Enligt definitionen från den Europeiska Landskapskonventionen (ELC) är ett landskap ”Ett område sådant det uppfattas av männ- iskor och vars karaktär är resultatet av påverkan av och samspelet mellan naturliga och/eller mänskliga faktorer” (Naturvårdsverket, 2020b).
Enligt definitionen bör landskapet, med dess olika delar, ses som en helhet, med en bred och sektorsövergripande tolkning av begreppet.
Landskapskonventionen lyfter fram landskapet som en viktig grund för bland annat människors hälsa och välbefinnande, och den inne- fattar alla typer av landskap, inklusive de som människor möter i sin vardag.
I detta kapitel behandlas aspekterna stad och landskap, kulturmiljö samt naturmiljö, i enlighet med denna konvention.
Inom arbetet med Ostlänken och framtagandet av järnvägsplanerna mellan Sillekrog och Stavsjö, har en fördjupad landskapsanalys
(FLA, Trafikverket, 2017a) tagits fram. En landskapsanalys är en systematisk kartläggning av ett avgränsat landområdes karaktär, värden, känslighet och potential. Syftet är att analysen ska ge en god kunskap om hela landskapet, istället för att enbart fokusera på sär- skilt utpekade områden. Genom att samla in och bearbeta relevanta uppgifter om landskapets innehåll, uppbyggnad och utveckling kan landskapsanalysen bidra till att finna en lämplig lokalisering och utformning av exempelvis infrastruktur.
Fördjupad landskapsanalys (FLA)
Översiktligt beskrivet består landskapet av den landskapsregion som kallas Södermanlands sprickdalar. Korridoren för hela Ostlän- ken projekt Nyköping (sträckan Sillekrog–Stavsjö) löper i gränsom- rådet mellan Östersjökusten och den Sörmländska sjöplatån, där det finns en lång zon av sprickdalar. Från platåns sjöar letar sig vatten- drag ned i sprickzonernas bördiga dalgångar för att sedan rinna ut i ett antal havsvikar. Kulturlandskapet präglas ännu i dag av den för-
historiska period då flera vikar av Östersjön, kantade av höjdryggar, sträckte sig långt in i landskapet. Vikarna har genom landhöjning, brytning av mark och utdikning successivt förvandlats till bördiga och uppodlade dalgångar.
Betydande barriärer finns idag i området kring korridoren i form av E4 som löper parallellt med den nya stambanan längst större delen av aktuell sträcka, samt Nyköpingsbanan som kommer från nordost.
Både E4 och Nyköpingsbanan löper tvärs landskapets formationer.
Landskapstyper
En landskapstyp är ett område i landskapet som har en viss generell uppbyggnad. Följande landskapstyper har identifierats längs med delsträckan Sillekrog–Sjösa:
• Skogsplatå. Består främst av skog som är visuellt enhetlig och därför inte särskilt känslig för intrång av järnvägsanläggningen.
Figur 7-1. Landskapstyper och områden med värdefull landskapsbild längs delsträckan Sillekrog-Sjösa.
Skogslandskapet Sille skog Jordbrukslandskapet och
herrgårdsmiljön vid Gärdesta
Lästringe och Bälinge skog Tystbergabygdens mosaikland-
skap med samlade byar Bruksmiljön Svärta skog med
Uttersjön och Holmsjön
7 EFFEKTER OCH KONSEKVENSER AV DELSTRÄCKA SILLEKROG-SJÖSA
7.1 LANDSKAPETS VÄRDEN
Däremot förekommer ofta både friluftsliv och djurliv vilket innebär att passager och kopplingar blir viktigt inom landskaps- typen.
• Mosaikartat sprickdalslandskap. Ett kuperat och varierat landskap med uppodlade dalbottnar och skogklädda höjder.
Landskapet har många beståndsdelar såsom odlingsmark, skog, vatten och bebyggelse, och med mindre rumsligheter. Det mosai- kartade sprickdalslandskapet uppfattas ofta som småskaligt.
• Kuperat skogslandskap. Domineras av barrskog, näringsfat- tiga myrar och sjöar. Oftast finns ingen tydlig riktning i landska- pet. De skogklädda områdena är högt belägna, mellan 40 och 90 meter över havet , och mer eller mindre kuperade. Bebyggelsen är sparsam och spridd i skogsområdena. Landskapet har få be- ståndsdelar och inte särskilt många utblickar och öppningar. De få öppningar som finns består av avverkad skog, sjöar, våtmarker eller hällmarker.
Karaktärsområden
Ett karaktärsområde är ett unikt område i landskapet med en egen identitet. Följande karaktärsområden har identifierats längs med delsträckan Sillekrog–Sjösa:
• Skogslandskapet Sille skog
• Jordbrukslandskapet och herrgårdsmiljön vid Gärdesta
• Lästringe och Bälinge skog
• Tystbergabygdens mosaiklandskap
• Bruksmiljön Svärta skog med Uttersjön och Holmsjön Värdeområden
Landskapet klassificerats utifrån ett flertal teknikområden, där klass 1 lågt och klass 3 är högst. Områden som getts klass 3 av 3 eller fler teknikområden utgör ett så kallat värdeområde.
Värdeområden har identifierats i den fördjupade landskapsanalysen och omfattade följande aspekter:
• Geologi och geoteknik
• Ytvatten och hydrogeologi
• Infrastruktur - större vägar och ledningar
• Förorenad mark
• Areella näringar - jordbruk och skogsbruk
• Kommunala planer och samhällsfunktioner
• Rekreation och friluftsliv
• Boendemiljö
• Landskapsbild
• Kulturmiljö
• Naturmiljö
Beskrivning av karaktärsområden Skogslandskapet Sille skog
Skogsplatån mellan Sillekrog och Gärdesta domineras av barrbland- skog och sumpskog med sparsam bebyggelse. Sille skog, mellan Sil- lekrog och Lästringe, är ett höjdområde som korsas av infrastruktur i form av E4, gamla Riksettan, järnväg och äldre färdvägar. I den del av området som berörs av korridoren är bebyggelsen sparsam. Det är främst i den sydvästra delen av området som ett litet bebyggelse- kluster finns; Skogsbo.
I området finns lämningar från stenåldern, brons- eller äldre järn- åldern samt från 1600-talet och framåt. Lämningarna utgör tecken på att människor har verkat i området under lång tid. En gammal landsväg med historiska belägg från 1678 är viktig med sin histo- riska kontinuitet samt med sin funktion även i nutid. Området är viktigt för viltrörelser.
Figur 7-2. Riktningar, barriärer, landmärken och landskapsrum längs delsträckan Sillekrog-Sjösa.
kartat kuperat landskap med öppna betesmarker. Sörmlandsleden löper genom området. Det finns gott om fornlämningar som visar på kontinuitet från stenålder till medeltid.
I området finns ett antal värdefulla naturmiljöer. I östra delen av området, söder om lilla Långbro, finns en enbuskhage och en ängs- och betesmark som sammanfaller med gravfältet i Långbro. Båda med högsta naturvärde. Även i västra delen av området, söder om och sydväst om Sättra, finns ängs- och betesmarker med högsta naturvärde.
Bruksmiljön Svärta skog med Uttersjön och Holmsjön Svärta skog är ett enhetligt barrskogslandskap som hör till land- skapstypen måttligt kuperad skogsbygd. I skogslandskapet finns Lästringe och Bälinge skog
Mellan de båda dalgångarna vid Gärdesta/Ingemundsta och Tyst- berga breder ett orört tätt skogsområde med tydlig topografi ut sig.
Området tillhör landskapstypen måttligt kuperat skogslandskap som kännetecknas av skogbevuxen relativt homogen terräng (se Figur 7-10). Skogen domineras i lägre områden av gran och i högre och bergiga delar av tall. Söder om utredningskorridoren genomkor- sar befintlig järnväg skogen, och norr om utredningskorridoren går E4. Strax söder om E4 ligger sjön Svarvaren, där ett närströvområde finns.
Området har troligen varit bebott sedan äldre stenålder, då höjder- na utgjorde öar i ett skärgårdslandskap. Närmare Tystberga finns ett flertal övergivna torpmiljöer samt brons- och äldre järnålders- miljöer. I korridorens södra del finns en del hällmarkstallskog med höga naturvärden.
Tystbergabygdens mosaiklandskap
Det mosaikartade sprickdalslandskapet strax norr om Tystberga är småbrutet och utgörs av odlingsmark, skogspartier och bebyggelse i stora topografiska skillnader. Landskapet är böljande och komplext.
Söder om korridoren ligger Tystberga kyrka i det som är gamla Tystberga: kyrkbyn som fanns innan nya Tystberga växte fram längs järnvägen.
Tystbergabygden är ett exempel på jordbrukslandskap med ålder- domliga drag då flera av byarna är oskiftade och de är omgivna av ett äldre odlingslandskap. Väg 774 i öst och väg 771 i väst är Tyst- bergaområdets förbindelse med E4. I västra delen av området finns Rogstafältet, en grundvattentäkt med tillhörande skyddsområde och skyddsbestämmelser. Längre sydväst, mellan E4 och befintlig järnväg, ligger gården Sättra med hävd från 1600-talet i ett mosai- Jordbrukslandskap och herrgårdsmiljö vid
Gärdesta-Ingemundsta
Gärdesta ingår i landskapstypen mosaikartat sprickdalslandskap.
Det kännetecknas av dalgångar som varvas med skogsklädda höjd- ryggar, där landskapets karaktär ges av nordvästliga–sydvästliga sprickor i berggrunden. Landskapet är småskaligt, kuperat och varierat med odling, skog, vatten och bebyggelse mestadels utspridd i landskapet tillsammans med några mindre tätorter. Området kring Gärdesta består av öppen, låglänt mark omgiven av högre skogs- klädda marker. Ingen entydig riktning finns i dalgången och därmed finns inga längre siktlinjer. Från Gärdesta herrgård finns vyer åt alla håll, förutom norrut där E4 är en visuell barriär. I området finns ett antal mindre vägar och även Bälingevägen (väg 778) som leder från E4 till byn Lästringe.
Området har hävdats kontinuerligt sedan järnåldern. I korridorens södra del finns ett antal fornlämningar bestående av en hällristning, ett antal stensättningar samt ett gravfält. Den lilla byn Ingemundsta ligger med sina rödmålade timmerbyggnader mitt i korridoren. Byn har dokumenterad historia sedan 1382. Åkermarken som ligger i korridoren har brukats under en lång tidsperiod. Gärdesta herrgård, med historia från 1500-talet, ligger strax norr om korridoren. Herr- gården uppfördes i sin nuvarande form på 1700-talet och intill ligger ett antal rödmålade arbetarbostäder i timmer.
Det är en hög koncentration av viltrörelser i området, delvis bero- ende på att det finns en viltpassage under E4. Inom hela korridoren finns ett viktigt habitatnätverk för spridning av arter i gräsmarker, och i korridorens södra delar finns några mycket känsliga ängs- och betesmarker.
Figur 7-3. Landskapet vid Gärdesta och Ingemundsta. Figur 7-4. Nya Utterö, som ligger i mosaiklandskapet vid Tystberga. Figur 7-5. Gamla Utterö och Tystberga kyrka.
Figur 7-6. Uttersjön.
• Passager för areella näringar – Passager för att möjliggöra till- gång till brukade marker såsom åkrar och skog.
• Friluftspassager – Passager för det rörliga friluftslivet.
• Övriga passager – Bilvägar för persontrafik och skogsbruk sager inom Ostlänken Sillekrog–Sjösa. Följande typer av passager
redovisas i rapporten:
• Viltpassager – Passager för djurlivet. De som redovisas har gene- rellt större fauna som hjortdjur och vildsvin som målgrupp men passagerna antas också kunna brukas av mindre djur.
Holmsjön i nordöst och Uttersjön i sydväst. Området korsas av E4.
Skogen präglas av mindre torpliknande bebyggelse med visst kultur- värde i Gruvstugan. Dessa platser har koppling till Svärta bruk som är en kulturmiljö norr om Ostlänkens sträckning.
Ostlänken går mellan E4 i norr och Nyköpingsbanan som går strax söder om Uttersjön. Järnvägssträckningen går mellan Norrköping och Stockholm via Nyköping och trafikeras idag av regionaltåg. På vissa ställen i området går Sörmlandsleden. I övrigt är rekreation främst kopplad till sjöarna där fritidsfiske förekommer. Väg 770 väs- ter om Uttersjön är en viktig kommunikationsled med anor hundra- tals år bakåt i tiden. I brynzonen mot Sättra i öster finns lämningar av färdvägar från järnåldern och framåt.
De båda sjöarna, Uttersjön och Holmsjön, har påtagligt naturvärde (klass 2) respektive högt naturvärde (klass 3). Områdets totala vär- den är främst kopplade till naturvärden. Viltrörelserna är idag få, då E4 utgör en stor barriär för viltet i området.
Passager
I Tabell 7-1 visas projekterade passager för delsträckan.
Ostlänken medför en fragmentering av landskapet och de visuella och fysiska barriärer som skapas kan ha mer eller mindre påverkan på brukande av mark, natur- och djurliv, den biologiska mångfalden samt människors vardagslandskap och friluftsliv. För att motverka de negativa effekter som en stor infrastrukturanläggning får på rörligheten i landskapet anläggs öppningar i barriären i form av pas- sager på lämpliga platser.
Vad som anses vara en lämplig plats för passager varierar mellan olika målgrupper och styrs av många faktorer, exempelvis tekniska krav, förutsättningar i landskapet, behov och anläggningskostnad.
Passagernas placering och utformning begränsas av landskapet, av de möjligheter och hinder som skapas när järnvägsprofilen höjs och sänks utefter de topografiska förutsättningarna. Sträckan mellan Sillekrog i öst till Sjösa i väst går genom ett sprickdalslandskap med måttliga höjdskillnader som växelvis domineras av skog och uppod- lade åkermarker i ett kulturlandskap med en mycket lång historia.
För att beskriva förutsättningar, problematik och föreslagna lös- ningar för att minska barriäreffekten av järnvägsanläggningen Ost- länken mellan Sillekrog och Sjösa är dokumentet PM Passageplan under framarbetning. Passageplanens syfte är att förenkla gransk- ning och visualisering av var, varför och hur planerade passager utformas. Dokumentet redovisar information om planerade större passager (strukturer större än två meter). För varje passage redovi- sas utpekad målgrupp för passagen, motiv och storlek.
Passageplanen beskriver också kortfattat vilka underlag som an- vänts och tillvägagångssättet som använts vid placeringen av pas-
Tabell 7-1. Passager längs med delsträcka Sillekrog-Sjösa.
Längd-mätning (km) Plats Föreslagen spårlösning Passagens läge i förhållande till Ostlänken
Funktion Typ
30+765 Ingemundsta-Skogsbo Järnvägsbro Under Väg
Areella näringar Fauna
Faunaport
31+612 Ingemundsta Järnvägsbro Under Vattendrag
Fauna
Strandpassage
32+931 Laggartorp Järnvägsbro Under Väg (778)
Areella näringar
Vägport
35+294 Långbrostugan Järnvägsbro Under Väg
Fauna
Faunaport
35+726 Lilla Långbro Järnvägsbro Under Väg
Fauna
Anpassad vägport
37+112 Nya Utterö Järnvägsbank Under Fauna Torrtrumma
37+204 Nya Utterö Järnvägsbro Under Väg (774)
Areella näringar
Vägport
38+754 Rogsta Järnvägsbro Under Vattendrag
Arella näringar Fauna
Strandpassage
39+667 Rogsta Väg- och GC-bro Över Väg (771)
GC-väg Areella näringar
Vägbro
40+130 Rogsta Landskapsbro Under Areella näringar (kommer
att stängslas för vilt)
Landskapsbro
40+780 Björksundsbäcken Järnvägsbro Under Vattendrag
Fauna
Strandpassage
42+370 Rökärret Järnvägsbro Under Vattendrag
Fauna
Faunaport
43+788 Holmsjön Järnvägsbro Under Friluftsliv (Sörmlandsleden)
Fauna
Friluftspassage
45+115 Uttersjön Piparvik Järnvägsbro Under Väg
Areella näringar Fauna
Anpassad vägport
45+756 Uttersjön Sågen Järnvägsbro Under Väg
Areella näringar Fauna
Faunaport
46+700 Kråkstugan Landskapsbro (öster om
E4)
Under Areella näringar Landskapsbro
under 5 m
46+730 Kråkstugan Landskapsbro Under Väg (E4) Landskapsbro
46+800 Kråkstugan Landskapsbro (väster
om E4)
Under Fauna Landskapsbro
47+227 Håkanbol Järnvägsbro Under Väg
Areella näringar Fauna
Anpassad vägport
Tystbergabygden
Utredningskorridoren löper norr om Tystberga genom det böljande, småbrutna mosaiklandskapet. Det är ett komplext landskap som utgörs av odlingsmark, skogspartier och bebyggelse i kluster med stora topografiska variationer. Landskapets riktning är nord-sydlig vilket gör att den nya järnvägsanläggningen kommer att gå tvärs över befintliga riktningar. Från höjderna ges vackra utblickar över det varierade och småskaliga landskapet. På en höjd söder om kor- ridoren ligger Tystberga kyrka.
7.1.1.3 Bedömningsgrunder
I villkor 1 i tillåtlighetsbeslutet framgår att Ostlänkens närmare lo- kalisering i plan och profil, utformning och gestaltning ska planeras och utföras med hänsyn till landskapets kulturmiljös och naturmil- jös samlade strukturer, karaktärer och värden och så att barriäref- fekter så långt möjligt begränsas.
En upplevelse av landskaps- eller stadsbild är till stor del subjektivt, men det finns allmängiltiga bedömningsgrunder. Genom att analy- sera stadsbilden avseende struktur och element kan landskaps- eller stadsbilden beskrivas och karaktäriseras. Generellt upplevs stadsbil- den oftast på närmare håll än landskapsbilden.
Värderingen av landskaps- och stadsbilden utgår ifrån hur känsliga de strukturer som bygger landskaps- och stadsbilden är för föränd- ring. I värderingen bedöms om ett landskap tål ett ingrepp eller inte, om dess särdrag i form av till exempel utblickar, rumsligheter och stråk påverkas eller inte. Detta benämns landskapets respek-
7.1.1.1 Allmänt
Landskapets fysiska förutsättningar och människans tolkning av dessa kallas landskapsbild. Landskapsbilden är starkt kopplad till både nutida och kulturhistorisk markanvändning och till na- turvärden i form av naturtyper, topografi och markegenskaper.
Landskapsbilden kan alltså ses som en sammanfattning av alla komponenter i landskapet, såväl fysiska som upplevda. En av dessa komponenter är staden med sin struktur, estetik och rumsliga för- hållanden. Stads-och landskapsbilden är ofta starkt identitetsska- pande, både för boende och för de som är tillfälliga besökare.
Miljöaspekten Stad och landskap är avgränsad till påverkan på och konsekvenser för den visuella upplevelsen av landskapet, dess beståndsdelar och uppbyggnad.
7.1.1.2 Nuläge
Det sörmländska landskapet präglas av förkastningar och sprickda- lar vilket ger ett varierat landskap med uppodlade dalgångar varvat med skogsklädda höjder. I flera av dalgångarna rinner vattendrag och de täta skogarna bryts upp av sjöar och hällmarker. Dalgång- arna och de skogsklädda höjderna ger tydligt avgränsade land- skapsrum. Landskapets nordvästliga–sydöstliga riktning är tydlig i dalgångarna medan den blir mindre synlig i skogsmiljöerna. De öppna landskapsrummen ger möjlighet till långa obrutna siktlinjer och utblickar. Skalan varierar längs sträckan och det finns både storskaliga, öppna landskapsrum samt småskaliga landskapsrum där rumsligheten bryts upp av mindre höjder. Komplexiteten i land- skapet varierar längs sträckan. I skogsområdena är komplexiteten ofta relativt låg på grund av skogarnas enhetliga karaktär medan den i dalgångarna ofta är högre, med varierande slättlandskap och skogsbeklädda höjder.
Järnvägsanläggningen är ett storskaligt infrastrukturelement som ska inpassas i ett landskap med stora variationer mellan dalgångar och höjdryggar. Inom sträckan Sillekrog–Sjösa finns två områden där landskapsbilden är särskilt viktig att ta hänsyn till: Gärdesta- Ingemundsta och Tystbergabygden.
Gärdesta-Ingemundsta
Vid Gärdesta breder en stor, öppen dalgång ut sig. Det är ett låglänt jordbrukslandskap omgivet av skogsklädda höjder med bebyggelse i små kluster. Landskapet saknar tydlig riktning och här finns inga längre siktlinjer. Från herrgården Gärdesta (se Figur 7-7) som ligger aningen högre än dess omgivande landskap ges dock fri sikt över dalgången.
7.1.1 STAD OCH LANDSKAP
Figur 7-7. Gärdesta herrgård. Figur 7-8. Landskapet kring Laggartorp.
tive stadsbildens känslighet för förändring och utifrån detta har en värdering gjorts.
Kriterier för bedömning av värde och effekt framgår i PM Bedöm- ningsskala, Bilaga A. Bedömningsmetodiken beskrivs i avsnitt 4.3 Bedömningsmetodik.
Underlaget för avsnitt 7.1 Landskapets värden kommer från doku- mentet Fördjupad landskapsanalys Ostlänken, delen Sillekrog- Stavsjö (Trafikverket, 2017a). Ett gestaltningsprogram för sträckan Sillekrog–Stavsjö är under framarbetning.
Lagkrav och riktvärden
Den europeiska landskapskonventionen (ELC) syftar till att förbätt- ra skydd, förvaltning och planering av landskap i Europa. Den syftar också till att främja samarbetet kring landskapsfrågor inom Europa och till att stärka allmänhetens och lokalsamhällets delaktighet i det arbetet. Konventionen innefattar alla typer av landskap som männ- iskor möter i sin vardag och på sin fritid. Landskapet är viktigt för oss av kulturella och sociala skäl, för att det har miljövärden och för att det ligger till grund för ekonomisk utveckling. Konventionens parter erkänner att landskapet betyder mycket som uttryck för en mångfald av natur- och kulturarv och för att skapa identitet. Sverige har ratificerat konventionen och den trädde i kraft 1 maj 2011.
Andra bedömningsgrunder
Miljökvalitetsmålen är en grundläggande utgångspunkt för miljö- arbetet på nationell, regional och lokal nivå. I miljömålet Ett rikt
odlingslandskap och dess preciseringar finns en tydlig landskapse- kologisk dimension och här pekas på betydelsen av grön infrastruk- tur för att inte ytterligare öka fragmenteringen av populationer och habitat.
De nationella miljömålen har, tillsammans med de transportpoli- tiska målen utgjort grund för Ostlänkens projektmål. Målen styr utformningen av järnvägsanläggningen. Ostlänkens projektmål finns beskrivna i avsnitt 5.4 Projektmål och måluppfyllelse finns beskrivna i kapitel 10 Måluppfyllelse och samlad bedömning.
Metodik och osäkerheter i bedömningen
I den fördjupade landskapsanalysen har en beskrivning och kart- läggning av landskapet inom korridoren för den nya stambanan gjorts. Detta har gjorts genom traditionell landskapskaraktärisering som delar upp landskapet i landskapstyper och karaktärsområden.
Satellitkartor, platsbesök, samt laserskanning använts för att identi- fera befintligheter och topografier som sedan legat till grund för in- delningen. Landskapstyperna ger en översiktlig bild över landskapet inom utredningsområdet. Indelning i karaktärsområdena har gjorts utifrån specifika platser och underlag från elva olika teknikområden vilka beskrivs i teknikspecifka avsnitt. Utifrån informationen från de teknikspecifka avsnitten har en tolkning och systematisering av landskapets helhet och dess strukturer gjorts. En klassifcering och bedömning av befintliga värden och känslighet inom utredningsom- rådet har gjorts för att kunna urskilja värdeområden eller intressan- ta områden där en linjedragning försvåras eller har stor påverkan.
För att få en samlad bild av landskapets värde och känslighet har resultaten från de teknikspecifka kapitlen samt karaktärsområdena lagts samman i en sammanvägd analys. Osäkerheter i bedömning- arna finns i att landskapet är i ständig förändring och kan ändra sig från det att landskapsanalysen gjorts tills att Ostlänken väl är byggd.
7.1.1.4 Effekter och konsekvenser
Effekter och konsekvenser av nollalternativet
I nollalternativet antas markanvändningen fortsätta som idag, och några större förändringar i bruket av jordbruks- och skogsmark antas inte ske. Landskapsbilden förväntas därför inte påverkas nämnvärt i nollalternativet utan kvarstår som idag. De sammantag- na konsekvenserna för nollalternativet bedöms som små förutsatt att de småskaliga jordbruksverksamheterna fortgår. En osäkerhet i konsekvensbedömningen av nollalternativet är utvecklingen av jordbruket i framtiden. En eventuell minskning av mindre verk- samheter kan förändra det öppna jordbrukslandskapet och dess landskapsbildmässiga kvaliteter. Skogsbruket bedöms bedrivas som idag, det vill säga att landskapsbilden förändras när skog avverkas, ungefär i samma omfattning som idag. Nollalternativet bedöms få små negativa konsekvenser för landskapsbilden.
Effekter och konsekvenser av utbyggnadsalternativet
Översiktlig bedömning
En helt ny järnväg genom landskapet medför stora intrång i land- skapet. Ostlänken passerar genom slättområden, mosaiklandskap och skogsbygder. Påverkan i dessa olika landskapstyper skiljer sig åt, beroende på dels ingreppets storlek, dels hur känsligt landskapet är för den storskaliga påverkan som järnvägen innebär. Den största generella påverkan som Ostlänken kommer att medföra i landskapet är att järnvägen kommer att utgöra en barriär, både fysiskt och vi- suellt. Detta ger effekt på så väl upplevelsevärden som på ekologiska och kulturhistoriska samband.
Väg E4 utgör redan idag en barriär i landskapet, och denna förstärks då Ostlänken placeras i närheten av den. Närheten till E4 innebär utmaningar såsom landskapsfragmentering men också möjlighe-
Figur 7-9. Landskapet vid Rogsta, vy mot väg 771. Figur 7-10. Bälinge skog, mellan Lästringebygden och Tystbergabygden.
ter att skapa mervärden i miljöerna mellan E4 och Ostlänken. I ett större perspektiv minimeras landskapets fragmenteringen genom att E4 och Ostlänken samförläggs.
Trots anpassningar kommer järnvägen att i stora delar vara ett mar- kant storskaligt objekt i ett småskaligt kuperat landskap utan tidi- gare stor infrastruktur, vilket ger påverkan på landskapsbilden. Den infrastruktur som framförallt framträder i landskapet idag är E4 och ett sätt att mildra de negativa konsekvenserna på landskapsbilden har varit att placera järnvägen i anslutning till motorvägen för att på så sätt undvika att påverka andra opåverkade miljöer.
Landskapsspecifik bedömning
En ny järnvägsanläggning bedöms ha störst påverkan på land- skapsbilden i öppna landskap med längre siktlinjer och utblickar. I skogsområden med färre utblickar bedöms järnvägsanläggningen inte skapa en större visuell påverkan. Beaktan av järnvägens place- ring och gestaltning är viktigt för att undvika att visuella kopplingar bryts. Öppna landskapsrum finns inom delsträckan vid jordbruks- landskapet och herrgårdsmiljön vid Gärdesta, samt Tystbergabyg- den.
Nybyggda element som tydligt framträder i landskapet, exempelvis broar, kan påverka den landskapsbildmässiga kvaliteten. Utform- ning av broar styrs inte i detalj av järnvägsplanen, men vissa förut- sättningar som placering av brostöd kan specificeras. Järnvägen är till största del placerad lågt i landskapet för att inte påverka utblick- ar.
Skogslandskapet Sille skog
Genom Sille skog går den nya stambanan i den södra delen av kor- ridoren och då både på bank och i skärning. Då området har små visuella kvaliteter och är ett slutet landskapsrum i form av en skog med låg känslighet för förändring, bedöms områdets landskaps- bildsvärde vara låg. Utbyggnadsalternativet innebär att områdets landskapsbild förändras i liten omfattning exempelvis vad gäller rumsligt förstärkande vegetation, utsikt och harmoniering till land- skapets skala och struktur. Effekten på landskapsbilden i Sille skog bedöms därmed bli liten.
Eftersom både värdet och effekt i området bedöms vara/bli små, bedöms därför konsekvensen för landskapsbilden i området bli liten.
Jordbrukslandskapet och herrgårdsmiljön vid Gärdesta Genom jordbrukslandskapet vid Gärdesta fortsätter den nya stam- banan att gå i den södra delen av korridoren för att på så sätt sam- lokaliseras med skogskanter i så stor utsträckning som möjligt. Då området är ett öppet landskapsrum har det en stor känslighet för anläggningar och mycket höga värden för landskapsbilden.
Utbyggnadsalternativet innebär att områdets landskapsbild för-
ändras i stor omfattning då den nya stambanan står i mycket stor kontrast med omgivande landskap och dess småskaliga struktur.
Den nya stambanan bedöms därför ha stor negativ effekt på land- skapsbilden i området.
Både landskapsbildens värde samt effekten på denna bedöms bli stor. Därmed bedöms även konsekvensen för landskapsbilden i området bli stor.
Lästringe och Bälinge skog
Även genom Lästringe och Bälinge skog går den nya stambanan i södra delen av korridoren och då på bank och i skärning. Då områ- det har små visuella kvaliteter och är ett slutet landskapsrum i form av en skog med låg känslighet för förändring, bedöms områdets landskapsbildsvärde vara låg.
Utbyggnadsalternativet innebär att områdets landskapsbild föränd- ras i liten omfattning exempelvis vad gäller rumsligt förstärkande vegetation, utsikt och harmonisering till landskapets skala och struktur. Den nya stambanan bedöms därför ha liten negativ effekt på landskapsbilden i området. Både landskapsbildens värde samt effekten på denna bedöms bli liten. Därmed bedöms även konse- kvensen för landskapsbilden i området bli liten.
Tystbergabygdens mosaiklandskap
Genom Tystbergabygden korsar den nya stambanan korridoren och går mot den norra delen av korridoren för att på så sätt minska intrånget i stora jordbruksmarker samt undvika intrång i bystruk- turer som exempelvis Gamla och Nya Utterö. Vid dalgången intill byn Nya Utterö anläggs en bullerskyddsskärm på den norra sidan av spåret för att minska bullernivåer. Bullerskyddsskärmen kan bidra till att förstärka visuella barriärer i landskapet. Området är ett komplext mosaiklandskap och har en stor känslighet för järnvägs- anläggningen. Därmed har området mycket höga värden för land- skapsbilden.
Utbyggnadsalternativet innebär att områdets landskapsbild för- ändras i stor omfattning då den nya stambanan står i mycket stor kontrast med omgivande landskap och dess småskaliga struktur.
Den nya stambanan bedöms därför ha stor negativ effekt på land- skapsbilden i området. Både landskapsbildens värde samt effekten på denna bedöms bli stor. Därmed bedöms även konsekvensen för landskapsbilden i området bli mycket stor.
Bruksmiljön Svärta skog med Uttersjön och Holmsjön Den nya stambanan passerar strax norr om Holmsjön och Uttersjön och löper därmed parallellt med E4 innan denna korsas på en hög landskapsbro. Området utgörs främst av enhetlig barrskog och har därmed en låg känslighet för järnvägsanläggningen och låga värden ur ett landskapsperspektiv. Dock utgör de båda sjöarna öppningar i det i övrigt slutna landskapet vilket medför en värdefull landskaps-
bild vid sjöarna. Sammanlagt har området därför måttligt land- skapsbildsvärde.
Utbyggnadsalternativet medför att områdets landskapsbild föränd- ras i viss utsträckning då föreslagen åtgärd står i kontrast med en del av omgivande landskap och delvis påverkar skala, orienterbar- het, invanda stråk, avgränsningar, landmärken och utblickar. Den nya stambanan bedöms därför ha måttlig negativ effekt på land- skapsbilden i området.
Både landskapsbildens värde samt effekten på denna bedöms bli måttlig. Därmed bedöms även konsekvensen för landskapsbilden i området bli måttlig.
Ekosystemtjänster
De ekosystemtjänster som hör samman med landskapsbilden är kulturella tjänster såsom upplevelsen av landskapet ur ett visuellt och estetiskt perspektiv. I och med Ostlänkens stora påverkan på landskapsbilden på sträckan bedöms ekosystemtjänsten påverkas negativt.
Kumulativa effekter
Kumulativa effekter riskerar uppstå där befintlig infrastruktur utgör en barriär och den nya stambanan adderar till barriäreffekten. För utbyggnadsalternativet finns dessa områden där den nya stambanan går längs med eller korsar E4. Barriäreffekten av Ostlänken bedöms förstärkas i områden som Tystberga och Sättra, där den nya stamba- nan går nära E4 och Nyköpingsbanan.
I jord- och skogsbrukslandskapet kan kumulativa effekter uppstå av att järnvägen skapar nya brukningsförutsättningar. Exempelvis kan avskurna jordbruksblock och försämrad tillgänglighet leda till att brukande av marken förändras eller upphör. Störningar från järn- vägen kan även leda till att bete på närliggande marker upphör och marken växer igen. Dessa förändringar är negativa för jordbruks- landskapets landskapsbildsvärden.
Sammantagen bedömning
Den nya stambanan innebär en negativ konsekvens på landskaps- bilden då anläggningen ger upphov till ett stort ingrepp i terrängen.
Järnvägen korsar landskapet på bank och i skärning och innefattar stora element som portar och broar. I anläggningen ingår även tek- nikgårdar, servicevägar och serviceytor. Under byggfasen kommer dessutom tillfälliga ytor att uppstå kring järnvägen som upplags- och etableringsytor. Dessa ytor kan även bli långvariga. Generella riktlinjer för att minska intrånget i landskapsbilden är att järnvägen anpassas med låg profil och att olika anläggningsdelar, såsom ban- kar, broar och bullerskydd landskapsanpassas i känsliga landskaps- rum.
De negativa konsekvenserna blir störst i känsliga landskap bestå- ende av mindre landskapsrum och med en hög komplexitet. Käns- liga områden som påverkas är herrgårdsmiljön vid Gärdesta och Ingemundsta och mosaiklandskapet i Tystbergabygden. Vid Gärdes- ta och Tystberga innebär järnvägen ett storskaligt landskapselement som bryter siktlinjer och förändrar skalförhållanden. Dessa föränd- ringar gör det svårt att uppleva betes- och jordbrukslandskapet. Vid bruksmiljön runt Uttersjön och Holmsjön bedöms landskapet ha måttlig känslighet, och i skogsområdena runt Sillekrog och förbi Lästringe låg känslighet. Utifrån de höga värdena runt Ingemundsta och Tystberga bedöms landskapsbildsvärden ur ett helhetsperspek- tiv vara höga på delsträckan. Effekterna bedöms bli måttliga, då den nya stambanan står i kontrast med en del av omgivande landskapet och delvis påverkar siktlinjer och utblickar. Sammantaget bedöms den nya stambanan ge måttliga-stora negativa konsekvenser för landskapsbilden längs delsträckan Sillekrog–Sjösa.
7.1.1.5 Skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått
Den övergripande anpassningen till landskapet i form av järnvägens placering i plan och profil samt val av exempelvis bullerskyddsåt- gärd och förstärkningsåtgärder har gjorts i spårlinjeprocessen samt i ett multidisciplinärt arbete inom pågående projekteringsarbetet.
Detaljutformningen av anläggningen pågår inom projekteringens fas 2.
Placeringarna och de olika åtgärderna baseras på en bedömning både utifrån tekniska krav och förutsättningar, landskapets värden samt utifrån kostnads- och klimataspekten. Ett gestaltningsprogram för sträckan Sillekrog–Stavsjö är under framarbetning för att foku- sera på de betydande aspekterna av landskapsanpassning och hur dessa ska uppnås i ett helhetsperspektiv. Viktiga förhållningssätt i gestaltningsarbetet och den fysiska utformningen av anläggningen är:
• Placeringen av tekniska anläggningsdelar så som teknikbygg- nader, signalskåp och radiomaster görs i områden där visuell påverkan blir så liten som möjligt, för att undvika att dessa utgör en ofrivillig fokuspunkt i öppna landskap.
• Utrustning placeras i största möjliga mån på ytor som blir svår- använda till annat när anläggningen är byggd.
• Dammar placeras så nära järnvägsanläggningen som möjligt samt i landskapets gränser och kanter, exempelvis där jord- bruksmark möter skog. För att de ska upplevas så naturliga som möjligt ges de en organisk form.
• Servicevägar har strävats efter att hållas så korta som möjligt och nå befintliga vägar utan att skära av befintliga sammanhängande ytor.
• Bankar och slänter bekläs med låg marktäckande ört- eller gräs-
landskapet i Tystberga. Det kommer även vara nödvändigt att bearbeta släntkrön och släntfot, samt tyckbankarnas avslutning i längsled, inom ramen för markanspråket. För bullerskydds- skärmen förbi Nya Utterö är det viktigt att bullerskyddsskärmen har en genomtänkt gestaltning som inte förstärker järnvägens barriäreffekt, så att järnvägsanläggningen kan integreras så bra som möjligt i det omgivande landskapet.
• Passagen vid E4 där bron över motorvägen gestaltas för att framhäva järnvägsanläggningen från betraktarens perspektiv.
vegetation. Avbanad jordmån används för täckning av slänter med syfte att skapa naturlig etablering av vegetation.
• I gestaltningen av broar och bullerskyddskärmar har det övergri- pande strävats efter ett smidigt och enkelt uttryck som är i god balans med omgivningen.
• I öppna landskapsrum med höga värden och/eller där många människor rör sig som exempelvis i dalgångar eller i korsnings- punkter med större vägar ges broar en mer omsorgsfull gestalt- ning då anläggningen kommer bli mer visuellt påtaglig.
• Utformning av slänter samt övergångar mellan exempelvis bro och bank görs för att anpassa anläggningen väl till det omgivan- de landskapet. I öppna områden har det varit viktigt att skapa en mjuk övergång till det omgivande landskapet, vilket möjliggörs genom exempelvis avrundad släntfot och släntkrön samt genom att återskapa samma flora/växtlighet som omgivningen.
• Landfästen till broar som är mer visuellt påtagliga har fått en mer omsorgsfull gestaltning genom att de anpassas bättre till landskapets former.
Särskild hänsyn har tagits till landskapsbilden vid utformning av järnvägen vid följande områden:
• Det öppna jordbrukslandskapet vid Gärdesta och Ingemundsta.
Den nya stambanan kommer att gå på låg bank genom området och därmed mindre visuellt påtaglig än om järnvägen haft en hög profil. En av tryckbankarna i området som ligger strax söder om Gärdesta herrgård har klassificerats till högsta gestaltnings- klass i gestaltningsprogrammet på grund av de starka visuella kopplingarna i landskapet. Här föreslås platsspecifika land- skapsmodelleringar för att uppnå ett mer organiskt och mjukt uttryck som harmoniserar med befintligt landskap. Vegetations- val på tryckbanken i föreslås bestå av återetablering av befintlig vegetation via påfyllnad av jord från platsen, samt med eventuell stödsådd av anpassad gräs- och örtblandning för att säkerställa en snabb och god etablering. Förbi Ingemundsta gård etableras en 200 meter lång bullerskyddskärm för att reducera bullerni- våerna för intilliggande fastigheter. Skärmen placeras i en grund jordskärning i det öppna åkerlandskapet söder om Gärdesta gård. Skärmens synlighet begränsas något av skärningen men med tanke på områdets känslighet har den tilldelats högsta ge- staltningklass i gestaltningsprogrammet.
• Tystberga (Lilla Långbro och Nya Utterö), där utformning av passager, bank och bullerskydd särskilt anpassats för att inte bryta av siktlinjer mot Tystberga kyrka. Vid Lilla Långbro kom- mer en bred tryckbank anläggas, vars relativt låga och flacka utformning kan innebära möjligheter att skapa en mjukare över- gång mellan järnvägsanläggningen och det befintliga landskapet.
För att möjliggöra underhåll av tryckbanken kommer det att ska- pas åtkomst till den på båda sidor av järnvägen, vilket blir viktigt i arbetet med att integrera anläggningen väl i det värdefulla
7.1.2.1 Allmänt
Med kulturmiljö menas av människan påverkade spår i landskapet som berättar om de historiska skeenden och processer som lett fram till dagens landskap. Människors livsmönster under olika tider kan följas i landskapets fysiska strukturer, samband och rörelsemönster.
Det kan gälla allt från enskilda objekt till stora landskapsavsnitt och tidsmässigt spänna över allt från förhistoriska lämningar till dagens bebyggelsemiljöer.
Det sörmländska sprickdalslandskapets skalväxlingar och variation mellan skogs- och odlingsmark erbjuder livsmiljöer som nyttjats av människor på olika sätt under olika tider. De höglänta skogsom- rådena rymmer främst stenålderslämningar och ett torplandskap, knutet till dalgångarnas jordbrukslandskap. I brynzonen mellan åker och skog ligger äldre tiders hagmarker, men också omfattande lämningar från brons- och järnåldersbosättningar. Sprickdalsland- skapets begränsade odlingsutrymme har resulterat i att bebyggelsen legat på ungefär samma plats under det senaste årtusendet och ibland längre än så. Kring större gårdar och herrgårdar utmärks jordbruket av stordrift. Bebyggelsen är varierad och består av ensta-
Gärdesta Lästringe
Tystberga Svärta gård
E4
E4
778
224 800
774 776
771 800
770
Sillekrog
Tystberga
Kvarnsjön
Mörtsjön Byksjön
Övra Unnan Löpersjön Ylingesjön
Tacksjön
Mörtsjön Masugnsjön
Fårsjön Svarvaren
Holmsjön Uttersjön
naturreservat Masugnsskogens
Ingemundsta
Skogsbo
Lövhagen
Lövhagen
Lästringe Laggartorp Rogsta
Nälberga
Berga
Harsta Tullen
Nya Utterö
Gamla Utterö Berga
Sättra
Blindkällan
Håkanbol
Gruvstugan
L. Långbro
Kvegerö
Vretstugan
© Lantmäteriet, Geodatasamverkan
Gräns för järnvägsplan Gräns tillåtlig korridor
Järnvägsanläggning Bro
Bank Skärning
!
!
Fornlämning (punkt, linje, yta)
Övrig kulturhistorisk lämning, Möjlig fornlämning (punkt, linje, yta)
0 1 2 3
km
\\cowi.net\projects\A065000\A068444\GIS\1_Proj\EIA\MKB80\OLP3_MKB_Kultur_JP31.mxd | COWI AB - ANON | 2021-04-13
Delprojekt: Nyköping Delsträcka: Sillekrog - Sjösa Datum: 2021-04-13 Skala(A3): 1:55 000
Figur 7-11. Fornlämningar från Fornminnesregistret (FMIS) längs delsträckan Sillekrog–Sjösa, uttagsdatum 2021-02-12.
7.1.2 KULTURMILJÖ
Tabell 7-2. Arkeologisk periodindelning från stenålder till nutid.
ARKEOLOGISK PERIODINDELNING
Stenålder -1700 f.Kr Mesolitikum 4000 f.Kr
(jägarstenålder)
Neolitikum 4000-1700 f.Kr Tidigneolitikum 4000-3300 f.Kr.
(bondestenålder) Mellanneolitikum 3300-2300 f.Kr
Senneolitikum 2300-1700 f.Kr
Bronsålder 1700-500 f.Kr Äldre bronsålder 1700-1100 f.Kr Period 1-3
Yngre bronsålder 1100-500 f.Kr Period 4-6
Järnålder 500 f.Kr - 1050 e.Kr Äldre järnålder 500 f.Kr. - 550 e.Kr Förromersk järnålder 500 f.Kr. - Kr.f.
Romersk järnålder Kr.f. - 400 e.Kr.
Folkvandringstid 400-550 e.Kr
Yngre järnålder 550-1050 e.Kr. Vendeltid 550-800 e.Kr.
Vikingatid 800-1050 e.Kr
Historisk tid 1050 e.Kr. - nutid Medeltid 1050-1520 e.Kr Tidigmedeltid 1050-1200
Högmedeltid 1200-1350
Senmedeltid 1350-1520
Nyare tid 1520-nutid Tidigmodern tid 1520-1789
Modern tid 1789-nutid
Gärdesta Lästringe
Tystberga Svärta gård
E4
E4
778
224 800
774 776
771 800
770
Sillekrog
Tystberga
Kvarnsjön
Mörtsjön Byksjön
Övra Unnan Löpersjön Ylingesjön
Tacksjön
Mörtsjön Masugnsjön
Fårsjön Svarvaren
Holmsjön Uttersjön
naturreservat Masugnsskogens
Ingemundsta
Skogsbo
Lövhagen
Lövhagen
Lästringe Laggartorp Rogsta
Nälberga
Berga
Harsta Tullen
Nya Utterö
Gamla Utterö Berga
Sättra
Blindkällan
Håkanbol
Gruvstugan
L. Långbro
Kvegerö
Vretstugan
© Lantmäteriet, Geodatasamverkan
Gräns för järnvägsplan Gräns tillåtlig korridor
Järnvägsanläggning Bro
Bank Skärning
Klassificering av värdegrunder för kulturmiljöområde
Klass 3 - Särskilt representativ kulturmiljö Klass 2 - Representativ kulturmiljö Klass 1 - Kulturmiljö
Kulturmiljö eller objekt klass 3
Fördjupningsområde / Särskilt representativ kulturmiljö, större områden - klass 3
0 1 2 3
km
\\cowi.net\projects\A065000\A068444\GIS\1_Proj\EIA\MKB80\OLP3_MKB_Kultur_JP31.mxd | COWI AB - ANON | 2021-04-13
Delprojekt: Nyköping Delsträcka: Sillekrog - Sjösa Datum: 2021-04-13 Skala(A3): 1:55 000
Figur 7-12. Värderade kulturmiljöområden respektive fornlämningsmiljöer längs delsträckan Sillekrog–Sjösa.
ka gårdar, mindre byar, villabebyggelse och tätorter, huvudsakligen uppvuxen kring kyrkor och Södra och Västra stambanans stationer.
Miljöaspekten Kulturmiljö är avgränsad till den fysiska och visuella påverkan, effekter och konsekvenser som järnvägsplanen för sträck- an Sillekrog–Sjösa har på eller för miljöer, karaktärer, strukturer och samband samt enskilda objekt av värde för kulturmiljön.
7.1.2.2 Nuläge
Följande avsnitt redovisar de kulturmiljöer som har legat till grund för arbetet med val av spårlinje inom Ostlänkens korridor och i den fördjupade landskapsanalysen (Trafikverket, 2017a). En fördjupning av järnvägens påverkan på kulturmiljön finns att läsa mer ingående i Kulturarvsanalys – Ostlänken delen Sillekrog–Stavsjö (Trafikver- ket, 2017b). Delsträckan berörs inte av något område av riksintresse för kulturmiljövården, byggnadsminnen och inte heller av några kommunala kulturmiljöprogram.
Kulturhistoriska lämningar
Fornlämningar är beteckningen på spår efter mänsklig verksam- het och kan till exempel utgöras av boplatser, gravfält, kulturlager i medeltida städer och övergivna vägar. Fornlämningar skyddas
enligt kulturmiljölagen där begreppet fornlämning definieras och anger vilka lämningar som är fornlämningar. Enligt definitionen är fornlämningar lämningar efter människors verksamhet under forna tider, de ska ha tillkommit genom äldre tiders bruk, vara varaktigt övergivna och äldre än år 1850. Övrig kulturhistorisk lämning är en lämning som inte uppfyller lagens rekvisit eller krav för att kunna vara en fornlämning, men som ändå bedöms ha ett kulturhistoriskt värde. Möjlig fornlämning är en lämning som vid inventeringstill- fället inte kunde bedömas som fornlämning men omständigheter kring lämningen gör att det kan vara en fornlämning. Ingen anti- kvarisk bedömning samlar alla lämningar som saknar fysiska spår i landskapet. Det kan vara en uppgift om en lämning som inte har kunnat bekräftas i fält, lämningen kan vara helt undersökt vid en ar- keologisk undersökning eller förstörd. Även rättelser av lämningar som blivit felaktigt införda eller överförda till andra lämningar får denna status. Ej kulturhistorisk lämning är den antikvariska bedöm- ning som ges till lämningstypen Fornlämningsliknande bildning.
Längs den nya stambanan finns en stor mängd fornlämningar, se Figur 7-11 på sida 58, vilka också redovisas i kulturarvsanalysen.
Sedan kulturarvsanalysen färdigställdes har det gjorts komplette- rande arkeologiska utredningar inom korridoren (Arkeologikonsult, 2020, Arkeologerna, 2021, Sjöhistoriska museet 2018), vilket har
inneburit att nya lämningar hittats, och vissa befintliga lämningar har klassats om. I Tabell 7-3 på sida 67 listas alla berörda kultur- lämningar inom delsträckan. De lämningar som bedömts som be- rörda är de lämningar som visas som punkter och linjer som ligger mindre än 20 meter från anläggningens tillfälliga och permanenta markanspråk, samt de lämningar som visas som ytor som ligger mindre än 50 meter från anläggningens tillfälliga och permanenta markanspråk. Listan består av 60 fornlämningar, 30 övriga kultur- historiska lämningar, 3 möjliga fornlämningar och 2 lämningar med ingen antikvarisk bedömning. Uttag från FMIS gjordes 2021-02-12.
Kulturmiljöområden
Kulturarvsanalysen innefattar två särskilt viktiga historiska bebyg- gelseområden, som valts ut och för vilka fördjupade analyser gjorts.
De två fördjupningsområdena omfattar större landskapssamman- hang och sträcker sig långt utanför järnvägsplaneområdet, som kor- sar områdena. Urvalet av kulturmiljöområden har gjorts dels utifrån att respektive område har ett högt kulturhistoriskt värde (högsta kulturmiljövärde klass 3), dels utifrån att utredningskorridoren direkt påverkar området.
De två fördjupade kulturmiljöområdena, (se Figur 7-12) är Lästringebygden och Tystbergabygden. Utöver det finns det även
inom Svärta skog ett fördjupat kulturmiljöområde som ligger inom den angränsande järnvägsplanen Sjösa–Skavsta men där en mindre del sträcker sig in i järnvägsplanen för Sillekrog–Sjösa.
Lästringebygden
De äldsta spåren av mänsklig aktivitet i området är omkring 8000 De äldsta spåren av mänsklig aktivitet i området är omkring 8000 år gamla och finns i Sille skog samt i skogen mellan Lästringe och Tystberga. Mitt i landskapet finns den till stor del utdikade Fårsjön som är en rest från när jordbruksområdet var täckt av vatten. Läm- ningar från brons- och järnåldern, såsom rösen och gravfält, kantar höjderna som var stränder i ett dåtida skärgårdslandskap. Lägre i landskapet, i anslutning till åkermarken, finns boplatslägen från yngre järnåldern och medeltiden.
Området kring Gärdesta och Ingemundsta utgör ett komplett herr- gårdslandskap med tydliga och välbevarade komponenter såsom herrgård, jordbruksmark, ängsmark, hagmark, utmark, torp och ar- rendegårdar. Dessa knyts samman av ett delvis ålderdomligt vägnät.
I norr finns den medeltida kyrkan Lästringe kyrka som utgör sock- encentrum i området. Omkring området finns även lämningar efter torp och gårdar under Gärdesta säteri med lång historisk kontinui- tet och med högt eller högsta kulturhistoriska värde. Ingemundsta by är en ålderdomlig bymiljö med två gårdar som fortfarande är bebodda. Äldsta belägg för Ingemundsta är från år 1382. Ålderdom- liga torpmiljöer finns också vid Laggartorp, Vreta (Figur 7-14) och Skogsbo. Vid Skogsbo finns Ingemundsta torp som är ett bevarat båtsmanstorp (se Figur 7-13).
Fornlämningsbilden inom Sille skog präglas av flera tidsperioder.
De äldsta spåren är lämningar från stenåldern där platser med slagen kvarts har påträffats. Skogen rymmer även lämningar från historisk tid, bland annat finns den gamla landsvägen kvar som gick mellan Stockholm och Nyköping, vilken finns med på en karta från år 1678. Den ålderdomliga sträckningen är helt bevarad norr om
den nya stambanan. Vägen är i bruk som skogsväg. Lämningar efter tjärdalar, kolmilor, kolarstigar och kolarkojor samt ett dämme och ett sågverk återfinns i skogen. Intill Skogsbo ligger ett antal ensam- liggande stensättningar, det vill säga gravar från sen bronsålder eller äldre järnålder, som har högt kulturhistoriskt värde.
Under bronsålder var nästan hela odlingsmarken runt Gärdesta täckt av vatten vilket Fårsjön är en liten rest av. Höjderna längs den dåtida sjöns stränder kantas av lämningar från brons- eller äldre järnålder som är vända mot den öppna dalgången. Öster om Lag- gartorp finns skålgropar som ansluter till områden med bronsål- derslämningar, bland annat rösen och mindre gravfält med stensätt- ningar.
Vid Laggartorp finns en lång sträcka av den gamla landsvägen mellan Lästringe och Tystberga/Bälinge bevarad. Vägen användes troligen redan på 1600-talet eller tidigare då den passerar järnål- dersgravfält. Vägen är ett ovanligt välbevarat exempel på ålderdom- lig vägbank och bidrar i hög grad till läsbarheten av den historiska miljön.
I skogen en bit sydväst om Laggartorp finns välbevarade lämningar av torpet Janslund som även är redovisad på laga skifteskartan.
Torp-lämningen är en sammansatt miljö med flera husgrunder, övergivna åkrar och en väg samt ett biologiskt kulturarv.
Tystbergabygden
De områden runt Tystberga som idag utgörs av kuperade skogs- områden stack upp som öar i ett skärgårdslandskap under äldre stenålder. Lämningar efter brons- och järnålderns gravar ligger på höjderna intill odlingsmarkerna. De medeltida bytomterna är i stor utsträckning fortfarande bebyggda och ligger på höjdlägen i odlingsmarken. Norra delen av Tystberga socken är ett småskaligt jordbrukslandskap präglat av det för Södermanland karaktäristiska mosaiklandskapet. De spridda byarna och gårdarna förbinds av ett
delvis ålderdomligt vägnät. I området finns även en centralt belägen kyrka samt de två oskiftade byarna Rogsta och Nälberga.
De mest utmärkande fornlämningarna i området är en by- eller gårdstomt med synliga husgrunder och jordkällare intill ett väl- bevarat järnåldersgravfält öster om Nya Utterö. Fornlämningarna betas av djur och är öppna, tillgängliga och mycket avläsbara i sin karaktär samt har högsta kulturhistoriska värde. I samband med ar- keologiska utredningar inför Ostlänken har också hittats en by- och gårdstomt vid Utterö med högt kulturhistoriskt värde.
På de skogstäckta höjderna norr om Harsta finns flera mindre grav- fält och vid Tullen finns Tystbergabygdens största höggravfält med 110 gravar. Strax nordost om detta finns även ett relativt välbevarat
boplatsområde från sen vendeltid/tidig vikingatid där rester av smideshantering hittats. Boplatsen angränsar till och sammanfaller delvis med ett gravfält.
Vid Rogsta grustäkt och Blindkällan finns isälvsavlagringar som var attraktiva boplatslägen under stenålder. Här har cirka 5000 år gam- la gropkeramiska boplatser påträffats intill en forntida vik. På åsryg- gen vid täkten finns gravfält från brons-, äldre- och yngre järnålder.
Grustäkten har minskat ner åsens storlek men de gravfält som ligger kvar är skyltade, tillgängliggjorda och vårdade samt har kulturhis- toriskt värde av högsta klassen. Grav- och boplatsområdet i Rogsta (se Figur 7-15) är en av de mest komplexa och omfattande läm- ningarna inom delsträckan, med både gravar och boplatslämningar från bronsålder fram till yngre järnålder. Inom järnvägskorridoren finns flera byar som funnits sedan medeltiden, och som redovisas på äldre lantmäterikartor. Flera av dessa har bytomter som helt el- ler delvis påverkas av järnvägssträckningen. Sättra gård är utpekad som möjlig fornlämning och har belägg från år 1381. Utterö är också utpekat som möjlig fornlämning och bestod vid mitten av 1500-talet av två frälsehemman. Ett frälsehemman var ett skattebefriat hem- man brukat av en bonde under ett frälsegods som hade arrenderätt
Figur 7-13. Torpmiljö vid Skogsbo. Figur 7-14. Torpet Vreta, Laggartorp. Figur 7-15. Rogsta fornlämningsområde.
