Examensarbete i socialt arbete Malmö Universitet 15 hp Hälsa och samhälle Socionomprogrammet 205 06 Malmö 2020/2021
V ÅLD OCH FÖRTRYCK I HEDERNS NAMN
- KVINNORS ROLL
Aya Hourani
2
V IOLENCE AND OPPRESSION IN THE NAME OF HONOR
- WOMEN´S ROLE
Aya Hourani
Abstract
In violence and oppression in the name of honor, both women and men can be victims and perpetrators in different ways in this practice. In many countries, hon- orary standards are accepted. This means that family, relatives and family friends have the right to control, punish and in some cases murder girls and women if they are deemed to have "brought shame on the family". This thesis aims to ex- plore these cultural practices and the role and actions of women regarding vio- lence and oppression in the name of honor, based on the interviews with profes- sionals combined with research related to the custom. The structure in this thesis is based on the following questions: What is violence and oppression in the name of honor? And what role does women play in this cultural custom? To achieve an- swers to these questions a qualitative research-method was applied to the study.
The qualitative study comprises interviews with 4 strategically selected partici- pants with in-depth knowledge of violence and oppression in the name of honor in their professional capacity.
The interview material in this thesis, which is also structured by themes, has been analyzed through a gender theoretic framework.
In conclusion, the study shows that violence and oppression in the name of honor can be practiced everywhere and shows how women play an active part in the cus- tom by participating, nourishing and enforcing the control of family members and possibly punish anyone who violates the honorary norm.
Keywords: honor-killing, honor violence, intersectionality,
Degree project in social work. 15 hp. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social Work, 2021/22.
3
I NNEHÅLLSFÖRTECKNING
Inledning ... 4
Våld och förtryck som en kulturell sedvänja ... 4
Problemformulering ... 4
Syfte och frågeställningar ... 5
Kunskapsläge ... 6
Våld och förtryck i hederns namn ... 6
Våld och förtryck i hederns namn: kultur eller religion? ... 8
Tidigare forskning ... 9
Teori ... 12
Ett genusperspektiv ... 12
Ett intersektionellt perspektiv ... 13
Metod och material ... 14
Förförståelse ... 14
Val av forskningsmetod ... 14
Urval ... 15
Tillvägagångssätt ... 16
Bearbetning och analys av intervjumaterialet ... 16
Etiska aspekter ... 17
Litteratursökning ... 17
Resultat och analys ... 18
Våld och förtryck i hederns namn ... 18
Kvinnors bidragande roll ... 20
Det psykiska, fysiska och sociala våldet ... 22
Rykten ... 24
Tvångsäktenskap ... 25
Sammanfattande Diskussion ... 26
Referenser ... 29
Bilaga 1 – Intervjuguide ... 32
Bilaga 2 Samtyckesblankett ... 33
Bilaga 3 – Informationsbrev... 34
4
I NLEDNING
I detta kapitel behandlas studiens valda ämne. Här diskuteras begreppsval samt de kulturella och sociala aspekterna som är centrala i studiens valda ämne. Här pre- senteras även studiens syfte och frågeställningar.
VÅLD OCH FÖRTRYCK SOM EN KULTURELL SEDVÄNJA
I flera länder accepteras hedersnormer. Detta innebär att både familj, släkt och vänner till familjen har rätt att kontrollera, bestraffa och i vissa fall mörda flickor och kvinnor om dessa anses ha “dragit skam över familjen”. Detta fenomen är en sedvänja kopplad till en s.k. hederskultur (Länsstyrelsen 2004). Mitt examensar- bete handlar om dessa handlingar, och kulturell sedvänja kommer att vara ett centralt begrepp i arbetet för att benämna dessa handlingar. Dessa handlingar bas- eras på oskrivna regler i familjer med stark gruppsammanhållning där tanken på skam är en central utgångspunkt för handlandet. Handlingarna är präglade av pat- riarkala samhällen och familjesystem. (Länsstyrelsen, 2004).
När man talar om våld och förtryck i hederns namn förknippar man oftast detta fenomen med Mellanöstern och länder som Pakistan, Afghanistan, Somalia, In- dien och Iran. Det är därför mycket viktigt att belysa att detta fenomen även är fö- rekommande i Sverige (Baladiz, 2009). Det är dock av stor vikt att ha i åtanke att hedersnormer och hedersvärderingar inte alltid måste förekomma i familjer från dessa länder (Länsstyrelsen, 2006, Baladiz, 2006) Våld och förtryck i hederns namn är ett brott mot både svensk lagstiftning och ett brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna.
Vid sökningar om våld och förtryck i hederns namn får man snabbt upp studier och avhandlingar som belyser detta ämne och främst belyser det förtryck och våld mot flickor och kvinnor som många gånger eskalerar i mord. I denna studie vill jag belysa kvinnans roll i denna kulturella sedvänja.
PROBLEMFORMULERING
I litteraturen benämns mitt problemområde både som hedersrelaterat våld och för- tryck men även våld och förtryck i hederns namn. I denna studie benämns detta fenomen som våld och förtryck i hederns namn då denna sedvänja tydligt utövas med hedern som grund, medan hedern, enligt mig, inte bör förknippas med våld och förtryck eller mord.
Mäns våld mot kvinnor är en av den största bakomliggande orsaken i proble- matiken gällande bland annat familjevåld. För många kvinnor är hemmet en farlig plats, medan det är en trygghet för mannen (Straus, 2005). Genom olika sökningar om våld och förtryck i hederns namn dyker det upp mycket forskning kring ämnet och kvinnors samt flickors utsatthet. Detta kan tolkas som att samhället redan har bra kunskaper och koll på individer som faller offer för våld och förtryck i he- derns namn. Den bristande forskning och därmed kunskapen som finns kring kvinnors roll i våldet och förtrycket är inte lika stor. Man bör ha kunskap kring alla inblandade för att på bästa sätt kunna förhindra eller ändra ett visst tänk eller beteendemönster, utan alla inblandade, däribland kvinnorna. Detta styrks av Straus (2005) som menar på att det inte räcker att utgå från att det enbart är män- nen som bör och ska ändra attityd och beteendemönster (Straus 2005).
Nationellt Centrum för kvinnofrid (2010) lyfter fram att kvinnors situation i våldsrelationer och familjevåld bör uppmärksammas mer, inte enbart vad gäller deras utsatthet, men även deras roll som en bidragande faktor till våldet (NCK 2010). Detta styrks av Chesler (2015) som lyfter fram vikten av att alla som är in- blandade i förtrycket och våldet skall ställas till svars, däribland även kvinnorna,
5
eftersom hedersbrott inte skulle vara möjligt att utföra utan alla samtliga aktörer (Chesler 2015). I en undersökning inom Kriminalvården om denna sedvänja fram- gick det att i hedersrelaterade fall har även mödrar varit misstänkta förövare i högre grad än vad som framgått i åtal och anmälningar (Yourstone et. al 2015).
För att alla förövare från kollektivet skall ställas till svars behöver man därför ut- reda allas roll i förtrycket, däribland kvinnors. Eftersom våld och förtryck i he- derns namn är en gruppcentrerad sedvänja, karaktäriseras denna sedvänja av att gruppintressen går före den enskilde individens (Länsstyrelsen 2006:4).
Kvinnor blir de som bär männens och familjens heder medan männen tar hand om varandra och varandras anseende. Familjer som präglas av hederskontexten fruktar att förlora sitt anseende och att betraktas som “hederslösa” och exkluderas från gruppen (Cinthio 2007:25). Hur andra familjer betraktar en och ens familje- medlemmar blir en bidragande faktor till att våld och förtryck i hederns namn uppstår. Detta gör att kvinnor tvingas kontrollera varandra och sina barn (Länssty- relsen, 2006). Skillnaden mellan våld, förtryck och mord i hederns namn och våld mot kvinnor är att förövarna i det förstnämnda oftast rättfärdigar sitt agerande ge- nom att hänvisa till att hederstänket är en del av dennes kultur och/eller tradition (Länsstyrelsen 2006). Familjens rykte blir en centrerad grund i ett samhälle som präglas av hedersnormer och det krävs väldigt lite för att en familj skall få dåligt rykte.
Oftast räcker det med att en kvinnlig familjemedlem talar med någon av det motsatta könet för att riskera att dra skam och vanhedra sin familj (Cinthio 2007).
Då denna skam oftast drabbar hela familjen kontrollerar familjemedlemmarna ak- tivt varandras beteenden. Detta innebär att både män och kvinnor både utsätter och utsätts för våld och förtryck i hederns namn (Länsstyrelsen 2006).
Heder förknippas med kvinnans sexuella beteende och är den bidragande fak- torn till att männen deltar i våldet och förtrycket, medan kvinnorna i familjen del- tar eftersom kvinnorna anses ha huvudansvaret över barnuppfostran och skulle nå- got av barnen bryta mot hedersnormerna är det kvinnorna som skuldbeläggs. Bar- nens felsteg läggs på modern, medan barnens framgång ses som faderns förtjänst (Länsstyrelsen 2006). Kvinnors huvudansvar över barnens uppfostran och bete- ende samt hemmet gör det viktigt att belysa kvinnors roll i våld och förtryck i he- derns namn. Med det sagt är det dock av stor vikt att understryka att syftet med denna studie inte är på något sätt att förminska mäns roll i våldet och förtrycket och inte heller att likställa de olika könens våldsbenägenhet.
Våld och förtryck i hederns namn lyfts ofta fram som ett resultat av mäns be- hov av att kontrollera kvinnan och hennes sexualitet (Länsstyrelsen 2006). I litte- ratur finns tendensen att lyfta fram kvinnor som enbart offer, vilket bidrar till att en helhetsbild av våldet och förtrycket i hederns namn inte blir adekvat. Det blir därför viktigt att undersöka huruvida även kvinnans roll i våldet och förtrycket bi- drar till denna sedvänja.
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Syftet med denna studie är att belysa våld och förtryck i hederns namn och kvin- nors roll i detta förtryck.
• Vad är våld och förtryck i hederns namn?
• Vilken roll kan kvinnor som är del av en hederskultur ha vad gäller våld och förtryck i hederns namn?
6
K UNSKAPSLÄGE
I denna del behandlas bakgrund samt tidigare forskning som gjorts om våld och förtryck i hederns namn
I regeringens proposition 2019/20:131 beskrivs hedersrelaterat våld:
“Hedersrelaterat våld och förtryck är kopplat till hedersnormer som bygger på starka patriarkala eller heteronormativa föreställningar. De patriarkala föreställ- ningarna tar sig uttryck i kontroll av flickor och kvinnor som sträcker sig från be- gränsningar i vardagen rörande klädsel, umgänge och rörelsefrihet till begräns- ningar i val av utbildning, arbete, äktenskap och äktenskapsskillnad. I sin mest extrema form kan hedersnormerna leda till allvarlig brottslighet såsom till exem- pel hot om våld och våld, inklusive dödligt sådant. För de individer som försöker trotsa kontrollen kan följderna bli allvarliga” (Prop. 2019/20:131 s.1
Enligt Länsstyrelsen (2006) finns denna sedvänja i patriarkala samhällen som oft- ast består av klaner. Den enskilda individen blir tillhörande en grupp som ansvarar för heder och skam. Gruppens och männens heder blir beroende av kvinnliga medlemmars påstådda beteende och sexualitet. Det belyses dock att andra kvinnor i nära relation till offren, både direkt och indirekt, kan stödja samt tillämpa våld och förtryck. Detta i sin tur bidrar till att systemet gör att offren kan ses både som offer och förövare (Länsstyrelsen 2006). Detta kan likställas med det som förkla- ras om offer och förövare i en handbok från Riksorganisationen Glöm aldrig Pela och Fadime (GAPF). Organisationen menar på att kvinnor oftast är offren, dock är de även uppväxta med och bland annat ”programmerade” in i de patriarkala syste- men. Detta medför att kvinnorna blir delaktiga i förtrycket genom att upprätthålla de normer som råder inom den patriarkala strukturen. Det kan vara systrar och ku- siner som kontrollerar och kränker varandra men även mödrar som kränker och förtrycker sina döttrar. Riksorganisationen fortsätter med att det finns flera exem- pel där kvinnor har varit delaktiga i våld och förtryck, i planering av och i vissa fall deltagit i hedersmord (GAPF 2020). Ett exempel på detta som tas upp är mor- det på Abbas Rezai, där det ett flertal gånger framkommit att modern till Abbas Rezais flickvän har varit den påtvingande faktorn genom att bland annat att hälla olja på Abbas, men även i bestraffning av sina egna barn (Sveriges Radio 2021).
Abbas flickväns föräldrar dömdes för detta mord (Grutzky & Åberg, 2013).
VÅLD OCH FÖRTRYCK I HEDERNS NAMN
Kvinnor har skam i kroppen och män har heder. I det offentliga är kvinnan en de- finition av mannens heder och hur kvinnan betraktas i gruppens ögon påverkar både kvinnan, hennes familj, hennes make och hennes makes familj (Wikan 2003, Grutzky & Åberg 2013). Eftersom familjer inom hederskulturer är beroende av gruppen blir det viktigt vad andra tycker och säger om en. Denna grupp kan liknas vid ett system där familjens sociala kapital påverkas av familjens rykte. För att upprätthålla ett gott rykte kan föräldrar till ungdomar som avviker från hedersnor- men utsätta sina barn för dagligt förtryck, våld och bevakning (Grutzky & Åberg 2013). Länsstyrelsen styrker detta och menar att föräldrar som ingår i grupper som styrs av hedersnormer kan strikt bevaka sina barn för att undvika att de bryter mot hedersnormer. Föräldrar kan även utsätta sina barn för hot om eller dagligt våld, förtryck och bevakning om dessa bryter mot hedersnormen (Länsstyrelsen, 2010) Det är många delar inom våld och förtryck i hederns namn som ännu inte forskats om eftersom detta ämne är väldigt brett. Forskning kring detta ämne har dock ökat
7
med tiden och enligt statistik från FN sker det omkring 5000 mord i hederns namn (Länsstyrelsen 2010).
Våld och förtryck i hederns namn förknippas oftast med flickors och kvinnors utsatta situation inom hederskulturen, men man bör ha i åtanke att både män och kvinnor kan vara både förövare och offer i detta våld och förtryck. Inom heders- problematiken präglas individen av olika normer och traditioner som accepterar bestraffning av den som kan komma att ”dra skam” över familjen (Länsstyrelsen, 2010) Att leva i en hederskultur innebär att hela tiden tänka på vad man får och inte får göra enligt familj och släkt. Hur andra ser på en och vilket rykte man har spelar stor roll för personer inom dessa familjer (Hasisi & Bernstein 2019). Ung- domar som lever i en hederskultur har begränsade valmöjligheter i det mesta och detta gäller bägge kön (Länsstyrelsen 2010). Familjemedlemmar tvingas anpassa sig till krav, regler och normer. Dessa normer och regler ska förhållas mellan alla familjemedlemmar och mellan övrig släkt (Dogan 2020).
Alla frågor som rör den enskilde individen blir först och främst en familjefråga.
Detta kan vara i frågor kring klädsel, arbete, socialt och sexuellt umgänge etcetera (Länsstyrelsen 2010). Riaz & Rafi (2019) belyser att individer som lever med en hederskultur ibland både ställer och tvingas följa vissa normer och regler (Riaz &
Razi 2019). I många fall har mödrar utsatt sina döttrar för kontroll, förföljelse, våld och äktenskapstvång för att döttrarna ansetts ha brutit mot vissa regler som i sin tur leder till att mammans uppfostran ställs till svars (Cinthio 2007). Inom denna sedvänja förekommer det också många fall där kvinnors roll och handlingar har varit en pådrivande faktor till våldet och förtrycket i hederns namn, trots denna stora påverkan skrivs det sällan om kvinnors deltagande i sedvänjan (Ches- ler 2015). I ett fall från 1997 ställdes en mamma i Egypten till svars för att ha mördat sin dotter som ansågs ha dragit skam över familjen genom att ha blivit gra- vid i en otrohetsaffär (Centre for Egyptian Women´s Legal Assistance, 2005). Gill
& Kaplanian (2019) konstaterar att rykten och ryktesspridning också bidrar till upprätthållande av den patriarkala hedersstrukturen.
Äldre kvinnor kan sprida rykten och förtrycka genom bevakning. Detta tycks inom vissa kulturer ge högre status för de bevakande kvinnorna (Gill & Kaplanian 2019). Chesler (2015) poängterar även att i vissa fall har det även skett att en kvinna aktivt har deltagit i våld och förtryck i hedern namn genom att till exempel röja information som kan utsätta någon annan för fara (Chesler 2015). Cinthio (2007) menar att inom hederskulturer är det kvinnors ansvar att uppfostra flickor inför framtida respektabla kvinnor som tar hand om hushållet, barnuppfostran, maken. En uppgift för mammor är även att fostra sina döttrar till att bevara sin oskuld tills äktenskapet. Döttrarnas kyskhet och goda rykte är ett sätt för de kvinn- liga familjemedlemmarna att bidra till välstånd för sin familj.
Pojkarna fostras till företrädare i familjen som även har i ansvar att kontrollera och bevaka de kvinnliga familjemedlemmarna (Cinthio 2007). Detta styrks av ett fall i Libyen där mordoffrets mamma varit den pådrivande individen bakom mor- det. Mamman hade fört vidare information som hon visste skulle leda till ett mord och följde sedan med gärningsmannen, hennes son, till offret och bevittnade, med sin fria vilja, mordet på sin dotter. Modern försvarade sedan sonen och tog på sig skulden för mordet och rättfärdigade detta mord med att skammen var tvungen att återupprättas inom familjen (Hoyek et. al. 2005, Chester 2015). Genom att sprida rykten kan kvinnor bidra till våld och förtryck och i vissa fall kan dessa resultera i mord (CEWLA 2005). Detta kan jämföras med ett fall där modern till offret fört vidare information om offret till sin son som i sin tur mördade sin syster (Hoyek et. al. 2005).
8
NCK (2010) förklarar hedersbrott som en elastisk sedvänja. Denna sedvänja har tendens till att förändras över tid och på olika platser. Våld och förtryck kan oftast eskalera i exil, alltså när familjerna flyttar (NCK, 2010, Grutzky & Åberg 2013). Detta kan bero på att familjer som flyttar från hederssamhällen känner en större press att hålla fast vid sina normer och hedersvärderingar i västerländska länder där man får leva fritt (Wikan 2004). Föräldrarna tvingas prestera mer och synliggöra upprätthållandet av hedersnormen framför övriga släkt i hemlandet, för att inte riskera att anses som ”förrädare” mot sina rötter och normer (Chesler 2015).
I en rapport från Länsstyrelsen (2006) efterliknas familjer, vars liv präglas av hederskulturen, vid en pyramid. Som tidigare nämnt är man även i denna pyramid först och främst en familjemedlem som har skyldigheter mot övriga i släkten. En- ligt denna familjepyramid är fadern familjens ansikte utåt och har ansvar över det sociala nätverket. Efter fadern har man farbröder, morbröder, bröder, kusiner och all övrig manlig släkt. På botten av denna pyramid finner man flickor och kvinnor (Länsstyrelsen, 2006). Cinthio (2007) menar att hederskulturen oftast präglas av patriarkala strukturer med en ojämlik maktfördelning mellan kvinnor och män där kvinnor är underordnade, de svaga (Cinthio 2007).
När det gäller mordet på Abbas Rezai framgår det att offrets flickväns moder hade en stor roll i både våldsutövandet och mordet (Sveriges Radio 2021). Ett an- nat exempel där familjepyramidens upplägg inte riktigt stämmer är ”Daniel”, vars moder tvingade honom till äktenskap som 19-åring. I detta fall var pappan inte delaktig i detta bortgifte och kunde heller inte förhindra det (Baladiz, 2009). I fil- men När mörkret faller (2006) skildras ”fyra världar”. I en av berättelserna
”Lejla” utsätts familjens barn för kontroll, våld, tvång och slutligen mord. Berät- telsen skildrar en värld där förtrycket och mordet som skedde planerades av mo- dern i familjen och morbröderna. Fadern till mordoffret förtrycks av hustrun och bröderna. Familjens söner blir tvingade att kontrollera och förtrycka samt kränka sina systrar (När mörkret faller, 2003).
Det psykiska våldet kan ske både subtilt och i vardagens alla handlingar och kan ske öppet genom bland annat verbala hot, kränkningar och förföljelse. Sociala medier har många gånger varit en arena för det psykiska våldet där man sprider rykten om varandra, trakasserar och hotar. Det kan också innebära att ständigt vara rädd för att bevakas på sociala medier, inte kunna vara aktiv på sociala me- dier, men även rädslan för att rykten och ens aktivitet snabbt kan nå övrig släkt i hemlandet (Baianstovu et. al. 2019).
VÅLD OCH FÖRTRYCK I HEDERNS NAMN: KULTUR ELLER RELIGION?
Våld och förtryck i hederns namn förknippas många gånger med religion, och specifikt Islam.
”Av denna orsak föreskrev Vi för Israels barn att om någon dödar en människa, som inte själv har dödat någon eller försökt störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv, skall det anses som om han hade dödat hela människosläktet. Och om någon räddar ett människoliv, skall det anses som om han hade räddat hela människosläktet. Trots att Våra sändebud har kommit till dem med klara vittnes- börd, fortsätter många bland dem att begå ohämmat övervåld på jorden”.
[Koranen, Surat Al-Ma’ida, Vers 32]
Men sedvänjan finns bland muslimer, buddhister och kristna, och kan praktiseras inom både religiösa och icke-religiösa familjer (NCK 2010). Enligt Arshad (2017) förknippas sedvänjan alltför ofta med Islam, vilket inte är helt rättvist eftersom
9
folks rättfärdigande av detta våld med hjälp av Islam bevisar okunskapen de besit- ter om religionen. Den religiösa bakgrunden har varit olika i varierande fall av he- dersmord (Arshad 2017). Trots att denna sedvänja praktiseras inom olika religiösa grupper, anses det vara av stor vikt att skilja mellan en religiös handling/en hand- ling i religionens namn och människans egen utförda handling och fria vilja (Wi- kan 2020:184). Cinthio (2007) hävdar, trots att denna sedvänja inte styrks av re- ligionen, att kultur och religion är sammankopplade och kompletterar därför varandra. Detta bidrar till att det blir svårt med en distinktion mellan religion och kultur (Cinthio 2007).
Kultur skapas av och för makt över andra individer. Det är individen som skapar de regler och normer som sedan används i kulturen och i upprätthållande av maktordningen. Wikan (2004) poängterar även vikten med att ha i åtanke att familjemedlemmar eller individer som lever i ett samhälle med hedersnormer och utsätter andra för våld och förtryck i hederns namn, själva är offer för en norm som enbart har bestraffning som åtgärd för normförbrytelse (Wikan 2004). Millet (2000) hävdar att kulturer är skapade enbart för att gynna män och att aggression är en del av manligheten. Detta bidrar till att föreställningen om att kulturen präglas av mannens beteende fortsätter att leva vidare (Millet 2000).
T IDIGARE FORSKNING
I detta avsnitt presenteras de vetenskapliga artiklar och den avhandling som jag har fått fram genom litteratursökning
Det finns föreställningar som formar och identifierar utsattheten för våld och för- tryck i hederns namn. Dessa föreställningar formas av det som uppmärksammas i bland annat medier. Föreställningarna och den stereotypa bilden som finns om våld och förtryck i hederns namn består av en kvinna med en bakgrund i ett land i Mellanöstern med en specifik religiös bakgrund som kontrolleras av fader och bröder (Arshad 2017, Chesler 2015). Att det finns föreställningar om vem och vilka som är förövare och offer skapar i sin tur en uppsättning kriterier. Kriteri- erna fokuserar på den utsattes kön, bakgrund, familj och våldet i sig och gör det mer sannolikt att en individ blir betrodd vid sökande av hjälp (Baianstovu et. al.
2019).
Våld och förtryck i hederns namn är en form av olika begränsningar och svå- righeter inom individ-, grupp- och samhällsnivå och samspelet mellan dessa.
Våldsutövandet kan öka i grupper där samspelet med grupper med andra normer är låg, alltså av minoritetsskap (Baianstovu et. al. 2019). Däremot anses den soci- ala, ekonomiska och politiska rörligheten holka ur dessa våldsnormer och därmed bidra till minskandet av våldsutövandet. Mödrar kan bidra till ett minskande av detta våld och förtryck genom att välja att inte straffa den familjemedlem som bryter mot normen. Detta kan dock leda till en fara för kvinnan, eftersom det då anses vara att modern motsätter sig de hedersnormer som råder (Ouis 2019).
Våld och förtryck i hederns namn är en vanligt förekommande sedvänja, oftast i patriarkala samhällen där familjen tillhör ett kollektiv. Denna sedvänja utgör en självklar norm inom många familjer och att avvika från denna norm kan leda till bestraffning. De utsatta kan bestraffas genom fysiskt och psykiskt våld, kontroll och i extrema fall mord (Ouis 2019). Den oftast planerade bestraffningen till följd av hedersbrott görs i syfte att återupprätta den heder som ansetts ha gått förlorad, eftersom trycket från kollektivet man tillhör blir för stort (Baianstovu et. al 2019).
Den kollektiva bestraffningen är olika beroende på familj och det är viktigt att ha i
10
åtanke att varje fall är unikt och ser olika ut och både män och kvinnor kan utsät- tas för våld och förtryck i hederns namn (Chesler 2015). Familjer vars liv präglas av hederskontexten blir väldigt få saker individens privata angelägenhet. I stället blir individens privatliv en fråga för hela familjen och man svarar inför familjen, släkten och den grupp man tillhör (Ouis 2019, Baianstovu 2019). Hedersnormerna som skapas anses skapas av de överordnade inom gruppen och denna grupp kon- struerar den gällande maktordningen. Familjer där hederskulturen är rådande an- ses vara en samhällsstruktur där gruppens, familjens och släktens manliga med- lemmar är överordnade och kvinnorna återfinns längst ner i denna maktstruktur (Baianstovu et. al. 2019).
Våldet och förtrycket kan ske i olika former. Det kan te sig i en rad olika psy- kiska, fysiska, sociala, ekonomiska och materiella uttryck. Man talar ofta om att det fysiska våldet är vanligt förekommande i denna sedvänja, dock är det psykiska våldet vanligast (Baianstovu et. al. 2019). För individer som styrs av hederskon- texten är det fysiska och psykiska våldet en självklar och given del i vardagen.
Det psykiska våldet kan förklaras som ekonomiska, sociala och materiella be- gränsningar där de utsatta bland annat kan begränsas i att fritt välja arbete, eller ens arbeta. Det kan även uttrycka sig i form av att man inte får ha kontroll över sin ekonomi, det sociala umgänget och hur man klär sig. Hot om våld, trakasserier, ryktesspridning är även former av det psykiska våldet. De utsatta kan leva med en ständig rädsla att råka illa ut, eller en rädsla över att ett eventuellt rykte ska nå fa- milj (Singh 2014, Baianstovu et. al. 2019). Det fysiska våldet förekommer i form av knuffar, örfilar, nyp och kan övergå till grov misshandel där den utsatte kan tilldelas sparkar och få slag med tillhyggen. Den utsatta kan även bli misshandlad och sedan isolerad utan föda eller någon social kontakt.
Vissa psykiska och fysiska våldshandlingar kan ske i syfte att förebygga he- ders- och/eller normbrott. Det blir ett sätt att markera att hedersnormen inte ska brytas. Det fysiska och psykiska våldet blir därmed såväl förebyggande som be- straffande för att återupprätta familjens eller släktens heder och/eller anseende.
Vid offentliga bestraffningar innebär det i de flesta fall att straffet är bestämt av den sociala grupp som familjen tillhör och hedern räknas som återupprättad efter bestraffningen är utförd (Singh 2014, Baianstovu el. al. 2019). Debatten kring våld och förtryck i hederns namn har i decennier varit och det är ett starkt polari- serat socialt problem (Hasisi & Bernstein 2009). Inom det hedersrelaterade våldet är kollektivet av stor betydelse gällande våldsutövandet och detta våld bör ses ur ett intersektionellt perspektiv där klass, ålder, etnicitet och religion spelar en stor roll (Ouis 2021)
Det är sällan som det talas om kvinnors roll i våld och förtryck, särskilt i he- derns namn, eftersom mäns våld mot kvinnor oftast är en mer omtalad och större företeelse i samhället. Det som därmed mörkas blir att kvinnor faktiskt kan för- trycka, våldföra sig och i vissa fall mörda yngre och äldre barn, partner, familje- medlemmar och främlingar. Kvinnor spelar dock en aktiv roll i både utförande och planering av våld, förtryck och i vissa fall mord på kvinnliga familjemedlem- mar. Kvinnor kan även bidra till att sprida rykten om andra som i sin tur leder till att de som faller offer för ryktesspridningen kan riskera att råka illa ut (Chesler, 2015). Genom att bland annat bevaka varandra kan kvinnor bidra till en utveckl- ing av den patriarkala strukturen inom våld och förtryck i hederns namn. I heders- samhällen kan en kvinna få högre status genom att bevaka och kontrollera övriga kvinnliga medlemmar eftersom hon då anses ”ta hand om” familjens heder (Sev’er & Yurdakul 2001). Kvinnors sätt att bevaka och kontrollera varandra bi- drar till en fortsatt reproduktion och anpassning till den patriarkala hedersstruk- turen (Sen 2005). Sev’er & Yurdakul (2001) belyser dock att kvinnor ibland även
11
kan utsättas för våld och förtryck i hederns namn till följd av att ha dolt de heders- brott som begåtts av en familjemedlem.
Studier som gjorts om hedersmord som ägt rum mellan år 1968–2013 har kon- staterat att mer än hälften av litteraturen som behandlar fenomenet utesluter kvin- nors deltagande i våld och förtryck i hederns namn. De få studier som finns om kvinnors roll lyfter upp kvinnors aktiva roll i förtrycket och våldet som medbrotts- lingar. Kvinnor nämns inte som förövare, utan enbart som offer eller medbrotts- lingar (Chesler, 2015). En statistik från Åklagarmyndigheten visar att 13% av brott relaterade till heder inte är misstänkta män (Yourstone et. al 2015). Detta kan jämföras med statistiken på hundrasextioett hedersmord i Gaza och Västban- ken. Dessa hedersmord skedde under åren 1973–2000 och ca 83% var män, reste- rande kvinnor. Både män och kvinnor som begår brott relaterade till hedern påstår att offren får skylla sig själva som ”drog skam”, ”hon skulle inte…”. Kvinnor kan aktivt delta och/eller vara en del av planeringen av mord, däribland mord på sina egna barn (Chesler 2015). Våld och förtryck i hederns namn är mycket utbrett och ökar med tiden. Denna sedvänja uppskattas leda till ungefär 5000 mord på kvin- nor per år runt om i världen (Sev’er & Yurdakul 2001, Länsstyrelsen 2006). Ches- ler (2015) hävdar att mer än 50% av de hedersmorden som skedde världen över var ett utfall på att offren ansågs ha varit för ”västerländska” och/eller trotsat de kulturella och religiösa förväntningarna som finns inom gruppen (Chesler 2015).
Man förväntas följa gruppens regler kring klädsel, utbildning och arbete, socialt och sexuellt umgänge, livspartner, skilsmässa (Arshad 2017).
Det förekommer fall där föräldrarna utsätter det barn som bryter mot heders- normen för våld och i vissa fall mord, framför offrets syskon. Detta för att
skrämma syskonen från att bryta mot hedersnormen I vissa fall kan svärmödrar ut- öva våld och förtryck i hederns namn mot sina svärdöttrar. Svärdöttrarna kan an- vändas som hembetjänter, bli hotade, våldsutsatta och kontrollerade. I fråga om skilsmässa kan den kvinna som vill eller skiljer sig råka illa och detta blir ett normbrott som kan beröra bägge parters familjer. Kvinnans familj kan drabbas av ett dåligt anseende på grund av deras skilda dotter, och mannens familj kan drab- bas av ett dåligt anseende eftersom de inte kunnat kontrollera och behålla svärdot- tern (Chesler, 2015, Sev’er & Yurdakul 2001). I byar där hederskulturen råder är det de äldre som oftast får sista ordet om åtgärder vid normbrott. Att bli våldtagen kan leda till ett tvångsgifte med våldtäktsmannen, och orsakerna är oftast rykten om vanära (Chesler, 2015). Ryktesspridning är av betydande roll i våld och för- tryck i hederns namn. Individer som lever inom hederskulturer lever med en stän- dig rädsla att bli smutskastade som i sin tur kan leda till repressalier för normbrot- tet. Eftersom rykten kan spridas relativt snabbt över telefon och internet mellan olika länder, blir ryktesspridningen av en transnationell karaktär (Baianstovu et.
al. 2019).
Kvinnors aktiva roll i våld och förtryck i hederns namn kan även bidra till posi- tiva effekter i stället för enbart negativa. Det är konstaterat att vissa kvinnor ge- nom undanhållning kan skydda och hjälpa de som är utsatta för våld och förtryck i hederns namn. Att kvinnor väljer att hjälpa och skydda i stället för att kräva att normen följs leder till att ungdomarna får hjälp med att undanhålla det som anses vara en skam och även trotsa hedersnormen (Länsstyrelsen, 2010).
12
T EORI
I detta kapitel presenteras de teorier som varit till stor del kring analysen av denna studie.
ETT GENUSPERSPEKTIV
Genus som begrepp förankrar de föreställningar, tankar och normer som finns om kön och könsrollers livsvillkor (Hirdman 2003). Genus är dock inte enbart ett be- grepp, utan även ett teoretiskt perspektiv som används som verktyg för att förklara orsaken bakom individens beteende baserat på könstillhörighet. Detta perspektiv ger möjligheten att förstå hur synen och föreställningar om kön påverkar mäns och kvinnors levnads- och livsvillkor (Hirdman 2003, Connell 2009). Kön anses skapas genom den sociala konstruktion som råder i det aktuella sociala samman- hanget. Detta i sin tur leder till att normer, förväntningar samt regler skapas. Det skapas olika förväntningar om vad som är ett accepterat kontra avvikande bete- ende och föreställningar om vad som är kvinnligt och manligt konstrueras (Con- nell 2009). Hirdman (2003) anser att det problematiska med denna teori är att den legitimerar föreställningen om att kvinnan är underordnad mannen, vilket kan leda till flera begränsningar (Hirdman 2003). Ett exempel för denna studie är att kvin- nor kan framställas som offer och underordnade, vilket kan leda till att studier om hedersförtryck blir begränsade. Genusteori som verktyg har gjort det möjligt att tolka och studera könsroller. Trots mängd olika tolkningar kan dessa sammanfat- tas med enbart tre argument: Det är inte könet som bidrar till sociala konsekven- ser, utan snarare genus, könet påverkar genuset som ger upphov till sociala effek- ter och slutligen att både kön och genus är en social konstruktion (Eidevald 2009).
Genusteorin har gett upphov till många olika perspektiv och tolkningar gällande könsroller och könsidentitet, genom att särskilja mellan genus och kön.
Trots den breda forskning som finns kring våld och förtryck i hederns namn, utgör en väldigt liten del forskning kring hur kvinnor både är delaktiga och stora intrigmakare av detta våld (Chesler, 2015). Den könsklassade maktrelationen grundar sig i den patriarkala synen där män anses inneha mer makt än kvinnor och därmed ges större handlingsutrymme. Denna syn på maktordningen, skapad ge- nom etikettering, kan orsaka missgynnande situationer för respektive kön (Thom- son & Nowak, 2013). Johansson (2000) belyser att denna tillskrivning av köns- karaktäristiska egenskaper leder till att våldskonflikter eller relationer redogörs ut- ifrån vad som anses vara de manliga egenskaperna (Johansson 2000). Detta kan bidra till den begränsade forskningen om vilken roll kvinnor kan ha i våld. Kvin- nor kan möjliggöra våld och förtryck i hederns namn, och de kan vara förövare på många sätt som ännu inte forskats kring (Yourstone et. al. 2015). I patriarkala samhällen domineras familjer av mannen i hemmet, eftersom denne anses vara överordnad kvinnan (Sev’er & Yurdakul 2001).
Genus som begrepp bygger på de föreställda konstruktioner kring vad som är manligt och kvinnligt. Detta i sin tur innebär att människans könsroller inte är na- turligt givna utan är en social föreställning som skiftar i tid och beror på utveckl- ingen. Hirdman (2003) betonar att olika samhällen och olika tider har sina speci- fika och oskrivna genuskontrakt. Detta genuskontrakt sammankopplar individen till olika egenskaper, identiteter och handlings-och beteendemönster. Genuskon- traktet går i arv från generation till generation genom att modern introducerar det som gäller i kontraktet för döttrar och fadern introducerar detta för söner. Vidare hävdar författaren att kvinnor har möjlighet att bredda ut innehållet i kontraktet till sin egen förmån samt hitta olika strategier för att vända sin undergivna maktposit-
13
ion till en maktgivande fördel. Kvinnor blir därmed även lika delaktiga och inte- grerade i den rådande hierarkiska maktordningen och därmed reproduktion av sin underordning (Hirdman 2004). Genussystemet har två olika principer gällande kvinnors underordning och sammanbinder båda könen i olika beroende- och tvångsformer (Hirdman 2003). Dessa principer bygger på bland annat särskilj- ningen mellan kvinnor och män samt föreställningen om att mannen är en norm medan kvinnan betraktas som den avvikande, den annorlunda (Hirdman 2003, Jo- hansson 2000). Vidare, menar Hirdman (2003) att dessa två principer är viktiga redskap att ha med sig i studier kring institutionaliserade handlingar på individ och samhällsnivå, i detta fall kvinnors handlande (Hirdman 2003). Särskiljningen mellan könen bidrar till att en gränsöverskridning snabbt kan övergå till social ex- kludering och/eller våld. Genusbegreppet blir därmed ett verktyg för att förklara och öka förståelsen kring den rådande maktrelationen mellan kvinnor och män och hur dessa föreställningar reproduceras från generation till generation (Hird- man 2003). Utgångspunkten i denna studie ligger i linje med att genus är socialt konstruerat och begreppet genus blir därmed relevant.
ETT INTERSEKTIONELLT PERSPEKTIV
Det intersektionella perspektivet kan bidra till att synliggöra hur de rådande makt- ordningarna och diskrimineringsgrunderna påverkar, samspelar och förstärker varandra.
Vad gäller kön som en social konstruktion anser Mattsson (2021) att eftersom en social konstruktion är föränderlig och icke-bestående så gäller detta även kön.
Författaren anser dock att genus präglas av makt på grund av den skildrade hierar- kin mellan de båda könen. Denna syn på könsrollerna medför att det skapas en fö- reställning om kvinnor och män där män är de dominanta och kvinnorna de under- lägsna (Mattsson 2021). Forskning kring genus har först och främst belyst den könsmaktsstrukturer och könsdiskrimineringen som råder, dock har detta fält allt- mer utvidgats och i samband med detta har förståelsen av kön blivit mer komplex (Mattsson 2021). Begreppet intersektionalitet växte fram i samband med att bety- delsen av att se samspelet mellan olika maktstrukturer växte. Begreppet kom att synliggöra hur olika förtryck relaterade till kön och klass låg över varandra. Olika grupper av män och kvinnor har olika erfarenheter och därmed olika upplevelser av förtryck. Män och kvinnor som grupper är inte homogena, utan består av män och kvinnor, vars liv är präglade av ojämlikhetsstrukturer som är relaterade till kön, sexualitet, funktionalitet och ålder, lever olika liv och därmed har olika erfa- renheter (Mattsson 2021). Detta bidrar därmed till att både män och kvinnor bör förstås som heterogena och mångfacetterade. Vad gäller förtryck och orättvisor kan dessa förekomma inom gruppen kvinnor och därför bör man ha en mångfacet- terad analys inom denna grupp, eftersom de genusanalyser som finns fokuserar enbart på relationen mellan män och kvinnor. Förtryck och orättvisor mellan nor- merande kvinnor och normbrytande kvinnor är vanligt förekommande och det in- tersektionella begreppet bidrar till ett sätt att hantera, förstå och tala om det för- tryck som förekommer mellan kvinnor, för att på så sätt kunna lösa denna kom- plexitet.
Kategorierna kön, klass, etnicitet, funktionalitet och ålder kan både är själv- ständiga kategorier och interagerande med varandra, dock kan styrkan av dessa kategorier variera beroende på sammanhang. Kön kan vara en pådrivande faktor i ett sammanhang, medan funktionalitet kan vara drivande i ett annat (Mattsson 2021). Genom den intersektionella analysen kan man öka förståelsen för det bero- endeförhållande och samspelet mellan de olika kategorierna. En betoning är att de
14
olika kategorierna alltså är komplexa, sammanvävda och konstruerade i och ge- nom varandra. Samspelet mellan dessa olika kategorier är därmed bidragande till ojämlikheten (Mattsson 2021). Syftet med intersektionalitet kan sägas vara att fånga upp det faktum att föreställningar om kön alltid innebär föreställningar om sexualitet, etniciteter, funktionalitet och klass, på samma sätt som föreställningar om klass alltid är i samband med föreställningar om kön, etnicitet, sexualitet och funktion. Föreställningar om de olika kategorierna skapar olika normer och förstå- elser kring hur kvinnor är och bör vara vilket påverkar kvinnor och de ideal de förväntas leva upp till (Mattsson 2021).
Fokuset inom den intersektionella analysen blir därmed att skapa en förståelse kring ojämlikhet kan skapas mellan och inom olika grupper. Den ger redskap för en dynamisk analys kring hur orättvisor och ojämlikhet kan skapas mellan och inom gruppen kvinnor och inte enbart mellan kvinnor och män. Det är därmed av stor betydelse att uppmärksamma det intersektionella perspektivet i frågor som rör det avvikande och oönskade eftersom det i sådana frågor även finns uppfattningar om vad som är normalt och önskvärt (Mattsson 2021). Detta perspektiv är rele- vant i denna studie eftersom våld och förtryck i hederns namn är ett samhällspro- blem som bör förstås ur alla inblandade aktörer för att kunna bekämpas (Chesler 2015).
M ETOD OCH MATERIAL
I detta kapitel motiveras och redogörs för mitt urval och min forskningsmetod.
Avslutningsvis presenteras det egna materialet i denna undersökning samt hur jag bearbetat och analyserat detta.
FÖRFÖRSTÅELSE
En viss förkunskap kring våld och förtryck i hederns namn finns då jag tidigare skrivit ett fördjupningsarbete om kvinnlig könsstympning, en kandidatuppsats om våld och förtryck i hederns namn – olika perspektiv kring förtryckt eller förtryck- are. Min tidigare arbetslivserfarenhet som behandlat detta fenomen är en anställ- ning på ett skyddat boende för flickor och kvinnor utsatta för våld och förtryck i hederns namn. Innan det första fördjupningsarbetet kring denna sedvänja var före- ställningen om att kvinnor oftast inte har någon avgörande roll i familjer som präglas av hederskontexten. Bilden om att kvinnor skulle vara mindre förtryckare eller maktutövare än män. Min bild kom så småningom att ändras till att heders- problematiken är mycket mer komplex än att enbart en är förtryckare och den andra offer. Detta skedde genom studier men även arbetslivserfarenheter. Som forskare är det viktigt att känna till att den egna förförståelsen gör det svårt att kunna vara saklig i ett forskningssammanhang. Dock kan man minimera påverkan av den egna förförståelsen samt öka tillförlitligheten på studien genom att vara medveten om konsekvenserna av den egna förförståelsen (Sohlberg & Sohlberg, 2013). I mitt arbete kring tolkningar och slutsatser utifrån litteraturen och respon- denter, har jag hela tiden försökt hålla en reflekterande och ifrågasättande inställ- ning kring hur jag själv tänker kring våld och förtryck i hederns namn.
VAL AV FORSKNINGSMETOD
Denna undersökning utfördes med hjälp av en kvalitativ forskningsmetod. Denna metod, som oftast är genom intervjuer, innebär att forskaren undersöker ett visst ämne eller fenomen, för att förstå forskningsämnet utifrån informanters perspektiv (Brinkmann & Kvale, 2009). Den kvalitativa forskningsmetoden kan bidra till en fördjupad förståelse kring det valda undersökningsämnet (Eriksson-Zetterquist &
15
Ahrne, 2015). Detta styrks av Brinkmann & Kvale (2009) som belyser chansen till en större inblick av ett fenomen (Brinkmann & Kvale 2009).
Inom alla forskningsmetoder finns det för och nackdelar. Alvesson & Deetz (2000) belyser vikten av intervjuer inom den kvalitativa forskningsmetoden, ef- tersom den hjälper forskaren att lättare förstå sitt ämnesval utifrån andras erfaren- heter (Alvesson & Deetz 2000). Detta styrks av Repstad (2007) som betonar att en av fördelarna med intervjuer är att man kan öka sin kunskap och vidga förståelsen kring ett visst ämne eller fenomen (Repstad 2007). Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2015) lyfter fram att den kvalitativa forskningsmetoden ger en möjlighet att in- samla ett material som ger en förståelse på djupet.
En övergripande distinktion mellan kvalitativ och kvantitativ forskningsmetod är att det blir möjligt att i ord redovisa hur ett fenomens kan förstås. Den kvalita- tiva intervjumetoden är lämpad i undersökningar där en generalisering inte är nöd- vändig för det som efterfrågas (Eliasson, 2019). Den kvantitativa empirin present- eras däremot i siffror och lämpar sig särskilt i undersökningar där generalisering är nödvändig för det som efterfrågas. Det insamlade datamaterialet i den kvantita- tiva metoden gör det möjligt att kunna mäta empirins variabler. Denna forsknings- metod är mest lämpad i forskning där man vill bredda utgångspunkten i det som undersöks eftersom denna metod gör det möjligt att täcka in många olika områden genom enkäter. Nackdelen med den kvantitativa forskningsmetoden är att forska- ren inte ges möjlighet till att ställa följdfrågor eller möjlighet till djupare diskuss- ioner. I kvantitativa undersökningar där respondenter är anonyma blir det även svårt att kunna följa upp med frågor vid vidare funderingar (Eliasson 2019).
Jag har använt tematiserade semistrukturerade intervjuer. Inom ramen för mina teman har jag formulerat ett antal frågor i förväg inför intervjun (Eriksson-Zet- terquist & Ahrne 2015:43). Denna forskningsmetod bidrar till att få ta del av re- spondenternas subjektiva perspektiv kring ett visst fenomen, i detta fall kring kvinnors aktiva roll i våld och förtryck i hederns namn. Genom att använda sig av öppna frågor kan respondenten fritt och utförligt berätta sina egna erfarenheter och kunskap kring det ämne som studeras. (Brinkmann & Kvale, 2009).
URVAL
Min urvalsmetod är ett strategiskt urval (Bryman, 2018). Vid val av informanter togs kontakt med tidigare kontakter, kollegor och bekanta som genom sitt arbete har eller kommer i kontakt med frågor kring våld och förtryck i hederns namn. En bekant, som även ställde upp på intervjun, hjälpte till att etablera en kontakt med en annan intervjuperson, som då blev min fjärde. Även här har jag haft ett reflek- terande förhållningssätt kring hur dessa tidigare kontakter skulle kunna ha påver- kat mina tolkningar och slutsatser. Min uppfattning är att detta dock inte har varit fallet. En fördel med min urvalsmetod är att jag har intervjuat fyra personer med stor kunskap och erfarenhet inom arbetet med människor som utsatts för våld och förtryck i hederns namn. Mina respondenter har goda insikter i det problemom- råde du har valt.
Min empiri bygger på sammanlagt fyra intervjuer. För att minimera risken för att röja respondenternas identitet, samt med hänsyn till det känsliga ämnet har samtliga respondenter anonymiserats med fiktiva namn. Det kommer heller inte att framgå var i Skåne dessa respondenter är yrkesverksamma. Den första inter- vjupersonen Sjöholm är tidigare verksamhetschef på ett skyddat boende för flickor och kvinnor utsatta för våld och förtryck i hederns namn. Sjöholm är i grunden psykolog och arbetar för närvarande som detta på en ort i Skåne. Studiens andra intervjuperson Hamid är yrkesverksam inom en riksorganisation som be-
16
handlar sedvänjas bakgrund och uppkomst, men även arbetar aktivt med både för- äldrar, elever och skolor i ett förebyggande arbete mot våld och förtryck i hederns namn. Hamid leder även ett fritidshus där ungdomar kan komma och hitta på akti- viteter men även bjuda in sina föräldrar på föreläsningar som behandlar olika äm- nen. Redestam är socionom och för närvarande verksamhetschef på en familje- fridsjour i Skåne. Den sista intervjupersonen Graaf har en mångsidig bakgrund inom akademisk forskning. Respondenten arbetar även med det praktiska sociala arbetet för att stärka olika verksamheter och institutioner genom utbildning om bland annat våld och förtryck i hederns namn. Graaf har en bred kompetens om våld och skadliga traditioner nationellt och internationellt, främst inom Mella- nöstern.
TILLVÄGAGÅNGSSÄTT
Då jag tillfrågade respondenterna om en eventuell medverkan i intervjuerna, var jag noga med att betona syftet bakom studien samt fråga om deras samtycke. Två av fyra intervjuer var planerade att genomföras genom en träff och resterande två intervjuer genom Zoom. På grund av personliga angelägenheter valde dock en av de två personerna att i stället medverka i intervjun digitalt, vilket innebär tre digi- tala intervjuer och en fysisk träff. Samtliga fyra intervjuer flöt på bra och materi- alet som samlades in var relevant för studiens syfte och frågeställningar. Dock upplevdes den fysiska träffen vara på ett mer personligt plan, vilket bidrog till en djupare intervju i form av kroppsspråk och den icke-verbala kommunikationen.
Trots småtekniska problem som uppstod som till exempel dålig uppkoppling kunde intervjuerna på Zoom genomföras på ett helt tillfredsställande sätt.
Att jag valde intervjuer som datainsamlingsmetod har bidragit till att jag utifrån respondenters arbetslivserfarenheter och kunskap fick en fördjupad förståelse kring kvinnors roll i våldet. Intervjuerna som gjordes spelades in och därför var det mycket viktigt att tala om för respondenterna om inspelningen. Repstad (2007) betonar att fördelen med inspelade intervjuer är att forskaren får möjlighet att gå tillbaka och läsa i transkriberingen av intervjun och således på bästa sätt använda intervjun till sin studie (Repstad 2007). Vidare anser författaren att inspelade in- tervjuer gör det möjligt för forskaren att lägga fokus på intervjufrågorna samt in- tervjupersonen i stället för att anteckna och skriva ner (Repstad 2007). Eriksson- Zetterquist & Ahrne (2015) anser att man alltid bör ta anteckningar under inter- vjun, oavsett om intervjuerna är inspelade eller inte, eftersom det är ibland av stor vikt att tolka in intervjupersoners reaktioner och kroppsspråk (Eriksson-Zet- terquist & Ahrne 2015). Att vara två personer vid inspelning av intervjuer anses vara väldigt flexibelt då den ena personen kan sköta intervjun och eventuella följdfrågor medan den andra kan observera, anteckna och sköta inspelningen (Repstad, 207). Denna studie har genomförts av endast en författare och det har inte ansetts vara en begränsning i hanteringen av intervjumaterialet. Denna forsk- ningsintervju bestod av både inspelning av intervjun samt anteckningar av bland annat följdfrågor och observationer. Jag började med att lyssna på intervjuerna och samtidigt sammanfatta det som sades och skriva ner det i olika dokument på datorn som var döpt efter respektive respondent. Under transkriberingens gång handplockades även olika relevanta citat.
BEARBETNING OCH ANALYS AV INTERVJUMATERIALET
När transkriberingen var färdigställd tematiserades empirin för att senare kunna analyseras. Genom en tematisk analys går man igenom det samlade materialet för att finna återkommande mönster mellan intervjuerna (Bryman 2018), för att sedan koppla detta till studiens tidigare forskning och teorier. De mönster jag har funnit
17
har jag formulerat i teman. Det är mönster som svarar mot studiens frågeställning och återkommit upprepade gånger under intervjuerna. Genom att tematisera kan man skapa en ökad och tydligare förståelse för det insamlade materialet (Bryman 2018). I materialet har jag funnit följande teman:
• Tema 1: Våld och förtryck i hederns namn
• Subtema 1: Kvinnors bidragande roll
• Subtema 2: Religiös eller kulturell sedvänja?
• Tema 2: Det psykiska, fysiska och sociala våldet
• Tema 5: Rykten
• Tema 6: Tvångsäktenskap
Efter att materialet delats in i teman studerades den tidigare forskningen igen för att hitta samband mellan materialet och studiens frågeställningar. I empiridelen presenteras några citat från intervjuerna, för att illustrera mina resonemang och ge läsaren möjlighet till att ta del av det som sagts och göra en egen tolkning av em- pirin (Bryman 2018). I denna studie har teorier kring genus och intersektionalitet varit en central grund för att analysera hur könsmakt och genusordning kan vara en pådrivande faktor för män och kvinnor att utöva våld och förtryck i hederns namn.
ETISKA ASPEKTER
Studiens valda ämne är ett mycket känsligt ämne och det blir därmed min uppgift att ta hänsyn till detta. Det är dock viktigt att belysa att denna studie inte grundas i utsatta individers erfarenheter, utan i yrkesverksammas erfarenheter. I denna stu- die har jag tagit hänsyn till de fyra grundläggande forskningsetiska kraven på föl- jande sätt:
• Informationskrav; Informanterna har fått ta del av ett informationsbrev (Bilaga 3) där författaren beskrivit studiens syfte och frågeställningar. Infor- manterna informerades om dennes rätt att avbryta deltagandet utan krav på mo- tivering. Författaren informerade även att ingen tredje part kommer få ta del av det inspelade materialet. Detta gjordes innan tid för intervjun (Vetenskapsrådet 2002).
• Samtyckeskrav: Informanterna fick även ta del av en samtyckesblankett som skulle skrivas under och sedan lämnas tillbaka till författaren. Denna blan- kett har skickats ut i förväg till respondenterna per mejl (Vetenskapsrådet 2002).
• Konfidentialitetskravet innebär att allt som innefattar samtliga informanter ska vara konfidentiellt (Vetenskapsrådet 2002). Informanternas skydd av per- sonuppgifter har skett i enlighet med GDPR.
• Nyttjandekravet: Respondenterna informerades om att uppgifter om en- skilda, insamlade för forskningsändamål, får inte användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften (Vetenskapsrådet 2002).
LITTERATURSÖKNING
För att besvara studiens frågeställning byggdes undersökningarna även på relevant forskning som behandlar ämnet. De databaser som använts har varit ProQuest, SwePub samt Libsearch from Ebsco. För att enbart få träffar på pålitliga studier begränsades sökningarna till enbart peer reviewed. Vid sökning av material an- vändes sökord på både svenska och engelska eftersom urvalet av svenska artiklar som behandlar ämnets valda frågeställning var begränsat. För att få adekvata träf- far användes olika sökord för de olika databaserna:
18
➢ Libsearch: ”Heder” AND ”våld” som gav sammanlagt 3 träffar. Vid en sökning med sökorden ”honor” AND ”violence” gavs träffar på 3215 ar- tiklar. Sökning med ”honor” AND ”womens role” gav en träff på 121 ar- tiklar.
➢ SwePub: På denna databas användes sökord som bland annat ”hedersrela- terat våld” som gav 82 träffar. Ett annat sökord som användes på denna databas var våld och förtryck som gav sammanlagt 62 träffar.
➢ ProQuest: En sökning på ”Honor killing” AND ”womens role” gav ett re- sultat på 44 träffar. Sökningen (honor) AND (womens role) gav 573 resul- tat.
De sökningar som gjordes i de olika databaserna begränsades till år 2000–2020.
Med hjälp av huvudrubriker kunde artiklar som var intressanta för min studie väl- jas ut. Sammanlagt valdes femtio artiklar ut med huvudrubriker som skulle kunna vara intressanta för studien. Ytterligare en grovsortering som utfördes var att läsa de olika abstracten och på så vis kunde antalet artiklar som behandlade studiens område avgränsas. Därefter lästes de olika artiklarna för att kunna göra ett urval av vilken relevant information som skulle användas till studien. I denna studie har sammanlagt 9 vetenskapliga artiklar som ansetts vara relevanta för studiens syfte och frågeställning använts. Artiklarna hänvisade till källor som jag har läst och använt i min framställning för att bidra till ett ökat perspektiv kring det valda äm- net.
R ESULTAT OCH ANALYS
I detta kapitel presenteras det empiriska materialet som analyseras utifrån både teori och tidigare forskning. Detta innebär att empiri och analys har sammanvävts i framställning av resultatet, De teman som denna studie har byggt på presenteras under separata av- snitt.
VÅLD OCH FÖRTRYCK I HEDERNS NAMN
De fyra respondenterna lyfter fram vikten av att skilja på begreppet heder och våld och förtryck som följer av en hederskultur. Detta, enligt mig, är väldigt vik- tigt att belysa eftersom heder inte bör förknippas med våld, mord eller skam. Det finns inget hederligt i att mörda en dotter eller familjemedlem. Samtliga respon- denter instämmer med att heder är något fint och påpekar att heder är något man förknippar med hur ärlig man är som person. När det kommer till att benämna sedvänjan som hedersrelaterat våld, är begreppet redan inarbetat vilket gör att man per automatik kallar det för hedersrelaterat våld, menar Sjöholm. Vidare ansåg Sjöholm och Hamid att fokus i stället bör läggas på att förklara vad ordet heder är.
Om man förklarar vad ordet heder är, som egentligen är något fint, så kan man snarare förknippa detta våld och förtryck med normer och kulturer snarare än he- der. Redestam har uppmärksammat genom arbeten på kvinnojourer att många, däribland hon själv, inom dessa jourer väljer att benämna sedvänjan som våld och förtryck i hederns namn. Graaf instämmer med att man bör fokusera på att reda ut vad heder är för något, eftersom heder i mångas mening är något bra. När det gäl- ler begreppsval väljer Graaf att kalla denna sedvänja för hedersrelaterat våld och förtryck. Detta på grund av att relaterat indikerar att det finns andra faktorer i vål- det som spelar roll, att våldet och förtrycket är mer komplext, vilket denna sed- vänja oftast är. Att kontrollera sina kvinnliga familjemedlemmar kan bero på att familjen är rädda om familjens s.k. heder men kan även bero på oro för sina barn/familjemedlemmar. Denna komplexitet gör att heder blir ett mycket bredare begrepp, där hedern inte alltid behöver vara den enda faktorn. Slutligen menar re-
19
spondenten att man däremot kan fundera över att kalla denna sedvänja för skamre- laterat eftersom skam och heder kan vara en av flera faktorer som de inblandade blir påverkade av (Graaf).
Våld och förtryck i hederns namn kopplas oftast ihop med kvinnors underord- ning och en rådande hierarki där kvinnors utsatthet lyfts upp och efterliknas en slags pyramid där männen i familjen och övriga släkt är på toppen av pyramiden medan kvinnorna återfinns längst ner. Sjöholm anser inte att denna familjepyra- mid alltid stämmer, eftersom varje familj kan se olika ut. Vidare berättar respon- denten om ett exempel på det skyddade boendet där en av de boende blivit vålds- utsatt, kontrollerad och kränkt av sin moder. Respondenten Graaf belyser vikten av att ha kännedom om familjepyramiden, eftersom den beskriver många fall, men man får inte glömma att olika situationer ser olika ut och styrs därför av olika faktorer och förövare. Hamid anser att varje fall är unikt och att varje fall är och bör ses som enskilda fall. Om allt för stort fokus läggs på denna s.k. familjepyra- mid, så finns risken att man kan missa andra viktiga faktorer inom förtrycket men också att förövare som varit delaktiga i våldet kommer undan. Redestam, som motsätter sig den direkta bilden av familjepyramiden, menar att när det gäller denna sedvänja kan man inte utgå från en modell. Detta gör att man riskerar att missa mycket som faktiskt kan bidra till att någon råkar illa ut. Vidare menar re- spondenten att det finns en föreställning om att detta våld enbart praktiseras inom patriarkala familjeförhållanden, som kan bidra till att man blir mindre uppmärk- sam på våldet inom familjer där fadern inte är delaktig. Man bör därmed ha i åtanke att både män och kvinnor både kan utsättas och utöva våld och förtryck.
Inom hedersproblematiken präglas individen av olika normer som legitimerar och ger upphov till bestraffningen av den som anses vara normbrytande (Wikan 2003, Ouis 2019). Individer vars liv präglas av hederskontexten tvingas leva sitt liv ba- serat på familjens, släktens och den tillhörande gruppens regler. De begränsas även i sina valmöjligheter eftersom man tvingas anpassa sig till krav, regler och normer som ska förhållas inom alla familjemedlemmar och mellan övrig släkt, oavsett kön (Hasisi & Bernsteins 2019, Arshad 2017). Det har framkommit att frå- gor som rör den enskilde individen blir en fråga för familjen och övrig släkt. Detta kan handla om hur personen klär sig, vad personen ska arbeta med, det sociala och det sexuella umgänget (Chesler 2015). Även samtliga respondenter förklarar våld och förtryck i hederns namn som en sedvänja där individen är låst vid normer och regler som skapas av gruppsamhället. Individen blir kontrollerad i hur de ska vara, klä sig, vad de ska arbeta med, träffa och tvångsäktenskap. Att bryta mot eller motsätta sig hedersnormerna kan innebära stora konsekvenser för normbrytaren och dennes familj.
Det har framgått att inom hederskulturen ses kvinnan som skambärande medan männen anses ha heder. Kvinnans felsteg bidrar till ett ”hederlöst” anseende och detta i sin tur kan påverka kvinnans hela familj och i fall där kvinnan är gift sin make och sin makes familj. Då familjer inom hederskulturer är beroende av den samhällsgrupp de tillhör blir andras åsikter om en av stor vikt och familjens soci- ala kapital påverkas av familjens rykte. För att bevara familjens rykte och därmed behålla det sociala kapitalet kan föräldrar kontrollera, förtrycka, bevaka och våld- föra sig på sina barn (Baianstovu et. al. 2019, Chesler 2015, Wikan 2003. Grutzky
& Åberg 2013).
Våldet och förtrycket kan ske i en rad olika former så som psykiska, fysiska, sociala, ekonomiska och materiella. Oftast lyfts det fysiska våldet upp i denna sedvänja, dock är det psykiska våldet vanligast förekommande och även en själv- klar vardag för individer inom hederskontexter (Baianstovu et. al. 2019, Ouis
20
2019). De individer som utsätts för denna sedvänja i form av psykiskt våld be- gränsas i sociala, ekonomiska, och materiella frågor som rör den enskilde. Det kan innebära en begränsning i att själv få välja arbete, i vissa fall är arbete uteslutande.
Det kan även innebära en begränsning gällande det sociala och sexuella umgänget där man inte får välja partner eller ens träffa vänner utanför skolan. Det även van- ligt förekommande att använda hot om våld, trakasserier och ryktesspridning som redskap inom det psykiska våldet (Singh 2014, Baianstovu et. al. 2019).
Det fysiska våldet som förekommer inom denna sedvänja kan te sig i form av knuffar, örfilar och övergå i grövre misshandel där offret utsätts för sparkar, till- slag med hyggen eller misshandel med till exempel knytnävar och skärp. Fysiska bestraffningar följt av isolering i hemmet och från sociala kontakter är aven av vanlig form (Baianstovu et. al. 2019, Cinthio 2007).
Det framgår tydligt av samtliga respondenter att de psykiska och fysiska vålds- handlingar som sker i hederns namn kan ske i syfte att förebygga norm och he- dersbrott, ett sätt att markera vad som kan komma att ske om normen bryts. Där- med blir det fysiska samt psykiska våldet såväl förebyggande som bestraffande i strävan att återupprätta och/eller bevara familjens och släktens heder. Detta styrks även av tidigare forskning kring sedvänjan där de psykiska och fysiska bestraff- ningarna inom hederskulturer anses vara ett sätt att återupprätta familjens heder på, men även ett sätt att skrämma gruppmedlemmar från att begå normbrott (Chesler 2015, Singh 2014, Länsstyrelsen 2010). Denna sedvänja bör förstås ur det intersektionella perspektivet där bland annat kön, etnicitet, ålder och funktion spelar en betydande roll (Ouis 2021, Matsson 2021)
KVINNORS BIDRAGANDE ROLL
En tolkning av det insamlade materialet har visat att våld och förtryck i hederns namn kan ses som en sedvänja präglad och formad av de hedersnormer som finns inom vissa grupper. Den enskilde individen tillhör först och främst en grupp. Frå- gor som rör enbart den enskilde blir en familjefråga eftersom avvikelse från nor- men är leder till att hela familjen kan utsättas för repressalier. Det har framgått av både litteratur och tidigare forskning att hur man klär sig, vem man träffar, vad man arbetar med blir gruppens sak att bestämma utifrån de normer som finns (Länsstyrelsen 2010). Samtliga respondenter hävdar att individer som lever inom familjer med hederskulturer ibland både ställer krav och tvingas följa vissa nor- mer och regler. En respondent belyste att unga flickor många gånger kan kontroll- eras, förföljas och i vissa fall bli bortgifta för att de ansetts ha dragit skam över sin familj. Det framgick även av samma respondent att det många gånger är kvinnor emellan som kontrollerar eller planerar ett tvångsgifte. Detta eftersom kvinnorna umgås med varandra och pratar mycket och är de som vet vilka unga män och kvinnor som är anständiga. Kvinnan ska leva upp till samhällets föreställning om den goda kvinnan, som då i sin mening är en god moder som tar hand om hushål- let, barn, uppfostran. Denna konstruktion skapas en maktfördelning där dessa egenskaper per automatik gör kvinnan till underordnad mannen. Kvinnan ska hålla sig inom hemmets ramar och beblanda sig enbart med andra kvinnor, och då enbart kvinnor som har gott anseende. De kvinnor som bryter mot dessa normer inom hederssamhällen kan möta allvarliga, och ibland livshotande konsekvenser (Wikan 2003).
Samtliga respondenter förklarade denna sedvänja som en maktordning mellan två kön inom familjer. Kvinnorna/mammorna ska se till så hemmet är i ordning, att där finns mat lagad och att småbarn tas hand om. De äldre barnen och då oftast döttrarna ska kontrolleras och alltså fostras till dessa framtida mammor som tar hand om hushåll, barn och barnuppfostran. Vidare påtalade respondenterna att
21
denna maktförordning som accepteras av många kvinnor leder till att det patriar- kala systemet och våldet och förtrycket fortsätter att leva vidare.
När man talar om våld och förtryck i hederns namn, talas det oftast om mäns våld mot kvinnor i dessa frågor. Detta eftersom mäns våld mot kvinnor anses vara en större företeelse i samhället (Länsstyrelsen 2006). Konsekvenserna av denna inställning bidrar till att situationer där kvinnor utövar dessa slags hedersnormer mörkas. Kvinnor kan ha en bidragande roll i våld och förtryck i hederns namn (Chesler 2015). Denna roll kan innefatta att man tillsammans med familjen be- straffar den som anses ha brutit mot hedersnormen (Länsstyrelsen 2006). De kvinnliga familjemedlemmarna kan aktivt delta i både planering och utövande av våld, i vissa fall mord, på den som ansetts ha brutit mot hedersnormen (Chesler 2015). Kvinnors sätt att bevaka varandra kan bidra till att den patriarkala struk- turen inom våld och förtryck i hederns namn upprätthålls. Det är även kvinnorna som står för bland annat barnuppfostran, och att kontrollera och bevaka sina barn är en del av hederskulturens syn på att ”ta hand om” barnen (Sev’er & Yurdakul 2001).
”Ungdomarna har ju problem med att bli kontrollerade, vem de umgås med, tjejerna får inte själva bestämma vad de ska ha på sig, om de ska sminka sig eller umgås med vänner. De är ju liksom begränsade i det mesta, det som för de flesta är självklara fria val blir en trots mot familjen för andra”. (Graaf)
Enligt Regeringens (2007) förklaring av de kollektiva hederssystemen ska kvin- nan ansvara för hem, familj och uppfostran av barnen och deras beteenden (Rege- ringen 2007). Barn, oavsett kön, som anses ha brutit mot hedersnormen ses som ett misslyckande av mammans barnuppfostran. Att avvika i sin plikt som moder kan inom hederskulturer anses vara väldigt allvarligt (Wikan 2003). Att kvinnor kontrollerar, bevakar och talar illa om varandra är ett vanligt förekommande pro- blem i dessa kulturer (Sen 2005, Chesler 2015).
”Familjerna kommer ju från kulturer och länder där det är viktigt att hålla sig till hedersnormen, och så är ju Sverige ett sådant land som är känt för att man le- ver fritt och så vidare, så föräldrarna blir ju rädda att deras barn ska glömma sin kultur och hedersnormen och skämma ut de så att säga, då blir det viktigt att vara extra hård i att reglerna följs” (Hamid).
Intervjupersonen Graaf styrker även detta och hävdar att många ungdomar upple- ver att deras föräldrar har ställt striktare regler för de än vad bland annat deras ku- siner i utlandet har. Barnens felsteg läggs på modern, medan barnens framgång ses som faderns förtjänst. Detta kan i sin tur leda till att mammor utövar förtryck och försöker kontrollera sina barn för att undvika att ett “skamligt” anseende för familjen. Att undvika ett dåligt rykte är viktigt för familjer inom hederskulturer eftersom detta dåliga anseende kan leda till att barnen exkluderas från gruppen och döttrarna i familjen riskerar att inte bli gifta, vilket inom vissa kulturer är för- kastligt (Graaf 2021). Sjöholm uttrycker att han många gånger genom arbetet mött på unga flickor som blivit kontrollerade och våldsutsatta av sina mödrar. Kvinnors huvudansvar över barnens uppfostran och beteende samt hemmet gör det viktigt att belysa kvinnors roll i våld och förtryck i hederns namn. Med det sagt är det dock av stor vikt att understryka att syftet med denna studie inte är på något sätt att förminska mäns roll i våldet och förtrycket och inte heller att likställa de olika könens våldsbenägenhet.
