ATT BERÄTTA BERÄTTELSEN

ATT BERÄTTA BERÄTTELSEN

En uppsats om narrativ teologi, metaforer och soteriologi utifrån Andrew Peterons musikartefakt Light for the Lost Boy

TL232D Kandidatuppsats 15 hp Thomas Imberg

Handledare: Roland Spjuth Examintor: Mikael Hallenius Examinationsdatum: 2013-05-31

All creatures of our God and King Lift up your voice and let us sing

O praise Him! O praise Him!

Alleluia.

- Josh Garrels, All creatures

Förord

På många sätt känns denna uppsats som ett bokslut. Jag sammanför i den, två av de saker som har fått betyda oerhört mycket för mig de senaste fyra åren – The Rabbit Room och teologistudierna.

När det senare oftast varit nödvändigt omskakande har musikerna och författarna kopplade till The Rabbit Room fått fungera som en slags själavårdare. Under åren, när jag många gånger varken vetat ut eller in angående Gud, kyrkan eller mig själv, har Peterson och hans vänner ändå fått mig att tro på att Gud är god trots sin helighet, att kyrkan är vacker trots sina skavanker och att jag är älskad trots min brustenhet – tack till er.

Det finns många fler att tacka för att den här uppsatsen är klar. I ett försök att hålla Petersons musik på någorlunda avstånd under uppsatsskrivandet har Josh Garrels spelats flitigt. Under en tid då jag mestadels suttit inomhus i farfarstofflor har Garrels musik fått mig att tro på att jag trots allt är ämnad att dansa barfota under ett mullbärsfikonträd. Tack, Simon, för att du i badmintonmatcher har rätat min, av skrivbordssittandet, krökta rygg. Tack, Cecilia, för en hård och hänsynslös korrekturläsning, värdig en litteraturvetare. Tack, Josefin och Iza, för att vi har varit klasskompisar under denna termin. Eftersom teologisk fördjupning för det mesta är en träning i eremitliv har de gånger vi träffats varit roliga och ovärderliga ljusglimtar. Tack, Roland Spjuth, för handledning och, inte minst, uppmuntran. Att ha fått ha dig som rabbi de senaste åren har (förutom den kognitiva dissonansen som uppstått när jag sett att en teolog inte behöver vara torr och trist) fått mig att se att teologi är både vackert och viktigt. Och till sist, tack till dig, älskade Rebecka. Du ger mig så otroligt mycket. Genom att jag får vara med dig är du skyldig till mer gott än du själv förstår.

Lund, den 22 Maj 2013 Thomas Imberg

Abstract

In this essay I examine, partly how Andrew Peterson, in his music artifact Light for the Lost Boy, uses metaphorical motifs to describe soteriology, partly in which way he, in the same artefact, uses narrative theology. After having described my methods I give an account for the history of narrative theology in general and the directions constructive and canonical narrative theology in particular. In between those two accounts I also describe how metaphors have been looked upon in history, and how they nowadays are viewed. The historical accounts show that narrative theology and the contemporary view on metaphors share the notion that the latter, not so much works as a representation of reality, as a construction of the same. Even though the two direction of narrative theology agrees in this matter, they differ in which metaphors they use; while the canonical direction states that the biblical metaphorical motifs are sufficient for describing God, the constructive direction says that new metaphors has to be made by the church for the same description.

The analysis of the metaphorical motifs in Petersons artifact shows that he uses a number of biblical metaphors to tell the Christian story’s account of salvation. By using metaphorical motifs such as bodily brokenness and darkness phenomena he uses, according to the systematic theologian Mark McIntosh, the biblically grounded soteriological motifs medical and military-political.

Nevertheless, the same analysis shows that he also uses metaphorical motifs that does not have the same biblical grounding. One of the central metaphorical motifs of the artifact is the loss of childhood. Those conclusions points to what direction of narrative theology Peterson uses; by using both biblical and non-biblical metaphorical motifs he works in a kind of constructive direction.

Nevertheless the conclusions drawn from the analysis of Petersons artifact shows, even more clearly, that it is not unproblematic to divide narrative theology in those two directions. As the analysis show, the way in which Peterson uses narrative calls for new ways of describing the different directions of narrative theology. In the end of the analysis I give account for the things I look upon as problematic, and I propose a categorization that might make it a little bit easier to analyze artifacts such as Peterson’s.

Innehållsförteckning

1. Inledning...6

1.1 Bakgrund...6

1.2 Syfte och frågeställning...7

1.3 Avgränsningar...8

1.4 Metod...9

2. Forskningsbakgrund...12

2.1 Narrativ teologi...12

2.2 Metaforer...14

2.3 Konstruktiv och kanonisk narrativ teologi...16

3. Materialredovisning...19

3.1 Petersons Light for the Lost Boy...19

3.2 Soteriologi i Light for the Lost Boy...27

3.3 Soteriologi enligt McInotosh...38

4. Analys...42

4.1 Petersons soteriologi utifrån McIntoshs sex soteriologimotiv...42

4.2 Petersons narrativa teologi...47

5. Slutsater...53

6. Källförteckning...56

Bilaga 1 - Metaforer på Light for the Lost Boy

Bilaga 2 - Sångtexterna till sångerna på Light for the Lost Boy

1. Inledning

1.1 Bakgrund

Oxford, Rabbit Room och Andrew Peterson

På en pub ett par hundra meter från Oxfords stadskärna träffades mellan åren 1939-1962 The Inklings för konverserande och gemenskap. Alldeles säkert var ämnena, som C.S Lewis, J.R.R Tolkien och de övriga medlemmarna behandlade, av stor mångfald; men ett vet man: de pratade om litteratur. Runt dessa bord på puben The Eagle and the Child – eller i folkmun The Bird and the Baby – tog bland annat berättelserna om Narnia och Midgård allt fastare form.

Avdelning på puben där de satt heter idag Rabbit Room. Stilen i rummet är gammal. Den nedre halvan av väggarna är täckta med mörka träpaneler och den övre med tavlor på medlemmarna av The Inklings, citat av dessa och böcker. Hit kom år 2007 Andrew Peterson, en musiker, låtskrivare och författare från staden Nashville i Amerika. Under hans Englandsresa blev han alltmer övertygad om vikten av mänsklig gemenskap i processen av skapande; i varandras sällskap lyckades medlemmarna av The Inklings skapa sagovärldar och berättelser som otaliga människor sedan dess har levt i och berörts av. Väl hemma i Amerika startade Peterson internet-gemenskapen Rabbitroom.¹ Hemsidan är en plats där konstnärer, poeter, musiker och författare tillsammans berättar den kristna berättelsen genom främst blogginlägg, böcker och musikalbum. I det blogginlägg Peterson viger till att presentera hemsidan skriver han:

＂I believe strongly in the value of the artists in this world. I believe that when someone who was made to strive to create beauty in the world is, as Brennan Manning said, ＇ambushed by Jesus＇, the art that results bears a God-given power that draws men to Christ. ［...］The world knows darkness. Christ came into the world to show us light. I have seen it, have been blinded by it, invaded by it, and I will tell its story. ［...］

The Rabbit Room is a place for stories. For artists who believe in the power of old tales, tales as old as the earth itself, who find hope in them and beauty in the shadows and in the light and in the source of the light.

＂²

1 www.rabbitroom.com

2 http://www.rabbitroom.com/2007/10/welcome-to-the-rabbit-room/ (130215)

Informationsteknologi och musik

I takt med information-teknologins utveckling under förra seklet har möjligheterna revolutionerats för människor att på olika sätt sprida budskap, meningar, åsikter och idéer. Genom internet har det skapats en global plattform för denna spridning; bloggar, andra typer av hemsidor och olika program fungerar som hjälpmedel genom vilka denna stora mängd information sprids.

En av de branscher som påverkats stort av denna utveckling är musikbranschen. Aldrig har det varit så lätt för människor i olika delar av världen att utforska olika typer av musik. I skrivandets stund är programmet Spotify och filmkanalen Youtube ledande aktörer när det kommer till musikens spridning på internet. Hur länge dessa håller sig i framkant är dock svårt att förutspå eftersom nya aktörer ständigt kommer.

Att musik betyder något på ett djupare plan i människan går heller inte att negligera. Nutida exempel på detta är bland annat den ryska punkgruppen Pussy Riot, som med sin musik riktar svidande kritik till Putin-regimens sätt att styra Ryssland, och den Oscar-belönade dokumentären Searching for Sugar Man i vilken det berättas hur en amerikansk latinosångares musik fungerade som ett ＂frihets-soundtrack” för det vita apartheidmotståndet.

Ett av de budskap som genom musiken och internet sprids över världen är det kristna. Många är de hemsidor, bloggar och musikartister som på olika sätt försöker berätta den kristna berättelsen som finns berättad i Bibeln och fortsatt blir berättad genom kyrkan. Rabbitroom är en av många plattformer som ägnar sig åt just detta, och Peterson själv är en av de personer som via denna hemsida vill berätta den kristna berättelsen genom sin musik och sina böcker.

Jag anser att innehållet och sättet på vilket kristna berättar denna berättelse – teologi – spelar roll; att denna på ett fundamentalt plan är med och påverkar hur människor lever sina liv. På grund av detta är det angeläget att analysera vilken typ av kristen berättelse som berättas genom olika hemsidor och i musik.

1. 2 Syfte och frågeställning

Detta arbete syftar till att undersöka mer narrativa texter såsom de presenteras i Petersons artefakt Light for the Lost Boy, och genom denna undersökning se hur han berättar vissa delar av den kristna berättelsen. I mitt genomförande av denna undersökning använder jag mig av två redskap: en

metaforanalys och en soteriologisk analys. Utifrån resultaten av dessa två analyser gör jag slutligen en reflektion kring den syn på teologisk narrativitet som växer fram genom materialet.

Uppsatsens frågeställning är: I sin artefakt Light for the Lost Boy, med vilka metaformotiv berättar Peterson om frälsningen (soteriologi) och hur berättar han den kristna berättelsen (narrativ teologi)?

1.3 Avgränsningar

Innan jag närmare går in på hur jag genomför studiet av ovanstående frågeställning vill jag klargöra vad jag inte gör i uppsatsen.

Naturligtvis finns det fler artister än Andrew Peterson som är kopplade till Rabbitroom. Jag väljer dock att avgränsa mig till att endast studera dennes musik. Eftersom uppsatsen syfte ligger i att dels undersöka hur Peterson genom metaforer berättar om frälsningen, och dels se hur han jobbar narrativ-teologisk, menar jag att det inte finns utrymme för att använda mig av ytterligare artister. Hade jag gjort detta hade jag fått göra avkall på analysdelarnas djup.

Vidare är Petersons album Light for the Lost Boy hans åttonde studiealbum. Naturligtvis hade det varit intressant att studera vilka likheter och skillnader det finns i teologi mellan de olika albumen han genom åren producerat. Anledningen till att jag väljer att avgränsa mig till ett album är densamma som ovan: hade mitt studerade material ytterligare expanderat hade jag inte kunnat genomföra analysen på önskvärt sätt.

En tredje avgränsning jag gör, är att jag endast väljer att titta på utvalda delar av Petersons berättande av den kristna berättelsen: metaformotiv i soteriologin och vilken inriktning av den narrativa teologin han använder sig av. Naturligtvis finns det fler element som är intressanta att studera, till exempel hur inkarnationen beskrivs, hur han berättar om de olika personerna i treenigheten eller hur Peterson menar att kristna ska leva sina liv. De gällande avgränsningarna görs på grund av att de två element som analyseras särskilt intresserar mig. Soteriologin, eftersom jag i tidigare kurser läst om just denna och där fått redskap till en soteriologisk analys. Den narrativa teologin, eftersom jag länge har varit intresserad av den kristna trons, enligt min mening, utpräglade narrativa karaktär.

En fjärde avgränsning ligger i att jag begränsar mig till att i materialdelen endast beskriva soteriologin utifrån en författare, Mark McIntosh. Det hade, så klart, kunnat vara berikande att använda sig av olika författares beskrivning om soteriologin. Eftersom McIntosh dels redogör för olika sätt som man har sett på frälsningen genom kyrkans historia, dels ger redskap för hur man ska

analysera en artefakts soteriologi, anser jag det dock vara tillräckligt att endast använda mig av honom.

Jag gör en liknande avgränsning i hur jag angriper den narrativa teologin. I denna uppsats väljer jag författarna Gramhams, Waltons och Wards uppdelning, i vilken de delar upp den narrativa teologin i de två inriktningarna konstruktiv och kanonisk. Som vi ska se längre fram finns det andra åsikter angående hur en uppdelning kan ske. Ovanstående författare vill i sin bok Theological Reflection: Methods ge redskap till en teologisk reflektion. Eftersom jag använder deras bok som metod i min reflektion kring Petersons användande av den narrativa teologin, anser jag det vara adekvat att även anta deras uppdelning av densamma.

Utifrån ovanstående avsnitt om bakgrund, syfte och avgränsningar kan denna uppsats ses som ett stickprov. Ett stickprov på hur en artist, kopplat till en hemsida, på ett av sina album genom metaforer berättar om frälsningen och, i förlängning, hur denne artist arbetar narrativ-teologiskt.

Naturligtvis menar jag inte att detta stickprov ger en fullödig bild av soteriologin, varken på internet eller i samtida musik. Inte heller menar jag, att jag utifrån uppsatsen kan slå fast sättet på vilket det är vanligast att arbeta narrativ-teologiskt. Jag menar dock att detta stickprov är ett bidrag till hur man bedriver teologisk reflektion kopplat till musik; en bransch som i sig själv har en oerhörd påverkan på människor och som genom internet numera har ytterligare möjligheter till att influera och påverka.

1.4 Metod

Uppsatsen bygger på två analysmoment som går in i varandra, en metaforanalys och en soteriologisk analys. Utifrån dessa båda analyser avslutar jag arbetet med en reflektion kring den teologiska narrativitet som växer fram ur materialet.

Metaforanalys

I min metaforanalys använder jag mig av Sonja Foss bok Rethorical Critiscism - Exploration and Practice. I boken går Foss igenom ett flertal olika sätt att analysera retorik, bland annat en så kallad metaforanalys. Foss ger följande metod när man ska genomföra en sådan analys av en artefakt, i mitt fall Petersons album Light for the Lost Boy.³

3 Foss, 2009, s272-274

Metaforanalysen av artefakten sker i fyra steg. Det första steget är att mer generellt undersöka artefakten och få en uppfattning om dess olika dimensioner och dess innehåll. I det andra steget sorterar man ut samtliga metaforer i artefakten. I steg tre sorterar man metaforerna i grupper utifrån antingen tenorer och vehiklar. I det fjärde och sista steget analyserar man resultat av den uppdelning man gjort i steg tre. Nedan redogör jag för hur jag gått tillväga i de fyra stegen.

a. Genom att transkribera Petersons sångtexter, läsa material och titta på korta filmklipp kopplade till produktionen av albumet och dess innehåll, skaffar jag mig ett intryck av albumet i dess helhet. Under rubriken Petersons Light for the Lost Boy i materialdelen presenterar jag detta resultat.

b. Efter att jag har satt mig in i albumet lokaliserar jag alla typer av metaforer. Resultatet av denna lokalisering finns i Bilaga 1.⁴

c. När lokaliseringen av metaforer är gjord sorteras de i grupper utifrån antingen tenorer eller vehiklar (angående dessa två begrepp, se forskningsbakgrund). Om man som kritiker vill komma åt en retorikers generella världsbild ska man sortera metaforerna utifrån tenorerna.

Om man som kritiker däremot vill veta hur en retoriker föreställer sig ett visst ämne sorterar man in alla vehiklar som talar om detta ämne.⁵ Jag gör det sistnämnda. Eftersom min metaforanalys syftar till att komma åt en del av Petersons kristna världsbild (en världsbild jag alltså redan vet om) – soteriologin – sorterar jag metaforerna efter vilka vehiklar Peterson använder sig av för att beskriva de, för en soteriologisk analys, viktiga frågorna vad en människa blir räddad från, vad hon blir räddad till, vilka som blir räddade och hur står räddningens omfattning är (mer om dessa frågor i metodavsnittet om soteriologin enligt McIntosh nedan). De soteriologiska analysfrågorna är således tenorerna, och de olika metaformotiv Peterson använder för att besvara dessa frågor är vehiklarna.

d. I det fjärde och sista steget redogör jag för de slutsatser jag dragit av de tidigare stegen.

Slutsatserna av sorteringen beskriven i punkt c och redogörelsen av dessa slutsatser finns att läsa under rubriken Soteriologin i Light for the Lost Boy i materialdelen.

4 Observera att det i denna bilaga endast redogörs för de direkta metaforerna jag kunnat lokalisera. Utöver dessa finns även sångstrofer som fungerar metaforiskt i sitt sammanhang. Läs mer om detta i inledningen till bilagan.

5 Foss, 2009, s273

Soteriologisk analys

I sin bok Divine Teaching menar Mark McIntosh att varje soteriologi besvarar följande fyra fundamentala frågor: (1) Vad blir de som räddas räddade från? (2) Vad blir de räddade till? (3) Genom vilka medel går räddningen till? (4) Hur stor är räddningens omfattning?⁶

Dessa fyra frågor bestämmer i min metaforanalys vilka tenorkategorier jag använder mig av för att komma åt Petersons soteriologi. Efter min lokalisering av dennes metaforer sorterar jag ut dem vars vehikel besvarar någon av McIntoshs frågor.⁷ I materialdelen av denna uppsats redovisar jag vilka vehiklar, eller metaformotiv, Peterson använder när han beskriver tenorer som berör de fyra frågorna kring vad de räddade blir räddade från, vad de räddade blir räddade till, hur denna räddning går till och hur stor räddningens omfattning är.

I materialdelen i denna uppsats presenterar jag även sex soteriologiska motiv som McIntosh menar är de mest dominerande genom kyrkans historia. En del av min analys i denna uppsats syftar till att jämföra de ur metaforanalysen framkomna metaformotiven med McIntoshs soteriologiska motiv.

Reflektion kring vilken syn på teologisk narrativitet som växer fram

Avslutningsvis i uppsatsen gör jag en reflektion kring den syn på teologisk narrativitet som växer fram genom materialet. I boken Theological Reflections: Methods ger författarna Elaine Graham, Heather Walton och Frances Ward olika metoder för teologisk reflektion. Två av dessa kallas konstruktiv och kanonisk narrativ teologi. Som vi ska se i forskningsbakgrunden skiljer sig de båda inriktningarna bland annat åt i hur man ser på användningen av metaforer och vilken relation man menar råder mellan den bibliska berättelsen och en individs eller gemenskaps egen berättelse.

Utifrån författarnas beskrivningar av dessa skillnader i metaforisk och narrativ användning kommer jag att analysera Petersons Light for the Lost Boy. Jag tittar dels på hur han använder metaforer och dels på hur han förhåller sig till spänningen mellan Bibelns narrativ och sitt eget liv.

6 McIntosh, 2008, s65

7 Naturligtvis använder Peterson metaforer vars tenor berör andra teman än de som McIntosh menar behöver besvaras för att analysera en författares soteriologi. Eftersom syftet med metaforanalysen är att komma åt soterilogin och, i förlängningen, Petersons sätt att arbeta narrativ-teologiskt, väljer jag dock att inte närmare analysera dessa.

2 . Forskningsbakgrund

Det har under 1900-talet funnits en stark, teologisk otillfredsställelse med flera drag inom traditionell teologi, såsom en alltför stor betoning på doktriner i skolastikens och den lutherska ortodoxins fotspår, och en alltför liten tilltro till Bibelns kanon på grund av den historisk-kritiska forskningen. Istället har teologin sökt nya vägar genom att intressera sig för språkets mer kreativa aspekter. Här följer de en allmän, filosofisk trend under seklet som betonat språkets konstruktiva sidor och ofta benämnts som ”filosofins lingvistiska vändning”. Två viktiga uttryck för detta i teologin är det som brukar kallas narrativ teologi och bruket av metaforer.

I forskningsbakgrunden går jag igenom dels den narrativa teologins rötter, dels hur metaforer har används historiskt och, i och med den lingvistiska vändning, hur de används idag. Jag avslutar bakgrunden med att presentera två inriktningar inom den narrativa teologin och deras sätt att förhålla sig till både metaforer och den spänning som råder mellan Bibelns narrativ och mer nutida sådana.

2.1 Narrativ teologi

Narrativ teologi uppstod i början av 1970-talet. Termen betecknar den rörelse av teologer och bibelforskare som ville göra berättelser som litterär form, och människan som en historieberättare, till ett centralt koncept i den teologiska reflektionen. Orsakerna till rörelsens framväxt är många. Av särskilt värde var bland annat den utveckling som gjordes inom studiet av berättelser, narratologi (berättarteori), den lingvistiska vändningen och de svårigheter man allt tydligare såg med äldre sätt att arbeta teologiskt och bibelvetenskapligt.⁸

Till stor del på grund av den medeltida skolastiken och den lutherska ortodoxin handlande mycket av den västerländska teologin om att presentera bibliska sanningar så systematiserat och logiskt som möjligt. Doktrinerna hade således en central plats som utgångspunkt i den teologiska reflektionen. Vid mitten av 1900-talet hade detta sätt att arbeta till stor del kastats överbord. Både teologer och kyrkliga ledare insåg allt mer att det inte räckte att systematiskt citera Bibeln och göra doktriner av dessa bibelord.^{9 10} En betydande roll för den narrativa teologins framtida tillkommande

8 Grenz & Olson, 1992, s271-272, se även Harvey, 2008, s598

9 De narrativa teologerna menade dock inte att doktriner var värdelösa. Istället ansåg man att man inte fick glömma att Bibeln till största del är ett narrativ. Den teologiska reflektionen behöver hela tiden röra sig mellan detta narrativ och den systematiska reflektion som följer från det.

10 Grenz & Olson, 1992, s273

spelade i detta skede en av de teologiska rörelserna som växte fram ur missnöjet: neo-ortodoxin.¹¹ De två mest betydelsefulla teologerna inom denna rörelse var H. Richard Niebuhr och Karl Barth.

I sin bok The Meaning of Revelation menar Niebuhr att man ofta missat att den kristna trons grundpelare kommer till oss i ett historiskt ramverk: Bibelns narrativ. Han menar således att teologin till sitt väsen är historisk och att när Gud uppenbarar sig gör han det först och främst i historien. Utifrån detta utvecklade Niebuhr begrepp som den yttre och den inre historien. Den yttre historien är de objektiva, faktiska händelser som ägt rum och som kan betraktas från utsidan, medan den inre historien anger de personliga historier man finner hos enskilda individer eller i gemenskaper. Niebuhr menade vidare att man i mötet mellan dessa två historier kan förstå Guds uppenbarelse i och hos oss människor.¹²

Den andra mycket inflytelserika teologen för denna rörelse, Karl Barth, förde vidare diskussionen om uppenbarelsen i sitt verk Church Dogmatics. Hans betoning på Guds ords trefaldiga natur – inkarnerat, skrivet och predikat – ledde till uppenbarelsens två dimensioner. Den objektiva sidan av uppenbarelsen är den historiska händelse då Jesus Kristus levde som människa.

Den subjektiva sidan är den Gudsuppenbarelse som sker i individer och i gemenskaper. Niebuhrs och Barths arbete med historiens tydliga roll för Guds uppenbarelse lade grunden för en förståelse att många möten mellan den gudomliga och den mänskliga sker via berättelsen. Denna förståelse skulle några årtionden senare komma att spela en stor roll för den narrativa teologin.¹³

Det var inte bara nya teologiska rörelser som lade grunden för den narrativa teologin. Det gjorde också de svängningar som ägde rum inom bibelvetenskapen. Även denna disciplin genomgick en kris i mitten av 1900-talet. Den historisk-kritiska metoden att studera bibeltexten hade lett till att Bibeln som den faktiskt förelåg hade tappat mycket av sitt värde. Istället var man mer intresserad av att ställa frågor som gällde det som fanns bakom själva texten: vad hände egentligen? vem var egentligen Jesus och Paulus? osv. Under denna tid växte det fram en rörelse som jobbade med något som skulle komma att kallas bibelteologi. Bibelteologin betonade bland annat att Bibeln inte främst är en boksamling full med systematiserad dogmatik. Först och främst, menade man, berättar den om Guds handlande i vår mänskliga historia. Rörelsen svarade också

11 Som termen mycket riktigt antyder ville teologerna i denna strömning, i reaktion mot den liberalteologi som vuxit fram efter upplysningen, förnya klassisk kristen tro.

12 Grenz & Olson, 1992, s274

13 Grenz & Olson. 1992, s275

liberalteologins historie-kritik med en så kallad kanon-kritik. Istället för att leta bakom den text man hade, menade de att Bibeln måste studeras som man nu har den.¹⁴

2.2 Metaforer

Metaforer är icke-bokstavliga jämförelser där ett ord eller en fras från en sfär av erfarenheten blir applicerad på en annan sfär. Ordets ursprung kommer från grekiskans meta, som betyder över, och phereras, som betyder föra.¹⁵ När man talar i metaforer tar man aspekter som hör hemma hos ett objekt och applicerar det på ett annat objekt.¹⁶ Till exempel, om jag säger att min klasskompis är en gris använder jag ett ord som hör hemma i en sfär av min verklighet (gris) och applicerar det på en annan sfär av min verklighet (min klasskompis). Min klasskompis är bokstavligt talat ingen gris, men jag liknar honom vid det för att förklara något jag vill ha sagt. De ord eller fraser som i en metafor förs samman kallas tenor och vehikel. Tenoren är ämnet eller objektet som blir förklarat.

Vehikeln är det hjälpmedel genom vilket man förklarar objektet. I metaforen “Min klasskompis är en gris” är min klasskompis tenoren, objektet som förklaras. Grisen är vehikeln, hjälpmedlet jag tar till för att förklara hur min klasskompis är.¹⁷

Den förste som mer teoretiskt bearbetade metaforer var Aristoteles. Han förklarade metaforer som ett utbyte där ett substantiv är lånat från en annan kontext för att ersätta ett likvärdigt ordagrant uttryck.¹⁸ Hans sätt att behandla dem satte en riktning inom studiet av metaforer, nämligen att de endast används för att dekorera språket. Utifrån detta perspektiv ses metaforer som ett bildspråk som används för att ge extra charm eller stryka åt det man försöker säga, aldrig för att ge ny betydelse åt en mening.¹⁹

Under 1900-talet har dock sättet att se på metaforer skiftat. Metaforer ses nu främst som ett sätt att konstruera verkligheten. Tidiga betydelsefulla tänkare inom denna inriktning är bland annat Monroe C. Bearsley, I. A. Richards och Max Black.²⁰ Den kognitiva lingvistiken, som inriktningen

14 Grenz & Olson, 1992, s275-276

15 Foss, 2009, s267

16 Foss, 2009, s267

17 Foss, 2009, s267

18 Gorospe, 2008, s536-537

19 Foss, 2009, s268

20 Gorospe, 2008, s536-537

kallas, betonar att sättet på vilket människan uppfattar sin verklighet är starkt kopplat till de språkliga uttrycken hon använder och omges av.²¹ Om man tidigare menade att människan först såg verkligheten klart och att hon därefter beskrev den, menar dessa tänkare istället att människan upplever verkligheten bland annat genom det språk genom vilket hon beskriver den: beskrivningen är verkligheten man upplever. Språket har således gått från att först ha setts som verklighetsavbildande till att ses som verklighetskonstruerande. Metaforer är ett av de sätt där man använder symboler för att konstruera verkligheten.²² Till exempel är metaforen ＂Tid är pengar”

till mycket hög grad med och påverkar hur man i vår kultur ser på verkligheten i allmänhet och på tiden i synnerhet. Denna metafor är vidare reflekterad i andra uttryck, så som ＂Jag sparade tid.”,

＂Punkteringen kostade mig en timme.” och ＂Jag tjänade tre timmar på att ta tåget.” Genom att använda metaforer där man för samman de båda erfarenhetssfärerna tid och pengar skapas en verklighet där tid är pengar. Ytterligare ett exempel kan tas genom att titta på uttryck som ＂Jag vann argumentationen” eller “Han sköt hål på mina argument”. Dessa uttryck för samman de båda erfarenhetssfärerna argumentation och krig och påverkar att man många gånger ser en argumentation just som ett krig där en vinner och en förlorar.²³

Paul Ricouer var en något senare tänkare som ägnade mycket reflektion åt metaforernas betydelse och dess relation till konstituerandet av verkligheten; hans betydelse inom detta område är mycket stort. Han menade att många filosofer och språktänkare begick ett misstag när man följde Aristoteles linje och därmed ansåg att metaforer i huvudsak tjänar ett retoriskt syfte. Ricoeur menade istället att det, när två termer eller ord som ursprungligen legat långt ifrån varandra förs samman, skapas nya betydelser och innebörder. Metaforerna medför således en typ av störning, dels i språket, men i förlängningen också i verkligheten, då denna i mycket hög grad påverkas av språket. Ricoeur skriver: ＂Metaphors shatters not only the previous structures of our language, but also the previous structures of what we call reality.” Metaforernas funktion blir, på grund av detta, inte så mycket att dekorera det vardagliga språket som att utveckla och föra det vidare; genom metaforerna skapar vi ett nytt sätt att förhålla oss till vår värld och vår verklighet. Genom detta arbete fick Ricouer även stor betydelse för den teologiska diskursen. Som vi ska gå djupare in på i nästa avsnitt blev en konsekvens av dennes tänkande att metaforer i mycket hög grad har betydelse för hur man beskriver olika element av den kristna tron.

21 Bergström & Boréus, 2012, s266

22 Denna syn går alltså tydligt emot Aristoteles syn att metaforer aldrig kan ge ny mening åt ett uttalande.

23 Foss, 2009, s268-69

Till sist: Ricouer lyfter även fram att poesin, litteraturen och andra, av fantasin, skapade artefakter har en stor betydelse för hur människan tänker kring de djupaste livsfrågorna. Han menar att det i poesin, liknelserna, berättelserna och fiktionen finns en inneboende potential att uppenbara och ge insikter, avslöja och ge nytt ljus åt saker.²⁴

2.3 Konstruktiv och kanonisk narrativ teologi

Som vi ovan har sett har det skett en förskjutning i teologin till en större betoning på bland annat olika narrativ och metaforer. Sedan 1970-talet har denna rörelse spridit sig och tagit en mängd olika uttryck och former.²⁵ Fortsättningsvis kommer jag i denna uppsats att fokusera på två riktningar som vuxit fram inom den narrativa teologin, den konstruktiva och den kanoniska narrativa teologin, och den spänning som råder dem emellan.

Konstruktiv narrativ teologi

Den konstruktiva narrativa teologin använder sig av människors konstruerande av meningsfulla berättelser utifrån de händelser och erfarenheter man varit med om. Bibelberättelserna är naturligtvis viktiga i denna metod av teologisk reflektion, men de utgör inte ett speciellt mönster som de personliga livsberättelserna måste följa. Istället vävs båda sorters berättelser ihop och samspelar med varandra. De vittnar i sin mångfald om en Gud man lär känna genom att lyssna på de berättelser som finns i Bibeln, de berättelser man enskilt berättar som individ och de berättelser man tillsammans berättar som gemenskap.²⁶

I historien finns exempel på kristna som i sina livserfarenheter sett Gud verka och nedtecknat detta, berättelser som för efterkommande generationer haft stor betydelse. Berättelserna om martyren Perpetua, Antonius och John Bunyans Kristen Resa är exempel på detta. Även om dessa berättelser innehåller handling och intriger sträcker sig alltid syftet med dem bortom de faktiska händelserna. De vill visa på Guds närvaro i både det logiska och oförklarliga i den mänskliga tillvaron.²⁷

24 Graham, m fl, 2005, s66

25 Se bland annat Grenz och Olsons uppdelning mellan strukturalistiska, etiska, systematisk och bibelhermeneutiska betoningar inom den narrativa teologin.

26 Graham, m fl, 2005, s47

27 Graham, m fl, 2005, s48

Två mer moderna tänkare som har betytt mycket för den konstruktiva narrativa teologin är Stephen Crites och Paul Ricouer. 1971 publicerade den amerikanska filosofen Crites en kort uppsats som kom att väcka starka reaktioner inom den teologiska sfären, The Narrative Quality of Experience. Crites arbete har betytt mycket för den konstruktiva narrativa teologin då han menade att individer och gemenskaper förstår sig själva och sin tillvaro utifrån olika narrativ, både ＂ heliga” och vardagliga, narrativ som har en inneboende kraft att förändra samhällen och strukturer.²⁸ Crites slog här an en ton som resonerade djupt hos teologer som såg behovet av förändringar, dels i den teologiska diskursen, men också i samhället i stort.²⁹

Ricoeurs arbete med metaforer har haft stor betydelse för den teologiska diskursen. Det utmanar kristna att fundera på vilka metaforer man använder för att beskriva Gud och den verklighet som följer av att tro på honom. Eftersom metaforer främst fungerar som konstituerande är de till hög grad med och påverkar hur kristna lever ut sin tro i praktiken. Här finns dock ett tydligt vägval kring hur teologer ser på metaforernas funktion i relation till dagens situation. De mer kanoniskt inriktade teologerna (som redogörs för nedan) skulle betona de bibliska teologernas egen kreativa funktion. Andra, som Gordon Kaufmann och Sallie McFague, har argumenterat för att kristna behöver fundera kring nya metaforer för att människor utanför kyrkan lättare ska kunna ta till sig och relatera till tron.³⁰ McFague menar bland annat att ett metaforiskt tänkande i den teologiska diskursen är väl motiverat eftersom religiöst språk (och därmed även den teologiska diskursen) till sitt väsen fångar essensen av en metafor – spänning mellan det som inte är och det som är, så väl som flexibilitet, partiskhet och indirekt användning.³¹

Kanonisk narrativ teologi

Den kanoniska narrativa teologin däremot ser den kristna tron som Guds egen berättelse berättad främst i Jesu liv, död och uppståndelse. Evangeliernas berättelser om Jesu liv, död och uppståndelse ses inte bara som en nyckel till att tolka resten av Bibeln utan också den ständigt pågående mänskliga historien. Eftersom inkarnationen, passionen och uppståndelsen utgör navet i en människas existens, ligger utmaningen hos en troende människa och för kyrkan i att ordna sitt liv efter detta nav. Den teologiska uppgiften är att se hur nutida erfarenheter kan förstås i ljuset av den

28 Graham, m fl, 2005, s61-63

29 Graham, m fl, 2005, s61

30 Graham, m fl, 2005, s65-66

31 Gorospe, 2008, s536-537

berättelse kyrkan berättar om Jesus och, vidare, att skapa praktiker som stämmer överens med denna berättelse.³²

Även denna inriktning av den narrativa teologin hämtar exempel från historien. Tidiga exempel finns på att den kristna kyrkan möttes för att fira Herrens måltid, ett firande med mycket tydliga kopplingar till Jesu liv. Fransiskus av Assisi och Ignatius av Loyola är exempel på personer som på ett mycket konkret och bokstavligt sätt försökte ordna sina liv efter Jesu exempel.³³

Bland tänkare och teologer i modern tid som arbetat med detta sätt att närma sig den narrativa teologin finns bland annat Karl Barth och Stanley Hauerway. Karl Barth, redogjord för tidigare i denna uppsats, anses av många vara den som lade grunden för det som senare skulle komma att kallas den narrativa teologin. I samband med den liberala protestantismens krasch under åren runt Första världskriget vände sig Karl Barth istället till Bibelns narrativ. Han såg i detta en helt annan berättelse än den som hans samtid berättade. Barth betonade att nyckeln till att förstå mänsklighetens historia främst finns i evangeliernas berättelse om Jesus.³⁴

Karl Barths sätt att närma sig Bibeln hade stor påverkan på de så kallade postliberala teologerna.³⁵ Stanley Hauerwas, via påverkan från bland annat Hans Frei och George Lindbeck, är en av dem som ofta placeras i denna fåra, och som i Barths fotspår arbetat med en kanonisk narrativ teologi. Han menar bland annat att hjärtat av en kristen etik ligger i evangeliernas berättelse om Jesus och i kyrkans förkroppsligande av denna berättelse.³⁶

32 Graham, m fl, 2005, s78

33 Graham, m fl, 2005, s79

34 Graham, m fl, 2005, s79, 93-94

35 Placher, 1997, s343

36 Graham, m fl, 2005, s100

3. Materialredovisning

3.1 Petersons Light for the Lost Boy

Light for the Lost Boy är Petersons åttonde studiealbum och släpptes i augusti 2012. I detta avsnitt redogör jag för albumets tio sånger. Observera att samtliga bibelord som refereras till är sådana som Peterson själv kopplat till sångerna i albumkonvolutet.

Come Back Soon

I öppningssången berättar Peterson hur han på olika sätt ser att världen är i ett brustet tillstånd³⁷ och om de böner som han ber till följd av detta tillstånd. I sångens tre verser berättar han om en översvämning som drabbade hans hemstat Tennessee, om de känslor som uppstod efter att ha läst Marjorie Kinnan Rawlings The Yearling, och om hur han upplever det när han på hösten ser att träden tappar sina löv. Varje vers avslutas med en bön att Jesus ska komma tillbaka snart. I refrängen och i sångens avslutning beskriver han i olika bilder hur människan upplever sin brustna tillvaro på jorden. Refrängen och sången avslutas med ett rop efter befrielse.

Bibelord kopplade till sången är när Jesus i Uppenbarelseboken säger att han snart kommer tillbaka (Upp 22:7), när Paulus till församlingen i Rom skriver att skapelsen och de som har Anden ropar som i födslovåndor efter befrielse (Rom (8:22, 23), när samme man berättar för församlingen i Korinth att vi just nu inte ser klart men att vi en gång ska göra det (1 Kor 13:9-12) och den vers i Psalm 29 i vilken det står att Gud tronar över floderna (Ps 29:10).

The Cornerstone

I The Cornerstone berättar Peterson med hänvisning till sitt eget liv och ett antal bibelpassager om Jesus: hörnstenen som byggnadsarbetarna avvisade (Ps 118:22, Rom 9:33), sitt eget avvisade av honom och sin kamp med att förstå honom. Sångens två första verser handlar om hur Peterson både känt sig skrämd och förvirrad i mötet med Gud i Bibeln (2 Mos 24: 15-18). Vers två avslutas med att Peterson bland annat säger att Hörnstenen har varit ett mysterium sedan han hade mötte denne. I sångens tredje vers beskriver han Jesu hårda undervisning när denne säger att man måste äta och dricka hans kött och blod för att äga livet (Joh 6: 53-60). I fjärde versen berättar han om en händelse som utspelade sig när han och hans familj såg på Jesus-filmen The Gospel of John. Hans dotter tog

37 Peterson i albumkonvolutet, Following Clues

illa vid sig när hon såg att Jesus slog mot folk med en piska i samband med att han drev ut folk från tempelplatsen (Joh 2:14-17) Hon frågade varför han gjorde så och Petersons svar blev att Jesu kärlek tvingade honom; en kristendomsparadox – kärlek och vrede – som Peterson hämtar inspiration från ur G K Chestertons bok Orthodoxy.³⁸

I sångens avslutande del beskriver Peterson på olika sätt hur mötet med Jesus tett sig för honom. Han ger bilden av att det var som en krock med en underbar, orubblig kraft (Joh 1:1-4) och som att stenen som han själv avvisat har blivit Hörnstenen. Vidare sjunger han att alla kartorna var ritade, men att det visat sig att de var felritade eftersom stjärnorna snurrar runt en annan sol (Joh 7:24-27). Till sist beskriver han mötet med Jesus som att denne såg honom i ögonen och fixerade honom med en permanent blick; i denna blick såg Peterson ＂fundamentens smältugnar.”

Rest Easy

Till en början skrev Peterson Rest Easy med sin fru i tankarna. Eftersom hon på olika sätt jobbade för hårt ville han säga till henne att det är okej att ta det lugnt; det är inget fel med att slappna av och sätta sig på verandan. Även om Peterson hade sin fru i tankarna när sången skrevs växte övertygelserna den speglar fram tidigare än så. Under några år i början av 2000-talet gick han och hans fru igenom en stormig tid, och han kände sig som en främling inför Gud och sin församling.

Omständigheterna kom dock att ändras när Jesus sakta men säkert befriade honom från olika saker som tyngde. Peterson blev under denna tid i livet alltmer övertygad om att evangeliets mest centrala budskap är Guds kärlek till oss människor. Peterson säger: ＂So that song is kind of my exhortation to my self and whoever else it out there maybe struggling to believe that God could both know them completely and love them completely.”³⁹

Sången börjar med ord från Matteusevangeliets avslutning (Matt 28:20) och fortsätter med en refräng som betonar att den människa Jesus älskar inte behöver arbeta hårt för att visa sig värdig.

Inte heller behöver hon gömma sitt hjärta i rädsla; Jesus håller redan hennes hjärta i sitt och därför kan hon vila (Matt 11:28-30). I den andra versen hämtar Peterson ord från Romarbrevet när han sjunger att ingenting kan komma emellan Jesus och människan (Rom 8:38-39)

I ett annat sångavsnitt lyfter Peterson fram hur en människa beter sig när hon inte vilar: Hon jobbar så att det bryter ner henne, hon springer likt en clown genom livet, hon ler ett leende som egentligen avspeglar rädsla och hon tappar både tron och andan. När rädslan kommer över henne –

38 Peterson i albumkonvolutet, The Desert Wind

39 http://www.youtube.com/watch?v=WcQUbmRFyo4 (130302)

att hon inte har någonstans att ta vägen – då säger Jesus att hon inte är ensam utan att han alltid kommer vara med henne.

Utöver de bibelord som redan är refererade till hänvisar Peterson i albumkonvolutet till flera andra: Att det inte finns fördömelse hos Kristus och att Andens sinnelag är liv och frid (Rom 8:1,6), att Gud likt en kvinna aldrig skulle glömma sitt barn (Jes 49:15-16), att människan är frälst av nåd och inte genom gärningar (Ef 2:8-), att hon frimodigt kan träda fram inför Gud med ett hjärta som inte vet av synd (Heb 10:22) och att Gud är en hjälte och räddare som bor i människan och gläder sig över henne (Sef 3:17).

The Voice of Jesus

Albumets fjärde sång riktar Peterson till sin dotter. Efter att ha brutit armen började hon ställa många svåra frågor, bland annat hur Gud kan tillåta lidande. Peterson kände att hans teologiska svar kom till korta, och sången blev ett försök att svara på ett annat sätt.⁴⁰

Sången börjar med de frågor dottern har. Peterson vet inte vad han ska säga, men han ber henne ställa frågorna med försiktighet. Han vill också att hon ska veta, att när glädjen hon känner lämnar en eftersmak av smärta, då är det Jesu röst som kallar henne hem.

I nästa vers ber han henne att hon ska låta tystnaden tala när tomheten infinner sig. Det kan vara så, att i denna tystnad och tomhet kommer hon att höra en knackning på sitt hjärtas dörr. Gör hon det ber Peterson henne öppna; knackning är Jesu röst som kallar henne ＂sin brud”.

I sångens brygga dyker en pojke upp i sången. Han vandrande en gång omkring i en skog, ensam och övergiven. Han var dock inte ensam; i löven och bakom varje träd hörde han ljudet av en hemlig följeslagare.

I den tredje och sista versen avslutas sången med att Peterson säger till sin dotter, att det någonstans finns en kung som, oavsett vad som händer, kommer älska henne för evigt. Han säger vidare, att när han säger godnatt på kvällen och lugnar henne med att hon aldrig är ensam, då är det Jesu röst som säger att hon tillhör honom.

The Ballad of Jody Baxter

Jody Baxter är huvudkaraktär i Marjoire Kinnan Rawlings bok The Yearling. Boken handlar om en vuxen människas förlorade barndom, och i handlingen får man följa Jodys resa från barndom till vuxenliv. Jody och hans livsresa är en metafor för det människan hade i Eden, och det hon gick miste om när hon fördrevs därifrån. I Eden levde vi i paradiset, och ett barns oskyldighet och

40 Peterson i albumkonvolutet, Changing Course

förmåga att förundras ger oss en glimt av detta paradisiska tillstånd. Efter syndafallet blev människan dock fördriven från Eden, och därmed tappade hon mycket av förmågan att se världen i all dess skönhet.⁴¹ I albumkonvolutet hänvisar Peterson till 1 Mos 3:24, där det står att Gud förvisade människan från Edens trädgård.

Sången, liksom boken, börjar med att Jody smyger iväg till en dold källa och ligger där hela eftermiddagen, helt tagen av dess och den omgivande naturens skönhet. Men någonting hände: Jody växte upp, och barnet inom honom försvann. Boken slutar med att han återvänder till samma dolda källa, men då är han oförmögen att se den skönhet han en gång såg;⁴² det som en gång var är borta eftersom Jody har blivit vuxen. Refrängen i sången berättar att han nu, istället, är vilse i skogen, ständigt letandes efter det hjortdjur som på ett tydligt sätt karaktäriserade hans barndom.

I andra versen berättar Peterson om händelser från sitt eget liv. Han minns en barndom som liknade Edens stora gröna fält. Men en storm närmade sig fälten, och hans Eden vissnade och förstördes på grund av saker han gjorde som han visste inte var bra för honom själv.⁴³

Sångens avslutande del börjar med att Peterson frågar sig om det måste vara så här: finns det något sätt vi kan ändra på det tragiska faktum att barndomens paradisiska tillstånd försvinner och man fördrivs från Eden? Han berättar vidare att han ber att den hjort som speglade Jodys barndom ska återvända till honom själv. Peterson avslutar med att berätta att han själv är den vilsna pojken i skogen, ständigt letandes efter sin barndom.

Day by Day

Om sången om Jody Baxter till stor del var ett uttryck för sorgen över en förlorad barndom lyfter Day by Day fram en annan sida av myntet. Peterson vill inte återgå till barndomen, istället vill han att livet ska fortskrida. Sången växte bland annat fram under läsningen av N. T. Wrights bok Surprised by Hope och en resa i Peter Pans fotspår i London.⁴⁴

Första versen berättar om London-resan. Han och hans sällskap var inte tillåtna att ansluta en viss tillställning eftersom de inte hade med sig några barn. Refrängen talar om att det gör ont, eftersom det finns så mycket gott med att vara ung. Ändå vill han inte tillbaka; han vill gå vidare, dag för dag.

41 http://www.rabbitroom.com/2010/05/a-hidden-spring-and-a-secret-grief/ (130304)

42 http://www.rabbitroom.com/2010/05/a-hidden-spring-and-a-secret-grief/ (130304)

43 Peterson i albumkonvolutet, The Angel on Guard

44 http://www.rabbitroom.com/2012/07/pre-order-the-new-andrew-peterson-record-get-four-songs-now/ (130305)

I andra versen berättar Peterson att tiden verkar gå så snabbt; rakt framför ögonen på en är ens bebis plötsligt i andra klass, och inte långt därefter gifter hon sig. Han menar att människan aldrig kommer att vänja sig vid att vara på jorden, där klockan tickar högt och ljudligt. Hon är istället barn av evighet, på flykt från denna världens kaos. I sångens brygga ekar ord från aposteln Paulus andra brev till Korinth. Paulus skriver där, att även om människans yttre kropp bryts ner, gör inte hennes inre människa det; den förnyas istället, dag för dag (2 Kor 4:16).

Sångens avslutande del berättar bland annat att det inte finns en enda människa som inte känner av förbannelsens flämtande, och som inte önskar att döden skulle dö (1 Kor 15:26). Men hon uppmanas att inte bli modlös; även om våra kroppar förtvinar blir vårt inre förnyat varje dag.

Och en dag kommer också våra kroppar att uppstå, och då aldrig mer förstöras.

Shine Your Light On Me

Shine Your Light On Me växte fram ur Petersons behov av kyrka och den upplevelse han haft av ensamhet under olika stadier av livet. Flera av de bibeltexter som är kopplade till sången lyfter fram det uppdrag kristna människor har inför varandra och världen: Hebréerbrevets författare uppmanar de kristna att sporra varandra till kärlek och goda gärningar (Heb 10:24-25), i Bergspredikan säger Jesus till sina lärjungar att de är ＂världens ljus” (Matt 5:14) och i Första Korintierbrevet lär Paulus brevmottagarna att Guds Ande bor i dem och att de därför att Guds tempel (1 Kor 3:16).

I första versen berättar Peterson om en episod från ungdomsåren och beskriver sig själv som att han hade ett hjärta som både blomstrade och var brustet. Under en bilfärd gick hans bil gick sönder och han fick gå hem genom skogen mitt i natten.⁴⁵ Lagom till soluppgången var han framme och deltog då i en gudstjänst. I refrängen talar han om det stora som för honom hände när de kristna samlades till denna gudstjänst – skuggorna flydde – och han ber att Gud ska vara en lykta för hans fot och ett ljus på hans stig (Ps 119:105).

Den andra versen berättar om en konsert Peterson hade i Oklahoma. Han blev så sjuk den kvällen att han knappt kunde stå på scen. Då fick han hjälp av sina medmusikanter Ben Shive och Andy Gullahorn.⁴⁶

Omständigheterna kring tredje versen är höjda i dunkel. Peterson drar sig för att berätta närmare vad som hände i bilen på Cane Rigde Road, utan skriver i albumkonvolutet: ＂It was a bad night. A really bad night. That`s all.” Oavsett vad som hände talar texten om att det gick från

45 Peterson i albumkonvolutet, The Dark Wood

46 Peterson i albumkonvolutet, The Dark Wood

mörker till ljus, och när han var hemma igen visste han att de kristna hade varit med honom. I sångens avslutning ber Peterson återigen att Gud ska låta sitt ljus lysa över honom.

Carry the Fire

Albumets åttonde sång skrev Peterson efter ett samtal med en av sina vänner, vars liv då var inne i en mörk period. Hans ord tog slut och sången blev ett försök att uppmuntra och trösta. Titeln, Carry the Fire, kommer från Cormac McCarhtys bok The Road. Denna apokalyptiska roman skildrar en far och sons vandring genom ett Amerika, fyllt av faror, som är förstört efter någon sorts gigantisk katastrof. Fadern vill komma till stränderna vid havet där han tror att det finns räddning och gemenskap att få. Gång på gång under vandringen säger han till sonen att de måste bära elden.

Peterson tycker att denna fras är en underbar beskrivning av det kristna hoppet.⁴⁷

I första versen berättar Peterson att han kommer att hålla sin vän i handen så länge han kan.

Även om makterna reser sig mot dem (Ef 6:12), om rädsla överväldigar och kroppen sviker, så finns det en eld inom dem. Första refrängen berättar att de drömmer i natten om en stad som stiger ner, där solen är i mitten och där freden aldrig tar slut (Upp 21:10,11). Den avslutas med att Peterson säger att han kommer att bära elden för sin vän.

Den andra versen och dess refräng berättar om hur sönerna och döttrarna knäböjer i vattnet och håller sina hjärtan framför sig och, samtidigt som de ser mot horisonten, gör motstånd mot de krafter som ansätter dem. På natten drömmer de om en kung och ett kungarike där glädjen skriver sångerna och de oskyldiga sjunger dem.

Efter en brygga, i vilken Peterson uppmanar till sång även om hoppet är borta, sjunger han i sista refrängen att de i natten drömmer om en fest, ett bröllop, en brudgum i sin prakt och en brud som görs redo (Upp 19:6,7). Sången avslutas med att Peterson än en gång säger att han ska bära elden åt sin vän, och en sista gång uppmanar han till vidare sång trots hopplöshet.

You`ll Find Your Way

You`ll Find Your Way växte fram ur den smärta Peterson kände när han tänkte på den resa in i vuxenlivet hans 12-årige son har framför sig. Som pappa önskar han att han för all framtid skulle kunna skydda sin son mot denna världs mörker, men han vet samtidigt att detta inte är möjligt;

Asher kommer vara tvungen att hitta sin egen väg. Peterson hoppas dock att hans son, när han blir

47 http://www.youtube.com/watch?v=jWZ4G_5Jpww (130305)

äldre, ska minnas den bild av livet hans mamma och pappa försökte måla upp: att kyrkan spelar roll, att evangeliet är sant och att det finns en Gud som är all skönhets källa.⁴⁸

De två första verserna talar om olika platser i sonens liv där Peterson gärna velat vara med, men han kan inte. Vägen som ligger framför innehåller både skinande fält av glädje och mörka stormiga nätter. I refrängen uppmanar han sin son att hålla sig till de gamla stigarna (Jer 6:16); då kommer han att finna sin väg.

I den tredje versen sjunger Peterson att han vet att hans son kommer att bli rädd när han ska ta upp lärjungaskapets kors; Peterson vet själv vad det kostar. Vidare berättar han att han älskar sin son otroligt mycket och att det därför gör väldigt ont att veta att denne kommer att växa upp och gå vilse. När han gör detta ber Peterson honom att söka de gamla stigarna, att kasta sitt hjärta på den gamla masten, att klamra sig fast där och att gripa tag i det hopp som gripit honom. Sången avslutas med en refräng i vilken Peterson säger till sin son, att om det är kärlek denne vill ha, då ska han söka sig till de gamla stigarna; de leder dit genom en öppen dörr, och de låter honom finna en väg hem.

Don`t You Want to Thank Someone

Under stora delar av albumets sista sång beskriver Peterson hur världen dels är en plats där något är fel, dels är en plats som är full av skönhet. Den retoriska frågan ＂Dont you want to thank someone” återkommer gång på gång.

I den första versen undrar Peterson om hans lyssnare känner att allt inte står rätt till; att det kan tyckas som att dagarna och nätterna bara kommer och går, och att vi lever bara för att överleva.

I den första refrängen frågar Peterson om man ändå inte vill tacka någon när man ser morgonsolen brinna genom det silvriga diset.

I vers två frågar han sina lyssnare om de har tänkt på det, att trots att det är så mycket som är fel, så fullständigt flödar världen över av skönhet. Vill man inte tacka någon när man är ute och går och hör fågelsång, eller när våren kommer och värmer likt en mammas kyss kan värma ens kind.

I den tredje versen slutar Peterson ställa frågor till sina lyssnare och börjar istället sjunga självbiografiskt. Han berättar att han en gång var en pojke lika gyllene som en soluppgång. Likt alla pojkar växte han dock upp, och pojkhjärtat dog i takt med att han blev vuxen. I detta vuxna tillstånd längtar han till världen så som den såg ut innan syndafallet. I refrängen berättar han, att när förlåtelsen och nåden kommer med en sådan kraft att han inte kan motstå den, då vill han verkligen tacka någon.

48 http://www.youtube.com/watch?v=fQ7PwQd-3Og (130305)

Bryggan i sången är delvis inspirerad av den brittiske 1800-talspoeten och jesuitprästen Gerard Manley Hopkins. Första raden i Hopkins dikt God`s Grandeur lyder: ＂The world is charged with the grandeur of God.” Peterson berättar att världen glimmar av löften som omtalats av både stjärnor och profeter. Han sjunger att han trots dessa löften jagas av en aldrig avtagande törst och rastlöshet. Han kommer dock fortsätta tacka, eftersom han i naturen ser tecken på den tid då slöjan ska ryckas undan och räkenskap avläggas. Han undrar hur länge till denna räkenskap ska dröja och påminner om orden som tidigare sjungits i Carry the Fire – Sjung vidare!

De två bibeltexter som är kopplade till sången hör ihop med den fjärde och sista versens tema kring världens återlösning. Paulus skriver till församlingen i Efesos att de har fått Anden som ett sigill i väntan på mänsklighetens framtida räddning (Ef 1:13,14), och i Romarbrevet skriver han att hela skapelsen ivrigt väntar på att Guds söner ska uppenbaras (Rom 8:19). Peterson tar med sina lyssnare till den tid då världen är ny igen och Konungens barn är uråldriga i sin ungdom. Han undrar om det inte är bättre att vara bruten och därefter återlöst av kärlek, än att vara endast oskyldig. Peterson säger vidare att världen är böjd, men att den är på väg att vakna och att han vaknar med den. Detta uppvaknande sker på grund av det som rösten i ödemarken proklamerar, nämligen att himmelriket är på väg. Sången avslutas med ett flertal ＂Halleluja” och en bön om att Jesus ska komma tillbaka snart.

3.2 Soteriologi i Light for the Lost Boy

Som det ovan redogjorts för menar McIntosh att man behöver ställa fyra fundamentala frågor när man vill få fram soteriologin i en viss artefakt. (1) Vad räddas de räddade från? (2) Vad räddas de till? (3) Med vilka medel genomförs denna räddning, och (4) hur stor är räddnings omfattning? I denna del av materialpresentationen tittar jag på hur Petersons artefakt Light for the Lost Boy svarar på dessa frågor utifrån en metaforanalys av texterna.

Vad räddas de räddade från?

Med andra ord kan frågan ställas: ＂Vad är problemet?” Här redogör jag för de metaformotiv Peterson använder sig av när han ska beskriva problemet för människan. Mångfalden bland metaforerna är stor men särskilt sex motiv kommer fram: människan upplever vilsenhet, hon är med om barndomsförlusten, hon lever sin tillvaro i olika mörkerfenomen, stormar och krafter ansätter henne, kroppsliga tillkortakommanden drabbar henne och att hon upplever instängdhet.

Vilsenhet

Det mest återkommande metaformotivet för problemet är att människan upplever vilsenhet i livet.

Albumets namn och ett flertal av sångerna pekar åtskilliga gånger på detta. Genom att kalla albumet Light for the Lost Boy (ljuset för den vilsne pojken) visar Peterson hur viktigt motivet om vilsenhet är för albumets helhet. I första sångens första vers gör en karaktär entré som kommer att finnas med i hela albumet och som albumnamnet är inspirerat av: pojken i skogen. Peterson hade ingen tanke med detta när han började skriva på denna första sång; det var när fler och fler sånger blev till som han märkte att pojken gång på gång dök upp. Ibland är det Peterson själv som är pojken och ibland någon annan, exempelvis hans son eller bokkaraktären Jody Baxter. Om denna pojke skriver han i albumkonvolutet: ＂The boy in the woods became one of the keystone images of the whole record.”⁴⁹ Även om pojken inte alltid bokstavligt benämns som vilse i sångerna använder Peterson alltid honom när han vill berätta om en tillvaro som inte är helt som den är tänkt att vara på grund av ondskan.

Metaforerna om vilsenhet finns att hitta i flera av sångerna. När Peterson sjunger ＂ You＇ve got nowhere left to go” syftar han på en människa som är rädd, stressad och osäker i livet.

I sången som riktar sig till hans dotter ger han henne tipset att gå försiktigt framåt eftersom hon

49 Peterson i albumkonvolutet, Following Clues

väldigt lätt går vilse bland olika livsfrågor. I refrängen i sången The Ballad of Jody Baxter sjunger han: ＂There is a little boy who＇s lost out in the woods always looking for the fawn”, och syftar på huvudkaraktären Jody. I slutet av sången låter Peterson lyssnaren förstå att han till mycket hög grad identifierar sig med denne Jody. Han sjunger: ＂Yes, I＇m the little boy who is lost out in the woods always looking for the fawn.” Metaformotivet med vilsenhet som ett problem finns också i sången som riktar sig till en av hans söner. Där sjunger han: ＂I love you so much and it＇s so hard to watch, but you＇re gonna grow up and you＇re gonna get lost”.

Barndomsförlusten

Ett minst lika bärande metaformotiv för problemet är bilden av en pojkes förlorande av sin barndom i takt med att han blir vuxen, barndomsförlusten. Peterson menar att någonting av en människas oskyldighet dör i samband med att hon går från barn till vuxen. Denna oskyldighet speglar någonting av människans tillstånd före syndafallet. Även detta metaformotiv kommer fram i titeln Light for the Lost Boy. I orden ＂lost boy” finns kanske en tvetydlighet i vilken pojken inte bara är vilsen utan även borta, försvunnen. Sättet på vilket Peterson förklarar barndomsförlusten hämtar, som nämnts ovan, stor inspiration från boken The Yearling och motivet dyker upp i början, mitten och slutet av albumet. I dess första sång berättar Peterson om den längtan han får efter att Jesus ska komma tillbaka när han läser en bok och slås av förlustens verklighet. Han sjunger: ＂It＇s there on the page of the book that I read, the boy grew up and the yearling was dead. He stood at the gate on with the angel on guard and wept for the death of his little boy heart, I say ＇Come back Soon＇”

Alldeles särskilt bearbetas motivet i sången som handlar om Jody Baxter. Peterson vill ha tillbaka sitt barndomshjärta och frågar sig om det verkligen behöver vara så här: ＂Please, come back to me. Is there any way we can change the ending of this tradegy or does it have to be this way?” I sista sången, Don´t You Want to Thank Someone, berättar han om hur han var en pojke, lika gyllene som en soluppgång. Hans barndomshjärta dog i samband med uppväxten och, i och med detta, längtar han tillbaka till världen så som den var innan syndafallet. ＂I used to be a golden boy as golden as a sunrise ［...］Yeah, but every little boy grows up, and he＇s haunted by the heart that died, longing for the world that was before the fall.”

Mörkerfenomen

Näst efter vilsenhet och barndomsförlusten använder sig Peterson av mörkerfenomen för att med metaforer beskriva problemet i människans tillvaro. De mest återkommande har att göra med natt och mörker, men även andra används. I sången Come Back Soon, vars huvudtema är just denna världs brustna tillstånd efter syndafallet, syns detta tydligt. I sångens refräng sjunger han: ＂We wake in the night in the womb of the world”, och vidare: ＂So we groan in this great darkness, are we alone in this great darkness?”.⁵⁰ Vidare beskrivs i andra sånger hur han en gång upplevde att skuggorna flydde och han blev lättare till mods, hur han under en jobbig kväll körde in i ett mörker⁵¹, hur han och hans kompis i natten drömmer om det nya Jerusalem när krafter ansätter och hur ont det gör i honom när han tänker på de mörka och stormiga nätter hans son har framför sig i livet.⁵²

Stormar och krafter

Det fjärde metaformotivet Peterson använder sig av för beskriva problemet är stormar och krafter. I en sång berättar Peterson att hans son kommer att möta mörka och stormiga nätter i livet⁵³ och i en annan hur hans känsloliv en gång väl avspeglades av den riktiga stormen som närmade sig på håll.⁵⁴ I sången där Peterson berättar för en vän att han går med honom även om livet inte alltid är lätt sjunger han: ＂I will hold your hand, love［...］Though the powers rise against us. Krafterna är här ett uttryck för det onda som möter dem. Dessa två teman placeras tillsammans på grund av deras gemensamma funktion att stå för en kaotisk, eller apokalyptisk, tillvaro. Stormen tornar upp sig, både i sängkammaren och ute på fältet, och krafterna som hänvisas till i Carry the Fire anspelar på Paulus brev till församlingen i Efesus och hans tal om de onda krafter som ansätter de kristna.⁵⁵

50 På grund av att dessa strofer finns i refrängen återkommer de sången igenom och blir mycket betydelsefulla för helhetsintrycket.

51 Shine Your Light on Me

52 You＇ll Find Your Way

53 You＇ll Find Your Way

54 The Ballad of Jody Baxter

55 Peterson i albumkonvolutet, Carry the Fire