0 Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
”Jag visste att den här dagen skulle komma”
- Äldre personers upplevelser av biståndsbedömningar och av att bli beroende av hjälp
Författare: Handledare:
Torun Engqvist Cronander Maria Carlsson Fahmida Kabir
Examinator:
Barbro Wadensten
Examensarbete i vårdvetenskap, 15.0 hp
Specialistsjuksköterskeprogrammet Distriktssköterska 75.0 hp
2019
1
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Samtidigt som andelen äldre ökar i Sverige minskar även antalet platser på sjukhus och vårdboenden. Detta leder till att fler multisjuka äldre lever sina sista år i hemmet med hjälp an hemtjänst. Den tjänsteman som beslutar om insatser i hemmet efter utskrivning från slutenvården kallas för biståndshandläggare. Tidigare forskning visar att äldre personer kan uppleva biståndsbedömningen som svår att förstå samt att de önskar få mer inflytande över beslutet.
Syfte: Att undersöka och belysa äldre personers upplevelser i samband med biståndsbedömningar och kommande utskrivning.
Metod: Tio semistrukturerade intervjuer genomfördes med personer som låg inneliggande på sjukhus och som de senaste dagarna haft biståndsbedömning. Åtta kvinnor och två män mellan 72 och 99 år intervjuades.
Resultat: Fyra olika teman och nio subteman identifierades. Dessa var: upplevelser av handläggare, med subtemat positiva upplevelser och negativa upplevelser, upplevelser av anhörigas roll, med subtemat hjälp av anhöriga och avlasta anhöriga, upplevelser av ovisshet, med subtemat ovisshet om mötet och ovisshet om utskrivning, upplevelsen av att vara i behov av hjälp, med subteman finner sig i situationen, upplever ökad trygghet och vill klara sig själv.
Slutsats: De flesta av informanterna hade positiva upplevelser av biståndshandläggaren, upplevde att de fick bra information och att bedömningen var tydlig och klargörande. De negativa upplevelser som framkom handlade om att biståndshandläggaren varit svår att förstå eller inte visat att hen förstod den äldres situation. Dessa resultat stämmer överens med det som visats av tidigare forskning.
Nyckelord: Åldrande, Självbestämmande, Transitioner, Biståndsbedömningar
2
ABSTRACT
Background: As the elderly population of Sweden increases, the beds in hospitals and care units decrease, and more and more sick elders live out their lives in their homes with the assistance of home care. The role of assessment manager decides on actions to be taken after a person has been discharged from inpatient care. Previous research shows that the elderly may find assistance assessment hard to understand and they wish to have more influence in the decision-making.
Aim: To examine older people’s experiences in connection with assistance assessments and forthcoming discharge
Method: Ten interviews were conducted with individuals admitted to hospital, who had recently received assistance assessment. eight women and two men in the age span of 72-99 years were interviewed.
Results: Four themes and nine subthemes were identified. These were as follows: The experience with an assistance manager, with the subthemes positive experiences and negative experiences; the experience of the role of the relatives, with the subthemes help from relatives and relieve relatives; the experience uncertainty, with the subthemes uncertainty relating to the meeting and uncertainty relating to discharge from hospital; the experience of needing assistance with the subthemes accepting the situation, feeling safer and wishing to manage on their own.
Conclusion: Most of the informants had positive experiences with the assistance manager and found that the information provided was sufficient and that the assessment was clear. The negative experiences that were reported related to the assistance manager being difficult to understand or seemingly uneducated on the patient’s situation. The results coincide with findings from previous research.
Keywords:Aging, Self-Determination, Transitions, Assistance Assessments
3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
BAKGRUND ... 1
Teoretisk förankring ... 6
Problemformulering ... 7
Syfte ... 7
METOD ... 8
Design ... 8
Urval ... 8
Datainsamlingsmetod ... 9
Tillvägagångssätt ... 9
Bearbetning och analys ... 9
Forskningsetiska överväganden ... 10
RESULTAT ... 11
Upplevelser av handläggare ... 11
Upplevelsen av anhörigas roll... 13
Upplevelsen av ovisshet ... 15
Upplevelsen av att vara i behov av hjälp ... 16
DISKUSSION ... 18
Resultats diskussion ... 18
Etiska aspekter i samhället ... 22
Metoddiskussion och resultatens trovärdighet ... 23
Slutsats ... 26
REFERENSER ... 27
BILAGA 1. INTERVJUGUIDE ... 32
BILAGA 2. ANSÖKAN OM ATT GENOMFÖRA EN STUDIE ... 33
BILAGA 3. INFORMATIONSBREV TILL STUDIEDELTAGARE ... 34
... 34
BILAGA 4. ANALYSSCHEMA ... 36
1
BAKGRUND
Samhället idag står inför en framtid med en allt mer åldrande befolkning. Medellivslängden har de senaste åren ökat kontinuerligt såväl i Sverige som globalt. Om livslängden fortsätter att öka på samma vis antas att hälften av dagens nyfödda kommer att bli mer än 100 år gamla (Ahlbom, Drefahl & Lundström, 2010). Denna utveckling innebär att det kommer ställas stora krav på vård och omsorg för äldre i framtiden (Lennartsson & Fors, 2018). Sedan början av 2000-talet har dock andelen äldre som vårdas på vård- och omsorgsboenden minskat och istället vårdas svårt sjuka och funktionsnedsatta äldre personer i högre utsträckning i hemsjukvården (Lennartsson & Fors, 2018). Detta beror troligen på att en kombination av färre platser på omvårdnadsboenden och minskat antal vårdplatser på sjukhus medfört en allt hårdare bedömning av när en person anses vara i sådant vårdbehov att han eller hon bör flytta till ett vård- eller omsorgsboende (Lennartsson & Fors, 2018). En svensk studie visar att närmare 43 procent av kvinnorna och 28 procent av männen i åldrarna över 85 år hade svårigheter med att klara sin personliga omvårdnad utan hjälp (Lennartsson et al. 2014). Risken för att drabbas av flera samtidiga sjukdomar samt nedsatt fysisk- och mental funktionsförmåga ökar också med åldern (Lennartsson & Fors, 2018). Enligt statistiska centralbyrån sker ca 90% av alla dödsfall årligen i Sverige i åldrarna över 65 år och drygt 60 procent av dödsfallen sker i åldrarna över 80 år (SCB, 2016). Detta innebär att det i livets slutskede finns många äldre personer som drabbats av flera samtidiga hälsoproblem och i genomsnitt tillbringas de sista två åren av livet i omsorg (Lennartsson & Fors, 2018).
Att få samarbetet mellan primärvården, sjukhus och kommunen att fungera bra är en av de stora utmaningarna för att få vården av äldre att fungera optimalt (Hylen Ranhoff, 2018). Vid årsskiftet 2017-2018 började lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård (SFS 2017:612) att gälla. Den tjänsteman inom kommunen som i huvudsak fattar beslut om denna typ av bistånd eller hjälpinsatser kallas för biståndshandläggare och har ofta i grunden en socionomutbildning (Fermann & Naess, 2018). Lagen lägger även fokus på att om behov finns av dessa insatser ska dessa verkställas så snart som möjligt efter att slutenvården bedömt patienten som utskrivningsklar samt att de samverkande instanserna ska verka för att vården av äldre ska vara sömlös (SFS 2017:612).
I en litteraturstudie gjordes en sammanställning av totalt 12 artiklar som handlade om kommunikationen som sker inför utskrivningen från sjukhuset till att få komma hem och få
2
hemsjukvård. I studien framkom det bland annat att många äldre personer som varit inlagda på sjukhus inte fick tillräckligt bra information innan hemgång samt att de inte visste inte vad de skulle förvänta sig vid hemgång. Informationen överlag vid utskrivningen från sjukhus var enligt studien bristfällig (Callister, Jones, Schroeder, Khadijah, Dollar, Jhaveri Sanghvi, Harnke, Lum & Jones, 2019). I en studie som gjordes 2018 i Finland beskrivs att en välplanerad planering inför hemgång har avgörande betydelse för äldre personers livskvalité (Zurlo &
Zuliani, 2018).
I en annan studie undersöktes äldres upplevelse av transitionen inför hemgång efter att ha varit inneliggande på sjukhus (Foust, Vuckovic & Henriquez, 2011). Inför utskrivningen gavs väldigt mycket information och äldre upplevde att all denna information blev överflödig och svårhanterad. I studien kom man fram till att den informationen som väl når de äldre
personerna har att göra med hur pass redo de känner sig inför hemgång. Ju mindre redo de äldre kände sig inför hemgång desto svårare blev det för dem att ta in information. De äldre personerna som medverkade i studien menade att de önskade tydlig information som gärna gavs handskrivet, så att de lättare skulle kunna hantera informationen, detta till skillnad från alla informationsfyllda papper de fick med sig vid hemgång.
I Norge gjordes en kvalitativ studie som också undersökte äldres upplevelser av transitionen från att bli utskriven från sjukhus till att få åka hem (Hvalvik & Dale, 2015). Även i den studien lyftes faktumet om informationens viktiga innebörd vid transitionen de äldre går igenom vid utskrivning. De äldre upplevde att kommunikationen var bristfällig både på sjukhuset men också efter hemgången vilket i sin tur resulterade i frustration och en känsla av att vara osynlig för vården. Utöver detta kände de äldre sig mycket sårbara i den nytillkomna situationen som var utmanande.
Att efter en tids sjukdom och på grund av åldrande tappa sin självständighet och kanske tvingas lämna sitt hem är en mycket påfrestande situation för de flesta äldre oavsett kön, ålder eller socialbakgrund (Kirkevold, 2018). En kvalitativ studie som genomfördes i Israel 2015 (Ayalon,2015) undersökte äldre och deras anhörigas upplevelser av att flytta från hemmet till vård- eller serviceboenden. Man fann att autonomi inte beskrevs som en enhetlig, homogen konstruktion utan istället utgjordes av fyra olika domäner: fokus på ens uppmärksamhet och
3
bekymmer, förmågan att fatta egna oberoende beslut, graden av fysisk funktion och förmåga hos den äldre samt den äldres ekonomiska förutsättningar (Ayalon, 2015).
Just äldres autonomi och självbestämmande är något som studerats tidigare, bland annat i en australiensisk studie från 2013 där författarna undersökt betydelsen av att få vara med och fatta beslut hos äldre personer med demens (Fetherstonhaugha, Tarziaa & Nay, 2013). Studiens resultat visade att det var av största betydelse för deltagarna att få vara med i beslut som rörde dem så länge som möjligt och att de uppskattade stöd i beslutsprocessen. Detta stöd skulle dock vara subtilt och det var viktigt att den stöttande personen inte tog över utan att beslutet som fattades var gemensamt och fattat i samförstånd.
Informationens betydelse vid transitioner har studerats i ytterligare en studie där forskarna i en litteraturstudie kom fram till att informationsutbytet vid utskrivningen från sjukhus är av stor betydelse (Allen, Ottman & Roberts, 2013). Forskarna menade att när äldre personer fick tillräckligt med bra information så minskade sjukhusbesöken och återkommande akutintag.
Dessutom så upplevdes transitionen som negativ när kommunikationen var bristfällig mellan samtliga inblandade parter.
I en amerikansk studie framgick det att äldre personer kan uppleva rädsla innan hemgång då de skulle vara ensamma i sitt hus och inte kunde få hjälp direkt genom att tillkalla hjälp av en sjuksköterska, som man kan göra på sjukhus (Allen, Hutchinson & Brown, 2016). De äldre menade att hjälpen inte skulle finnas att tillgå på direkten och frustration uppstod då de inte visste hur de skulle klara sig i hemmet efter nya omständigheter. Alla funderingar och frågor de äldre hade kom inte fram förrän de faktiskt kommit hem och då beskrev de det som att det var försent. Det fanns även brist inom kommunikationen mellan vårdgivare och vårdtagare under transitionen som uppstod vid hemgång. Många äldre upplevde att de inte fick
information och inte förstod vilka vårdgivare som hade ansvar för vad, det fanns mycket oklarheter under transitionen och i slutändan påverkade detta de äldres välmående.
Att anhöriga har en betydande roll för kvaliteten på åldrandet är något som etablerats i tidigare forskning och kunskapsunderlag (Kirkevold, 2018; Lennartsson & Fors, 2018 och Ayalon,2015). Det finns dock en skillnad i genus vad gäller anhörigstöd och åldrande
4
(Kirkevold, 2018). I en internationell studie såg man att det är mycket vanligt att äldre män har fruar som tar hand om dem omvårdnadsmässigt trots att de själva har nått en hög ålder (Potier, Degryse, Bihin, Debacq-Chainiaux, Charlet-Renard, Martens, & Saint-Hubert, 2018). I studien observerade man totalt 78 kvinnor då man gjorde en uppföljning på deras hälsotillstånd efter 16 månader med hjälp av biomarkörer och riskbedömnings register. Studien resulterade i att man såg tydliga försämringar av hälsotillståndet bland en tredjedel av de medverkande äldre kvinnorna, graden av deras befintliga skörhet förvärrades markant efter 16 månader. Dock såg man ingen signifikant skillnad på hälsotillståndet bland 70% av de resterande medverkarna (Potier et al., 2018).
En kvalitativ studie gjordes i England gällande äldre personers transitioner inom palliativ vård (Hanratty, Holmes, Lowson, Grande, Addington-Hall, Payne & Seymour, 2012). I studien framkom det att informationsutbytet under transitionen från att ha blivit utskrivna från sjukhus till att få komma hem var bristfällig, detta upplevde även de äldres anhöriga. Det skedde även kommunikations fel då de äldre personerna blivit lovade att få kontakt med distriktssköterska efter hemgången, men de äldre behövde kontakta distriktsköterska på egen hand, detta i sig hade en dålig inverkan på de äldres livskvalitét.
I Kanada gjordes en kvalitativ studie som också handlade om äldres och deras anhörigas upplevelse av att bli utskrivna från sjukhus och komma hem (Neiterman, Wodchis &
Bourgeault, 2015). Både de äldre och de äldres anhöriga upplevde att beslutet om hemgång kom plötsligt och att de inte hann känna sig redo för hemgång. För flera äldre resulterade transitionen från att vara på sjukhus till att komma hem stora förädringar i livet, både psykiskt, fysiskt men också en upplevelse av ett stort kaos i hemma miljön på grund av nya anpassningar och hur det dagliga livet skulle fungera efter hemgången. De äldre beskrev att transitionen innebar en kaotisk situation som uppstod helt plötsligt
Anhöriga som tar hand om sina äldre närstående har också upplevt svårigheter vid
transitionen mellan sjukhus och hemgång när informationen är bristfällig (Rustad, Cronfalk, Furnes & Dysvik, 2016). I den norska studien framkom det att anhöriga upplevde att det var viktigt att känna till sjukhusets regler vid utskrivning då det var svårt att ta reda på sådana frågor från sjukvårdspersonalen, de upplevde att de inte visste vilken vårdpersonal de skulle
5
ställa sina frågor till och hur de skulle gå tillväga. Men för de anhöriga som arbetade inom sjukvården upplevdes inte transitionen som lika svår då de visste hur och vad som skulle ske och behövde därav inte lika mycket information till skillnad från anhöriga som inte var insatta i vården.
Biståndsbedömningar
I en kunskapssammanställning som gjordes av stiftelsen äldre i centrum 2014 redovisas det för tidigare forskning som gjorts om äldres upplevelser av att bli biståndsbedömda. Enligt sammanställningen visar forskningen att många äldre har negativa upplevelser sammankopplat med biståndsbedömningen. Bland annat kan den upplevas som utelämnande med avseende på person och liv. De äldre önskade även att få mer inflytande över vilket beslut som togs (Hjalmarsson, 2014). Andra studier som gjorts visar att anledningar till att biståndsbedömningen kan upplevas som negativ kan vara att biståndsbedömningen är svår att förstå, att den äldre inte känner till biståndshandläggarens funktion eller att de som ansöker om äldreomsorg inte känner sig bekväma med den myndighetsutövning som biståndshandläggare utövar (Rydeman 2013). I en Svensk studie som gjordes 2016 uppmärksammade man att många äldre upplever att det är svårt att anpassa sig till den nya livssituationen som uppstår när man skrivs ut från sjukhuset och kommer hem för att sedan få hemtjänst. Personerna som medverkade i studien reflekterade främst över transitionen de befann sig i men också att de ville kunna påverka vilken hjälp de skulle komma att behöva få efter utskrivningen. Studien kom även fram till att äldre personer vill fortsätta känna sig självständiga och vara trygga efter utskrivningen genom att ha kontroll över sin livssituation (Gabrielsson-Järhult & Nilsen, 2016).
Äldre personer ska enligt socialtjänstens omsorg inriktas på att äldre får leva ett liv som är värdigt och att de kan känna välbefinnande (SFS: 2001: 453). Äldre personer ska få förutsättningar och möjligheter att kunna få bo och leva självständigt under trygga
förhållanden. Äldre ska även kunna ha en tillvaro som är meningsfull och aktiv i gemenskap med andra. Goda bostäder, stöd och service i bostäderna ska verkas av socialnämnden. Varje kommun ska se till att äldre personer i respektive kommun får service och omvårdnad. Äldre personer ska själva få möjlighet att bestämma när, hur och vilken service som ska ges i hemmet. Insatser som ska ske i äldres hem ska planeras av kommunen och kommunen ska i sin tur samverka med landstinget och andra samhällsorganisationer (SFS: 2001: 453).
6
Det finns dock ingen eller lite forskning på hur biståndsbedömningar upplevs som gjorts efter att lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård (SFS 2017:612) började gälla år 2018 eller efter att patientlagen (SFS 2014:821), som stärker patienters rätt till en fast vårdkontakt kontinuerlig vård och rätt till val av vårdgivare, började gälla år 2015.
Teoretisk förankring
En transition innebär en passage mellan två relativt stabila faser i livet. Under denna passage övergår en individ från en situation, fas eller status till en annan. Exempel på transitioner kan bland annat vara att man flyttar från föräldrahemmet som ung vuxen och hittar sin självständighet, att man blir förälder eller får ett nytt jobb (Norberg, Lundman, Nygren &
Fischer, 2012). Afaf Meleis började under 90-talet utveckla en omvårdnadsteori som bygger på hur olika individer reagerar på och hanterar dessa transitioner (Norberg et al., 2012). Enligt Meleis sker alla transitioner över tid och innebär i sin natur en känsla av flöde och rörelse. Ofta inleds transitioner med en förändring men individen kan över tid anpassa sig till den nya situationen och på så vis uppnå kontroll igen (Meleis, 2010). Ofta efterföljs detta, enligt Meleis, dock av en känsla av förlust och främlingskap gentemot det som tidigare var bekant och värderat (2010).
Ålderdomen är en tid med många och samtidiga transitioner som exempelvis pensionering, förlust av vänner och bekanta samt utvecklandet av kroniska sjukdomar (Norberg, Lundman, Nygren & Fischer, 2012). Dessa transitioner skulle enligt Melieis modell kunna kategoriseras in som utvecklingsrelaterade-, situationsrelaterade- och hälsorelaterade transitioner (Meleis, 2010). Meleis menar vidare att trots att många av dessa transitioner som äldre upplever handlar om förlust och är oönskade förekommer det ändå en del positiva transitioner under ålderdomen.
För att minska lidande och skapa förutsättningar för positiva transitioner som kan resultera i personlig utveckling för individen menar Meleis att det finns ett stort behov av vägledning och stöttning genom transitionerna speciellt hos den åldrande befolkningen (Meleis, 2010). Enligt Meleis så är begreppet transition viktigt för sjuksköterskor med tanke på att sjuksköterskor alltid arbetar med människor som i sin tur befinner sig i eller ska genomgå en transition (Meleis, 1991).
Oavsett vilken sorts transition en individ befinner sig i så finns det olika faktorer som kan komma att påverka transitionen, bland annat kunskapsnivå, förväntningar, fysiskt
7
välbefinnande eller mening (Schumander & Meleis, 1994). Skillnader kan uppstå om man jämför individens förväntningar och omgivningens förväntningar. En individs kunskapsnivå påverkar upplevelsen av transitionen där osäkerhet är en central del. Stöd från omgivningen så som familj, partner, vänner eller från sjuksköterskor underlättar. Personer kan också uppleva förvirring, frustration och maktlöshet om de anser att de inte har fått stöd eller om kommunikationen med vårdpersonalen varit bristande (Schumander & Meleis, 1994).
Transitioner innebär ofta att individen kan uppleva oro men också stress vilket i sin tur kan leda till att individen upplever känslor i form av ångest, ensamhet men också frustration.
För att transitionen ska upplevas positiv så är personens känsla av integritet, livskvalitet och känsla av värdighet viktiga aspekter. Personer som klarar av att hantera de nya utmaningarna och kraven som medförs av en transition klarar också av transitionen på ett bra sätt och upplever transitionen som positiv, till skillnad från personer som inte klarar av att hantera de nya utmaningarna. För att kunna bemästra och hantera krav och roller så finns det väsentliga komponenter som är av stor betydelse, bland annat god självkänsla, förmåga att ta beslut, ha kunskap samt ha förmåga till lämplig egenvård. Goda relationer till sina närmaste anhöriga är en god förutsättning för att transitioner ska upplevas som positiva (Schumacher & Meleis, 1994).
Problemformulering
Hur äldre upplever biståndsbedömningarna har inte studerats i någon större utsträckning sedan lagändringarna 2015 och 2018. Att bli beroende av hjälp är en transition där sjuksköterskan kan vara betydelsefull för individen genom att stötta och hjälpa. För att sjuksköterskor ska kunna ge stöd åt äldre genom transitionen är kunskap om hur biståndsbedömningarna upplevs nödvändigt.
Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka och belysa äldre personers upplevelser i samband med biståndsbedömningar och kommande utskrivning.
8
METOD
Design
Studien har en deskriptiv explorativ design med kvalitativ ansats. Kvalitativ metod med deskriptiv ansats används för att kunna beskriva äldre personers upplevelse av biståndsbedömningar vid utskrivning från sjukhus efter att ha varit inneliggande. Genom att använda en kvalitativ metod kan en fördjupad förståelse fås för det valda ämnet (Polit & Beck, 2012).
Urval
Urvalet var bekvämlighetsurval med utskrivningsklara äldre (över 65 år) som vårdats inneliggande och som haft biståndsbedömning men som ännu inte skrivits ut.
Exklusionskriterier var personer med kognitiv svikt som exempelvis demens, svår afasi där patienten inte kunde uttrycka sig adekvat samt otillräckliga kunskaper i svenska språket.
Totalt passade 17 personer in på urvalskriterierna. Av dessa tillfrågades 13 om deltagande i studien. De fyra som inte tillfrågades valdes bort efter avstämning med patientansvarig sjuksköterska. Detta berodde i ett fall på att personen hade inbokade undersökningar under dagen och inte hade tid för en intervju, en annan valdes bort för att sjuksköterskan ansåg att personen hade kognitiva svårigheter som gjorde att denne inte skulle kunna delta i en intervjusituation. Hos de övriga två som valdes bort och inte tillfrågades bedömde sjuksköterskan att dagsformen var så pass dålig att en intervju inte skulle kunna genomföras.
Resterande 13 personer tillfrågades om deltagande och tio av dessa tackade ja. Med hänsyn till designen och datainsamlingsmetoden med semistrukturerade intervjuer var det önskvärt om urvalet bestod av minst tio personer (Danielsson, 2018). På grund av detta och tidsbrist tillfrågades inga fler personer om deltagande efter att tio personer tackat ja. Den slutgiltiga urvalsgruppen bestod av åtta kvinnor och två män mellan 72 och 99 år med en medelålder på 87 år. Deltagarnas vårdtid varierade mellan fyra och 47 vårddygn med en genomsnittlig vårdtid på 18 dygn. För sex av deltagarna var detta inte den första kontakten med biståndshandläggare men för övriga fyra var det första gången de haft biståndsbedömning. Alla intervjupersoner hade haft fysiska biståndsbedömningar på avdelningen och samtliga bedömningar hade gjorts i samma kommun i Mellansverige. Samtliga i urvalsgruppen var svenskfödda och alla hade en eller två anhöriga med sig på bedömningen.
9 Datainsamlingsmetod
För att uppnå studiens syfte valde författarna att genomföra semistrukturerade intervjuer.
Frågorna och intervjuguiden (se bilaga 1) som användes utformades efter beskrivning enligt Danielson (2017). Alla informanter intervjuades enskilt och intervjuerna spelades in för att sedan transkriberas av författarna till studien. Alla intervjuer gjordes på avdelning före utskrivning samma dag eller dagen efter biståndsbedömning genomförts. Annan demografiskdata om urvalsgruppen som kön, ålder, vårdtid och eventuella tidigare kontakter med biståndshandläggare samlades också in via frågeformulär som fylldes i med författarnas hjälp. Då examensarbetet godkänts kommer all data i form av transkriberade intervjuer och inspelade ljud att förstöras.
Tillvägagångssätt
Formellt skriftligt samtycke från verksamhetschef på geriatriken på Uppsala akademiska sjukhus för genomförande av studien inhämtades efter att denna fått ta del av studiens projektplan (se bilaga 2). Efter avstämning med avdelningens in- och utskrivningskoordinator fick författarna förslag på personer som passade urvalet. För att ytterligare kontrollera lämpligheten att intervjua dessa gjordes ytterligare en avstämning med patientansvarig sjuksköterska. Efter detta tillfrågades personer som uppfyllde inklusionskriterierna om deltagande i studien. Alla som tillfrågades fick muntlig och skriftlig information samt erbjöds hjälp att läsa informationen som gavs. Samtliga tillfrågade fick även betänketid för att fundera på om de ville delta i studien. Betänketiden varierade mellan en timme och ett dygn beroende på vad den tillfrågade önskade. Efter betänketiden inhämtades muntligt informerat samtycke om deltagande i studien.
Bearbetning och analys
Det transkriberade materialet bearbetades och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys som finns beskriven av Lundman och Hällgren Granheim (2012). De transkriberade intervjuerna lästes flera gånger av båda författarna innan meningsenheter relevanta för studiens syfte plockades ut. Ett analysschema användes (se bilaga 4, Danielsson, 2018) där de utvalda meningsenheterna kondenserades och kodades. Ur det kodade materialet kunde författarna sedan identifiera fyra teman med nio olika subteman som stod för studiens resultat (se exempeltabell nedan).
10
Tabell 1Exempel på kondensering och kodning av meningsenheter med subtema och tema Intervj
u nr. Meningsenhet Kondenserad Meningsenhet
Kod Subtema Tema
3.1 Ja det är ju hon (frun) … hon som får ta den där smällen… för hon…ja, du vet, hon lagar ju maten och handlar och…går ut med hunden och…ja det vardagliga men vi kan ju få mer hjälp antar jag
Frun får ta den största smällen. Hon lagar mat, handlar och går ut med hunden. Kan få mera hjälp i det vardagliga
Frun gör mest hemma och kan behöva mer hjälp med det
Avlasta anhöriga
Upplevels en av anhörigas roll
4.1 Ja… det skulle tydligen komma mycket folk och springa… hehhe (…) Inte… det kan bli för mycket kanske.
Skulle komma mycket folk och springa. Kan bli för mycket kanske.
Oro för att det ska komma mycket folk.
Ovisshet om utskrivning
Upplevels er av ovisshet
Forskningsetiska överväganden
För utförande av studien har skriftligt tillstånd från geriatrikens verksamhetschef på Akademiska sjukhuset inhämtas. Studien har bedöms utgöra en del av det kvalitetsutvecklingsarbete som bedrivs inom kliniken behöver därför inte granskas av etikprövningsmyndighet. Etikprövning ska göras vid vetenskapliga experiment för att inhämta ny kunskap samt utvecklingsarbete, enligt lagen om etikprövning av forskning som avser människor. Men för arbete som utförs inom ramen för högskoleutbildning på grund- eller avancerad nivå gäller inte samma formuleringar enligt lagen om etikprövning av forskning som avser människor (SFS 2003:460). Dataskyddsförordningen (The General Data Protection Regulation, GDPR) trädde i kraft 25 maj 2018 och i och med detta skärptes reglerna kring behandling av personuppgifter som gäller forskning och studier oavsett dess ändamål samt nivå (Datainspektionen, 2018). Med hänsyn till detta har samtliga deltagare fått både skriftlig och muntlig information om studien. I informationen informanterna fått ta del av (se bilaga 3) ingår information om att deltagande är frivilligt och att deltagande när som helst kan avbryta sitt deltagande utan att behöva ange skäl till avbrott. Vidare ingår information om att endast studiens författare kommer att ha tillgång till inspelat material (Codex, 2018). Ingen av
11
deltagarna i studien står i beroendeställning till någon av författarna eller har vunnit respektive förlorat något på att delta i studien. Alla deltagare har fått betänketid och fått ta del av informationen de sätt de själva funnit lämpligt, skriftligt eller att någon av författarna hjälp till med att läsa informationen högt. Författarna till denna studie är medvetna om att människor är i en utsatt sårbar situation som inneliggande patient. Men uppfattningen är att studiens nytta för den stora patientgruppen i och med möjlighet till vårdkvalitéförbättring överväger den enskilde individens eventuella lidande i och med ett deltagande i studien. Författarna har även försökt vita åtgärder för att undvika att särskilt utsatta människor skulle utsättas för en intervjusituation genom att stämma av med ansvarig sjuksköterska, som känt personerna i fråga, innan de tillfrågades om deltagande i studien.
RESULTAT
Nedan följer en beskrivning av de teman och subteman som identifierats genom den innehållsanalys av det transkriberade materialet som genomfördes. Totalt identifierades fyra teman med nio subteman. Teman beskrivs nedan med den första rubriken ”upplevelser av handläggare” med subtemat ”positiva upplevelser” och ”negativa upplevelser”. Den andra rubriken benämns ”Upplevelsen av anhörigas roll” med subtemat ”hjälp av anhöriga” och
”avlasta anhöriga”. Det tredje temat beskrivs under rubrikerna ”upplevelser av ovisshet” med subtemat ”ovisshet om mötet” och ”ovisshet om utskrivning”. Sista rubriken med tre subteman benämns ”upplevelsen av att vara i behov av hjälp” med subteman ” finner sig i situationen”,
”upplever ökad trygghet” och ”vill klara sig själv”.
Upplevelser av handläggare
Under detta tema har informanternas upplevelser av biståndshandläggaren samlats. Under intervjuerna uttrycktes och beskrevs upplevelser som var både positiva och negativa och vad som upplevts som negativt eller positivt varierade mellan intervjupersonerna.
Positiva upplevelser
En egenskap hos biståndshandläggaren som flera informanter upplevde som positiv var förmågan att lyssna. Flera av personerna som intervjuades uppgav att de upplevde att biståndshandläggaren verkligen lyssnat på dem och försökt förstå deras situation, något som uppskattades mycket och också lyftes fram.
12
”Hon lyssnade. Ställde rätt frågor... jo jag upplevde att hon lyssnade och försökte förstå” – Intervju nr 5
Just att få möjligheten att med egna ord berätta om sin situation var något som upplevdes som positivt och mycket viktigt för informanterna men de uppskattade även den information som biståndshandläggaren kom med. En person beskrev bedömningen och biståndshandläggaren som rejäl och förklarande något som även återkom i andra intervjuer. Klarhet och förtydligande om vilken hjälp som kunde tillhandahållas var något som uppskattades hos handläggaren. Det beskrevs också som positivt när biståndshandläggaren själv kom med förslag på åtgärder och hjälpmedel som de trodde kunde vara till hjälp vid utskrivning.
” jo hon berättade vilken typ av hjälp man kunde få och så föreslog hon sånt som hon trodde skulle passa mig och det var ju bra. Jag ska få hjälp med att bädda och dottern hjälper mig att handla och... nej men det var bra.” – Intervju nr 5
De intervjuade personerna tillfrågades också om de fått påverka beslutet och på vilket sätt de fått göra detta. Flera informanter uppgav just att de fått vara med att påverka beslutet och att de fått göra detta genom dialog med biståndshandläggaren då de diskuterat olika typer av insatser tillsammans. Detta var något som beskrevs i enbart positiva ordalag.
Negativa upplevelser
Under intervjuerna framkom även beskrivningar av negativa upplevelser av biståndshandläggaren. Dessa handlade framförallt om biståndshandläggarens bristande förmåga att sätta sig in i informantens situation. Det lyftes även hur biståndshandläggaren saknade kunskap om hur olika kroniska sjukdomar kan påverka vardagslivet. Detta gjorde i sin tur att biståndshandläggaren inte visade någon förståelse för att dagsformen kan variera och att personen därför kan behöva olika mycket hjälp, beroende på skov i sin sjukdom. Mer medicinsk kunskap var alltså något som efterfrågades hos handläggaren alternativt närvaro av annan medicinskt kunnig personal under bedömningen.
”Ja men eftersom att jag inte har någon sjukdom riktigt utan har KOL, det kanske var svårt för honom att sätta sig in i det, jag vet inte.” – Intervju nr 6
13
Andra exempel på negativa upplevelser av biståndshandläggaren handlade om att informanten inte hörde vad som sas under mötet. Detta ledde till att mycket ansvar och tillit lades över på anhöriga som istället blev de som biståndshandläggaren vände sig till och talade med. Just att inte höra vad biståndshandläggaren sa kunde även bidra till bristande förståelse för mötets syfte och handläggarens funktion. En informant beskrev att hon försökte svara på de frågor som hon hörde men att det var svårt att hon inte riktigt förstod vad det skulle vara bra för. Till sist upplevdes det även som mycket negativt om informanten inte fått vara med och påverka beslutet som fattades. En av informanterna beskrev att hon fått redogöra för sin situation men att biståndshandläggaren inte verkat ta hänsyn till det när beslutet fattades.
”Nej, jag har inte fått gjort någonting, jag har bara fått berätta hur det är och så men dom som bara sitter och pratar dom vet ju inte hur det faktiskt är.” – Intervju nr 6
Upplevelsen av anhörigas roll
Under analysen framkom att flera av informanterna uttryckt upplevelser och känslor kring sina anhörigas betydelse under utskrivningsprocessen och framförallt i hemmet. Dessa beskrivningar av de anhörigas roll delades i sint tur in i beskrivningar av att få hjälp av anhöriga och önskan att avlasta anhöriga.
Hjälp från anhöriga
Att få hjälp av anhöriga var något som beskrevs av flera informanter. Hjälpen i sig kunde bestå i praktiska handlingar som att frun skötte hushållet eller att en av döttrarna kom och hjälpte till med att byta lakan. Men en del av personerna som intervjuades beskrev även en hjälp av mer emotionellt och stöttande slag. Det upplevdes även som tryggt och bra att ha anhöriga med sig under biståndsbedömningen.
”ja han (sonen) kunde översätta när jag inte hörde eller förstod och han ska berätta för mig hur det blir när jag kommer hem. Det är skönt att ha en anhörig som kan översätta åt en vad som sägs” – Intervju nr 7
Att anhöriga kunde ha en annan kunskap om hemsituationen eller vilken hjälp som behöva var också något som lyftes av informanterna. En man beskrev att hustrun viste bäst vilken hjälp
14
som behövdes eftersom det var hon som gjorde det mesta hemma. En annan informant lyfte dotterns betydelse då hon kunde se hans situation utifrån.
”Det var mest dottern som fick prata va. Hon kan ju det där bättre än jag, ser vad som behövs... själv kan man tycka att det fungerar bra men en annan ser det ju utifrån” – Intervju nr 5
Hjälpen från anhöriga var uppskattad och något som informanterna uttryckte att de inte kunde klara sig utan. Det framgick även att kontakten med framförallt barnen var viktig och något som uppskattades. Exempelvis beskrev en kvinna att hon hoppades på att kunna få mer hjälp av sin dotter nu när denne äntligen skulle gå i pension.
Avlasta anhöriga
Även om hjälpen från anhöriga överlag beskrevs som något positivt och mycket viktigt framkom det under intervjuerna ofta en önskan om att kunna avlasta anhöriga i detta.
Upplevelsen av att vara en börda eller belastning för sin anhöriga var något som återkom och beskrevs som jobbigt. En man beskrev det som att det är frun som ”får ta den där smällen” i och med att hon får sköta om hushållet då han inte kan.
”jo... och jag vill inte vara någon börda på min dotter... ställer upp så mycket och kommer flera gånger i veckan... har ju småbarn också så det kan inte vara lätt för henne att passa sin gamla pappa” – Intervju nr 5
Känslor av att vara en börda för anhöriga och inte vilja vara till besvär var något som fick betydelse när beslutet från biståndshandläggningen skulle fattas. Vad anhöriga önskade, eller åtminstone antogs önska fick stort inflytande över beslutsprocessen. Man ville inte utgöra ett hinder eller en begränsning i sin anhörigas liv och tog därför emot mer hjälp.
”Jo jag har tänkt på att jag ska söka så jag sa det till dottern att jag ska söka boende och då sa hon ja mamma det borde du för det blir ju lindrigare för henne. Hon slipper åka hem och handla åt mig och så, hon har gjort det hittills”
– Intervju nr 9
15 Upplevelsen av ovisshet
Ett av de teman som identifierades under analysen var upplevelsen av ovisshet. I temat ovisshet ingick intervjupersonernas uttryck och beskrivningar av oklarhet och ovisshet runt utskrivningsprocessen. Ovissheten beskrevs på olika sätt, rörde olika områden och delades därför i sin tur upp i två subkategorier: ovisshet om mötet och ovisshet om utskrivning.
Ovisshet om mötet
Ovisshet kring mötet var något som framkom på olika sätt under intervjuerna. Bland annat uttryckte en del av informanterna en ovisshet kring vilket beslut som fattats under bedömningen eller om det överhuvudtaget fattats något beslut.
” jag upplevde aldrig att vi bestämde något… eller att jag utsattes för att bestämma själv någonting, så kändes det aldrig” – intervju nr 10
Andra uttryck för ovisshet gällande mötet rörde sig framförallt kring oklarheter och svårigheter att förstå handläggarens funktion och bedömningens syfte. Om detta berodde på att informanterna inte fått detta förklarat för sig eller om de inte förstått informationen framgick dock inte av intervjuerna.
”Det… fyller väl någon funktion… de frågar om saker… det är väl bra att de får veta också..?” - Intervju nr 7
En annan grund för ovisshet gällande mötet handlade om vilka professioner från avdelningen sida som skulle närvara vid bedömningen. Flera av informanterna uttryckte en förvåning över att läkare och sjuksköterska inte skulle närvara vid bedömningen,
Ovisshet om utskrivning
Det andra subtemat under temat ovisshet rörde framförallt intervjupersonernas uttryck för ovisshet rörande utskrivning och hur beslutet verkställs i hemmet eller på korttidsboende.
Intervjupersonerna angav bland annat att det var svårt att veta hur det skulle bli efter utskrivning men att det säkert skulle bli tydligare när de kom hem och fick uppleva hur beslutet verkställdes.
16
”Nej men det känns bra, vet ju inte än hur det kommer fungera hemma, jag har ju inte varit hemma på två veckor så vi får se, det bli ju en upplevelse, men jag hoppas ju att hjälpmedlen kommer att hjälpa” – Intervju nr 3
Denna ovisshet bidrog även till viss oro hos informanterna. De som inte haft någon hemtjänst tidigare hade svårt att veta vad det innebar och kunde oroa sig över hur det skulle bli i praktiken och hur de skulle uppleva hjälpen.
”Ja… det skulle tydligen komma mycket folk och springa… hehhe (…) Inte… det kan bli för mycket kanske.” – Intervju nr 4
Upplevelsen av att vara i behov av hjälp
Samtliga av de personer som intervjuades gav på olika sätt utryck för hur de upplevde att vara i behov av- och få hjälp. Detta var något som det inte specifikt frågades om men som personerna spontant gav uttryck för under intervjuerna och fick därför stå för ett eget tema efter analysen.
I analysen kunde tre subteman till temat Upplevelsen av att vara i behov av hjälp urskiljas.
Dessa har författarna valt att kalla: Finner sig i situationen, upplever ökad trygghet och vill klara sig själv.
Finner sig i situationen
Att finna sig i situationen alternativt se hjälpen som ett nödvändigt ont var något som flera av personerna som intervjuades beskrev. Många såg det som en sista utväg och att de inte hade något val. En kvinna beskrev det som att hjälpbehovet var något oundvikligt som hon visste skulle komma.
”Jo jag visste att en här dagen skulle komma och jag är inte ensam om det.
Sådant här händer. Det är bara så.” - Intervju nr 7
Gemensamt för beskrivningarna av att ”finna sig i situationen” var att informanterna insåg behovet av hjälp även om de alla uttryckte att de inte upplevde det som något positivt. Hjälpen beskrevs som något nödvändigt ont och att man bäst hanterade det genom att acceptera det som det är. Detta definitiva som att det inte finns någon annan utväg än att acceptera hjälpen och inse att den behöv var något som återkom.
17
”Det finns ingen annan utväg än att finna sig i den här situationen och det är nog det bästa för min del, för jag har ju inget annat val, jag kan ju inte bo ensam.” – Intervju nr 7
Upplever ökad trygghet
Trots att många som intervjuades upplevde hjälpen som något man måste ”finna sig i” var det också flera av respondenterna som uttryckte att de kände ökad trygghet i och med den hjälp de fick. En kvinna angav att hon kände sin hemtjänst väl och bara hade goda erfarenheter vilket gjorde att hon kände trygghet för att det skulle bli tryggt och bra även denna gången. En av männen berättade att han kunde ringa mitt i natten om han skulle bli dålig vilket han uppskattade. Det framkom även att hjälpen inte bara innebar en ökad trygghet för informanten men även för dennes anhöriga.
” Ja och jag kan ju ringa mitt i natten, jag skulle ju kunna vara smådålig så de kan ju ringa ambulans om det behövs. Ibland ringer de sjuksköterskan när de inte klarar det.” – Intervju nr 3
” Du vet jag har ju klarat mig med förut med den hjälp jag har men det är väl bra att jag får lite mer hjälp nu för jag behöver nog det. Känns tryggare att åka hem så. Det tycker döttrarna med.” – Intervju nr 8
Vill klara sig själv
Ett annat subtema som också kunde urskiljas ur informanternas beskrivningar av att vara i behov av hjälp var önskan om att få- och kunna klara sig själv. Gemensamt för dessa beskrivningar var att de beskrev att de sedan tidigare var vana att klara sig själva. Man tog bland annat upp exempel på saker de gjort tidigare i livet (tagit hand om barn, byggt och fixat hemma) för att understryka att man varit van att klara sig själv.
”Sådär och sådär man är ju van att klara sig själv va har hållit på med idrott hela livet… är van att kunna ta tag i saker och jobba i trädgården och hemma i huset…” – Intervju nr 5
”Ja det känns väl bra… jag tycker att jag har ju klarat mig rätt så bra men det är väl bra att jag ska få mer hjälp” – Intervju nr 8
18
Det upplevdes för dessa personer som inte så roligt att vara i behov av hjälp och det var även något som i viss mån var svårt att acceptera. Uppfattningen om att de klarat sig bra tidigare och de gärna såg att det skulle fortsätta så var återkommande i intervjuerna. En kvinna beskrev det också som att det var trist att inte kunna göra något självständigt, att hon ville klara sig själv och att det inte var så roligt alla gånger att få hjälp.
DISKUSSION
Huvudresultatet i studien visade att majoriteten av informanterna uppskattade sina biståndsbedömningar på geriatrikavdelningen. Informanterna beskrev att biståndshandläggarna var lyhörda och var duktiga på att lyssna samt att de kom med egna råd och ville hjälpa till med att få igenom önskemål från informanterna. Det fanns dock ett visst missnöje från informanternas sida gällande biståndshandläggarnas brist på medicinsk kompetens vilket i vissa fall gjorde att det enligt informanter blev svårt för handläggare att sätta sig in i vissa situationer.
Informanterna uttryckte även känslor av ovisshet gentemot bedömningen i sig men också biståndshandläggarens funktion samt oro över hur övergången från sjukhuset till hemmet respektive boende skulle komma att bli. Informanterna beskrev att det kändes tryggt att få mer hjälp i hemmet efter utskrivningen men att det inte alltid känns så roligt att ha folk hemma, även om det behövs. Känslan och upplevelsen av att vilja klara sig själv är också något informanterna beskriver, önskan om att kunna fortsätta klara sig själv finns men att man inte har något val riktigt gör att det är svårt att acceptera att man blir beroende av hjälp. Anhöriga hade en viktig roll då de var till stor hjälp i hemmet samtidigt som det framkom att informanter kunde uppleva en känsla av att vara en börda för sina anhöriga.
Resultats diskussion
Upplevelser av handläggaren
Biståndshandläggarna var enligt informanterna lyhörda, försökte förstå situationerna, ville hjälpa till och var duktiga på att lyssna samt gav bra information inför hemgång. Det är av stor betydelse att informanterna upplevde att biståndshandläggarna tog del av det informanterna hade att säga, detta eftersom äldre personer vill fortsätta kunna känna sig självständiga samt
19
känna sig trygga efter utskrivningen genom att känna att de har kontroll över sin livssituation (Gabrielsson-Järhult & Nilsen, 2016). Om äldre personer är nöjda med bedömningen så har man en välplanerad plan inför hemgången och det i sig har en avgörande betydelse för äldre personers livskvalité. För att transitionen som de äldre befinner sig i mellan övergången från sjukhus till ens hem ska bli så bra som möjligt så är det viktigt att alla som är inblandade i vårdprocessen har goda kunskaper om transition, respekterar äldres förväntningar samt har en god kommunikation mellan alla berörda parter. (Zurlo & Zuliani, 2018). En annan aspekt som överlag gjorde att informanterna var nöjda med biståndsbedömningarna var när de själva kände att de fick vara med och påverka det beslut som togs. Att få vara med i beslutsprocessen är något som värderas högt och främjar den äldres känsla av autonomi och självbestämmande vilket också överensstämmer med tidigare forskning (Fetherstonhaugha, Tarziaa & Nay, 2013).
Det framkom att en del informanter inte tyckte att biståndshandläggarna var tydliga, inte gav tillräckligt med information eller förstod sig på sjukdomstillstånd. Detta stämmer överens med Callister et al (2019) studie där det framgick att informationen överlag vid utskrivningen från sjukhus var bristfällig eftersom de äldre inte fick tillräckligt med information och att de inte visste vad de skulle förvänta sig vid hemgång. Samtidigt så är det svårt för en biståndshandläggare att göra en bedömning över vilka insatser äldre behöver på grund av att situationerna när besluten ska tas inte alltid är optimala (Hjalmarsson, 2014). När ett beslut måste tas omgående så kan det bli svårt att försöka få en uppfattning av vilka behov den äldre har och det krävs fler än bara ett möte för att kunna ta ställning till sådana beslut. Resultatet i föregående studie visade att ingen medicinskt kunnig personal var närvarande under en av bedömningarna vilket poängterades som en negativ faktor av en informant. Att kunna ta beslut som biståndshandläggare är komplext och svårt och av den anledningen är det bra att ha flera möten med flera professioner så att man kan samarbeta (Hjalmarsson, 2014). Det är ytterst viktigt att äldre får en god vård och har en god kommunikation med vårdpersonal för att kunna hantera sin transition på ett bra sätt, detta för att äldre kan uppleva förvirring, frustration och maktlöshet om de anser att kommunikationen med vårdpersonalen varit bristande. Meleis (1991) menar att hur pass hälsosam och hanterbar processen upplevs beror på strategi samt planeringen under en pågående transition.
20 Upplevelsen av anhörigas roll
Informanterna uttryckte att stödet från anhöriga var mycket betydelsefullt men också att de anhöriga ibland ställde upp lite väl mycket. En av informanterna berättade att hans fru gör det mesta hemma och hjälper till mycket, han menade att hon fick ”ta smällen”. Informantens uttryck stämmer överens med en studie som gjorts i Belgien där man undersökte hälsan bland äldre kvinnor som tar hand om sina sjuka makar (Potier et al., 2018). Författarna beskrev att det är väldigt vanligt att en man blir omhändertagen av sin hustru trots att hustrun själv är gammal och skör och att man bör ta hänsyn till dessa kvinnors hälsotillstånd (Potier et al., 2018). Det positiva är att vid årsskiftet 2017-2018 började lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård (SFS 2017:612) att gälla och i och med det så sker biståndsbedömningarna redan på sjukhuset innan hemgång så att en säker hemgång kan ske. Eftersom att insatserna kommer igång ganska direkt efter att patienterna blivit utskrivna från sjukhuset så blir övergången mellan sjukhus och hem väldigt bra. Om en hustru tagit hand om sin sjuka make tidigare så uppmärksammas detta på biståndsbedömningar inför utskrivning och ställning kan tas till att det kanske finns behov av utomstående hjälp i hemmet. I denna studie hade samtliga informanter med sig anhöriga som var närvarande vid biståndsbedömningarna, stödet var mycket uppskattat. Från att äldre skrivs ut från sjukhus till att de kommer hem och blir beroende av hjälp, är en pågående transition och om man har goda relationer till sina närmaste anhöriga så har man en god förutsättning för att transitionerna i sig ska upplevas som positiva (Schumacher & Meleis, 1994).
Upplevelsen av ovisshet
Ett av de huvudteman som identifierades under analysen var ovisshet. Ovissheten var framträdande och något som uppenbarligen skapade oro hos informanterna. Det framgår dock inte i intervjuerna vad ovissheten beror på. Den skulle kunna ha flera olika orsaker som brist på information eller att personerna inte fått information som de förstått. Det är också möjligt att ovissheten helt enkelt beror på bristen av erfarenhet. De informanter som tydligast uttryckte ovisshet och oro var också de som inte tidigare haft hemtjänst. Ovisshet hos äldre som lämnar slutenvården, vad den beror på och vilka konsekvenser den orsakar skulle därför vara av intresse att under söka vidare i kommande studier.
Att ovisshet hos äldre vid utskrivning är vanligt förekommande finns fler tidigare studier som styrker (källor). I Zurlo och Zulianis studie från 2018 lyfts vikten av en väl genomförd
21
utskrivningsplanering fram. Planeringen i sig menas ha stor betydelse för de äldres livskvalitet (Zurlo & Zuliani, 2018). Det finns även annan forskning som visar på att informationen över lag vid utskrivning är bristfällig och av för dålig kvalitet (Callister et. Al, 2019). Det är med bakgrund av detta värt att reflektera kring huruvida bristfällig information och information av dålig kvalitet kan ha bidragit till informanternas känsla av ovisshet. Att minska lidande och även lindra oro är en väsentlig del i exempelvis Joyce Travelbees omvårdnadsteori (Kristoffersen, Nordveldt & Skaug, 2009) och därmed något som genomsyrar sjuksköterskans profession. Det är därför inte svårt att argumentera för att det finns ett behov av mer och tydligare information till äldre som skrivs ut från sjukhus.
Ovissheten har även betydelse för hur transitionen upplevs (Schumacher & Meleis, 1994). En transition i dessa fall skulle ju dels kunna vara att förlora sin självständighet och bli beroende av andra, att släppa in främmande människor i sitt hem och få en ny vardag eller att anpassa sig till ett liv med en kronisk sjukdom. Detta varierar ju från person till person och är förstås olika för alla informanter i denna studie. Meleis menar att osäkerheten är en central del i hur en transitions upplevs och att stöd från omgivningen verkar underlättande. Det är alltså önskvärt med mer information och gemensam planering för att transitionen ska upplevas som positiv (Schumacher & Meleis, 1994). Det är dock viktigt att understryka att endast mängden information som ges inte nödvändigtvis ökar personens kunskap utan det är även viktigt att den information som ges förmedlas på ett sätt som personen förstår. I intervjuerna berättade informanterna att biståndshandläggarna hade förklarat sin roll men ovissheten kvarstod och några av informanterna kunde trots detta inte återberätta vad bedömningens syfte var. De hade alltså fått information men inte på ett sätt som de förstod.
Upplevelsen av att vara i behov av hjälp
Informanternas beskrivningar av hur de upplevde att få och vara i behov av hjälp var ett bifynd i denna studie och något som inte ingick i studiens syfte. Beskrivningarna var dock så pass många och utgjorde en betydande del i personernas helhetsupplevelse av biståndsbedömningen att det inte gick att förbise vid analysen. Att efter att ha klarat sig själv ett helt liv inse att man är i behov av andra för att klara sin vardag är en omvälvande upplevelse (Meleis, 2010 &
Kirkevold, 2018). Alla informanter såg inte detta som något negativt utan upplevde istället en ökad trygghet i och med att de fick den hjälp de behövde. Tidigare forskning visar att äldre som får den hjälp och vård de behöver av vårdpersonal inte nödvändigtvis känner en förlust av
22
autonomi utan kan istället uppleva att hjälpen gör att de kan vara mer självständiga (Ayola, 2016). En ökad trygghet kan exempelvis göra att den äldre vågar bo kvar hemma längre och på så vis bibehålla sitt självbestämmande.
Att inse och acceptera behovet av hjälp var också något som återkom i intervjuerna.
Informanterna beskrev det som ett nödvändigt ont och något man måste finna sig i. En kvinna sa att hon länge vetat att dagen då hon behövde byta boende skulle komma och att hon var tillfreds med detta. Detta skulle lätt kunna tolkas som utryck för hopplöshet men troligare är att det är tecken på goda transitioner. En transition inleds ofta, enligt Meleis (2010), med en förändring, i detta fall behovet av hjälp från utomstående. Denna förändring leder ojämnvikt och förlorad kontroll men över tid när personen accepterar förändringen kan denne också anpassa sig till den nya situationen och på nytt uppnå jämnvikt och kontroll.
Önskan att få fortsätta att klara sig själv var även det något som uttrycktes av informanterna under intervjuerna. Dessa personers önskan måste förstås efterlevas men om hjälpbehovet är uttalat och sjukdomsinsikten låg ställs vårdpersonal och biståndshandläggare oundvikligen inför problem. Att acceptera och ta emot hjälp är då en transition som personen ännu inte är redo att genomgå. Meleis menar att de förväntningar en individ har vid en transition påverkas av tidigare erfarenheter och förväntningarna blir oklara och orealistiska om personen inte upplevt något liknande tidigare. Detta skapar en ovisshet och stress hos personen. Om man däremot vet vad som kan förväntas minskar stressen och förutsättningen för en positiv transition ökar (Meleis, 2010). Med hänsyn till transitionsteorin skulle det alltså vara önskvärt om personer som var motvilliga att ta emot hjälp men som ändå var i behov av hjälpinsatser i hemmet fick möjlighet att prata om sina förväntningar och sin oro. Biståndsbedömningen skulle kunna vara ett tillfälle för detta och många informanter har även beskrivit biståndsbedömningen som tydlig och klargörande (se tema: upplevelser av biståndshandläggaren).
Etiska och samhälleliga aspekter
Socialtjänstens värdegrund handlar om att äldre personer ska få leva ett liv med en känsla av välbefinnande samt att äldre ska känna att de har ett värdigt liv (SFS: 2001: 453). Värdegrunden innefattar också att äldre personer ska få förutsättningar men också möjligheten att faktiskt kunna leva ett självständigt liv under förhållanden som är trygga. Detta i sig bör få äldre
23
personer att känna att de har ett stöd men också trygghet från samhället i sig. Det ska med andra ord fungera bra i äldres samvaro efter att de blivit utskrivna och kommit tillbaka till sitt hem.
Det är av ytterst stor betydelse att utskrivningsprocessen blir så bra som möjligt för att äldre personer ska känna sig trygga efter hemgången, man vet enligt den senaste forskningen att en dåligt upplevd utskrivningsprocess kan resultera i försämrad livskvalité, dålig självkänsla, känsla av att allt blir ett stort kaos samt frustration (Neiterman et al., 2015; Foust et al., 2011;
Hanratty et al., 2012. Dessa upplevda känslor av äldre personer är viktiga för samhället att ha i åtanke då socialtjänstens värdegrund för äldre står för att äldre ska kunna leva ett värdigt liv och av den anledningen bör sjukvården lägga stor vikt på att utskrivningsprocessen ska bli så bra som möjligt. Blir utskrivningsprocessen bra så blir också den viktiga transitionen vid utskrivning positiv och bidrar till att äldres samvaro i hemmet blir bra. Utöver detta så gynnar positivt upplevda utskrivningsprocesser samhället på det sättet att återinläggningar på sjukhus är en stor kostnadsfråga för hela samhället.
Den nya lagen som verkställdes år 2018 innefattar att insatser ska verkställas så snart som möjligt efter att slutenvården bedömt en patient som utskrivningsklar samt att de samverkande instanserna ska verka för att vården av äldre ska vara sömlös (SFS 2017:612). Med tanke på lagens innebörd och socialstyrelsens värdegrund för äldre så bör stort fokus läggas på utskrivningsprocessen för alla äldres välmående.
Metoddiskussion och resultatens trovärdighet
Giltighet: Med hänsyn till designen och datainsamlingsmetoden med semistrukturerade intervjuer bestämdes innan studiens genomförande att det var önskvärt om urvalet bestod av minst 10 personer (Danielsson, 2018), vilket även uppfylldes. Det går dock att disktera kring om urvalet i denna studie var stort nog för att belysa syftet. En kvalitativ innehållsanalys fokuserar på variation i innehåll och därför måste det finnas tillräckligt med data för att belysa och täcka betydelsefulla variationer (Lundman & Hällgren Granheim, 2012). Det är dock inte säkert att kvaliteten på datan ökar i och med antalet intervjupersoner eller längden på intervjuerna (Lundman & Hällgren Granheim, 2012). Ett resultat anses som giltigt om det lyfter fram typiska och representativa aspekter av det som avsetts att beskrivas (Danielsson, 2018) Detta gör att urvalet och urvalsprocessen är av betydelse när det gäller att finna informanter vars erfarenheter och beskrivningar kan besvara studiens syfte. I denna studie valde författarna att använda sig av ett bekvämlighetsurval som visserligen inte ger den systematiska variationen på informanter. Men att finna deltagare som bedöms ha erfarenhet av det som ska studeras och
24
som samtidigt är villiga att berätta om detta är en förutsättning för ett bra och giltigt resultat.
Det är författarnas uppfattning att samtliga av informanterna besatt sådana erfarenheter att deras berättelser var representativa och giltiga att besvara studiens syfte. Detta styrks även av det faktum att samtliga intervjuer genomfördes inom tre dygn efter att informanterna haft sina biståndsbedömningar och att erfarenheterna av dessa alltså var relativt färska.
Att både män och kvinnor inkluderades i urvalet ökade möjligheten att få området belyst utifrån olika erfarenheter. Detta var viktigt eftersom syftet med en kvalitativ innehållsanalys är att beskriva variationer (Lundman & Hällgren Granheim, 2012). Urvalsgruppens varierande ålder (27 mellan den yngsta och den äldsta deltagen) bidrog även det till möjligheten att få ta del av upplevelser utifrån olika erfarenheter. Det är dock en brist att urvalgruppen i övrigt var relativt homogen. Alla var svenskfödda, hade anhöriga som deltog i planeringen och tillhörde samma kommun. De manliga informanterna var underrepresenterade i urvalsgruppen, vilket är olyckligt för resultatet då det minskar möjligheten till variation i informanternas svar. Detta faktum att de var färre män än kvinnor som passade urvalet kan visserligen förklaras med att det är vanligare med hemtjänst om kvinnan i hemmet är sjuk samt att majoriteten av kvinnorna lever ensamma sina sista år i livet (Potier et al., 2018).
Författarna valde att transkribera varandras intervjuer. Detta styrker giltigheten ytterligare eftersom de då, inför analysen, fick en känsla och uppfattning av hur saker sas, i vilket tonläge och hur pauserna i informanternas svar var fördelade. Detta gjorde att författarna i analysen sedan kunde avgöra om de olika teman och subteman som identifierades var representativa för vad informanterna faktiskt sagt. Det är dock svårt att avgöra värdet av en sådan validering eftersom upplevelsen av verkligheten alltid grundar sig på subjektiva tolkningar (Danielsson, 2018)
Tillförlitlighet: I denna studie redovisas analysprocessen noggrant vilket styrker tillförlitligheten (Lundman & Hällgren Granheim, 2012). Det faktum att intervjuerna genomfördes av två olika personer kan ha medfört att informanterna fått olika följdfrågor.
Denna risk har dock minskat i och med att författarna använt sig av samma intervjuguide. Att intervjuerna genomförts av två personer kan också ha inneburit en större möjlighet att fånga upp variationer i upplevelsen av biståndsbedömningen vilket styrker studiens trovärdighet (Lundman & Hällgren Granheim, 2012). Något som styrker tillförlitligheten ytterligare är att
25
båda författarna läst och lyssnat på samtliga intervjuer flertalet gånger samt genomfört hela analysen gemensamt (Lundman & Hällgren Granheim, 2012).
Delaktighet: Författarnas delaktighet är värd att diskutera eftersom det är en givendel i datainsamlingsprocessen. Samspelet under intervjuerna mellan informator och intervjuare gör att författaren oundvikligen blir medskapare av texten (Lundman & Hällgren Granheim, 2012).
För att under analysprocessen kunna hitta mönster behöver författarna dock distansera sig från materialet. Därför kan inte resultatet från en intervjustudie, trots att det är informanternas röster som redovisas, ses som helt oberoende av forskaren (Lundman & Hällgren Granheim, 2012).
Här måste även författarnas förförståelse för det valda ämnet lyftas fram. Båda författarna till denna studie har i sitt tidigare arbete haft kontakt med biståndshandläggare och även vårdat personer som varit i kontakt med biståndshandläggare. Båda författarna har varit involverade i utskrivningsprocesser från sjukhuset samt vid mottagande i hemmet via hemtjänsten. En av författarna har även arbetet som sjuksköterska på den vårdavdelning där intervjuerna genomfördes. Dock har denna författare inte varit verksam sjuksköterska på avdelningen under den tid då någon av informanterna vårdats där och har inte heller tidigare varit i kontakt med någon av informanterna i sin roll som sjuksköterska.
Överförbarhet: Överförbarhet handlar om i vilken utsträckning resultatet kan överföras på andra grupper (Lundman & Hällgren Granheim, 2012). I detta fall är det svårt att överföra studiens resultat på några större grupper. Detta beror framförallt på urvalsgruppens homogenitet och det faktum att olika kommuner har valt att genomföra utskrivningsplaneringar på olika sätt.
Förslag på framtida studier: För att få en bredare överförbarhet skulle studien kunna upprepas på en mer varierad urvalsgrupp med exempelvis jämnare fördelning mellan könen, fler olika kommuner och annat födelseland än Sverige. Det skulle även vara av intresse att genomföra likdanande intervjuer med personer som haft andra typer av biståndsbedömningar än fysiska möten som exempelvis videoplanering eller biståndsbedömning via telefon. På samma sätt skulle det vara önskvärt att intervjua personer som haft biståndsbedömning utan närvaro av anhöriga då dessa, enligt denna studies resultat, har haft storbetydelse för informanterna.
26 Slutsats
Biståndsbedömningarna uppskattades överlag av informanterna i denna studie för att biståndshandläggarna var lyhörda och tog hänsyn till informanternas önskemål. Det framkom dock ett visst missnöje kring biståndshandläggarnas brist på medicinsk kompetens, svårigheter med att förstå biståndshandläggarens funktion men också oro och osäkerhet över hur övergången skulle ske. Informanterna upplevde en trygghet och ett stort stöd av att ha sina anhöriga närvarande vid biståndsbedömningarna. Trots att de anhöriga var ett stort stöd generellt så kunde en känsla av att vara en ”börda” uppstå då en del informanter upplevde att deras anhöriga hjälpte till för mycket. Att bli beroende av hjälp var också ett svårt faktum att hantera då de äldre tidigare varit självständiga, men man var tvungen att bara acceptera det för att man måste få hjälp för att klara sig. Det är av stor betydelse att äldre får tillräckligt med information under denna viktiga transition i livet, dels för att transitionen ska bli positiv men också för att de äldre ska slippa känna ovisshet och osäkerhet inför transitionen.
