VEM ÄGER TIDEN?
Ett idéhistoriskt perspektiv på
arbetstidsfrågan i Sverige 1880–1925
VEM ÄGER TIDEN?
MED HIS
TORISKA
PERSPEK
TIV
18
HANS DAHLQVIST
V E M Ä G E R T I D E N ?
E T T I D É H I S T O R I S K T P E R S P E K T I V P Å A R B E T S T I D S F R Å -G A N I S V E R I -G E 1 8 8 0 – 1 9 2 5
Skrifter med historiska perspektiv No. 18
© Copyright Hans Dahlqvist 2018
Omslagsbild gjord av Olle Hagdahl och publicerad med tillst ånd av Esselte ISBN 978-91-7104-894-3 (tryckt)
ISBN 978-91-7104-895-0 (pdf) ISSN 1652-2761
Malmö högskola, 2017
Fakulteten för lärande och samhälle
Institutionen för samhälle, kultur, identitet
HANS DAHLQVIST
VEM ÄGER TIDEN?
ETT IDÉHISTORISKT PERSPEKTIV PÅ
INNEHÅLL
INNEHÅLL ... 6
TABELLFÖRTECKNING ... 11
FÖRORD ... 13
1. INLEDNING ... 15
Gränslöshetens återinträde – avstamp i dagens arbetsliv 15 Arbetstidsfrågan i ett idéhistoriskt perspektiv ... 24
Hur tiden blev en stridsfråga – ekonomisk makt och klasskamp ... 26
Metodologiska utgångspunkter ... 30
Forskningsläget ... 36
Källmaterial ... 43
Disposition ... 47
2. TIDEN BLIR EN STRIDSFRÅGA (1880-1895) ... 51
2.1 Den internationella kontexten ... 51
Förändrade produktionsförhållanden, förändrat ägande av produktionsmedlen ... 51
Den nya underklassen ... 56
Arbetstidsfrågans internationella karaktär ... 58
2.2 Den svenska kontexten ... 78
Industrikapitalismens framväxt i Sverige ... 78
Liberal utmaning, konservativ reaktion och representationsreform ... 84
Den liberala arbetarrörelsen – bildning till skötsamhet 89 Den socialistiska arbetarrörelsen – magfrågan först ... 97
2.3 Kampen mot gränslösheten ... 107
Tidigindustriella ansträngningar för arbetstidsreglering ... 107
”Hvar skall man uppdraga gränsen? Det är härom striden gäller” ... 114
De bärande idéerna ... 118
Den fackliga praktiken ... 143
Liberalt engagemang och konservativt motstånd ... 145
3. KAMPEN MELLAN DEN KOLLEKTIVE ARBETAREN OCH DEN KOLLEKTIVE ARBETSGIVAREN (1896-1913) ... 163
3.1 Den internationella kontexten ... 163
En levande idé ... 163
3.2 Den svenska kontexten ... 166
Accentuerad industrialisering och social omgruppering ... 166
Arbetarrörelsen växer, LO bildas ... 169
SAF bildas, högern mobiliserar ... 175
Maktförskjutningar efter storkonflikten 1909 ... 183
Maktförskjutningar efter rösträttsreformen ... 188
3.3 Organisationernas kamp ... 193
Dämpad optimism inom arbetarrörelsen ... 193
Särlagstiftning för kvinnor 1900 ... 197
Den fackliga praktiken – verkstadsavtalet 1905 ... 201
LO och SAP slår fast gemensam linje i arbetstidsfrågan ... 204 1908 års maximalarbetsdagsmotion ... 207 Kvinnors nattarbete ... 221 I storkonfliktens spår... 225 1913 års maximalarbetsdagsmotioner för män ... 229 4. ARBETSTIDSREFORM I KRIGETS HÄGN (1914-1919) ... 239
4.1 Den internationella kontexten ... 239
Kriget och revolutionerna ... 239
Den politiska internationalen ... 247
Den fackliga internationalen ... 251
Freden och arbetarskyddet ... 254
4.2 Den svenska kontexten ... 260
Krig – borgfred – revolutionär oro – demokrati ... 260
Krigssocialism ... 270
Maktbalansen mellan SAF och LO förändras på nytt . 271 4.3 Åttatimmarsdag i krigets och revolutionernas spår ... 273
Nytt uppsving för arbetstidsfrågan ... 273
Arbetstidskommitténs betänkande ... 282
Reservationer och remissvar ... 291
Arbetstidskommitténs ekonomiska utredning ... 296
Propositionen som föll ... 302
Nyval och ny proposition... 324
Arbetstidslagens omfattning och begränsningar ... 333
5. SOCIALISMEN UTMANAR KAPITALISMEN (1920-1925) ... 337
5.1 Den internationella kontexten ... 337
Den röda faran ... 337
Den politiska och fackliga internationalen ... 340
5.2 Den svenska kontexten ... 344
Efterkrigskonjunkturen ... 344
Nya skiljelinjer i svensk politik ... 345
5.3 Kritik, revidering och prolongering ... 350
Arbetarnas krav på lönekompensation ... 350
Arbetsgivarnas krav på effektivisering ... 354
Tidig revidering ... 359
Provisoriet förlängs ... 362
Åttatimmarslagens verkningar ... 368
6. SAMMANFATTANDE ANALYS ... 377
Undersökningens utgångspunkter ... 377
Resultat kopplade till undersökningens frågeställningar ... 380
7. EPILOG: VEM ÄGER TIDEN? ... 429
8. KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING ... 433
Otryckta källor ... 433
Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek ... 433
Riksarkivet ... 433
Stockholm Företagsminnen ... 433
Tryckta källor ... 433
Officiellt tryck och okatalogiserat material (i kronologisk ordning) ... 433
Samtida tal och skrifter, organisationstryck ... 436
Tidningar, tidskrifter ... 439
Internetarkiv, internetsidor ... 439
11
TABELLFÖRTECKNING
Tabell 1: Yrkesutövare fördelade på näringsgrenar 1855-1890 (i procent)
... 83
Tabell 2: Yrkesutövare fördelade på näringsgrenar 1855 – 1930 (i absoluta tal, tusental) ... 83
Tabell 3: Beräknade ekonomiska villkor för en arbetarfamilj på sex personer under ett år ... 100
Tabell 4: Antal medlemmar i SAP 1889-1895 ... 105
Tabell 5: Yrkesutövare fördelade på näringsgrenar 1890 – 1930 (i absoluta tal, tusental) ... 166
Tabell 6: Yrkesutövare fördelade på näringsgrenar 1890 – 1930 (i procent) ... 166
Tabell 7: Riksdagens sociala sammansättning i antal representanter utifrån ett renodlat arbetsgivar- och arbetarperspektiv ... 167
Tabell 8: Riksdagens sociala sammansättning fördelat i procent utifrån ett renodlat arbetsgivar- respektive arbetarperspektiv ... 167
Tabell 9: Mandatfördelningen i riksdagens första kammare 1887-1909 . 168 Tabell 10: Mandatfördelningen i riksdagens andra kammare 1887-1909168 Tabell 11: SAF:s direktörer och ordförande 1902-1931 ... 177
Tabell 12: Arbetsinställelser 1903-1913 ... 184
Tabell 13: Anslutning till SAF, LO och SAP 1896–1913 ... 187
Tabell 14: Arbetstidsutvecklingen för industriarbetarna 1860-1905... 204
Tabell 15: Mandatfördelningen i riksdagen 1912 – 1922 ... 268
Tabell 16: Anslutning till SAF, LO och SAP 1914–1919 ... 272
Tabell 17: Arbetsinställelser 1914-1919 ... 272
Tabell 18: Beräknade följder av arbetstidsförkortningen för industrin i sin helhet under förutsättning att produktionen förblev oförminskad. ... 300
Tabell 19: Beräknade följder av arbetstidsförkortningen för industrin i sin helhet under förutsättning att arbetarantalet förblev oförändrat ... 300
Tabell 20: Arbetstidsutvecklingen för industriarbetarna 1905-1920... 301
Tabell 21: Några utvalda europeiska socialdemokratiska partiers röstandel 1918-1925 ... 339
Tabell 22: Anslutning till SAF, LO och SAP 1920-1925 ... 345 Tabell 23: Antalet arbetare inom industrin 1913-1923 ... 369 Tabell 24: Antal raster inom 568 företag från olika branscher ... 370 Tabell 25: Löneökning kontra levnadskostnadsökning för industriarbetarna 1913-1924... 370 Tabell 26: Industriproduktionens värde 1913-1923 omräknat utifrån 1913 års prisläge ... 371 Tabell 27: Årlig procentuell förändring av BNP per capita i industrivärlden ... 371 Tabell 28: Arbetsinställelser 1903-1924 ... 372 Tabell 29: Arbetstidsreformer i Sverige. ... 430
13
FÖRORD
Det är inte enkelt för en helsingborgare att stå i tacksamhets-skuld till en MFF:are. Lika fullt vill jag rikta ett stort tack till pro-fessor Mats Greiff, som läst och kommenterat texten och som även möjliggjort publiceringen av detta arbete. Jag vill även tacka fil. dr. Sune Dufwa, docent Jonas Sjölander samt professor emeritus Lars Olsson, som alla läst texten och bidragit till att förbättra den.
15
1. INLEDNING
Gränslöshetens återinträde – avstamp i dagens arbetsliv
Frågan om att äga sin egen tid är av existentiell karaktär. Det har sin grund i jordelivets förgänglighet. Livet tar slut, och slutet är individuellt. När jag dör är det bara mitt liv som upphör. Jag går ensam i döden. Hur jag förvaltar min levnadstid, och i vilken mån som andra har rätt att göra anspråk på denna tid, ter sig ur mitt enskilda perspektiv vara av monumental betydelse, och så är det rimligtvis också för varje annan människa. Arbetstiden har sedan industrialismens framväxt utgjort den dominerande tiden för lönearbetaren. Det är en tid som lönearbetaren inte själv äger, och det är därigenom också en tid som påverkar den enskildes möjligheter att råda över sitt eget liv. Socialfilosofen Oskar Negt skriver: ”Det är just graden av förfogande över tid och rum som avgör min frihet och ofrihet.”1
Vi går idag mot ett arbetsliv där gränserna mellan arbetstid och fritid suddas ut. I spåren efter den ekonomiska krisen under tidigt 1990-tal har det svenska arbetslivet avreglerats och blivit alltmer ”flexibelt”. Begreppet flexibilitet har, sett ur ett arbetsgi-varperspektiv, blivit ett arbetsmarknadspolitiskt honnörsord, och den arbetsmarknadslagstiftning som tidigare setts som ett skydd för den anställde lyfts nu snarast fram som tecken på att arbets-marknaden stelnat i sina former.2
Termen ”flexibel produktion” lanserades 1984 av ekonomen Michael Piore och samhällsvetaren Charles Sabel, som hade den förindustriella hantverksproduktionen som förebild. 3 Piore och Sabel förespråkade en decentralisering av industrisamhällets standardiserade massproduktion:
1 Oskar Negt 1987 (1984), s. 21.
2 Se t.ex. Oskar Negt 1987 (1984), s. 89ff; Christer Sanne 1995, s. 201f; Tommy Isidorsson 2001,
s. 271ff; Richard Sennett 2003 (1999), s. 17f; Lars Magnusson & Jan Ottosson 2003, s. 69; Bengt Furåker 2005, s. 148ff.
Tanken är helt enkelt att verksamheten ska bli mer flexibel genom att arbetarna tillåts anpassa, utveckla och växla mellan olika funktioner om och när de anser det vara nödvändigt för produktionens bästa. Arbetarna blir på så sätt alltmer kvalifi-cerade, får större ansvar och alltmer att säga till om i företa-get.1
Bilföretaget Toyota gick spetsen för utvecklingen mot ett flexib-lare arbetsliv, ett arbetsliv som bröt med den traditionella ford-ismens standardiserade massproduktion.2 I relation till fordismen byggde 1980-talets toyota-system på ett större arbetaransvar. Tanken var att föra ner entreprenöriell kompetens till verkstads-golvet. Ambitionen var att utöka produktiviteten genom mer självstyre för arbetarna och en större förståelse för hela produkt-ionsprocessen. Den repressiva arbetsgivarattityden skulle ersät-tas av en ansträngning att mobilisera arbetarna.3
Även om målet för Toyota var att öka produktiviteten, innebar toyotismen en förskjutning i synen på arbetaren som en maskin-skötare eller i värsta fall som en maskin. Många företag följde i Toyotas spår, bland annat Volvos fabrik i Uddevalla under åren 1984-1988.4 I realiteten var det dock ofta en liten kärna inom tillverkningsindustrin som organiserades efter toyota-systemet, en liten elit. Stora delar av produktionen förlades nämligen till underleverantörer (outsourcing), som fortfarande i hög utsträck-ning arbetade efter fordistiska principer.5
När Piore och Sabel introducerade tankarna kring flexibel pro-duktion på 1980-talet fanns arbetarperspektivet med som en faktor. Men den tilltagande flexibiliteten på arbetsmarknaden
1 Michael Allvin m.fl. 2011, s. 33.
2 Benämningen på perioden 1930-1970 går ofta under beteckningen fordism efter det
pro-duktionskoncept som utvecklades av den amerikanske industrialisten och biltillverkaren Henry Ford. Ford rationaliserade produktionen genom en utsträckt användning av teknik och maski-ner. Framför allt introducerade han det maskindrivna löpande bandet vid vilket varje arbete endast utförde en eller ett fåtal enkla uppgifter i den takt som bandet gick (se tex. Christer Lundh 2002, s. 152ff).
3 André Gorz 2001 (1997), s. 43ff. 4 André Gorz 2001 (1997), s. 51.
17 har i slutändan blivit ett verktyg för arbetsgivaren att marknads-anpassa verksamheten, medan arbetarperspektivet kommit i skymundan. Särskilt påtaglig har denna utveckling varit från 1990-talet och framåt, som en konsekvens av den rådande mass-arbetslösheten.Arbetsgivarens möjlighet att ställa krav har vuxit, medan den anställdes möjlighet att hävda sitt inflytande mins-kat. Forskaren i arbetspsykologi Gunnar Aronsson skriver:
Begreppet flexibilitet i arbetslivet hänvisar inte längre till de anställdas behov av studieledigheter, föräldraledigheter, indi-viduella arbetstider utan är numera helt associerade med fö-retagens krav på att utan inskränkningar förändra produktion och produktionsuppläggningar och lokalisering av anlägg-ningar.1
Medan flexibiliteten avskaffar vissa regler, inför den samtidigt nya styrmekanismer. Enligt sociologen Richard Sennett inriktas den praktiska tillämpningen av flexibiliteten ”mestadels på såd-ana krafter som kuvar människor”.2 Journalisten och författaren André Gorz argumenterar för att den tilltagande flexibiliteten ger arbetsgivaren fullständig makt över arbetet och lämnar arbeta-ren i ständig otrygghet i den oavbrutna jakten efter ett lönear-bete i tider av massarbetslöshet.3 Författaren Kristian Lundberg ger, utifrån personliga erfarenheter, en liknande bild. Uthyrd av ett bemanningsföretag jobbade han under en period i hamnen i Malmö:
Det som gör det hela orimligt är att du aldrig kan vara säker på din inkomst. Du kan aldrig planera din inkomst eller fram-tid. Jag ska berätta. Det är en djävulsk situation. På denna anonyma arbetsplats med timanställda är det få som arbetar full tid; oftast landar det runt tolv till fjorton dagar, vilket in-nebär att du förpassas till en slags limbovärld. Du äter och är
1 Gunnar Aronsson i Richard Sennett 2003 (1999), s. 10.
2 Richard Sennett 2003 (1999), s. 17ff, 67ff. Se t.ex. även Oskar Negt 1987 (1984), s. 92ff;
Kris-tina Håkansson & Tommy Isidorsson 2011, s. 318f.
alltid hungrig. Du arbetar och är alltid fattig. Det finns en norm under socialbidragsnormen, en norm under existensmi-nimum. Det är där vi befinner oss. Vi är en grupp som alltid tackar ja; vi kommer så fort visselpipan ljuder.1
Just bemanningsföretagens framväxt är ett exempel på det flex-ibla arbetslivets genombrott i Sverige. År 1993 avskaffades ar-betsförmedlingsmonopolet. Fram till dess var det förbjudet med personaluthyrning och privata arbetsförmedlingar. Därefter har expansionen gått fort och det är numera vanligt med inhyrd personal, så även inom stat, kommun och landsting. Överlag har de tidsbegränsade anställningarna ökat avsevärt.2
I beaktande av ovanstående utvecklingstendenser har många forskare börjat prata om ”det nya arbetslivet”.3 En aspekt av detta så kallat nya arbetsliv har belysts av bland andra arbetsve-taren Calle Rosengren. I det kunskapsintensiva samhälle vi lever i förefaller det bli vanligare med en uppgiftsrelaterad arbetstid. Hur och när arbetsuppgiften ska utföras blir delvis upp till den anställde. I förlängningen därav luckras gränsen mellan arbete och fritid upp.4 Microsoftkoncernen har i själva verket koncep-tualiserat dessa utvecklingstendenser under just beteckningen Det Nya Arbetslivet (DNA). Microsoft har lyft fram tre grundläg-gande dimensioner för DNA:
People – Modern society’s mental approach to technology is
shifting as new digital tools become commonplace, enabling us to work and communicate in different ways.
Places – We are increasingly working on the move - from
airports, other offices, during the commute or from home – meaning that we have become more fluid in terms of our physical presence.
Technology – Thanks to advances in technology the idea of
the office as the primary work location is being challenged
1 Kristian Lundberg 2011 (2009), s. 71f.
2 Gunilla Olofsdotter 2005, s. 171; Ola Bergström m.fl. 2007, s. 39ff, 115ff; Kristina Håkansson &
19
as we evolve the idea of being able to work any time, any
place and anywhere.1
Den teknologiska utvecklingen har gjort digitala verktyg till en naturlig del av vardagen, och har även i någon mening gjort arbetsplatsen överflödig. Med hjälp av den digitala tekniken kan individen arbeta varsomhelst och närsomhelst.
Heléne Lidström, före detta marknadschef på svenska Micro-soft, har i boken Det nya arbetslivet. Så skapades Sveriges bästa arbetsplats beskrivit företagets övergång till DNA som en fram-gångssaga.2 Microsoft har även försökt sprida konceptet och har till exempel presenterat det under Almedalsveckan 2012. Före-taget arrangerar även events kring temat.3 Microsoft har vidare initierat ”Jobba hemma-dagen”, som arrangerades för första gången i Sverige 2012. Första året deltog 50 företag i denna händelse och året därpå medverkade över 140 företag.4 Initia-tivtagarna Microsoft i Sverige skriver följande på hemsidan
detnyaarbetslivet.se:
De företag som stödjer Jobba hemma-dagen är företag som vill förändra synen på arbete – från en plats man går till, till något man gör. De ser det som vårt ansvar att gå i bräschen för en kultur där medarbetare är medmänniskor, där vi vär-desätter prestation framför närvaro. Där vi erbjuder teknik som gör att vi kan arbeta när, var och hur vi vill. Så att
män-niskor får mer tid och naturen lite andrum.5
Microsoft, och företagen som stödjer ”Jobba hemma-dagen”, vill förändra synen på arbete. Bland de medverkande företagen 2012 återfanns public service-företaget Sveriges Television (SVT), som motiverade sitt deltagande enligt följande:
1http://www.microsoft.com/presspass/emea/presscentre/pressreleases/NWOW.mspx (2012-09-28). 2 Heléne Lidström 2016. 3http://www.almedalsveckan.info/event/user-view/12126 (2012-09-28); https://mspartner.micro-soft.com/en/se/Pages/Training/microsoft-partner-day-agenda.aspx (2012-09-28); https://mse-vents.microsoft.com/CUI/EventDetail.aspx?EventID=1032527951&culture=sv-SE (2012-09-28). 4http://www.microsoft.com/sverige/dna/jobba-hemma-dagen/ (2014-02-19). 5http://www.detnyaarbetslivet.se/komma-igang/jobba-hemma-dagen/ (2015-06-21)
I generationer har vi gått till våra arbeten. Till fälten, till fabri-kerna, till kontoren. Hemma är hemma och jobbet är jobbet – det är så djupt rotat att det nästan känns förbjudet att säga ”jag jobbar hemifrån i morgon”.
Givetvis kan inte alla jobba var de vill. Men vi är många vars liv skulle bli lite enklare med en ny syn på arbetslivet. Med ny teknik kan fler och fler ta med sig sitt jobb. Vi kan samarbeta på distans. Vi behöver inte missa dagislämningen för att hinna till mötet. Eller sitta i avgasstinna bilköer morgon efter morgon.
Den 6:e februari genomför initiativtagaren Microsoft för andra året, ”Jobba hemma-dagen.” Vi som stöder den är fö-retag som STV, som vill förändra synen på arbete – från en plats man går till, till något man gör. Vi ser det som vårt ansvar att gå i bräschen för en kultur där medarbetare är medmänniskor, där vi värdesätter prestation framför närvaro. Där vi erbjuder teknik som gör att vi kan arbeta när, var och hur vi vill. Så att människor får mer tid och naturen lite and-rum. [identisk formulering som citatet av Microsoft ovan]
Gör som vi, stäng ned kontoret den 6 februari och låt era medarbetare jobba hemifrån. Inte för att de måste. Utan för att de kan. Och för att de får.
STV stödjer Jobba hemma-dagen den 6 februari.1
SVT tillhör alltså de företag som lyfter fram det nya arbetslivet som något uttalat positivt, något som gör livet enklare. Vi verkar gå mot en utveckling där gränserna mellan arbete och fritid är på väg att suddas ut. Enligt Guy Standing, professor i “Develop-ment Studies”, är det dock få som kan dra nytta av fördelarna som DNA för med sig. Standing menar sig till och med kunna utläsa att det nya arbetslivet är på väg att skapa en ny under-klass, ett prekariatet (efter prekär = bekymmersam, osäker, otrygg):
21
De närmare prekariatet pressas till att utöka sin ansträngning och sina arbetstimmar av rädsla för att inte leva upp till för-väntningarna. I själva verket förstärker den tertiära arbetsplat-sen en form av ojämlikhet, och leder till att exploateringen av prekariatet ökar samtidigt som de privilegierades arbetssche-man blir en aning mindre betungande genom långa lunch-raster och kaffepauser och teambuildingaktiviteter på
speci-alanpassade konferensanläggningar.1
Flexibilitetens fördelar tillvaratas av ett privilegierat fåtal, medan flertalet (prekariatet) pressas till att arbeta för mycket, därför att det är svårt att sätta gränser där inga gränser finns. Det går alltid att arbeta lite mer, göra saker och ting lite bättre: ”Ju flexiblare arbetets organisering blir, desto otydligare blir också arbetets avgränsning gentemot det övriga livet”, som framhålls i den so-cialpsykologiska framställningen Gränslöst arbete.2
Lunds Universitet ger nu även kurser på tematiken under ru-briken ”Arbetsmiljö – Ska du gå hem redan?”. Denna uppdrags-utbildning belyser bland annat ”arbetsmiljöaspekter som är re-laterade till arbetslivets nya gränser, bland annat hur arbetsta-gare förhåller sig till förväntningar på tillgänglighet”.3
En undersökning som gjorts av analysföretaget Novus på upp-drag av fackförbundet Unionen speglar konsekvenserna av den nya gränslösheten. Undersökningen är gjord bland tjänstemän inom det privata näringslivet. Enligt undersökningen upplever mer än en av tre svarande att arbetstiden inte räcker till för ar-betsuppgifterna, en av fyra arbetar över mer än tre timmar per vecka, fler än hälften har under den senaste månaden haft ont i nacke, axlar eller rygg, fler än en av fem upplever att tankar på arbetet försämrar deras sömn och fler än hälften har under de senaste två åren haft en kollega som varit sjukskriven på grund
1 Guy Standing 2013, s. 178. 2 Michael Allvin m.fl. 2011, s. 18.
3http://luvit.education.lu.se/LUCE/activities/activitydetails_ext.aspx?inapp=1&id=76
av stress.1 Unionens förbundsordförande Cecilia Fahlberg ger sin förklaring till utvecklingen:
Det vi kan se är att det [arbetet] blivit mycket mer gränslöst. Man kan jobba lite var som helst och när som helst med tekniken som hjälp och man gör det också. Man jobbar på helger, på semestern, man har svårt att sätta gränser mellan arbete och fritid. Det är ett fenomen, tror jag, som bidrar i väldigt hög utsträckning till den psykiska ohälsan som vi ser
på arbetsplatserna och ökade sjukskrivningar.2
Även stressforskaren Göran Kecklund tolkar Novus undersökning som att den nya gränslösheten leder till mer arbete: ”Den visar att det är många som arbetar utanför ordinarie arbetstid. På hel-ger, när man är ledig, på kvällar och det är någonting som många upplever som problematiskt.”3 Enligt Kecklund är över-tidsarbetet något som förväntas av en och han varnar för en ökad ohälsa inom arbetslivet: ”En av följderna är naturligtvis att de löper större risk att bli långtidssjukskrivna och att de inte klarar av att arbeta fram till pensionsåldern.”4
Enligt Europeiska Arbetsmiljöbyrån ökar den upplevda stres-sen inom arbetslivet i Europa, och mest stressade känner sig svenskarna. Av de psykosociala riskerna utgör mötet med be-svärliga kunder den högsta stressfaktorn och därefter kommer tidspress. Sommaren och hösten 2014 undersökte Europeiska Arbetsmiljöbyrån 49 320 företag med fler än fem anställda i 36 europeiska länder. 74 % av de tillfrågade svenska arbetstagarna upplevde att de kände av tidspressen. Överhuvudtaget låg de nordiska länderna högst. Sverige delade förstaplatsen med Fin-land, som åtföljdes av Danmark där 73 % kände av tidspressen
1 ”Intervjuerna har genomförts med ett slumpmässigt riksrepresentativt urval ur Novus
Sverige-panel bland privata tjänstemän, på uppdrag av Unionen. Undersökningen har genomförts som webbenkät under perioden 19/9 – 24/9 2015. Totalt omfattar undersökningen 1 011 intervjuer med en deltagarfrekvens om 60 procent.” http://www.unionen.se/om-unionen/press/pressat-arbetsliv-ligger-bakom-manga-sjukskrivningar (2015-10-11). Se även Unionens rapport Jobbet alltid närvarande (2013).
2http://www.svt.se/nyheter/inrikes/plostligt-blev-det-helt-blankt (2015-10-10).
23 samt Norge och Island (71 %). Därefter var det ett glapp ner till Nederländerna (61 %).1
I Sverige tillhörde frilansjournalisten Åke Bergman dem som redan i slutet av 1980-talet uppmärksammade det nya arbetet med dess fokus på flexibilitet och uppgiftsstyrning – i kontrast till det standardiserade fabriksarbetet. Bergman knöt det nya ar-betslivet till förindustriella förhållanden, till det gamla hantverket, och han gjorde det med hjälp av liknelsen om smedens åter-komst. Den gamla bysmeden arbetade flexibelt, han arbetade på beställning, uppgiftsorienterat, när arbete fanns.2 Det är drag av denna flexibilitet som nu är på väg tillbaka.
Flexibilitetens återinträde i arbetslivet har gått via nyliberal-ismens uppvärdering av den klassiska 1800-talsliberalismen.3 Om vi idag är på väg ut ur industrialismen mot ett ”nytt” arbetsliv, ämnar jag i denna undersökning återvända till brytningstiden mellan det förindustriella och det industriella samhället, bryt-ningstiden mellan det gamla skråväsendet och det framväxande fabrikssystemet, brytningstiden mellan den uppgiftsstyrda bys-meden och den arbetstidsstyrda industriarbetaren.
Syftet med föreliggande studie är att belysa arbetarrörelsens kamp mot och arbetsgivarintressenas strid för den rådande flex-ibiliteten på en historisk arbetsmarknad som helt saknade regle-ringar. Fokus riktas mot arbetstiden, som utgör ett av de områden
där flexibilitetens vara eller icke vara är av störst betydelse för både
arbetsgivare och arbetare.4
1 Europeiska Arbetsmiljöbyrån 2015, s. 10.
2 Åke Bergman 1987, s. 123-132. Se även E. P. Thompson 1967, s. 60; Lennart Lundmark 1993,
s. 114.
3 Se till exempel F. A. Hayek 1983 (1960) och Milton Friedman 1972 (1962).
4 John Atkinson har definierat tre typer av flexibilitet: 1. funktionellflexibilitet avser
arbetskraf-tens möjlighet att åta sig olika typer av arbetsuppgifter; 2. numerisk flexibilitet avser arbetsgi-varens möjlighet att variera arbetskraftens numerär och arbetstid med hänsyn till efterfrågan; 3.
ekonomisk flexibilitet avser arbetsgivarens möjlighet att variera arbetskraftens ersättning efter prestation och efterfrågan (Michael Allvin m.fl. 2011, s. 34).
Arbetstidsfrågan i ett idéhistoriskt perspektiv
Undersökningen är idéhistorisk till sin karaktär. Den granskar
arbe-tarrörelsens respektive arbetsgivarintressenas argumentation kring och ideologiska förhållningssätt till normal-/maximalar-betsdagen under perioden 1880-1925.1 Perioden är vald utifrån det faktum att det var under 1880-talet som den svenska arbe-tarrörelsen började ta form, följt av arbetsgivarnas organisering kring sekelskiftet 1900. År 1919 beslöt riksdagen att provisoriskt införa en lagstadgad åttatimmarsdag. Provisoriet förlängdes 1923 och 1925 genomförde Socialstyrelsen och Kommerskolle-gium en omfattande utredning kring arbetstidslagens verk-ningar. Jag finner det lämpligt att avsluta min undersökning med Socialstyrelsens och Kommerskollegiums utredning för att där-med kunna dra slutsatser kring åttatimmarsdagens verkningar. Frågeställningarna är följande:
I vilken kontext växte arbetstidsfrågan ut till en strids-fråga mellan arbetsgivare och arbetare?
Vilka huvudsakliga idéer och argument för en lagfäst normal-/maximalarbetsdag var bärande inom arbetarrö-relsen när arbetstidsfrågan växte fram? Fokus riktas
främst mot Landsorganisationen (LO) och Sveriges Soci-aldemokratiska Arbetareparti (SAP).
Vilka huvudsakliga idéer och argument mot en lagfäst normal-/maximalarbetsdag var bärande bland arbetsgi-varintressena när arbetstidsfrågan växte fram? Fokus rik-tas främst mot Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och den politiska högern.
Hur utvecklades arbetstidsfrågan under inflytande av den dynamiska maktrelationen mellan arbetarrörelsen och ar-betsgivarintressena?
Vilka verkningar fick 1919 års arbetstidslag?
1Normalarbetsdagen anger hur lång den ordinarie arbetsdagen ska vara, medan
maximalar-betsdagen talar om hur lång arbetsdagen maximalt får vara. Begreppen normalarbetsdag och maximalarbetsdag kom att användas om varandra av både arbetarrörelsen och arbetsgivarna.
25 Arbetarrörelsen representeras alltså i undersökningen av LO och SAP, medan arbetsgivarintressena företräds av SAF och den po-litiska högern. Arbetsmarknadens huvudparter utgjordes av SAF och LO, men den politiska aspekten i undersökningen är viktig, då arbetarrörelsen tidigt bestämde sig för att eftersträva en lag-fäst normal-/maximalarbetsdag om åtta timmar. De politiska maktrelationerna blir i det hänseendet mycket betydelsefulla. SAP och LO stod dessutom varandra så nära under den givna undersökningsperioden, inte minst när det gäller arbetstidsfrå-gan, att förståelsen för arbetarrörelsens sätt att driva frågan skulle minska väsentligt om inte den politiska dimensionen in-kluderades. SAF:s organ, tidskriften Industria, illustrerar detta: ”Men säkert är att vi aldrig inom oss böra glömma att det äfven här i landet är med det socialdemokratiska partiet vi hafva att göra när vi träffa aftal med fackföreningarne.”1
SAF stod å sin sida mycket nära den politiska högern, något som jag belyst tidigare i avhandlingen Fri att konkurrera, skyldig att producera.2 Även historikern Hans de Geer framhåller att SAF var ”ett politikens barn och dess fäder hörde hemma i en nytänd, offensiv höger.”3 Det var till exempel Gustaf Fredrik Öst-berg som låg bakom både bildandet av SAF 1902 och högerns valorganisation Allmänna valmansförbundet (AVF) 1904.4 AVF kom också i stor utsträckning att finansieras av näringslivet.5 Den nära relationen mellan näringslivet och den politiska högern har vidare blivit belyst av historikern Christer Ericsson i Kapitalets politik och politikens kapital: ”Sekelskiftets [1900] industriledare uppfattade politiskt arbete som en del i deras samhällsuppdrag och som något de tilldelats för att de hörde till samhällets elit.”6 Industrimannen och högerledaren Arvid Lindman hävdade för
1Industria, nr 2 1905, s. 26. 2 Hans Dahlqvist 2003, s. 30, 47ff.
3 Hans de Geer, 1992, s. 38. Se även Carl Hallendorff 1927, s. 49 och Lennart Lohse 1963, s.
231.
4 Edvard Thermaenius 1933, s. 26f, Hans Dahlqvist 2003, s. 30, 47f. 5 Torbjörn Nilsson 2004, s. 45.
6 Christer Ericsson 2008, s. 104. Se även Gunnar Heckscher 1963, s. 10f; Hans de Geer 1992, s.
övrigt, att det var just högern som bevakade näringslivets intres-sen i den lagstiftande församlingen, och i tidningen Social-De-mokraten kallades högern för ”industrihögern”.1
Hur tiden blev en stridsfråga – ekonomisk makt och
klasskamp
Tiden har en huvudroll i undersökningen. Människans sätt att betrakta tiden har varierat genom historien. Relevant för denna undersökning är hur tiden ekonomiserades i och med industri-alismens uppkomst. Termen tid är pengar fick, som historikern Lennart Lundmark framhållit, en konkret innebörd: ”arbete skapar värden – arbete mäts i tid – tid är pengar.”2
I det feodala Europas ståndssamhällen ledde den adliga va-penmakten till en tillvaro i livegenskap för en stor del av bon-debefolkningen.3För att förhindra godtyckligt maktutövande
ar-gumenterade bland andra den engelske 1600-talsfilosofen John Locke för ett styre under lagen som garant för individuell frihet:
Hur lagen än må missförstås är dess syfte alltså inte att upp-häva eller begränsa friheten, utan att bevara och utvidga den. Ty för alla skapade varelser i stånd att leva under lag gäller att där det inte finns någon lag, där finns det heller ingen frihet. Frihet innebär nämligen att vara fri från andras tvång och våld, vilket är omöjligt där det inte finns lag.4
Under 1500- och 1600-talen växte de europeiska nationalsta-terna fram, och inom ramen för dessa utvecklades lagstyret och den politiska individualismen. När industrialismen sedermera fick sitt genombrott – under sent 1700-tal i England och under 1800-talet i stora delar av övriga Europa – bröt även det civila borger-liga samhället fram. Det var ett samhälle inom vilket mellan-mänskliga relationer reglerades av lagar och på arbetsmark-naden av individuella avtal mellan arbetsgivare och arbetare. Det
1 Arvid Lindman1919, s. 12; Social-Demokraten, ”Arbetarna och högern”, 18/2 1919. 2 Lennart Lundmark 1993, s. 103.
27 innebar till exempel att en persons tid och arbete inte kunde avtvingas honom/henne med hjälp av fysiskt våld eller vapen-makt.
Maktrelationer är dock inte bara fysiska, det finns även hierar-kiska ekonomiska strukturer, ekonomiska maktrelationer. I det agrara samhället ägdes produktionsmedlen i stor utsträckning av aristokratin, medan arbetet utfördes av bönderna. Inom den gryende industrisektorn var det, i grova drag, borgarklassen som ägde produktionsmedlen och arbetarklassen som utförde själva kroppsarbetet. Borgarklassen trädde fram som ett ekonomiskt och socialt inflytelserikt samhällsskikt. Bourgeoisien var en her-reklass. Historikern Eric Hobsbawm beskriver den typiske borga-ren enligt följande: ”Han var inte bara arbetsgivare, företagare och kapitalist, utan också socialt sett en master, en Fabrikherr, en patron eller chef.”1
Enligt Karl Marx kännetecknas sociala klasser av dess förhål-lande till produktionsmedlen (det objektiva kriteriet) samt av dess klassmedvetande (det subjektiva kriteriet).2 Klassdefinitioner likt denna bygger på empiriska generaliseringar som inte är oproblematiska. Kategoriseringar av detta slag kan antingen bli alltför snäva eller väldigt vidlyftiga. Framför allt har den grov-huggna indelningen i borgarklass och arbetarklass efterhand bli-vit otillräcklig genom industrikapitalismens fortsatta utveckling och den därmed tilltagande arbetsdelningen.3 Det har vuxit fram mellanskikt i form av en svårdefinierad medelklass, en definit-ionsmässig ”kameleont”.4
För den epok som denna undersökning behandlar ter sig dock
borgarklassen och arbetarklassen som adekvata klassavgräns-ningar, då föreliggande studie framför allt fokuserar på relat-ionen mellan arbetsgivare och arbetarrörelsen.5 Klassbegreppets
1 Eric Hobsbawm 1994 (1975), s. 334. 2 C. C. Cuff & G. C. F. Payne (red.) 1979, s. 85ff.
3 Staffan Stranne 2004, s. 46ff; Eric Olin Wright 1997, s. 99ff. 4 Pamela M. Pilbeam 1990, s. 1. Se även Jürgen Kocka 2007, s. 19ff.
5 I spåren efter Marx har klassdefinitionerna varit flera. Historikern E. P. Thompsons
klassdefinit-ion är företrädelsevis relatklassdefinit-ionell. Thompson menar att klass varken är en struktur eller kategori utan ”ett historiskt fenomen” som skapas genom mänskliga relationer och i likhet med andra mänskliga relationer är de flytande. Enligt Thompson kan inte ens de mest finkalibrerade socio-logiska metoderna urskilja ett rent typexempel på en klass. I marxistiska termer är Thompsons
abstraktionsnivå bör, som historikern Staffan Stranne framhållit, anpassas till den aktuella vetenskapliga undersökningen: ”Det finns ingen anledning att precisera mer än nöden kräver.”1 I kon-sekvens härmed definieras i denna undersökning klass, med hjälp av Strannes ord, ”utifrån de positioner som människorna intar i de maktförhållanden som är baserade i produktionsför-hållanden”.2
Det marxistiska klassperspektivet är alltså knutet till produkt-ionsförhållandena som är nära sammanflätade med maktstruk-turerna i samhället. Den som äger produktionsmedlen äger också makten över andra människors födkrok, makten över andra människors tid. Det påverkar i sin tur dessa människors möjligheter att utforma sina liv.
Inom ramen för det gryende industrisamhället blev tiden en stridsfråga mellan arbetsgivare och arbetare. Med industrikapit-alismens, och i förlängningens därav fabrikssystemets, framväxt framstod ägandet av tiden, förvaltandet av en viss mängd ar-betstid, som en allt viktigare faktor. I England, det första landet som industrialiserades, kunde dessa utvecklingstendenser urskil-jas tidigt. Historikern E. P. Thompson skriver sin klassiska studie
Time, Work, and Discipline: “We are entering here, already in
klassbegrepp främst subjektivt i det att det bygger på ett klassmedvetande som formas av ge-mensamma erfarenheter och intressen. Klass ”händer” i interaktionen mellan verkliga männi-skor i ett verkligt historiskt sammanhang. Klass är en rörelse, en process, som inte kan utkris-talliseras i ett enda fruset ögonblick av historien. Thompson knyter även an till Marx’ objektiva kriterium när han hävdar att klassupplevelsen ofta, men inte med lagbundenhet, är knuten till individens förhållande till produktionsmedlen. Det subjektiva kriteriet är dock det framträdande kriteriet hos Thompson: ”Class is defined by men as they live their own history, and, in the end, this is its only definition” (E. P. Thompson 1966 (1963), s. 11). Även Eric Hobsbawms klassbe-grepp är i någon mån relationellt. Hobsbawm definierar klass som ”ett system av förhållanden” och inte som en isolerad grupp människor (Eric Hobsbawm 2001 (1997), s. 104). Hobsbawm betonar dock också klassbegreppets dubbelhet: ”I en bemärkelse är klass i det närmaste en analytisk konstruktion för att göra annars obegripliga fenomen begripliga, i en annan bemär-kelse är klassen en grupp människor som faktiskt hör ihop i sina egna eller andras ögon eller bådadera” (Eric Hobsbawm 2001 (1997), s. 103f), det vill säga ånyo klass i objektiv och subjek-tiv mening. Både Thompsons och Hobsbawms klassbegrepp är, menar jag, svåra att använda med systematik som analytiska verktyg, framför allt när det kommer till de mer svårdefinierade mellanskikten i samhället i form av de individer som inte omedelbart går att definiera som borgarklass eller som arbetarklass. Sociologen Eric Olin Wright har i arbetet Class counts (1997) försökt systematisera klassbegreppet och klassanalysen utifrån det industrikapitalistiska sam-hällets tilltagande komplexitet. För en genomförlig uttolkning av Wrights klassbegrepp se Staf-fan Stranne 2004, s. 46ff.
29 1700, the familiar landscape of disciplined industrial capitalism, with the time-sheet, the time-keeper, the informers and the fines.”1
Fabriksarbetaren stod under fabrikörens kontroll och, under industrialismens första decennier, utan arbetsrättsligt skydd.2 Kom i tid, börja arbeta i tid och sluta i tid. För den som bröt mot reglerna väntade repressalier eller avsked. När industrialiserings-processen så småningom tog fart i Sverige genomgick vårt land en likartad utveckling som England. Många fabriker satte upp strikta ordningsregler för arbetet och arbetstiden.3 Svenska Kul-lagerfabriken (SKF) är ett exempel på detta:
Arbetets början och slut tillkännagifves medelst bestämd sig-nal. Arbetaren skall på slaget befinna sig på sin arbetsplats, klädd färdig för arbetet. Innan signal gifves får ej arbetaren utan tillstånd upphöra med sitt arbete. 4
Industriarbetarna kom att ingå i ett mera komplext sammanhang än det förindustriella samhällets bönder och hantverkare. Genom den tilltagande arbetsdelningen producerade en arbetare inte längre en hel produkt, utan bara delar av den. Den enskildes arbete blev därigenom beroende av andras arbete. Behovet av
synkronisering ökade. Om en fabriksarbetare var borta, om en sackade efter i arbetet, kunde det påverka hela produktionen. Fabriksägaren strävade efter att utnyttja såväl lokaler som ma-skiner och arbetskraft så effektivt som möjligt.5 Den hårda tids-disciplinen skapade också en tydlig gräns mellan arbete och fri-tid. Arbetsgivaren värnade arbetstiden och arbetaren fritiden. E. P. Thompson skriver:
The first generation of factory workers were taught by their masters the importance of time; the second generation
1 E. P. Thompson 1967, s. 82. 2 Eric Hobsbawm 1997 (1962), s. 273. 3 E. P. Thompson 1967, s. 81f. 4 SKF 1907, § 2.
5 E. P. Thompson 1967, s. 61, 70; Arne Helldén 1986, s. 51; Lars Berggren 1991, s. 302ff; Björn
formed their short-time committees in the ten-hour move-ment; the third generation struck for overtime or time-and-a-half. They had accepted the categories of their employers and learned to fight back within them. They had learned their lesson, that time is money, only too well.1
I det industrikapitalistiska samhället blev tiden en handelsvara.2 Mot arbetstiden ställde den med industrialismen framväxande arbetarrörelsen en annan tid, en tid som var fri från arbete, en
fritid. ”Ju mera fritid han [arbetaren] har, desto mera tid till frihet
har han”, hävdade socialdemokraten Axel Danielsson.3 Så länge det fanns lönearbetare och kapitalister skulle, fortsatte Daniels-son, ”kampen föras om arbetsdagens längd”.4 Karl Marx tog det ett steg längre när han hävdade: ”Economy of time, to this all economy ultimately reduces itself”. Det vill säga all ekonomi kan i slutändan reduceras till tidens ekonomi.5
Metodologiska utgångspunkter
Teoretiskt tar denna undersökning sin utgångspunkt i ett histo-riematerialistiskt perspektiv. Det är en utgångspunkt som är me-todologiskt och inte politiskt grundad. Det är en utgångspunkt som speglar min syn på historiska förändringsprocesser. Karl Marx har skrivit: ”Det är inte människornas medvetande som be-stämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande.”6 Detta utgör kärnan i min histo-riesyn. Människan föds och fostras in i ett ekonomiskt, socialt, politiskt och kulturellt sammanhang. Människan står dock inte
1 E. P. Thompson 1967, s. 86.
2 E. P. Thompson 1967, s. 61. Se även Paul Fuehrer 2010, s. 61ff. Det finns forskare som
beto-nat att tidens omvandling till en handelsvara under industrikapitalismens hägn inte skedde med någon given enhetlighet lika lite som utvecklingskurvan var linjär (Richard Whipp 1987, s. 211, 216ff, 235). Det som torde vara odiskutabelt är att tiden, arbetstiden, blev en viktig strids-fråga mellan arbete och kapital.
3Social-Demokraten, ”Om den förkortade arbetsdagen I”, 4/6 1886. Huruvida fritiden i det
in-dustrikapitalistiska samhället faktiskt är en genuint fri tid eller bara ett ”andrum i ekorrhjulet” har debatterats i både inom- och utomvetenskapliga sammanhang (se Paul Fuehrer 2010, s. 52ff).
4Social-Demokraten, ”Om den förkortade arbetsdagen I”, 4/6 1886.
5http://www.marxists.org/archive/marx/works/1857/grundrisse/ch03.htm#p171 (2012-06-29). Se
31 ensidigt som mottagare av ett givet arv. Det finns en ömsesidig påverkan mellan miljö och medvetande, mellan struktur och in-divid. Människan är, som bland andra Orvar Löfgren framhållit,
både kulturbärare och kulturbyggare.1 Eller för att åter citera Marx: ”Människorna gör själva sin historia, men inte efter eget gottfinnande, inte under omständigheter som de själva valt utan under omständigheter, som är omedelbart för handen givna och redan existerande.”2
Från ovan anförda teoretiska utgångspunkt tas steget till
undersökningens kontextualiserande metod. Jag ämnar i denna undersökning granska idéer och argument i form av tal och skrift. Enligt pragmatiken, som undersöker förhållandet mellan språkliga uttryck och dess användning, kan även tal och förfat-tarskap betraktas som handlingar i form av talhandlingar (speech acts). Språkfilosofen John Langshaw Austin urskiljde tre typer av talhandlingar:
1. Den lokutionära handlingen (sägandet, det meningsfulla yttrandet).
2. Den illokutionära handlingen (påstå, fråga, beordra). 3. Den perlokutionära handlingen (sägs med en intention,
en kommunikationsavsikt, en önskan att påverka).3 Att prata eller skriva är att agera. Inom ramen för denna under-sökning är det främst den perlokutionära talhandlingen som är intressant, med den för undersökningen axiomatiska utgångs-punkten att arbetarrörelsens respektive arbetsgivarsidans repre-sentanter uttrycker sig med en intention, det finns en kommu-nikationsavsikt, man vill nå fram med ett budskap som syftar till att vinna fördelar för den egna saken. Språket blir därmed, som bland andra begreppshistorikern Reinhard Koselleck betonat, ett viktigt redskap i kampen om den politiska arenan, den offentliga debatten och tolkningsföreträdet till vissa centrala begrepp.4
1 Orvar Löfgren 1982, s. 34. Se t.ex. även Peter L. Berger 1998, s. 118. 2 Citerat efter George Lichtheim 1972, s. 78.
3 John Langshaw Austin 1962 (1955), s. 101ff, 108ff; Herbert Paul Grice i The Philosophical
Re-view, nr 3 1957, s. 377-388; Filosofilexikonet 1993, s. 49, 194f, 302, 441f, 538.
Historikern Bo Stråth har poängterat följande utifrån Kosellecks teorier: ”Genom att det finns enighet om begreppen som sådana håller de samman samhället, men genom att det samtidigt råder oenighet om deras innebörd blir de utgångspunkten för politisk strid.” 1
Det är intentionen, eller kommunikationsavsikten som ger in-nebörd åt det som uttrycks. För att intentionen/kommunikat-ionsavsikten, och i förlängningen därmed innebörden, skall kunna förstås behöver aktören, och det som denne uttrycker, sättas in i sin tidsbundna kontext. Det finns nämligen, enligt mitt förmenande och som även till exempel framhållits av bland andra sociologen Karl Mannheim, inget rent tänkande, inget tän-kande som är neutralt eller ofärgat. Alla individer och organisat-ioner existerar i ett sammanhang och inte i ett vakuum.2
Den kontextualiserande metoden är betydelsefull för under-sökningen och dess syfte är att skapa en förståelse för arbetar-rörelsens respektive arbetsgivarintressenas argumentation kring arbetstidsfrågan. Kontexten kan i sin vidaste mening omfatta precis allt, men allt kan inte vägas in. Mitt favoritcitat för att belysa just detta är hämtat från vetenskapsjournalisten Tor Nør-retranders:
En oändlighet av sanning kan aldrig innefattas i en ändlig teori. Endast världen är tillräckligt stor för att förstå hela värl-den. Det går aldrig att rita en karta över hela världen som återger allting – om kartan inte är identisk med själva
ter-rängen. Och då är den ju ingen karta.3
Historikern tecknar en karta över det förflutna. Allting ryms inte, allt är inte heller tillgängligt för historikern. Ett urval måste göras. Den del av kontexten som i denna studie kommer att tillmätas särskilt stor betydelse utgörs av industrikapitalismens och det
1 Bo Stråth 1998, s. 26.
2 Søren Barlebo Wenneberg 2001, s. 28f, 32, 36; Quentin Skinner 2002, s. 57ff, 79, 88, 96ff,
114ff; Mats Börjesson & Alf Rehn 2009, s. 73.
33
borgerliga samhällets framväxt samt av de politiska och arbets-marknadspolitiska maktrelationer som därmed utkristalliserades – främst i ett nationellt perspektiv, men även arbetarrörelsens och arbetstidsfrågan internationella karaktär kommer att lyftas fram som en viktig del av kontexten. Också första världskriget och utgången av detta krig utgör en betydelsefull del av kon-texten, då den definitiva delningen av socialismen i en reform-istisk och en kommunreform-istisk socialism tydliggjordes i detta skede, samtidigt som den internationella arbetarrörelsens ansträng-ningar faktiskt kulminerade med kampen för en lagfäst arbets-tidsreglering.
När det gäller maktrelationen mellan arbetsgivarintressena och arbetarrörelsen knyter jag an till statsvetaren Robert A. Dahls definition av makt. Dahl såg i samhället en rad intressegrupper och beskrev makt som en relation där den ena parten kan få den andra parten att handla på ett sätt som den annars inte skulle ha gjort.1 I förhållande till Dahl vill jag, i enlighet med mitt resonemang ovan, betona att även tal och det skrivna ordet är att betrakta som en handling. I detta sammanhang är makten över den samhällspolitiska dagordningen synnerligen väsentlig. Den som bestämmer dagordningen – den som kan lyfta sina egna frågor och förhindra att motpartens frågor ges utrymme – i media, i avtalsförhandlingar, i riksdagen och på andra arenor – besitter möjligheten att påverka skeendet, det vill säga besitter möjligheten att utöva makt.2 Historikern Donald Sassoon skriver: ”’Demokratisk’ politik, dvs modern masspolitik, är ett slagfält där det viktigaste draget är att avgöra vad striden handlar om.”3
Robert Dahls maktperspektiv har kritiserats för att vara endi-mensionellt i synen på hur handling skapas i konflikt mellan olika intressen.4 Jag menar dock att Dahls sätt att se på makt lämpar sig väl för den tidsperiod och de parter som granskas i min undersökning. Både arbetarrörelsens och arbetsgivarnas
1 Robert A. Dahl 1968 (1963), s. 64; Fredrik Engelstad 2006, s. 19f; Mats Börjesson & Alf Rehn
2009, s. 51f, 62.
2 Fredrik Engelstad 2006, s. 53ff; Mats Börjesson & Alf Rehn 2009, s. 52f. 3 Donald Sassoon 2002, s. 23.
sationer har historiskt representerat särintressen och agerat uti-från ambitionen att tillvarata dessa intressen. Det har skapat en dialektisk relation mellan parterna. Den enes agerande har på-verkat den andres argument och handlingar. Vad som varit möj-ligt och inte möjmöj-ligt att genomföra har i sin tur varit beroende av maktrelationen parterna emellan. Maktrelationen har varit dy-namisk, den har varit föränderlig, och när maktrelationen för-ändrats har också parternas argument, agerande och strategier förändrats – något som kommer att belysas av denna studie.
Jag utgår således i undersökningen från ett konfliktperspektiv och inte ett koncensusperspektiv.1 I min tidigare nämnda av-handling Fri att konkurrera, skyldig att producera argumenterar jag för att det aldrig funnits någons specifikt svensk samför-ståndsanda.2 Den svenska modellen var sprungen ur 1930-talets politiska och arbetsmarknadspolitiska maktrelationer. Genom krisuppgörelsen med Bondeförbundet 1933 satte sig SAP för första gången i en position där partiet kunde regera i politisk majoritet. I slutet av 1934 tillsatte denna regering en ny statlig kommitté (Nothinska kommittén) med uppgift att utreda frågan om arbetsfred och folkförsörjning. Inför hotet om en ”tvångslag-stiftning” på arbetsmarknaden sökte SAF i detta läge närma sig LO. På arbetsgivarnas initiativ gick SAF och LO till regeringen, som lovade att inte införa några statliga regleringar av arbets-marknaden förrän de två huvudorganisationerna försökt komma överens på fredlig väg och utan statlig inblandning. Resultatet blev 1938 års Saltsjöbadsavtal.3
1 C. C. Cuff & G. C. F. Payne (red.) 1979, s. 73ff, 108f. 2 Hans Dahlqvist 2003, s. 126-133.
35 Bild 1: Undertecknandet av Saltsjöbadsavtalet 1938.
Sverige var fram till 1930-talets mitt ett av de strejktätaste län-derna i hela den industrialiserade världen.1 SAF-organet Industria hävdade 1909, under den tid då arbetsmarknadskonflikterna på-gick som värst, att det var striden som utgjorde ”primus motor” på den svenska arbetsmarknaden.2 Sedan Saltsjöbadsavtalet slu-tits tonade SAF:s vice VD Ivar O. Larson ned avtalets betydelse i ett brev till en finsk kollega:
Vad det månde bliva av det barnet är svårt att ännu säga; så märkvärdigt som tidningarna vilja göra det är det naturligtvis icke. Dess största betydelse ligger i att det utgör ett uttryck för en ny mentalitet både hos arbetsgivare och arbetare: sam-förståndets. Hur det kommer att hålla i dåliga tider återstår att se.3
Larson framhöll således att samförståndsmentaliteten var en ny
företeelse. Detta betonades även av Industria några år senare,
1 Jörgen Westerståhl 1946, s. 152; Jan Kuuse 1986 s 62f. 2Industria, nr 8 1909, s 170.
då Sverige trätt fram internationellt som ett arbetsmarknadspo-litiskt föregångsland:
Vad som har undfallit utländska iakttagare av vårt arbetsliv är emellertid, att den relativa harmonin på den svenska arbets-marknaden är ett mycket sent stadium i en halvsekellång ut-veckling, som utmärkts av hårda strider, träget organisations-arbete och många misslyckade försök att stabilisera. Den svenska arbetsfreden var och är ingen konstant faktor, den växlar ständigt alltefter parternas värdering av sina egna och motsidans intressen och av de aktuella möjligheterna att hävda dem. Den öppna striden står fortfarande som sista ar-gumentet och är väl en av de risker, som inte kan undvikas i det fria samhället.1
Industria lyfte fram det som är denna undersöknings metodolo-giska utgångspunkt, nämligen att de olika parternas argument och strategier är beroende av kontexten, och av rådande makt-relationer, i varje given situation.
Forskningsläget
Redan i min avhandling behandlade jag åttatimmarsdagen, om än i begränsad omfattning. Det som jag främst granskade då var SAF:s argumentation mot åttatimmarsdagens införande med fo-kus på året 1919. Föreningen framhöll framför allt att en lagstad-gad förkortning av arbetstiden skulle utgöra en nationalekono-misk fara med hänvisning till den internationella konkurrensen. Efter åttatimmarslagens införande argumenterade SAF för högre arbetsintensitet och en strängare disciplinering av arbetarna.2 I föreliggande studie vill jag inkludera arbetarrörelsen i undersök-ningen och även fördjupa studien av arbetsgivarintressenas ar-gumentation kring normal-/maximalarbetsdagen i ett mer ut-sträckt tidsperspektiv.
1Industria, nr 11–12 1946, s. 4. 2 Hans Dahlqvist 2003, s. 87ff.
37 Bland tidigare forskning som mer specifikt behandlat arbets-tidsfrågan i Sverige under den här givna perioden återfinns Hjal-mar Sellbergs Staten och arbetarskyddet 1850-1919 (1950), Lennart Lohses Arbetsgivarnas inställning till föreningsrätt, arbe-tarskydd och arbetstid (1963), Alf O. Johanssons Den effektiva arbetstiden (1977), Hans Hellströms Struktur, aktör eller kultur?
(1992), Christer Sannes Arbetets tid (1995); Lotti Ryberg-Welan-ders Arbetstidsregleringens utveckling (2000) och Tommy Isi-dorssons Striden om tiden (2001). Linn Spross behandlar arbets-tidens utveckling i Ett välfärdsstatligt dilemma (2016). Ingrid Mill-bourn berör också ämnet i ”Rätt till maklighet” (1990). Inom forskningsfältet finns även Mikael Ottosson och Calle Rosengren, som i essän ”Among keen men and pampered ladies – the Eight-hour Working Day debate in Sweden” belyst argumentationslin-jerna i det betänkande som Arbetstidskommittén kom med 1919.
Statsvetaren Hjalmar Sellberg anger att hans studie är politisk-historisk och att han avser granska staten i ett sociologiskt sam-manhang. Det han undersöker är det statliga arbetarskyddets utveckling med inriktning på ”skyddsåtgärder för arbetstagare mot olycksfall och ohälsa, reglering av anställda minderårigas och kvinnors arbete samt arbetstidens begränsning för arbets-tagare oavsett ålder och kön”. Undersökningens aktörer utgörs av ”enskilda personer och grupper i riksdagen samt olika rege-ringar”.1 Fokus ligger på lagstiftningen, men enligt Sellberg är det inte förslagens eller lagarnas detaljer som han är intresserad av att granska. Vad det närmare bestämt är som författaren fak-tiskt ska undersöka preciseras eller problematiseras inte. Beträf-fande undersökningens avgränsning i tid meddelas den i klartext endast via titeln. Sellbergs undersökningsperiod är 1850-1919. Särskild uppmärksamhet riktas mot undersökningens sista år ut-ifrån motiveringen att det var ”då de viktigaste och politiskt in-tressantaste besluten fattades.”2 Således behandlar Sellberg den lagfästa normal-/maximalarbetsdagen 1919 tämligen ingående, men berör i övrigt arbetstidsfrågan endast relativt övergripande.
1 Hjalmar Sellberg 1950, s. 7f. 2 Hjalmar Sellberg 1950, s. 9.
Sellberg konstaterar bland annat att lagen om åtta timmars ar-betsdag 1919 var den arbetarskyddsreform som dittills fick de mest genomgripande verkningarna genom att så många berör-des av den.1 Ändå var det väldigt många som faktiskt inte om-fattades av åttatimmarslagen, vilket jag återkommer till längre fram i undersökningen. Drivkrafterna till det statliga arbetarskyd-dets utveckling spårar Sellberg till den ”fortskridande industria-liseringen med dess ökade risker för olycksfall vid maskiner”. Åt-tatimmarsdagens genombrott 1919 kopplar Sellberg främst till det revolutionära trycket vid första världskrigets slut.2 Jag delar uppfattningen att detta var en av orsakerna till att riksdagen beslutade om att införa åttatimmarslagen 1919, men frågan är mer komplex än så, vilket denna undersökning också kommer att visa.
Statsvetaren Lennart Lohses Arbetsgivarnas inställning till för-eningsrätt, arbetarskydd och arbetstid är en statsvetenskaplig framställning skriven på uppdrag av SAF, och är också utgiven av denna förening. Boken är utgiven postumt och är inte färdig-ställd. De kapitel som publicerats behandlar de områden som anges i ovan nämnda titel. Relevant för denna undersökning är främst kapitlet om arbetstiden. Någon uttalad problemställning finns inte i arbetet. Lohse angav vagt att han, gällande arbets-tidsfrågan, ämnade belysa arbetsgivarnas ”ståndpunktstag-ande”.3 Undersökningen bygger i det avseendet delvis på Sell-berg, men Lohse tillför också ny kunskap genom att han är den förste som uttalat behandlar synen på arbetstidsfrågan ur ett arbetsgivarperspektiv. Liksom Sellberg lägger Lohse, beträffande arbetstidsfrågan, den absoluta tyngdpunkten på året 1919, då åttatimmarslagen antogs. Någon mer ingående analys av argu-ment och idéer företog sig inte Lohse. Intressant är dock bland annat att han kan visa att SAF-ordföranden Hjalmar von Sydow internt tonade ned faran av en arbetstidslagstiftning redan hös-ten 1918,4 samtidigt som jag i denna undersökning kan visa att
1 Hjalmar Sellberg 1950, s. 300. 2 Hjalmar Sellberg 1950, s. 301, 303. 3 Lennart Lohse 1963, s. 140.
39 föreningen utåt fortsatte agera mycket skarpt mot en dylik lag-stiftning.
Historikern Alf O. Johanssons övergripande ambition är att un-dersöka arbetskraftens betydelse för ekonomisk tillväxt under perioden 1891-1924, med särskilt fokus på arbetsintensitetens utveckling. I det sammanhanget tillmäter Johansson arbetstiden en viktig roll beträffande ”omfattning, fördelning och organisat-ion”. Johansson har valt att inrikta sin undersökning på Sveriges Verkstadsförenings (VF) område.1 Johansson granskar hur
effek-tiv och ineffektiv arbetstid blev viktiga begrepp inom Sveriges Verkstadsförening i samband med arbetstidsstriden. Den effek-tiva arbetstiden var den tid som man de facto utförde arbete på. Den ineffektiva arbetstiden bestod, enligt Johansson, av ”betald frukostrast, kafferast, respit-, omklädnings- och tvättningstid”.2 Johansson visar hur stora delar av den arbetstidsförkortning som 1919 års arbetslag förde med sig faktiskt annullerades genom att arbetsgivarna effektiviserade arbetstiden. Rastordningen for-maliserades och arbetsdagen blev mindre ”porös”.3 I denna undersökning visar jag att SAF agerade på ett likartat sätt som VF, när det kom till att effektivisera arbetstiden efter åttatim-marslagens införande.
I historikern Ingrid Millbourns avhandling om rätten till mak-lighet har frågan om arbetstidsförkortning en viktig plats. Mill-bourns undersökning sträcker sig från 1885-1902 och behandlar den svenska socialdemokratins ”lärprocess”. Millbourns syfte är att beskriva och förklara hur den socialdemokratiska ideologin formades under nämnda period.4 Enligt Millbourn kan socialde-mokratin ytterst karakteriseras som en dröm om rätten till mak-lighet. I denna maklighetssträvan har, menar hon, kraven på kor-tare arbetstid en given plats.5 I min studie kommer jag att kritiskt granska Millbourns maklighetstes.
Samhällsforskaren Christer Sanne bygger i väsentlig utsträck-ning sin studie av perioden före 1925 på Sellbergs framställutsträck-ning. 1 Alf O. Johansson 1977, s. 1-7. 2 Alf O. Johansson 1977, s. 62. 3 Alf O. Johansson 1977, s. 78, 88-95. 4 Ingrid Millbourn 1990, s. 16. 5 Ingrid Millbourn 1990, s. 363.
Sanne tillför med andra ord inte några egna forskningsresultat för perioden fram till 1925, som ska behandlas här. Sannes undersökning strävar annars framåt i tiden, fram mot den för-visso högst intressanta frågan varför vi fortfarande arbetar åtta timmar om dagen trots att produktiviteten mångfaldigats sedan åttatimmarsdagens införande. Sannes syfte är att diskutera frå-gan ”varför så mycket arbete trots materiell rikedom”?1
Historikern Hans Hellström avhandlar ”arbetstids- och se-mesterfrågan i det industrialiserade Sverige” under perioden 1919-1989. Även Hellströms undersökning tar med andra ord sin början där denna undersökning närmar sig sitt slut. Författaren försöker svara på frågan varför arbetstidsförhållandena varit som det varit. Det politiska beslutsfattandet står i centrum och det är lagstiftningens utveckling som Hellström diskuterar i första hand.2
Lotti Ryberg-Welanders studie är sociologisk eller, mera pre-cist, rättssociologisk. Hon fokuserar på ”kontraktet” mellan ar-betstagare och arbetsgivare och hur regelstrukturen utvecklats i relation till detta kontrakt under ”den industrialiserade epoken” i Frankrike, Sverige, Danmark och Storbritannien. ”Den industri-ella epoken” är, såvitt jag kan finna, den enda avgränsning för-fattaren gör i tid. Beträffande hennes undersökning av de svenska förhållandena bestämmer hon introducerandet av ”ar-betsrätten” till 1920-talet, i och med verkställandet av den första arbetstidslagstiftningen, och det är därifrån som undersökningen tar avstamp. I den mån Ryberg-Welander tangerar en idéhisto-risk behandling av idéer och argument, vilket inte är författarens ambition, bygger hon i första hand på Alf O. Johansson och tillför i det sammanhanget ingen ny kunskap.3
Historikern Tommy Isidorsson deklarerar att han ämnar stu-dera arbetstidens utveckling i Sverige och internationellt under hela 1900-talet. Utöver Sverige undersöker författaren utveckl-ingen i Tyskland, Danmark och Finland. Den övergripande fråga
1 Christer Sanne 1995, s. 15, 259ff. 2 Hans Hellström 1992, s. 8, 12f, 25ff. 3 Lotti Ryberg-Welander 2000, s. 16, 158ff.
41 han söker svar på är varför arbetstider eller ”arbetstidsgestalt-ningen” förändras. Författaren söker de ”mekanismer” som styr utvecklingen på arbetstidens område. Särskilt fokus riktas i sam-manhanget på hur produktionen organiserats. Han studerar även hur agerande av arbetsmarknadens parter påverkat utvecklingen och vilka strategier som varit framkomliga eller oframkomliga. Utifrån Isidorssons angivna ambition att behandla utvecklingen under 100 år vill jag betona att 1900-talets första hälft endast behandlas summariskt, och den uttalade argumentationsanalys som författaren genomför rör endast 1900-talets andra halva.1
Liksom Isidorsson behandlar ekonomhistorikern Linn Spross arbetstidens utveckling under stora delar 1900-talet, nämligen från arbetstidsreformen 1919 fram till och 2002. Spross granskar arbetstidsförkortning i dess egenskap av socialpolitisk reform inom ramen för den välfärdsstatliga politiken. Det är staten som är aktören i en studie vars syfte det är ”att undersöka hur staten har formulerat en arbetstidsfråga i statliga offentliga utredningar under perioden 1919–2002”. 2 Spross ställer frågorna ”Hur form-uleras det statliga ansvaret för att driva arbetstidsförkortning? När och på vilket sätt framställs arbetstidsförkortning som en önskvärd reform respektive en oönskvärd reform?”3 Tiden före 1919 berörs endast kortfattat av Spross, och främst med hänvis-ningar till tidigare forskning.
Mikael Ottosson och Calle Rosengren fokuserar i sin under-sökning helt och hållet på 1919 års statliga arbetstidsutredning och på hur frågan om arbetstidsförkortning kom att formuleras i denna utredning.4 Enligt Ottosson/Rosengren argumenterade både arbetarna och arbetsgivarna utifrån idéer om nationell re-surshållning. Arbetarna menade att det vore en god hushållning av resurserna att korta arbetstiden – t ex genom att arbetarna därmed sparades och inte slets ut i förtid – medan arbetsgivarna hävdade att kortare arbetstid innebar ett resursslöseri, som gav
1 Tommy Isidorsson 2001, s. 19, 24, 26f, 81-90, 254f. 2 Linn Spross 2016, s. 20.
3 Linn Spross 2016, s. 26.
4 Det bör i sammanhanget framhållas att en inventering av arbetstidskommitténs material även
Sverige en konkurrensnackdel jämfört med andra länder.1 Ottos-sons och Rosengrens huvudspår finns absolut i källmaterialet. Jag har, som tidigare nämnts, själv framfört detta spår i min av-handling. Även Alf O. Johansson och Lennart Lohse har framhållit detta resultat.2 Jag kommer att argumentera för att hänsynen till den nationella resurshushållningen inte var huvudargumentet för arbetarrörelsen. Vidare kommer jag, i förhållande till Ottos-son/Rosengren, utifrån ett längre idéhistoriska perspektiv kunna påvisa både kontinuitet och förändring i arbetarrörelsens och arbetsgivarsidans idéer och argumentation kring arbetstidsfrå-gan. I relation till Ottossons och Rosengrens undersökning er-bjuder föreliggande studie således både en breddning och en fördjupning.
När det gäller forskningsläget finns det, som framgår ovan, en del studier kring åttatimmarsdagens införande 1919 med explicit fokus på just detta år. Någon utförlig idéhistorisk studie av kam-pen för och mot normal-/maximalarbetsdagen existerar emeller-tid inte. Det finns därför, menar jag, anledning att komplettera forskningsläget med ett uttalat idéhistoriskt perspektiv.
Föreliggande studie tillför även perspektiv som i hög grad för-bigåtts av tidigare forskning. Jag kommer att argumentera för att SAP och LO tydligt drev en gemensam linje i arbetstidsfrågan, medan tidigare forskning, framför andra Hjalmar Sellberg och Christer Sanne, gjort gällande att SAP och fackföreningsrörel-sen/LO inte alltid drog åt samma håll i denna fråga.3 Sanne häv-dar vihäv-dare att arbetarrörelsens företrähäv-dare undgått att proble-matisera hur en sänkning av arbetstiden skulle påverka arbetar-nas löner.4 Även i denna fråga kommer jag, utifrån mitt käll-material, att argumentera för en divergerande slutsats. Jag avser också, utifrån arbetarrörelsens förhållningssätt till arbetstidsfrå-gan, att granska Ingrid Millbourns tes om det så kallade maklig-hetsidealet inom arbetarrörelsen. Vidare problematiserar jag
1 Calle Rosengren 2009, s. 34f; Calle Rosengren & Mikael Ottosson 2009, s. 87ff.
2 Lennart Lohse 1963, s. 144, 162; Alf O. Johansson 1977, s. 97; Hans Dahlqvist 2003, s. 87f. 3 Hjalmar Sellberg 1950, s. 106f, 228; Christer Sanne 1995, s. 148.
