Det Var Dans Bort I Vägen
Det var dans bort i vägen på lördagsnatten över nejden gick låten av spelet och skratten,
det var tjoh! det var hopp! det var hej!
Nils Utterman, token och spelmansfanten, han satt med sitt bälgspel vid landsvägskanten,
för dudeli! dudeli! dej!
Där var Bolla, den präktiga Takeneflickan, hon är fager och fin, men har intet i fickan,
hon är gäcksam och skojsam och käck.
Där var Kersti, den trotsiga, vandrande, vilda, där var Finnbacka-Britta och Kajsa och Tilda
och den snudiga Marja i Bäck.
Där var Petter i Toppsta och Gusten i Backen, det är pojkar, som orka att kasta på klacken
och vischa en flicka i skyn.
Där var Flaxman på Torpet och Niklas i Svängen och rekryten Pistol och Högvaltadrängen
och Kall-Johan i Skräddarebyn.
Och de hade som brinnande blånor i kroppen, och som gräshoppor hoppade Rejlandshoppen,
och mot stenar av klackar det small.
Och rockskörten flaxade, förkläden slängde, och flätorna flögo och kjolarna svängde,
och musiken den gnällde och gnall.
In i snåret av björkar och alar och hassel var det viskande snack, det var tissel och tassel
bland de skymmande skuggorna där, det var ras, det var lek över stockar och stenar, det var kutter och smek under lummiga grenar
- vill du ha mig, så har du mig här!
Över bygden låg tindrande stjärnfager natten, det låg glimtande sken över skvalpande vatten
i den lövskogsbekransade sjön,
det kom doft ifrån klövern på blommande vallar och från kådiga kottar på granar och tallar,
som beskuggade kullarnes krön.
Och en räv stämde in i den lustiga låten, och en uv skrek uhu! ifrån Brynbärsbråten,
och de märkte, de hörde det ej.
Men uhu! hördes ekot i Getberget skria, och till svar på Nils Uttermans dudelidia!
kom det dudeli! dudeli! dej!
Text: Gustaf Fröding Musik: Helfrid Lambert
They Danced By The Roadside
They danced by the roadside on Saturday night, And the laughter resounded to left and to right,
With shouts of "Hip, hip!" and of "Hey!"
Nils Utterman, the fiddler's daft young sprig, Sat there with his bagpipes and played them a jig.
With doodely, doodely, day!
There was Cottage Bess. — whose attractions are many, She is pretty and slim, though she hasn't a penny,
She's brimful of mischief and fun.
There was Christie, — the wild, independent young lassie! — And Pimple-faced Biddy, and Tilly, and Cassie,
And rollicking Meg o' the Run.
There was Pete o' the Ridge and Gus o' the Rise, — Who are nimble at tossing a girl to the skies
And at catching her when she comes down.
There was Phil o' the Croft and Nick o' the Bend, And Pistol the Soldier, and Journeyman Lind,
And Karl-John of Taylortown.
They danced there as madly as tow set afire, All jumping like grasshoppers higher and higher,
And heel it rang sharp upon stone.
The coat-tails they fluttered, the dominos flew, And pig-tails were flapping, and skirts flung askew,
While the music would whimper and drone.
Then in birch or in alder or hazel thicket There was whispering light as the chirp of a cricket
From the shadowy darkness, near.
Over stock, over stone there was flight and pursuing, And under green boughs there was billing and cooing —
"If you want me, then come for me here!"
Over all lay the twinkling, star-lovely night;
In the wood-bordered bay a shimmery light Fell soft on the hurrying waves.
A breeze, clover-laden, was borne from the meadow, And a resinous whiff from the pines that o'er- shadow
The crests of the water-worn caves.
A fox lent his voice to the revellers' din, And "Oohoo!" from Bear Crag an owl joined in;
But they heard not, they heeded not, they.
"Oohoo!" from Goat Mountain the echo rang, And for answer Nils Utterman's bagpipes sang
Their doodely, doodely, day!
Text: Gustaf Fröding
English translation: Charles Wharton Stork
Förgäves Uppå Stigen
In Vain Upon The Path
Förgäves uppå stigen jag dig att möta går, jag lyssnar, ropar och jag lyssnar åter Det vädret är som blåser, det böljan är som slår,
men vännens röst sig inte höra låter Se, skyarna de gå
och böljorna de slå!
Så vandra mina tankar och ingen vila få, förrän jag finner vännen, som jag söker En tid det var så roligt - den tid försvunnen är,
då vänskap du för mig i hjärtat hyste.
När jag gick ut åt lunden, så var du för mig där, det minnas himlens stjärnor, som oss lyste,
det löftet du mig gav, att bli min tröst och stav
Och om det vore större, det stora, vida hav, det rymde aldrig glädjen, som jag kände
Text: S. J. Hedborn Musik: folklig melodi
I Rosens Doft
A Fragrant Rose
I rosens doft, i blomsterlundens gömma, där friden bor emellan berg och dal.
Låt oss fördrömma livets vår, låt oss förglömma hjärtats sår
och låt oss världen glömma, låt oss världen glömma!
O fråga ej: vad är att lycklig vara, o fråga ej: vad är att vara nöjd.
Blott hör naturens egen röst, och göm dess ord uti ditt bröst,
och sök att dem förklara, sök att dem förklara!
Text: Herman Sätherberg Musik: Prins Gustaf
Jag Sjunger Och Dansar
Jag sjunger och dansar, så glad i mitt sinn' Jag smög bort i skogen
Till Anna-lill trogen,
Och frågte så kärligt: »säg, vill du bli min?»
Först såg hon åt öster, Så såg hon åt vester,
Sist såg hon på mej, sa'n och neg och sa': ja!
Och derför är jag nu så gla';
Ja!
Derför är jag nu så gla'.
Se'n tog jag i famnen min vänaste mö, Och sporde den kära:
»Vill du mej förära
Till fästning en kyss nu så rosenrö'?»
Då log hon, min tärna, Så blid som en stjerna,
Och rodna' på kinden och neg och sa': ja!
Och derför är jag nu så gla';
Ja!
Derför är jag nu så gla'.
Och, kära Anna, nu frågar jag dej:
I glädjen och nöden, I lifvet och döden,
Sej, vill du bli trogen och hulder mot mej?
Med tår i sitt öga Hon såg mot det höga
Och räckte mej handen och neg och sa': ja!
Och derför är jag nu så gla';
Ja!
Derför är jag nu så gla'.
Text: F. A. Dahlgren Musik: Andreas Randel
I Sing And I Dance
I sing, and I dance, and I'm feeling so fine;
I went to the forest To Annie, my dearest,
And asked her so fondly: "Say, wilt thou be mine?"
First looked she to eastward, Then looked she to westward,
Then nodding to me, she replied that she would And that's why I'm feeling so good, so good,
Yes! that's why I'm feeling so good!
My beauty, I held her not long after this, Said I : "O my treasure,
May I have the pleasure
Of binding your words with a rosy-red kiss?"
With eyes that were beaming Like stars that are gleaming,
And cheeks that were blushing, she said that I could!
And that's why I'm feeling so good, so good, Yes! that's why I'm feeling so good!
"Now, Annie, my darling, I ask this of thee, In laughing, in sighing,
In living, in dying,
Say, wilt thou be loving and faithful to me?"
A tear in her eye then, She gazed up on high then;
She gave me her hand, and she said that she would!
And that's why I'm feeling so good, so good, Yes! that's why I'm feeling so good!
Text: F. A. Dahlgren
English translation: Henry Grafton Chapman
Jeg Giver Mit Digt Til Vaaren
Jeg giver mit Digt til Vaaren, skjøndt endnu den ej er baaren,
jeg giver mit Digt til Vaaren som Længsler til Længsler lagt.
Saa slutter de to en Pagt --:
at lokke paa Sol med Liste, saa Vinteren Nød maa friste,
at slippe et Kor af Bække, saa Sangen ham maa forskrække,
at jage ham ud af Luften med idelig Blomsterduften, --
jeg giver mit Digt til Vaaren!
Text: Bjørnstjerne Bjørnson Musik: Emil Sjögren
To Springtime My Song I Utter
To Springtime my song I utter, that back to us he may flutter, both laden with fancies sweet
in friendly affection meet.
They smile and the sun is brightened;
old winter is scared and frightened;
to join them the brook comes bubbling, his spirit the song is troubling, and, chased from their secret bowers, light winds bring the breath of flowers.
To Springtime my song I utter!
Text: Bjørnstjerne Bjørnson English translation: Frederick Corder
Kristallen Den Fina
Kristallen den fina som solen månd’ skina som stjärnorna blänka i skyn.
Jag känner en flicka i dygden den fina en flicka i denna här byn.
Min vän, min vän och älskogsblomma!
Ack om vi kunde tillsammans komma och jag vore vännen din.
och du allra kärestan min!
du ädela ros och förgyllande skrin.
Och om jag än fore till värdenes ände så ropar mitt hjärta till dig.
Och om jag än fore till värdenes ände så ropar mitt hjärta till dig.
Till dig, min vän och älskogsblomma!
Ack om vi kunde tillsammans komma och jag vore vännen din.
och du allra kärestan min!
du ädela ros och förgyllande skrin.
Svensk folkvisa
Like Crystal That's Gleaming
Like crystal that's gleaming, Like sunshine a-beaming, Or star that in heaven doth shine,
I know a maid rarer Than diamonds, and fairer, A maid of this village of mine.
My love, my love, my dearest flower, To come together had we the power, And thou wouldst be sweetheart mine,
And I could be lover of thine!
Thou beautiful rosebud, thou glittering shrine!
And e'en if for ever The world us should sever, My heart would be weeping for thine,
And e'en if for ever The world us should sever, My heart would be weeping for thine.
For thine, my love, my dearest flower!
To come together had we the power, And thou wouldst be sweetheart mine,
And I could be lover of thine!
Thou beautiful rosebud, thou glittering shrine!
Swedish folk song
English translation: Henry Grafton Chapman
Though Crystal Shines Rarely
Though crystal shines rarely, like sunlight so clearly, like glittering stars in the sky,
I know of a maiden whose grace shines more fairly, a maid in the village nearby.
To you, my love, my heart's sweet flower, Oh would that I were with you at this hour.
Oh that I might your true love be and your troth were plighted to me, for roses are comely on fine broidery.
And though I should travel to earth's farthest countries, my heart would still cry out to you.
And though I should travel to earth's farthest countries, my heart would still cry out to you —
to you, my love, my heart's sweet flower.
Oh would that I were with you at this hour.
Oh that I might your true love be and your troth were plighted to me, for roses are comely on fine broidery.
Swedish folk song
English translation: Noel Wirén
Näckens Polska
Djupt i havet på demantehällen Näcken vilar i grönan sal.
Nattens tärnor spänna mörka pällen Över skog, över berg och dal.
Kvällen härlig står i svartan högtidsskrud, När och fjärran ej en susning intet ljud
Stör den lugn över nejden rår, När havets kung ur gyllne borgen går.
När havets kung ur gyllne borgen går.
O, var dväls du, klaraste bland stjärnor, I den blånande skymningsstund?
Du, som fordom, en av jordens tärnor, Var min brud uti havets grund
Och när hjärtat brann vid mina ömma slag, Smög så skön och blyg de tjusande behag
Mot min barm i den svala flod, Och gyllne harpan stum på vågen stod.
Och gyllne harpan stum på vågen stod.
Text: A. A. Afzelius Musik: Traditionell melodi
The Watersprite
'Neath the waves on crystal rock reclining Lies the Neck in his sea-green hall, While the maidens of the night are twining
Veils of gloom o'er hill and dale.
Fair the evening stands in festal, bright array, Far and near no sound is heard, no breeze astray
Breaks the calm o'er the land that lies
:|: When now the Sea-King from his waves doth rise. :|:
"Ah! Where art thou in this hour of gloaming, Thou, the fairest of stars for me?
Thou that once, my earthly bride, wert roaming Through my halls beneath the sea
When my heart would burn, the while my harp I swept, Fair and modest thou hast to my bosom crept,
Where the cool river waters lave;
:|: The golden harp stood silent on the wave. :|:
Text: A. A. Afzelius
English translation: Henry Grafton Chapman
Respolska
Klang, min vackra bjällra, i den sena kväll Spring, min raska fåle, över mo och fjäll!
Hemåt ila vi med vindens snabba fart, där så vila vi i mjuka armar snart,
och vår lycka ingen må förtycka.
Alla kvällens norrsken flämta där i skyn;
alla sälla minnen skämta för min syn.
Klang, min vackra bjällra, i den sena kväll!
Spring, min raska fåle, över mo och fjäll!
Hemåt ila vi med vindens snabba fart, där så vila vi i mjuka armar snart,
och vår lycka ingen må förtycka.
Ratsch! det sprakar nog en frost i björk och tall.
Kratsch! ett brak i skogen bådar furans fall.
Granens långa skuggor darra lätt på snön;
yvig är dess päls, och varje kvist är grön;
skogens kung är evigt ung och fager.
Tusen, tusen stjärnor gnistra i hans hår;
ingen kung på jorden sådan krona får.
Ratsch! det sprakar nog en frost i björk och tall.
Kratsch! ett brak i skogen bådar furans fall.
Granens långa skuggor darra lätt på snön;
yvig är dess päls, och varje kvist är grön;
skogens kung är evigt ung och fager.
Text: Zacharias Topelius Musik: Johan Fredrik Berwald
Ring, My Pretty Sleigh Bell!
Ring, my pretty sleigh bell in the late evening!
Run, my swift steed, over heath and mountain!
We are dashing homewards with the rapid speed of the wind, there we will soon be resting in soft arms,
and may no-one begrudge us our happiness.
All the northern lights are flickering in the sky, all blessed memories are flitting past before my eyes.
Ring, my pretty sleigh bell in the late evening!
Run, my swift steed, over heath and mountain!
We are dashing homewards with the rapid speed of the wind, there we will soon be resting in soft arms.
Bang! a frost is cracking in the birch and pine.
Crash! the forest heralds falling pine.
Shadows of the spruce dance on the snow;
thick its fur with twigs of green;
young and handsome is the forest king.
In his hair the stars in thousands gleam;
such a crown no earthly ruler has.
Bang! a frost is cracking in the birch and pine.
Crash! the forest heralds falling pine.
Shadows of the spruce dance on the snow;
thick its fur with twigs of green;
young and handsome is the forest king.
Text: Zacharias Topelius Literal translation
Spelmansvisa
Jag är den unge spelman som vandrar skogens led och träder över lummern mellan enarna på hed.
Av rosenträ jag fogat själv fiolen som jag rår, och strängarna jag tvinnat av blonda kvinnohår.
Och kommer jag en afton till strandbyns vallar fram när nejdens ungdom samlat sig till fest kring björkens stam -
då allt vad friskt mitt hjärta i gröna marker känt jag spelar upp i visor på mitt glada instrument.
Då tändes glans i ögon, då stiger glöd på kind,
och ungmöbarmar spännas käckt mot daggig skymningsvind.
Jag är den unge spelman som dansar natten lång, och över älv och ängar far, för stunden född, min sång.
Text: Erik Axel Karlfeldt Musik: Ivar Widéen
Minstrel Song
I roam, a gay young fiddler, the forest boughs beneath, And round the clumps of juniper that dot the mossy heath.
I made myself my violin of seasoned rosewood rare, And twisted too the strings of it with golden woman's hair.
And if I come at evening to a village green perchance
Where all the neighboring young folk have gathered for the dance, With all the new-found ecstasy the wilderness has lent
I fiddle as my heart bids on my happy instrument.
Ah! then the eyes are kindled, the cheeks are set aglow, And maidens' bosoms tighten as the quick notes ebb and flow.
I am the gay young fiddler, I dance the whole night long, And over stream and meadow drifts the rapture of my song.
Text: Erik Axel Karlfeldt
English translation: Charles Wharton Stork
Sten Sture
Herr Sten, den unge Sture, han stridde i Duvnäs skog.
Och om mig så vingar bure, jag vet vart jag flöge nog:
"I ärlige Dalabönder, slån sköldar och hjälmar sönder.
Vi frukta för ingen, vi.
Jag ser i min skara mången, som kämpar för första gången,
men riddare kan han bli."
Herr Sten den tappre Sture, höll slag vid Brännkyrka by.
Och om mig så vingar bure, dit ville väl nu jag fly:
"Här gäller det stå eller falla, vem är mig en man för alla och bär vår fana idag?"
Då trädde där fram gullhårig en yngling, en tjugoårig, och svarade: "Det gör jag."
Herr Sten, den trogne Sture, han föll vid Åsunda sjö Och om mig så vingar bure, nog flöge jag dit att dö.
När slagen han låg på båren, och yrsnön lekte i såren, de sina han blitt såg an:
"Vi bleknen I, män, för döden? Friskt mod. Ty när störst är nöden nog finner väl Gud sin man."
Text: Edvard Bäckström Musik: Vilhelm Svedbom
Sverige
Sverige, Sverige, Sverige, fosterland, vår längtans bygd, vårt hem på jorden!
Nu spela skällorna, där härar lysts av brand, och dåd blev saga, men med hand vid hand svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.
Fall, julesnö, och susa, djupa mo!
Brinn, österstjärna, genom junikvällen!
Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro, du land, där våra barn en gång få bo och våra fäder sova under kyrkohällen.
Text: Verner von Heidenstam Musik: Wilhelm Stenhammar
Sweden
Oh Sweden, Sweden, Sweden, native land, The home and haven of our longing!
The cow-bells ring where armies used to stand, Whose deeds are story, but with hand in hand To swear the ancient troth again thy sons are thronging.
Fall, winter snow! And sigh, thou wood's deep breast!
Burn, all ye stars, from summer heavens peeping!
Sweden, mother, be our strife, our rest, Thou land wherein our sons shall build their nest.
Beneath whose churchyard stones our noble sires are sleeping.
Text: Verner von Heidenstam
English translation: Charles Wharton Stork
Tallarnas Barr
Serenad
Tallarnas barr och björkarnas blad på ditt vissnande torvtag dugga.
Sov på din halmbädd, sov lugn och glad i midnattsskyarnas skugga.
När vintern fram till din fönsterkarm som vitklädd giljare träder,
dröm en dröm som kan hålla dig varm där inom väggarnas bräder.
Dröm om lekande sommarsus, då stormen kämpar och larmar;
dröm att i björkarnas gröna hus du somnat i mina armar.
Text: Erik Axel Karlfeldt Musik: Ivar Widéen
Serenade
Soft on your roof the pine needles fall, And the whispering birch leaves shower.
Sleep on your straw bed, so sweet and small, In midnight's shadowy hour.
When winter brings to your window his storm, When like white-clad wooer he's knocking,
Dream a dream that can hold you warm While gently your cradle is rocking.
Dream of breezes that playful sigh Though raging storm be sweeping;
Dream that in birch tree so green and high Within my arms you're sleeping.
Text: Erik Axel Karlfeldt English translation: Helen Asbury
Vårvindar Friska
Vårvindar friska Leka och viska,
Lunderna kring, likt älskande par, Strömmarna ila,
Finna ej vila
Förr'n ner i djupet störtvågen far.
Klaga, mitt hjärta, klaga! — O, hör, Vallhornets klang bland klipporna dör!
Strömkarlen spelar, Sorgerna delar Vakan kring berg och dal.
Hjärtat vill brista — Ack! när den sista
Gången jag hörde kärlekens röst:
Avskedets plåga, Ögonens låga,
Mun emot mun vid klappande bröst.
Fjälldalen stod i blomstrande skrud, Trasten slog drill på drill för sin brud;
Strömkarlen spelar, Sorgerna delar Vakan kring berg och dal.
Text: Julia Nyberg Musik: Traditionell melodi
Spring Breezes Brisking
Spring breezes brisking, Gently are whisking Here through the groves With whispering sound.
Brooklets are straying, Restlessly playing
Till in the sea
Their grave they have found.
Beat o my heart and hear hue and cry.
Among the cliffs the horn notes die.
Now is the Sprite heard, Sorrow the Night bird Casts over hill and dale.
My heart was breaking When at leave-taking
I heard her voice when we met to part.
How our eyes beamed then, How our tears streamed then, Lips against lips and heart against heart!
Mountains and vales were decked for the spring.
Birds to their brides their carols did sing.
Now is the Sprite heard, Sorrow the Night bird Casts over hill and dale.
Text: Julia Nyberg
English translation: Henry Grafton Chapman, adapted
Spring Breezes Playing
Spring breezes playing over the spraying
of tiny brooklets all through the land.
Streams rushing gladly, hastening madly
out to the sea as if by command.
Beat, oh my heart, there’s cause to complain,
you will not hear the wood horn again.
Timber preparing, burdens were sharing, no rest throughout the land.
Text: Julia Nyberg
English translation: Olga Paul
Å Jänta Å Ja
:|: Å Jänta å ja :|: allt uppå landavägen, å ja — :|: Å jänta å ja :|: allt uppå landavägen.
Där mötte ho mej en morgon så klar, Å sola ho sken på himmelen så rar,
Å vacker som ljusa dagen ho var, Mitt hjärta hvar tog de vägen?
:|: Å jänta å ja :|: allt i Ransäters kyrka, å ja — :|: Å jänta å ja :|: allt i Ransäters kyrka;
Där bliga ho på mej så himmelens blått, Å öga det for så blixtrande brådt, Å aldri nånsin har ja tåcka salfva fått,
Ja miste kav min hela styrka.
:|: Å jänta å ja :|: allt i midsommars vaka, å ja — :|: Å jänta å ja :|: allt i midsommars vaka;
Då mötte ho mej ma fräsande fröjd, Å aldri nånsin har ja känt mej så nöjd,
Ja kasta mina ben i himmelens höjd, Å hoppa öfver alla taka.
:|: Å jänta å ja :|: allt uti polskedansen, å ja — :|: Å jänta å ja :|: allt uti polskedansen,
För där tog jag tag uti hennes hand, För ögat skymdes bort båd' himmel å land, Hur dansen den gick, det vet jag inte grand,
När som ja kom till sansen.
:|: Å jänta å ja :|: allt uti gröna lunden, å ja — :|: Å jänta å ja :|: allt uti gröna lunden,
Där tog jag en kyss så rosende röd, Å klagade for henne hela min nöd, Å fråga, om ho ville dela mitt bröd,
Å ho svarte ja på stunden.
:|: Å jänta å ja :|: allt i Ransäters kyrka, å ja — :|: Å jänta å ja :|: allt i Ransäters kyrka,
Där stodo vi då vid altaret just, Å lofvade tro i nöd å i lust, Å allt intill lifvets sistaste pust
Troget hinannan dyrka.
:|: Å jänta å ja :|: allt uppå landavägen, å ja — :|: Å jänta å ja :|: allt uppå landa vägen.
På lifvets landsväg vandra vi nu Så gladelig, å ett kött äro de tu;
Så skola vi gånga ja å min hustru, Tess döden han stänger vägen.
Text: F. A. Dahlgren Musik: folklig melodi
The Maiden And I
The maiden and I, the maiden and I, all out upon the highway, and I;
the maiden I, the maiden and I, all out upon the highway.
‘Twas there that we met by dawn’s early light;
the sun in the sky above was shining bright, and fair as the day she was to my sight.
Oh goodness, where did my heart go?
The maiden and I, the maiden and I, all at Midsummer’s Vigil, and I;
the maiden and I, the maiden and I, all at Midsummer’s Vigil.
Together we came in such wondrous joy, and never has there been a happier boy.
I kicked up my heels as high as the sky and jumped clear over all the rooftops.
The maiden and I, the maiden and I, all in the leafy bower, and I;
the maiden and I, the maiden and I, all in the leafy bower.
‘Twas there that I stole a kiss rosy red and told her that no else I’d ever wed.
I asked her if she would like to share my bread, and she said “Yes” that very hour.
The maiden and I, the maiden and I, all in Ransäter Parish, and I;
the maiden and I, the maiden and I, all in Ransäter Parish.
We stood there before the altar, we two, and promises gave to last a lifetime through.
In sickness and in health we always would be true and tenderly each other cherish.
Text: F. A. Dahlgren
English translation: Henry Grafton Chapman, adapted
The Maiden And I
The maiden and I, the maiden and I, Strolled where the flow’rs were growing, oh my!
The maiden and I, the maiden and I, Strolled where the flow’rs were growing, oh my!
That’s where I had met her one morn, The sky never was so blue, I could have sworn, She was bright as any summer day that’s born,
Oh heart, tell me where you’re going.
The maiden and I, the maiden and I, Joined in the festive dancing, oh my!
The maiden and I, the maiden and I, Joined in the festive dancing , oh my!
She skipped to and fro and danced, full of glee, And I was as happy as a man could be, I jumped sky-high, I felt so happy and free,
For ev’rything was so entrancing.
The maiden and I, the maiden and I, Strolled where the flow’rs were growing, oh my!
The maiden and I, the maiden and I, Strolled where the flow’rs were growing, oh my!
And now, still together, we’re young and strong, And ever we’ll sing a happy, joyful song, To one another we are pledged to belong;
Death points the way to going.
Text: F. A. Dahlgren English lyrics: Olga Paul
