DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen) av den 19 januari 1988*

(1)

OULLUNG MOT CONSEILS DE L'ORDRE DES AVOCATS DU BARREAU DE COLMAR ET DE SAVERNE

I mål 292/86

har Cour d'appel i Colmar till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det mål som pågår vid den nationella domstolen mellan

Claude Gullung, bosatt i Mulhouse,

och

Conseil de l'ordre des avocats du barreau de Colmar, och

Conseil de l'ordre des avocats du barreau de Saverne,

intervenienter:

Syndicat des avocats de France, Confédération syndicale des avocats, Conférence des bâtonniers och

Fédération nationale des unions de jeunes avocats.

Begäran avser tolkningen av artikel 52 i EEG-fördraget och av rådets direktiv 77/249 av den 22 mars 1977 (EGT nr L 78, s. 17, fransk version; svensk special- utgåva, del 06, volym 01).

Rättcgångssprak: franska.

(2)

DOM AV DEN 19.1.1988 - MAL 292/86

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden O. Due samt domarna G. C. Rodríguez Iglesias, T. Koopmans, K. Bahlmarm och T. F. 0'Higgins,

generaladvokat: M. Darmon,

justitiesekreterare: D. Louterman, byrådirektör, som beaktat yttrandena från

— Claude Gullung, sökande i målet vid den nationella domstolen, genom Gullung själv och under det skriftliga förfarandet genom J.-C. Tschirhart, ordförande för en av advokatsamfundets avdelningar och advokat i Mul- house,

— Conseil de l'ordre des avocats du barreau de Colmar och Conseil de l'ordre des avocats du barreau de Saverne, motparter i målet vid den nationella domstolen, genom F. Perrad, ordförande för en av advokatsamfundets avdelningar och advokat i Colmar,

— Syndicat des avocats de France, intervenient i målet vid den nationella domstolen, genom M. Welschinger, advokat i Colmar,

— Conférence des bâtonniers, intervenient i målet vid den nationella domstolen, genom M. Veroone, advokat i Lille,

— Confédération syndicale des avocats, intervenient i målet vid den nationella domstolen, genom M. Veroone, advokat i Lille,

— Federation nationale des unions de jeunes avocats, intervenient i målet vid den nationella domstolen, genom F. Perrad, ordförande för en av advokatsamfundets avdelningar och advokat i Colmar, och genom R. Milchior, advokat i Paris,

— Förbundsrepubliken Tysklands regering, genom A. Dittrich, Oberregierungs- rat vid förbundsekonomiministeriet, i egenskap av ombud, och genom H.-W.

Neyl, Regierungsdirektor vid förbundsjustitieministeriet, i egenskap av ombud,

(3)

GULLUNG MOT CONSEILS DE L'ORDRE DES AVOCATS DU BARREAU DE COLMAR ET DE SAVERNE

— Greklands regering, under det skriftliga förfarandet genom S. E. Perrakis, juridisk rådgivare vid utrikesministeriets rättsavdelning, i egenskap av

ombud, och under det muntliga förfarandet genom S. Zissimopoulos, i egenskap av ombud,

— Spaniens regering, under det skriftliga förfarandet genom F. Javier Conde de Saro, vid det spanska utrikesministeriet, i egenskap av ombud, och under det muntliga förfarandet genom Garcia-Valdecasas Fernandez, i egenskap av ombud,

— Förenade kungarikets regering, under det skriftliga förfarandet genom H. R. L. Purse, vid Treasury Solicitor's Department, i egenskap av ombud, och under det muntliga förfarandet genom Mummery, i egenskap av ombud,

— Frankrikes regering, under det skriftliga förfarandet genom G. Guillaume och Ph. Pouzoulet, vid utrikesministeriet, i egenskap av ombud, och under det muntliga förfarandet genom R. de Gouttes, i egenskap av ombud,

— Nederländernas regering, under det muntliga förfarandet genom M. Fierstra, i egenskap av ombud,

— Europeiska gemenskapernas kommission, genom juridiske rådgivaren J. Amphoux, i egenskap av ombud,

som beaktat förhandlingsrapporten och det muntliga förfarandet den 23 september 1987,

och som hört generaladvokatens förslag till avgörande, framlagt vid sammanträde den 18 november 1987,

meddelar följande

dom

1 Genom dom av den 17 november 1986, som inkom till domstolen den 25 november 1986, har Cour d'appel i Colmar, i enlighet med artikel 177 i EEG-fördraget, ställt två frågor om tolkningen av artiklarna 52 och 59 i fördraget och av bestämmelserna i rådets direktiv 77/249 av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att

(4)

DOM AV DEN 19.1.1988 - MÅL 292/86

tillhandahålla tjänster (EGT nr L 78, s. 17, fransk version; svensk special- utgåva, del 06, volym 01).

2 Dessa frågor har uppkommit inom ramen för en tvist mellan Conseils de l'ordre des avocats des barreaux de Colmar et de Saverne och Claude Gullung, en jurist med franskt och tyskt medborgarskap som är advokat och inskriven i Offenburgs advokatsamfund i Förbundsrepubliken Tyskland, som åberopar de friheter som tillkommer honom genom bestämmelserna i EEG- fördraget för att få utöva sitt yrke i Frankrike, sedan han i det landet vägrats inträde i advokatsamfundet av skäl som hänförde sig till hans redbarhet.

3 Claude Gullung hade arbetat som "notaire" i Hirsingue, Frankrike, från september 1947 till mars 1966, då han lämnade in sin avskedsansökan till följd av att Chambre de discipline des notaires du Haut-Rhin hade vidtagit discipli- nära åtgärder mot honom. Efter detta ansökte han först om att få bli inskriven i registret över "conseils juridiques" (juridiska rådgivare) i Marseille och därefter om inträde i Mulhouses advokatsamfund. Dessa båda ansökningar avslogs med motiveringen att vederbörande inte uppfyllde de krav på redbarhet som ställs på advokater. Dessa krav måste, enligt den franska lagstiftningen, även uppfyllas av personer som är inskrivna i registret över juridiska rådgivare. Olika besvär anfördes mot de två avslagsbesluten, men utan fram- gång, eftersom de domstolar som berördes ansåg att de överträdelser av de yrkesetiska reglerna som vederbörande hade kritiserats för i arbetet som

"notaire", gjorde att han inte kunde anses ha de egenskaper som är nödvän- diga för att utöva advokatyrket, nämligen värdighet, integritet och gott anseende.

4 Efter det att Claude Gullung inskrivits i Offenburgs advokatsamfund, och samtidigt hade öppnat en byrå som "jurisconsulte" i Mulhouse, delgavs han ett beslut som tagits av Conseil de l'ordre des avocats du barreau de Mul- house, vilket förbjöd alla advokater i det samfundet att "lämna sitt bistånd, på de villkor som föreskrivs i gemenskapsrätten och i förordningen av den 22 mars 1979", dvs. den franska förordning som genomförde ovannämnda direktiv 77/249, "till varje advokat som inte uppfyller de nödvändiga kraven i fråga om redbarhet, bland annat Claude Gullung, och detta med risk för disciplinär påföljd".

s Identiska beslut fattades av Conseils des ordres des avocats des barreaux de Colmar et de Saverne sedan Claude Gullung hade varit närvarande vid en förhandling vid Chambre d'accusation (brottmålsavdelningen) vid Cour

(5)

d'appel i Colmar, som rådgivare till en målsägande, i egenskap av en person som tillhandahåller tjänster och som handlar i samarbete med en advokat vid den domstolen.

6 Tvisten vid den nationella domstolen rör de besvär som Claude Gullung har anfört mot dessa båda beslut. Till stöd för dessa besvär har han åberopat bestämmelserna i direktiv 77/249 som garanterar friheten att tillhandahålla tjänster för advokater som är etablerade i andra medlemsstater och fördragets bestämmelser om etableringsrätt, vilka han anser gör det möjligt att etablera sig som advokat utan skyldighet att skriva in sig i ett advokatsamfund.

7 Cour d'appel i Colmar, där dessa båda besvär har anhängiggjorts, har förklarat målet vilande och ställt följande tolkningsfrågor till domstolen:

" 1. Kan en person som är medborgare i två av gemenskapens medlemsstater, i kraft av ett dubbelt medborgarskap, sedan han fått tillträde till advokatyrket i en av dessa två medlemsstater, åberopa rådets direktiv av den 22 mars 1977 "om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster" i syfte att utöva friheten att tillhandahålla sina tjänster på den andra medlemsstatens territorium då en domstol i denna andra medlemsstat har vägrat honom tillträde till advokatyrket av skäl som hänför sig till värdighet, integritet och gott anseende? Mer generellt, mot bakgrund av ovan- stående, begränsas inte direktivet av den 22 mars 1977 av hänsyn som rör nationell allmän ordning?

2. Innebär artikel 52 i Romfördraget, att en advokat som är medborgare i en av gemenskapens medlemsstater och som etablerar sig på en annan stats territorium, att denna advokat måste vara inskriven i ett advokatsamfund i värdlandet, när en sådan inskrivning krävs enligt det landets lagstiftning?

Om svaret blir nekande, kan en advokat som är medborgare i en av gemenskapens medlemsstater och som är etablerad i en annan medlemsstat, dock utan att vara inskriven i ett advokatsamfund i den sistnämnda staten, åberopa ovannämnda direktiv av den 22 mars 1977 när det gäller advokaters frihet att tillhandahålla tjänster?"

(6)

DOM AV DEN 19.1.1988 - MAL 292/86

8 För en utförligare beskrivning av bakgrunden till tvisten och för en samman- fattning av de till domstolen ingivna yttrandena hänvisas till förhandlings- rapporten. Handlingarna i målet i dessa delar återges i det följande endast i den mån domstolens argumentation kräver det.

9 Den första tolkningsfrågan rör advokaters frihet att tillhandahålla tjänster och den andra deras etableringsrätt. Den första frågan väcker även frågan om följderna av dubbelt medborgarskap, och det är lämpligt att undersöka detta problem först.

Dubbelt medborgarskap

io Den fråga som väckts angående det dubbla medborgarskapet går ut på huruvida en person som är medborgare i två medlemsstater och som har fått tillträde till advokatyrket i en av dessa stater, kan åberopa bestämmelserna i direktiv 77/249 på den andra statens territorium.

n Det finns anledning att erinra om att domstolen, i sin dom av den 7 februari 1979 i mål 115/78 Knoors (Rec. s. 399), angående ett direktiv om etable- ringsrätt, uttalade att detta kan åberopas av medborgare i alla medlemsstater som uppfyller de villkor för dess tillämpning som fastställs i direktivet och detta även i förhållande till den stat i vilken de är medborgare. Detsamma gäller direktiv som rör friheten att tillhandahålla tjänster.

i2 Den fria rörligheten för personer, etableringsfriheten och friheten att tillhan- dahålla tjänster, som är grundläggade i gemenskapens system, skulle inte kunna genomföras fullt ut om en medlemsstat kan underlåta att tillämpa gemenskapsrättsliga bestämmelser på de av dess medborgare som är etablerade i en annan medlemsstat i vilken de också innehar medborgarskap och som använder sig av de möjligheter som gemenskapsrätten ger för att, på den förstnämnda statens territorium, utöva sin verksamhet genom att tillhanda- hålla tjänster.

is Det finns följaktligen anledning att fastställa att en person som är medborgare i två medlemsstater och som har fått tillträde till advokatyrket i en av dessa stater, på den andra statens territorium kan åberopa bestämmelserna i direktiv 77/249, när de villkor för tillämpningen av direktivet som anges i detta är uppfyllda.

(7)

GULLUNG MOT CONSEILS DE UORDRE DES AVOCATS DU BARREAU DE COLMAR ET DE SAVERNE

Tillhandahållandet av tjänster

1 4 Cour d'appels första tolkningsfråga går i huvudsak ut på om bestämmelserna i direktiv 77/249 kan åberopas av en advokat som är etablerad i en medlemsstat i syfte att på en annan medlemsstats territorium utöva sin verksamhet genom att tillhandahålla tjänster när han, i denna andra medlemsstat, har vägrats tillträde till advokatyrket av skäl som hänför sig till värdighet, integritet och gott anseende. Om svaret blir jakande vill den nationella domstolen veta om allmän ordning inte utgör hinder för tillämpningen av direktivet.

is Syftet med direktiv 77/249 är att underlätta för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster. I detta syfte förpliktar direktivet medlemsstaterna att som advokat, för utövande av advokatverksam- het, erkänna varje person som är etablerad som advokat i en annan medlemsstat under någon av de beteckningar som anges i artikel 1.2, däribland som "Rechtsanwalt" i Förbundsrepubliken Tyskland.

i6 I artikel 4.1 föreskrivs dock att "verksamhet i samband med företrädandet av en klient i rätten eller hos offentliga myndigheter skall i varje medlemsstat utövas i enlighet med de villkor som fastställs för advokater som etablerat sig i denna stat, med undantag för eventuella villkor som kräver bosättning eller registrering hos en yrkesorganisation i denna stat". I punkt 2 i samma artikel föreskrivs att "vid utövandet av denna verksamhet skall en advokat iaktta de regler för yrkesmässigt uppförande som gäller i värdmedlemsstaten utan att detta inverkar på hans förpliktelser i den medlemsstat han kommer från".

1 7 Vad gäller annan verksamhet som utövas av den som tillhandahåller tjänster föresklivs i artikel 4.4 att för en advokat "skall villkoren och reglerna för yrkesmässigt uppförande i den medlemsstat han kommer från gälla utan inverkan på respekten för de regler ... som reglerar yrket i värdmedlemssta- ten ... om de är möjliga att iaktta av en advokat som inte är etablerad i värdmedlemsstaten, och i den mån det är objektivt motiverat att iaktta dem för att i demia stat säkerställa det rätta utövandet av advokatverksamheten, yrkets anseende och respekten för de regler som gäller oförenlighet".

is Det framgår av dessa bestämmelser att advokater som tillhandahåller tjänster är skyldiga att iaktta de yrkesetiska regler som gäller i värdmedlemsstaten.

(8)

DOM AV DEN 19.1.1988 - MAL 292/86

i9 Denna tolkning stöds av ordalydelsen i artikel 7 . 2 i direktivet där det före- skrivs att " o m d e förpliktelser... som gäller i värdmedlemsstaten inte u p p - fylls, skall d e n behöriga myndigheten där, i enlighet m e d sina egna b e - stämmelser och förfaringssätt, avgöra vilka konsekvenser e n sådan försum- melse skall medföra ... D e n skall underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat som personen k o m m e r från o m varje beslut".

20 Under förfarandet vid domstolen h a r det konstaterats att ovannämnda be- stämmelser i direktivet förefaller kräva iakttagande av yrkesetiska regler d å tjänsterna utförs, medan d e n nationella domstolens fråga avser e n över- trädelse av dessa regler före tidpunkten för tillhandahållandet av tjänsten.

21 Denna argumentation är dock inte övertygande. Genom att föreskriva att d e yrkesetiska reglerna i värdmedlemsstaten skall iakttas, förutsätter direktivet att den som tillhandahåller tjänster har förmåga att iaktta dessa regler. O m den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten redan i samband m e d förfarandet avseende tillträde till advokatyrket, har konstaterat att så inte är fallet och d å vederbörande av den anledningen har nekats tillträde till detta yrke, så måste det anses att h a n inte uppfyller d e villkor som direktivet föreskriver för friheten att tillhandahålla tjänster.

22 Av detta följer att direktiv 77/249 skall tolkas så att dess bestämmelser inte kan åberopas av e n advokat som är etablerad i e n medlemsstat i syfte att p å en annan medlemsstats territorium utöva sin verksamhet g e n o m att tillhanda- hålla tjänster när han, i denna andra medlemsstat, har vägrats tillträde till advokatyrket av skäl som hänför sig till värdighet, integritet och gott anseende.

23 Till följd av detta svar är det inte nödvändigt att pröva frågan om det är möjligt att använda sig av begreppet allmän ordning för att neka en advokat frihet att tillhandahålla tjänster då denne är etablerad i en annan medlemsstat och har vägrats inträde i advokatsamfundet i värdmedlemsstaten på grund av bristande respekt för yrkesetiska regler.

Etableringsrätten

24 Den nationella domstolens andra fråga r ö r tolkningen av artikel 5 2 i för- draget. D e n syftar särskilt till att klarlägga om e n advokats etablering p å e n annan medlemsstats territorium, i den mening som avses i denna bestäm- melse, förutsätter att advokaten är inskriven i ett advokatsamfund i värdmed-

(9)

GUIXUNG MOT CONSEILS DE L'ORDRE DES AVOCATS DU BARREAU DE COLMAR ET DE SAVERNE

lemsstaten, då en sådan inskrivning krävs enligt den medlemsstatens lagstiftning. Om svaret blir nekande har den nationella domstolen ställt ytterligare en fråga som rör tillämpningen av direktiv 77/249 när det gäller en advokat som inte är inskriven.

25 Inledningsvis finns det anledning att precisera den ställda frågans räckvidd, särskilt mot bakgrund av den diskussion som förts inför domstolen.

26 Kommissionen har uppmärksammat att de faktiska omständigheter som gav upphov till målet vid den nationella domstolen kan tyckas tvetydiga i det att en person som är etablerad som "Rechtsanwalt" i Förbundsrepubliken Tyskland även har öppnat en byrå som "jurisconsulte" på franskt territorium.

Man skulle därför kunna fråga sig om denna person inte redan är "etablerad"

på franskt territorium för utövandet av sin verksamhet, så att bestämmelserna om etableringsrätt inte kan tillämpas på honom. Det åligger dock inte domstolen att avgöra den tvist som anhängiggjorts vid den nationella domstolen, och den fråga som ställts av den domstolen rör uteslutande den situationen då en advokat som är etablerad i en medlemsstat avser att etablera sig i en annan medlemsstat där inskrivning vid ett advokatsamfund är ett krav för att kunna utöva advokatyrket.

27 De båda Conseils de l'ordre des avocats och den brittiska regeringen har dessutom i sina muntliga inlägg diskuterat frågan om en advokat som är etablerad i en medlemsstat kan etablera sig på en annan medlemsstats territorium där det krävs att advokater är inskrivna i ett advokatsamfund, utan att vara inskriven i ett advokatsamfund, då han uppträder som advokat i den mening som avses i lagstiftningen i den medlemsstat han kommer från, t.ex. i Frankrike som tysk "Rechtsanwalt" eller brittisk "solicitor". Detta problem omfattas inte heller av den ställda frågan som, enligt dess ordalydel- se, rör det fall där en jurist som är advokat i den mening som avses i lagstiftningen i den medlemsstat där han är etablerad avser att i en annan medlemsstat installera sig som advokat i den mening som avses i lagstiftningen i denna sistnämnda medlemsstat.

28 För att besvara frågan preciserad på detta sätt, är det nödvändigt att under- stryka att etableringsfriheten, enligt artikel 52 andra stycket i fördraget, innefattar rätt att starta och utöva verksamhet som egenföretagare "på de villkor som etableringslandets lagstiftning föreskriver för egna medborgare".

Av denna bestämmelse följer, vilket domstolen har fastställt i sin dom av den 12 juli 1984 i mål 107/83 Klopp (Rec. s. 2971), att i avsaknad av särskilda

(10)

DOM AV DEN 19.1.1988 - MÅL 292/86

gemenskapsbestämmelser på området står det, i princip, varje medlemsstat fritt att reglera utövandet av advokatyrket på dess territorium.

29 Det finns anledning att tillägga att det krav att advokater skall vara inskrivna i ett advokatsamfund som föreskrivs av vissa medlemsstater måste betraktas som lagligt i förhållande till gemenskapsrätten, dock under förutsättning att en sådan inskrivning står öppen för medborgare i alla medlemsstater utan diskriminering. Ett sådant krav syftar nämligen till att säkerställa god moral och respekt för yrkesetiska regler samt disciplinär kontroll av advokaters verksamhet. Det har således ett syfte som är värt att skydda.

30 Av ovanstående följer att de medlemsstater vars lagstiftning föreskriver att de som vill etablera sig på deras territorium som advokater, i den mening som avses i deras nationella lagstiftning, skall vara inskrivna i ett advokatsamfund, kan ställa samma krav i förhållande till advokater från andra medlemsstater som åberopar den etableringsrätt som garanteras i fördraget i syfte att begagna sig av denna titel.

31 Svaret på den andra tolkningsfrågan blir således följande. Artikel 52 i fördraget skall tolkas så att en medlemsstat vars lagstiftning föreskriver att advokater skall vara inskrivna i ett advokatsamfund, kan ställa samma krav i förhållande till advokater från andra medlemsstater som använder sig av den etableringsrätt som garanteras genom fördraget för att etablera sig som advokater på den förstnämnda medlemsstatens territorium.

Rättegångskostnader

33 De kostnader som har förorsakats Förbundsrepubliken Tysklands regering, den grekiska regeringen, den spanska regeringen, Förenade kungarikets regering, den franska regeringen, den nederländska regeringen och Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

(11)

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

- angående de frågor som genom dom av den 17 november 1986 förts vidare av Cour d'appel i Colmar - följande dom:

1) En person som är medborgare i två medlemsstater och som har fått tillträde till advokatyrket i en av dessa stater, kan på den andra statens territorium åberopa bestämmelserna i direktiv 77/249 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster, när de villkor för tillämpningen av direktivet som anges i detta är uppfyllda.

2) Direktiv 77/249 skall tolkas så att dess bestämmelser inte kan åberopas av en advokat som är etablerad i en medlemsstat i syfte att på en annan medlemsstats territorium utöva sin verksamhet genom att tillhandahålla tjänster när han, i denna andra medlemsstat, har vägrats tillträde till advokatyrket av skäl som hänför sig till värdighet, integritet och gott anseende.

3) Artikel 52 i fördraget skall tolkas så att en medlemsstat vars lagstiftning föreskriver att advokater skall vara inskrivna i ett advokatsamfund, kan ställa samma krav i förhållande till advokater från andra medlemsstater som använder sig av den etableringsrätt som garanteras genom fördraget för att etablera sig som advokat på den förstnämnda medlemsstatens territorium.

Due Rodríguez Iglesias

Koopmans Bahlmann O'Higgins

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 19 januari 1988.

P. Heim

Justitiesekreterare

O. Due

Ordförande pa sjätte avdelningen