Är robotrådgivning framtidens nya investeringsrådgivare?

Är robotrådgivning framtidens nya

investeringsrådgivare?

Av: Louis Touma & Andreas Gialetsis

Handledare: Ogi Chun

Södertörns högskola | Institutionen för samhällsvetenskaper Kandidatuppsats 15 HP

Abstract

Background

Digitalization have been affecting the world industries the past years. With this, Banks have been digitizing their products and services for their customers to be competitive in the sector. The investment advisement has been a part of this digitization. Banks nowadays compete with robo-advising, which originates from the USA. In Sweden this is relatively new for both the banks and the customers, and therefore has some challenges to face, before it can replace the traditional investment advising.

Purpose

The purpose of the study is to investigate and compare the robo-advisement to the traditional investment advising, but also to explore if the users of the robo-advice thinks if it is enough developed to replace the traditional investment advising.

Method

To achieve the results for our study, we have chosen a qualitative method with the use of semi-structured interviews with ten respondents which meets the requirements to participate in the interview for the study’s purpose. To give a brief overview of the respondents answers we will conclude them into tables, and to attain the purpose of the study we will analyze the results with the theories used in our study and previous research in the subject.

Conclusion

After analyzing the results we have come to a conclusion that the robo-advice need to be more developed due to its incompatible function to process the information from the users to offer them a complete investment advisement. Therefore the robo-advisory is not yet ready to replace the traditional investment advising but could still be used as a good complement together with the physical interaction of the users and investing advisors. This because of the time efficiency of the robo-advisement and the traditional investment advisors capability to build a relationship and create trust in between them.

Keywords: Robo-advisory, Investment advisory, Traditional advisory, Digitalization,

Sammanfattning

Digitaliseringen har varit en påverkande faktor på världens olika industrier under de senaste åren. Till följd av detta har även bankindustrin pressats till att digitalisera produkter och tjänster inom sin verksamhet för att vara konkurrenskraftiga. En tjänst som utvecklats inom bankindustrin är huvudsakligen investeringsrådgivning, där robotrådgivningen tillkommit, som innefattar en digital rådgivning utan fysisk kontakt. Denna utveckling har sitt ursprung i USA, men har nyligen även implementerats inom den svenska banksektorn.

Robotrådgivningen är således en ny tjänst för både bankerna och deras kunder, vilket kan innebära att den fortfarande behöver bearbetas. Robotrådgivningen bidrar därmed inte enbart med positiva utfall, utan även utvecklingsmöjligheter.

Syftet med denna studie är att undersöka kunder och investerares syn på den fysiska traditionella rådgivning som redan etablerats, i förhållande till den nytillkomna

robotrådgivningen. Med detta kommer vi även undersöka om svenska bankkunder anser att robotrådgivningen är tillräcklig för att ersätta den fysiska rådgivningen.

För att uppfylla studiens syfte, kommer en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer att användas, där tio respondenter har kontaktats för att genomgå en djupare intervju utifrån specificerade urvalskriterier. I studien presenteras respondenterna i en tabell, med grundläggande information, som ger en översiktlig bild om vilka respondenterna är. Resultatet som samlats in har bearbetats och lett fram till en analys med tidigare forskning och teorier, där det huvudsakligen framgår att robotrådgivningen idag inte är tillräckligt utvecklad. Detta eftersom den brister i informationsbearbetning som senare ska vara grunden till ett investeringsbeslut. Däremot kan man påstå att ett samarbete mellan fysisk- och

robotrådgivning inom investeringar skulle vara optimalt, eftersom de kompletterar varandra vilket effektiviserar arbetet, men även så försvinner inte den fysiska kontakten mellan kund och rådgivare.

Nyckelord: Robotrådgivning, Investeringsrådgivning, Traditionell rådgivning, Digitalisering,

Begreppsdefinitioner

Investeringsrådgivning

Med investeringsrådgivning innebär det att ge personliga råd om finansiella instrument inom värdepappersmarknaden, främst gällande fonder och aktier. Investeringsrådgivningen kan utövas via en fysisk rådgivare eller via ett automatiserat rådgivningsverktyg som exempelvis en robotrådgivare (Olivendahl & Thorsbrink, 2016).

Robotrådgivning

Enligt fondbolagen(u.å) så definieras robotrådgivning som en digital rådgivning som sker genom att kunder förser roboten med information om exempelvis ens risk, för att sedan få råd av roboten om vilka investeringar man bör investera i med förhållande till den angivna risken.

Fysisk rådgivning

Fysisk rådgivning är enligt SEB(u.å) & Handelsbanken(u.å) en form av rådgivning där kunder kan få råd genom möte med en legitimerad rådgivare via telefon eller möte på kontor.

Risknivå

Enligt avanza(u.å) så är ens risk baserad på två faktorer; sannolikhet och konsekvens. Det är när man sätter dessa faktorer mot varandra i ett investeringsbeslut man får fram vilken ens risknivå är.

Artificiell intelligens

Artificiell intelligens, som förkortas med AI är ett relativt nytt och aktuellt ämne som ofta kommer på tal när man diskuterar om framtida aspekter. Detta innebär att begreppet kan vara svårt att definiera, vilket även Gisslen (2014) bekräftar i sin tekniska prognos om Artificiell intelligens. I samma prognos nämns det dock även att den mest populära definitionen av AI är människolik intelligens, då begreppet förknippas med ett logiskt tänkande eller självlärande.

Chatbot

Chatbot är ett begrepp som ofta kan användas och förknippas till artificiell intelligens, då en chatbot är ett datorprogram eller rättare sagt en robot som används med syftet att

Innehållsförteckning

2.1 Djupare förklaring av robotrådgivning kontra fysisk rådgivning ... 5

2.1.1 Robotrådgivning ... 5

2.1.2 Fysisk rådgivning (traditionell rådgivning) ... 6

2.2 Informationsasymmetri ... 6

2.3 Transaktionskostnader... 7

2.4 Modern portföljteori: Risk & Avkastning ... 7

2.5 Tidigare forskning ... 8

2.6 Koppling av teorier och tidigare forskning... 11

3. Metod ... 13

3.1 Val av metod ... 13

3.2 Val av intervjuunderlag & genomförande ... 13

3.3 Analysmetod ... 14 3.4 Urvalskriterier ... 14 3.5 Urval ... 15 3.6 Etik ... 15 3.7 Kvalitetskriterier ... 16 3.7.1 Tillförlitlighet ... 16 3.7.2 Pålitlighet ... 16 3.7.3 Konfirmering ... 16 3.7.4 Överförbarhet ... 17 3.8 Kritik av metod ... 17

3.9 Källkritik och trovärdighet ... 18

4. Empiri ... 19

4.1 Respondent info (Tabellform) ... 19

4.2 Intervjusvar ... 20

4.3 Sammanfattning av intervjusvar (tabellform) ... 25

5. Analys ... 29

5.1 Är den förväntade avkastningen värt risken? ... 29

5.3 Är tidsbesparing vid robotrådgivning en avgörande faktor? ... 31

6. Slutsats ... 33

6.1 Hur påverkas investerarens riskbenägenhet i förhållande till förväntad avkastning, vid val av rådgivnings form? ... 33

6.2 Hur bör man utveckla inhämtningen av information för att tillfredsställa en investerares önskemål utifrån ens förutsättningar, vid en automatiserad investeringsrådgivning? ... 33

6.3 Hur påverkas investerare till val av rådgivnings form när det gäller transaktionskostnader? ... 34

6.4 Sammanfattande slutsats ... 34

7. Förslag för vidare forskning ... 35

Litteratur- och referenslista ... 36

1. Inledning

Under följande avsnitt kommer studiens bakgrund och problem lyftas fram och presenteras med stöd av både artiklar och vetenskapliga artiklar. Detta ska upplysa läsarna om ämnets aktualitet och tydliggöra eventuella problem som studien avser att undersöka. Därefter kommer en problemställning presenteras med relevanta forskningsfrågor och slutligen ska även studiens syfte och avgränsningar belysas.

1.1 Bakgrund

Dagens globalisering har bidragit till flera utvecklingar inom digitalisering och innovationer, vilket skapar konkurrens mellan företag till att ständigt anpassa sina arbetssätt i samhället i takt med digitaliseringen (Antikainen et al., 2018). Detta innefattar även bankverksamheten i helhet, där banker sätts inför utmaningar att hänga med den teknologiska utvecklingen för att vara konkurrenskraftiga. Enligt Nguyen et al (2007) är det viktigt för banker att presentera mål för att tillfredsställa sina kunders behov, eftersom kunderna är en viktig komponent i bankernas utvecklingsprocess.

Kunderna är samtidigt en stor faktor när det kommer till konkurrensen mellan bankerna. Det är därför viktigt för bankerna att kontinuerligt utveckla sina tjänster och produkter för att ständigt tillfredsställa kunderna (Zott & Amit, 2017). Digitaliseringen har skapat möjligheter för banker att utveckla alltmer digitala funktioner och applikationer för att underlätta

åtkomligheten för kundernas tillgångar på banken (Gruber et al, 2011). Detta har lett till att många banker väljer att utnyttja och implementera chatbots och artificiell intelligens

algoritmer i deras produkter och tjänster för att skapa bättre kundupplevelser. Chatbots bidrar till ett internetbaserat meddelandesystem, som skapar möjligheter för kunder att få frågor besvarade enkelt och smidigt, medan AI algoritmer öppnar upp för mer digitaliserade tjänster och produkter, där en av tjänsterna bland annat skapar investeringsstrategier för att öka värdet av kunders investeringar (Vedepradha & Hariharan, 2018). Banker har på senare tid även påbörjat digitalisering av rådgivning, vilket har sitt ursprung från USA där det varit mer aktuellt under en längre period.

skapa sig en bättre bild om hur bra en investering egentligen är. Rådgivarens roll i samhället är med andra ord väldigt viktig, utifrån både myndigheter och ‘’vanliga’’ investerare

(Paetzold et al, 2015).

Samtidigt har internationella banker börjat med användningen av finansiell teknologi, också kallat ’’Fintech’’, inom rådgivningstjänster (Belanche, Casaló & Flavián. 2019). Detta har lett till att transaktionskostnaderna minskar, eftersom man avlastar och ersätter den fysiska

arbetskraften inom bankerna. Samtidigt effektiviseras rådgivningen till kunder/investerare genom att erbjuda rådgivningen genom robotar, vilket bidrar till lägre transaktionskostnader som kan vara i form av tid (Henten & Windekilde, 2016). Svenska banker har efterföljt denna internationella utveckling, genom att själva påbörja användandet av Fintech, där

robotrådgivningen är en del av konceptet (Kaya, 2017; Fisch, Laboure & Turner, 2017). Men införandet av robotrådgivning innebär även en del utmaningar och risker som bland annat gäller svårigheten att behålla en god och personlig relation till sina kunder. Främst när det kommer till att ge ut den information som efterfrågas av kund samt begäran om

rådgivning för investeringsmöjligheter (Monaco, 2017; Lui et al, 2018).

1.2 Problemformulering

Investeringsrådgivning inom banker har tidigare enbart varit att erbjuda rådgivning om investeringar inom främst fonder och aktier till kunder på ett fysiskt plan. Robotiseringen av bankärenden, är som tidigare nämnt en del av digitaliseringen, därav har robotrådgivning tillkommit och används nu som en tjänst inom banken. Detta medför till att

investeringsrådgivningen kan erbjudas till kunderna av olika slag, såsom automatiserad förvaltning, där tillgångarna förvaltas av banken, men även en mindre omfattande rådgivning där endast fondförslag ges till kunderna där de får välja fonder själva (Nordea, u.å; Avanza u.å; SEB, u.å; Swedbank, u.å).

Robotrådgivningen har hittills fått stå ut med en del kritik, gällande behandling och

förvaltning av kunders ekonomiska medel. Detta eftersom rådgivningsformen tenderar att inte se över varje investerares specifika riskbenägenhet och ekonomiska situation, då det

framkommit att robotarna ibland inte har kunnat säkerhetsställa kundernas riskgrupper. Det som kan inträffa då är att robotarna råkar placera kundens besparingar i en portfölj där risknivå är högre än vad kunden faktiskt är bekväm med (Lam, 2016). Detta kan följaktligen vara relevant att undersöka för att få svar på tal, om robotrådgivningen är fullt ersättningsbar gentemot fysiska rådgivare, eftersom robotar inte har samma förutsättningar att sätta sig i kunders personliga positioner. Informationsasymmetrin är således ett faktum i relationen mellan kund och robot, där roboten måste utvecklas för att kunna samla in tillräcklig information, i avsikt att tillfredsställa kundens mål på bästa möjliga sätt (Olivendahl & Thorsbrink, 2016).

Monaco et al (2017) menar att det kan bli problematiskt att ersätta fysisk rådgivning mot robotrådgivning eftersom den fysiska kontakten och att skapa relationer med kunderna är en viktig del i det hela. Om fysisk kontakt inte kan närvara i ett investeringsbeslut så kan man gå miste om viktiga detaljer som oftast uppkommer vid fysiska möten mellan kund och

rådgivare. Lui et al (2018) menar också att robotrådgivning inom banker i framtiden kommer behöva ett samarbete mellan robot och människa för att uppnå bästa möjliga resultat. Detta för att bibehålla en relation mellan kunderna och banken, men även för att bistå med effektiv kundhantering.

Sammanfattningsvis kan man vara övertygad om att problematiken med robotrådgivningen ligger i att robotarna inte får ut tillräckligt med information från kunderna som i sig är

investerarna. Detta på grund av brist på kunskap hos kunder inom finansiella instrument, men även brister i utformandet av robotens tillvägagångssätt, för att få fram den information som behövs utifrån varje kunds förväntningar på avkastning och risk. Det är även viktigt att ha ett högt förtroende från kunden, till bankens sätt att ge rådgivning. Detta kan då bli problematiskt vid robotrådgivning eftersom robotar inte har samma förutsättningar att förstå sig på kundens behov, likt en fysisk rådgivare skulle göra. Därav finns även ett intresse att undersöka hur skillnaderna ur ett kundperspektiv mellan den fysiska rådgivningen och robotrådgivningen inom aktier och fonder upplevs. Detta för att således kunna klargöra vilka

1.3 Problemställning

Den digitaliserade banksektorn är ett resultat av teknologisk utveckling där nya

automatiserade rådgivningstjänster erbjuds från bankerna, som i sin tur skapar konsekvenser för kunder. Genom att analysera skillnader mellan fysisk- och robotiserad rådgivning när det kommer till informationsinsamling, rådgivningsbeslut och effektivitet, kan man få fram information som bidrar till framtida utveckling av robotrådgivningen.

1.4 Forskningsfrågor

1. Hur påverkas investerares riskbenägenhet i förhållande till förväntad avkastning, vid val av rådgivnings form?

2. Hur bör man utveckla inhämtningen av information för att tillfredsställa investerarens önskemål utifrån ens förutsättningar, vid en automatiserad investeringsrådgivning?

3. Hur påverkas investerare till val av rådgivnings form när det gäller transaktionskostnader?

1.5 Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka robotrådgivning i förhållande till fysisk rådgivning när det kommer till investeringar i form av fonder och aktier. Detta genom att granska vilka ledande konsekvenser utvecklingen har bidragit till, samt även undersöka vilka de positiva alternativt negativa aspekterna av utvecklingen är, ur kund- och investerarperspektiv.

1.6 Avgränsning

2. Teori

Under teoridelen kommer teorier för studien att tas upp, för att underlätta forskningen som bedrivs under uppsatsens gång, samt ge en djupare förståelse kring de olika rådgivningsformerna, men även hur teorierna används. Tidigare forskning kommer även att presenteras och slutligen kommer relevansen av teorierna och tidigare forskning att diskuteras.

2.1 Djupare förklaring av robotrådgivning kontra fysisk

rådgivning

2.1.1 Robotrådgivning

Flera banker i Sverige erbjuder idag två former av robotrådgivning som de benämner för automatisk förvaltning och fondgenerator/fondväljare. Robotrådgivningen är en relativt ny rådgivningsform i Sverige, vilket innebär att alla svenska banker ännu inte applicerat denna form av rådgivning i sin verksamhet. Däremot är den fysiska rådgivningen allt mer vanlig i Sverige och erbjuds i större grad av alla banker som har fysiska kontor.

Automatiserad förvaltning

En automatiserad förvaltning, är en form av robotrådgivning med en målgrupp som inte har tid eller kunskap om investeringar. Detta eftersom man genom att svara på korta frågor om ens sparande, inte väljer sina placeringar själv, utan låter banken eller ‘’sparroboten’’ att förvalta pengarna utifrån ens svar på frågorna (Nordea, u.å; Avanza u.å; SEB, u.å; Swedbank, u.å). Denna form baseras på Markowitz (1952) moderna portföljteori som fokuserar på att diversifiera tillgångar i en portfölj för att minska den finansiella risken.

Fondväljare (Fondgenerator)

2.1.2 Fysisk rådgivning (traditionell rådgivning)

Den traditionella rådgivningen innebär att man som kund besöker ett kontor och diskuterar ens sparande med en legitimerad rådgivare. På senare dagar så har denna form av rådgivning börjat erbjudas via telefon och fungerar precis som ett vanligt besök på ett kontor gör (SEB, u.å; Handelsbanken, u.å;).

2.2 Informationsasymmetri

Informationsasymmetri är en ekonomisk teori som oftast förknippas inom finansiering och används som ett antagande inom organisationer. Teorin baseras på skillnader i möjligheten att bedöma värdet av antingen ingångar eller utgångar för olika parter. Detta innebär att vissa marknadsaktörer kan ha bättre eller mer information än andra om exempelvis värdet för varor, tjänster eller resurser som de handlar med (Bergh et al. 2019).

Enligt Ying Tong & Crosno (2016) uppstår informationsasymmetri främst inom transaktioner mellan två parter där ena parten avser ha mer information än vad den andra parten har om själva utbytet. Men kan även uppstå i förhållanden där ett företag ställs inför svårigheter med att uppskatta exempelvis en marknadsmiljö eller bedöma sin utbytespartners resultat. När informationsasymmetri sker mellan två parter som gör affärer så kan en viss opportunism uppstå, eller rättare sagt ett ‘’själviskt beteende’’ där svek och falskhet ofta är delaktiga komponenter. Detta kan i sin tur leda till ökade transaktionskostnader eftersom man eventuellt är i behov av att ta in en tredje part inom transaktionen.

Informationsasymmetri är en teori som oftast är involverad inom situationer där köpare och leverantörer gör affärer med varandra. Teorin kan utnyttjas från båda hållen och av båda parterna på olika sätt. Exempelvis kan leverantören lämnar ut felaktiga uppgifter om

kvaliteten på sina produkter för att få köparen att betala ett högre pris än förväntat. Ett annat exempel kan vara att köparen förmedlar felaktig information till leverantören om sin

marknadsposition, såsom att konkurrensen blivit högre eller att efterfrågan av produkterna minskat, för att försöka undvika skatt eller tullavgifter som man tidigare kommit överens om (Ying Tong & Crosno, 2016).

man för givet att sin samarbetspartner ska tala sanning om sin produkt eller tjänst för att bibehålla ett långsiktigt och gynnsamt affärsförhållande.

2.3 Transaktionskostnader

Teorin om transaktionskostnader är en teori som bland annat är aktuell inom finansiering. Teorin grundar sig på att ekonomiska agenter innehar begränsad information, samt att det finns olika kostnader som associeras med transaktioner på olika marknader (Henten & Windekilde, 2016. Se Coase 1973).

Enligt Henten & Windekilde (2016) så kan transaktionskostnader uppstå i olika företag exempelvis när människor samarbetar i större eller i mindre omfattning under produktionen av exempelvis en vara. Forskarna menar att transaktionerna inte är uppradade som enskilda kostnader mellan olika aktörer, utan mycket mer än så. De menar att anledningen till att företag samarbetar med olika delar av produktionen är främst för att kunna minska på transaktionskostnaderna som uppstår vid olika delar av produktionsprocessen. Genom att samarbeta, kan man alltså minska på transaktionskostnader i form av tid och pengar eftersom arbetet effektiviseras.

Senare har det implementerats andra aspekter inom teorin av Williamson (1979); rationalitet, opportunism, osäkerhet, transaktionsfrekvens och tillgångsspecificering. Dessa aspekter är vad som sammanfattar transaktionskostnader. Det faktum att det finns osäkerhet på

marknaderna och att alla ekonomiska aktörer har begränsad rationalitet och agerar

opportunistiskt, samt att tillgångar till stor del är specifika och att transaktioner ständigt är i rörelse, så skapas det transaktionskostnader (Henten & Windekilde, 2016).

Transaktionskostnader är en relevant teori inom valda studie eftersom bakgrunden tyder på att bankerna vill sänka sina kostnader genom att robotisera banktjänsterna, där

investeringsrådgivning har en stor del till. Teorin är då intressant för att kunna jämföra huruvida transaktionskostnaderna kan vara en avgörande faktor för investerare att välja robotrådgivning, eftersom transaktionskostnaderna i form av tid minskas för både parterna.

2.4 Modern portföljteori: Risk & Avkastning

koncept kan man då enligt teorin, skapa en lösning till investerare, som vill ha en portfölj med så hög avkastning som möjligt till en viss riskmängd eller vice versa. MPT visar då möjliga kombinationer av tillgångar som ger den bästa portföljen med hänseende till risk och avkastning (Beyhaghi & Hawley 2013). Markowitz teori (MTP) bygger på ett antal antaganden enligt författarna Beyhagi & Hawley (2013). Dessa antaganden är:

1. Investerare är rationella med symmetrisk information.

2. De är riskaverta, vilket innebär att de väljer ut portföljer som förväntas ge högst avkastning till den lägsta möjliga risken.

3. Investerare kommer alltid prioritera sina val utefter förväntningar om att ge högsta möjliga avkastning.

4. MPT antar även att investerare är pristagare och inte kan påverka tillgångarnas säkerhetspris.

5. Investerarna inom MPT är erfarna, pålästa och har relevant information för att uppfatta en förväntad avkastning av varje enskild tillgång i respektive portfölj. Dessa antaganden visar att den totala risken inom en specifik portfölj beror på vilken risk varje enskild tillgång har inom den specifika portföljen. Detta innebär att korrelationen mellan portföljens enskilda tillgång i förhållande till de övriga tillgångar som portföljen innehar, är vad som avgör den förväntade avkastning inom den specifika portföljen.

Enligt Sharpe (1964) kan man som investerare använda sig av metoder för att minska den totala risken för sin portfölj. Detta genom att utnyttja sig av en diversifierings metod, som innebär att man väljer ut olika tillgångar där avkastningen inte är fullständigt ihopkopplad och korrelerad med portföljens resterande tillgångar. Men dock hävdar författaren att systemiska risker däremot inte kan diversifieras bort då det är en gemensam risk för samtliga tillgångar.

2.5 Tidigare forskning

Helliar, Power och Sinclair (2005) tar upp att investerare innehar en irrationalitet vid

En studie som gjordes i USA gick igenom ‘’US securities and Exchange commission’’(SEC) syn på hur robotrådgivning inom bankverksamhet bör bedrivas och skötas utifrån anställda på ‘’Division of Investment Management’’. Monaco et al (2017) menar att användandet av robotrådgivning kan sammanfattas i tre delar. Den första (1) menar han innefattar innehållet och presentationen av robotrådgivningens tjänster. Den andra (2) delen tar upp skyldigheterna som kunder har att ge information till robotrådgivaren, så att ett lämpligt beslut kan fattas. Den tredje delen (3) tar upp antaganden och implementering av effektiva metoder som ska ha till syfte att möta komplikationer som kan komma med robotrådgivning. Monaco et al (2017) går igenom samtliga delar mer genomgående under studien, och nedan följer en

sammanfattning.

Den första delen (1) diskuterar att investeringsbesluten som tas av robotrådgivaren, måste vara rättvisa och tillräckliga. Det ska tydligt framgå både risker och möjligheter för att få kunden att känna att hen har fått tillräckligt med information för att genomföra eller inte genomföra en investering. Eftersom att efterfrågan finns på robotrådgivning, men att det med dagens teknik inte är tillräcklig för att tillfredsställa kunderna till fullo, så ges det förslag på hur man kan utveckla rådgivningen. Där informationsbearbetningen är vad man mest lägger fokus vid, vilket innefattar huruvida kunderna får tillräcklig information samt om roboten hanterar informationen på ett korrekt sätt. En möjlig utveckling är exempelvis detaljerade förklaringar av hur algoritmerna används för att matcha kundens risknivå och sparhorisont. Det är viktigt att få med alla risker, möjligheter, antaganden och om fysiska faktorer påverkar robotrådgivningen. Man bör även vara tydlig med inom vilka ramar roboten kan ge

rådgivning kring. Vissa investerare vill exempelvis ta med skatteeffekter i sina

investeringsbeslut, vilket idag inte är aktuellt vid robotrådgivning (Monaco et al, 2017). Den andra delen (2) innefattar problemen om att robotrådgivaren måste beakta mer personliga aspekter hos kunden, såsom hur kundens ekonomi ser ut överlag. I traditionella

rådgivningsmöten är detta något man går igenom, och baserar även investeringsrådgivningen på den bredare delen av ekonomin som kunden har och inte endast på investeringen i sig. Den tredje delen (3) som beaktas rör frågan om avsaknaden av fysisk närvaro gör

investeringsbesluten mindre personliga och mer riskfyllda. Robotrådgivningen utgår från information kunden gett på ett par översiktliga utvalda frågor, och grundar sedan ett

Robotrådgivning är en aspekt man ännu inte har hunnit forska så mycket kring då det är ett relativt nytt fenomen. Gomber et al (2017) gjorde en studie med en undersökning som innefattade om hur väl det har forskats kring digital finansiering och fintech. De tar fram tidigare forskning och undersöker vilka områden som behöver forskas mer kring. De menar att robotrådgivning är en stor del av bankernas digitaliseringsprocess, men har inte mycket forskning kring. Forskarna menar att det är viktigt att förstå hur man ska hantera

informationen som man inhämtar från kunder, för att slutligen komma fram till ett

investeringsråd. Om informationsinhämtningen utvecklas så menar författarna att kunderna kommer bli mer benägna att använda sig av robotrådgivning, eftersom

informationsasymmetrin minskar, men även för att det blir billigare att investera, då transaktionskostnader minskar för både kunder och banker (Gomber et al, 2017). I en annan studie som är gjord av Jung et al (2018) hänvisar författarna till en tidigare forskning när de nämner att robotrådgivningen idag är begränsad i sitt utbud, vilket innebär att dess kapacitet för att förmedla korrekta investeringsråd är knapp och behöver utvecklas. I samma studie beskriver författarna även att en av de viktigaste egenskaperna som en robotrådgivare kan tillföra med är robotiserade investeringsprocesser. Det är en process som är helt automatisk och kräver ingen sorts fysisk aktivitet för att utföra. Den utgår ifrån

informationsbaserade processer när den framställer sin rådgivning, vilket skiljer sig ifrån den fysiska rådgivning inom två områden. Dessa områden är kundbedömning och kundportfölj hantering (Jung et al, 2018).

Lui et al (2018) forskade i England kring huruvida fintech och AI (Robotrådgivning) fungerar tillsammans. Forskarna fokuserade på hur algoritmerna i robotrådgivaren ska kunna hantera datan som kommer in, och samtidigt kunna vara opartisk för att kunna optimera kundens önskemål. I forskningen menar man att de främsta problemen som uppkommer vid robotrådgivning, är just att kunna vara opartisk och hantera information i en struktur av

De två sista stegen kring partiskheten kan ske genom träning och programmering av robotrådgivaren. För att träna en robotrådgivare till att kunna göra opartiska val, kan man enligt forskarna använda sig av tidigare transaktioner som gjorts, för att se deras utfall och därav basera dessa på kommande beslut. Lui et al (2018) tar upp ett exempel om att lära roboten att upptäcka penningtvätt genom att analysera transaktioner. Genom att låta roboten upptäcka olagliga transaktioner själv, kommer det endast att baseras på vilken data som har inhämtats tidigare. Om man istället programmerar in ‘’färdiga listor på olagliga

transaktioner’’, kommer roboten enklare att kunna identifiera kommande liknande transaktioner och på så sätt ha en annan grund på sina beslut. Problematiken med detta är dock att tillverkarna av dessa robotar, har svårt att identifiera framtida steg roboten gör, eftersom den är uppbygg på extremt komplexa algoritmer. Vad som kan hända med denna problematik är att roboten bygger upp en partiskhet som på så sätt skulle kunna göra mer onytta än nytta (Lui et al, 2018).

Slutligen menar Lui et al (2018) att robotrådgivning inom banker i framtiden kommer behöva ett samarbete mellan robot och människa för att uppnå bästa möjliga resultat. På så sätt bygger man relationer och skapar förtroende hos kunderna på ett effektivt sätt.

Benzion et al (2013) jämförde även effekten av högrisktagande vid en långsiktig investering. Med denna studie kunde man enligt studiens förutsättningar, hitta samband med att kunna minska kortsiktiga risker, med långsiktigt mer riskfyllda investeringar. Om man frekvent har koll på sin investeringsportfölj, och har möjligheten att investera riskfyllt, mindre riskfyllt och riskfritt, så kan man öka den förväntade avkastningen genom att investera högrisk under en längre period. Gneezy et al (2003) menar samtidigt i sin studie att vid ständig

informationsuppdatering och ett ständigt underhåll av sin portfölj, kan man reducera ens riskexponering mot den finansiella marknaden.

2.6 Koppling av teorier och tidigare forskning

Tidigare forskning tar upp irrationaliteten hos investerare. Denna irrationalitet kan beskrivas genom risk, som påverkas av informationen som investeraren besitter. Men huruvida

investeraren har kontroll på investeringen samt tillräckligt med tid för att utföra denna är även påverkande faktorer (Helliar, Power och Sinclair, 2005). Inom Moderna portföljteorin

(Beyhagi & Hawley, 2013) så innefattar diversifiering av en portfölj delvis risk, men även förväntad avkastning. MPT har ett antagande med rationella investerare, medan tidigare forskningen menar att investerare är irrationella. Samtidigt är risken en avgörande faktor vid val av portfölj inom MPT. Därav är teorin och tidigare forskningen för denna studie av relevans eftersom MPT och tidigare forskning tar upp riskbenägenhet som en stor del i huruvida man investerar samt att tidigare forskning tar upp information, kontroll och tid om vad riskbenägenheten innefattar. Detta kommer att undersökas genom den första

frågeställningen, som i sin tur syftar till att ta reda på om investerarnas riskbenägenhet förändras vid val av rådgivningsform.

Tidigare forskning visar även mer specifikt kring robotrådgivning att den har en del att

utveckla för att tillfredsställa dess användare. Jung et al (2018) menar att robotrådgivningen är en tjänst som ska kunna erbjudas utan någon fysisk aktivitet. Den ska utgå från

informationsbaserade processer, vilket skiljer sig från den fysiska rådgivningen i aspekterna kundbedömning och hantering av kundportfölj (Jung et al, 2018). Samtidigt menar Lui et al (2018) i sin studie, att robotrådgivning inte kommer kunna hanteras utan fysisk kontakt för att bistå med oberoende investeringsrådgivning, då algoritmerna har sina brister, och menar istället att en kombination av robot rådgivning och fysisk rådgivning är att föredra. Tidigare forskning visar främst på brist i informationshanteringen, men även att algoritmerna brister för att utveckla ett tillförlitligt investeringsråd (Monaco et al, 2017; Gomber et al, 2017; Lui et al, 2018;).

3. Metod

Detta avsnitt kommer att behandla val av metod till studien. Metoden kommer presenteras under olika rubriker, där bland annat val av metod och intervjuunderlag kommer att presenteras, men även hur genomförandet ska ske och vilket urval studien avser att undersöka. Slutligen kommer metoden att kritiseras med hjälp av etik, kvalitetskriterier och källkritik.

3.1 Val av metod

Studien kommer baseras utifrån en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med kunder inom den svenska banksektorn. Genom att utföra semistrukturerade intervjuer på respondenterna får vi en djupare förståelse för empirin vi söker efter. Intervjuerna grundas på förutbestämda frågor, som kompletteras med följdfrågor för att nå djupare information inom de områden som är viktiga för studien (Denscombe 2014, s. 186-187, 302). Studien ämnar att få fram information som visar tydliga skillnader mellan respondenterna och därav är det viktigt att få fram djupare förståelse för ämnet.

Enligt Denscombe (2014, s. 186-187) så innebär semistrukturerade intervjuer att man som intervjuare har förutbestämda frågor som är riktade mot respondenterna till studien. Man är dock öppen för att låta respondenten öppna upp sig mer om ett ämne, vilket gör att

analysmaterialet kan bli långt, men även nyttigt för att få fram detaljer som man annars inte hade kommit fram till. Det positiva med semistrukturerade intervjuer för vår del, är att man kan justera om intervjuerna för varje respondent om det så är behövligt. Man behöver inte hålla sig till samma strikta frågor som på strukturerade intervjuer. Detta möjliggör att vi som intervjuare kan ställa djupare frågor inom de ämnen vi ser att respondenten kan ha nyttig information till vår studie (Ibid, s. 187). Dessa former av intervjuer menar Denscombe (2014) är mycket vanliga i kvalitativt inriktade forskningar.

Slutligen så kan man påstå att vår studie är av deduktiv ansats. Detta eftersom vi använder oss av utvalda teorier, som är relevanta för vår studie och forskningsfrågor. Teorierna tillsammans med tidigare forskning kommer att vara till användning vid analysdelen, där vi kommer koppla ihop dessa med studiens empiriinsamling (Bryman & Bell, 2017, s. 42-45).

3.2 Val av intervjuunderlag & genomförande

vi är två studenter som intervjuar, så har vi bestämt att en av oss intervjuar, medan den andra antecknar det som sägs.

Intervjuunderlagen baseras på forskningsfrågorna till undersökningen, samt inslag från valda teorier och tidigare forskning som beskrivs i teoriavsnittet. Detta för att kunna stärka

intervjufrågornas säkerhet att bidra till utförliga och tillräckliga svar till studiens forskningsfrågor (Denscombe 2014, s 302).

Intervjuerna börjar med att skapa en bild av respondenten. Därefter ställs öppna frågor som behandlar frågeställningarna. Under intervjuns gång så kommer följdfrågor ställas när

respondenten uttalar sig om något intressant i studiens mening. Allt dokumenteras i ett separat dokument och kommer sedan presenteras mer överskådligt i empiridelen. Enligt Denscombe (2014, s. 276-277) så är det viktigt att man behandlar kvalitativa uppgifter korrekt. Första steget är att ha backup versioner av underlagen. Detta för att underlagen inte ska förstöras eller försvinna på något sätt. Det andra steget är att kategorisera underlagen, för att enkelt kunna hitta tillbaka till viktiga aspekter från intervjuerna.

För att få en så bred och djup empiriinsamling som möjligt genom att ta hänsyn till studiens tidsram, så har vi valt att intervjua 10 personer som är aktuella i enlighet med våra

urvalskriterier.

3.3 Analysmetod

Efter att ha bearbetat resultatet som förklarats i tidigare delkapitel, kommer analysen att äga rum. Denna har till syfte att jämföra och tolka vår empiri till våra teorier och tidigare

forskning. Genom att analysera empiri med tidigare forskning och teori, får vi en välgrundad bild över hur vårt urval i studien stämmer överens med andra forskningar. Detta ger oss slutsatser som är nyttiga till förståelsen av vart robotrådgivning ligger idag i utvecklingen, och hjälper studien att uppnå sitt syfte med att finna olikheter och likheter med fysisk rådgivning och robotrådgivning.

3.4 Urvalskriterier

instrument, dock anser vi att man behöver ha hunnit samla på sig erfarenhet inom de olika rådgivningsalternativen, därav anser vi att 20 år är en lämplig minimiålder inom studiens urval av respondenter.

3.5 Urval

Gällande studiens urval har vi valt att utgå ifrån ett icke sannolikhetsurval, mer precist ett bekvämlighetsurval, inför valet av respondenter (Bryman & Bell 2017, s. 203). Detta eftersom vi anser att det kan vara till fördel att vi som respondenter själva får välja ut vilka

respondenter vi tror kommer bidra med relevant empiri material. De utvalda respondenterna har vi olika relationer till, såsom vänskap och bekantskap. Detta innebär även att vi har en viss förståelse om att dessa respondenter har potential att bidra med relevant empiri material för vår studie, med utgångspunkt att vi vet vad de har för utbildning/arbete samt ställning till investeringar i fonder och aktier. Bryman & Bell (2017, s. 203) menar att ett

bekvämlighetsurval kan vara till fördel vid brist på resurser och tid för att använda sig av ett sannolikhetsurval, vilket också till viss del beaktats i denna studie. Detta tillsammans med föregående nämnt om bekantskapen med respondenterna, så valde vi att använda oss av ett bekvämlighetsurval.

Urvalet bygger på att intervjua respondenter som vi är medvetna om uppfyller de

förutsättningar som krävs för att besvara vår frågeställning. Respondenterna kommer såväl att väljas ut successivt utefter kriterier som behövs för att kunna skapa en så bra generalisering som möjligt av populationen även om så är svårt vid ett bekvämlighetsurval (Bryman & Bell 2017, s. 203).

Då vi som skribenter har respondenter tillgängliga nära till hands och som vi vet är insatta i studiens ämne samt uppfyller urvalskriterierna, så ansåg vi att valet av urvalsmetod var självklar med tanke på begränsade resurs tillgångar samt besparing av tid.

3.6 Etik

3.7 Kvalitetskriterier

För att öka studiens trovärdighet har vi valt att lyfta fram ett antal olika variabler som är viktiga att beakta inom kvalitativa studier (Denscombe 2014, s. 297-302). Dessa variabler är följande; tillförlitlighet, pålitlighet, konfirmering och överförbarhet.

3.7.1 Tillförlitlighet

Tillförlitligheten i en studie är viktig att beakta då den syftar till att beröra hur väl studiens resultat företräder trovärdig tolkning av data, vilket motsvaras av intern validitet. Intern validitet redogör alltså för huruvida slutsatsen av en studie kan dras mellan två variabler och se om det är hållbart eller ej. För att stärka den interna validiteten i vår studie har vi valt att formulera tydliga och lättbegripliga intervjufrågor, som respondenterna enkelt kan förstå och svara på. Men utöver det har vi även försökt höja studiens interna validitet genom att forma intervjufrågorna utifrån studiens frågeställning och teorier som utgångspunkt, för att uppfylla ett generaliserbart resultat (Denscombe 2014, s. 297).

3.7.2 Pålitlighet

Många studier strävar efter att uppnå pålitlighet, som betyder att man vill kunna få ett

liknande resultat vid ett annat ögonblick (Denscombe 2014, s. 298). Att uppnå pålitlighet kan dock vara väldigt utmanande inom liknande studier på grund av tidsbristen. Om denna studie skulle genomföras vid ett annat tillfälle och av andra forskare, är sannolikheten att uppnå ett liknande resultat inte så stor, då respondenterna är valda utifrån ett bekvämlighetsurval inom en begränsad tidsram och dessutom haft möjlighet att få vara anonyma. Vi skribenter har även valt ut respondenter som vi själva har en viss relation till, vilket gör det ännu svårare att uppnå ett liknande resultat vid ett nytt undersökningstillfälle med nya forskare, oavsett vilken

urvalsmetod man skulle använda sig av. Vi utesluter på så sätt att pålitligheten kommer vara hög i denna studie och räknar istället med en relativt låg pålitlighet.

3.7.3 Konfirmering

forskare format studiens upplägg på så sätt för att söka efter ett visst svar, med ett målstyrt urval. Detta sänker då konfirmeringen, men eftersom studien forskar kring ett specifikt område, krävs det viss specificering i upplägget för att samla in relevant information för studien (ibid, s. 300).

3.7.4 Överförbarhet

Den externa validiteten i studien, motsvarar överförbarheten. Kortfattat innebär detta att om det är möjligt att kunna tillämpa resultaten inom andra undersökningsområden

(Denscombe 2014, s. 299). Med tanke på att studien baseras på ett såpass litet urval av respondenter, så minskar kvalitetskriterium eftersom det blir svårt att kunna generalisera hela populationen utifrån urvalet. Överförbarheten är då låg i denna studie, dels för litet antal respondenter, men även för att studien är riktad för ett specifikt syfte och har valt

respondenter utifrån ett icke sannolikhetsurval. Att tillägga är även anonymiteten av respondenterna, som även minskar huvudsakliga validiteten i studien

3.8 Kritik av metod

Med tanke på det mindre omfång som urvalet består av, blir det svårt att sätta en stark

generalisering av populationen. Kvalitativa studier tenderar även att objektifiera frågorna som ställs under intervjuerna. Dock är detta en del av studien, att söka efter empiri som stärker tidigare forskning. Därav krävs det en viss objektivitet för att kunna uppnå empiri som är relevant (Denscombe 2014, s. 303).

Med tanke på att vi använder oss av kvalitativ metod i form av intervjuer, så påverkas våra respondenter av oss intervjuare. Denscombe (2014, s. 189-190) menar att beroende på intervjuarens identitet (ålder, kön, ursprung) samt agerande under intervjuerna, så blir

respondenterna olika öppna för frågor som ställs. Detta varierar mellan respektive respondent, vilket innebär att alla påverkas olika mycket.

mindre öppna för frågorna vi ställer. Dock kan man agera professionellt, genom att bemöta respondenten med en trevlig och positiv inställning, för göra personen bekväm och mer öppen inför intervjun (Denscombe 2014, s. 189-190).

3.9 Källkritik och trovärdighet

Studiens huvudsakliga data har presenterats på ett överskådligt sätt under empiri avsnittet, denna datan har samlats in under olika intervjuer med utvalda respondenter. Då

intervjudeltagarna har en viss erfarenhet inom studiens ämnesområde har vi utgått ifrån att inte ha en större inverkan på hur respondenterna besvarat frågorna. Det vi dock har gjort är att försöka få tydligare svar eller djupare förklaringar från vissa respondenter genom att ställa relevanta följdfrågor.

Den resterande datan som ingått i studien har tillmestadels hämtats från tidigare forskning. Men samtidigt har det varit svårt att hitta relevanta tidigare studier då fenomenet

4. Empiri

Presentationen av empirin kommer att vara utifrån intervjuunderlagen som samlats in. För att inte förlora viktig data så har allt transkriberats specifikt för varje respondent, samt sammanfattas i tabeller, som har till uppgift att visa en översikt över varje respondents svar på huvudfaktorerna som undersöks (Denscombe 2014, s. 295-296). Därefter så har intervjusvaren sammanfattats och delar som vi skribenter ansett är mest relevanta tagits med i empirin.

4.1 Respondent info (Tabellform)

För att underlätta förståelsen för varje respondent i studien, så har en tabell (Tabell 1) utformats med de mest grundläggande faktorerna för varje respondent. Detta för att ge en överblick över delvis tidigare utbildning och arbetssituation, men även mer personliga preferenser inom studiens ämne, såsom investeringserfarenhet inom fonder och aktier, samt vilken rådgivningsform de använder sig av idag.

Respondent Ålder Kön Sysselsättning Utbildning Erfarenhet

(år)

Nuvarande

rådgivningsform1

1 25 Man IT-konsult Teknik 4 Båda

2 24 Man Student Socionom 2 RR

3 38 Man Egenföretagare Gymnasium 12 Båda

4 25 Kvinna Premiumrådgivare Ekonomi 5 FR

5 32 Man Controller Ekonomi/Finans 10 Båda

6 24 Man Ekonomiassistent Ekonomi 4 FR

7 30 Man Egenföretagare Ekonomi 8 Båda

8 26 Kvinna Student Ekonomi 3 FR

9 45 Man Egenföretagare Gymnasium 15 FR

Tabell 1: Tabellen visar de grundläggande informationen hos varje respondent. Denna information anses vara relevant av oss skribenter eftersom den ger en överblick över alla respondenter och underlättar förståelsen av varje respondent som refereras till i kommande delar av uppsatsen.

4.2 Intervjusvar

Hur påverkas kundens riskbenägenhet i förhållande till förväntad

avkastning, vid val av rådgivnings form?

Första delen av intervjuerna baserades på tre frågor och vid vissa tillfällen även följdfrågor. Dessa frågor var grundade utifrån vår första forskningsfråga som har koppling till faktorerna risk och avkastning. Den första frågan som ställdes till respektive respondent handlade om vilken typ av investerare man ansåg sig själv vara, om man var en hög- eller en låg risktagare. Utifrån samtliga intervjuer kunde vi sammanställa vad för typ av investerare respektive

respondent påstod sig vara. Hälften, som även innebär varannan respondent, representerade sig som högrisktagare. Två respondenter menade att de var lågrisktagare och de sista tre respondenter ansåg sig som både låg- och hög risktagare. De respondenter som utnämnde sig vara högrisktagare grundade sig till mesta dels utifrån liknande argument att de investerar på ‘’lång sikt’’, vilket vi ansåg att respondent 6 tydligt beskrev i sitt svar;

Ett långsiktigt sparande är enligt mig ett sparande som tål en hög volatilitet eftersom börsen historisk alltid återhämtat sig. I och med min ålder så har jag tiden att

experimentera mig fram för att få en så hög avkastning som möjligt och vågar därför ta större risker. (Respondent 6)

De respondenter som uppgav sig vara lågrisktagare argumenterade att orsaken till det främst berodde på att de inte hade tillgång eller möjlighet att investera större summor och inte ville ta för stora risker gällande investeringar, vilket vi anser att respondent 8 sammanfattade tydligt i sitt svar;

Detta eftersom jag placerar i mestadels räntebärande- och blandfonder. Jag har i nuläget kortsiktigt mål att köpa en lägenhet, vilket är varför jag inte investerar mina pengar i en högrisk. (Respondent 8)

Med tanke på att jag alltid varit intresserad av finans, samt börsen och investeringar, så förstod jag tidigt börsen och hur den rört sig historiskt. Detta gav mig motivation till att börja spara långsiktigt, vilket jag direkt tyckte kunde göras med hög risk med tanke på sparhorisonten. Dock är jag mindre riskfylld när det kommer till placeringar under mindre sparhoristoner. Kortsiktigt sparande bör man ta mycket mindre risk, med tanke på att man aldrig vet när börsen kommer störtdyka, som den exempelvis gjort nu under Corona krisen. (Respondent 10)

Den andra frågan handlade om respondenterna upplevde att deras riskbenägenhet kunde förändras vid valet av rådgivningsform. På denna fråga fick vi två olika svar, där majoriteten, som var åtta respondenter svarade att deras riskbenägenheten gällande investeringar definitivt påverkas vid valet av rådgivningsform, samtidigt svarade resterande två respondenter att valet av rådgivningsform inte alls påverkade deras riskbenägenhet. Av de respondenter som ansåg att riskbenägenheten varierade inom de olika rådgivningsformerna, fann vi en gemensam faktor som de flesta lyfte fram i sina förklaringar. Att man av en fysisk rådgivare kunde bli upplyst av aspekter som robotrådgivare inte kan upplysa om, vilket medför till att man som investerare vågar ta en högre risk när man använder sig av den fysiska rådgivningsformen. Detta konstaterades i svaret vi fick av respondent 1 med tydliga ordval;

Jo, det har absolut en påverkan. En fysisk rådgivare kan ju bidra med faktorer som en robot rådgivare inte kan. Vilket utgör en självklarhet för mig att jag vid användning av en fysisk rådgivning är villig att ta en högre risk. (Respondent 1)

Den tredje frågan som vi ställde till respondenterna handlade om vilken rådgivningsform de kände sig mest bekväma vid. Ifall respondenterna föredrog att ha en robot eller en fysisk person som placerade ut deras investeringar utifrån den risk och avkastning de angivit. På denna fråga var alla förutom respondent 2, överens om att en fysisk rådgivning var mer bekväm och att föredra inför ett investeringsbeslut i nuläget. Vi ansåg att respondent 4 förmedlade detta väl i en enda mening, som även kunde reflekteras över resterande respondenters ställning till samma fråga;

Således var de största anledningarna enligt respondenterna att den fysiska rådgivningsformen kunde bidra med större potential genom att förse konkret information inför ett beslut och samtidigt besvara alternativa frågor och funderingar från investeraren.

Hur bör man utveckla inhämtningen av information för att tillfredsställa

investerares önskemål utifrån ens förutsättningar, vid en automatiserad

investeringsrådgivning?

Denna del av intervjufrågorna var grundade på informationsasymmetri som teori. Detta för att kunna få ut så mycket relevant information om vad respondenterna ansåg om

informationsbearbetning mellan rådgivningsformerna. Informationsasymmetri delen under intervjun bestod av två frågor där den första frågan sökte efter skillnader mellan

rådgivningsformerna medan den andra frågan fokuserade på hur robotrådgivningen bör utvecklas för att användas enligt respondentens erfarenheter av rådgivningsformen.

På första frågan så märktes det klart och tydligt vilka skillnader som utmärkte sig. I tabellen som finns i sammanfattningen senare i detta kapitel ser man begrepp som utmärker vilka de största skillnaderna är. Dessa begrepp har vi skribenter som skapat utifrån respondenternas svar, vilket är varför de är liknande mellan respondenterna. Man kunde se att alla

respondenter tog upp skillnaden i informationshanteringen mellan rådgivningsformerna. Flera respondenter tog upp att vid en fysisk rådgivning, så hanteras mycket mer information

eftersom man som respondent kan ställa mycket följdfrågor, men också rådgivaren som kan komplettera med extra information eller fördjupa sig i delar som hen anser är viktiga att tänka på gällande just respondentens förutsättningar. En robotrådgivning menar respondenterna är mer ytlig, och inte tar in lika mycket information som en fysisk rådgivare gör. Slutligen så menade respondent 4 och 8 att den fysiska kontakten mellan rådgivarna var en skillnad, som var en synpunkt som stack ut från mängden. Respondent 3 gav ett bra svar som kan

representera alla respondenter åsikter kortfattat och översiktligt enligt följande;

Det är stora skillnader, i och med att en robot inte kan ställa följdfrågor och utgår endast ifrån enkla och standardiserade frågor. Fysiska rådgivare kan istället komma in på djupet med sina frågor och få ut intressant information om dig som investerare. (Respondent 3)

Den andra frågan fokuserade på robotrådgivning, och om den bör utvecklas mer för att det ska uppfylla respondentens förutsättningar och förväntningar på sitt sparande. Sju av

borde utvecklas. Respondent 1 menade att den endast borde utvecklas vid investeringar med större belopp och Respondent 2 som menar att robotrådgivningen inte behöver utvecklas eftersom respondenten endast investerar mindre summor. Vad som man kunde se hos respondenterna svar, angående vad som övergripande behövde utvecklas, var just informationsbearbetningen vid robotrådgivningen. Detta kunde man även se på respondenternas svar i föregående fråga om skillnader mellan rådgivningsformerna. Respondent 6 förklarade problemet enligt följande;

Ja, eftersom att det enligt mig krävs mycket underliggande information om en person, för att förstå vad och hur man ska lägga upp en investering för att nå önskad

avkastning under en viss tidshorisont. Det är viktigt att man försöker komma på en lösning till robotrådgivningens sätt att inhämta information och använda denna information. (Respondent 6)

Respondent 7 och 10 fokuserade på tidshorisonten av sparandet vid diskussionen om robotrådgivningen, där båda två menar att vid kortsiktiga investeringar så behövs inte robotrådgivningen nödvändigtvis utvecklas, men vid långsiktiga menar de att

informationsbearbetningen måste utvecklas för att övertyga de till att välja den rådgivningsformen.

Vid investeringar på korta sparhorisonter och lågriskfonder, så känner jag att dagens teknologi skulle vara tillräckligt för min del att använda mig av sparrobot. Dock när det kommer till större belopp som ska ligga på högriskfonder under en längre tid, så behöver man utveckla sparrobotens informations hantering och metod för att välja ut bra fonder. Jag tror att en kombination av både fysisk rådgivning och robotrådgivning är ett bra komplement för att täcka respektives brister. (Respondent 7)

Respondent 10 gav ett exempel på varför det kan krävas att man som kund behöver mer information om vissa aspekter kring sparande, eftersom man kan sakna bakomliggande kunskap.

Hur påverkas kunder till val av rådgivnings form när det gäller

transaktionskostnader?

Under tiden vi utförde denna del av intervjuerna så upplevde vi att vissa respondenter var relativt korta i sina svar gällande frågan som berörde huruvida respondenterna påverkades av de lägre transaktionskostnaderna som tillkommer vid robotrådgivning. Vi valde därav att tillämpa spontana och relevanta följdfrågor åt dessa respondenter, för att kunna få fram den information som är nödvändig för studiens ändamål och för att forskningsfråga ska kunna bekräftas.

Svaren vi fick på denna fråga, var relativt varierande om vi jämför med övriga frågor och svar. Detta kunde vi konstatera, då det var sex respondenter som upplevde att

transaktionskostnaderna hade en viss påverkan, dock var det tre av dessa sex respondenter som hävdade att de endast blev påverkade av transaktionskostnader när det gällde kortsiktiga investeringar (1-3 år). Detta tyckte vi att respondent 5 hade en bra och tydlig förklaring till, vilket hen beskrev med följande ord;

Jag tycker transaktionskostnader kan påverka valet av rådgivningsform beroende på vilken typ av investering man är villig att göra. Vill jag göra en investering som jag förväntar att ge avkastning på kort sikt hade jag hellre använt mig av robotrådgivning för att kunna uppnå en så hög avkastning som möjligt under en kort period. Men vid långsiktiga investeringar skulle jag nog säga att jag inte påverkas av

transaktionskostnaderna, då målet är att lägga ner mycket tid och resurser för att uppnå en högre avkastning på längre sikt. (Respondent 5)

På samma fråga reagerade fyra respondenter annorlunda, eftersom de inte ansåg att

transaktionskostnaderna hade någon påverkan i deras val av rådgivningsform. Det vi kunde uppmärksamma utifrån dessa respondenters svar, förutom att de inte ansåg sig bli påverkade av transaktionskostnader, var även att de angav liknande argument till varför det inte kände någon påverkan. Dessa argument grundades delvis på att respondenterna inte tyckte att dagens utbud av robotrådgivning var tillräckligt utvecklad för att kunna förlita sig på dess förmåga, främst när det gäller investeringsbeslut. Ett annat gemensamt argument som dessa respondenter delade åsikter kring, var att en fysisk rådgivare var ett säkrare alternativ, vilket innebär att de värdesätter säkerhet framför lägre transaktionskostnader vid valet av

Transaktionskostnaderna påverkar inte mitt val av rådgivare. Detta eftersom jag prioriterar kvaliteten i mitt sparande. Med det så menar jag, att jag hellre väljer att låta någon kunnig och utbildad kring ämnet att hjälpa mig placera i rimliga

investeringar, och inte låta tiden man tjänar på en robotrådgivning vara anledningen till ett kanske mer slarvigt investeringsbeslut pga för lite information. Hellre låta det ta längre tid, men säkrare, än att låta det gå snabbt, och kanske slarvigare.

(Respondent 8)

4.3 Sammanfattning av intervjusvar (tabellform)

I detta avsnitt kommer intervjusvaren att redovisas i ett mer sammanfattat plan och på ett mer övergripligt sätt. Vilka svar som utmärker sig alternativt är likartade mellan respondenterna kommer att tas upp utifrån frågeställningarna som är grunden till uppsatsen. Svaren

sammanfattas även i tabellform, för att enkelt kunna urskilja respondenternas svar. Värt att beakta är att vi skribenter har tolkat intervjusvaren och skapat gemensamma begrepp som skrivits ner på de mycket mer utförliga svaren på vissa frågor.

Hur påverkas kundens riskbenägenhet i förhållande till förväntad

avkastning, vid val av rådgivnings form?

9 Högrisk Ja FR

10 Båda Ja FR

Tabell 2: Denna tabell sammanfattar respondenternas svar på intervjufrågorna kopplat till denna forskningsfråga som i sin tur är kopplad till modern portföljteori (mer fokuserat på diversifiering och riskspridning). Den visar till en början hur respondenterna anser sig vara hög- eller låg risktagare vid investeringar. Därefter visas om respondenternas riskbenägenhet till investeringar förändras vid

rådgivningsform. Slutligen visar tabellen respondenternas nuvarande rådgivningsform efter att ha erhållit erfarenhet från båda.

I de första avsnittet av vår intervju, ställde vi 3 sammanhängande frågor som var kopplade till faktorerna risk och avkastning. Detta för att kunna få en djupare förståelse om hur varje enskild respondent ser på sin risk i förhållande till förväntad avkastning i sina investeringar. Utifrån svaren sammanställde vi en tabell för att man tydligt ska kunna se varje respondents svar och slutsatser. I denna tabell kan man tydligt se att majoriteten av respondenterna var högrisktagare gällande investeringar, varav några ansåg sig vara både och. Vi kan även se att nästan alla respondenter föredrog fysisk rådgivning över robotrådgivning när det gällde placeringar samt att 80% av respondenterna ansåg att dess riskbenägenhet påverkades och förändras vid val av rådgivningsform.

Hur bör man utveckla inhämtningen av information för att tillfredsställa

kundens önskemål utifrån ens förutsättningar, vid en automatiserad

investeringsrådgivning?

Respondent Skillnader mellan rådgivningsformerna

Bör RR utvecklas för vidare användning enligt dina förutsättningar?

1 Informationsgivning & hämtning Ja, främst vid större investeringar. 2 Informationsgivning & hämtning Nej, då jag endast investerar mindre

summor. 3 Följdfrågor, informationsgivning &

hämtning

4 Kontakt mellan parterna, Informationsbearbetning

Ja

5 Informationsbearbetning Ja

6 Olika djup på informationshämtning och bearbetning

Ja

7 Information Nej, vid kortsiktiga investeringar.

Ja, vid långsiktiga.

8 Information, fysisk kontakt Ja

9 Informationssamling och bearbetning Ja

10 Information & detaljer Nej vid kortsiktiga investeringar och Ja vid långsiktiga.

Tabell 3: Tabellen visar vad respondenterna tycker är de huvudsakliga skillnaderna mellan

rådgivningsformerna. Vi intervjuare har genom tolkning av respondenternas svar format begrepp som sammanfattar deras svar. Tabellen visar även om respondenterna anser att robotrådgivning måste utvecklas för att de ska börja alternativt fortsätta använda det enligt deras förutsättningar.

I detta avsnitt följer vi upp med två frågor som är kopplade till teorin informationsasymmetri som även följer upp och hänger ihop med de två tidigare faktorerna risk och avkastning. Utifrån respondenternas svar kan vi tydligt se att de flesta uppger att informationen som ges och tas emot, är vad som skiljer de två rådgivningsformerna. På den andra frågan upplever de flesta att robotrådgivningen behöver utvecklas för att de ska fortsätta använda sig av

rådgivningsformen. Samtidigt påstår även vissa respondenter att rådgivningsformens idag endast är tillräckligt utvecklad för att användas vid mindre och kortsiktiga investeringar, men vid större och långsiktiga investeringar behöver den utvecklas.

Hur påverkas kunder till val av rådgivnings form när det gäller

transaktionskostnader?

1 Ja vid kortsiktiga och nej vid långsiktiga

2 Ja

3 Ja vid kortsiktiga och nej vid långsiktiga

4 Nej

5 Ja vid kortsiktiga och nej vid långsiktiga

6 Nej i dagsläget

7 Ja vid lågrisk och nej vid högrisk.

8 Nej

9 Nej

10 Ja vid kortsiktiga och nej vid långsiktiga

Tabell 4: Tabellen visar huruvida respondenternas val av rådgivningsform påverkas av transaktionskostnaderna som skiljer sig mellan rådgivningsvalen.

I detta avsnitt har vi valt att koppla in och beakta transaktionskostnaderna, eftersom även det hänger ihop med de tidigare frågorna och faktorerna. I denna fråga upplevde vi att

5. Analys

Inom detta kapitel kommer empirin att studeras mer djupgående, för att hitta skillnader eller likheter till teorierna och tidigare forskning som studien bygger på, men även för att se utmärkande

kopplingar mellan respondenternas svar. Genom att utföra denna analys kommer man kunna se huruvida teorierna stämmer med verkligheten, och på så sätt komma fram till slutsatser som presenteras i nästa kapitel.

5.1 Är den förväntade avkastningen värt risken?

Första delen av intervjufrågorna behandlades med hjälp av Markowitz teori om den moderna portföljsteorin, samt tidigare forskning kring investerares syn på risk och avkastning. MPT berör korrelationen mellan risk och avkastning, och att investerare är rationella med

symmetrisk information (Beyhaghi & Hawley 2013). Samtidigt medger tidigare forskning att investerare inte alltid tänker rationellt vid investeringar, och att asymmetrisk information kan förekomma. Detta innebär att ens riskbenägenhet kan komma att påverkas av den information, kontroll och tidsförbrukning som används och behövs inför ett investeringsbeslut (Helliar, Power och Sinclair, 2005). Genom att investerare inte har tillräckligt med information, så ökar därmed risken vid investeringen.

Med tanke på att våra respondenter har olika yrken och olika professioner, så är en av teorins antaganden inte uppfylld. Detta antagande som görs är, att investerarna ska besitta på den kunskap och erfarenhet som krävs, för att kunna välja vilken portfölj som är bäst utifrån ens förutsättningar (Beyhaghi & Hawley 2013). Vi vet att våra respondenter haft erfarenhet kring handel i den finansiella marknaden, men samtidigt har vi sett att många respondenter inte anser sig ha den information som krävs för att fatta ett beslut. Detta är varför nio av våra respondenter tycker att en fysisk rådgivare är det mest optimala att använda sig av vid

investeringsråd, för att kunna utöka sin information för en investering. Samtidigt kan vi se att våra respondenter överlag är riskaverta i sitt sparande, vilket som tidigare nämnts är ett antagande för Markowitz teori (Beyhaghi & Hawley 2013). Man kunde se under

robotrådgivning i dagsläget, ansåg sig vara en lågrisktagare vid investeringar. Detta kan tyda på att robotrådgivning idag används vid mindre riskfyllda investeringar utifrån vårt urval. Värt att beakta är hur riskbenägenheten förändras vid val av rådgivningsform. Den moderna portföljteorin handlar om att sprida sina risker, och att diversifiera (Beyhaghi & Hawley 2013). Med tanke på informationen man besitter, tycks ha en påverkan på ens riskbenägenhet, så kan man se ett samband där respondenterna väljer att använda sig av fysisk rådgivare, just för att få ta del av mer information vid riskfyllda investeringar. Alla respondenter som ansåg att riskbenägenheten förändras vid val av rådgivningsform, menade även att den fysiska rådgivningen var mest aktuell i nuläget. Eftersom rådgivaren är en del av huruvida riskerna fördelas för investeraren, så kan man då se att rådgivningsformen är en del av hur man hanterar sin risk i val av portfölj.

Man kan även se ett samband mellan respondenterna som anser sig vara lågrisktagare och ifall deras riskbenägenhet förändras vid valet av rådgivningsform. Respondent 2 och 8, menar att deras riskbenägenheten inte förändras vid val av rådgivningsform och detta tror vi beror på att deras sparhorisont varit kort, och att de samtidigt menar att dem är mindre riskfyllda i sina investeringar. Benzion et al (2013) menade att om man investerar med högre risk, kan man potentiellt nå högre framtida avkastning. Detta visar då att det kan finnas ett samband mellan kortsiktigt sparande och lågrisktagande, men även mellan långsiktigt sparande och

högrisktagande.

Det vi även har uppmärksammat, är att vissa av de äldre respondenterna (respondent 1, 3, 7 och 10), i dagsläget använder sig av både robotrådgivning och fysisk rådgivning. Detta tror vi beror till stor del på att de haft en längre erfarenhet i jämförelse med de resterande yngre respondenter och på så sätt lärt sig att dra nytta av de olika rådgivningsformernas fördelar inom olika investeringar och är troligtvis en anledning till att de använder sig av båda rådgivningsformerna.

5.2 Är robotrådgivningens informationsbearbetning

bristfällig?

Bergh et al (2019) menar att informationsasymmetri sker när marknadsaktörer innehar olika mycket information för exempelvis varor, tjänster eller resurser som handlas. Vid

robotrådgivning antyder tidigare forskning att informationsbearbetning och

sinsemellan skapa en relation (Monaco et al, 2017; Lui et al, 2018). Vid en rådgivning så förväntar sig kunden att få den hjälp som den önskar. Det är därför viktigt inom finansiering att man som rådgivare kan få kunden att skapa ett förtroende för rådgivaren. Med en fysisk rådgivare så finns det möjligheter att ställa extra frågor, diskutera mer personliga aspekter kring en investering, medan man med en robotrådgivare svarar på utvalda frågor om främst risk och förväntad avkastning, som ska grunda ett investeringsbeslut (Monaco et al, 2017; Lui et al, 2018). Alla respondenter antydde att detta var det största problemet hos robotrådgivaren, samt en stor anledning till att man inte valt att använda denna rådgivningsform vid råd om mer riskfyllda investeringar. Respondenterna kände en avsaknad av en fysisk kontakt, som skulle finnas där vid frågor som kräver mer detaljerade svar.

Monaco et al (2017) diskuterar mer specifikt om denna problematik med robotrådgivningen, som handlar om att man som kund upplever att det är viktigt att ha en fysisk kontakt och dessutom skapa ett förhållande med sin investeringsrådgivare. Forskarna anser att det kan bli ett problem för huruvida robotrådgivningen ska kunna ersätta detta. Vi upptäckte dessutom utifrån vår insamlade empiri att respondenterna hade liknande åsikter, som tydde på att relationen och den fysiska kontakten med en investeringsrådgivare var en viktig faktor som även spelar stor roll inför kundernas investeringsbeslut. Detta beror huvudsakligen på att man som investerare vill känna sig bekväm och ha tillit till sin rådgivare inför ett

investeringsbeslut.

En annan aspekt som vår empiri har fångat upp är att robotrådgivningen bör utveckla sin förmåga att hantera faktorer såsom stora investeringsbelopp och långa sparhorisonter. Respondent 1,2,7 och 10 menar att det är riskfyllt i dagsläget att investera i de nämnda faktorerna med hjälp av en robotrådgivare. Detta eftersom man kräver mer information vid mer riskfyllda investeringar, vilket en robotrådgivare idag inte kan medföra. Det motsatta gäller för mindre riskfyllda investeringar som avser låga investeringsbelopp och korta tidshorisonter, där respondenterna ansåg att robotrådgivning är tillräcklig för att hjälpa vid investeringsbeslut. Benzion et al (2013) stärker detta påstående då han menar att långsiktiga investeringar bör ha en högre risk för att kunna få en högre potentiell avkastning.

5.3 Är tidsbesparing vid robotrådgivning en avgörande

faktor?