Lekens betydelse för undervisning och lärande i förskolan.
-Ur förskollärarnas perspektiv
Josefine Björklund
Självständigt arbete – Pedagogik GR (C), 15hp Huvudområde: Pedagogik
Högskolepoäng: 15 hp Termin/år: Termin 7 / 2021 Handledare: Linda Carlson
Examinator: Sofia Eriksson-Bergström Kurskod: PE203G
Utbildningsprogram: Förskollärare, 210 hp
Förord:
Detta arbete hade en väldigt ostadig start. På grund utav att covid-19 restriktioner började ta form runt om i världen och tillslut tvingade universitetet och förskolor, bland annat, att antingen stänga ned eller ha besöksförbud så påverkade detta möjligheterna till fältstudier.
Som student på förskollärarprogrammet har jag varit ute i verksamheter under dessa tre år och jobbat som vikarie inom förskola. Detta har gett mig en unik inblick i verksamheter och åsikter som jag fått ta del av är vad som är grunden för denna uppsats.
Jag vill tacka alla som deltagit i denna uppsats trots dessa svåra tider och min handledare Linda som funnits med och guidat mig genom denna process trots alla uppgångar och nedgångar.
Tack!
Josefine Björklund Mittuniversitetet, 2021
Abstract:
Detta arbete fokuserar på leken och undervisningens relation och betydelse. I den nyaste revideringen av läroplanen för förskolan så används termen undervisning och jag har tidigare observerat en oro över hur undervisning och lek kan fungera ihop vid en pilotstudie. Syftet med detta arbete är att undersöka hur undervisning påverkar leken och hur leken påverkar undervisningen.
I detta arbete har jag undersökt olika tolkningar av vad lek är, vad undervisning är och hur leken kan användas som ett verktyg utifrån tidigare forskning. Jag har sedan intervjuat fem legitimerade förskollärare som har arbetat mer än ett år i förskolan och frågad de hur de tolkar lek, undervisning och hur leken kan användas som ett verktyg. Detta för att kunna få svar från tidigare författare och nuvarande förskollärare hur barns lek i förskolan påverkar deras utbildning och hur leken kan användas som ett verktyg, om det går.
Slutsatsen blev att leken redan används som ett verktyg för att lära ut ny kunskap i förskolan men att användningen av begreppet undervisning skapar en oro då fyra av de fem intervjuade förskollärarna ser skillnad på vad som är undervisning, vad som är lärande och lekens roll i undervisning och lärande.
Nyckelord: Förskolan, förskollärare, lek, leken som verktyg, lärande, undervisning
Innehållsförteckning:
Inledning ... 4
Bakgrund ... 5
Teoretiska perspektiv ... 6
Vad är lek? ... 7
Fri lek ... 8
Planerad lek/styrd lek ... 9
Definition av undervisning ... 9
Leken som verktyg ... 10
Syfte...12
Metod ... 13
Metodval ... 13
Forskningsetiska övervägande ... 14
Urval ... 15
Genomförande ... 15
Bearbetning av data ... 16
Metoddiskussion... ...17
Trovärdighet ... 17
Överförbarhet ... 18
Resultat ... 19
Undervisning, lärande eller både och? ... 19
Leken, förskolans vardag ... 19
Lekens betydelse för undervisning och lärande ... 20
Diskussion ... 22
Vad är lek? ... 22
Fri lek och planerad lek/styrd lek ... 22
Undervisning, lärande eller både och? ... 23
Lekens betydelse som ett verktyg... 24
Pedagogiska betydelser för förskolan ... 25
Slutsats ... 26
Vidare forskning ... 26
Referenslista ... 27 Bilaga 1: Missiv ...
Bilaga 3: Samtyckesblankett...
Bilaga 3 : Intervjufrågor...
Inledning:
I den reviderade läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) har termen undervisningen fått en mer central roll än i tidigare läroplaner för förskolan. Detta kan man se vid jämförande av Läroplan för förskolan -98 (Skolverket, rev 10) med Läroplan för förskolan -18 (Skolverket, 2018) då ordet
undervisning inte används tidigare, medan förskollärarens ansvar för undervisning har fått en egen del i LPFÖ-18 och termen används ofta genom läroplanen. Anledningen till att denna studie undersöker förskollärarnas resonemang kring av begreppet undervisning är för att studera hur barnens lek påverkas av hur förskollärarna resonerar kring undervisning i förskolan och hur lek kan påverka undervisningen.
Under en tidigare pilotstudie för en uppgift på Mittuniversitetet så berättade pedagoger att det fanns en oro och osäkerhet bland arbetslag och förskolechefer att användningen av termen undervisning
“skoliferar” förskolan. Denna oro har orsakat ett motstånd bland förskollärare vad gäller att använda termen undervisning i vardagen och med barnens föräldrar, detta visar Jonsson, Williams och Pramling Samuelsson (2017) studie, men även pilotstudien.
Av den anledningen vill jag undersöka förskollärarnas uppfattningar om lekens betydelse för förskolans undervisning. Oron och osäkerheten som finns bland pedagoger och chefer i förskolor är motiveringen till att analysera leken och undervisning i förskolan och undersöka förskollärarnas uppfattningar om undervisning och lärande. Skolinspektionen observerade i en granskningsrapport 2018 kring förskolans kvalité och måluppfyllelse att osäkerheten finns just för att alla pedagoger och chefer inte vet hur de ska göra målstyrda aktiviteter utan att det blir strukturerat som i skolan. Bruce och Riddersporre (2012) skriver att leken bidrar till frigörelse, utveckling och lärande och att forskare har intresserar sig för den enorma potential som finns i lek i tidigare studier. I den reviderade läroplanen från 2018 som gavs ut av Skolverket så beskrivs lek som en möjlighet att imitera, fantisera och bearbeta intryck för att kunna bilda sig en uppfattning om sig själv och andra.
Som det är skrivet i LPFÖ så ska undervisningen ske under ledning av förskollärare. Men för att förskollärarna ska veta hur de ska stimulera och utmana barngruppen i undervisning med LPFÖ som mål behöver de veta vad undervisning definieras som, menar Hedefalk et al (2015). De tror även att oron försvinner kring termen undervisning om förståelsen kring termen undervisning utvidgas och inte endast kopplas till skolan. För att även kunna analysera hur lek används som ett redskap i
undervisningen och hur det kan användas så behöver denna studies bakgrund lyfta tidigare studier och litteraturs tolkningar om lek, fri lek och planerad lek. Folkman och Svedin (2003) skriver att en lek är en handling där deltagarna kan skilja på verklighet och fantasi, Knutsdotter Olofsson (2003) skriver om att lek är en intellektuell sysselsättning och tankegymnastik som kan se rörig ut för en utomstående men inte för dem i leken och Bruce och Riddersporre (2012) menar att lärandet betraktas som något som sker genom samspel och kommunikation mellan människor. Detta gör att förskolan är rik på möjligheter för lärande, samspel och kommunikation som i sin tur kan användas som redskap för lekens möjligheter att lära ut ny kunskap.
Bakgrund
Teoretiska perspektiv
Det teoretiska perspektiv jag valt att utgå ifrån är lekresponsiv undervisning som presenteras av författarna Pramling & Wallerstedt (2019).
Lekresponsiv undervisning innebär att förskollärare deltar i barnens lek med målet att utveckla barnens förståelse genom att till exempel tillföra nya begrepp eller redskap och därmed utveckla leken men även att förstå barnens tankesätt under leken och planera mål att uppnå utifrån undervisningen. (Pramling & Wallerstedt, 2019)
Lekresponsiv undervisning har tre centrala begrepp enligt Wood (2014): Barninitierad lek där barnen har "möjlighet att utforska sig själva, sina känslor, relationer och erfarenheter", vuxenguidad lek där barns lek värderas "primärt utifrån att den är till gagn för lärande och utveckling" och målinriktad lek som är en
"teknisk version av utbildningsinriktad lek."
Pramling och Wallerstedt (2019) förklarar att lärande är en utkomst av att ha erfarit något och vi lär oss alltid något oavsett om vi planerar det eller ej. Medan undervisning handlar om att få någon annan att se/inse något man själv har sett/insett, göra något medvetet för att få dialogpartnern, i detta fall barngruppen, att se/inse detta och att göra detta som svar på vad arbetslaget har sett i den lärande processen. Bruce och Riddersporre (2012), en författare som inte var delaktig i den lekresponsiva studien men ändå relevant, refererar till Vygotskij och hur han poängterar vikten av att skaffa
erfarenheter och att skapa inre bilder, redan som barn. Leken blir med andra ord ett sätt för barnen att skapa, pröva, uppleva, återskapa och bygga på grundläggande förutsättningar.
Lekresponsiv undervisning och dessa begrepp, menar författarna, är en kombination av lek, lärande och undervisning vilket är tre centrala begrepp i denna studie. De tre centrala begreppen för denna teori är även tre begrepp som nämns i studien med andra namn men står för samma mening.
Barninitierad lek är detsamma som fri lek i denna studie, vuxenguidad lek är detsamma som
planerad lek i denna studie och målinriktad lek är planerad lek med LPFÖ som mål och syfte i denna studie. Därför är detta perspektiv relevant då de intervjuade pedagogerna delade på lärande och undervisning när de svarade på frågorna och därför behöver vi ha en teoretisk grund kring
undervisning, lärande och lek utan att utesluta någon av de tre begreppen. Precis som Pramling och Wallerstedt (2019) skriver i sin presentation av lekresponsiv undervisning så är inte målet med denna studie att sätta upp lärande och undervisning mot varandra som att det ena skulle vara rätt eller fel utan för att ge dessa två begrepp en jämn status inom förskolan.
Denna teori kommer användas i denna studie för att undersöka hur Pramling och Wallerstedt (2019) teori kan jämföras med det resultat intervjuerna ger samt jämföras i diskussionen. Författarna har gjort ett grundligt arbete för att stödja denna teori och berör mycket av det denna studie undersöker och därför känns det som ett bra val att använda teorin för att jämföra resultatet av studien med teorin och undersöka om förskollärarna och det arbetet som presenteras i bakgrunden resonerar för eller emot teorin, speciellt kring lek, lärande och undervisning som en kombination som blir lekresponsiv undervisning.
Vad är lek?
För att kunna se hur lek används för undervisning och hur det kan användas som verktyg i
förskolan behöver vi först veta vad lek kan definieras som enligt olika forskare, detta för att det ska finnas en gemensam grund för mig som författare, förskollärarna som intervjuas och för dig som läsare, i hur lek definieras. Garvey (1990) och Åm (1993) delar baserat på deras observationer: Del ett är regi delen av leken där barnen bestämmer vad leken är och består av, de planerar leken. Till exempel vilka roller det ska finnas, vad de behöver och vilket håll lekens handling ska ta. Del två är rolldelen, i denna del startar leken. Barnen går in i leken, handlingen och sina roller med olika markörer som till exempel olika röster eller handlingar specifika för en av de förbestämda rollerna.
Folkman och Svedin (2003) beskriver sin tolkning, som är baserad i ett utvecklingsarbete de gjort, av vad som krävs för att en lek ska bli en lek. Deras resultat visar att personerna som är delaktiga i leken behöver kunna låtsas och gå in i det som händer men ändå kunna skilja på vad som är på riktigt och vad som är på låtsas. Till exempel, om en grupp barn leker mamma, pappa, barn och husdjur behöver barnen kunna se skillnad på att de bara låtsas vara mamma och pappa åt deras låtsas barn och att deras låtsas husdjur som faktiskt är en kamrat igen när leken är över. Öhman (2011) beskriver leken mer konkret i sitt fördjupande arbete som en kommunikation och ett arbetssätt där barn under leken experimenterar, utforskar och bearbetar sina erfarenheter. Med andra ord är leken en frivillig aktivitet där barnen har möjlighet att uttrycka sina känslor, insikter och upplevelser.
Pramling Samuelsson (2015) skriver att “kreativitet och skapande anses likna leken.” Som till exempel spontan sång, spontan dans och spontana rörelser i dans men även barns spontana konstruktioner av leksaker och andra verktyg. Pramling Samuelsson (2015) skriver om tidigare studier av andra forskare relaterat till dessa delar som visar på barnens kapacitet att upptäcka och använda en mångfald av material och medier för lek. I leken behövs samspelet och anses därför vara en viktig del av lek och lärande. Pramling Samuelsson (2015) fortsätter förklara att de empiriska studierna som författaren hänvisar till visar att barn skapar tillsammans med varandra men även att de utmanar, inspirerar och kritiserar varandra på ett sätt som lärare inte gör. Författaren menar även att när barn leker så förhandlar de om lekens innehåll samtidigt eller parallellt som leken leks.
Almqvist (2014) skriver utifrån sina studier som tas upp i boken att det krävs samarbete med kamrater för att få engagemang i en lek. Detta beskriver Almqvist som att bemästra sin tillvaro, leka och samspela och kunna anpassa sin lek och samspel till olika situationer och miljöer.
Almqvist förklarar även att oengagerat beteende hos dem som är aktiva i leken är att inte bemöta initiativ, till exempel att en deltagare går undan istället för att delta i leken eller att deltagaren inte tar eget initiativ i leken. Engagemang används därför, enligt Almqvist, för att beskriva olika beteenden hos deltagarna i leken som innefattar uppmärksamhet, kommunikation och lek.
Engagemang hos deltagarna är med andra ord en till komponent som skapar lek och hur leken utvecklas enligt Almqvists tolkning.
Fri lek
Begreppet “Fri Lek” används ofta i pedagogen Friedrich Fröbels pedagogik i och med att hans syn på barn och deras potential kan beskrivas som “plantor som behövde omvårdnad för att så småningom blomstra” (Thulin, 2015, s15). Han ansåg att leken ger barnen glädje och frihet och att leken inte kan blomstra om vuxna hindrar barnen från att växa genom leken. Fröbel menar att vården och omsorgen ska bygga på barns erfarenheter och ska ge barnen nya upplevelser, men utan att hindra barnens glädje och frihet. Uppfostran betydde att utveckla det gudomliga hos barnen och att de uppfattas som unika, äkta, naturliga och oskyldiga. I Fröbels pedagogik är pedagogens närvaro betydelsefull. Han ansåg att det är pedagogens roll är att inspirera barnen till lek och att pedagogen inte får dominera i lekens utveckling. Den dominerande principen är barnen själva ska kunna välja vad de ville göra, enligt Fröbel. På så sätt kan pedagogen uppmuntra barnen till att söka betydande erfarenheter till sitt eget lärande. Detta sätt att arbeta är även något som lyfts i läroplanen där det står att arbetslaget ska uppmuntra till lek, bekräfta lekens betydelse och skapa en miljö som uppmuntrar till lek. Barnen ska ha alltså ha förutsättningarna att starta en egen lek och kunna ta del av en lek som pedagogerna introducerar och en miljö som gynnar det, som Fröbel skriver om i sin tolkning av hans egna resultat.
Forssell (2011) refererar till Ellen Keys som i sin pedagogik kom fram till att den grundläggande utbildningen och lärandet är den som sker i den fria leken, men Keys teoretiska syn anser att den fri lek är vid stranden, i skogen, i samvaron med vänner, tillsammans med föräldrarna i deras dagliga sysslor och inte i skolan och förskolan utan utanför dess ramar. Hon vill “befria dem från inlärandets dressyr.” Key menar på att barnen lever i den fria leken, medan vuxna är fast i den ofria uppfostran och försöker ordna och likrikta barnen kring oss efter den ofria uppfostran och ta bort den fria leken. Enligt Ellen Key är en fri lek en handling som sker utanför skola och förskola därför att vuxna gör leken ofri i förskolan och skolan. Løkken, Haugen och Röthle (2006) beskriver att fri lek har en framträdande roll även i förskolan, nämligen genom utelek. Författarna lägger ingen större vikt på hur fri lek kan definieras mer än att barnen leker aktivt och har roligt, medan
pedagogerna förväntas kunna stärka en aktivitet eller bidra med nya element utan att avbryta vilket Brodin och Lindstrand (Refererat i Sandberg, 2009) skriver om. De skriver att barn måste få ha fri tid där de får leka fritt då den fria leken ger möjlighet för utveckling och utveckling av socialt samspel.
Öhman (2003) har en tydlig definition av hur hon förklarar fri. Hon beskriver fri lek som ett
samlingsbegrepp för alla dem olika aktiviteter ute och inne, i grupp eller för sig själv, som barn kan välja mellan själva vad de vill göra. Öhman (2003) skriver om att begreppet kan missförstås och kan riskera att ge en negativ lekutveckling och skapa klyftor mellan barn, skapa stereotypa värderingar och intolerans mot varandras olikheter. För att barnen fritt ska kunna välja aktiviteter så behöver barnen ha kunskapen om sina egna behov och sin egen känslostämning, vilket de inte alltid har och därför har vissa barn svårt att bestämma sig för något att göra utan en vuxens guidning menar Öhman (2003)
Planerad lek/styrd lek
Lillemyr (2002) skriver att i den fria leken är det barnen som styr och i den styrda är det de vuxna som styr och planerar och menar att den styrda leken är motsatsen till den fria leken. Även Öhman (2003) stärker detta då författaren beskriver en studie angående fri lek och styrd lek där resultatet visade att barnen ser skillnaden mellan fri och styrd lek då de, barnen, bestämde över den fria leken och de vuxna bestämmer över den styrda leken. Lillemyr (2013) skriver även om att pedagogerna vet att den fria leken är viktig men att leken ändå inte blir prioriterad, utan verksamheterna väljer att lägga mer tid på traditionella lärande aktiviteter som till exempel att sitta ned och upprepa ord till bilder. Öhman (2003) skriver att en fallgrop vad gäller fri lek och planerad lek är se den styrda leken som ett tvång, men barnen i gruppen har valmöjligheten att fritt bestämma om de vill vara med eller ej i dem styrda lekarna, vilket ändå gör dem styrda lekarna en sorts fri lek. Styrd lek och planerad lek kan därför definieras som lekar där vuxna tar initiativ istället för barnen och de vuxna är dem som planerar och driver leken framåt. I boken Småbarnspedagogik (Løkken, Haugen och Röthle, 2006) så ger författarna några exempel på styrda och planerade lekar. Lekar som titt-ut- leken men även hur drama, teater, estetik kan vara en del av planerad lek och styrd lek. Planerad och styrd lek kan därför definieras på mer än ett sätt. Det är inte endast den klassiska leken där barnen sitter i en ring och leker en lek med pedagogerna utan kan även vara dem planerade stunderna där de får vara del av något mer aktivt och använda fantasin och kroppen för att skapa något nytt. Sheridan och Pramling Samuelsson (2016) påpekar även i sin studentlitteratur att pedagogerna använder det de observerar i barnens lek och använder det för sina planerade aktiviteter. Vilket gör att fri lek och planerad lek går hand i hand.
Definition av undervisning.
Enligt Doverborg, Pramling och Pramling Samuelsson (2013) är begreppet undervisning en
interaktion mellan den som undervisar och den som blir undervisad. Författarna menar, med andra studiers data som referens, att undervisning ses som en dialog och inte en monolog, det vill säga inte envägskommunikation från pedagog till barn utan en kommunikation mellan pedagog och barn. Pihlgren (2017) beskriver undervisningen som en målstyrd process som syftar till att någon lär sig och utvecklas utifrån studier som refereras. Författaren förklarar vidare att undervisning är aktiviteter där pedagogen har en idé om vad de vill åstadkomma i form av lärande. Exempelvis kan det handla om att initiera lek som syftar till att utveckla samarbete och social kompetens, eller baka en kaka och med hjälp av olika mätredskapen för att utveckla barnens matematiska förmågor.
Enligt Eidevald (2018) studie innebär undervisning att två eller flera personer, exempelvis förskollärare och barn, delar med sig av sin uppmärksamhet på det undervisningen fokuserar på.
Med andra ord, att både förskolläraren och barnet ger undervisningen sin uppmärksamhet.
Författaren tillägger att undervisning är den planerade aktivitet som förskolläraren organiserar i avsikt att det ska ske ett lärande hos barnet eller barngruppen.
Undervisning som begrepp är inget nytt i Sverige. Enligt Forssell (2011) har Sverige haft en förordning om undervisningsplikt ända sedan 1723. Förskolans första läroplan skapades 1998, enligt Skolverkets hemsida, och det är först i den reviderade läroplanen 2019 som undervisning används ordagrant i förskolans läroplan. Undervisning kan även ske genom styrda aktiviteter som bild, rörelse, sång, musik, dans och drama skriver Pramling Samuelsson (2015) utöver aktiviteter som till exempel olika lekar och hänvisar till utbildningsdepartementet. Detta visar dock att
undervisning och lärande står nära varandra trots att de är olika termer som kan tolkas olika.
Pihlgren (2017) skrev att undervisningen som en målstyrd process med ett syfte men även att dessa aktiviteter åstadkommer något nytt i form av lärande. Undervisning och lärande går därför hand i hand med varandra, undervisning ses bara som den målstyrda aktiviteten med syfte att lära ut medan lärandet kan ske när som helst bara barnen i detta fall lär sig något nytt, vid till exempel genom bakning som Pihlgren (2017) förklarar.
Leken som verktyg
Bruce och Riddersporre (2012) lyfter, genom tidigare studier, vikten av lek då barnen kan ta med sig den information dem lärt sig under dagen och bearbeta den genom sina spontana lekar på sina egna villkor. Bruce och Riddersporre (2012) fortsätter med att skriva att leken är nära kopplad till
frigörelse, utveckling och lärande och det finns många som intresserar sig för den enorma potential som finns i lek, bland annat att leken kan användas som ett verktyg. Utöver det så utvecklas även språket i leken, detta betyder också att för att kunna bli delaktig i leken och dess gemenskap behövs ofta språket. Så lek- och språkutvecklingen står i förhållande till varandra. Författaren Maria Øksnes (2011) förklarar att lek förekommer dagligen, men det gör även lärandet, och det hon anser att det är minst lika viktigt att barn får vara barn genom lek som det är att barnen lär sig nya kunskaper genom lek. Bruce och Riddersporre (2012) menar att lärandet betraktas som något som sker genom samspel och kommunikationen mellan människor, även barn, vilket gör att förskolan är rik på möjligheter för lärande, samspel och kommunikation som i sin tur kan användas som redskap för lekens möjligheter att lära ut samma saker. För en utomstående som observerar en lek så kan leken anses vara rörig och oorganiserad men för de i leken så har allt en varsin roll i leken och den värld de i leken skapat, skriver Knutsdotter Olofsson (2003) baserat på hennes resultat. Kuddar, stolar, dockkläder och vatten kan i barnens zoo lek, som författaren skriver om, vara klätterställningen, burarna, djurmaten och vatten till elefanten och apan som djurskötaren gett dem men för en utomstående kan det se ut som en röra. Knutsdotter Olofsson (2003) skriver vidare om att lek är en intellektuell sysselsättning och tankegymnastik. Barn sänker blicken från verkligheten, använder vad de har till hands och skapar en ny verklighet i den miljö de har kring sig och tränar genom leken sin föreställningsförmåga.
Knutsdotter Olofsson (2003) ger några exempel på hur föreställningsförmågan i lek är av vikt för barns lärande i sin text. Vanja i första exemplet är rädd för att bada men ser upp till ett barn som badar utan problem. Vanja låtsas sedan vara det barnet och klarar av, utan problem, att bada och kommer över sin rädsla tack vare hennes föreställningsförmåga. Elsa i andra exemplet kommer inte över hoppribban i skolan men har inga problem att hoppa över höga hinder när hon leker häst. Så hennes mamma ger henne rådet att låtsas vara en häst nästa gång hon ska hoppa över hoppribban i skolan och Elsa hoppade över ribban utan problem vid nästa tillfälle, detta för att hon tänkte att hon hoppar över den som en häst i sina lekar istället för som ett barn som hoppar över ribban.
Detta visar hur leken och fantasin kan användas som ett redskap för att överkomma rädslor eller lära sig nya erfarenheter.
Men det är inte allt som barn övar på i sina lekar. I lek övar barnen även sin kreativitet och påhittighet. De tar vad de har, ser möjligheter i det de har och hittar lösningar som passar den lek och miljö de vill skapa. Genom detta så bearbetar barnen även sina upplevelser genom dessa lekar,
ett exempel författaren gav var att två barn varit på cirkus för första gången och en period senare har en egen föreställning som de visar för andra och sätter upp utefter det koncept de sett och upplevt. I leken kan man öva, pröva, uttrycka och bemästra sina känslor, vilket Knutsdotter Olofsson (2003) skriver om. Särskilt de starka farliga känslorna man behöver ha under kontroll, känslor som rädsla, skräck, hot och aggression. Lekar kan pröva dessa olika känslor i olika situationer som barnen bestämmer. Dessa känslor kan till exempel prövas genom att någon är en elak skurk som är hotfull eller aggressiv och det andra barnet eller barnen måste bli räddade, då får de öva på att hantera känslorna som uppstår vid en sån situation även fast de kanske aldrig
kommer träffa en elak skurk. För det är inte skurken som är poängen, utan känslorna leken väcker som de får öva på att bli van vid och van vid att hantera. Leken blir ett verktyg att öva på olika saker och scenarion, pröva olika saker de upplevt eller har sett och uttrycka sig genom att skapa något fantasifullt. (Knutsdotter Olofsson, 2003)
Løkken, Haugen och Röthle (2006) menar dock på att leken är ett symbolspråk och vad som kan avgöra om lek uppstår i förskolan är de vuxna och den miljö de bjuder på, enligt de studier de har tagit upp. Om miljön inte är inbjudande och om de vuxna inte visar vad lek är, vad man kan leka och hur man leker så kommer de inte ha den kunskapen. Detta lärande börjar redan när barnen är som minst. Att pedagoger och vuxna "smakar" på sandkakan eller betalar med "pengar" barnen skapar och deltar i barnens lek och fantasivärld förgyller leken och deras upplevelse och verifierar deras lek då de vuxna har en roll i lekarna som en guide som visar nya sidor av världen och lekar.
Den klassiska leken är inte det enda som kan användas som verktyg i barns lärande. Pramling Samuelsson (2015) skriver att även sång och dans kan hjälpa barnen att lära sig saker som till exempel hjälpa dem förstå takt, tempo, olika ljud, instrument, rörelser, rörelsemönster etc. och kan användas i lek och lärande för att göra lärandet roligare. Ett exempel som tas upp av författaren är sagostunder.
Barnen kan vara delaktiga och pedagogen kan antingen läsa sagen eller göra den synlig med bilder och kanske musik. Med Bockarna Bruse som ett exempel så går det att göra om den på olika sätt att pedagoger kan använda det för att lära barnen djurens namn, vad troll är, vad en bro är, melodier och vad dem olika bockarna gör. Det blir då en lärande stund och musiken, sagan och det visuella blir ett verktyg som barnen kan vara delaktiga i och utnyttja fysiskt.
Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka förskollärarnas uppfattning om lekens betydelse för undervisning och lärande.
Frågeställningar:
-Vilka uppfattningar har förskollärare om undervisning i förskolan?
-Vilka uppfattningar har förskollärare om lekens betydelse för undervisning och lärande i förskolan?
Metod
För denna uppsatsmetod del har jag valt att utgå ifrån Backman (2008) i fråga om upplägg. För studien har jag använt kvalitativa, semistrukturerade intervjuer som metod. Planen från början var att även göra observationer för att kunna studera och analysera hur lek aktivt används i undervisningen men på grund utav restriktionerna kring covid-19 så har det även påverkat möjligheterna till att göra
fältstudier då många förskolor i Sverige inte vill ha utomstående i barngrupperna. Intervjuerna som blev gjorda hölls i förskollärarnas verksamheter, detta för att de valde att hålla intervjuerna på plats i förskolan men alla de fick erbjudandet om att hålla intervjun online.
Metodval
Som utgångspunkt vill jag börja med att säga att min valda metod, kvalitativa intervjuer, är inspirerad av hermeneutiken. Författaren Sellbjer (2002) förklarar hermeneutiken som en tolkningslära och att det inte finns någon fakta, endast tolkningar. Jag ser en koppling mellan intervjuerna och hermeneutiken för att jag inte kan få fram fakta ur intervjuerna. Jag kan endast göra tolkningar av vad de berättar för mig och kan därför inte stärka deras resonemang. Intervjuerna förlitar sig på deras tankar och
resonemang. Jag hade önskat att det fanns möjlighet att observera hur förskollärarna arbetar med leken och undervisningen i sina barngruppen men det var inte möjligt denna gång så jag kan inte verifiera hur de säger att de arbetar i barngrupperna.
Backman (2008) skriver att en kvalitativ metodik “kännetecknas av att de inte använder sig av siffror eller tal. De inbegriper eller resulterar i verbala formuleringar, skrivna eller talade. Utsagor sker verbalt och instrumenten består av det traditionella 'ordet.'" (Backman, 2008, s 33.)
En fördel med denna metod är att metoden, enligt Rienecker och Jørgensen (2017), baserar sig på analys och tolkning av det man ser under en intervju. Metoden hjälper även förskollärarna att kunna gå in på djupet i frågorna, kunna förklara sina resonemang grundligt och kunna få följdfrågor från mig som intervjuar på ett mer naturligt sätt. Rienecker och Jørgensen (2017) förklarar även att kvalitativa metoder går på djupet till skillnad från en kvantitativ metod som fokuserar mer på siffror, beräkningar, frågeformulär med mera vilket inte ger den inblick i förskollärarnas resonemang som jag söker.
Intervjuguiden har utformats efter pilotstudien som gjordes innan denna studie inom ett liknande område. Genom pilotstudien studerade vi hur rummen i förskolan påverkar lärandet och
undervisningen så det hjälpte mig i hur jag skulle skriva bilaga 3 för att få svar på mina
frågeställningar. Pilotstudien hjälpte mig att utforma bilaga 3 så frågorna blev relevanta men hjälpte mig även att bestämma mitt område och den mest effektiva metoden för att få den kvalité jag vill ha i svaren. Eftersom jag och min skrivpartner för pilotstudien studerade hur pedagoger använde rummen och hur de tänkte kring användningen av rummet som ett redskap kunde jag se att observation och intervjuer är bästa alternativen för att få kvalitativa svar. Observationerna i barngrupp blev inte möjliga att utföra men jag har fortfarande kunnat göra intervjuerna. Pilotstudien gav en god grund för vad jag ska tänka på under intervjuerna, exempelvis att inte leda någon till svar jag önskar och att det kan vara till min fördel att spela in samtal för att enklare kunna gå tillbaka och framföra vad som sades
ordagrant.
för undervisning och lärande var det uppenbart att fråga hur de tolkar de olika termerna och hur förskollärarna tolkar lekens roll i undervisningen. Detta hjälpte till att lyfta fram hur de tolkar
undervisning och lärande men hjälpte även till att starta tankegångarna kring hur sambandet mellan lek, undervisning och lärande ser ut för dem intervjuade.
Forskningsetiska övervägande
Vad gäller forskningsetiska överväganden så har jag som intervjuade förskollärarna tänkt på olika intressen som jag och deltagarna har som Vetenskapsrådet (2017) skriver om i sin rapport om god forskningssed. De skriver i rapporten att forskningsetiska överväganden handlar om att hitta en rimlig balans mellan olika intressen, till exempel kunskapsintresset och integritetsintresset. Mänskliga rättigheter är universella intressen som alltid ska tillgodoses.
Inspelningarna har avidentifierats helt. Så kommun, område, förskola, ålder, namn etc. kommer ej att nämnas i resultatet. Detta innebär även att ljudfilerna inte innehåller någon sorts information som kan leda till deltagarna och ej är tillgänglig efter transkribering. Den enda relevanta kunskapen om dem intervjuade förskollärare som delas med läsaren är att de är fem kvinnliga deltagare som alla är
certifierade förskollärare och har flera års erfarenhet som förskollärare inom förskolan och kommer få ett låtsasnamn för att underlätta läsningen. Vid intervjuer kan skydd av förskollärarnas identitet tillgodoses genom användningen av låtsasnamn, vilket Vetenskapsrådet (2017) skriver om. Detta hade varit svårare, enligt rapporten, om det hade varit en videoinspelning eftersom kroppsspråk och de verbala svaren behöver studeras gemensamt.
Alla tillfrågade förskollärare fick ta del av samma information om vad jag skulle ställa frågor om utan att få bilaga 3 framför sig direkt och vad deras svar kommer användas till i form av ett missiv, bilaga 1.
Denna bilaga fick de även behålla om de önskade för att kunna kontakta mig om det skulle vara något de vill ändra på eller om de vill ta tillbaka sitt deltagande.
Efter att ha tagit del av all information och fått läsa bilaga 1 fick de samtyckesblanketten, bilaga 2, som de fick läsa igenom. Båda dessa bilagor finns i slutet av uppsatsen om läsaren är intresserad av att läsa vad de fick ta del av och skrev under mer exakt. Denna blankett skrevs under av dem intervjuade så jag hade ett skriftligt godkännande av deras deltagande och att de tagit del av all information, inklusive att de får dra sig ur intervjun när de som helst önskar om de önskar att göra det.
Alla deltagare har blivit lovade ett konfidentiellt samarbete. Detta innebär att deras rätta namn inte finns tillgängliga i resultatet, ljudfilerna raderas när uppsatsen är godkänd och endast examinatorn och betygsättarna ser underskriften på medgivandeblanketten. Den enda information som finns om dem är kommunen men inget som kan leda en läsare till vem dem intervjuade är eller vart i kommunen de arbetar.
Alla deltagare har även fått informationen att deras svar inte kommer publiceras i något annat arbete än denna uppsats och är menad för att förgylla denna uppsats endast. Ingen av dem som godkände sitt deltagande backade ur intervjun så det finns inget bortfall. Ingen av deltagarna arvoderas för sin medverkan och var helt frivillig vilket alla informerades om.
Urval
Urvalet bestod av ett bekvämlighetsurval utav totalt fem förskollärare från två olika förskolor.
Bekvämlighetsurval betyder att urvalet ej är ett slumpmässigt urval, de som deltog har en tidigare koppling med mig och på grund utav covid-19 så valde jag att vända mig till förskollärare som känner mig sen tidigare och har en tillit i mig först och främst. En annan faktor som spelar en stor roll i detta bekvämlighetsurval var även vilka förskollärare som var tillgängliga då intervjuerna skulle genomföras och vars förskolor tillät intervjuerna.
Inklusionskriterierna för att delta i studien var att deltagaren är utbildade förskollärare med licens och har arbetat inom förskolan minst 1 år. Utöver utbildning och antal år deltagarna arbetat inom yrket så fanns inga exklusionskriterier för urvalet.
Genomförande
Inför intervjuerna kontaktade jag förskollärarna i förväg, detta för att de skulle kunna kontakta sin chef för godkännande, och frågade om de vill bli intervjuad. godkände att bli intervjuade gav jag dem möjligheten att välja den dag, tid och plats som passade deras verksamhet bäst och för att de skulle kunna ta förberedande åtgärder de behövde ta på grund av pandemin.
Inför intervjun tog jag fram mina bilagor och frågor samt telefonen som skulle agera som inspelare om det godkändes. När den som blev intervjuade kom fick de börja med att läsa bilaga 1 och bilaga 2, här fick de avgöra själva om de ville skriva på eller avbryta. Skriver de under gav de sitt samtycke om att delta i studien och att de var medveten om att önskar de att avbryta och inte delta längre så kan de använda den rättigheten när som helst under intervjuns gång och inget som sagts till den punkten kommer skrivas in som data.
När bilaga 1 och 2 var läst och underskrivet bad jag sedan om tillåtelse att spela in intervjuerna och alla fem förskollärare blev därmed inspelade med deras verbala godkännande. Här fick de även förklarat att dessa inspelningar inte kommer sparas efter att uppsatsen är godkänd och ingen annan kommer få ta del av inspelningarna.
När de intervjuade var redo startade vi sedan intervjun. Jag ställde de en fråga i taget och gav dem den tid de behövde för att svara på varje fråga utifrån deras egna tankar och åsikter. Om de fastnade och lyfte jag saker de pratat om och hjälpte dem tillbaka på den tråd de startade. Jag hjälpte även till med deras tankegångar genom att ge korta svar för att driva deras tankegångar och samtalen som blev framåt. När de som blivit intervjuade och jag kände oss nöjda så tackade jag för mig och för deras deltagande.
Slutligen lyssnade jag på filerna, transkriberade intervjuerna och efter att uppsatsen godkänns raderas ljudfilerna. Dessa intervjuer varierade mellan 10 minuter och 17 minuter beroende på hur kortfattad de var eller hur mycket de ville säga. Jag satte ingen max eller minimumgräns på samtalen då jag ville höra deras genuina tankar och inte ord de säger bara för att fylla tiden eller för att hålla sig inom en viss tid.
Bearbetning av data:
Enligt Kvale (2014) behöver den insamlade empirin kategorisera och göras tillgänglig. Valet blev därför att kategorisera och strukturera min empiri efter bearbetningsmetoden innehållsanalys med en semantisk approach (Braun & Clarke, 2006). Med detta menas det att presentationen av analysens resultat som den visar sig utan att leta efter underliggande meningar. Bearbetningen började med att lyssnade på
ljudinspelningarna och transkriberade de i ett dokument och lyssna på inspelningarna flera gånger för att vara säker på att de transkriberade svaren blev korrekt. När svaren, med säkerhet, var skrivna exakt som de intervjuade svarade så texten studerad gång på gång och de delar relevanta till syftet markerades ut.
Detta gjordes med färgkodning och att kategoriserade de svar som hade liknande tema med samma färgkodning. Med de relevanta delarna markerade började sedan steg tre i bearbetningen, nämligen att samla ihop de svaren med liknande tema och sedan korta ned svaren till en meningsbärande längd.
Dessa teman blev sedan de rubriker och koder som användes i resultat delen för att lyfta fram vad förskollärarna svarade på ett semantiskt approach-sätt utan några underliggande meningar. När denna bearbetning och indelning sedan blev klar så var det dags att skriva ihop resultatet i denna studie och jämföra datan med tidigare forskning samt det teoretiska perspektivet.
Lekresponsiv undervisning har tre centrala begrepp: Barn initierad lek, vuxen initierad lek och
målinriktad lek. Dessa tre begrepp liknar fri lek, planerad lek och planerad lek med ett mål och syfte och de två första begreppen är centrala begrepp i denna studie. Det går att argumentera för att målinriktad lek och vuxen initierad lek tillhör samma begrepp, planerad lek. Så dessa tre begrepp är centrala för studien och analysen av resultatet och en viktig del i att jämföra lekresponsiv undervisning med de intervjuade förskollärarnas svar för att undersöka hur deras svar ställer sig till en teori som baseras på en kombination av lek, undervisning och lärande som en helhet. Studien kommer även analysera svaren med en semantisk approach vilket innebär att det enda som lyftas fram i resultatet av analysen det som sades utan några underliggande meningar, vilket innebär att de svar som förskollärarna gav är de svar som presenteras i denna studie.
Metoddiskussion
För denna uppsats valde jag att använda mig av semistrukturerade intervjufrågor för att få en djupare inblick i hur förskollärarna tänker kring fri lek, planerad lek, lek i allmänhet, undervisning och deras relation med varandra. Frågorna var utformade efter uppsatsens inriktning och undersökningsområde.
Jag hade önskat att göra fler intervjuer men på grund utav covid-19 utbrottet i Sverige som bara blev värre allt eftersom året gick så gjorde detta att många förskolor inte ville ha in utomstående i förskolan.
Jag hade kunnat samla data genom att skicka ut bilaga 3 via brev eller mail eller ha samtal med
förskollärare över till exempel ZOOM eller Google Meets. Alla förskollärare som intervjuades hade dock det valet men ingen av dem ville ta det över videosamtal och föredrog att ordna så vi kunde träffas ansikte mot ansikte men så att jag inte var kring barnen eller de miljöer de var i.
Trovärdighet
Starka sidan med den valda metoden är att det går att få djupgående svar av dem som arbetar inom förskolan och höra från förskollärarna vad deras syn är på lek, undervisning och relationen mellan dem två är. Den svaga sidan med den valda metoden är att det inte går att veta med säkerhet att det är deras åsikter som de delar med sig av eller om det är något någon runt dem har coachat dem att svara och dessa fem kan inte tala för majoriteten. De försa svagheterna försöktes undvikas genom att inte ge dem frågorna i förväg, då kan de inte svara på ett sätt som får dem att se bra ut istället för hur de verkligen känner. En svaghet med det sättet att föra intervjuerna blev att några uttryckte en osäkerhet kring sina svar och några visade kroppsliga tecken på att de var stressade över att behöva sitta och fundera trots tidigare information om att det är helt okej att sitta tyst och fundera och uppmuntrat till och med.
Tanken var att göra intervjuer och observationer men då förskolorna inte tillät att utomstående kom in i barngruppen under uppsatsens skrivtid blev observationer en utesluten metod. Detta gjorde även att det blev svårare att få intervjuer från förskollärare och de som ställde upp hade valet att kunna göra det över videosamtal istället, som tidigare nämnt, om de inte kunde eller inte ville göra det ansikte mot ansiktet. För att få deras perspektiv så behövdes deras perspektiv på ämnet höras vilket var noga poängterat vid förfrågan om intervju. Alla förskollärare som valde att delta fick bestämma när deras schema tillät att de gick undan och vart intervjun kunde hålla till så de kunde planera utifrån sin egen förskola restriktioner och vid varje besök var det noga med att hålla avstånd och tänka på
handhygienen.
Kritik gentemot genomförandet och urval är att det kan ses som ett bekvämt urval och bias. Detta kan förstås fullt och fast då de enda som svarade på förfrågan om intervju från var de tidigare kollegor eller VFU lärare. De fem intervjuade kan heller inte svara för en majoritet då de är från två förskolor i samma kommun, i en kommun med nittio förskolor enligt skolkollen.se. Eftersom detta även är en kvalitativ metod med ca 1,8% av kommunens förskolor representerade går det inte att dra några generella slutsatser för hela kommunen. Det går endast att dra slutsatser kring arbetet på dessa två förskolor och inget mer. Svaren går på djupet, ja, men representationen av kommunens förskollärare är inte lika bred.
Det svagaste med denna metod är att studien berör så få intervjuade. Trots det, valdes metoden semistrukturerade intervjuer eftersom det fanns möjlighet att ta intervjuerna över ett videosamtal.
förskollärarnas resonemang och åsikter utan att riskera att det blir en tolkningsfråga vilket kan uppstå om de svarar på frågor i en enkät. Under en intervju var det även möjligt att ställa följdfrågor och bekräfta under intervjuns gång att deras resonemang har blivit förstått korrekt.
Överförbarhet
Nästa gång denna metod användes vill jag försöka utvidga antal intervjuade samt områden och förskolor i kommunen. Detta för att komma undan att datan riskerar att bli bias och för att få in en bredare mängd data. Att utvidga antal intervjuade samt områden och förskolor i kommunen kan resultatet bli bredare och det är möjligt att dra slutsatser baserat på resultaten, vilket inte går i nuläget.
Så med detta i åtanke så har denna studie bidragit genom att detta arbete är en mer sammansatt text om vad olika forskare och författare tolkar leken och undervisningen samt hur de anser att lek kan användas som ett verktyg i undervisningen i förskolan. Både genom författarnas egna studier och tidigare studier de har lyft. Arbetet har även bidragit med en liten inblick i hur fem förskollärare tänker kring lek och undervisning och hur leken kan användas som ett verktyg i förskolan samt lekens vikt för förskolans verksamhet. Detta är en start som går att arbeta vidare på och som trots de få intervjuerna så visar det en koppling till den tidigare forskningen som gjorts kring ämnet.
Resultat
För att underlätta läsningen av detta kapitel så har de fem förskollärarna fått nya namn, alias. Dessa fem alias är Frida, Anna, Ida, Helga och Ebba. Detta är inte deras riktiga namn utan slumpmässiga namn. De rubriker som har använts i resultatet är de teman som kommit fram under intervjuerna med
förskollärarna.
Undervisning, lärande eller både och?
När dessa intervjuer började hade jag ingen tanke på att undervisning och lärande kunde tolkas som två olika saker i en förskolas verksamhet. Men under intervjuernas gång var alla förskollärare utom en, Ebba, fast besluten vid att separera de två termerna ifrån varandra.
Frida, Anna, Ida och Helga var alla eniga om hur de tolkar termen undervisning: Att undervisning är en planerad handling med ett specifikt mål, ett syfte och en struktur. Det vill säga, planerad lek. Detta var en term de själva använde för att förklara vilken sorts aktivitet de anser att undervisning är. Frida tillägger även att undervisning för henne även betyder att ha läroplanen för förskolan i åtanke under planeringen av dessa aktiviteter som en del av syftet, vilket kan spela roll i aktivitetens mål och syftet med aktiviteten. Dessa fyra förskollärare tolkar lärande däremot som en handling som sker spontant och när de inte har en aktivitet planerad, vilket är motsatsen till hur de tolkar undervisning, men ändå lär barnen något. Detta beskriver Helga såhär:
”I första hand tänker man väl på en situation där man har tänkt ett mål och syfte med en situation som undervisning. Undervisnings begreppet är fortfarande ganska nytt för oss att vara bekväm med i förskolan.”
Detta citat tillsammans med de fyra förskollärarnas uppdelning av vad undervisning och vad lärande är visar att de aktivt gör motstånd mot att använda lärande och undervisning tillsammans. Den femte förskolläraren, Ebba, däremot anser att undervisning för henne är när barnen lär sig något nytt och menar att för henne sker undervisning inte endast vid planerade stunder utan kan ske när som helst under dagen. Så länge barnen lär sig något nytt och det är lustfyllt. Detta eftersom undervisning och lärande går hand i hand och är inte två olika aspekter av förskolans vardag enligt Ebbas uppfattning. Så med detta har vi fyra förskollärare som aktivt delade på de två termerna medan Ebba aktivt höll ihop de eftersom hon anser att lärande och undervisning inte är två olika delar av förskolans vardag.
Leken, förskolans vardag
Förskolläraren Anna berättar att i förskolan så görs det mesta genom lek och att lek är mycket olika saker, oavsett om det är när de leker själva eller om pedagoger är involverade. Frida förklarar lek som något fritt och i stort sett vad som helst men något barnen har valt själv och bara fantasin sätter gränser.
Hon fortsätter med att förklara att en fri lek är när barnen får leka utan några bestämda ramar utan de sätter själva ramarna för leken. Helga berättade under sin intervju att hon inte tycker att pedagoger ska vara och peta för mycket i lekarna som pågår då det kan störa och att leken är en sorts avkoppling för barnen. Alla fem förskollärare som intervjuades var även eniga om att leken som pågår under dagen, alltså den lek barnen själva styr, fungerar som bearbetning av dagens alla intryck. Men bråk och konflikter är oundvikliga under en dag i förskolan och detta är något pedagogerna behöver hålla utkik efter och hjälpa barnen genom det.
Frida berättar senare i intervjun att leken har en stor betydelse för förskolans dag. Hela dagen bygger på
tillfälle att testa olika saker i sociala sammanhang och som de får växa genom och lära sig saker av kompisarna, berättar Frida. Men som Helga berättade mot slutet av sin intervju så kan pedagogernas brist på tid orsaka problem eftersom pedagogerna inte ser vad de behöver se och inte hinner guida barnen genom problem och funderingar som uppstår genom vardagens lek.
Lekens betydelse för undervisning och lärande
Eftersom fyra av de femförskollärarna delade på undervisning och lärande under sina intervjuer så delas de i resultatet också och jämförs med Ebbas tolkning där de två termerna går ihop. Så vid frågan om lekens betydelse för undervisning och lärande påpekar Frida att det är genom leken som barnen kan testa sina nya erfarenheter och lärdomar men kan även öva på samspel naturligt. Arbetslagen kan även guida barnen i hur man är mot varandra, ge och ta, att komma överens och kompromissa bland annat.
Detta är hur Ida förklarar det:
”Kan också gå in på etiska saker. Att kanske samtala ”Märker ni nu att nu är det bara en som får bestämma i leken?
Hur känns det?”, den aspekten. Eller att de har löst något väldigt bra och att man kan prata om ”Hur löste ni det?
Ni gjorde det på ett väldigt fint sätt.”
Frida menar även att barnen växer genom leken eftersom de får testa saker de upplevt och lärt sig. Barn leker fram det mesta så möjligheterna för att använda lek för lärandet är oändliga säger Anna genom hela sin intervju och berättar vidare det går att se mycket genom hur barnen leker vilket hjälper
arbetslagen att se vad de behöver fokusera på under deras planerade aktiviteter, undervisningen. Detta berättade även Frida och Ida, och de lade vikt på hur viktig den fria leken är för pedagogerna då den fria leken blir basen för den planerade leken och deras aktiviteter. Anna tillägger också att utöver det, så kan de guida barnen och svara på frågor som uppstår under den fria leken. Som vuxna kan vi låta barnen leka fritt och bara vara närvarande men vi kan även utmana barnen i deras lekar och ge dem verktygen för att utvecklas, säger Helga. Under intervjuernas gång var det tydligt att alla fem förskollärare ser en stor betydelse med både den fria leken, lärandet, och den planerade leken, undervisningen. Ida gav även ett exempel på hur hon ser ett samband mellan lek och lärande genom hennes avdelnings temaarbete:
“Vi håller på med sagor nu. Bockarna bruse, Askungen eller Petter och hans fyra getter så tar de ett steg vidare i leken. De kan leka till exempel Petter och hans fyra getter eller Bockarna bruse och kan både köra den rent av som den är eller hitta på en ny saga. De blir ofta inspirerade av det vi håller på med som de fortsätter med sen i leken och det tycker jag är ett lärande. Så det blir inte bara fri lek, det blir det ju, men samtidigt en kunskap som de tar med sig in i leken.”
Alla fem förskollärare var även eniga om att lek och lärande har ett starkt samband. Helga lade extra vikt på att detta starka samband mellan lek och lärande måste fortsätta vara starkt då förskolans dag är grundad i lek. Ebba som har en annan syn på lärande och undervisning håller ändå med de andra förskollärarna om vad de säger angående lekens betydelse för undervisning och lärande. Hon menar att det barnen leker i fri lek är något de sett eller hört runt omkring sig och bearbetar genom leken och hon som förskollärare kan hon hjälpa de med bearbetning. Hon påpekar även att de som förskollärare kan planera roliga stunder väldigt genomförligt, tycker de, men när de väl börjar leka så kan det bli att det inte funkar alls och de inte får den respons de önskade från barnen. Vilket är varför det är så viktigt att vara lyhörd och observant på vad barnen leker och hur de leker.
Så det korta svaret på frågan om leken har ett syfte i undervisning är att ja, enligt förskollärarna så har leken ett syfte i undervisningen i förskolan. Ebba berättar att hon anser att leken kan användas som redskap under samlingar till exempel. De leker lekar under samlingarna på hennes avdelning då hon och hennes kollegor anser att för yngre barn behöver att lärande stunder och undervisningen ska vara lustfyllda för att dem yngre barnen de arbetar med för att barnen ska kunna ta till sig av det arbetslaget vill lära ut. Så leken går in i vad arbetslaget gör för att göra det mer lustfyllt och anpassat för deras barngrupp.
Frida och Ida påpekar även att trots att det är fri lek så är pedagoger alltid närvarande och studerar den fria leken för att se vad barnen behöver träna på och vad de är intresserade av och vid behov peta i leken, som Anna berättat tidigare. Den fria leken får det syftet för pedagogernas planering då pedagogerna kan se vad barngruppen finner intressant i, hur de leker och vad pedagogerna behöver lyfta för att uppfylla de mål som finns i styrdokumenten för deras verksamhet. Ebba gav exempel på hur planerade lekar kan ha specifika syften t.ex. samspel och planerar olika steg i leken. Steg som regler, hur leken ska gå till och specifika uppgifter som gynnar ett speciellt mål. Då använder de leken för att nå sitt syfte på ett roligt sätt.
Undervisning, en laddad term
Under intervjuerna så ger några av förskollärarna en inblick i varför de delar på undervisning och lärande samt varför det finns den oro som observerats tidigare.
Frida förklarar att för henne är ordet undervisning negativt laddat. Hon kopplar order med den tid när hon gick i skolan och hur skolan arbetar då läraren står längst fram vid katedern och lärde ut på så sätt att det blir som en föreläsning. Så för henne blev de stunderna de planerar att lära ut något vad hon kopplar till undervisning medan det spontana som sker under dagen genom frågor och den fria leken är lärande, inte undervisning. Helga berättade även i sin intervju att termen undervisning är väldigt nytt inom förskolan och hon känner sig inte riktigt bekväm med det än. Hon påpekar även senare i intervjun att hon är orolig att de dåliga delarna av skolan ska krypa in i förskolans sätt att lära ut, att förskolan ska tappa leken och börja tänka fyrkantigt angående undervisning, menar Helga. Hon vill inte att det tankesättet ska rinna ned i förskolan och förstöra det arbetssätt som förskolan har nu.
Ida däremot förklarar att hon ser möjligheter med att kombinera undervisning, som kopplades med skolans arbetssätt under samtalen, med förskolans arbetssätt och tror att skolan skulle vinna på att lära sig hur förskolan lär ut kunskap och erfarenheter. Ida menar att de som går i skolan skulle vinna på att dansa eller ha drama för att kunna förstå lärandet bättre då alla inte vinner på att bara läsa i en bok som det görs i skolan.
Diskussion
I denna diskussion kommer jag diskutera bakgrunden och empirin i resultatkapitlet. Har studien besvarat syftet och frågeställningarna? Om inte, vad har missats? Uppbyggnaden av detta kapitel är utifrån bakgrundens och resultatkapitlets rubriker och samlade under vissa sammanslagna rubriker för att samma diskussion inte ska upprepas flera gånger.
Vad är lek?
När förskollärarna förklarade vad lek är för de så svarade de att det var samarbete. Detta är Almqvist (2014) tolkning också. Almqvist skriver även att samarbeta krävs för att skapa en lek och Folkman och Svedin (2003) skriver att de som är delaktiga i leken behöver kunna låtsas men ändå kunna skilja på vad som är på riktigt och inte för att det ska vara en lek. Detta tycker jag stämmer in väl med hur jag skulle förklara vad lek är för någon. Det krävs ett samarbete och att de som deltar i leken kan se skillnad på vad som är på riktigt och vad som inte är det. Till exempel att barnen kan se skillnad på att de leker att de är djur men vet att de är barn och inte riktiga djur. Utifrån ett lekresponsivt perspektiv så kan detta samarbete även tolkas som att pedagogerna blir delaktiga i leken när de deltar och försöker nå ett mål med leken och förstå barnens tankesätt för framtida lekar och undervisning. Men som Wood (2014) också benämner med de tre centrala begreppen så är det ändå skillnad på dessa samarbeten. I en barninitierad lek kan barnen utforska på sina villkor och bestämma själva vad de vill få ut av en lekstund. I en vuxenguidad lek där de vuxna deltar i barnens lek så är målet att lära barnen något och utvecklas medan de leker och målinriktad lek är inte så mycket fantasi vs verklighet som det är att lära sig mer om verkligheten och att vara goda medborgare. Samarbetet i denna sorts lek består mer av att barnen samarbetar med de vuxna för att komma fram till ett önskat mål. Men det är ändå tre olika sorters samarbeten.
Så utifrån detta kan vi även fundera på om alla lekar behöver ha två eller fler individ som deltar eller om lek kan uppstå om det bara är en deltagare, trots att vi tappar Almqvists tolkning att samarbete behövs för att det ska bli en lek. Men Folkan och Svedins (2003) tolkning är ändå relevant, fantasi och verklighet är fortfarande en del av det som sker när ett barn leker själv. När det är bara ett barn som leker så passar dock Garvey (1990) och Åms (1993) tolkning av lek bättre än Almqvists (2014) tolkning.
Deras tolkning är att leken består av två delar. Den planerande delen och genomförandet. Deltagarna eller deltagaren i leken bestämmer först vad leken är och består av, kallad regi delen av författarna, och ger sedan ut roller och leken startar, kallad roll delen. En lek kan därför bestå av endast en deltagare och ändå vara en lek, deltagaren behöver bara bestämma vad leken är och består av själv och sedan dela ut roller, men istället för att deltagarna har roller kan det vara figurer eller andra verktyg deltagaren utnyttjar som får olika roller i lekens handling. Så det kan bli ett samarbete på sätt och vis, men ett samarbete mellan barnets fantasi och det material som finns till hands. Men som förskollärarna även berättade om vad gällande fri lek så är det bara barns fantasi som sätter gränser. Att visa barn leker själva utan problem är ett bra exempel på det, för det är fortfarande barnets fantasi och de möjligheter de ser som avgör lekens form.
Fri lek och planerad lek/styrd lek
Även lekar kan vara av olika varianter, de två jag valde att fokusera på under denna studie var fri lek och planerad lek. Förskollärarna som intervjuades berättade under intervjuerna att för de består deras vardag av två sorters lek: Fri lek där barnen bestämmer vad de vill leka och planerad lek, där de vuxna
steg längre och säger att barnen skapar en värld i den fria leken och de vuxna skapar en värld i den planerade leken. Förskollärarna talade mycket om planerad lek och fri lek och hur viktig de är, men lade stor vikt på att de går hand i hand med varandra. Under den fria leken kan barnen bearbeta vad de fick lära sig under den planerade leken och den fria leken kan användas av pedagoger för att studera vad förskolläraren behöver arbeta vidare på med barnen och vad barnen är intresserade av.
Detta är något som gör lekresponsiv undervisning relevant för fri lek eftersom förskollärarna använder sig av den fria leken för att utveckla barns förståelse om de skulle söka svar eller får ny kunskap av pedagogerna men de använder det även för att undersöka vilka mål de behöver uppnå i sina planerade aktiviteter. Jag tycker det är så fascinerande att se hur fri lek och planerad lek arbetar ihop naturligt i verksamheten och det samarbete mellan fri lek och planerad lek som förskollärarna berättar om verkar fungera väldigt bra eftersom de intervjuade förskollärarna och deras kollegor utgår ifrån den fria leken när de skapar sina planerade lekar och aktiviteter men under den fria leken kan lärandet fortsätta ske eftersom barnen kan ställa frågor om det skulle uppstå under bearbetningen och pedagogerna kan då ge ny kunskap under den fria lekarnas gång.
Med denna kunskap om fri lek och planerad lek så kan det ändå uppstå en förvirring eftersom lärande och undervisning används som två separata termer inte minst utav de intervjuade förskollärarna själv.
Förskolläraren Ebba menar dock att undervisning och lärande går hand i hand och att begreppen inte är två olika aspekter av förskolans vardag utan hela tiden jobbar ihop. Så istället för att sätta namn och etiketter på dessa två aspekterna så kan vi tänka såhär: Den ena sker spontant och den andra
provoceras fram av t.ex. lärare. Sen är det upp till var och en vilken av dessa två de tolkar som undervisning och lärande. Men lekresponsiv undervisning är ändå närvarande då det är en kombination av lek, lärande och undervisning och oavsett om barnen leker med varandra, med en vuxen eller med en vuxen som ledare så blir det ändå lek, de lär sig något nytt från de vuxna och undervisning kan ske på ett roligt sätt baserat på vad förskollärarna observerat under den fria leken.
Undervisning, lärande eller både och?
Ebba, en av de fem intervjuade förskollärarna, berättad under sin intervju att undervisning för henne inte endast är planerade stunder utan kan hända när som helst, så länge barnen lär sig något nytt.
Denna tolkning stämmer väl med Doverborg, Pramling och Pramling Samuelsson (2013) och Eidevald (2018) tolkning av undervisning då Ebba ser undervisning i allt som händer under dagen och det behövs minst två personer för att ny kunskap ska kunna delas, den som delar med sig av sin kunskap och den som tar emot kunskapen. Men de andra fyra förskollärarna som intervjuades, deras tolkning är närmare vad Pihlgren (2017) beskriver undervisning som en målstyrd process som har syftet att lära och utveckla. Frida, Anna, Ida och Helga var eniga om att undervisning för dem var en planerad handling med ett specifikt mål, ett syfte och en struktur. För de är planerad lek det enda de ser som undervisning medan Ebba ser undervisning i fri lek, planerad lek och de vardagliga stunderna under dagen. Så undervisning kan tolkas på mer än ett sätt och det finns mer än ett svar på vad undervisning är vilket kan bidra till den obekvämheten Helga nämnde i resultatet angående att använda termen undervisning i förskolan. Med olika tolkningar på vad undervisning innebär så kan det få effekt på förskolans personal då de inte vet vilken tolkning de ska följa.
Om vi jämför detta med lekresponsiv undervisning så anser jag att Ebbas resonemang det som liknar vad lekresponsiv undervisning innebär. Hon ser undervisning i alla tre sorters lekar, central
Pramling och Wallerstedt (2019) skriver. Frida, Anna, Ida och Helga ser inte den kombinationen dock.
De ser lek och lärande som en kombination och lek och undervisning som en kombination. De anser även att de två kombinationerna innebär två olika saker och inte arbetar ihop. Så det förskolan skulle behöva är att alla pedagoger och chefer följer en och samma tolkning på vad undervisning i förskolan innebär. Om lekresponsiv undervisning är rätt svar kan inte jag säga men det är värt att undersöka vidare.
Lekens betydelse som ett verktyg
Leken kan användas för att göra en planerad lek utifrån barnens fria lek, vilket de intervjuade
förskollärarna berättade. Förskolläraren Anna till exempel ser oändliga möjligheter när det kommer till att kombinera lek, undervisning och lärande just för att barn växer genom leken. Sheridan och
Pramling Samuelsson (2016) skriver om att pedagoger använder det de observerar i den fria leken för de planerade aktiviteterna och förskollärarna som intervjuades stärkte detta. Men Knutsdotter Olofsson (2003) skriver även om att leken kan användas till att öva, pröva, uttrycka och bemästra sina känslor.
Även författarna Pramling och Wallerstedt (2019) skriver i sin lekresponsiv undervisning studie att barnen har möjlighet att utforska sig själva, sina känslor, relationer och erfarenheter genom
barninitierad lek. Så leken är även ett verktyg för barnen där de kan öva och prova på nya grejer de lärt sig, må det vara känslor eller ny kunskap.
Men har leken någon betydelse för barns undervisning och lärande? Som svar på det kan vi ta Fröbels förklaring om barn och deras potential, han menar att de “är plantor som behövde omvårdnad för att så småningom blomstra.” (Thulin, 2015, s.15) Thulin skriver även att Fröbels syn på leken var att den ger barnen glädje och frihet och den kan inte blomstra om vuxna hindrar leken från att växa och låta barnen växa med leken. Förskolläraren Frida berättade även att barnen kan testa nya erfarenheter och lärdomar men även öva på samspel på ett naturligt sätt och Pramling Samuelsson (2015) hänvisar även till studier som visar att barn skapar tillsammans men även utmanar, inspirerar och kritiserar på ett sätt pedagogerna inte gör genom sina lekar. Så tittar vi på vad författarna och förskolläraren säger så har leken en enorm betydelse för barns undervisning och lärande. Speciellt om vi tittar på hur leken kan ha ett syfte mer specifikt för undervisning och lärande. Då är vi åter igen inne på att lekresponsiv
undervisning är en kombination av lek, lärande och undervisning enligt Pramling och Wallerstedt (2019). Dessa tre delar tillsammans med teorins tre centrala begrepp, betingade av Wood (2014), samt förskollärarnas svar i intervjuerna ger oss en inblick i hur viktig leken är som ett verktyg i förskolan.
Förskolläraren Frida berättade att hon ser hur barn växer genom leken just för att de testar vad de upplevt och lärt sig. Öhman (2011) beskriver leken som en kommunikation och ett arbetssätt vilket stärker vad Frida ser i sin barngrupp: Att leken är ett arbetssätt för att testa det de upplevt och att leken kan kombineras med lek, undervisning och lärande för att skapa en kommunikation.
Förskollärna nämnde om och om igen under intervjuerna att de använder de vad de ser i lekarna för att planera sina planerade aktiviteter, vilket kan stärkas av Sheridan och Pramling Samuelsson (2016) där de skriver om att leken kan användas för att se vad barnen behöver arbeta med samt Pramling och Wellerstedts (2019) studie där en viktig del i lekresponsiv undervisning innebär att pedagogerna deltar i lekar och förstår barnens tankesätt för att kunna planera mål att uppnå. Förskolläraren Helga lade även vikt på att förskoleverksamheter måste behålla det starka band som finns mellan lek,
undervisning och lärande för att kunna fortsätta vara en stark grund för verksamheten vilket verkar klokt med tanke på den tidigare forskningen och intervjuerna i åtanke.
Pedagogiska betydelser för förskola
Som förskolläraren Frida berättar i sin intervju så har leken en stor betydelse för förskolans dag, vilket är något de andra förskollärarna också talat om men även den tidigare forskningen. Frida förklarar vidare att barnen testar nya erfarenheter och lärdomar genom lek men övar även på till exempel samspel på ett naturligt sätt. Men utöver det skriver Sheridan och Pramling Samuelsson (2016) att förskollärarna kan planera aktiviteter baserat på den lek som sker naturligt under dagens gång men även guida barnen genom den fria leken på ett naturligt sätt. Från ett pedagogiskt perspektiv har leken en väsentlig betydelse för förskolan då pedagogerna kan utnyttja leken för att undervisa, lära ny kunskap men även hjälpa barnen att bli bättre samhällsmedborgare som det står i LPFÖ att förskolan ska jobba med under dagens gång genom antingen lek eller vardagliga situationer som att äta lunch och mellanmål. Som förskolläraren Anna sa under sin intervju: Möjligheterna för leken som ett verktyg är oändliga.
Slutsats:
Syftet med denna uppsats var att undersöka förskollärarnas uppfattningar om lekens betydelse för undervisning och lärande. Min slutsats är att dessa fem förskollärare är medveten om att leken har en betydelse för undervisning och lärande och att leken gynnar förskolans verksamhet.
Vad gäller lekens roll som verktyg i undervisningen i förskolan så är det tydligt att leken är en väsentlig del av förskolans verksamhet vilket både författare och förskollärare har lyft. Leken används inte endast för att planera de planerade aktiviteter då den fria leken speciellt kan användas som en grund för vad som sker i förskolan som Sheridan och Pramling Samuelsson (2016) skriver.
Lekens roll i undervisningen är lika stor som leken som sker under resten av dagen just för att leken och undervisning går hand i hand och arbetar med varandra genom förskolans vardag. Genom denna uppsats har jag även förstått att leken och undervisningen är två termer som kan ha flera olika
tolkningar beroende på vem du talar med eller läser från. Det finns även skillnader mellan undervisning och lärande enligt visa förskollärare. Lärande sker hela tiden och det är en sorts undervisning även om den är spontan. Det som benämns som undervisning i detta fall är den del av lärandet där arbetslagen lägger upp en tydlig plan med syfte och mål. Men lärandet och undervisning går fortfarande hand i hand då de sker parallellt med varandra under en dag i förskolan.
Slutsatsen är att lekens roll i undervisning är stor, enligt förskollärarna som intervjuades. Pedagogerna som intervjuades och den tidigare forskningen tyder på att den fria leken är ett verktyg som
pedagogerna i förskolan utnyttjar för att kunna bedöma vad barnen behöver öva på. Den fria leken blir även ett verktyg för barnen och hjälper de att kunna bearbeta vad de fått lära sig under den planerade leken och pedagogerna kan spontant guida barnen vidare i sina tankegångar kring vad de lärt sig och nya frågor som kan uppstå.
Vidare forskning:
För framtiden skulle jag vilja undersöka vidare i hur det ser ut runt om i kommunen och hur
förskollärare tolkar termer som undervisning och lek och hur de ser på lekens betydelse i undervisning.
Det skulle även vara intressant att undersöka hur de i kommunens styrelse tolkar vad lekens betydelse för undervisning i förskolan är och höra hur deras resonemang kring frågorna. Detta för att ge en bredare insikt i hur de som styr kommunen tolkar det i jämförelse med hur de olika förskolorna i kommunen ställer sig till dessa frågor.
