Barn och familj är två begrepp som är intimt

(1)

2

NORDISK SOSIALT ARBEID NR 1 • 2002

B

arn och familj är två begrepp som är intimt sammankopplade. Den omsorg som ges i en familj är väsentlig för att barn skall få både fysiska och känslomässiga behov tillfredsställda och utvecklas på bästa sätt. De fl esta barn har det också så att de kan leva med båda sina biologiska föräldrar, eller med en av föräldrarna, men för några barn är situationen annorlunda;

av någon anledning har deras egna föräldrar inte själva möjlighet eller förmåga att ta hand om dem. Orsaken till föräldrarnas bristande för- måga att ta hand om sina barn kan vara miss- bruksproblem och/eller psykiska problem, sjuk- dom eller andra svårigheter. I sådana fall kan barnet placeras i en fosterfamilj, där dess behov av vård och omsorg kan bli tillgodosedda.

Placering i fosterhem är en viktig del av den sociala barnavården i Danmark, Norge och Sverige, även om andelen barn som placeras i fosterhem skiljer sig åt. I Danmark var 1997 44 % av de barn som var i dygnsvård utanför hemmet placerade i fosterhem (Nielsen, in prep).

I Norge var motsvarande andel 86 % (Statistisk sentralbyrå, barnevernstatistikken 2001) och i Sverige 75 % (Socialtjänst 2000:9). Således an- vänds fosterhemsplacering som ett alternativ för de dygnsvårdade barnen i betydligt högre ut- sträckning i Norge och Sverige än i Danmark.

När ett barn placeras i fosterhem kan detta Ingrid Höjer

Fil dr, lektor i socialt arbete

Adress:

Göteborgs Universitet Institutionen för socialt arbete Box 720

SE 405 30 Göteborg Tel: +46 31 773 1568 Fax: +46 31 773 1888 E-post:

Ingrid.Hojer@socwork.gu.se

Fosterfamiljer i

Danmark, Norge och Sverige

Fosterföräldrar tar på sig ett omfattande omsorgsåtagande när de tar emot barn som fosterbarn. Placering av barn i fosterhem utgör en stor och viktig del av den sociala barnavår- den i Danmark, Norge och Sverige. Vilka är det då som vill bli fosterföräldrar, och varför vill de ta på sig ett sådant uppdrag?

I artikeln görs en beskrivning av foster- familjer i de tre länderna. Artikeln avlutas med en diskussion om hur framtidens foster- barnsvård kan komma att se ut.

ske antingen genom att placeringen görs med föräldrarnas samförstånd, eller genom att barnet omhändertas med tvång. Om placeringen är gjord på frivillig basis har föräldrarna fortfarande kvar all bestämmanderätt. Då barn omhän- dertas mot föräldrarnas vilja, enligt de tvångs- paragrafer som fi nns i de tre länderna, är föräld- rarnas bestämmanderätt över barnen betydligt inskränkt, men även i dessa fall har barnets föräldrar (oftast modern) i de allra fl esta fall kvar vårdnaden om barnet. Fosterbarnets föräldrar är alltså fortfarande juridiska vårdnadshavare.

Fosterföräldrar förväntas ge omsorg till ett behövande barn, utan att omsorgsgivandet är grundat på ett biologiskt föräldraskap. Barnets tillhörighet till familjen grundas på ett avtal mellan fosterföräldrarna och socialtjänsten i den placerande kommunen. Avtalet reglerar placeringen och även den ekonomiska ersättning som fosterföräldrarna erhåller. Det kan sägas upp av båda parter – föräldrarna kan begära att barnet skall fl ytta hem igen, kommunen kan anse att fosterföräldrarna inte fullgör sitt uppdrag eller också kan fosterföräldrarna själva begära att barnet fl yttas. Konstruktionen av fosterföräld- raskapet innefattar således ett tämligen stort mått av osäkerhet, vilket Vinnerljung (1996) uttrycker på följande sätt:

Fosterhemsplacering är juridiskt sett en svag och tillfällig konstruktion för alla parter. Det dagliga föräldraarbetet, men inte föräldrarätten, har övertagits av någon annan mot betalning.

(a.a. s 18)

Under de senaste decennierna har kunskapen om placerade barns behov av kontakt med sitt ursprung ökat, och stor vikt läggs numera vid att bibehålla en god kontakt mellan barn och föräldrar då barnen är placerade i fosterhem.

Innehållet i fosterföräldrauppdraget förändrades därmed. Tidigare ansågs fosterföräldrarnas upp- gift vara att ersätta de biologiska föräldrarna, medan de numera förutsätts komplettera dessa.

I uppdraget som fosterförälder ingår att ta emot fosterbarnets föräldrar i sitt hem, och att under-

s. 2-6

(2)

3

lätta för barnet att upprätthålla kontakten med sina föräldrar och övriga släktingar.

I uppdraget ingår även att ha kontakt med det professionella nätverket kring fosterbarnet – socialsekreterare, familjehemssekreterare, barn- psykologer etc. Då en familj tar emot ett fosterbarn i sitt hem, öppnar den följaktligen sina gränser både mot barnets nätverk och mot ett professionellt nätverk.

Tre nordiska undersökningar

Vad karakteriserar en fosterfamilj? Vilka män- niskor är det som väljer att bli fosterföräldrar?

För att besvara dessa frågor har jag här valt att använda mig av tre samtida undersökningar om fosterfamiljer: Flemming Nielsens pågående av- handlingsarbete Sådan som plejeforældrene ser det (Institut for statskundskab, Københavns Univer- sitet), Toril Haviks rapport från kartläggnings- studien Slik fosterforeldrene ser det (Barnevernets Utviklingssenter på Vestlandet, Bergen) och min egen avhandling Fosterfamiljens inre liv (Institu- tionen för socialt arbete, Göteborgs universitet)¹. Syftet är endast att ge en beskrivning av fosterfa- miljerna i dessa tre nordiska länder, skillnaderna mellan de olika länderna problematiseras inte.

Vad är det då som kännetecknar fosterfamiljer? Är de annorlunda än familjer som enbart har biologiska barn? Då resultaten från de ovan- nämnda undersökningarna granskas, blir en skillnad uppenbar – fosterföräldrar är i allmän- het äldre än ”vanliga” föräldrar. Åldersmedel- värdet är i stor sett det samma i Danmark (Nielsen in prep) och Sverige (Höjer 2001), 46 år för fostermödrar i den danska studien och 45 år i den svenska, medan värdet för fosterfäder är 48 år i båda fallen. Motsvarande siffra är något lägre i Norge (Havik 1996), 43 år för fostermödrar och 45 år för fosterfäder.

Liknande resultat fi nns även i andra, motsvarande undersökningar, både i Skandinavien och Storbritannien, exempelvis Wåhlander 1990, Bebbington & Miles 1990 och Triseliotis 2000.

Av ovanstående siffror kan slutsatsen dras att många människor bestämmer sig för att bli fosterföräldrar då deras egna barn blivit mera självständiga, kanske till och med har fl yttat hemifrån. I den danska undersökningen har

43 % av fosterföräldrarna inga egna hemmabo- ende barn, i den norska är motsvarande siffra 27 % och i den svenska 34 %.

Fosterfamiljens förhållanden

För kunna få uppdraget som fosterförälder krävs att de sociala myndigheterna uppfattar de blivande fosterföräldrarnas levnadsförhållanden som stabila och trygga. I alla tre länderna fi nns det också en uppfattning om att familjer med två föräldrar bättre klarar att ge placerade barn god vård och fostran, än familjer med en förälder (Ege- lund 1997, Havik 1996, Höjer 2001). Eftersom barn som omhändertas ofta lever med endast en förälder, i de allra fl esta fall modern (Hessle 1988, Egelund 1997), fi nns det en föreställning om att en placering i fosterhem skall ge fosterbarnet en möjlighet att få en manlig förebild, då sådana många gånger saknats under barnets tidigare liv. Sammantaget medverkar de här be- skrivna faktorerna till att fosterföräldrar i de fl esta fall är kvinnor och män som lever i långa, stabila äktenskap eller samboförhållanden, och att de också i övrigt har levnadsförhållanden som uppfattas som säkra och trygga. I den danska undersökningen har 54 % av paren levt tillsammans i mer än 20 år, och i den svenska är motsvarande siffra 55 %².

När det gäller fosterföräldrarnas förvärvsar- bete, visar det sig att i den danska studien är det 49 % av fostermödrarna och 85 % av fosterfä- derna som förvärvsarbetar (på hel- eller deltid).

I den norska studien förvärvsarbetar 63 % av fostermödrarna och 91 % av fosterfäderna, och i den svenska studien var motsvarande siffror 65 % för fostermödrarna och 88 % för foster- fäderna. En stor del av fostermödrarna är så- ledes förvärvsarbetande, även om antalet är läg- re jämfört med ”vanliga” mödrar, till exempel är andelen förvärvsarbetande kvinnor i Sverige med barn under 18 år 82,5 % (SCB 1997). I den danska och svenska studien fi nns uppgifter om vilka kvinnor som är fostermödrar på heltid, och där skiljer sig antalet åt: I den danska studien är andelen 51 %, i den svenska är den 20 %.

I svenska undersökningar av äldre datum (SOU 1974:7, Kälvesten 1974), framkommer att fosterföräldrar mera sällan har någon postgymnasial utbildning. Befolkningens utbildningsnivå har sedan 70-talet ökat generellt, vilket också avspeglar sig i resultaten från de här redovisade

1 Flemming Nielsens undersökning grundar sig på en enkät som sänts ut till alla fosterfamiljer med fosterbarn placerade från Köpenhamns kommun, n=359. Toril Haviks undersökning består av en enkät utsänd till var fjärde fosterfamilj i hela Norge, n=694. Ingrid Höjers studie består dels av en enkät som skickats ut till fosterföräldrar med barn placerade från Göteborgs, Härrydas, Kungälvs, Mölndals, Partilles och Uddevallas kommuner, n=366, dels av intervjuer med 17 fosterföräldrapar.

2 I den norska studien fi nns inte motsvarande uppgifter om längden på parförhållandet, endast hur stor andel av de tillfrå- gade paren som var gifta eller sammanboende. Denna siffra uppgick då till 92 %.

Fosterföräldrar är i de fl esta fall kvinnor och män som lever i långa, stabila äktenskap eller samboförhål- landen.

❞

(3)

4

studierna. I den norska har 29 % av foster- mödrarna och 40 % av fosterfäderna någon form av postgymnasial utbildning, i den svenska är motsvarande siffror 29 % för båda könen³, vilket inte avviker i någon högre grad från den svenska normalpopulationen.

Klasstillhörigheten är svår att jämföra i de tre studierna, eftersom kategoriseringarna inte är direkt jämförbara. Nämnas kan dock att i den svenska tillhör 61 % av fosterföräldrarna arbetarklassen, vilket är 11 % fl er än för övriga svenskar. 62 % av fostermödrarnas och 12 % av fosterfädernas yrken kunde i den svenska studien hänföras till kategorin ”omsorgsyrken”

(dvs. yrken inom vårdsektorn, barnomsorgen och skolan). I den danska studien var motsvarande siffror 56 % för de förvärvsarbetande fos- termödrarna och 20 % för de förvärvsarbetande fosterfäderna.⁴

De fl esta fosterfamiljer tog emot de placerade barnen då dessa var i förskoleåldern – 67 % av barnen i den danska studien var under fem år vid placeringen, och motsvarande siffror för Norge och Sverige var 53 % och 59 %. Place- ringarna är i många fall långvariga. I den danska studien hade barnet varit placerade i foster- hemmet i genomsnitt 6,2 år, i den norska studien 4,5 år och i den svenska 7,2 år.

Motiv för placering

De barn som placeras i fosterhem har ofta erfa- renheter av en problematisk uppväxt och de har i många fall traumatiska upplevelser bakom sig.

Därmed har de också stora behov av uppmärk- samhet och omsorg. Att ta emot ett fosterbarn i sitt hem innebär ett avsevärt omsorgsåtagande, en stor del av fosterföräldrarnas tid måste an- vändas till att tillfredsställa fosterbarnets behov.

Varför vill då kvinnor och män ta på sig ett så ansvarsfullt uppdrag?

Det går inte att ge ett enkelt svar på en sådan fråga, motiven varierar, men det går ändå att ur- skilja vissa gemensamma bevekelsegrunder för en önskan om att bli fosterförälder.⁵

Den orsak som tydligast framträder är ett socialt intresse, en önskan om att hjälpa barn som har det svårt. Andra starka motiv är en önskan om att leva med barn. Det kan vara så

att de egna barnen har vuxit upp, eller att det funnits ett önskemål om en större familj än den

”biologiska” familjen.

Få av de tillfrågade menar att den ekonomiska ersättningen, arvodet, är ett motiv för att ta på sig uppdraget som fosterförälder. Både i den danska och den svenska studien är det endast 10 % som uppger att den ekonomiska ersättningen var en anledning till att de ville bli fosterföräldrar.

I den danska studien är det 30 % av de till- frågade som uppger att det var kvinnan som först kom med idén att paret skulle bli fosterför- äldrar, och i den svenska var motsvarande siffra 40 % I båda studier hade 6 % av männen varit initiativtagare till fosterföräldraskapet⁶.

I den svenska studien, där det också ingår en intervjuundersökning, framgår det av resultaten från samtalen med de svenska paren att foster- föräldraskapet ofta är kvinnans projekt. Kvin- norna ser sig som kompetenta och dugliga om- sorgsgivare, och deras kompetens bekräftas av männen. I den svenska studien säger fl era kvin- nor att en anledning till att de blev fosterföräld- rar var just att de ville använda denna kompe- tens till något viktigt, något som kunde bli av be- tydelse. Även Skjæer-Ulvik (1997) fi nner liknande resultat, fosterföräldraskapet blir ett sätt för kvinnorna att använda, och även utvid- ga och i viss mån professionalisera, sin kompetens som mor och husmor.

I alla tre studier är det ungefär en fjärdedel av fosterföräldrarna som kände barnet innan placeringen gjordes. I den danska studien är 10 % av fosterföräldrarna släktingar till barnen, i den norska och svenska studien är motsvarande siffror 17 % och 8 %. De fosterföräldrar som inte var släkt med barnen, hade lärt känna dem på olika sätt, det vanligaste var att barnen hade varit kontakt/avlastningsbarn i familjen, eller att de varit sommarbarn.

Sammanfattning och avslutande diskussion En sammanfattande bild från Danmark, Norge och Sverige visar således att fosterföräldrar i all- mänhet är äldre än andra föräldrar med enbart biologiska barn, deras egna barn är därmed också äldre och i många fall bor de inte längre kvar hemma. De par som blir fosterföräldrar har bott tillsammans under lång tid, och lever under trygga och stabila förhållanden. Fosterföräldrar

3 Den danska studiens siffror är svåra att använda för en direkt jämförelse, eftersom kategoriseringarna är gjorda på ett annat sätt än i den norska och svenska.

4 I den norska studien fi nns inte motsvarande indelning.

5 När det gäller just motivet jämförs här endast den danska och den svenska studien, eftersom den norska studien inte innehåller specifi ka frågeställningar om detta tema.

6 I den danska studien uppger 59 % av de tillfrågade att idén varit gemensam, i den svenska uppgick detta antal till 33 %.

6 % var i den danska studien tillfrågade av annan part, i den svenska var motsvarande siffra 21 %.

❞

Resultaten från

samtalen med de

svenska paren

visar att foster-

föräldraskapet

ofta är kvinnans

projekt.

(4)

5

tillhör i många fall arbetarklassen, och en majo- ritet av kvinnorna har yrken inom områden som vård, omsorg och skola. Kvinnor och män vill bli fosterföräldrar därför att de vill hjälpa barn och göra en social insats, samt därför att de tycker om att leva med barn. Själva idén att bli fosterfamilj kommer i många fall från kvinnan.

Flera kvinnor menar också att en anledning att bli fostermor är en önskan om att använda sin kompetens som omsorgsgivare.

Det fi nns på många sätt en samstämmighet mellan Danmark, Norge och Sverige i beskriv- ningen av fosterfamiljen. En stor skillnad är dock andelen barn i dygnsvård som placeras i fosterfamilj. I Danmark återfi nns betydligt fl er barn inom institutionsvården än i Sverige och Norge, där vårdas således placerade barn i högre grad av professionella än vad fallet är i de andra två länderna.

I Sverige har det under hela 1900-talet an- setts att dygnsvård av barn och ungdomar i för- sta hand skall ske genom fosterhemsplaceringar.

Placeringar på barn- och ungdomshem skall endast vara avsedda för gravt kriminella och/

eller missbrukande ungdomar, samt för akuta placeringar. Vinnerljung, Sallnäs och Oskarsson (1999) har emellertid funnit att det skett en återinstitutionalisering av barnavården i alla ål- dersgrupper; 1983 – 1984 placerades 70 % av alla barn i fosterhem, medan andelen tio år senare hade sjunkit till 55 % – (denna siffra syftar på antalet nyplacerade barn, den totala andelen av fosterhemsplacerade barn är fortfarande 75 %). Som förklaringar till denna minsk- ning av antalet fosterbarnsplaceringar nämner forskarna en minskad tillgång på fosterhem, en mer positiv inställning till institutionsplacering- ar bland svenska socialarbetare samt att dygns- vården för barn och ungdomar i allt större ut- sträckning har blivit en ”marknad” med ett stör- re utbud av placeringsalternativ (a.a).

Den minskade tillgång på fosterhem som nämns ovan, är en realitet i fl era svenska kommuner. Att ta emot ett eller fl era fosterbarn innebär ett stort omsorgsåtagande. Inför den framtida fosterbarnsvården kan det fi nnas anledning att fråga sig vilka familjer som i framti-

den kommer att vara beredda att ta på sig ett sådant krävande uppdrag?

Familjemönstren förändras kontinuerligt.

I alla tre länderna fi nns ett stort antal familjer som splittrats av separationer och skilsmässor.

Som en konsekvens härav är antalet ensamstå- ende föräldrar högt. Ytterligare en konsekvens är många ombildade familjer, med länkande nätverk av nya och gamla partners, med egna och gemensamma barn. I en sådan familj är en stor del av tiden redan är ockuperad av planering och förhandlingar för att få alla den länkade familjens delar att fungera (Larsson- Sjöberg 2000). Då en familj tar emot ett fosterbarn, innebär det ofta att ett nytt socialt och professionellt nätverk knyts till familjen. Kom- mer det att fi nnas utrymme för att ta emot fosterbarn i sådana familjer, eller är planerings- och förhandlingsutrymmet redan upptaget?

Antalet kvinnor som förvärvsarbetar är också högt i Danmark, Norge och Sverige. Unga kvin- nor har en önskan om att vidareutbilda sig och göra karriär. Fosterföräldraskapet har hittills till stor del varit kvinnans projekt. Kommer unga kvinnor i framtiden att vilja åta sig ett så om- sorgskrävande uppdrag?

Svaren på dessa frågor vet vi ännu inte något om. Kanske kommer Sverige och Norge att få en liknande situation som sedan länge funnits i Danmark, där en betydligt högre andel av de dygnsvårdade barnen placeras inom institu- tionsvården?

Även om andelen fosterhemsplaceringar skiljer sig åt i de tre länderna, så är det ändå uppen bart att fosterbarnsvården utgör en stor och viktig del av den sociala barnavården i Danmark, Norge och Sverige. Fosterföräldrarna blir därmed en också en mycket betydelsefull del av den vård som erbjuds barn som inte kan bo med sina biologiska föräldrar. Med tanke på den stora inverkan som en placering i fosterhem kan få på ett barns liv, är det väsentligt att öka kunskapen om fosterbarnsvården. Fosterbarn och fosterföräldrar bör erbjudas det bästa möjliga stöd, för att utfallet av vården skall bli till nytta för barnet.

(5)

6

Litteratur

Bebbington, A, and Miles, J (1990) ”The Supply of Foster Families for Children in Care. British Journal of Social Work, vol. 20, no 4. pp 283-307

Egelund, T (1997) Beskyttelse av barndommen. Hans Reitzels forlag, København.

Havik, T (1996) Slik fosterforeldrene ser det. Resultat fra en kartleggningsstudie. Barnevernets Utviklingssenter på Vestlandet. Bergen.

Hessle, S (1988) Familjer i sönderfall. Göteborg: Norstedts Höjer, I (2001) Fosterfamiljens inre liv. Göteborgs universi-

tet, Institutionen för socialt arbete.

Kälvesten, A-L. (1974) 40 fosterfamiljer med Skåbarn.

Stockholm: Almqvist och Wiksell Förlag.

Larsson-Sjöberg, K ( 2000) Barndom i länkade familje- system. Avhandling, Institutionen för socialt arbete, Göteborgs Universitet.

Nielsen, F (under arbete) Børn og unge anbragt i familie- pleje. Institut for statskundskab, Københavns Univer- sitet.

SCB (1997) Arbetskraftsundersökningen. Stockholm:

Statistiska Centralbyrån.

Skjær-Ulvik, O. (1997) ”Penger, kjærlighed og arbeid”.

Fosterhjemskontakt 3/1997.

Socialtjänst 2000:9. Statistik. Socialstyrelsen.

SOU 1974:7 Barn och ungdomsvård. Socialdepartementet.

Statistisk sentralbyrå, barnevernstatistikken 2001, Oslo.

Triseliotis, J, Moira, B, Hill, M (2000) Delivering Foster Care. British Agencies for Adoption & Fostering (BAAF), London.

Vinnerljung, B. (1996) Fosterbarn som vuxna. Lund:

Arkiv.

Vinnerljung, B & Sallnäs, M & Oskarsson, L (1999)

”Dygnsvård för barn och ungdom 1983-1995 – förändringar i vårdlandskapet sedan socialtjänstla- gens tillkomst”. Tidskriften Socionomen nummer 8 1999.

Wåhlander, E (1990) Familjehem - stöd och hjälp. Stock- holm. FOU-rapport nr 133.

Summaries

Foster families in Denmark, Norway, and Sweden

What foster parents in Denmark, Norway, and Sweden have in common is that they are generally older than other parents with only biological children. Couples who become foster parents have mostly lived together for a long time, in secure and stable circumstances.

Foster parents in many cases belong to the working class, and a majority of the women have jobs in the caring sectors or in school. Women and men want to become foster parents because they want to help the children and do something for society, and because they like living with children. The actual idea of becoming a foster parent in many cases comes from the woman. Several women also say that one reason for becoming a foster mother is to use their competence as a caregiver. Since it involves assuming such a large caring responsibility to accept a foster child, the ques- tion is who will have the time and opportunity in the future to undertake the mission of being a foster parent.

Sijaisperheet Tanskassa, Norjassa ja Ruotsissa Yhteistä sijaisvanhemmilla sekä Tanskassa, Ruotsissa että Norjassa on se, että he ovat yleensä iältään vanhempia kuin ainoastaan biologisten lasten vanhemmat. Sijaisvanhemmiksi ryhtyvät ovat usein asuneet pitkään yhdessä ja elävät turvallisessa ja vakaassa suhteessa. Sijaisvanhemmat kuuluvat usein työväenluokkaan ja suurin osa naisista työskentelee terveys- hoiva- tai koulutussektorilla. Sekä naiset että miehet haluavat ryhtyä sijasivanhemmiksi koska haluavat auttaa lapsia ja antaa sosiaalisen panoksen ja koska he pitävät lasten kanssa elämisestä. Ajatus ryhtyä sijaisperheeksi on monessa tapauksessa naisen.

Moni naisista haluaa ryhtyä sijaisvanhemmaksi myös siksi, että he toivovat voivansa käyttää sitä pätevyyttä, joka heillä on hoivaamisessa. Koska sijaisvanhemmaksi ryhtyminen vaatii suurta sitoutumista huolehtimiseen on syytä kysyä kenellä tulevaisuudessa tulee olemaan aikaa ja mahdollisuutta ottaa vastaan sijaisvanhemman tehtävä.

Fósturfjölskyldur í Danmörku, Noregi og Svíþjóð

Fósturforeldrar í Danmörku, Noregi og Svíþjóð eiga það sameiginlegt að vera yfi rleitt eldri en foreldrar með eigin börn. Sambúðarfólk sem verður fósturforeldrar hefur oftast búið lengi saman og búa við stöðugar og tryggar aðstæður. Í mörgum tilvikum heyra fósturforeldrar til verkalýðsstéttar og meirihluti kvennanna starfar við umönnun, hjúkrun eða í skólum. Karlar og konur sæk- jast eftir að verða fósturforeldrar vegna þess að þau vilja hjálpa börnum og leggja fram sinn skerf til sam- félagsins auk þess að þau hafa yndi af að hafa börn í kringum sig. Oft eru það konurnar sem eiga hug- myndina að því að taka þetta hlutverk að sér. Margar konur telja einnig að hvatinn til þess að taka fóstur- móðurhlutverkið að sér sé löngunin til nýta hæfi leika sinn til umönnunar. Það er viðamikið verkefni að taka fósturbarn að sér og því er spurning hverjir munu hafa tíma og tækifæri til að axla þessa ábyrgð í framtíðinni.