Malmö högskola
Lärarutbildningen
Skolutveckling och ledarskap
Examensarbete
10 poäng
Kartläggning av kompetens
bland personalen som arbetar med funktionshindrade barn och
ungdomar
A survey of competence amongst the personnel who works with
disabled children and youth
Pia Trast
Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, 60 p Examinator: Elsa Foisack Handledare: Lars Berglund
Malmö högskola
Lärarutbildningen
Skolutveckling och Ledarskap
Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning Höstterminen 2006
ABSTRACT
Trast, Pia (2006). Kartläggning av kompetens bland personalen som arbetar med funktionshindrade barn och ungdomar. (A survey of competence amongst the personnel who works with disabled children and youth). Lärarutbildningen, Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Malmö högskola.
Syftet med undersökningen har varit att göra en kartläggning av kompetensen bland personal som arbetar med funktionshindrade barn och ungdomar i en vald kommuns LSS verksamhet. Hur ser personal på sin kompetens, på sina utvecklingsmöjligheter på arbetsplatsen och i yrket, hur de ser på sin nuvarande arbetssituation, samt hur deras tillgång till handledning ser ut. Med hjälp av en enkätundersökning har jag fått fram vilken grundutbildning personalen har, hur de upplever sina möjligheter att utvecklas inom vård och omsorgsyrket och vad som skulle behövas för att de ska få tillräckliga utvecklingsmöjligheter på sin nuvarande arbetsplats. Undersökningen visar också att personalen ser positivt på sin nuvarande arbetssituation. Samtidigt uppvisar resultatet att majoriteten av de tillfrågade att arbetslaget aldrig har fått handledning, trots att flertalet av dem någon gång har känt ett behov av detta. Resultatet kopplas samman med aktuell forskning och aktuella undersökningar. Resonemang förs kring begreppet kompetens, yrkeskompetens och utbildning.
Nyckelord: LSS, funktionshindrade barn, funktionshindrade ungdomar, kompetens, handledning, utvecklingsmöjligheter
Pia Trast Handledare: Lars Berglund
Lägervägen 17C Examinator: Elsa Foisack
FÖRORD
Först och främst vill jag framföra ett stort tack till Er alla som avvarade värdefull tid och besvarade min enkät, utan Er hade jag inte fått detta resultat. Jag vill också rikta mitt tack till Er enhetschefer som gjorde denna undersökning möjlig.
Med stort intresse har jag haft chansen och möjligheten till fördjupning i frågor som väckts vid våra arbetslagsträffar och som jag sedan funderat vidare på. Det ligger i allas gemensamma intresse i att vara med och höja ribban så att statusen för yrken inom vården och omsorgen höjs. Att försöka skapa samma förutsättningar för funktionshindrade barn och ungdomar är ett stimulerande arbete och där kan vi tillsammans arbeta för att förbättra deras livskvalitet.
Tack också till min handledare Lars Berglund för ett gott stöd i genomförandet av arbetet, men också för hjälpen i hanteringen av statistikprogrammet.
Min basgrupp förtjänar också ett tack, som utan att ni egentligen visste, lyckades styra mig mot målet. Men framförallt tack Stefan, för att du orkade korrekturläsa och finna en väg ut ur djungeln av krångliga meningar.
Pia Trast Januari 2007
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Abstract
i
Förord
ii
Innehållsförteckning
7
1 Inledning 9 Lagen 9Kompetens, arbetsförhållanden, lönen 9
2 Bakgrund 13
Beskrivning av arbetsuppgifter 14
3 Syfte och frågeställningar 17
4 Litteraturgenomgång 19 Historisk tillbakablick 19 Utbildningsfrågan 21 Rekryteringsläget 22 Kompetens 20 Handledning 22
Vad säger lagen 23
LSS 23
Lagens intentioner kopplat till teoribegrepp 24
Empowerment 25
Paternalism 25
Samarbetsinriktat arbetssätt 26
Tidigare forskning 28
Socialstyrelsen 30
Lys, Kompa och Funka 30
5 Metod 34 Allmänt om metod 34 Metodval 34 Enkät 35 Pilotstudie 36 Undersökningsgrupp 36 Datainsamling 37 Databearbetning 37 Tillförlitlighet 37 Etik 39 6 Resultat 41 Bakgrundsfrågor 41
Kön, medelålder, befattning, medelinkomst 41
Anställningsform och utbildning 42
Utvecklings- och utvecklingsmöjligheter på arbetsplatsen 43
Yrkesutbildning, utveckling och kurser 44
Studieledighet, finansiering, nya arbetsuppgifter, löneökning 45 Ledning, arbetsledning och organisation 47
Nuvarande arbetssituation 50 Handledning 51 7 Slutdiskussion 53 Fortsatt forskning 60 Referenser 61 Bilagor Bilaga 1 Missivbrev Bilaga 2 Enkät Bilaga 3 TEACCH
1 INLEDNING
Kompetens är viktigt både i verksamheten och i utvecklandet av metoder för varje individ utifrån deras premisser för att de ska få en så aktiv fritid som möjligt. Persona-len ska vara flexibel och det gäller att finna livskvalitéer för de funktionshindrade. En förförståelse från detta område finns hos mig efter mina sju verksamma år inom vård och omsorgen och dess LSS1 verksamhet i arbetet med funktionshindrade. Alla har vi fått gå utbildningar som sedan inte alltid har förankrats på något vis efteråt. Missnöjet över de låga lönerna är också något som upptar mycket tid och är ett hett diskussions-ämne, men de låga lönerna till trots trivs många bra och arbetar kvar. Detta är min bild av dem som arbetar med funktionshindrade barn och ungdomar och min fråga är då följ-aktligen hur detta stämmer överens med andra arbetstagares bild av verksamheten.
Lagen
De bärande principerna i lagen som ska ligga till grund för alla insatser är självbestäm-mande, inflytande, delaktighet, helhetssyn, kontinuitet och tillgänglighet. En viktig mål-sättning för LSS är att verksamheten ska underlätta för jämlikhet i levnadsvillkor och delaktighet i samhällslivet för de personer som omfattas av lagen. Självklart är målet att de enskilda ska få leva som alla andra och genom insatserna garanteras goda lev-nadsvillkor. Samhällsinsatser måste vara tillgängliga för människor med funktions-hinder. I ekonomisk bemärkelse som innebär att den enskilde inte ska behöva drabbas av extrakostnader på grund av sitt funktionshinder. Tillgänglighet i organisatorisk be-märkelse innebär att stöd, service och behandling ska vara översiktlig och möjlig att nå av dem som har behovet. Syftet med omsorgsarbetet är att stärka den funktionshindra-des möjligheter att leva ett självständigt och oberoende liv. Enligt 6 § LSS ska den enskilde i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över de insatser som ges (SFS 1993:387).
1
Kompetens, arbetsförhållande, lön
Stockholms stad har hösten 2002 startat ett kompetenshöjande projekt för personer som jobbar inom omsorgen om funktionshindrade. Detta projekt heter ”Lys, kompa och funka” och är finansierat med medel ur kompetensfonden2. I en artikel ”Det kan bara bli bättre” (www.stockholm.se) går det att läsa ”…de som börjar arbeta inom handikapp-omsorgen kan ha väldigt varierad utbildning eller vara helt utan utbildning. Samtidigt finns en stor outnyttjad kompetens. Det finns många kunniga och engagerade medarbe-tare som kanske inte alltid får använda sin kompetens fullt ut”. Vidare går det att läsa ”…för anställda inom omsorgen för funktionshindrade finns få formella yrkeskrav, eller ens utbildningar”. Kan detta hänga samman med statusen på yrket och de låga lönerna? Till viss del kan det nog vara så, men varför ska de människor i samhället som bäst behöver bra och professionell omsorgspersonal behöva nöja sig med mindre?
Att bygga in en struktur för framtida kompetensutnyttjande är viktigt. I projektet ”Lys, kompa och funka” menar man att kompetensutveckling är mer än att skicka folk på kurs för att lära sig nya färdigheter eller teorier. Det handlar om hur arbete, organisation och ledning tillsammans med formella utbildningssituationer kan skapa förändring hos såväl individer som verksamheter (Stockholms stads Kompetensfond, 2005, s.8). Det är i vardagssituationer som vi lär oss det mesta och då bör varje arbetsplats organisera med-vetet för utveckling (a.a.).
Arbetet och arbetsförhållandena inom vård och omsorg har förändrats en hel del på senare år, mycket på grund av de strukturella förändringarna och ändrade prioritering-arna för dem som får vård och omsorg. Förenklat kan detta beskrivas med att uppgifter och ansvar har flyttats från sjukhus till kommunernas verksamheter. Dessa har i sin tur förskjutits till närstående och till marknaden. Med denna förskjutning har kraven på god kompetens hos personalen ökat (Socialstyrelsen, 2003a del I, s.23). För närvarande saknar 40 procent av omsorgspersonalen en omsorgsutbildning, även om andelen med gymnasiekompetens har ökat på senare år (a.a. s.28). På flera håll i landet är det återigen brist på yrkesutbildade och kompetenskraven sänks. Detta försämrar verksamhetsområ-dets attraktivitet och leder till minskning av yrkeskunnig personal. Lönestrukturen har
2De finansierar utvecklingsprojekt och utbildningssatsningar i Stockholms stad för att förbättra, utveckla
stor betydelse för kompetensförsörjningen och eftersom skillnaderna bland omsorgsper-sonalen är små, så lönar det sig för de utbildade att söka sig till andra branscher (a.a.).
Blomdahl Frej (1998) resonerar i sin antologi om hur man ger omsorg, stöd och hjälp på ett professionellt sätt. Författaren försöker belysa det ur ett social-humanistiskt sätt, ur ett filosofiskt och teoretiskt perspektiv. Dessa kunskaper hålls alltså inte isär, utan Blomdahl Frej försöker förena dessa två perspektiv. Denna förening är viktig för den praktiska verksamheten eftersom i vardagslivet, i vårt liv och vårt arbete med männi-skor, går det inte att hålla det sociala och det mänskliga åtskilt. Dessa två utgör en helhet. Ett pedagogiskt, metodiskt perspektiv fogas samman i det social-humanistiska, då kommer relationen mellan omsorgstagaren och omsorgsarbetaren i fokus.
Omsorg kan kortfattat sägas bestå i att hjälpa människor med olika funktionshinder och/eller särskilda behov att hantera sin vardagsverklighet. Detta innebär att omsorgsarbetaren och pedagogen tillsammans med omsorgstagaren skall försöka bevara, utveckla, förändra, skapa livsstrategier för och i olika livssituationer (Blomdahl Frej, 1998, s.18).
Att ha ett professionellt förhållningssätt kan låta som om man ska ha ett visst avstånd till dem man arbetar för, man får inte involvera sig för mycket. Det är viktigt att lära sig konsten att både arbeta professionellt och samtidigt ha närhet till dem man arbetar för. Det ena utesluter inte det andra! (Stiftelsen Trygghetsfonden, 1999).
2 BAKGRUND
Tankar om att alla inte alltid talar samma språk med varandra i det dagliga arbetet är något som jag har grunnat mycket på. Vad detta kan bero på och varför gör vi inte så som vi har bestämt är ytterligare några tankar som hänger ihop med det förstnämnda. Kan det vara så, att det beror på vilken bakgrund vi har både yrkesmässigt och kuns-kapsmässigt eller kanske rent av intressemässiga skäl. Under en intervjuuppgift vid Malmö högskola behandlades specialpedagogens kompetens och det som den intervjuade la i begreppet. Där väcktes tanken på vad jag ville studera, nämligen kompetens.
Kompetenserna skiljer sig åt mellan de som har en pedagogisk utbildning och de som har någon form av vårdutbildning, samt jobbar inom vård och omsorg och för de som inte har någon adekvat utbildning. Finns det något mer som går att göra som kan föra oss mer samman som arbetslag och för att vi ska kunna tillvarata varandras kompetenser på ett bra sätt. Det är bra att det finns så många olika yrken representerade men kanske måste vi försöka hitta fler och bättre samarbetsformer för att professionalismen för yrket ska förbättras och statusen på yrket ska höjas. Detta gynnar också i slutändan brukarna på ett positivt sätt.
Hur man ser på yrkeskompetens som begrepp påpekar Sandberg & Targama (1998) vikten av att det är individens sätt att förstå sitt arbete, som utvecklar och formar individens yrkeskompetens. Det är denna förståelse som bestämmer vilka teoretiska och praktiska kunskaper individen uppfattar sig ha och hur dessa ska utnyttjas (a.a. s.164). Enligt den definitionen blir yrkeskompetens liktydigt med förståelse snarare än en form av intellektuell förmåga.
Handledning behöver lyftas fram som en kompetenshöjande metod. Nästan sex av tio arbetare får inte någon form av handledning (Socialstyrelsen, 2003b, s.23). Utöver den grundläggande yrkesutbildningen är det viktigt att personalen får ett fortlöpande stöd till lärande och utveckling. För att få detta krävs möjlighet till handledning och fortbild-ning. Genomgående är det just stödet som varit begränsat för de personer som slutat sitt arbete hos vård och omsorg (Socialstyrelsen, 2003b). Med specialpedagogens hjälp kan
man flytta fokus från den enskilda brukaren som problem till möjligheterna att arbeta med gruppen, sig själv som lärare samt med pedagogisk differentiering (Skolverket, 2006).
Beskrivning av arbetsuppgifter inom området funktionshinder
Arbetsuppgifterna inom området varierar stort, vilket inte är så konstigt med tanke på att funktionshindren i sig varierar stort. Där finns allt från personer som har ett stort omsorgsbehov i den dagliga livsföringen med matning, sondmatning, blöjbyten och av-och påklädning till dem som kommer att kunna klara av det mesta själva i sitt dagliga liv med viss stöttning från någon eller några viktiga personer. Denna stöttning kan även den te sig olika beroende på funktionshindret där vissa kan lära sig med repetition, andra kan behöva bilder med både text och bild, såsomTEACCH3medan andra kan klara sig med ett dags, vecko- eller månadsprogram/schema. Alla behöver vi en struktur i våra liv, men den ser inte likadan ut för någon, vare sig handikapp eller ej. Det viktiga är att utgå från den enskilda personens förutsättningar och försöka forma en bild över personens vardag för att kunna stötta där ”bilden” är suddig och skör. De som är aktiva behöver hitta aktiviteter som de tycker om med chanser att prova på och möjligheter att kunna gå vidare och söka nya, tills att man har hittat det som intresserar och gör att man trivs och därigenom också utvecklas. Ibland är dessa aktiviteter en del av föreningar av olika slag och föreningslivet i sig blir en naturlig social mötesplats. Om däremot funk-tionshindret är gravt så blir arbetet att hitta mer upplevelser och aktiviteter som karak-täriseras av sinnesupplevelser, det vill säga känsel, smak, lukt samt hörsel och syn.
Definition av begrepp
Området funktionshinder innefattar personer med något slags handikapp; lindrig som svår utvecklingsstörning, psykisk/fysisk utvecklingsstörning, olika syndrom, autism, neuropsykiatriska handikapp och mer eller mindre okända handikapp. Jag använder uttrycket funktionshinder då det är det som är vedertaget hos de flesta som arbetar med dessa personer. Undersökningen är gjord bland personalen som arbetar med barn och ungdomar med funktionshinder och det etablerade begreppet för hela gruppen med funktionshinder är ”brukare”. Detta begrepp är föga smickrande anser jag och därför försöker jag så långt det är möjligt att inte använda det. Termen förekommer oftast i
3
citat eller texter som är hämtade ur andra skrifter. Jag väljer att istället använda begreppet barn och ungdomar. I lagtexter används uttrycket enskilde och vid något tillfälle förekommer ordet omsorgstagare som även det avser brukare.
3 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Med anledning av den växande kritik om bristen på kompetent personal, som vården och omsorgen har fått i hela landet, har det växt en nyfikenhet att se hur det kan förhålla sig. Detta berättar rapporter gjorda av Socialstyrelsen men också några avhandlingar. Jag kommer att ta upp dessa mer under litteraturgenomgången. Vården och omsorgen väntas följa av stora avgångar framöver och det är viktigt att kompetenskraven inte sänks. Kompetensförsörjningen med den generationsförväxling som innebär att många anställda kommer att avgå med pension, motsvaras inte på långt när den förväntade efterfrågan till personal med omvårdnadsutbildning på gymnasial nivå. Resultaten av beräkningar för 2015 visar att ca 200 000 personer kommer att saknas (Socialstyrelsen, 2004, s.19).
Syftet med detta arbete är att göra en kartläggning av kompetensen bland personalen som arbetar med funktionshindrade barn och ungdomar i en vald kommuns LSS verk-samhet. Hur ser personal på sin kompetens, på sina utvecklingsmöjligheter på arbets-platsen och i yrket, hur de ser på sin nuvarande arbetssituation, samt hur deras tillgång till handledning ser ut.
Vilken utbildning finns hos vård- och omsorgspersonalen? Hur upplevs utvecklingsmöjligheterna i vårdaryrket? Hur upplever personalen sin nuvarande arbetssituation? Hur ser tillgången till handledning ut?
4 LITTERATURGENOMGÅNG
Historisk tillbakablick
Kompetensen inom vården och omsorgen har på senare år fått mycket kritik av Social-styrelsen (2003, 2004, 2005, 2006), men detta har också diskuterats i några akademiska avhandlingar (Törnquist, 2004; Drugge, 2003; Ringsby Jansson, 2002). Där ges också en del förklaringar till varför det kan förhålla sig på detta vis. Att kvinnor dominerar inom vården och omsorgen om de äldre och handikappade är ingen nyhet. Men hur kommer det sig att det är så?
Drugge (2003) skriver i sin avhandling om tiden då man gick från fattigvård till social-politik. I fattigvårdsförordningen från 1847 hade socknen ansvar för alla arbetsoförmög-na, det vill säga handikappade, äldre, barn, ensamstående. Den som skulle få hjälp bestämdes av prästen, läkaren och sockenstämman. Denna ståndpunkt var liberal och blev kostsam för socknarna varför man i 1871-års fattigvårdsförordning valde att låta kommunerna få en stor frihet att utforma sin egen fattigvård. Den präglades av ”en åtgärd av barmhärtighet, på vilken den enskilde ej kan pocka” (Drugge s.17 ur Edebalk, 1991). Riktlinjer för en humanare och mer differentierad fattigvård gavs i fattigvårdslagen från 1918 och då växte institutionerna fram såsom barnhem, vårdhem och sinnesjukhus (Drugge, 2003).
En politisk strategi menar Törnquist (2004) att det var, som talar om att kvinnor var en arbetskraftreserv under 50- och 60-talen. Medelålders hemmafruar som tidigare inte stått till arbetsmarknadens förfogande fanns nu att tillgå (Drugge, 2003). Att anpassa yrket efter kvinnornas hemmafrusituation och till omsorgsarbetets organisation, utan att någon yrkesutbildning ansågs nödvändig. Det skulle räcka med vanligt husmodersvett och en godtagen vilja att hjälpa och vårda (Törnquist s.15 ur Szebehely, 1995). Arbetet jämställdes med hushållsarbete, med den effekten att de som utförde arbetet inte behövde någon formaliserad kunskapsbas. Denna uppbyggnad har till följd att omsorgs-arbetet än i dag anpassats till hemmafruidealet där många arbetar deltid och har en för-hållandevis låg utbildningsnivå (a.a. s. 15).
De senaste åren har visat många exempel på hur vårdpersonal tillsammans med de anhöriga tvingats gå till strid för att få bättre resurser i sitt arbete. Där har utgångs-punkten varit följande:
”Bra utbildade och betalda vårdare kan ge människor med handikapp bättre omsorg. Bra miljö för vårdpersonalen, som mindre grupper, är även en bra miljö för dem som har ett handikapp. Bra vårdarbete förutsätter att de som har det direkta ansvaret också får ett rejält inflytande”. (Bakk & Grunewald 1994, s.325) Inom omsorgen om funktionshindrade arbetar fler män och fler yngre personer än inom äldreomsorgen (Stockholms stads Kompetensfond, 2005). Detta är helt nya och färska siffror som presenteras i samband med projektet ”Lys, Kompa och Funka”.
En tillbakablick av lagen
Specialförfattningar för psykiskt utvecklingsstörda har funnits sedan 1944. Den lag som då infördes gällde undervisning och vård av ”bildbara sinnesslöa” och byggde på resonemanget att endast vissa var mottagliga för undervisning. De som inte var bildbara ställdes vid sidan om lagen. Denna lag ersattes 1955 av lagen om ”undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna” och gällde även för den som inte ansågs mottaglig för undervisning. Denna lag liksom dess föregångare var helt anstaltsinriktad och gjorde skillnad mellan undervisning och vård. Vissa barn ansågs inte tillgodogöra sig undervis-ning och för dem skulle det finnas vårdhem. En genomgripande reform gjordes 1967 och begreppet omsorg infördes, som omfattade både undervisning, vård, fritidsverk-samhet och boendeformer. I och med att träningsskolan infördes för dem som inte kunde tillgodogöra sig undervisningen i grundsärskolan, fick alla barn rätt till undervis-ning. Lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade barn berättigade till inackordering på elevhem, samt nödvändig vård och habilitering på landstingets bekostnad. LSS4 trädde i kraft den 1 januari 1994 och i samband med det upphävdes lagen (1985:568) om särskilda omsorger o psykiskt utvecklingsstörda med flera och lagen om elevhem för vissa rörelsehindrade barn.
4
Utbildningsfrågan
Antalet heltidsarbetande inom den kommunala sektorn var 370 000 år 20055 och av dessa är personal med yrken inom vård och omsorg den största kategorin, som står för drygt en tredjedel av alla anställningar. Den kvinnliga dominansen är hög, nästan 79 procent av anställningarna i kommunal regi innehas av kvinnor (Svenska Kommunför-bundet, 2005, s.8) och inom vård och omsorg är den så hög som 89 procent. För att få män att söka till omsorgsyrket är det viktigt enligt Socialstyrelsen (2003, del I, s. 27) att ge omsorgsyrket en tydligare identitet. Detta genom att bland annat yrkesbenämning och kompetenskrav klargörs. Det kan tolkas så att det krävs en förändring av omsorgsyrket för att locka fler män.
Utbildningskraven i kommunerna har sänkts under de senaste åren. Kompetensförsörj-ningen anses så allvarlig att nio myndigheter6fick i uppdrag av regeringen (Socialdepar-tementet, 2002-07-04) att utarbeta en gemensam plan för kompetensförsörjning inom kommunernas vård och omsorg om äldre och funktionshindrade personer. Förutom de nio myndigheterna har även Centrala studiestödsnämnden (CSN) deltagit i arbetet. Upp-draget redovisas i en rapport från Socialstyrelsen (2004) och den bygger på den analys av förutsättningarna för kompetensförsörjningen som de medverkande myndigheterna redovisade till regeringen i slutet av 2003 – Kompetensförsörjning inom vård och omsorg om äldre och funktionshindrade, del I och del II. Kraven på yrkeskompetens kommer att öka i den framtida omsorgen om äldre och funktionshindrade. Enligt rapporten bör den grundläggande kompetensen ha sin tyngdpunkt i sociala och pedago-giska moment inom omsorg och omvårdnad.
Fortsatta utbildningar, på vilket sätt och på vilken nivå, är något som tas i Stockholms stads Kompetensfond (2005, s.10). Den förändring som yrket genomgår borde också återspeglas i utbildningsnivån, där det idag inom omsorgen om funktionshindrade inte finns några krav på akademiska kunskaper. Medarbetare som medverkat i projektet menar att det skulle medverka till bättre omsorg för brukarna om fördjupade kunskaper fanns inom vissa områden. Karriär inom yrket skulle kunna utgöras av en ökad speciali-sering (a.a.).
551,2 procent av personalen arbetar heltid (Svenska Kommunförbundet, 2005 s. 8)
6Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetsmiljöverket, Högskoleverket, Integrationsverket, Migrationsverket,
Rekryteringsläget
Enligt kommunala beräkningar behöver ett stort antal personer anställas inom de närmaste tio åren och dessa fakta är bekymmersamma då det redan idag är svårt att rekrytera personal oavsett om de har omvårdnadsutbildning eller inte. Den formella utbildningsnivån bland personalen inom området är lågt och fyra av tio saknar en formell yrkesutbildning (Socialstyrelsen, 2003b, s. 28). Skälen till detta är bland annat ökat vårdbehov till följd av ett ökat antal personer i högre åldrar, samt ökade pensionsavgångar. I Socialstyrelsens skrift (2005) står det att personalvolymen bland kommunernas vård och omsorg om äldre och funktionshindrade personer ökade med fjorton procent mellan åren 1999 och 2003. Ökningen har varit störst inom handikappomsorgen.
Kompetens
VårdareSom vårdare har du, enligt Arbetsmarknadsverket (AMV) ett fritt och rörligt arbete, där du får ta stort ansvar. Förmågan att lyssna, vara närvarande, och visa empati är viktiga egenskaper i yrket. Dina arbetsuppgifter är väldigt varierande, beroende på vilket hjälpbehov brukarna har. Du ska inte göra sådant som brukarna klarar själv, utan vara ett stöd till självhjälp. Det kan också handla om tillsyn, att se till att de personer du har hand om äter, får sin medicin och får duscha. Vårdare har också många kontakter med de anhöriga. Ibland kan det ingå i dina arbetsuppgifter att vara kontaktperson åt en eller flera brukare. Då är det du som samordnar alla kontakter brukare har med vården och andra myndigheter. Arbetet kan vara tungt och det är bra om du har god fysik. Det är värdefullt att ha goda kunskaper i lyftteknik. (www.amv.se)
Utbildning till vårdare eller undersköterska
Lämplig utbildning till vårdbiträde och undersköterska får du genom att läsa det treåriga omvårdnadsprogrammet inom gymnasieskolan. Motsvarande utbildning kan finnas inom Komvux. Inom Komvux finns också påbyggnadsutbildningar i social omsorg och omvårdnad. De omfattar i regel ett år. För antagning krävs i regel omvårdnadsprogram-met eller motsvarande utbildning och ofta yrkeserfarenhet. Kvalificerad yrkesutbildning (KY) på eftergymnasial nivå finns flera utbildningar inom omsorgsområdet.
Utbildning-arna är i allmänhet på 80 poäng. Grundläggande behörighet för högskolestudier krävs alltid, men i övrigt kan kraven variera. Oftast bygger de på att man har vårdutbildning och/eller erfarenhet av vårdarbete.
Begreppet kompetens kontra yrkeskompetens
I Nordstedts svenska ordbok (1990) går det att läsa följande om ordet kompetens; 1 (tillräckligt) god förmåga (för viss verksamhet), utvidgning av kärnbetydelsen är egenskapen att uppfylla de formella kraven (för en viss tjänst). 2 laglig rätt att avgöra (viss typ av) ärende för myndighet. När sen synonymordlistan används så framträder ord som duglighet, kapacitet, talang, kunnande, färdighet, vetande, förmåga, begåvning, skicklighet, kvalifikation, know-how osv. Kompetens är en individs förmåga och vilja att utföra en uppgift genom att tillämpa kunskap och färdigheter (Socialstyrelsen, 2006a, s. 15). Yrkeskompetens som uttryck är sammansatt av kunskap och färdigheter (Socialstyrelsen, 2006b, s.12). Om att veta något om det som ska utföras är kunskap så är färdigheten att utföra det.
Vilken kompetens krävs?
De nio myndigheterna föreslår tio mål och tio åtgärder som ska stödja investeringar i bättre kompetens och arbetsmiljö (Socialstyrelsen, 2004). Några av målen som föreslås är att all personal skall minst ha grundläggande yrkeskompetens och att andelen perso-nal som har eftergymnasial utbildning skall öka. Några av de åtgärder som föreslås är högre kompetens och bättre utvecklingsmöjligheter, ett utvecklat omsorgsprogram, ett utökat vuxenlärande – ett omsorgslyft och en anpassad högre utbildning och forskning (a.a. s.7).
”Den grundläggande kompetensen bör ha sin tyngdpunkt i sociala och pedagogiska moment inom social omsorg och social omvårdnad” (Socialstyrelsen, 2004, s.18). Att ha kompetens i hur man stödjer människors förmågor samt kompenserar deras funk-tionsbrister individuellt är något som all personal bör ha. Vidare ska personal ha för-måga till samarbete, samt bra självkännedom och god orientering för omvärlden (a.a.).
Yrkesrollen för vård och omsorgsarbete är mångfacetterad som kräver både kunskap och känsla (Stiftelsen Trygghetsfonden, 1999). En ledare i form av ett stödjag som kan puffa på ibland, men också en som uppmuntrar, vågar tillåta och tar tillvara initiativ. Att
ständigt utveckla sin yrkesroll som ledare är en del av att vara professionell. Utveckling går ut på att våga vara självkritisk, men det behövs också en miljö som tillåter att det ibland blir fel (a.a.).
Handledning
På fler och fler arbetsplatser och olika verksamheter ökar behovet av handledningen som metod för lärande och utveckling. Den som svarar för handledning är oftast en specialpedagog. Behovet av handledning och att kunna reflektera över det som händer i mötet med barn, ungdomar och föräldrar har hörsammats på senare år. Syftet med hand-ledning är att stärka personalens yrkeskompetens, vilket i sin tur främjar barn och ung-domar i behov av särskilt stöd. Handal & Lauvås (2000) menar att handledningens funktion är att pedagogens kunskaper, erfarenheter, värderingar och den praktiska teorin ska utvecklas. Att tillsammans med handledaren tydliggöra de erfarenheter och tankar som pedagogen har är en viktig uppgift, samt att kunna presentera alternativ och att kunna diskutera konsekvenser av val.
Normell (2002) menar att när skolan diskuteras så handlar det nästan alltid om eleverna. I hennes bok sätts därför pedagogerna i fokus och den beskriver arbetet med att upprätthålla ett professionellt förhållningssätt. Hon skriver ”all mänsklig utveckling är beroende av nära relationer till andra människor” (a.a. s.59). Vi behöver människor som vill oss väl och tycker om oss från vår första dag till vår sista, men vi har också samma behov av att känna oss behövda av andra. Relationer har stor betydelse för lärandet. Vidare skriver Normell (2002) om hur önskemål om kompetensutveckling har blivit ett större behov och den förklaras av den snabba förändringstakten. ”Bra handledning innebär kompetensutveckling” (a.a. s. 77), menar hon och betydelsen av livslångt
lärande (min kursivering) som innebär utvecklingsprocesser där man kan se
förändringar över tid.
Att tillvarata och utveckla kompetensen i professionsgrupper som arbetar med männi-skor är något som Gjems (1997) skriver om. Här läggs handledningen upp på ett syste-matiskt sätt så att alla på bästa sätt kan utveckla sin yrkeskompetens. Huvudbudskapet är att genom handledning frigöra och utveckla kompetensen som deltagare från olika professioner har. Som en spridningseffekt av den nya kunskapen kommer det sociala
system, där arbetarna befinner sig, också att utveckla kompetens. Först och främst berör kompetensutvecklingen emellertid främst de människor som denne arbetar med. Det är alltså relationer mellan människor och deras omgivning som står i fokus (a.a.).
Vad säger lagen
Syftet med omsorg om funktionshindrade är att utifrån givna resurser ge en så god ser-vice och omvårdnad som möjligt till brukarna. Hur detta ska gå till regleras av många olika lagar, mål och riktlinjer. Exempel på lagar som styr verksamheten är lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), socialtjänstlagen (SoL) och hälso-och sjukvårdslagen (HSL). Vidare ger Socialstyrelsen ut föreskrifter hälso-och allmänna råd som talar om hur verksamheten ska bedrivas.
Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade (SFS 1993:387)
LSS har den nu upphävda Omsorgslagen som förebild. Omsorgslagen gav utvecklings-störda rätt till vissa omsorger, som räknades upp i lagen och dessa är till viss del komp-letterade i LSS. Den är en rättighetslag och innebär att den enskilde garanteras vissa samhällsinsatser som behövs för att leva ett gott liv. Landstinget och kommunen har en skyldighet att erbjuda insatsen ifråga. De bärande principerna är tillgänglighet, inflytan-de och självbestämmaninflytan-de, inflytan-delaktighet, helhetssyn och kontinuitet. En viktig målsättning för LSS är att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som lagen omfattar. Målet skall vara att den enskilde får möjligheter att leva som andra och tillförsäkras goda levnadsvillkor. LSS är en vidare, så kallad plus-lag, vilket innebär att LSS inte ”tar över” annan lagstiftning. Annan lagstiftning såsom SoL och HSL som LSS kan alltså förekomma samtidigt hos en och samma person, vilket är nödvändigt många gånger. Samhällets grundläggande trygghet finns i basen och när inte det är tillräckligt tillämpas LSS. Sjöberg (1999, s.14) visar detta med en triangel.
SoL HSL
Lite kort om de olika LSS-insatserna som berör denna studie
Korttidsvistelse/boende
Denna insats fungerar för båda parter, det vill säga att barnen/ungdomarna får miljöombyte och avkoppling från föräldrarna samt att de anhöriga får avlösning i omvårdnadsarbetet. Korttidsvistelse kan vara ett alternativ till avlösarservice, där de anhöriga ges möjlighet att uträtta sysslor utanför hemmet. Vistelsen kan läggas i stödfamilj eller korttidshem och även lägervistelser av olika slag kan utgöra en form av korttidsvistelse.
Korttidstillsyn
Skolungdom över 12 år berörs inte av kommunens skyldighet att bedriva fritidsverk-samhet, därför får barn och ungdomar som omfattas LSS genom lagen rätt till korttids-tillsyn utanför det egna hemmet före och efter skoldagen, under lovdagar, studiedagar och längre skollov. Det fungerar med andra ord precis som skolbarnsomsorgen med den enda skillnaden att åldersmässigt blir det förlängt fram till det året som studenten tas.
Boende för barn och ungdomar
Barn och ungdomar som trots olika stödåtgärder inte kan bo kvar hos sina föräldrar har rätt till boende i familjehem eller i bostad med särskild service för barn och ungdomar. Med familjehem menas att man bor hos en annan familj än den egna. För en del kan bostad med särskild service vara det bästa alternativet. Ofta kan det vara att tillgodose komplicerade omvårdnadsbehov och det kan röra sig om bostäder där förstärkta resurser av olika slag kan finnas, till exempel takliftar för olika typer av lyft eller en mer struktu-rerad tillvaro i form av tydliggörande pedagogik.
Lagens intentioner kopplat till teoribegrepp
Verksamheten ska enligt lagen främja jämlikhet i levnadsvillkoren och full delaktighet i samhällslivet för de personer som lagen gäller. Målet är att få leva som alla andra och verksamheten ska vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt (LSS, 1993:387). Intentionerna i lagen att varje människa ska få ha kontroll över sitt eget liv och få leva det så självständigt som möjligt är överensstämmande med be-greppet empowerment. För människor som befinner sig i ett socialt underläge kan samhället och dess institutioner förhålla sig till på två olika sätt menar Starrin (2000), det ena är det paternalistiska sättet och det andra det empowermentinriktade sättet.
Empowerment
Starrin (2000) skriver om de funktionshindrades kamp mot förtryck, marginalisering, fördomar, ignorans och institutionell diskriminering och den långa historia som finns bakom detta. Under de senaste 25 åren har kampen mot fördomarna och förtrycket varit framgångsrik. Idag höjer människor sina röster mot den behandling de varit utsatta för och att de vill ha makten över det egna livet – rätten till att få bestämma själva – eller för att uttrycka det med ett annat ord, empowerment. Begreppet har en kort historia. Enligt Starrin (2000) har empowerment blivit ett populärt begrepp hos framför allt de som jobbar med utvecklings- och förändringsfrågor. I den vetenskapliga litteraturen började det användas i diskussioner om lokal utveckling, lokalt självstyre, aktivism och social mobilisering i slutet på 1970-talet. Begreppet växte fram under 1960-talet i USA med de sociala proteströrelserna och med de idéer om självhjälp som lanserades under 1970-talet. Termen ”empowerment” förekommer sällan i engelsk-svenska ordböcker och det finns enligt Starrin (2000) inte någon bra översättning av den. Ordet eller termen empower har två betydelser som är relaterade till varandra: 1. att ge makt eller auktoritet till och 2. att ge möjlighet eller tillåtelse. Rötterna till termen går att finna i det latinska ordet potere som betyder ”to be able to”, det vill säga att vara förmögen att (a.a.).
Ordet empowerment ger associationer till egenskaper som självtillit, stolthet, delaktig-het, makt, egenkontroll, kompetens, självstyre och liknade. I många definitioner av termen nämns känslan av kontroll över det egna livet, en känsla av att vara herre över sig själv och sin situation. Samarbete och deltagande nämns också som viktiga be-ståndsdelar för termen (Starrin, 2000). Han avgränsar för enkelhetens skull empower-ment till att omfatta aktiviteter som är inriktade mot att öka människors kontroll över sina liv. Det kan innefatta dels en utveckling mot ett speciellt sätt att tänka om sig själv, dels att människan uppmärksammar att strukturerna i samhället faktiskt kan modifieras eller förändras. Därmed refererar termen både till den subjektiva erfarenheten och den objektiva verkligheten, till människans yttre och inre förhållanden, till insikt och utsikt, både till känsla och till kunskap (a.a.).
Paternalism
Starrin (2000) menar att det paternalistiska sättet bygger på över- och underordning och på en uppfattning om överlägsenhet. Där hävdas att vanliga människor i allmänhet och
utsatta människor i synnerhet inte är kompetenta nog för att själva bestämma vad som är bäst för dem. Den bedömningen är lämnat åt en ”expert” eller en myndighet att bes-tämma. Paternalismen ger sken av att förtryckaren är välvillig och beskyddande, men detta är skenbart och det är en falsk kärlek till klienterna eller medborgarna. Den är falsk därför att den så kallade ”ledaren” bara bryr sig om dem när det tjänar det egna intresset. Den mest iögonfallande aspekten är när de funktionshindrade behandlas som barn, eller människor med samma egenskaper som barn, av myndigheter och andra.
Denna föreställning om över- och underordning har fortfarande en stark ställning inom arbetslivet, inom myndighetsutövning, inom politiken, inom skolan och inom såväl offentlig som privat sektor. Att utfärda direktiv och utöva kontroll är utmärkande drag, menar Starrin (2000). Maktens beroende av materiella eller politiska resurser, som pengar eller politiska röster, är kanske det vanligaste sättet att tänka om makt. Makt har kommit till att uppfattas som ett nollsummespel, som innebär att ökad makt åt en person innebär automatiskt minskad makt åt en annan. Utgångspunkten är att makt finns i be-gränsad mängd och för att få det måste individer och grupper konkurrera med varandra, det blir en fråga om att vinna eller försvinna. Betraktas makt på detta sätt utgör konkurrens snarare än samarbete den värderingsmässiga grunden för människans existens (a.a.).
Samarbetsinriktat arbetssätt
När Starrin (2000) talar om det samarbetsinriktade arbetssättet, talar han om två förhåll-anden. Det första är att knappa resurser inte egentligen är det utan att de faktiskt är förnybara. För det andra att makt kan vara expanderande. Nollsummespelet är enbart missledande och inskränkt. Att dela med sig av sin personliga makt med exempelvis handledning, föräldraskap och rådgivning representerar en hög mänsklig nivå som skulle kunna spridas till andra sfärer i samhället. I många framställningar av empowerment ligger fördelningen av de knappa resurserna som en central fråga och positiva effekter bäst uppnås med samarbete och samverkan (a.a.).
Tidigare forskning
Personalen som arbetar med funktionshindrade barn och ungdomar har olika yrkesbe-nämningar såsom vårdare, skötare, boendestödjare, personlig assistent och
habiliterings-assistent. Det finns inte mycket studier gjorda som jag har funnit om omvårdnadsperso-nal och dess yrkeskompetens inom omsorgen om funktionshindrade. De få studier som finns har främst berört yrkesgruppen personlig assistent eller vårdbiträde inom äldreom-sorgen.
Törnquist (2004) tar upp i sin avhandling ”Vad ska man kunna och hur ska man vara” enhetschefers och vårdbiträdets yrkeskompetens inom äldreomsorgen. Enhetschefers och vårdbiträdens personliga kompetens ses som viktigare än formell utbildning och yrkeskunskaper, visar ett av avhandlingens huvudresultat. Det erfarenhetsmässiga mate-rialet tydliggör skillnad mellan hur yrkesgrupperna talar om sin yrkeskompetens och hur arbetet utförs. Ur ett historiskt perspektiv tas där upp både enhetschefernas och vårdbi-trädenas utbildning och kompetens. När den formella utbildningen blir inskriven i ett dokument, betraktas den utan värde och betydelse för yrkeskompetens. Detta innebär också att arbetsuppgifterna som socialt arbete, hushållsarbete och omsorgs- och omvårdnadsarbete får en undanskymd roll, om de överhuvudtaget nämns. Ledarkun-skaper är för enhetscheferna den viktigaste yrkeskompetensen för anställning och tro-värdighet. Då är kunskaperna i budget och ekonomi det som kan göras synlig och prob-lematiseras. Om däremot inte ekonomikunskaperna är tillräckliga blir valet istället att utgå från den äldres omsorgsbehov.
Avhandlingen som Drugge (2003) skrivit tar upp lärande och kunskap och hur det i all mänsklig praktik skapas olika förutsättningar och villkor för lärande. Arbetet i hemtjän-sten förutsätter vissa specifika färdigheter och kunskaper. Det får följder om inte perso-nalen eller organisationens sociala strukturer lär sig dessa färdigheter och kunskaper för både vårdpersonal och vårdtagare. Konsekvenserna kan bestå i olika brister i bemötande gentemot vårdtagarna. Det centrala begreppet i studien är att ha ett lärande förhållnings-sätt, men för att förstå det måste man fråga sig vad det är man inte kan eller vet och vad man behöver lära sig. Då kommer insikten av att det inte går att göra saker bättre och bättre, utan att det handlar istället om att hela tiden lära sig av andra, lära sig något nytt och att lära sig att förstå de saker man gör på ett nytt och spännande sätt.
Socialstyrelsen
Regeringsuppdraget fick socialstyrelsen tillsammans med nio andra myndigheter för hur staten kan bidra till att skapa bättre förutsättningar för kommunernas kompetensförsörj-ning inom vården och omsorgen om äldre och funktionshindrade. I det första steget analyserades förutsättningarna för kompetensutvecklingen. Arbetet redovisades i två steg ”Kompetensförsörjning inom vård och omsorg, del I – överväganden och bedömningar, del II – faktagrund och beräkningar” (Socialstyrelsen, 2003a). I rapporten ”Investera nu” (Socialstyrelsen, 2004) redovisas myndigheternas förslag till handlings-plan. Denna rapport bygger på den analys av förutsättningarna för kompetensförsörj-ningen som redovisades till regeringen i oktober 2003. Sammanlagt tio mål och lika många åtgärder föreslås i rapporten och läggs fast i en tioårig handlingsplan, som ska stödja investeringar i bättre arbetsmiljö och kompetens.
Lys, Kompa och Funka(Stockholms stads Kompetensfond, 2005)
I Stockholm stad pågår sedan 2002 ett stort projekt som är en samlad satsning på kompetensutveckling inom omsorgen om funktionshindrade. Det är heltäckande verk-samhetsutveckling och namnet är en sammandragning av ”Sätt ljuset på verksamheten, komplettera varandra så att livet fungerar för brukaren”. För att lyckas med att ändra och stärka omsorgen om funktionshindrade krävs att alla inblandade är delaktiga; chefer, biståndshandläggare och samordnare. I och med det skapas förutsättningarna för ett långsiktigt samarbete och erfarenhetsutbyte. Samtidigt som behoven ökar tyder mycket på att resurserna inte kommer att öka i samma omfattning. Därför behövs nya arbetsmetoder och tekniska lösningar som samtidigt bidrar till att öka kvaliteten och effektiviteten i tjänsterna. För att bygga hållbara strukturer för kompetensutveckling och kompetensutnyttjande, är det nödvändigt att tydliggöra synen på detta. Kompetensut-veckling är mer än att skicka folk på kurs för att lära nya teorier och färdigheter. Det handlar mer om hur arbete, organisation, och ledning tillsammans med formella utbildningssituationer kan skapa förändring hos såväl individer som verksamheter.
Kommunens egen enkätundersökning
I den undersökta kommunen har det gjorts en enkät som riktar sig till alla anställda inom LSS. Frågor i undersökningen som rör uppdraget i kommunen, har nästan hälften
svarat att de inte känner till kommunens övergripande målprogram. Samtidigt svarar 80 procent positivt på frågan om de känner att de genom sitt arbete bidrar till att uppfylla kommunens övergripande målprogram. Överlag är personalen positiv och känner sig delaktiga på sina arbetsplatser. De känner att de har tillgång till den information som behövs för att utföra arbetsuppgifterna. Det som upplevs som mer negativt är bland annat frågor som rör samarbetet med den närmaste chefen och hur konflikter på arbetsplatsen hanteras. Där får också frågor som rör utvecklings- och lönesamtalen med den närmaste chefen svaga siffror. Det finns dock en positiv inställning till att idéer och förslag på arbetsplatsen tas omhand på ett bra sätt. I ledarskapsfrågor har de flesta förtroende till sin närmaste chef, men endast hälften har förtroende för den högsta ledningen. Att ge återkoppling/feedback till sina arbetskamrater och att själv få det är något som synes självklart för de flesta, men endast en av tre känner att de får det av sin chef. Överlag är personalen positiv till och känner att de har kompetensen som motsvarar de krav som ställs på arbetet och de känner också att den tillvaratas på ett bra sätt. Det finns en stor grupp som känner att de inte får det stöd de behöver för sin kompetensutveckling av sin närmaste chef. Siffrorna visar på en genomgående positiv syn på frågor som handlar om jämställdhet oavsett kön, sexuell läggning, ålder, yrkesgrupp och etnisk tillhörighet. I allmänhet trivs personalen på sin arbetsplats och med sina arbetsuppgifter. De känner också gemenskap och ser positivt på sin framtida arbetssituation inom kommunen. Att arbeta aktivt för att förbättra arbetsmiljön upplevs av en av fyra som negativt och nästan lika stor andel känner att arbetstiden inte räcker till att utföra arbetsuppgifterna. Avslutningsvis sammanfattar 88 procent att de trivs mycket bra med sitt arbete och sin arbetssituation.
7 METOD
Allmänt om metod
Att välja vilken metod som skulle vara bäst för att kunna svara på mina frågor innebär att jag först måste välja från vilken synvinkel dessa skulle bli besvarade. Skulle jag ha djup eller var det bredden jag var ute efter, eller var det rent av mest intressant att få en bild av vad de som befinner sig på organisationsnivå anser. Något som hade varit intre-ssant hade varit att få göra några djupintervjuer med uppdragsgivaren, kommunen med dess politiker och verksamhetschefer, för att få veta vilka kompetenser de anser viktiga när de rekryterar personal och vad de gör för att vidareutbilda personal som varit i verk-samheten en längre tid. För att sedan gå ut och göra enkät riktad till medarbetare och göra en faktisk kartläggning av hur kompetensen ser ut. Vad krävs det för kompetens och hur man sörjer för att den erhålls?
En annan intressant vinkling hade varit att göra en fallbeskrivning runt omkring ett barn, där situationen många gånger kan ha varit kaotisk. Trots att det funnits många personer runt omkring detta barn, så har man ändå inte fått vardagen att fungera optimalt. Detta medför dock en hel del etiska bekymmer med sig, men också det faktum att arbetet blir begränsat tidsmässigt. Då skulle även de som jobbar närmast ungdomen på skolan, korttidsboendet och tillsynen behöva bli involverade. För att få föräldrarna med sig i arbetet, så krävs att även de skulle avsätta sin tid till förfogande. Det ska inte heller gå och räkna ut vem arbetet faktiskt handlar om, vilket inte är så svårt i kommu-ner oavsett om de är stora eller inte. De som redan har ett LSS beslut7för sitt barn/ung-dom, de är inte så många och då med rädsla att det ska komma fram saker av känslig karaktär innebär etiska överväganden.
För att få fram en bred bild av vad de funktionshindrade barnen och ungdomarna själva anser om sin situation, skulle en undersökning riktad mot dem innebära dels kommunikativa men också etiska överväganden. Hur skulle de uppfatta mina frågor, alla skulle inte kunna svara på dessa av just den anledningen att de har ett handikapp
7
och skulle då den som svarar i deras ställe kunna ge en sann bild av hur det förhåller sig. Det finns några undersökningar där funktionshindrade har deltagit, med skiftande resultat, många gånger beroende på hur frågorna har uppfattats.
För att kunna nå fler människor än vad som är möjligt vid intervjuer (Stúkat, 2005) och för att skapa en så bred bild som möjligt över hur kompetensen ser ut i en vald kommun, skulle jag kunna välja att göra en enkätundersökning. ”Att få svar från en större grupp ger kraft åt resultaten och möjligheten att generalisera sina resultat blir så mycket större än vid intervjuundersökningar med några få personer” (a.a. s.42).
Om man vill ta reda på vad människor faktiskt gör och inte bara vad de säger att de gör (Stúkat, 2005) kan man använda sig av observationen som metod. Det har dock inte varit aktuellt för denna studie, då jag vill ha reda på deras uppfattningar om sin kompe-tens och behovet av fortbildning och stöd i det dagliga arbetet. Av samma anledning är heller inte dokumentanalys eller experiment lämpliga som verktyg till att söka kunskap. Vid dokumentanalys är det djupet man är ute efter och för det krävs att det finns doku-ment att analysera. Som jag nämnt innan så finns det inte mycket forskat om just kompetens bland de som arbetar med personer med funktionshinder.
Metodval
Jag valde att göra en kvantitativ studie då jag ville skaffa mig en uppfattning om hur kompetensen kan se ut bland dem som arbetar med barn och ungdomar med funktions-hinder i en vald kommun. Hur ser man på behovet av fortbildning, stöd och handledning och om anser man sig ha tillräckliga kunskaper för sina arbetsuppgifter. Därför blev valet av undersökningsform att utarbeta en enkät, för att dra slutsatser med utgångs-punkt i resultaten. Undersökningen är en totalundersökning och inget urval har gjorts, utan den skulle gå ut till alla som arbetar med funktionshindrade barn och ungdomar inom LSS8 i en vald mellanstor kommun. Att välja enkät som undersökningsmetod var det bästa sättet att skaffa sig en representativ överblick av det rådande läget. Det hade varit intressant att göra jämförelser med någon annan kommun, men LSS verksamheten ser väldigt olika ut i varje kommun och det fanns heller inte utrymme för detta tidsmässigt.
8
Enkät
Hur väljer man frågor till en enkät? Jag hade ringat in några områden som skulle behandla mina frågeställningar. Dessa var kompetens, behovet av fortbildning och stöd, arbetssituationen. Utifrån dessa områden skulle jag utforma frågor till enkäten. Att vara noga med formuleringen av frågorna är viktigt för att de ska vara entydiga, men de får heller inte vara för krångliga. Jag hittade några rapporter på Socialstyrelsens hemsida9 som behandlade några av mina valda områden och som innehöll färdigställda enkäter. En del av frågorna skulle jag kunna använda rakt av, i övrigt skulle det vara möjligt med viss anpassning av dessa. Via e-post tog jag kontakt med dem som hade skrivit dessa två rapporter; ”Yrkeskunnande, lärande och utveckling inom vård och omsorg” (Socialstyrelsen, 2003b), ”Tid för vård och omsorg” (Socialstyrelsen, 2005) och frågade om jag kunde få använda mig av delar av dessa enkäter. Detta visade sig inte vara något problem alls.
Jag valde att ha formen av ett delvis strukturerat frågeformulär med fastställda ternativ (Trost, 2001) så långt det var möjligt och jag ville undvika udda antal svarsal-ternativ för att det skulle bli nödvändigt att ta ställning för den som svarar. Av samma anledning ville jag så långt som möjligt undvika ”vet ej” frågor. I slutet av undersök-ningen placerade jag en öppen fråga, där den svarade skulle kunna skriva om denne hade något att tillägga. Min strävan var att undvika följdfrågor och i synnerhet öppna sådana som Trost (2001) rekommenderar. Stúkat (2005) skriver att ”man bör visserligen vara konsekvent med avseende på typ av frågor och alternativ men vissa avsteg kan ändå göras om man är säker på att det inte förvirrar den svarande” (s.46). Att ha många påståendesatser varnas det för (a.a.), han menar på att det kan trötta ut den som ska svara, gör att de bara svarar på måfå till slut eller att de helt enkelt glömmer bort vad svarsalternativen handlar om. Allt detta gjorde att jag arbetade för att ha en blandning av olika slags frågor i min undersökning. Jag varvade frågor som var delvis öppna, såsom bakgrundsfrågorna med frågor som påstående att ta ställning till. Misivbrevet (bilaga 1) utformades och skickades ut tillsammans med enkäten (bilaga 2).
9
Pilotstudie
När sammanställningen av enkäten var gjord var det min tanke att därefter göra en pilot-studie bland personal som inte ingår i undersökningsgruppen. Syftet var att få återkopp-ling om vad som var bra och om frågorna hade relevans. Trots en positiv inställning av dem som ingick i pilotgruppen så prioriterades inte besvarandet av enkäten på det sätt som jag hade hoppats. De tyckte att den var bra, vilket medförde att det inte gavs någon vidare konstruktiv kritik på själva enkäten. Studien hade kunnat ge mer om jag hade förberett frågor som jag funderat över och haft dessa med vid undersökningstillfället.
Undersökningsgrupp
Jag tog kontakt med en av enhetscheferna för LSS verksamheten i en mellanstor kommun. Där presenterades idéer och tankar om att få göra en undersökning bland personal som arbetar med funktionshindrade. Vid mötet diskuterades vilka som skulle kunna omfattas av undersökningen. I samspråk bestämdes att undersökningen skulle omfatta de som arbetar med barn och ungdomar med funktionshinder.
Sammanlagt skulle gruppen bestå av 75 stycken, vilket dock visade sig inte stämma när enkäterna samlades in. Det totala antalet medverkande kom slutligen att bli 55 till antalet, varav 43 valde att delta i undersökningen. Av dessa är 34 kvinnor och resten är män.
Vid ett senare tillfälle när enkäten och syftet presenterades hade enhetschefen kontaktat de övriga enhetscheferna för att kontrollera att det inte fanns några invändningar för undersökningens genomförande. Enhetscheferna var måna om att det skulle vara ett enkelt språk för att undvika missförstånd.
Bakgrundsfrågorna i enkäten består av frågor som rör kön, ålder, befattning, anställ-ningsform och högsta utbildning. De fick också uppge sin ungefärliga inkomst. Denna fråga kan vara känslig, speciellt med tanke på att många känner sig underbetalda eller om de har en annan nivå på lönen än sina kollegor.
Datainsamling
Det bestämdes att enkäten skulle skickas ut med e-post till alla berörda. Personalen skulle själva få skriva ut enkäten och lägga den i kuvert som vid ett senare tillfälle skulle samlas in. Sammanlagt rörde det sig om sju olika arbetsplatser. Då respektive arbetsplats hade sina arbetsplatsträffar skulle det vara enkelt att träffa alla medarbetare och presentera undersökningen. Detta visade sig dock inte vara genomförbart på alla arbetsplatser, några hade redan haft sina möten. Efter den första ”insamlingen” hade jag fått in drygt hälften av enkäterna. Varefter jag skickade ut en påminnelse till alla där jag berättade att det var viktigt att de svarade så att inte undersökningen skulle bli missvi-sande. Vid besöken och insamlingen hade jag med mig oifyllda enkäter för att kunna dela ut till dem som eventuellt hade missat e-posten.
Databearbetning
När enkäterna var besvarade var det dags för att göra en databearbetning av medarbe-tarnas svar. Databearbetningen gjordes med hjälp utav programmet SPSS10. Detta program finns att tillgå på Malmö högskolas hemsida. Programmet anses vara det ledande verktyget för statistisk bearbetning. Den har enkel utformning och är användarvänlig. En oväntad svårighet är att programmet ger oändligt många möjligheter till att analysera och presentera data.
Tillförlitlighet
Undersökningsguppen kom att bli alla som arbetar med barn och ungdomar med funktionshinder i en mellanstor kommun. Inget urval har gjorts, utan undersökningen har formen av en totalundersökning. Förklaringen till att gruppen blev mindre än vad som från början var menat är att några ur personalen var sjukskrivna, en del hade friår och andra var föräldralediga. Jag hade inkluderat de timanställda i undersökningen, det visade sig dock att alla inte hade tillgång till e-post. På en av arbetsplatserna hade en ur personalen skrivit ut enkäten åt hela arbetslaget och inkluderat sina timanställda.
Reliabilitet
10
För att få det gensvar och kritik av pilotstudien, hade det varit bra om det utformats några tankar och frågor i förväg som fanns vid utformandet av den. Vissa av frågorna, visade det sig, hade behövt ytterligare svarsalternativ och där hade de svarande skrivit vid sidan om. Det kunde gälla frågor där de inte visste svaret eller att det var otydligt definierat vad som menades.
På några arbetsplatser pågick omorganisation och där kunde frågorna om den nuvarande arbetssituationen vara känsliga. Den ena arbetsplatsen kunde personalen vara mycket positiv till omorganisation, medan man på en annan arbetsplats oroade sig över hur andra skulle anamma den pedagogik och struktur som hade byggts upp. Det fanns också orosmoment med den nya arbetslagsstiftningen11 och vad den skulle komma att innebära. Självklart påverkas svaren av hur verksamheten ser ut för stunden, men min mening är att det alltid finns orosmoment vid arbetsplatser när undersökningar görs. Det fanns de som påpekade att svaren varit annorlunda om undersökningen gjorts vid ett senare tillfälle. Därmed kan beständigheten i undersökningen vara tämligen oviss. De faktorer som jag har räknat upp, skulle kunna ha viss påverkan på resultatet om under-sökningen gjorts om idag. Utfallet har varierat från en arbetsplats till annan, från 55 till 100 procent.
Validitet
Svaranden har fått ta ställning till några påståenden på en skala från stämmer inte alls till stämmer helt. Hur de upplevt variabelns värde eller om de uppfattat avstånden mellan är svårt att bedöma, men några hade önskat att där fanns ett ”mittenalternativ” och de inte behövde ta ställning. Detta hade några av de svarande själva skrivit i enkä-ten. De hade besvarat frågan men gjort en notis vid sidan om. Det samma gäller även för hur svaranden har uppfattat frågorna. De har svarat efter sin tolkning och sin erfarenhet. Därmed går det inte att fastställa de olika variablernas värde. Deras svar anger om något är mer eller mindre möjligt, mer eller mindre sant osv. Detta gör att man inte kan utgå från att undersökningen är exakt, men mitt syfte har hela tiden varit att göra en kartläggning av den rådande situation som finns.
11
Generaliserbarhet
Om jag redan från början utgår från att ett arbete inom vård och omsorg med funktions-hindrade personer är ett kvinnoyrke, som de gjorda studierna och historikgenomgången under litteraturgenomgången konstaterat, så kan resultatet delvis generaliseras. Under-sökningen är en totalundersökning och resultatet är representativt för den undersökta kommunen. Även om undersökningsgruppen är relativt liten anser jag att jag har fått en representativ bild för hur det ser ut i den valda kommunen. En svarsfrekvens på 78 pro-cent är tillfredsställande och denna brukar ligga mellan 75 till 85 propro-cent.
Etik
Alla deltagande i studien har blivit informerade om dess syfte och samtyckt till medver-kan. De har även blivit upplysta om att om de vill kan de avbryta deltagandet. I några av fallen där deltagare själva sagt att de inte vill medverka i undersökningen. Där har ytterligare försök till att motivera gjorts utan framgång, respekterat deras beslut i att avböja från att medverka.
Alla som skulle medverka i studien blev informerade om detta, dels av de egna enhets-cheferna och därefter även av mig. På så sätt minimerades de missförstånd som skulle kunna dyka upp. I missivet togs syftet med undersökningen upp och där ingick en kortfattad beskrivning av mig själv. I den framgick också vad och var jag studerade med e-post adresser och telefonnummer till mig själv och till handledaren.
De som var berörda av studien har informerats och försäkrats anonymitet. Det ska heller inte gå att räkna ut i vilken kommun studien är gjord. På samma sätt har de informerats om att inga enskilda svar kommer att redovisas och i de fall där det kan vara lätt att spåra vem det är som svarat, tex om det är en manlig vårdare med viss kompetens, har resultaten belysts från en annan vinkel.
7 RESULTAT
Syftet med detta arbete är att kartlägga vilka olika kompetenser som finns representerade bland dem som arbetar med funktionshindrade barn och ungdomar inom en LSS verksamhet. Därför blir det nödvändigt att redovisa bakgrundsfrågorna mer utförligt än vad som vanligen är fallet. Resultatet är uppdelat i underrubriker med början i bakgrundsfrågorna, som följs av utvecklings- och utbildningsmöjligheterna, nuvarande arbetssituation och avslutningsvis tas resultaten om handledning upp. Resultaten från enkäten kommer att redovisas dels i antal och dels i procent beräknat på andelen svar. Dessutom delas resultaten upp utifrån de frågor som enkäten består av, men också utifrån förhållandet kvinnor och män för att se om där finns några skillnader.
Bakgrundsfrågor
Enkäten har besvarats av sammanlagt 43 stycken personer. Alla arbetar inom vården och omsorgen om funktionshindrade i en vald kommun. Undersökningen är en totalundersökning och den har gått ut till samtliga anställda inom LSS verksamheten, som arbetar med barn och ungdomar.
Kön, medelålder, befattning och medelinkomst
Av hela undersökningsgruppen består 34 stycken av kvinnor (79 procent) och 9 stycken män (21 procent), vilket visar att det är en kvinnodominerad arbetsplats. Medelålder för personalen som arbetar inom verksamheten är 32 år och medelåldern ökar i takt med arbetserfarenhet till 42 år för dem som jobbat mer än tio år i verksamheten.
Tabell 1. Fördelning av olika befattning
Antal Procent vårdare 27 62,8 undersköterska 10 23,3 fritidsledare 2 4,7 fritidspedagog 2 4,7 utvecklingspedagog 1 2,3 samordnare 1 2,3 Total 43 100,0
Den största gruppen som arbetar inom vården och omsorgen om funktionshindrade barn och ungdomar är vårdare eller undersköterskor. Några har uppgett habiliteringsassistent, handledare, barnskötare och undersköterska tillsammans med vårdare som sin befattning. Vid de tillfällen har jag placerat dem som vårdare.
Tabell 2. Medelinkomst efter arbetslivserfarenhet
Arbetserfarenhet Medellön Antal svar Kortare än 1 år 10000 1 1-2 år 15375 4 3-5 år 15922 8 6-10 år 18302 9 Mer än 10 år 18022 7 Total 16888 29
Här kan vara värt att notera att medellönen är lägre för personer som arbetat mer än tio år inom yrket än för de som arbetat 6-10 år. Den största skillnaden är dock mellan dem som arbetat 3-5 år och 6-10 år i yrket, där skillnaden i medellön är cirka 2400 kronor. En stor del av undersökningsgruppen har avstått från att svara på frågan om lön. Där finner vi ett internt bortfall som uppgår till närmare 33 procent. Medellönen för hela personalkategorin är ungefär 16 900 kronor.
Anställningsform och utbildning
En del frågetecken har funnits i frågan om tillsvidareanställning. Förut har det hetat att vara fastanställd, men då det ändrades för ett antal år sen valde jag att använda begreppet tillsvidareanställning. De flesta som har svarat på enkäten är tillsvidareanställda i kommunen. Vikarierna utgör tio procent av de svarande. Endast en av de svarande har svarat annat och angett lönebidrag från arbetsförmedlingen som anställningsform.
Tabell 3. Anställningsform Antal Procent Sammanlagd Procent Månadsanställd - heltid 13 30,2 32,5 Månadsanställd - deltid 24 55,8 92,5 Timanställd 3 7,0 100,0 Total 40 93,0 Svar Saknas 3 7,0 Total 43 100,0
Av de svar som saknas har samtliga angett att de är tillsvidareanställda och en har skrivit fastanställd. Det har dock inte gått att räkna ut om de är anställda på heltid eller deltid och därför redovisas dessa som svar saknas.
Tabell 4. Högsta utbildning
Antal Procent Högskoleutbildning 9 20,9 Gymnasieutbildning 22 51,2 Kortare fortbildningar 1 2,3 Vidareutbildningar 7 16,3 Annat 4 9,3 Total 43 100,0
De som har lägst gymnasiekompetens som grundutbildning, tillsammans med dem som har högskoleutbildning, utgörs sammanlagt av 72 procent. I övrigt har 28 procent gått kortare fortbildningar och vidareutbildningar inom komvux, KY12-utbildning och kortare kurser på folkhögskola eller högskola.
Utvecklings och utbildningsmöjligheter på arbetsplatsen
Följande frågor presenterades som påståenden där de frågade fick ta ställning till hur de upplevde situationen. De fick ta ställning på en fyrgradig skala från stämmer inte alls till stämmer helt. Avslutningsvis fick de svara om de saknade någon utbildning som skulle vara nyttig för dem i arbetslivet. På sista frågan fick de lista de tre mest viktiga alternativen för dem, för att de skulle få tillräckliga utvecklingsmöjligheter på sin arbetsplats.
12
Yrkesutbildning, utveckling och kurser
Tabell 5. Tillräcklig yrkesutbildning
Yrkesutbildning Total stämmer
inte alls stämmer helt
Man Antal 0 1 5 3 9 Procent inom kön ,0% 11,1% 55,6% 33,3% 100,0% Kvinna Antal 0 2 13 19 34 Procent inom kön ,0% 5,9% 38,2% 55,9% 100,0% Total Antal 0 3 18 22 43 Procent inom kön ,0% 7,0% 41,9% 51,2% 100,0%
De flesta anser sig ha tillräcklig yrkesutbildning för sina arbetsuppgifter, däremot har inte någon svarat stämmer inte alls. 56 procent av kvinnorna stämmer helt till ha tillräcklig yrkesutbildning, medan nästa lika många män procentuellt placerar sig aningen under.
Tabell 6. Utvecklingsmöjligheter Det finns utvecklingsmöjligheter för dig på din arbetsplats
Utvecklingsmöjligheter Total stämmer
inte alls stämmer helt
Man Antal 1 0 4 4 9 Procent inom kön 11,1% ,0% 44,4% 44,4% 100,0% Kvinna Antal 2 8 11 13 34 Procent inom kön 5,9% 23,5% 32,4% 38,2% 100,0% Total Antal 3 8 15 17 43 Procent inom kön 7,0% 18,6% 34,9% 39,5% 100,0%
Här är majoriteten av både män och kvinnor till att det finns utvecklingsmöjligheter för dem i sitt arbete. De som har svarat stämmer något och stämmer inte alls utgörs sammanlagt av 25 procent. Männen ställer sig procentuellt sett aningen mer positiva än kvinnorna i denna fråga, drygt 88 mot 70 procent.
Tabell 7. Lämpliga kurser Du har möjlighet att gå lämpliga kurser på din arbetsplats
Kurser Total
stämmer
inte alls stämmer helt
Man Antal 1 3 3 2 9 Procent inom kön 11,1% 33,3% 33,3% 22,2% 100,0% Kvinna Antal 3 7 15 8 33 Procent inom kön 9,1% 21,2% 45,5% 24,2% 100,0% Total Antal 4 10 18 10 42 Procent inom kön 9,5% 23,8% 42,9% 23,8% 100,0%
Fortfarande är de flesta mer positiva till att de har möjlighet att gå lämpliga kurser på sin arbetsplats. Här finns också en som inte har svarat på frågan, det kanske hade behövts ett vet ej alternativ då det inte framgick i enkäten vad som menas med lämpliga kurser. I denna fråga är det kvinnorna som är aningen mer positiva med 70 mot 55 procent.
Studieledighet, finansiering, nya arbetsuppgifter och löneökning
Följande frågor behandlar möjligheterna till studier och om att få dessa finansierade av arbetsgivaren, möjligheten till nya arbetsuppgifter därefter och om möjligheten till bättre betalt ökar. Vart och ett av påståendena saknar svar och detta svarsbortfall uppgår från sju till cirka tio procent. Några av de svarande har själva skrivit vet ej vid påståendet, vilket tyder på att det alternativet hade varit bra att ha med.
Tabell 8. Möjlighet till studieledighet Du har möjlighet att få ledigt för
studier på din arbetsplats
Studieledighet Total stämmer
inte alls stämmer helt
Man Antal 0 1 4 4 9 Procent inom kön ,0% 11,1% 44,4% 44,4% 100,0% Kvinna Antal 3 1 7 20 31 Procent inom kön 9,7% 3,2% 22,6% 64,5% 100,0% Total Antal 3 2 11 24 40 Procent inom kön 7,5% 5,0% 27,5% 60,0% 100,0%
Flertalet svaranden är medvetna om att de har möjlighet att få ledigt för studier av sin arbetsgivare. Endast tolv procent har svarat övervägande negativt på påståendet. Det
