Fritidsnämnden administrerade och drev kommunala anläggningar för olika slags aktiviteter. Till en början idrottsanläggningar, men efter hand utökades ansvaret till att också omfatta båthamnar samt fritids- och ung- domsgårdar. Till fritidsnämndens ansvar hörde också att handlägga bidragsansökningar från lokala föreningar och ansökningar om båtplatser och utdelande av stipendier.
Fritidsnämnden i stadsarkivet
1956 tillsattes en ungdomsgårdkommitté för att utreda behovet av en ungdomsgård. Dennas betänkande blev upphov till ungdomsstyrelsen (US), som började sin verksamhet 1957. En tjänst som ungdomskon- sulent inrättades 1964. US:s arkiv omfattar 6 volymer och omspänner tiden 1957-66. De viktigaste handlingarna är protokoll och korrespon- dens.
Idrottsstyrelsens (IS) och idrotts- och friluftsnämndens (IFN) protokoll och handlingar ingår i fritidsnämndens arkiv. Protokoll från dessa arkivbildare föreligger i obruten svit från 1936-1966 då fritidsnämnden (FN) bildades.
I serien F8A idrottsanläggningar finns handlingar rörande Lidingövallen från 1930-89. IS:s omorganisation (1955-59) och bildandet av FN 1966 kan studeras i vol F2:1 (1955-65). Handlingar rörande småbåtshamnar och båtliv fram till 1995 ingår i kultur- och fritidsnämndens arkiv, serie F2. Dessa handlingar går tillbaka till år 1943.
Ytterligare information om Lidingö stadsarkiv finns på stadens hemsida, www.lidingo.se.
Arkivet har inga fasta öppettider men kan besökas efter överenskommelse.
Besöksadress: Lidingö stadshus, Stockholmsvägen 50 Postadress: 181 82 Lidingö
Telefon: 731 31 45
E-post: stadsarkivet@lidingo.se
Staden och friluftslivet
1936-1994
Faktablad om idrott och friluftsliv i kommunal regi på Lidingö
av Lidingö stadsarkiv
Ur Lidingö Tidning 22/7 1936
Kommunerna och fritiden, allmänt
Bortsett från hälsovårdsstadgans bestämmelser vid sekelskiftet 1800/1900 om en kommunal skyldighet att bygga varmbadhus och senare tiders barnavårdslagstiftnings krav på en förebyggande ungdomsvård, har det inte funnits någon direkt lagstiftning rörande kommunerna skyldigheter inom fritidsområdet. Varje kommun har själv fattat beslut vad och hur mycket som skulle göras inom detta område.
Under det tidiga 1900-talet byggdes också åtskilliga friluftsbad under kommunal medverkan.
Först i slutet av 1950-talet började dessa frågor uppmärksammas inom kommunerna beroende på det ökande intresset för idrott och friluftsliv.
Ökande ungdomsproblem spelade också in liksom tanken om idrott och friluftsliv som ett led i den förebyggande hälsovården.
Kommunerna och folkhälsan
Begreppet folkhälsa utgår från WHO:s grundläggande stadgar och
definieras som ”ett tillstånd av fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte bara frånvaro av sjukdom och handikapp”. Lokalt bedrivs folkhälsoarbetet av kommuner, landsting och folkrörelser och centralt av Socialstyrelsens folkhälsoinstitut.
Kommunerna och idrotten
De första idrottsplatserna byggdes i privat regi med enskilda medel. Ofta ställde dock kommunerna mark till förfogande. Successivt har dock idrottsplatserna kommunaliserats. I början av 1960-talet drevs de flesta idrottsplatserna i kommunal regi. Ansvaret för dessa var således en av de första kommunala direkta insatserna för fritidsändamål.
I samband med detta ansvarstagande blev det också nödvändigt att skapa särskilda kommunala organ för fritidsfrågorna. Detta skedde i början av 1930-talet och det framför allt de rena idrottsplatsfrågorna som kom i fokus. 1929 bildades sålunda en idrottsstyrelse i Stockholm för handläggning av frågor rörande framför allt idrottsplatser och badan- läggningar. Denna ombildades 1939 till en idrotts- och friluftsstyrelse. I Norrköping inrättades en liknande nämnd 1946 som 1956 ombildades till stadens fritidsnämnd med ansvar också för den förebyggande
ungdomsvården. Utvecklingen i Lidingö följer samma mönster.
Lidingövallens tillkomst
År 1929 motionerade E Ljungberg och E Lindkvist i stadsfullmäktige (SF) om inrättandet av en välbelägen idrottsplats på Lidingö. Man skriver: Det torde utan överdrift kunna sägas att ungdomens idrottsliv, bedrivet under sunda former, utgör en så värdefull tillgång i vårt samhällsliv, att idrotten bör vinna vederbörligt beaktande och stöd från det allmännas sida.
SF tillsatte samma år en idrottsplatskommitté, som först den 15/10 1932 föreslog att staden skulle anlägga en idrottsplats. SF anslog för ändamålet 70 000 kr och arbetet bedrevs till en början som statskommunalt
reservarbete p g a den höga arbetslösheten. Mark för ändamålet skänktes av AB Lidingöstaden.
arenan. Fanbärare var en reslig, välväxt yngling från vår egen stad.
Kommunal organisation
För att driva idrottsplatsen tillsatte SF den 25/5 1936 en idrottsstyrelse.
Denna omorganiserades 1960 och bytte namn till idrotts- och
friluftsnämnd. 1966 slogs denna ihop med stadens ungdomsstyrelse och bildade fritidsnämnden. Den förebyggande ungdomsvården, hade därmed förts samman med frågor rörande idrotts- och friluftsliv till en gemensam förvaltning. Den 1/1 1995 slogs denna nämnd samman med kultur- nämnden och bildade den nuvarande (2008) kultur- och fritidsnämnden.
Från juni 1935 stod staden själv för alla kostnader och arbetet bedrevs under ledning av byggnadskontoret. Den 19 juli 1936 skedde den högtid- liga invigningen. Lidingö Tidnings reporter är lyrisk:
Gräsmattan låg underbart saftig och flera passade på att mjuka upp sina leder till för- nöjelse för dem som redan kommit tidigt. Till tonerna av en sprittande marsch mar- scherade idrottsmännen in på
