Om gestaltningen i arbetet Världen som vi ser den – en undersökning om hur vi läser trovärdighet i andefotografi
Marianne Bevort
Undersökningen började i den gestaltande delen. Jag försökta skapa olika fotografier på spöken och andar och jobbade med att göra dessa så trovärdiga som möjligt. Jag började med att jobba digitalt, men slutade med det analoga fotografiet. Detta för att jag insåg att negativ har ett stort kontrollvärde vid granskning av fotografier. På ett ljusbord la jag några utvalda fotografier på spöken och andar med ett negativ som hör ihop med varje fotografi. På så vis kan man som betraktare se att spöket på fotografiet även finns att se på negativet. Frågan som man då får ställa sig är om fotografiet blir mer trovärdigt om det finns ett negativ till bilden.
Senare i undersökningen började jag fundera över vad det är som gör en bild trovärdigt och hur ett fotografi kan vara en bild av verkligheten. Detta undersökte jag genom att fotografera med ett infrarött filter på min kamera. Ett infrarött filter släpper bara igenom infraröd
strålning, som våra ögon vanligtvis inte kan se utan tekniska redskap. Frågan jag ställde mig var; om vi inte kan se infraröd strålning, hur kan då en bild som visar oss det infraröda ljuset vara en bild av verkligheten. Jag hängde ett vanligt fotografi bredvid ett infrarött fotografi av samma motiv, med samma beskärning. Som betraktare får man då ta ställning till vilket fotografi som är mer verkligt och varför. Båda bilder är kameratekniskt framställda. Är den infraröda bilden mindre verklig för att vi inte är vana att se världen på det sättet?
