Jobba med, inte för de fattiga
Matförsörjning handlar inte bara om jord och utsäde. Inte heller endast om distribution och världsmarknadspriser. Det handlar också om landsbygdsutveckling, jämställdhet, äganderätt och om en mer global maktfördelning.
Det blev tydligt när José Negrão, professor i ekonomi vid universitetet Eduardo Mondlane i Maputo, och Kjell Havnevik, professor vid Sveriges Lantbruksuniversitet, inledningstalade på Södra Afrikadagarna, Afrikagruppernas årliga seminarium i Stockholm i december.
José Negrão betonade vikten av att vara medveten om jordens olika betydelser för människor.
I Moçambique är jord mycket mer än en ekonomisk tillgång. Det är grunden i samhällets produktion och reproduktion. Ända sedan självständighetskampen har jorden haft en stark politisk betydelse. Tillgång till och makt över mark är dessutom grundläggande för
livsmedelssäkerhet och därmed för näringsintag. José Negrão framhöll att man inte kan lösa jordfrågan utan att först bestämma hur man vill lösa landsbygdsutvecklingen.
- I Moçambique lever 80 procent av befolkningen på landsbygden. Utvecklingen där måste ske med, inte för, de fattiga. Vi har inte råd med fler jordlösa hemlösa människor som blir konsekvensen av ökad urbanisering, sade José Negrão.
Han pekade på småjordbrukens särskilda betydelse när det på många håll i södra Afrika saknas vägar, transporter och annat som krävs för storjordbruk.
Dagens trend är dessutom att satsa på turism, safari och skogsbruk. Markområden stora som Hollands yta har köpts upp av utländska investerare.
Tre viktiga faktorer
Begreppet fattigdom är inte bara att sakna mat för dagen, förklarade Negrão:
- Att vara fattig är att inte gå i skolan, att varken ha pengar eller jord att bruka, att vara föräldralös och att dö ung.
Afrika är den enda kontinenten i världen där andelen fattiga ökar i dag. Samtidigt finns tillräckligt med mat för att föda hela världen. Varför når vi då inte de uppsatta målen om färre fattiga och svältande, frågade Kjell Havnevik retoriskt i sitt anförande.
Han pekade på tre viktiga faktorer för att säkra livsmedelsförsörjningen:
-produktion -infrastruktur -teknisk kunskap
Afrikas jordbruk har låg produktivitet och hiv/aids gör situationen än svårare eftersom de mest vitala och arbetsföra slås ut.
- Dessutom behövs marknader. Marknadsstrukturen måste förändras så att alla led i produktionskedjan gynnas, sade Kjell Havnevik.
Matbistånd och katastrofhjälp måste ges så att de inte slår ut den inhemska
livsmedelsproduktionen, fortsatte Havnevik. Och tillade att ett ekologiskt hållbart jordbruk måste prioriteras högre än vad som görs i dag. I Havneviks samhällsanalys är tillgången på mark och rättigheten till jord visserligen central, men han påminde samtidigt om att allt fler på landsbygden i dag lever av handel och turism:
- Numera kommer endast knappt hälften av landsbygdsbefolkningens inkomster direkt från livsmedelsproduktion. Allt fler kommer i framtiden att behöva samarbeta, för att kunna nå marknaderna och utnyttja transporter.
Kvinnors rättigheter
Havnevik tog även upp kvinnornas situation, som konkret yttrar sig i färre
utbildningsmöjligheter, sämre försörjningsförutsättningar och diskriminering kring jordägande. Det finns ett samband mellan graden av kvinnors rättigheter och barns hälsa, visade Havnevik.
- Ur nutritions- och överlevnadssynpunkt är därför jämställdhetsaspekterna extra viktiga i arbetet med att utveckla landsbygden. När kvinnors rättigheter försvagas slår det direkt mot hushållsproduktionen.
Kjell Havneviks gör en poäng av ett bredare perspektiv på begreppet utveckling. Det handlar enligt honom om att se till både handelsfrågorna, infrastrukturen, arbetsmarknaden,
teknikkunnandet och miljön.
- När strukturanpassningsprogrammen misslyckades uppstod konflikter för att man inte såg tillräckligt brett på utvecklingsfrågorna.
Människor måste själva få rätten att skapa regelverk och strategier för en hållbar produktion, distribution och konsumtion av sin mat, menade Havnevik. I ett uppbyggnadsskede måste de egna marknaderna få skydd. Suveränitet är viktigt. Dagens välmående länder hade, påminde Havnevik, höga skyddsmurar när jordbruk och industri byggdes upp.
- Vi kräver saker av de afrikanska länderna som vi inte krävt av oss själva. Det finns ingen lösning för Syd allena. Förändring sker först när verkligt partnerskap existerar.
Gemensamt ansvar
Även José Negrão kom in på frågan om Nords och Syds gemensamma ansvar. Nord har inte råd, menade Negrão, att behålla Afrikas länder på den nivå de befinner sig i dag. Problemet är ömsesidigt.
- Vi får av Internationella valutafonden och Världsbanken höra att vi ska öppna våra marknader och få sälja våra varor till marknadsmässiga priser. Men vi exporterar till en marknad där västs varor är kraftigt översubventionerade, fastslog José Negrão.
Hans förslag på en alternativ väg framåt stavas investeringar i agro-industrier och satsningar på lokala marknader. Moçambique kan aldrig konkurrera med råvaror som te eller bomull utan måste koncentrera sig på nischade produkter, sade Negrão. Därutöver behövs mer socialt kapital, tekniskt kunnande och grundläggande utbildning för alla.
Såväl Havnevik som Negrão betonade att maktbalansen i världen måste förändras. De finansiella institutionerna måste arbeta på nya sätt.
- Det finns mycket att göra ute i världen, men också här hemma, inte minst när det gäller våra egna konsumtionsmönster, avslutade Kjell Havnevik.
Emma Hernborg Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök http://creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se.
