"Mansplaining" i sagornas värld: En tematisk analys av H.C. Andersens sagor

“Mansplaining” i sagornas värld

En tematisk analys av H.C. Andersens sagor

Innehållsförteckning

1. Inledning 3

1.1 Syfte och disposition 4

2. Teori och metod 5

2.1 Feminism 5

2.2 Barnlitteratur och sagor 7

2.3 Metoder 10

3. Tidigare forskning 10

3.1 Mansplaining 11

3.2 H.C. Andersens sagor ur ett feministiskt perspektiv 14

4. Analys 18 5. Diskussion 24 6. Slutsats 26 Källförteckning 27 Skönlitteratur 27 Facklitteratur 27

Artiklar och uppsatser 27

1. Inledning

Mansplaining blev år 2015 ett erkänt begrepp i Språkrådets nyordslista, och sedan 1

dess har begreppet diskuterats och cirkulerat både i media och på privatare plan, vilket Kim Goodwin bl. a. diskuterar i en artikel för BBC. Det finns dock fortfa2

-rande brist på forskning i området, trots begreppets popularitet i allmänheten, och litterära analyser på temat mansplaining är än mer unikt.

Denna uppsats ska bidra till att förändra detta, och H.C. Andersens sagor kommer att vara föremål för den huvudsakliga analysen. Där ställs frågan om den välkände sagoberättaren ingår bland de män som uttrycker mansplaining i sina skildringar. Fördomen kring 1800-talsmän talar möjligtvis för att fallet kommer att vara så, då begreppet mansplaining inte kom till förrän 200 år senare, men var före-kommer isåfall fenomenet i sagorna, och hur tar det form?

H.C. Andersens verk har präglat uppväxten hos många svenskar sedan 1830-talet fram till idag, eftersom att hans författarskap är och har varit både väl-känt och extensivt. Idag konsumeras de i sina originalformat, vilket kan ses i och 3

med att nyutgåvor publiceras, men också i adaptioner av olika slag. Här är Disneys 4

filmadaption av H.C. Andersens "The Little Mermaid" ett exempel, eller det teckna-de barnprogrammet Sagoberättaren där flera av sagorna adapteras. Dessa exempel bevisar att trots att sagorna vid första anblick kan anses tillhöra det förgångna, på-verkar de fortfarande barn i dagens samhälle. Detta gör sagorna adekvata att använ-das som föremål för en analys med fokus på ett nytt och aktuellt ämne som mans-plaining.

Att det förekommer problematiska aspekter i sagorna H.C. Andersen skapat, sett från ett feministiskt perspektiv, torde heller inte gått någon förbi obe-märkt. Detta påvisar exempelvis Eva Söderberg i antologin Att konstruera en

Julia Eriksson. Kvinnor förklarar mansplaining. C-uppsats, Lunds universitet. 2017. s. 1.

1

Kim Goodwin. “Mansplaining, explained in one simple chart”. BBC. 2018. (2020-04-05)

2

https://www.bbc.com/worklife/article/20180727-mansplaining-explained-in-one-chart

Bonnier Carlsen. H.C. Andersen. (2020-02-18) https://www.bonniercarlsen.se/forfattare/ 3

11621/h-c-andersen/

Bokus. H.C. Andersens bästa sagor. (2020-06-08) https://www.bokus.com/bok/ 4

na, samt Jack Zipes i Hans Christian Andersen - The misunderstood storyteller. 5

Dessa verk, tillsammans med ett antal andra, kommer att jämföras med mina obser-vationer om mansplaining, och på så sätt ska jag försöka nyansera diskussionerna om feminism och genus i H.C. Andersens sagor.

1.1 Syfte och disposition

Studiens syfte är alltså att undersöka var mansplaining förekommer och hur det tar form i H.C. Andersens sagor, som ju tillhör en populär och klassisk litteraturgenre för barn, samt hur detta kan kopplas samman eller ställas emot annan feministisk forskning om verken.

Till en början behandlas kort feminism och dess huvudidéer, och då fram-förallt med fokus på mansplaining. Därefter undersöks vilka grundläggande element som kan sägas finnas i sagor och barnlitteratur samt hur dessa kan förhållas till fe-minism. Kan de två skilda världarna, feminism och barnlitteratur, samspela på något sätt? Vad innebär det om barnlitteratur är icke-feministisk?

Efter detta granskar jag begreppet och fenomenet mansplaining, för att på så sätt ge en större och mer nyanserad bild av hur det fungerar och kan ta form. Vad är mansplaining och hur kan det kopplas till dagens kvinnoförtryck? Sedan presen-teras tidigare feministisk forskning om H.C. Andersens sagor, vilken jag också åter-kommer till i diskussionen.

I analysen framförs ett antal exempel på då mansplaining förekommer i H.C. Andersens sagor, och vad dessa har gemensamt. Slutligen problematiseras och diskuteras resultaten från analysen och hur de kan ställas emot eller jämföras med tidigare feministisk forskning om H.C. Andersens sagor. Finns det en klar röd tråd, eller är sagorna så pass mångfacetterade att det är svårt att finna ett mönster i dem utifrån ett feministiskt perspektiv?

 Eva Söderberg. “Tummelisa, häxan och djurtanterna - Litterära karaktärer i en saga av

2. Teori och metod

De grundläggande teorierna i denna studie är främst feminism inom det litterära fäl-tet och även en del barnlitteraturforskning med inriktning på sagor. I detta avsnitt vill jag presentera de båda teoriområdena och tydliggöra hur de kommer att använ-das och kopplas samman i denna studie, samt hur de kan appliceras på en analys av H.C. Andersens sagoverk.

Metoder som används både i behandlingen av teorier och tidigare forsk-ning, samt i den litterära analysen, får också ett avsnitt tillsammans med mitt val av material. Här vill jag poängtera på vilket sätt jag kommer att analysera sagorna och deras innehåll, och vad som kommer att ligga i fokus under uppsatsens gång.

2.1 Feminism

Feminismen har en rad olika inriktningar och fokus, som exempelvis radikalfemi-nism, postfemiradikalfemi-nism, queerfemiradikalfemi-nism, osv, men något som samtliga har gemensamt, och som kommer att användas som grund i denna uppsats, beskrivs i följande defi-nition som inleder Lena Gemzöes Feminism: “På pappret är det enkelt: feminismen hävdar för det första - och kan bevisa - att kvinnor är förtryckta just i egenskap av att vara kvinnor. För det andra vill den häva detta förtryck och förverkliga jämlikhet mellan kvinnor och män.” En annan definition av kvinnors förtryck i samhället, 6

som också är användbar och som komplementerar föregående citat, förekommer i antologin Att konstruera en kvinna: “Biologin sätter vissa ramar men det är utifrån kulturellt meningsskapande, görande, som män blir maskulina och kvinnor femini-na. Åtskillnad, att hålla isär två kön, är viktigt. Likaså hierarkisering; det ena könet privilegieras och har generellt större makt och status.” 7

Dessa definitioner kommer att vara matris i denna studie, då de behandlar grundtankarna för samtliga feministiska teorier. Feminism vill belysa det faktum att kvinnor är underordnade män, på grund av sociala konstruktioner, och vill på ett eller annat sätt förändra detta. Att mansplaining ligger i fokus för denna studie är för

Tomas Lappalainen. “Förord”. Gemzöe, Lena (red.). Feminism. Stockholm: Bilda förlag.

6

2010. s. 7.

Karin Lövgren. “Inledning”. Att konstruera en kvinna. Lund: Nordic Academic Press.

7

att det, utan att tillhöra en viss feministiskt teoretisk ingång, påvisar en specifik typ av kvinnoförtryck som är lätt att peka ut i ett sammanhang, och som avslöjar en större social struktur.

Gemzöe menar att det finns fyra sfärer i Sveriges samhällsliv där ojämlik-het mellan könen blir särskilt synlig. Dessa består av den politisk/ekonomiska sfä-ren, familjesfäsfä-ren, den kulturella nedvärderingen av kvinnor och kvinnors erfaren-heter, och slutligen våld mot kvinnor och sexuellt utnyttjande av kvinnor. Den sfär 8

som mansplaining ingår i är den kulturella nedvärderingen av kvinnor och kvinnors erfarenheter, men jag anser det ändå värt att nämna samtliga för att på så sätt marke-ra att det finns många olika typer av kvinnoförtryck och arenor i vardagen där kvin-nor utsätts för orättvisor och diskriminering.

Förtrycken ovan tar form både i verkligheten och i litteraturen, men att studera just de litterära skildringarna kan vara särskilt intressant i en akademisk stu-die. Litteraturen kan nå ut till många människor, den kan visa på vilket sätt förtryc-ken kan förekomma, och den kan visa vilka konsekvenser förtrycförtryc-ken kan få på ett mer intimt och ingående sätt än i verkliga historier. Lövgren skriver bl. a. att: “Be-rättelserna [de litterära skildringarna] ger oss ingångar och utgångar, fungerar som omvända kikare och förstoringsglas [...] Berättelserna skapar ordning i våra liv, ut-trycker vardagserfarenheter - men också det vi själva inte kommer att få erfara utan bara föreställa oss, och därigenom kan de öka vår förståelse för andra.” Att därtill 9

undersöka populär litteratur för barn kan vara särskilt viktigt, vilket också Vivi Ed-ström diskuterar i Barnbokens form. 10

Varför de olika förtrycken förekommer diskuterar bl. a. Gemzöe, och hon menar att det handlar om idén om att kvinnor inte har samma förnuftskapacitet som män. Denna tanke har utvecklats och frodats under en lång tid, och har resulterat i 11

kvinnans underlägsenhet i flera arenor i vardagen, men framförallt då det har med mansplaining att göra. Idén finns kvar i samhället än idag, trots att man inte längre 12

Lena Gemzöe. Feminism. Stockholm: Bilda förlag. 2010. s. 16ff.

8

Lövgren, s. 20.

9

Vivi Edström. Barnbokens form. Lund: Studentlitteratur. 2013. s. 7.

10

Gemzöe, s. 32.

tror att kvinnor skulle ha en mindre utvecklad förnuftsförmåga än män. Gemzöe 13

fortsätter även att diskutera varför vi går med på idéer som dessa och menar att: “Kvinnor blir inskolade i patriarkatets ideologi redan som små flickor i familjens hägn. Under uppväxten lär skolgång, litteratur [!] och religion dem att kvinnor är underordnade och har ett lägre värde än män. Dessa idéer internaliseras [...] av både kvinnor och män och blir en del av en osynlig maktordning.” Det blir ett ofrivilligt 14

deltagande som är svårt att motstå. Steget som måste tas för att samtliga människor ska sluta trycka ner och osynliggöra kvinnor är vad som skiljer de olika feminis-merna åt. Detta steg kan diskuteras i all oändlighet, men redan i citatet ger Gemzöe exempel på att det kan handla om en förändrad attityd i vardagen. Särskilt i litteratur för barn spelar överföringar av värderingar som sagt en viktig roll.

Något annat som är relevant att redogöra för är Gemzöes diskussion om att också män pressas in i en normativ form som både förtrycker kvinnor och dem själ-va. Hon menar att det till en början handlar om den unga pojkens önskan om att bli man, och att han därmed tvingas rata kvinnor i hans närhet, det kvinnliga som om-ger honom, och det kvinnliga i honom själv. Gemzöe problematiserar saken vidare 15

genom att påpeka hur: “Män som grupp har makt över kvinnor, men många män är underordnade andra män genom klasstillhörighet, etnicitet, sexualitet, ålder och handikapp. Mäns känsla av maktlöshet är kopplad till tanken att män i kraft av att de är män har rätt till makt och privilegier - något som de i praktiken ofta saknar.” 16

De lever i en ständig kamp där de förväntas göra och vara en sak, som de i praktiken inte alltid klarar av. Detta går både ut över dem själva och kvinnorna.

2.2 Barnlitteratur och sagor

Nu står vi inför frågan om hur feminism kan ta form i litteratur och framförallt i lit-teratur för barn. H.C. Andersens samlade sagor, vilka jag utgår från i denna studie, är praktexempel på litteratur från 1800-talet som riktar sig till barn, och som därmed

Solnit, s. 132. 13 Gemzöe, s. 47. 14 Ibid., s. 105. 15 Ibid., s. 145. 16

med största sannolikhet inte tagit hänsyn till feministiska idéer. Sagorna är populära än idag, och är därför relevanta att se över ur ett feministiskt perspektiv.

Boel Westin menar att barn- och ungdomslitteratur är litteratur skriven med barn och ungdomar som målgrupp, men Maria Nikolajeva problematiserar 17

definitionen, vilket gör första steget i behandlingen av detta teoriområde lite längre. Hon kommer dock fram till att det, trots den spretiga och ibland problematiska defi-nitionen, åtminstone är nödvändigt att se över barnlitteraturens förhållande till vux-enlitteraturen. Hon menar bl. a. att barnlitteratur används på ett avvikande sätt, och då framförallt i undervisande syften, och att:

Barnlitteraturen har ett antal gemensamma estetiska drag med vuxenlitteratu-ren. Till exempel avspeglar den, antingen direkt eller indirekt, vår egen verk-lighet; den förmedlar ideologiska budskap; den har stora möjligheter att påver-ka vår fantasi; den tilltalar våra känslor. Men på grund av sitt historispåver-ka och sociala sammanhang, på grund av sina starka band till pedagogiken, och på grund av sin implicita publik är barnlitteratur också annorlunda. 18

Citatet besvarar till viss del varför det är viktigt att undersöka barnlitteratur, eller i detta fall sagor, ur ett feministiskt perspektiv. Inte nog med att litteratur speglar verkligheten och fungerar subversivt, utan den kan också, med Eva Söderbergs ord: “tillhandahålla ett negativt life script, drabba dem [flickor] med askungesyndromet och lära dem att acceptera lidande, internalisera ett offerbeteende och passivt vänta på att prinsen ska rädda dem.” Att ifrågasätta eller korrigera barnlitteratur och dess 19

exempel på kvinnoförtryck eller orättvisor kan resultera i en rebellisk upprepning som skapar normativa mönster och diskurser. Det kan vara medlet som krävs för 20

att förändra synen på genusstereotyper och normer, vilket jag också pekade på i av-snitt 2.1.

Nikolajeva diskuterar även om barn har samma förmåga att uppfatta världen, bedöma andra människor, förstå etiska frågeställningar, m.m. som vuxna,

Boel Westin. “Vad är barnlitteraturforskning?”. Staffan Bergsten. Litteraturvetenskap.

17

Lund: Studentlitteratur. 2002. s. 131.

Maria Nikolajeva. Barnbokens byggklossar. Lund: Studentlitteratur. 2018. s. 33f.

18

Söderberg, s. 43f.

vilket kan nyansera tanken om att barnlitteratur bör analyseras ur ett feministiskt perspektiv. Dock kommer hon fram till att trots att barns uppfattningar och förståel-ser kan skilja sig åt från vuxnas, är de inte mindre substantiella. Hon påstår därtill 21

att barnlitteratur måste vara gestaltad på ett säreget sätt då det gäller tematik, ideo-logiskt innehåll och liknande, då den ständigt är präglad av faktumet att den är skri-ven av en högre social grupp, de vuxna, för de maktlösa och förtryckta barnen. 22

Detta gör den än mer adekvat att noga undersöka ur ett feministiskt perspektiv, och som Solnit även påpekar, är feminismen: “...en rörelse som handlar om att ge röst åt dem som saknar röst och makt år de maktlösa.” Här kan även barn inkluderas; 23

både de nedvärderade flickorna och de pressade pojkarna.

Bruno Bettelheim skriver också att lyckad barnlitteratur ger: “... vägled-ning till en djupare insikt och till sådant som är mevägled-ningsfullt för barnet vid detta stadium i dess utveckling.” Som vi sett i avsnitt 2.1 är genusmönster relevanta för 24

barn i ung ålder, och framförallt de som framställs i litteraturen.

Bettelheim definierar sagor främst som ett medium som roar barn och berättar saker om dem, samtidigt som sagorna fostrar dem. Sagor är även unika då de är begripliga för barnet på ett annat sätt än övrig litteratur. Sagor ska även ha 25

lyckliga slut, vilket problematiserar H.C. Andersens beslut att kalla samtliga av sina kortare historier för sagor trots att flera av dem är tragiska. I denna studie är dock 26

detta inte en relevant diskussion, utan för enkelhetens skull använder jag beteck-ningen sagor trots allt.

Varför jag valt att analysera sagor snarare än annan barnlitteratur eller allmän litteratur, är därför att de, trots att de förekommer i olika former och katego-rier, har gemensamma nämnare. Dessa nämnare kan anses ironiska i förhållande 27

till de smygande kvinnoförtrycken som fungerar subversivt i bakgrunden.

Nikolajeva, s. 17. 21 Ibid., s. 28. 22 Solnit, s. 146. 23

Bruno Bettelheim. Sagans förtrollande värld. Stockholm: Almqvist och Wiksell. 1979. s.

24 11. Ibid., s. 19. 25 Ibid., s. 47. 26 Edström, s. 19. 27

vis fokuserar sagor ofta på skarpa kontraster. Vad är gott och ont, lyckligt och olyck-ligt, rätt och orätt? De är därtill fullspäckade med tillrättavisningar och pedagogis28

-ka modeller, men trots det slinker det in problematis-ka och konsekvenspac-kade strukturer som kan skada barnen och samhället i stort gällande feminism och genus.

Slutligen vill jag framföra en definition av sagor från Bettelheim som är både hjärtlig och relevant om man läser den med feminismglasögonen på: “För att avgöra om en berättelse är en saga eller något helt annat, kan man fråga sig om den med rätta kan kallas en kärleksgåva till barnet. Det är inget dåligt sätt att klassifice-ra.” Det är en fin tanke, men det understryker också att sagor knappast utgör kär29

-leksgåvor till barn om de pressar in barnen i genusmönster som är skadliga för dem själva och människorna i deras närhet.

2.3 Metoder

Denna studie är alltså, till att börja med, en narratologisk närläsning av H.C. Ander-sens samlade sagor, och en tematisk analys med fokus på det specifika fenomenet mansplaining. Inom denna analys används också en intertextuell metod som avser jämföra de olika sagorna för att finna gemensamma nämnare och också nyanserade skillnader.

I slutdiskussionen kopplas framförallt den grundläggande teoribildning-en, som presenterats ovan, till de upptäckter som gjorts i analysteoribildning-en, och jämförs även med tidigare feministisk forskning om H.C. Andersens sagor.

3. Tidigare forskning

Detta avsnitt går närmare in på vad som definierar mansplaining och hur det kan fungera i ett kulturellt sammanhang, för att det ska bli tydligt vad som kommer att sökas efter och diskuteras i H.C. Andersens sagor. Därefter framförs ett antal studier som undersöker H.C. Andersens verk ur olika feministiska perspektiv, för att ge en

Bettelheim, s. 90.

bredare bild av hur ett sagoverk kan analyseras ur ett perspektiv som kan återses i verkligheten och i många människors vardag.

3.1 Mansplaining

Detta avsnitt kommer främst att utgå från Rebecca Solnits Män förklarar saker för mig, både för att hon slagkraftigt beskriver fenomenet på ett mångfacetterat sätt, och för att hon var med och utvecklade begreppet mansplaining. Hon menar att en hem-sida publicerade kvinnors erfarenheter där män behandlade dem nedlåtande eller förringande, och att begreppet kom till kort därefter. Hon myntade inte begreppet, men hon tillskrivs ofta äran för dess tillkomst på grund av att det inspirerats av hen-nes essä. 30

Vad mansplaining innebär är relativt välkänt i dagens samhälle då det åter-finns i både kulturen och historien, men, som Julia Eriksson påpekar, kan själva 31

begreppet skilja sig åt för olika individer på grund av dess ostuderade historia och relativt unga ålder. Trots detta finns viss samstämmighet när det gäller definitionen 32

av mansplaining.

Enligt Anna-Grace Kidd är det fråga om “an underestimated linguistic undercurrent that is detrimental to women’s dignity, free speech, and parity in cultu-re. As long as men continue to dominate the public sphere, women will continue to be interrupted, valued as less than men, and violently silenced.” Eriksson föreslår 33

ännu en definition som kan komplettera Kidds: “Mansplaining kan ses som ett ut-tryck för den maktstruktur som vi alla socialiseras in i, där män är överordnade kvinnor.” Dessa citat visar på de stora anledningarna till och konsekvenserna av 34

mansplaining. Dock är det även relevant att påvisa vad som specifikt utgör mans-plaining som handling, vilket även kommer att demonstreras i analysavsnittet.

Solnit, s. 24.

30

Anna-Grace Kidd. Mansplaining: The Systematic Sociocultural Silencer. Student Paper,

31

University of North Georgia. 2017. s. 6. Eriksson, s. 14. 32 Kidd, s. 3. 33 Eriksson, s. 17. 34

Solnit skildrar exempelvis en situation där en man berättar för henne om hennes egen bok, helt omedveten om att hon är den faktiska författaren. Han ver35

-kar inte ha en tanke på att hon som kvinna kan kunna mer än han själv, och han ver-kar ointresserad av faktumet att han inte är insatt i ämnet som diskuteras. Solnit me-nar dock att: “...människor av båda könen dyker upp på olika tillställningar och hål-ler låda om ovidkommande saker och konspirationsteorier, men det där inpiskade, stridslystna självförtroendet hos fullständigt okunniga personer är, enligt min erfa-renhet, könsbundet. Män förklarar saker för mig, och för andra kvinnor, oavsett om de vet vad de snackar om eller inte.” 36

Solnit menar också att tanken att han vet vad han pratar om och hon inte gör det, skildrar och konserverar det som feminismen kämpar emot, även om det kan verka vara en obetydlig del i många samtal. Det är de små vardagssituationer37

-na som ger krut åt de ålderdomliga idéer-na om kvin-nans icke existerande för-nuftsförmåga. Dessa samtal skapar utrymme för män att få tala, få bli lyssnade på, få rättigheter, få delta, få bli respekterade, och att få vara fulländade, fria människor. Samtidigt begränsas dessa utrymmen för kvinnorna. Solnit skriver vidare att: “Ge38

-nerationer av kvinnor har fått höra att de är opålitliga, förvirrade, manipulativa, ill-villiga, konspiratoriska, inpiskat lögnaktiga, ofta alltsammans på en gång.” Det är 39

dock inte heller helt oproblematiskt för kvinnorna att bryta dessa normer eller för-söka ta sig ur de strukturer som byggts upp under en så lång tid. Solnit påpekar att de flesta kvinnor redan utkämpar ett krig som: “gäller rätten att yttra sig, att ha idéer, att vara någon som anses sitta inne med fakta och sanningar, att ha ett värde, att vara en människa.” För det andra påvisar hon, från en egen erfarenhet, hur det kan vara 40

tufft att kriga mot fenomenet då vissa situationer blir rakt hotfulla eller hopplösa: “Hans förakt var så tillintetgörande, hans självförtroende så aggressivt, att en dis-kussion med honom kändes som en skrämmande övning i meningslöshet och en

Solnit, s. 11ff. 35 Ibid., s. 14. 36 Ibid., s. 17f. 37 Ibid., s. 25. 38 Ibid., s. 120. 39

inbjudan till fler förolämpningar.” Kidd undersöker samma problem: 41 “In most in -stances, however, when women do express their thoughts, ideas, or opinions, they suffer either mansplaining or violence.” Det blir en ond spiral som förser kvinnor42

-na med än mer självtvivel och skam, och som försätter dem i en än djupare rädsla för att till slut bryta mönstret. 43

Inte nog med att kvinnorna blir osäkra och underminerade, utan fenomenet kan också resultera i grövre och mer livshotande strukturer. Solnit skildrar en situa-tion där en man våldfört sig på en kvinna: “Mannens uppfattning av situasitua-tionen var alltså att hans utvalda offer inte hade några fri- eller rättigheter, medan han själv hade rätt att kontrollera och straffa henne. Detta bör påminna oss om att våld i första hand är en fråga om makt. Det börjar med den här premissen: Jag har rätt att kon-trollera dig.” Den relativt obetydliga kommentaren i samtalet kan alltså leda till ett 44

sådant tankesätt. Det kan också leda till att kvinnor inte betraktas som trovärdiga i juridiska sammanhang. 45

Nu är frågan hur detta kan brytas ner på samtliga plan i vardagen, både i juridiken och i det enskilda samtalet. Eriksson diskuterar olika lösningar och ger förslag på att kvinnan, för det första, kan säga eller handla på ett visst sätt och där-med slå hål på mannens uppfattning om vad kvinnor är kapabla till. Jag belyste ju precis varför detta kan vara svårt eller problematiskt, men om hon ändå lyckas gör hon ett konkret motstånd mot den könsstereotyp som förtrycker kvinnor. För det andra kan olika typer av exponeringar för dessa exempel eller erfarenheter synliggö-ra ett mönster i mäns sätt att kommunicesynliggö-ra med kvinnor i särskilda situationer och därmed förändra doxa. Denna typ av lösning är vad som driver min studie framåt, 46

och den utgör också det huvudsakliga syftet med att påvisa exempel på mansplai-ning ur ett så oväntat medium som sagor.

3.2 H.C. Andersens sagor ur ett feministiskt perspektiv

Det finns oändligt med forskning om H.C. Andersen och hans författarskap, men i detta avsnitt vill jag framföra analyser från ett begränsat antal studier som har ett feministiskt fokus. Samtliga av dessa har en eller några få sagor som föremål för analysen, istället för ett stort urval ur sagorna vilket min studie har. Dock är de re-sultat som studierna bidrar med inte specifika för just sagan som analyserats, och därför fungerar slutsatserna även bra att jämföra med i denna studie.

Den första och mest omfattande studien jag vill redogöra för är Wolfgang Lederers The Kiss of the Snow Queen. Denna handlar främst om sagan “The Snow Queen” men refererar även till andra sagor som “The Red Shoes”, “The Shepherdess and the Chimney-Sweep” och “She was Good for Nothing”. Lederer behandlar de olika händelseförloppen i “The Snow Queen” och i H.C. Andersens liv, och kopplar samman dessa både med varandra och med övriga sagor ur H.C. Andersens förfat-tarskap. Det är till stor del en biografisk och poststrukturalistisk analys, men också feministisk och genusvetenskaplig då Lederer ständigt vrider det han finner i texten till maktordningar mellan könen och karaktärernas förväntade genusnormer. Ibland behandlar han också det religiösa i sagorna.

Något som är relevant för denna studien är hur Lederer ser på genusste-reotyper och hur dessa uppstår. Han nämner H.C. Andersens egna tankar gällande sin manlighet och sexualitet, och påpekar att han var ytterst osäker. Han var ‘ ...“spe-cial’ and fragile, with none of the robustness of a ‘real boy’”, vilket är intressant att 47

ha i åtanke inför kommande analys. Lederer fortsätter även att undersöka vad en karaktär i “The Snow Queen” måste göra för att bli man, och menar att han, i likhet med vad Gemzöe anser är ratande av kvinnlighet, måste ta avstånd från det kvinn-ligt dominerade hemmet och finna sysslor som anses mer manliga:

The first task, differentiation from girls and women, is quite generally accom-plished by physical avoidance and by rudeness in manner and appearance. The previously well-mannered, charming, and affectionate boy becomes ‘difficult’: the family see less of him, and he avoids in particular all sentimental occasions.

When confronted, he may exhibit a callous, aggressive arrogance, which he, evidently, considers very masculine. 48

Denna överläggning är intressant i och med den teori som behandlats ovan, och yt-terst relevant att fundera över i min egen analys av mansplaining.

En annan spännande observation som Lederer bidrar med är H.C. Ander-sens kvinnosyn. Genom flera exempel och överläggningar visar Lederer på att An-dersen var både tveksam och rädd för, och ibland hatisk mot, det kvinnliga. Han hade särskilt svårt för kvinnlig sexualitet. 49

Nästa studie som är värd att redogöra för är Jack Zipes Hans Christian Andersen - the Misunderstood Storyteller. Denna är inte specifikt feministisk, men den behandlar H.C. Andersens liv och författarskap, och drar paralleller mellan hans tankar och idéer och sagor. Också Zipes behandlar H.C. Andersens kvinnosyn, och menar att: “His letters and diaries reveal that he felt socially and psychologically inferior to women. Lack of money, low social origins, ugliness, shame of his mot-her, the need for privacy - these were some of the factors that drove him to reject himself before he could be rejected by women.” Detta kan kopplas till Gemzöes 50

citat om att män känner att de bör få makt, men att de i praktiken, på grund av den hegemoniska maskuliniteten, ändå är maktlösa i vissa avseenden. Vissa män be-handlar denna kluvenhet genom kvinnoförakt i form av våld eller underminering, vilket redan exemplifierats i avsnitten ovan, medan vissa väljer att ta avstånd från kvinnor, vilket H.C. Andersen verkar ha gjort. Dock menar Zipes att H.C. Andersen använde sina sagor för att sätta ord på det han inte vågade uttrycka i verkliga livet, 51

och han ger bl. a. exempel från sagan “The Traveling Companion” där H.C. Ander-sen “... puts women in their proper place.” 52

Utöver detta påpekar även Zipes att flickorna eller kvinnorna i H.C. An-dersens sagor alltid dör eller förvandlas till religiösa väsen som placeras i Guds nåd.

Lederer, s. 27.

48

Ibid., s. 161.

49

Jack Zipes. Hans Christian Andersen - The Misunderstood Storyteller. New York: Rout

50 -ledge. 2005. s. 10. Ibid., s. 1. 51 Ibid,. s. 60. 52

Om de får rum att utvecklas eller växa, vilket är sällan, sker det i regel för att bli mer acklimatiserade och manövrerade av männen. De finns endast till för att betjäna den manliga auktoriteten. 53

Zipes behandlar även H.C. Andersens sexualitet och de tankar och känslor han projicerade i sina sagor, vilket kompletterar Lederers observationer ytterligare. 54

Regina Bendixs artikel “Seashell Bra and Happy End” behandlar sagan “The Little Mermaid” och Disneys filmadaption med samma titel. Hon redogör för skillnaderna och likheterna, och fokuserar då främst på feminism och genus, men också etnicitet. Hon påvisar bl. a. att Disney hävdat att de uppdaterat sina portätte-randen av karaktärer och samhällen sedan tidiga 1900-talets animationer, då de ska-pat The Little Mermaid, men Bendix ställer sig emot detta påstående efter ett antal 55

problematiseranden av animationen. Hon menar exempelvis att Disneys Ariel är en helt annan karaktär än lilla sjöjungfrun som H.C. Andersen skapat, i och med att hon är sexuell, bortskämd och obrydd om sin familj. H.C Andersens karaktär är snarare oskyldig och full av kämparglöd, religiös passion och kärlek till sina relationer. 56

Hon går från att vara en religiös, rättfärdig och asexuell varelse till att bli en tonå-ring enligt Hollywoods standard.

Ett annat exempel Bendix framför angående hur Disney förändrat karaktä-rerna och därmed stämningen (och maktordningen) i historien är hur prinsen i fil-men måste kämpa för Ariel och slåss mot Ursula, sjöhäxan, för hennes skull. I sagan spelar sjöhäxan inte en särskilt stor roll, och prinsen utför inte något hjältemodigt alls. 57

I artikeln refererar Bendix också till Niels och Faith Ingwersen som gör en liknande typ av analys i artikeln “A Folktale/Disney Approach”. Deras är dock mer kortfattad och saklig, och de menar exempelvis att H.C. Andersens saga näst intill framställer ett matriarkat då havet styrs av kungen, kungens mor och sex prin-sessor med ett nära band, och att Disney tar bort detta. I adaptionen finns inte

Zipes, s. 89.

53

Ibid., s. 78f.

54

Regina Bendix. “Seashell Bra and Happy End”. Fabula. Vol. 34, No. 3-4. 1993. s. 281.

55

Ibid., s. 286f.

ens mor längre med och många manliga karaktärer läggs till och berövar fokus från de kvinnliga auktoriteterna och förhållandena. De menar att Disney framhäver det negativa kvinnliga styret i och med sjöhäxan Ursula och det positiva manliga styret i och med den ensamma och auktoritära kungen. De sammanfattar slagkraftigt sina 58

observationer i slutraderna: “The public seems to prefer lovers to saints - and Disney assumes it prefers a definite patriarchy to the ambiguities of a matriarchy.” 59

I dessa två studier framstår H.C. Andersens “The Little Mermaid” alltså som relativt feministisk, dock i jämförelse med Disneys adaption som, enligt deras observationer, är både ickefeministisk och problematisk. Detta resultat kommer jag att förhålla mig till och nyansera i min analys.

En annan feministisk studie om H.C. Andersens verk som jag vill redo-göra för är Eva Söderbergs kapitel “Tummelisa, häxan och djurtanterna” i Att kon-struera en kvinna. I kapitlet diskuterar hon hur genus framställs i olika adaptioner av sagan “Tummelisa”, och då framförallt i illustrationerna i bilderböcker och gra-fiska romaner. Hon framför ett antal versioner av Tummelisa som ett litet barn, som hjälplös flicka, som tveksam hjältinna, m.m. Matilda Ruta är den som främst ger Tummelisa nytt ljus, enligt Söderberg, då denna Tummelisan minst avbildar den lilla flicka som H.C. Andersen skapat. I Rutas version slåss nämligen Tummelisa despe-rat mot sagans normer och de förtryck som ständigt pressar ner henne till den makt-lösa och förfärligt lilla flicka som hon beskrivits som. Det blir, som Söderberg skri-ver, ett problematiserande mot den svaghetsdiskurs och flickmatrisdiskurs som H.C. Andersens saga ger uttryck för. 60

Ruta är sarkastisk och arg i sin text, vilket visas redan i det inledande stycket: “Det var en gång en svag stackars flicka som var väldigt liten. Hon föddes ur en blomma och kallades Tummelisa och hon blev alltid mycket bortrövad av en farlig padda eller någon annan som behövde gifta sig.” Hon skriver vidare: “Den 61

här sagan har berättats för länge och den har berättats fel från början. Du kommer

Niels & Faith Ingwersen. “A Folktale/Disney Approach”. Scandinavian Studies. Vol. 62,

58 No. 4. 1990. s. 415. Ibid., s. 415. 59 Söderberg, s. 45. 60

Matilda Ruta. Tummelisa: eller den andra vildmarken. Stockholm: Kolik förlag. 2011. s.

61

att födas in i den men du kommer att göra allt du kan för att förändra den.” Hennes 62

adaption är alltså inte bara ett ifrågasättande av de normer eller diskurser som H.C. Andersen skapat, utan även ett förlöjligande eller vägrande. Rutas Tummelisa bok-stavligt talat slåss mot det som H.C. Andersen hjälpt till att främja: ett patriarkat och en bild av unga flickor som inte stämmer överens med verkligheten.

4. Analys

Bland H.C. Andersens sagor finns det en specifik saga som passar särskilt bra till studiens ämne. Det är sagan “What the Old Man does is Right”. Det är en historia om en dräng och hans fru som vill byta sin häst mot något mer användbart. Drängen reser till staden och gör en serie byteshandlingar, och slutligen byter han till sig en säck med ruttna äpplen. Han började alltså med en häst, och slutade med ruttna äpp-len. Då han berättar detta för ett par engelsmän slår de vad om att frun kommer att bli arg, men drängen vet att hon inte blir arg på honom, och han vinner till slut va-det. Slutklämmen i sagan är: “Yes, it always pays, when the wife sees and always asserts that her husband knows best, and that whatever he does is right.” 63

Denna saga visar, redan i titeln men också särskilt i slutklämmen, på en ytterst problematisk genussyn och på ett exempel på mansplaining. Inte nog med att kvinnan ska vika sig för vad än mannen vill eller gör, utan hon är därtill inkapabel till att förstå vad som är en bra affär och inte. Mannen vet alltid bäst, och det syns tydligt vem som förklarar vad i deras förhållande. Vad än drängen presenterar för sin fru att han bytt till sig, blir hon lycklig och ser det fina i vad än de fått. Även de ruttna äpplena hyllar hon. Visserligen blev affären lyckad trots allt, då de vann 64

guld i vadet, men själva affären i sig är uppenbarligen ett misslyckande som frun bör ha haft vett att beklaga sig över.

Budskapet i sagan är bokstavligt talat att mannen alltid har rätt och att kvinnan ska vika sig för hans ord då de väger tyngre än hennes egna. Det är

Ruta, s. 9.

62

Hans Christian Andersen. The complete fairy tales of Hans Christian Andersen. Hert

63

plaining i sin renaste form och ett självklart exempel på idén om att kvinnans för-nuftskapacitet är lägre än mannens.

I sagan “Little Ida’s Flowers” frågar lilla Ida varför hennes blombukett vissnat. Då svarar den manliga studenten, som tydligen vet en hel del och som ofta förklarar saker för lilla Ida, att de varit på bal och därför tröttat ut sig. Ida menar då att blommor inte kan dansa, men studenten står på sig och förklarar varför de visst kan det. Därefter beskriver han hur balerna går till och svarar på alla lilla Idas fun-deringar då hon tvivlar på hans ord. 65

Detta kan ses som en rar gest där studenten vill liva upp lilla Idas fantasi, men det leder till en hel del drömmar och tankar hos Ida, och hon ber egentligen inte alls om något sådant. Hon vill få svar på sina frågor från den person som hon tror är klokast och som kan lära henne mest. Detta blir en typ av mansplaining där mannen ljuger ihop en sanning för sin egen underhållnings skull. Han är mannen med kun-skap, och trots att lilla Idas förnuft säger åt henne att inte tro på hans lögner, tvingas hon till slut ge vika och förlita sig på hans överlägsna, manliga egenskaper.

I sagan “The Little Mermaid”, vilken vi redan tittat på i tidigare avsnitt och som visat sig innehålla en del feministiska idéer, förekommer ändå ett uppen-bart exempel på mansplaining. Prinsen beskriver nämligen för den lilla sjöjungfrun hur havet och fiskarna ser ut och vad dykare har sett i sina uppdrag. Han är inte medveten om att hon redan har full kunskap om detta, och hon kan heller inte rätta honom då hon inte har förmågan att tala, men det problematiska ligger i att han an-tar att hon inte vet något om det han beskriver. I själva verket vet han det inte ens själv, utan beskriver snarare vad andra dykare har upptäckt. Den lilla sjöjungfrun misströstar dock inte, utan reagerar lika oskyldigt som kvinnor förväntats ha gjort i alla tider: “And she smiled at his tales, for she knew better than anyone what there was at the bottom of the sea.” 66

Detta är ett klassiskt exempel på mansplaining, där en man förklarar nå-got för en kvinna som hon egentligen redan vet om, och därtill utifrån någon annans kunskaper snarare än hans egna. Utöver detta framförs även ett exempel på hur det kan anses rimligt att reagera på en sådan situation, nämligen med ett glatt humör och ett förlåtande leende. Man kan dock föreställa sig hur det hade sett ut om

Andersen, s. 34ff.

65

Ibid., s. 96.

talisten H.C. Andersen skildrat en situation där den lilla sjöjungfrun blir arg, gesti-kulerar och argumenterar med prinsen om hur ignorant han själv är och om hur mycket hon redan vet. Om att han inte kan förstå att hon faktiskt har mer kunskap än han själv.

‘“But you speak rather gruffly, by the way, and are not so mild as the women I generally see about me.‘ [...] ’I must be hard, if I want to keep my sons in order; but I can do it, though they are obstinate fellows.’” Detta är ett stycke ur 67

sagan “The Garden of Paradise” där en prins stöter på en gammal dam, som beskrivs som mycket lik en stor och stark man, i en grotta. Hon påpekar hur hon vägrar låta sig styras och ställas av sina söner, och att hon därmed måste vara hård och “omild”, vilket prinsen genast reagerar på och anser ovanligt och normbrytande.

Att det är ovanligt under 1800-talet att stöta på en kvinna som är hård och kan föra sin egen talan är inte svårt att tro, men att H.C. Andersen framställer ett sådant tillfälle där detta diskuteras är spännande. Här förklarar kvinnan varför hon måste vara tuff och hård, och trots att det borde vara positivt blir det problematiskt då hon även beskrivs som manlig vid första anblick. Hon får vara hård, men då får hon inte förknippas med för mycket kvinnlighet.

I sagan “The Nightingale” beskrivs hur en liten flicka leder en kunglig tjänare till den eftertraktade näktergalen, och hur han ständigt stannar upp och ut-brister vilket fantastiskt ljud han hör. Flickan måste gång på gång förklara att det är andra djur som låter, exempelvis kor eller grodor. Detta är ett exempel på under68

-minering av flickan då hon förklarar något för mannen, utan att han låter sig miss-tröstas av hennes överlägsenhet; han fortsätter istället killgissa sig till vilket läte som är näktergalens sång. I denna situation påvisas hur en vuxen man av rang inte skulle sjunka så lågt att faktiskt fråga flickan vilket ljud som tillhör vilket djur, och han är heller inte intresserad av att bli tillrättavisad av henne. Detta blir en passiv typ av mansplaining där mannen “klarar sig själv” trots att flickan uppenbarligen vet bättre. Här kunde H.C. Andersen skildrat en situation där flickan gjort narr av man-nen, eller till och med sagt ifrån på skarpen då hon är auktoritär över honom i

Andersen, s. 160.

skap och förnuft. Vi får dock nöja oss med att fenomenet behandlas på ett slags sati-riskt vis.

I sagan “The Elder tree Mother” kommer en främling till ett hus där en mamma och hennes unge son bor. Sonen förklarar för främlingen: “Mother says that everything you look at can be turned into a story, and that you can make a tale of everything you touch”, men då påpekar främlingen: 69 “Yes, but those stories and tales are worth nothing!” Här förminskar främlingen mammans ord, trots att hon 70

står precis bredvid. Detta är en typ av mansplaining där mannen vill visa sig ha rätt trots att ingen egentligen kan ha rätt i en sådan diskussion. Var sagor kommer ifrån vet ingen, och det är heller inte något som kan bevisas. Att säga emot mammans ord visar därför endast på viljan att få vara överlägsen kvinnan. Han förminskar även hennes förmåga att berätta historier genom att påpeka att historierna är utan värde.

I sagan “The Shepherdess and the Chimney-Sweep” påstår en “old Chi-naman” att han har auktoritet över en liten “Shepherdess”, trots att han inte har nå-got bevis på att han är hennes förmyndare. Han har helt enkelt bestämt att det är 71

så, och hon viker sig för hans ord utan vidare, trots att det gör henne olycklig. Det finns ett stort antal sagor som behandlar karaktärer av olika slag som är egocentriska eller själviska, och som sätter sig själv högre än andra. Samtliga av dessa är män, och trots att budskapet i dessa sagor ofta är att inte vara högmodig, är det intressant att notera att H.C. Andersen ändå skildrat dem som män. Kanske var det orimligt på 1800-talet att skildra en kvinna som såg sig högre än någon annan eller försökte roffa åt sig makt utan anledning? Exempel på sådana sagor är “There is a Difference”, “The Shirt Collar”, “The Story of the Year”, “Something” och “The Snail and the Rose Tree”.

I sagan “She was Good for Nothing” börjar problematiken redan på första sidan då borgmästaren ser en ung pojke med en flaska alkohol. Pojken förklarar att den är till hans mamma som jobbar som tvätterska, och att det bara är en liten

Andersen, s. 304. 69 Ibid., s. 304. 70 Ibid., s. 343. 71

ka. ‘“And this morning she had just as much’”, påpekar borgmästaren nedlåtande. 72

Men detta nekar pojken till och säger att hon inte druckit något alls sedan dagen innan. ‘“Two halves make a whole. She is good for nothing!’”, fortsätter borgmästa-ren då. Han påpekar även att pojken själv kommer att bli en alkoholist på grund av detta. Här mansplainar borgmästaren för pojken hur hans mamma är och hur hans 73

eget liv kommer att se ut. Han menar att mamman inte duger någonting till, på grund av flaskan pojken levererar. Han vet förstås egentligen inte alls hur deras liv ser ut, och under resten av sagan uttrycker flera i staden att mamman inte duger någonting till.

Detta exempel på mansplaining är intressant av två anledningar: för det första påvisar det hur mansplaining inte alltid tar form i en konversation mellan en man och en kvinna, utan hur det också kan ta form i en konversation mellan man och barn. Det handlar inte alltid om att kvinnan blir underordnad, utan det handlar lika mycket om att mannen överordnar sig själv. För det andra påvisar exemplet hur en man som mansplainar också kan påverka samhället i stort. Hans ord influerar hur de övriga i staden tänker och tycker.

Det finns ännu en intressant aspekt i denna saga, och det är att en kvinna som är vän till mamman problematiserar dömandet. Hon menar att borgmästaren dricker själv, och att han ofta har fester där samtliga gäster dricker sig fulla på starkt vin och att det inte passar sig att döma andra om man begår samma, eller värre, syn-der. Hon beklagar sig även över problematiken att borgmästaren talat på detta sättet till mammans son. Mamman säger även: ‘“So he says you have a mother who is good for nothing? Well, perhaps he’s right, but he should not have said it to my child.’” Hon viker sig alltså för mansplaining-elementet mot henne själv, men inte 74

mot hennes son. Är detta för att han är av manligt kön och inte förtjänar undermine-randet, eller för att hon inte vill att hennes maktlösa son ska behöva lida av samma förtryck som hon själv?

I sagan “The Ice Maiden” förklarar en flicka för huvudpersonen Rudy att hon har sin flock med getter uppe i snölandet. Rudy menar att det inte finns annat än

Andersen, s. 509.

72

Ibid., s. 509.

snö och stenar där, men flickan skrattar och säger sarkastiskt att Rudy måste veta en hel del om vad som finns i området. Hon förklarar sedan att flocken går omkring i ett stycke betesmark en bit ner, och att hon håller koll på dem. Rudy påstår då att hon är djärv, och hon säger detsamma. I denna situation är det som om Rudy för75

-söker mansplaina henne både när det gäller att en flock getter omöjligt kan finnas i området, och sedan angående hur hon är som person. Hon slår dock bort båda möj-ligheterna genom att vara lika oförskämd tillbaka, och i detta fallet fungerar det. Här är det som om H.C. Andersen ville framställa en ung, kvinnlig karaktär som kan stå emot en mans högfärdiga beteende, vilket är både spännande och nyanserande i min analys. Här problematiseras den förutfattade mening som framställts om H.C. An-dersens författarskap ur en feministisk synvinkel.

I sagan “Brownie and the Dame” blir det en slags “mansplaining-duell” där en herre påstår att damen som står bredvid har en vacker själ, och därmed till-skriver henne en positiv egenskap. En trädgårdsarbetare motsätter sig dock herren genom att påstå att det han säger är nonsens. ‘“Don’t be putting such ideas into her head! a woman should be a body, a decent body, and look after her pot, so that the porridge may not be burned.’”, säger han. Detta är en mycket grövre form av 76

mansplaining, och ett exempel på kvinnoförakt. Trots att herren uttrycker sig posi-tivt och trädgårdsarbetaren negaposi-tivt, tillskriver de båda kvinnan egenskaper och de talar å hennes vägnar. Hon får inte föra sin talan över huvud taget, trots att hon står bredvid och ämnet de diskuterar omringar hennes person.

I sagan “A Picture-Book without Pictures” diskuterar en flicka och en pojke varifrån barn kommer. Flickan menar att grannen berättat att storken hämtar barnen, men pojken motsäger detta och menar istället att en ängel hämtar barnen. Hans historia har ingen källa, men ändå accepterar flickan den som sann. Till slut kommer grannen och menar att storken kommit med barnet, vilket bekräftar flickans påstående. De diskuterar dock inte saken vidare, och läsaren får aldrig veta vad bar-nen tror på. Detta är ännu ett exempel på hur flickor och kvinnor inte lyssnas på 77

trots att de möjligtvis har ett mer trovärdigt påstående eller mer auktoritet, och hur pojkar och män lyssnas på trots att de inte alls har samma auktoritet. H.C. Andersen

Andersen, s. 857. 75 Ibid., s. 940. 76 Ibid., s. 1164. 77

problematiserar inte detta vidare, utan framställer det som lika självklart som sam-hället säger att det är.

5. Diskussion

Det förekommer alltså en hel del olika typer av mansplaining i H.C. Andersens sa-gor, både i form av komplimanger (Brownie and the Dame), bojkott (The Elder Tree Mother), negligerande (The Nightingale), vägran (A Picture-Book without Pictures), fördömande (She was Good for Nothing), förlöjligande (Little Ida’s Flowers), un-derminerande (What the Old Man Does is Right), osv. Trots att de många typerna av mansplaining handlar om olika avsikter, visar de på samma struktur och tankesätt: att kvinnan har en lägre förnuftskapacitet och att mannen inte förstår, eller tillåter, att hon kan mer än, eller åtminstone lika mycket, som honom. Han anser sig ha rät-ten att förklara saker för henne. Denna struktur är en återkoppling till det Gemzöe talar om i avsnitt 2.1, där hon behandlar den ålderdomliga idén om att kvinnor har lägre förnuftskapacitet än män. 78

Det förekommer dock också exempel där H.C. Andersen skildrar situa-tioner i vilka mansplaining ifrågasätts, som exempelvis i de sagor som varnar för högmod, i normbrytandet i “The Garden of Paradise”, och i motarbetandet i “The Ice Maiden”. Situationen i “The Little Mermaid” kan möjligtvis också tolkas som en slags ifrågasättande av prinsens mansplaining, då den lilla sjöjungfrun åtminstone tänker att hon redan vet allt han förklarar för henne. Hans beteende problematiseras inte mer än så, men kanske fungerar hennes tanke tillräckligt väl för att på så sätt fungera som ett ifrågasättande i sig. Enligt Bendix och Ingwersen påvisar “The Litt-le Mermaid” på andra feministiska strukturer och idéer, vilket jag redogjorde för i avsnitt 3.2, så kanske skulle denna, mer positiva, tolkning vara mer enhetlig med deras resultat. I “The Little Mermaid” förekommer åtminstone tanken att prinsen gör fel, en slags kritik, vilket är unikt i jämförelse med de övriga exemplena.

Det mest slående exemplet på ifrågasättande av mansplaining förekom-mer i “The Ice Maiden” där flickan direkt går emot Rudy’s försök till mansplaining,

och är så rapp att han till slut blir underlägsen henne. Man kan fråga sig vad H.C. Andersen avsåg med detta, vilket Zipes och Lederer gör. De diskuterar en hel del hur H.C. Andersen var som person och hur han speglade sina tankar och önskningar i sagorna, vilket jag redogjort för i avsnitt 3.2. I denna studie är frågan dock inte relevant, då litteraturen påvisar något som inte var förväntat, oavsett vad H.C. An-dersen hade för avsikt. Han skildrar en situation där kvinnan, eller flickan, slår till-baka och vägrar tillåta att mannen, eller Rudy, försöker förtrycka henne.

Trots de många exempel på mansplaining eller mannens orimliga över-lägsenhet över kvinnan bland H.C. Andersens sagor, vilket också påvisas i de andra studierna som presenterats i denna uppsats, överraskar sagorna mig med skildringar som problematiserar mansplaining. Denna överraskning är också intressant att se över i förhållande till Bendix och Ingwersens tanke om att “The Little Mermaid” i vissa avseenden är feministisk och till och med påvisar ett matriarkat. De jämför med Disneys filmadaption, vilken de fördömer som problematisk och ickefeminis-tisk, och på samma sätt måste jag placera mina upptäckter i jämförelse med de ota-liga exempel på mansplaining som dominerar sagorna. Att flickan står emot Rudy, eller att lilla sjöjungfrun får utrymme att fundera över prinsens tveksamma utlägg-ning för henne, är kanske inte tillräckligt för att bryta strukturer eller normativa mönster. Exemplena kanske inte ens är tillräckligt feministiska för att kallas opro-blematiska, och “The Little Mermaid” kanske inte hade hyllats av Bendix eller Ing-wersen om den inte ställts emot Disneys adaption. Det kan dock vara relevant att exponera situationer som dessa för barn, för att därmed påvisa exempel på ifrågasät-tande av mansplaining, och på så sätt påverka barnens förnimmelser. Detta kan vara ett stort steg mot att förändra doxa, vilket Eriksson talar om i avsnitt 3.1. Hon påpe-kar även: “Delgivandet av personliga berättelser om mansplaining kan [...] ses som ett nödvändigt första steg i kvinnors kamp för social rättvisa i allmänhet och jäm-ställdhet i kommunikationssituationer i synnerhet.” H.C. Andersens skildringar är 79

inga personliga berättelser, men de kan trots det bidra till att normalisera hur kvin-nor upplever mansplaining, och därmed fungera på liknande sätt som de upplevelser Eriksson talar om.

Eriksson, s. 28.

6. Slutsats

Min slutsats är att H.C. Andersens sagoberättande påvisar mansplaining i flera avse-enden, både i sagornas budskap och i dialoger. Ibland förekommer exempel som är mer explicita, och ibland syns de främst när feminismglasögonen är på. Vissa av exemplena jag redogjort för, som ju handlar om mansplaining, stärker tidigare femi-nistiska undersökningar av H.C. Andersens författarskap, då de påvisar samma pro-blematiska och icke-feministiska narratologi och tematik. Enligt vissa forskare är detta på grund av den man som H.C. Andersen var, enligt andra är det på grund av rådande normer i det samhälle H.C. Andersen levde i, och enligt många är detta inte relevant. Dessa fokuserar istället på att bryta ner de normativa mönster som H.C. Andersens författarskap hjälpt till att bygga upp. Matilda Rutas adaption Tummeli-sa: eller den andra vildmarken är särskilt spännande ur denna synpunkt, och jag hoppas att även mitt arbete har fungerat på ett likartat sätt. Precis som Eriksson skriver ovan, måste normativa mönster framhävas innan de kan brytas ner.

En annan slutsats är att det även förekommer exempel på ifrågasättande av mansplaining i H.C. Andersens sagor, både vaga sådana, som i “The Little Mer-maid”, men också mer uppenbara, som i “The Ice Maiden”. Det kan diskuteras vida-re vad dessa exempel egentligen innebär för dagens läsavida-re eller vilka avsikter som stod bakom dem då de skrevs, vilket jag mycket kortfattat gjort i förhållande till Bendix och Ingwersens studier. Sådana analyser vore dock intressanta att undersöka vidare.

Ifrågasättandet av mansplaining i sagorna var en överraskande upptäckt, med tanke på mina förutfattade meningar om H.C. Andersen som författare och de årtal sagorna skrevs. Det bevisar dock hur viktigt det ibland är att analysera texter som självständiga verk snarare än i relation till författaren eller verkets publice-ringsdatum. Om exempelvis Lederer och Zipes inte kopplat H.C. Andersens sagor till hans liv hade de kanske funnit fler feministiska aspekter, vilket ju både jag, Ben-dix och Ingwersen gjorde. Men oavsett hur man väljer att analysera verken, är det ett obestridligt och intressant faktum att H.C. Andersens odödliga sagor fortsätter att läsas, adapteras och problematiseras. Det finns oändliga sätt att vrida och vända på hans gigantiska samling sagor, och mina resultat påvisar bara ytterligare att det, näs-tan 200 år efter sagorna skrevs, fortfarande finns saker att hämta och överraskas av.


Källförteckning

Skönlitteratur

Andersen, Hans Christian. The complete fairy tales of Hans Christian Andersen. Hertfordshire: Wordsworth Editions. 2009.

Ruta, Matilda. Tummelisa: eller den andra vildmarken. Stockholm: Kolik förlag. 2011.

Facklitteratur

Bettelheim, Bruno. Sagans förtrollande värld. Stockholm: Almqvist och Wiksell. 1979.

Edström, Vivi. Barnbokens form. Lund: Studentlitteratur. 2013. Gemzöe, Lena. Feminism. Stockholm: Bilda förlag. 2010.

Lederer, Wolfgang. The Kiss of the Snow Queen. Berkeley: The University of Cali-fornia Press. 1986.

Lövgren, Karin (red.). Att konstruera en kvinna. Lund: Nordic Academic Press. 2016.

Nikolajeva, Maria. Barnbokens byggklossar. Lund: Studentlitteratur. 2018. Solnit, Rebecca. Män förklarar saker för mig. Göteborg: Daidalos. 2016.

Westin, Boel. “Vad är barnlitteraturforskning?”. Bergsten, Staffan. Litteraturveten-skap. Lund: Studentlitteratur. 2002.

Zipes, Jack. Hans Christian Andersen - The Misunderstood Storyteller. New York: Routledge. 2005.

Artiklar och uppsatser

Eriksson, Julia. Kvinnor förklarar mansplaining. C-uppsats, Lunds universitet. 2017.

Ingwersen, Niels & Faith. “A Folktale/Disney Approach”. Scandinavian Studies. Vol. 62, No. 4. 1990.

Kidd, Anna-Grace. Mansplaining: The Systematic Sociocultural Silencer. Student Paper, University of North Georgia. 2017.

Hemsidor

Bokus. H.C. Andersens bästa sagor. (2020-06-08) https://www.bokus.com/bok/ 9789172991224/h-c-andersens-basta-sagor/

Bonnier Carlsen. H.C. Andersen. (2020-02-18) https://www.bonniercarlsen.se/for-fattare/11621/h-c-andersen/

Goodwin, Kim. “Mansplaining, explained in one simple chart”. BBC. 2018. (2020- 04-05) https://www.bbc.com/worklife/article/20180727-mansplaining-explained-in-one-chart