu att åka på bussresor med dem. I fjol var vi till Norge i år kanske vi åker till Kroatien. Om det blir av är inte säkert men förmodligen blir det så. Sen har jag bra kontakt med vänner här på området och med mina bröder. Vi har bra kontakt med släkt lite längre härifrån, vi brukar hälsa på varandra. Sen med PRO är vi engagerade i sången och på mötena. Sambon i köket och jag dukar och fixar. Där har jag många vänner. Det är mycket aktiviteter här” (Kim, 2013-04-23).
Den sociala dimensionen i livet är något informanterna tillmäter stor betydelse för vad de sedan tar itu med, till exempel fysisk aktivitet. Detta kan i sin tur få betydelse för hur deras välbefinnande formas.
Att den fysisk aktivitet kopplas till sociala aktiviteter framkommer genom att informanterna berättar om fysiskt aktivitet och att det då är i form av gruppaktiviteter eller tillsammans med en vän eller sambo. Tintin berättar att just fysisk aktivitet ”är väldigt socialt”. Genom att röra sig, gå
promenader eller vara på gymmet och träna är det lätt att träffa andra människor att prata med. Det kan handla om ”att ställa en enkel fråga om vädret”. Den fysiska aktiviteten som erbjuds av föreningar eller andra är också i form av aktiviteter i grupp. Kanske just för att få kombinationen mellan den sociala delen och den fysiska aktiviteten som då eventuellt lockar fler.
Tintin berättar om fysisk aktivitet och dess sociala del: ”Det är socialt. Jag träffar mycket folk på gymmet och det är en stor del av att gå dit. Promenerar man så möter man alltid nån man kan säga några ord till” (Tintin, 2013-04-23).
Informanterna berättar om att familj och släkt håller de regelbunden kontakt med. Kim och Tintin berättar om de sociala relationer som finns med släkt och familj. Den behålls genom regelbunden
kontakt. Alex och Billie berättar med stolthet om tid och umgänge med barnbarn vilket ger socialt utbyte och bidrar till att de mår bra: ”När jag får träffa barnbarnen. Gå på badhuset och bada det är kul att göra med dem. Det gör vi ofta och länge” (Alex, 2013-04-30).
Vänner utgör en viktig del av informanternas liv. Sociala relationer, sociala utbyten och människor att hålla regelbunden kontakt med. Billie berättar att socialt utbyte och kontakt med andra kan ske med nya människor som träffas inne på affären eller på resor. Informanterna berättar om många vänner som de träffar, många är aktiva inom samma förening. Genom föreningens försorg knyts kontakter genom deltagande i aktiviteter och möten. Det är genom träffarna som en stor del av kontakterna med dessa personer upprätthålls. Pensionen har öppnat upp nya möjligheter för att dels hålla kontakt med tidigare vänner och dels knyta nya band. Engagemanget och delaktigheten i föreningarna och de aktiviteter som arrangeras verkar bidra till ett konstant flyt i vänskapsrelationer och sociala band. Det går inte att ta miste på att informanterna ser stora fördelar med föreningslivet när det handlar om möjligheten att behålla välbefinnandet och en god vigör.
Informanterna är på ett eller annat sätt delaktiga i föreningsliv. Föreningslivet står för mycket av informanternas umgänge och deras umgängeskrets genom de aktiviteter som utövas inom
föreningarna. Det ger också tillfällen till regelbundna och återkommande kontakter, då många av aktiviteterna är regelbundna och fortlöper över tid. Sociala utbyten i föreningar öppnar upp möjligheter för att ingå i styrelser, resekommittéer, allmänna möten med föreningen, sånggrupper, gympagrupper och danstillställningar.
Tintin berättar: ”Föreningslivet inom föreningen ger sociala utbyten. Jag är väldigt engagerad där.
Är med i styrelsen, kaffekommittén, är reseledare och cirkelledare. Det är väldigt roligt. Jag får mycket respons på resorna när det varit bra lyckade resor” (Tintin, 2013-04-23).
De aktiviteter som av föreningarna erbjuds som är mer av det fysiska slaget är också samtidigt av det sociala slaget. De fysiska aktiviteterna erbjuds i form av gruppträningar, vilket då bejakar både behovet av fysisk aktivitet och sociala kontakter.
Det sociala är av stor vikt för informanterna vilket märks även om de inte sätter ord på det just genom att säga precis orden att det är viktigt. Men sättet de berättar om vänner, familj och om det de gör i föreningslivet gör att det går att iaktta hur de skiner upp och blir glada. Det alla
informanterna uppger som viktiga delar med de sociala kontakterna och utbytet med andra människor har jag tolkat som uttryck för socialt kapital. Det framkommer vid intervjuerna främst genom att de har just kontakt och umgänge med andra människor. Kim säger att det är viktigt för att
då behöver man inte sitta själv och vara ensam, Tintin, Loo, Alex och Sam är alla inne på att det är trevligt att umgås och ha kontakt med andra.
Loo berättar om sociala kontakter: ”Det är väl att umgås med andra, umgås med de man träffar och har saker ihop med. Som kören och spelkompisarna” (Loo, 2013-04-24).
Tintin, Kim och Loo är alla inne på att sociala kontakter är viktiga delar, att göra saker tillsammans.
Att de tillsammans med andra kan aktivera sig och hitta på olika saker.
Tintin berättar om det viktiga med sociala utbyten: ”Det är att jag har något att göra. Jag vill alltid ha något att göra. Tror det beror på att jag haft det yrket jag hade som pedagog, då fanns det alltid saker att göra. Även på kvällarna. Därför vill jag ha saker att göra nu med. Umgänget och att träffa folk gör att det finns saker att göra” (Tintin, 2013-04-23). Görandet tenderar att inkludera varierande grad av vardagsmotion.
Känslor av samhörighet, tillit och stöd antyds som viktiga i informanternas utsagor om det sociala utbytet. Billie, Sam och Alex berättar att samhörighet och att det finns någon omkring att dela saker med är viktigt med det sociala utbytet. Sam vill ha någon att dela upplevelser med och ge sitt öra till andra. Att lyssna till vad andra berättar är viktigt, säger Sam. Sam: ”Ja det viktigaste. Att ha någon att dela saker med. Ringa till någon att dela saker med och höra hur det är. Prata om saker och lyssna på andra” (Sam, 2013-02-24).
Alex tycker det är viktigt att det finns någon att prata om djupare händelser och upplevelser med och att någon finns där om det skulle hända något negativt. Billie berättar också att det är viktigt att kunna lita på den individ som samtalet hålls med och känna att individen tar åt sig av det som sägs.
Billie: ”Att jag kan, när vi pratar att jag kan lita på den människan. Att den jag pratar med tar åt sig vad jag säger och pratar om och inte hittar på något eget. Att kontakten finns med just den man pratar med. Jag vill känna samhörighet men den jag pratar med och inte bara kallprat” (Billie, 2013-04-23).
Något som inte heller någon av informanterna nämns med specifika ord är vikten av att ha den människan de är sammanboende med och har vid sin sida i livet. Men det märks tydligt på hur de pratar när de pratar om resor, umgänge, aktiviteter, hälsa ja allt, att det heterosexuella paret utgör en utgångspunkt för hur det sociala livet organiseras. Detta bland annat utifrån att informanterna väljer att berätta om händelser och episoder i ”vi-form” även fast frågorna är ställda till dem som enskilda
personer. Berättelser om vad informanterna gör formulerade utifrån ”jag gör” förekommer mycket sparsamt i materialet. Vad än informanterna pratar om så är maken/frun inkluderad på något sätt.
Det har kunnat iakttas i något de säger i kombination med ett uttryck i ansiktet, genom en gest eller annat kroppsspråk den informant som intervjuats uttryckt, vilket antyder känslor av hur viktig parrelationen är.
Diskussion
Resultatdiskussion
Hälsa kan förstås som nära förknippat med grad av kontroll i livet (Karasek, Theorell, 1990). Att tappa kontroll i livet framträder i resultatet som ett hot. Att utföra vardagliga sysslor så som
informanterna alltid gjort, förknippas med välbefinnande och hälsa. Mot bakgrund av att individuell handlingskapacitet begränsas av åldrande, visar resultatet att de möjligheter som förknippas med att följa personliga impulser och önskemål, ta hand om sig själva, blir högt värderade. Känslor av varierande slag blir framträdande i resultatet; förnöjsamhet, kontroll i vardagen, ta hand om sig själv och lycka. Allt detta bidrar till att må bra.
I resultatet framträder vardagsmotion som vanligt förekommande fysisk aktivitet, bland såväl aktiva som inaktiva äldre. Forskning visar också att vardagsmotion är gynnsamt för hälsan
(Folkhälsorapport, 2001, Kallings, 2010, Ståhle, 2009). Kroppars energiomsättning ökar genom att stå, gå och pyssla med småsaker (Kallings, 2010), vilket blir viktigt för hälsan eftersom all rörelse är bättre än att vara stilla (Ståhle, 2009).
De informanter som är regelbundet fysiskt aktiva hänvisar till episoder och händelser från unga år, som fostrade dem till regelbunden fysisk aktivitet. Detta överensstämmer med tidigare forskning som visar att individer som utför aktiviteter i tidig ålder tenderar att fortsätta med detta och även andra när de når högre ålder (Folkhälsorapport, 2001). Det är positivt att lägga grunden för vanor hos individer redan i tidig ålder (ibid).
Samtidigt som aktiva äldre i resultatet antyder att regelbunden fysisk aktivitet vid
träningsanläggningar skapar betydelsefulla sociala kontakter, vilket i sin tur bidrar positivt till att främja välbefinnandet betonar inaktiva äldre hur sociala relationer och sociala kontakter i
föreningsliv innebär möjligheter till vardagsmotion. Några konkreta exempel på aktiviteter som föreningarna erbjuder är promenader, dans och gymträning. Sociala relationer och fysisk aktivitet tenderar att sinsemellan kopplas till varandra på komplexa sätt.
I tidigare forskning antyds att sociala kontakter och stöd från vänner påverkar graden av fysisk
aktivitet hos de äldre i positiv riktning. Just för att det i gruppen äldre är av stor betydelse att känna delaktighet och tillhörighet till sociala grupper (Rydwik, 2012). I den aktuella studien visas att sociala kontakter och relationer i en förlängning tenderar att förstärka graden av fysisk aktivitet bland äldre. Detta även när det gäller de fysiskt inaktiva, då föreningslivet indirekt utgör ett led i främjandet av fysisk aktivitet.
Familj, släkt och vänner betonas som viktiga, då det öppnar upp möjlighet till umgänge,
regelbundna kontakter och stöd. Detta får informanterna att må bra vilket inte är särskilt förvånande eftersom det är känt och bekräftas i tidigare forskning att individuell hälsa påverkas av sociala relationer (Thorslund, Larsson 2002). Sociala relationer och nätverk påverkar äldres hälsa och åldrande positivt (ibid).
Psykisk ohälsa, sjuklighet, stress och dödlighet är dessutom positivt relaterat till sociala relationer (ibid) och socialt stöd (Baum, 2007). Stöd från familj, vänner (Yuan, Weng, Chou, Tang, Lee, Chen, Chuang, Yu, Kuo, 2010) och andra individer i omgivningen (White, Wójcicki, McAuley, 2011) underlättar för äldre när det handlar om att ägna sig åt just fysisk aktivitet. Individer som känner ett starkare stöd tenderar att vara mer fysiskt aktiva (ibid). Resultatet visar att informanterna har tillgång till socialt stöd från både vänner och familj.
Vid sidan av familj och släkt utgör föreningslivet en central del i de äldres sociala relationer och kontakter, alltså deras ”sociala kapital” (Baum, 2007). Kapitaltermen benämner värdet av de sociala relationerna, sociala banden och kontakterna. Indikationer finns på att samhällen som lider av lågt socialt kapital har högre dödlighet än samhällen där det sociala kapitalet är högt. Samhällen som erbjuder sina medborgare socialt stöd är också samhällen med högre grad av hälsa än andra (ibid).
Ett konkret exempel på hur värdet av socialt kapital beskrivs i empirin utgörs av de styrelseuppdrag som nämns, vilka tycks generera viss auktoritet och position. Att föreningslivet tillmäts stor
betydelse i informanternas berättelser, tolkas som uttryck för att det stärker de äldres
maktpositioner, om så bara någon grad. Denna grad blir viktig utifrån att den tycks motsvara precis vad som behövs för att äldre ska uppleva hälsa. Det Marmot (2005) kallar ”status syndrome”, påminner om detta. Även han hävdar att status gynnar hälsan. Dock är alla informanterna i den här undersökningen aktiva inom föreningsliv vilket i sig kan påverka resultatet att visa just att
föreningslivet hjälper till att få dem att uppleva hälsa. Skulle informanter användas som inte alls är aktiva inom föreningsliv skulle resultatet kanske ta en annan vändning och ge helt annan
information gällande vikten av deltagande i föreningsliv.
