EXAMENSARBETE
En kartläggning och analys av interaktionen mellan LKAB och
entreprenörer
- med fokus på bergtransporter under jord
Jessica Fagerlönn
Teknologie magisterexamen Industriell arbetsmiljö
Luleå tekniska universitet
Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle
En kartläggning och analys av interaktionen mellan LKAB och entreprenörer
med fokus på bergtransporter under jord
Jessica Fagerlönn
Teknisk magister Industriell arbetsmiljö
2011-12-22
Luleå tekniska universitet
Institutionen för Arbetsvetenskap
Avdelningen för Industriell Produktionsmiljö
Förord
Denna rapport är resultatet efter en flerårig utbildning på Luleå tekniska universitet (LTU), äntligen.
Jag vill tacka min handledare Bo Johansson vid LTU och Henrik Magnusson som var min
handledare vid LKAB. Ni har gett mig goda råd och stöd under arbetets gång. Jag vill också rikta ett stort tack till er alla som har ställt upp på mina intervjuer. Era svar har gett mig relevanta fakta inom ämnet samt en god inblick inom området entreprenörer och samordning. Tack Ursula Eriksson vid LKAB som har granskat och kommenterat slutrapporten.
Ett varmt tack till er alla, min familj, vänner och arbetskollegor, som har gett mig stöd och uppmuntran.
Läsanvisningar
Rapporten har en omfattande beskrivning och analys och det förekommer en del repeteringar som jag anser är nödvändiga. Förkortningar och definitioner finns i ordlistan (Bilaga 11) längst bak i rapporten. Om Du vill gena i rapporten, föreslår jag att du börjar med kapitel 8, kapitel 9 och kapitel 10 som redovisar rapportens förbättringsförslag, diskussion och rekommendationer och rekommendationer
Malmberget den 22 december 2011
Jessica Fagerlönn
Sammanfattning
Examensarbetet på 30 högskolepoäng (hp) var utfört under 2011 på LKAB. Syftet var att kartlägga och analysera interaktionen mellan entreprenörer och LKAB inom verksamheten bergtransporter i Malmberget och Kiruna gruva. Examensarbetet tydliggör begreppen arbetsgivaransvar och samordningsansvar.
I den svenska gruvnäringen har det successivt blivit allt vanligare att nyttja entreprenörer med olika typer av kompetenser. Det förekommer både huvudentreprenörer och flera led av
underentreprenörer. Inom åkeribranschen finns det en komplex struktur när det gäller
entreprenörer som verkar på LKAB, från stora organisationer med betydande resurser och ner till små företag med begränsade resurser. Det finns både huvudentreprenörer och flertalet
underentreprenörer som konkurrerar om framtida uppdrag.
I den teoretiska referensramen fanns fokus på gällande Arbetsmiljölag (AML), föreskrifterna Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1) och Berg- och gruvarbete (AFS 2010:01) samt LKAB:s interna regelverk. Det utfördes informationssökning på internet t.ex. Arbetsmiljöverket, Prevent, LKAB och Google Scholar samt i LKAB:s interna dokument. Därefter utfördes nio intervjuer med personer med olika befattningar som hade någon slags koppling med
entreprenörer, som blev basen för verksamhets- och nulägesbeskrivningen.
Sedan utfördes en analys som frambringade fem stycken förbättringsområden: Upphandling, avtal och investeringar, Samordning, Utbildning, Gruvan och fordonstrafik och
Avvikelserapportering. För att tydliggöra vilka krav som ställs vid en samordning utformades en kravspecifikation där fundamentet var de noterade brister som detekterades under analysen.
Detta i sin tur genererade förbättringsförslag samt rekommendationer inom respektive område vars syfte var att förbättrar samordningen för både LKAB och entreprenören.
Rekommendationerna är att LKAB bör inrätta ett forum för kontinuerliga sammankomster med entreprenörer där man utför ett systematiskt arbetsmiljöarbete inom samordningen. LKAB bör granska upphandlingsmetoden och ställa krav på individens kompetens vid en upphandling. Det är viktigt att säkerställa informationsöverföringen. Avvikelserapporteringen måste effektiviseras och bli ett användbart verktyg för entreprenören. Det bör även finnas officiella kontrollanter som har till sin uppgift att bevaka arbetsmiljön. Vid avtalsbrott bör LKAB ställa krav på bevisbördan.
Både LKAB och entreprenören måste ta hänsyn till att det pågår ett generationsskifte bland gruvarbetarna/förarna och detta kan ändra förutsättningarna i gruvans arbetsmiljö då en erfaren personal byts ut mot en oerfaren. För att trygga arbetsmiljön måste det utföras utbildningar inom gruvmiljö och säkerhet i flera delmoment under en längre tidsperiod samt utföra
verklighetstrogna utrymningsövningar som kan ge relevant återkoppling till arbetsgivaren för att
kunna arbeta vidare med att säkerställa arbetstagarnas säkerhet under jord.
Abstract
This master’s thesis was carried out during February to December of 2011 at LKAB. The purpose of this master’s thesis was to survey and analyze the interaction between the mining company LKAB and the contractors whose main operation is transporting waste rock and iron ore in the underground mines in Malmberget and Kiruna and to illustrate the distribution of responsibility between employer and co-ordinating.
Data was collected by interviews with nine persons with different positions that were linked to contractors. The result of the work gives a better understanding of whom and what kind of responsibility the different participants have during a co-ordination. The investigation also gives recommendation to improve the co-ordination between LKAB and contractors in the areas:
Purchasing, agreement and investment, Co-ordination, Education, Mine and vehicular traffic and Deviation reporting.
The investigation suggests that LKAB should establish a safety-forum where representatives from both main contractors and sub-contractors are involved. In this forum they will perform a systematic work to ensure the safety environmental for the worker. The system of reporting must be streamlined and become a useful tool for contractors. It is also important to ensure the
evidence in the event of breach of contract. The study also suggest that both LKAB and the contractors must take into account that there is a generation change among miners, and give the inexperienced workers more training in mine safety in several stages over a longer period. And furthermore perform realistic evacuation drills. The purpose is to give the employer the relevant information in order to continue its efforts to ensure the safety of workers underground.
Keywords: Contractor, mining, LKAB, employer and co-ordination.
Innehållsförteckning
1. Inledning ...1
1.1 Syfte och mål ... 1
1.2 Avgränsningar ... 1
2. Metod och genomförande ...2
2.1 Bakgrund ... 2
2.2 Projektplanering ... 3
2.3 Teoretisk referensram ... 3
2.4 Datainsamling ... 3
2.5 Analys ... 5
2.6 Kravspecifikation och förbättringsförslag ... 5
2.7 Slutsatser och rekommendationer ... 5
2.8 Presentation och slutrapport av examensarbete ... 6
3. Teoretiska referensramar ...7
3.1 Vad är en entreprenör? ... 7
3.1.1 Vad är en huvudentreprenör? ... 7
3.1.2 Vad är en underentreprenör? ... 7
3.2 Organisationsstrukturen i ett företag ... 8
3.2.1 Lagar och föreskrifter ... 9
3.2.2 Arbetsgivarens ansvar ... 9
3.2.3 Arbetstagarens ansvar ... 10
3.2.4 Sammanfattning ansvarsfördelningen mellan arbetsgivare och arbetstagare ... 11
3.3 Samordningsansvaret ... 12
3.3.1 Arbetsmiljölagen ett verktyg för att samordna arbetsmiljöfrågorna ... 12
3.3.2 Systematiskt arbetsmiljöarbete ... 13
3.3.3 Arbetsuppgifter vid en samordning ... 13
3.3.4 Sammanfattning av ansvarsfördelning vid en samordning ... 15
3.4 Gruvindustrin och entreprenörer ... 16
3.4.1 Att förebygga ohälsa och olycksfall ... 18
3.4.2 Samordningskraven i gruvindustrin ... 18
3.4.3 Sammanfattning ansvarsfördelningen mellan gruvbolag och entreprenör ... 19
4. Verksamhetsbeskrivning LKAB ... 20
4.1 LKAB har samordningsansvaret ... 20
4.1.1 LKAB:s krav och arbetsuppgifter vid en samordning ... 21
4.1.2 Avtal och upphandlingar med entreprenörer ... 22
4.1.3 Arbetsmiljörevisioner hos entreprenörerna ... 23
4.1.4 Verktyg från LKAB för att säkra arbetsmiljön för entreprenörer ... 24
4.2 Arbetsmiljöarbetet på LKAB ... 25
4.2.1 LKAB:s strategi ”Säkerheten först” ... 26
4.2.2 LKAB:s arbetsmiljövärderingar ... 26
4.2.3 Sammanfattning att säkerställa arbetsmiljön för entreprenörer ... 27
4.3 Kiruna Gruva (KUJ) ... 28
4.4 Malmbergets gruva (MUJ) ... 28
4.5 Brytning under jord ... 29
4.5.1 Tillredning/ortdrivning ... 30
4.5.2 Produktionen ... 31
4.5.3 Uppfodring ... 31
4.6 Entreprenörer på LKAB ... 33
4.6.1 Fackets åsikter om entreprenörer ... 34
4.6.2 Fordon som ägs av entreprenörer ... 36
4.6.3 Tillfälliga arbeten och flexibilitet ... 38
4.6.4 Entreprenörer och priskonkurrens ... 38
4.6.5 Underentreprenörer och risker ... 38
4.7 Exempel på entreprenörer som verkar på LKAB:s område ... 39
4.7.1 BDX Företagen AB ... 39
4.7.2 Porjus Entreprenad AB ... 40
4.7.3 Transportbolaget AB ... 40
4.7.4 Sammanställning av entreprenörerna på LKAB ... 41
5. Nulägesbeskrivning interaktion LKAB och Entreprenörer ... 42
5.1 Avtal och kontrakt ... 43
5.2 Samordningen på LKAB ... 46
5.2.1 LKAB:s kontaktpersoner, kontaktvägar och arbetsmiljörevisioner ... 46
5.2.2 Information ... 47
5.2.3 Gruvan och fordonstrafik ... 47
5.2.4 Avvikelserapportering ... 48
5.3 Entreprenören som arbetsgivare på LKAB ... 50
5.3.1 Systematiskt arbetsmiljöarbete ... 50
5.3.2 Information ... 50
5.3.3 Utbildning och introduktion ... 51
5.3.4 Arbetsledning och kontroll... 51
5.3.5 Fordon och maskiner ... 52
5.3.6 Entreprenören som underentreprenörer ... 54
5.3.7 LKAB:s verksamhetsområde ... 55
6. Nulägesanalys interaktionen LKAB och Entreprenörer ... 58
6.1 Avtal och kontrakt ... 58
6.2 Samordningen ... 60
6.2.1 LKAB:s kontaktpersoner, kontaktvägar och arbetsmiljörevisioner ... 60
6.2.2 Information ... 61
6.2.3 Gruvan och fordonstrafik ... 61
6.2.4 Avvikelserapporteringen ... 62
6.3 Entreprenören som arbetsgivare på LKAB ... 63
6.3.1 Systematiskt arbetsmiljöarbete ... 63
6.3.2 Information ... 63
6.3.3 Utbildning och introduktion ... 64
6.3.4 Arbetsledning och kontroll... 64
6.3.5 Fordon och maskiner ... 65
6.3.6 Entreprenören som underentreprenör ... 66
6.3.7 LKAB:s verksamhetsområde ... 66
6.4 Sammanfattning nulägesanalysen ... 67
7. Kravspecifikation ... 69
7.1 Upphandlingar, avtal och investeringar ... 69
7.2 Samordning ... 70
7.3 Utbildning ... 71
7.4 Gruvan och fordonstrafik ... 71
7.5 Avvikelserapportering ... 72
8 Förbättringsförslag ... 73
8.1 Upphandlingar, avtal och investeringar ... 73
8.2 Samordning ... 73
8.3 Utbildning ... 74
8.4 Gruvan och fordonstrafik ... 74
8.5 Avvikelserapportering ... 74
9 Diskussion ... 75
10 Rekommendationer och slutsatser ... 76
Referenser ... 77
Bilageförteckning:
Bilaga 1. Projektplanering
Bilaga 2. Intervjumall arbetsmiljöinspektör Bilaga 3. Intervjumall Gruv 4
Bilaga 4. Intervjumall HSO MUJ och KUJ Bilaga 5. Intervjumall RSO Malmberget
Bilaga 6. Intervjumall PC TQTV – arbetsmiljörevisioner Bilaga 7. Intervjumall entreprenörens arbetsgivarrepresentanter Bilaga 8. Samordningsskylt LKAB
Bilaga 9. Arbetsmiljövärderingar
Bilaga 10. Entreprenörens Risk-tillbuds-olycksfallsrapport till LKAB
Bilaga 11. Ordlista
1
1. Inledning
I detta inledande kapitel ges en inledning till examensarbetet samt en presentation av syfte, mål och avgränsningar.
I dagsläget råder en ökad efterfrågan på järnmalm som en följd av ökad stålkonsumtionen i världen. Som en effekt av den ökade efterfrågan, ökar malmbrytningen i Sverige och tidigare olönsamma verksamheter startas upp. I Norrland utgör järnmalmsbrytningen en betydande del av den totala basindustrin. I den svenska gruvnäringen har det successivt blivit allt vanligare att nyttja entreprenörer med olika typer av kompetenser.
1.1 Syfte och mål
Syftet med examensarbetet är att utföra en kartläggning och analys över hur samarbetet fungerar mellan entreprenören och LKAB.
Målet med examensarbetet är att reda ut begreppen arbetsgivaransvar och samordningsansvar och därefter samla in fakta om entreprenörernas samverkan med LKAB. Analysera fakta och till sist lyfta fram förbättringsområden samt ge förbättringsförslag och rekommendationer som gynnar både LKAB och entreprenören.
1.2 Avgränsningar
Examensarbetet avgränsar till att undersöka entreprenörer som har till sitt uppdrag att utföra bergtransporter under jord på LKAB. Det kommer inte att utföras fältstudier ute på
arbetsplatserna där entreprenörens arbetstagare utför uppdrag. Utländska entreprenörer är exkluderade från denna kartläggning och det utförs inte någon analys av samarbetet mellan huvudentreprenör och underentreprenör. Föreskrifter om byggnads- och anläggningsarbete ingår ej i arbetet.
Projektet är en 30 högskolepoängs examensarbete på 20 veckor, det vill säga 800 arbetstimmar
som fördelades över tidsperioden februari till december under året 2011.
2
2. Metod och genomförande
I detta kapitel beskrivs en bakgrund till projektet, hur examensarbetet har genomförts. Val av teorier och hur datainsamlingen gick till.
Examensarbetet startades februari 2011 där startpunkten var ett blankt papper.
2.1 Bakgrund
Det en ekonomisk fråga när företag anlitar entreprenörer (Andersson 2011). Företagen undgår egna investeringskostnader i t.ex. en ny maskinpark, personalkostnader samt kostnader inom service, reparation och underhåll. Företagen köper även vid behov in spetskompetens. Det kan gälla reparationsstopp eller produktionsökningar. Det kan även gälla specialarbeten som utförs några gånger per år, som företagen själva saknar kunskap, kompetens och utrustning för att kunna utföra. Entreprenören har erfarenhet och äger specialfordon när det gäller specialarbeten.
I dag består gruvföretagets arbetsstyrka av cirka elva till tretton procent av entreprenörer (Johansson et al. 2008).
”Det är antagligen billigare när entreprenörerna utför arbetet. Nya lastbilar kostar mycket pengar och det är en stor kostnad för ägaren” (Eriksson 2011).
LKAB:s produktionsområden i gruvorna går allt djupare ner i berggrunden. Med ökade djup ökar också spänningsfälten i det fasta berget. När drivning sker av nya tunnlar, orter och övriga
bergrum samt brytning av malm eller mineral leder detta till omlagring av spänningsfält till det övriga berget. I ett hårt berg kan bergspänningar punktvis bli så höga att bergets hållfasthet överskrids och då brister berget, oftast med en tydlig knall och det sönderdelade berget kan kastas ut från bergytan, d.v.s. ”smällberg” (AFS 2010:1).
”Med ökade djup i gruvor, storskalighet och införandet av automation kan nya risker uppstå”
(AFS 2010:1).
När bergtrycket ökar, ökar också riskerna och det uppstår tekniska svårigheter vilket påverkar säkerheten, personalen, utrustningen, teknikval och organisationsstruktur. Produktionen ska vara ekonomiskt gångbar och anpassningsbar efter marknadens krav samt utföras på ett säkert sätt så att människan ej skadas akut eller på längre sikt.
Kontentan av gruvnäringens utveckling med ökat bergdjup, ekonomiska krav, teknikutveckling samt säkerhetsarbetet är en ny typ av arbetsorganisation och riskhantering som ställer andra krav på personalledningen och arbetstagarna. Gruvföretagen, entreprenörsföretagen och övriga intressenter inom gruvnäringen måste bli medvetna och ta hänsyn till den nya typen av
arbetsorganisation där entreprenörer utför uppdrag åt gruvbolagen. Gruvbranschen har påbörjat
arbetet där det bland annat från år 2004 i den årliga SveMin-rapporten inkluderades statistik för
entreprenörer som verkar i gruvbranschen. Där redovisas data på entreprenörens olycksantal,
olycksfallsfrekvensen samt antal dödsfall. Det är gruvbolagen som hanterar entreprenörens
olycksfallsrapporter, uppskattar entreprenörens arbetstimmar och skickar data till SveMin. Allt
sedan starten har antalet inrapporterade skador på entreprenörer ökat. SveMin antar att ökningen
beror på att entreprenörsföretagen har blivit bättre med att rapportera in till gruvföretagen. År
3
2010 var entreprenörernas olycksfallsfrekvens 34,5 antal skador per miljon arbetade timmar, drygt tre gånger högre än gruvföretagens olycksfallsfrekvens. År 2009 var entreprenörernas olycksfallsfrekvens 39,1 antal skador per miljon arbetade timmar. Det är drygt fyra gånger högre jämfört med gruvbolagens anställda som har en olycksfallsfrekvens på 10,0 antal skador per miljon arbetade timmar.
2.2 Projektplanering
Innan start av examensarbetet fick jag arbeta med att utföra en beskrivning med syfte, mål, avgränsningar och val av metoder. Därefter utfördes en grovplanering (Bilaga 1) som blev ett stöd för fortsatt arbete.
2.3 Teoretisk referensram
För den teoretiska referensramen utfördes informationssökning på bl.a. Arbetsmiljöverkets hemsida, LKAB:s hemsida, Google Scholar, LKAB:s V@L-dokument, LKAB:s intranet, Prevents hemsida och i litteratur där fokus var mot Arbetsmiljölagen (AML) och föreskrifterna Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1) och Berg- och gruvarbete (AFS 2010:01) och LKAB:s interna regelverk. Viktigt för detta examensarbete var att tydliggöra och förklara ansvarsfördelningen mellan arbetsgivare, samordnare och arbetstagare och vad för krav som ställs vid i en samordning i en gruvverksamhet.
Sökord som användes var: Contractor, entreprenör, samordning, arbetsgivare, arbetstagare, gruvbrytning. Ordkombinationen gruvbrytning och samordning hade inte många användbara träffar. På Arbetsmiljöverkets hemsida fanns det bra information beträffande samordning, arbetsgivare och arbetstagare.
2.4 Datainsamling
För att reda olika begrepp och få kunskaper om entreprenörens situation på LKAB inplanerades det en screening-undersökning som innefattade djupintervjuer med personer med olika
befattningar t.ex. myndigheter, fackföreningar, LKAB samt arbetsgivarens representanter från entreprenörsföretagen. Det var även viktigt att ta hänsyn till entreprenören som är en
uppdragstagare som inte vill försämra sin relation till beställaren och mista framtida
arbetsuppdrag. Av detta skäl var det viktigt att den insamlade informationen inte upplevs skev och felaktig.
Med hjälp av brainstorming formades frågeformuläret till intervjuerna för personer som hade någon slags koppling till entreprenörer och gruvindustrin. De tillfrågade personerna accepterade vid tillfrågan om att bli intervjuad. De personliga intervjuerna utfördes på plats antingen hos informanten eller hos intervjuaren, i cirka två timmars pass. Intervjuaren berättade bakgrunden och syftet till intervjun. Första delen av intervjun handlade mer om bakgrundsinformation och faktainsamling, därefter blev frågorna mer specifika. Under intervjun hade informanten möjlighet att fritt utveckla sina svar och även gå ifrån den aktuella frågan. Under intervjun utförde intervjuaren kontinuerliga fältanteckningar. Efter intervjun nedtecknades
fältanteckningarna och vidareutvecklades i ett wordformulär, cirka fem timmar per intervju.
Fortsatt bearbetning utfördes på formuläret till en läsbar sammanfattning, cirka tio timmar per
4
intervju. Sammanfattningen skickades till informanten som fick frivilligt granska, kommentera och bedöma textens riktighet. Om informanten önskade behandlades svaren konfidentiellt.
Under vintern och våren 2011 utfördes sex stycken intervjuer:
En arbetsmiljöinspektör från Arbetsmiljöverket Luleå, Jan Andersson (Bilaga 2). Jan Andersson utför tillsyn i både Norrbottens och i Västerbottens gruvor. Om arbetsmiljöbrister upptäcks ställer inspektören krav på åtgärder. Inspektören är också rådgivande och ger stöd åt företag t.ex. tolkar paragrafer och lagtexter. Inspektören ger inte lösningar till
arbetsmiljöproblem utan ger vägledning och kan tipsa om en bra lösning som finns på en annan arbetsplats eller företag. Till Arbetsmiljöverket rapporteras de allvarliga tillbuden och olycksfall som har skett ute på företagen (Andersson 2011).
En ordförande i Gruv 4/IF Metall Malmberget, Tomas Nilsson (Bilaga 3). Gruv 4:an
organiserar alla LKAB:s gruvarbetare i Malmberget, cirka 800 personer. Tomas Nilsson arbetar i princip med allt som berör de anställdas förhållanden, kollektivavtal, arbetsrätt, arbetsmiljöarbete samt medverkar även i upprättandet av avtal mellan LKAB och entreprenörer (Nilsson 2011).
Ett huvudskyddsombud (HSO) under jord LKAB Malmberget, Tomas Strömberg (Bilaga 4). Tomas Strömberg verkar för både LKAB-anställda och entreprenörsanställda, samordnar gruvans skyddsombud, stödjer skyddsombuden i deras arbetsmiljöarbete, deltar i skyddsronder, pratar med folk, lyfter frågor uppåt i organisationen och upplyser företaget hur verkligheten fungerar och informerar LKAB:s produktionschefer om deras arbetsmiljöansvar (Strömberg 2011).
Ett huvudskyddsombud (HSO) under jord LKAB Kiruna, Leif Eriksson (Bilaga 4). Leif Eriksson hjälper anställda gentemot LKAB och företräder sina medlemmar och LKAB inom arbetsmiljöområdet. Han företräder även de som inte är med i facket. Dock kan de inte få rättshjälp. Han samtalar med människor, samlar intryck, är ett språkrör och sprider information från de högre nivåerna ut till verksamheten och samlar in information från golvet och tar det med upp i organisationen (Eriksson 2011).
Ett regionalt skyddsombud (RSO) ME-gruppen Malmberget, Jari Törmänen (Bilaga 5). IF Metall avdelning 1 har bildat en specifik grupp, gruventreprenadsgruppen för de entreprenörer som kallas maskinentreprenörer (ME-gruppen) där syftet är att bevaka medlemmarnas intresse som arbetar inom gruvbranschen som saknar egna fackliga klubbar och företag som är anslutna under ME-avtal (IF Metalls hemsida, 2011-09-27). Det är ME-gruppen som förhandlar och bevakar entreprenörs anställdas villkor inom ME-området (Nilsson 2011).
Jari Törmänens har ett ordinarie arbete på KÅLAB som lastare och som regionalt skyddsombud
har han verksamhetsområdet Kiruna, Svappavaara, Malmberget, Boliden och Pajala. Han är
också ett vanligt skyddsombud på LKAB:s lastningsområden i Malmberget där de huvudsakliga
arbetsuppgifterna är att lösa tvister, utföra skyddsronder, utbilda skyddsombud och vara ett
bollplank åt medlemmarna (Törmänen 2011).
5
En produktionschef TQTV LKAB, Roger Strålberg Kiruna (Bilaga 6). Roger Strålberg planerar in revisioner och utför revisioner tillsammans med sina medarbetare både internt och externt. Uppdragsgivare är Inköp på LKAB. Syftet är att kontrollera aktuella leverantörers hantering av varor och tjänster. De ledningssystem som revideras är Kvalitet ISO 9001, Miljö ISO 14001 och Arbetsmiljö OHSAS 18001. Syftet med arbetsmiljörevisioner är att granska arbetskraften som köps in av LKAB. Utför entreprenören sitt arbete på ett säkert sätt och arbetar de systematiskt med arbetsmiljöfrågor? Detta är viktigt för samordningen (Strålberg 2011).
Under vintern och våren 2011 bearbetades intervjuerna med de olika befattningarna som blev fundamentet för fortsatt arbete med att utforma intervjumall för entreprenörerna. När mallen var klar kontaktades entreprenörer från arbetsgivarens sida. Under augusti månad 2011 utfördes tre intervjuer på liknande förfaringssätt som tidigare intervjuer enligt mall för entreprenörens arbetsgivarrepresentant (Bilaga 7):
BDX Företagen AB, Arbetsledare
Porjus Entreprenad AB, Verksamhetsansvarig
Transportbolaget AB, VD Transportbolaget/Euromining
Dessa tre intervjuer och tidigare sex intervjuer blev basen för både verksamhetsbeskrivningen och nulägesbeskrivningen.
2.5 Analys
När teorierna, verksamhetsbeskrivningen och nulägesbeskrivningen färdigställts utfördes nulägesanalys. Det plockades ut viktiga punkter och brister. Det genererade en generell
sammanfattning och på bristerna utfördes en djupare analys som genererade en uppdelning i fem områden: Upphandling, avtal och investering, Samordning, Utbildning, Gruvan och
fordonstrafik och Avvikelserapportering. Inom dessa områden punktades det upp relevanta brister och slutligen gav en sammanfattning av nulägesanalysen.
2.6 Kravspecifikation och förbättringsförslag
Utifrån analysresultaten formulerades en kravspecifikation efter de brister som hade upptäckts under nulägesanalysen. Respektive faktor belystes inom varje område som kunde ha betydelse vid interaktionen mellan LKAB och entreprenör.
Det utfördes en punktvis sammanfattning på respektive område som blev basen för bearbetning av förbättringsförslagen. Med hjälp av den teoretiska referensramen genererades det
förbättringsförslag inom områdena: Upphandling, avtal och investering, Samordning, Utbildning, Gruvan och fordonstrafik och Avvikelserapportering.
2.7 Slutsatser och rekommendationer
Ur analyssammanfattningen, kravspecifikationen och förbättringsförslagen plockades det ut
rekommendationer till LKAB och till entreprenörerna.
6
2.8 Presentation och slutrapport av examensarbete
Slutrapporten utarbetades från augusti till december 2011. Bo Johansson vid LTU gav
handledning, granskade det pågående arbetet samt slutrapporten. Henrik Magnusson vid LKAB var min bollplank under arbetets utförande. Han har även läst och kommenterat slutrapporten.
Ursula Eriksson vid LKAB har utfört en granskning och kommenterat slutrapporten.
Redovisning av slutrapport utfördes på Luleå Tekniska universitet den 22 december 2011 och en
delpresentation på LKAB utfördes den 20 december. Ytterligare delpresentationer på LKAB
skall utföras, men inget datum är i dagsläget bokat.
7
3. Teoretiska referensramar
Detta kapitel beskriver de teoretiska referensramar som nyttjas i arbetet. Referensramarna utgörs främst av lagar, föreskrifter och LKAB:s interna regler. Här definieras ordet entreprenör, huvudentreprenör och underentreprenör. För att kunna utföra en analys av entreprenörens interaktion med LKAB beskrivs ansvarsfördelning mellan arbetsgivare och arbetstagare och det tydliggörs vad som gäller vid en samordning.
3.1 Vad är en entreprenör?
En entreprenör är en företagsam person, ofta i betydelsen företagsgrundare. I vidare bemärkelse används termen om en person som är drivande och arbetar hårt för att nå framgång (Wikipedia 2011). I detta examensarbete används begreppet synonymt för ett företag som anlitas av en beställare vid ett annat företag. Entreprenören skall utföra ett uppdrag, en entreprenad, på annans arbetsställe. Det är entreprenören som har huvudansvaret för den egna personalen och som ska bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete oavsett var eller vem som ansvarar för arbetsstället.
Det kan vara svårt för entreprenören med sitt arbetsgivaransvar att i tillfredsställande omfattning påverka och ta ansvar för arbetsförhållandena på andras arbetsområden där ett arbete skall utföras (Siöcrona, 2008).
Det som kännetecknar en entreprenad är att (Siöcrona, 2008):
Arbetsresultatet står beskrivet i avtalet.
Ersättningen är bestämd som en totalsumma.
Entreprenören står för arbetsledningen, håller med verktyg och material och beslutar vilka personer som ska utföra arbetet.
Entreprenören har det ekonomiska ansvaret om arbetsresultatet skulle bli misslyckad.
Entreprenören kan själv byta ut personalen och kan vid behov utöka eller dra ner arbetsstyrkan.
Det finns entreprenörer som är ensamföretagare som driver sin verksamhet under enskild firma eller som ett aktiebolag.
3.1.1 Vad är en huvudentreprenör?
En beställare ingår avtal med en entreprenör som ska utföra ett uppdrag, entreprenören äger uppdraget. Entreprenören benämns som huvudentreprenör då denna anlitar egna entreprenörer för att utföra en del av uppdraget.
3.1.2 Vad är en underentreprenör?
En underentreprenad utförs på beställning av en huvudentreprenör (HE) som anlitar egna underentreprenörer (UE) genom att ingå avtal. Detta avtal påverkar inte avtalet mellan
huvudentreprenör och beställare av uppdraget (Wikipedia 2011) under förutsättningen att detta inte regleras i avtalet mellan huvudentreprenör och beställare. Det är huvudentreprenören som har samordningsansvaret för egna anlitade entreprenörer och måste även informera
beställaren/samordningsansvarige vid eventuella förändringar av förutsättningar, t.ex. om man
byter ut underentreprenörer eller tar in nya underentreprenörer.
8
Underentreprenören kan i sin tur anlita in egna entreprenörer, under-underentreprenörer (UUE).
Underentreprenören måste informera sin samordningsansvarige som i sin tur meddelar den som har huvudsamordningen, och så vidare.
3.2 Organisationsstrukturen i ett företag
I en organisation är det viktigt att varje anställd vet vem som har ansvaret för arbetsmiljön och vem den anställde kan kontakta vid ett påpekande om risker eller brister i arbetsmiljön. Alla anställda i ett företag har olika slags skyldigheter och ansvar. Den juridiska personen (företaget) äger alltid det övergripande arbetsmiljöansvaret. Ansvaret kan delegeras ner i organisationen och den juridiska personen har ansvaret att säkerställa att dessa arbetsuppgifter utförs.
Det är arbetstagarens upplevelser över sin arbetssituation som kan ge hälsomässiga effekter och öka risken för olycksfall. Dessutom kan exponering av hälsofarliga ämnen påverka hälsan.
Grunden till ett bra arbete är att det ska finnas en överensstämmelse mellan arbetets krav och individens förutsättningar där arbetets innehåll och planering både det tekniska och det organisatoriska har en stor betydelse. Det bör även finnas möjligheter till eget ansvar och ett självständigt beslutsfattande samt eget påverkansmöjligheter inom arbetet. För att erhålla arbetstillfredsställelse bör arbetstagaren kunna se hela processen från den egna insatsen till en färdig produkt samt inse värdet av sitt arbete i organisationen. Gemenskapen med arbetskollegor är en viktig del för de allra flesta människor. Där arbetstagarens behov tillfredsställs genom att känna trygghet, gemenskap och erhållen uppskattning. En arbetstagare som arbetar ensam, och inte har kontakt med andra människor kan uppleva stress vid tanken om konsekvenserna vid ohälsa eller ett olycksfall samt ej kunna själv lösa komplicerade uppgifter eller oväntade händelser som kan uppstå under ett ensamarbete (AFS 1980:14). Många olyckor som sker i samband med individens beteende under arbetets gång, kan antingen vara oavsiktliga eller medvetna risktagningar. De oavsiktliga beteendena kan bland annat bero på stress, tidpunkt på dygnet, temperatur, monotoni och brist på kunskap. De medvetna riskerna är kopplade till individens perception och värderingar, hur individen uppfattar risken beräknad om risken är känd, kontrollerbar, frivillig eller inte och om individens beteenden ger en vinst eller förlust beroende på hur individen agerar. Individens uppfattning styrs även av vad kollegorna anser och hur chefen agerar (Morberg 2009).
Ett företag som når framgångar i sitt arbetsmiljö- och säkerhetsarbetet har personal som är medvetna om sina risker, har kunskap och vilja att åtgärda riskerna. Personalen har utrymme för att kunna påverka sin situation. Ledningen agerar när brister påpekas. Ledningen samverkar med personal och facket för att minimera riskerna, utför konstruktiv dialog om vad ett säkert beteende är och vad det innebär i den dagliga verksamheten. Det ska vara ett tryggt klimat där alla kan prata om och påminna varandra om säkert beteende och säkra arbetsmoment. Alla i
organisationen visar att alla är ansvariga för sin egen och för andras säkerhet på arbetsplatsen (Morberg 2009). Det är viktigt att inse att alla i en organisation kommer att göra fel och det är mänskligt. Det är viktigt att få arbetstagarna känna sig trygga med att rapporterar in risker, tillbud och olyckor, speciellt om de själva är orsaken. För att erhålla en hög
inrapporteringsfrekvens måste det finnas en rättvis och klanderfri kultur i organisationen. Om rapportören upplever osäkerhet och riskerar bestraffning t.ex. blir åtalad, får sämre
karriärmöjligheter, får mindre löneförhöjning, ses som illojal mot både arbetskamrater och
9
företag på grund av rapporten, kommer rapportören inte rapportera in sin iakttagelse. Då har organisationen inte lyckas med att få kunskap och därmed misslyckas med att skapa en trygg arbetsmiljö för personalen. En straffande kultur motverkar den lärande effekten (Bohgard et al 2008). I en organisation som har en god säkerhetskultur söker personalen efter kunskap och tillämpar fakta för att säkra arbetsmiljön. Det kan vara att utföra analyser av olyckor och incidenter. Alla i organisationen känner sig trygga med att rapporterar in olyckor och tillbud även om de själva har bidragit till dem. Organisationen bestraffar inte mänskliga fel om
individen inte har haft uppsåt att skada, ej varit medveten om att ett regelbrott har begåtts samt ej slarvat grovt. Kunskap, lärande, samarbete och kommunikation är fundamenten för arbetslagen som ska arbeta med ett kontinuerligt förbättringsarbete samt självständigt styra arbetsprocessen (Bohgard et al. 2008). För att uppnå en god arbetsmiljö måste företagen arbeta systematiskt, tillämpa arbetet i den dagliga verksamheten med inriktning mot individernas beteenden och attityder. Diskutera, observera och dokumentera både säkra och riskfyllda beteenden och med detta bidra till en god säkerhetskultur (Morberg 2009).
3.2.1 Lagar och föreskrifter
Sveriges Riksdag är det beslutande organ som fastställer Sveriges grundläggande regler bland annat Arbetsmiljölagen som är en ramlag vars syfte är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt även i övrigt erhålla en god arbetsmiljö. Arbetsmiljölagen innefattar allt slags arbete och gäller när en arbetstagare är anställd hos en arbetsgivare (juridisk eller fysisk person) och arbetstagaren får en lön för utfört arbete (Nationalencyklopedin 2011). Lagar och föreskrifter är till för att ska skapa sunda, säkra och utvecklande arbetsmiljöer (Arbetsmiljöverket 2011). Det är Arbetsmiljöverket som är tillsynsmyndigheten för arbetstagarnas arbetsmiljö, och som ska kontrollera att Arbetsmiljölagen och föreskrifter följs (Arbetsmiljöverket 2011). Dessa är juridiskt tvingande, men det finns allmänna råd som inte är tvingande men har ett förtydligande där enskilda paragrafer kommenteras.
Både Arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets aktuella föreskrifter samt företagets interna regler ska finnas tillgängliga på arbetsplatsen (Arbetsmiljöverket, 2009a).
3.2.2 Arbetsgivarens ansvar
För att skapa goda arbetsförhållanden med en god arbetsmiljö är det av stor betydelse att det finns ett ömsesidigt samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare. När flera arbetsgivare verkar på samma arbetsställe måste det finnas en väl fungerande samordning där arbetsgivarna verkar för att säkerställa arbetsmiljön för alla arbetstagare. Det finns ingen skillnad på kravnivå när det gäller arbetsmiljö och företagets ekonomiska situation då kostnaderna för arbetsmiljön är en del av produktionskostnaderna och dessa kostnader måste alltid tas i beaktning. Man måste alltid väga kostnaden för en arbetsmiljöåtgärd mot den förbättring i arbetsmiljön den kan skapa samt göra en rimlighetsbedömning (AML 2011 kommentarer till kap 3).
Det är arbetsgivaren och den högsta ledningen som har det yttersta ansvaret för de anställda. På arbetsplatsen är det chefen som ska säkerställa att arbetsmiljön är god och ska utföra ett
systematiskt arbetsmiljöarbete på arbetsplatsen. Arbetsgivaren ska planera och utforma
arbetsmiljön så att man förebygger risker för ohälsa och samt reducera monotona och belastande
arbeten. Chefen ska tydligt fördela arbetsuppgifter gällande arbetsmiljön. De personer som får
10
tilldelat arbetsmiljöuppgifter ska ha tillräckliga befogenheter, resurser och kunskaper för att kunna genomföra sitt uppdrag. Arbetsgivaren ska försäkra sig om att personerna samarbetar.
Medarbetarna ska även vid frågor veta vem de kan kontakta. Arbetsgivaren ska vid behov utbilda eller träna individer om arbetsuppgifterna är särskilt riskfyllda. Arbetsgivaren ska också ta
hänsyn till varje enskild arbetstagares förutsättningar för ett arbete och anpassa
arbetsförhållandena eller vidta annan lämplig åtgärd. Det ska även finnas en organiserad verksamhet för arbetsanpassning och rehabilitering (Arbetsmiljöverket 2011b).
Arbetsmiljön för människor ska vara tillfredsställande och anpassad för varje individs
förutsättningar. Det kan gälla möjlighet för medverkan, social kontakt, samarbete, sammanhang, variation, personlig och yrkesmässig utveckling och yrkesmässigt ansvar. De arbetshygieniska förhållandena ska också vara tillfredsställande. Det ska finnas betryggande skyddsåtgärder mot olycksfall och ohälsa. Om betryggande skyddsåtgärder inte kan uppnås ska arbetsgivaren erbjuda personlig skyddsutrustning och utreda orsakerna till olycksfall och ohälsa. Arbetsgivaren ska se till att arbetstagaren använder skyddsutrustningen. Arbetsgivaren ska bruka ett kontrollsystem och ingripa när arbetstagaren inte uppfyller sina åtaganden. Arbetsgivaren behöver emellertid inte kontinuerligt övervaka sina arbetstagare (AML 2011).
Arbetsledaren har en viktig roll där verksamhetens mål skall uppnås och bidra till en god arbetsmiljö med kommunikation och kontakt med människor. Arbetsledaren ska planera, samordna och ge instruktioner (AFS 1980:14).
3.2.3 Arbetstagarens ansvar
För att undvika och förebygga ohälsa, olycksfall eller onödig tröttande fysiska belastningar ska arbetstagaren följa arbetsgivarens instruktioner. Det kan handla om rutiner för säkerhet, hur man undviker hälsofarliga eller onödigt tröttande fysiska belastningar i arbetet och hur olika
arbetshjälpmedel och maskiner fungerar och används. Arbetstagaren är skyldig att använda skyddsutrustning som arbetsgivaren erbjuder. Arbetstagaren ska följa angivna föreskrifter samt nyttja skyddsanordningar och iaktta försiktighet. Arbetstagaren ska medverka i
arbetsmiljöarbetet, delta i genomförandet av de åtgärder som behövs för att åstadkomma en god arbetsmiljö. Om arbetstagare bedömer att en arbetsuppgift kan medföra belastning skall
arbetsgivaren underrättas om detta. Det är viktigt att arbetstagaren tar ansvar och bidrar till ett arbetsklimat med öppenhet och gott kamratskap (Arbetsmiljöverket 2011c).
Enligt AML företräder skyddsombuden arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor på det egna företaget.
Skyddsombudet har inte ett arbetsmiljöansvar och har inte befogenheter att företräda
entreprenörens arbetstagare som arbetar på skyddsombudets företag. Entreprenörens anställda
har egna skyddsombud som har rätt att utöva skyddsombudsarbete på det gemensamma
arbetsstället som en annan arbetsgivare råder över. Dock har skyddsombudet rätt att kräva
besked av arbetsgivaren, att kräva ingripande av Arbetsmiljöverket eller att stoppa arbetet. Om
chefen inte har befogenhet att rätta till en brist i arbetsmiljön skall chefen anmäla bristen till sin
överordnade chef. Arbetstagaren kan avbryta sitt arbete och skyddsombudet har befogenheter att
stoppa arbetet.
11
3.2.4 Sammanfattning ansvarsfördelningen mellan arbetsgivare och arbetstagare Det är arbetsgivaren som har huvudansvaret. Både arbetsgivare och arbetstagare ska samverka med varandra. Samverkan kan ske via arbetsledning för det löpande arbetet, i skyddskommitté samt mellan arbetsledning och skyddsombud (AML 2011). Se sammanfattning tabell 1.
Tabell 1. Sammanfattning ansvarsfördelningen arbetsgivare respektive arbetstagare.
Arbetsgivarens ansvar Arbetstagarens ansvar
Har huvudansvaret, har ett arbetsmiljöansvar.
Samverkan, kommunikation och dialog med arbetstagare.
Samordningsansvar inom den egna verksamheten.
Vidta åtgärder för att hindra olycksfall och ohälsa genom att utföra riskbedömningar, utreda ohälsa, olycksfall och allvarliga tillbud.
Genomföra och kontroller åtgärder.
Fördela arbetsmiljöuppgifter.
Utföra ett dagligt systematiskt arbete, planera och kontrollera verksamheten.
Dokumentera, upprätta handlingsplaner.
Fördela arbetsuppgifter inom arbetsmiljö och ge resurser, befogenheter och kunskaper.
Säkerställa samarbetet och tydliggöra vem som är kontaktperson.
Ge arbetstagaren god kännedom om
arbetsförhållanden, upplysa om vilka risker som finns kopplade till arbetet.
Utbilda eller träna personal vid riskfyllda arbetsmoment.
Intyga att arbetstagaren har nödvändig utbildning och kunskap för att förebygga riskerna i arbetet.
Organiserad arbetsanpassnings- och
rehabiliteringsverksamhet. Anlita vid behov företagshälsovård.
Samverka med arbetsgivaren.
Medverka i arbetsmiljöarbetet.
Delta i genomförandet av åtgärder som frambringar god arbetsmiljö.
Följa angivna föreskrifter, regler och instruktioner.
Använda skyddsanordningar och personlig skyddsutrustning.
Iaktta försiktighet.
Kontakta sin arbetsgivare om arbetsuppgift är en belastning.
Underrätta arbetsgivaren eller
skyddsombud då arbetet kan medföra direkt fara för liv och hälsa.
Ansvarar och bidrar till ett bra
arbetsklimat, öppenhet och kamratskap.
12
3.3 Samordningsansvaret
Om två eller fler arbetsgivare samtidigt verkar på ett gemensamt arbetsställe kan särskilda risker uppstå och arbetsgivaransvaret är inte tillräckligt tydligt då det finns flera arbetsgivare eller företag som bedriver verksamhet. Dock måste uppdragstagaren (entreprenören) säkerställa arbetsmiljön för sina arbetstagare då denna har ett arbetsgivaransvar med hjälp av kontraktet som upprättas med beställaren (AML). Arbetstagarna kan dessutom vara omedvetna om de risker som genereras från andras verksamheter. För att inte utsätta anställda i en annan verksamhet för risker krävs det samråd och samarbete mellan de olika arbetsgivarna och med den
samordningsansvarige. Det går inte att överlåta en del av samordningsansvaret utan ansvaret ligger på den som råder på arbetsstället. Men det totala samordningsansvaret kan överlåtas till ett företag eller arbetsgivare som bedriver verksamhet på det aktuella och gemensamma arbetsstället och det är Arbetsmiljöverket som kan bestämma vem som ska ha detta ansvar. Vanligtvis är det den som råder över arbetsstället som har ansvaret att samordna arbetsmiljöfrågorna då den har vetskap om vilka risker som kan uppstå på området (Arbetsmiljöverket 2009a).
”Det är viktigt att samordningsansvarige informerar och samordnar entreprenörerna som verkar på det gemensamma arbetsstället då entreprenörer vanligtvis ej har kunskap om varandras arbeten” (Arbetsmiljöverket 2009a).
Respektive arbetsgivare är skyldig att förebygga risker för ohälsa eller olycksfall som kan orsakas av den egna verksamhet för personal som arbetar på arbetsområdet. Det gäller både egen personal och övrig personal som har annan arbetsgivare (Arbetsmiljöverket 2009a). Men
arbetsgivaransvaret räcker inte på arbetsställen där flera arbetsgivare eller andra företag driver verksamhet på ett gemensamt arbetsställe (AML 2011). För att säkra arbetsmiljön ska
arbetsgivarna samarbeta, belysa de särskilda riskerna som uppstår och ordna säkra
arbetsförhållanden. Varje arbetsgivare har kvar sitt ansvar mot sin egen personal (Jakobsson 2006).
3.3.1 Arbetsmiljölagen ett verktyg för att samordna arbetsmiljöfrågorna Det är entreprenören som har arbetsmiljöansvaret mot sina anställda och måste se till att
kontraktet med beställaren ger tillräckliga möjligheter till en god arbetsmiljö. Beställaren har inte ett arbetsmiljöansvar, men det finns undantag där en entreprenör kan anses som, så kallade beroende uppdragstagare och dessa betraktas som arbetstagare (AML 2011). I Arbetsmiljölagen finns det flera icke branschspecifika paragrafer som berättar vad som gäller vid samordning av flera arbetsgivare på ett gemensamt arbetsställe.
Om ett fast driftsställe är gemensamt arbetsställe för flera verksamheter får den som råder över
arbetsstället ansvaret för att samordna arbetsmiljöfrågorna (Kap3 7d § i AML 2011). Den
ansvarige skall utföra specifika arbetsuppgifter enligt AML Kap 3. 7 e §, för att åstadkomma
goda skyddsförhållanden för alla enligt AML Kap 3. 7 f §, ge anvisningar gällande samordningen
till övriga arbetsgivare enligt AML Kap 3. 7 g § och upprätta skyddsanordningar som förebygger
ohälsa och olycksfall enligt AML Kap 3. 12 §. Den ansvarige har även ett skyddsansvar vid
upplåtelse av utrymme under jord enligt AML Kap 3. 13 §. De olika arbetsgivarna ska samråda,
verka för goda skyddsförhållanden och följa samordnarens anvisningar enligt AML Kap 3. 7g §.
13
Samordningsansvaret omfattar de risker som är kopplade till att flera företag arbetar samtidigt på ett arbetsställe (AML 2011). Om flera aktörer bedriver verksamhet samtidigt eller är tidsmässig anslutna till varandra på ett gemensamt arbetsställe, ska de samråda och gemensamt verka för att skapa betryggande skyddsförhållanden. Varje enskild aktör ska se till att den egna verksamheten och anordningar inte medför några risker för de personer som verkar på det gemensamma
arbetsstället. De personer som bedriver verksamhet eller arbetar på det gemensamma arbetsstället ska följa anvisningar från samordningsansvarig för arbetsmiljöfrågorna. För vissa fall har den som upplåter ett utrymme under jord för arbete eller personalutrymme ett skyddsansvar och om det finns missförhållanden i skyddshänseende kan Arbetsmiljöverket meddela förbud med hjälp av Arbetsmiljölagen.
Enligt Arbetsmiljölagen har arbetsgivaren det yttersta ansvaret för arbetsmiljön och ska stimulera samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Arbetsmiljölagen reglerar inte förhållandet mellan beställaren av ett arbete och en självständig entreprenör.
3.3.2 Systematiskt arbetsmiljöarbete
För att erhålla en god arbetsmiljö ska arbetsgivaren utföra ett systematiskt arbetsmiljöarbete och arbeta efter föreskriften Systematiskt arbetsmiljöarbete, AFS 2001:1. Arbetsgivaren ska hantera arbetsmiljöarbetet, planering, styrning och kontroll, som en naturlig del i den dagliga
verksamheten. Det skall omfatta alla fysiska, psykologiska och sociala förhållanden som har betydelse för arbetsmiljön. Där kommentaren till 3 § lyder:
”Det är dock viktigt att arbetsmiljöfrågorna får tillräcklig uppmärksamhet och utrymme även vid en samordning” (AFS 2001:1).
3.3.3 Arbetsuppgifter vid en samordning
Det är beställaren som har samordningsansvaret och utser en person som praktiskt kan sköta samordningsfrågorna (AML 2011). Entreprenören måste förhandla med beställaren och säkerställa att kontraktet ger tillräckliga möjligheter för en god arbetsmiljö. För att undvika tveksamheter är det viktigt att i avtalen mellan beställaren och entreprenören tydliggöra vad som gäller. Om entreprenören är helt beroende av sin uppdragsgivare får uppdragsgivaren enligt praxis ett arbetsgivaransvar för entreprenören (Jakobsson 2006).
Den samordningsansvarige på arbetsstället ska arbeta förebyggande med de risker som är gemensamma på arbetsstället. Samordningsuppgifter som kan ingå är att finna en passande organisation som i samverkan kan hantera arbetsmiljöfrågor, utföra tidsplanering som ska förebygga ohälsa och olycksfall då det pågår olika verksamheter, samordna och delge riskanalyser, inrätta allmänna skyddsregler, klargör ansvaret för de speciella
skyddsanordningarna som krävas till det specifika arbetet, anordna och underhålla allmänna skyddsanordningar kontrollera att skyddsanordningar installeras och underhålls, inrätta
nödvändiga personalutrymmen och sanitära anordningar. På det gemensamma arbetsområdet ska
det finnas anslag som anger vem som har samordningsansvaret (Jakobsson 2006).
14 Skyldigheter
Den samordningsansvariges är skyldig att samordna risker som är direkt kopplade till att flera företag som verkar på det gemensamma arbetsstället. Entreprenörsföretagen är skyldiga att följa det samordningsansvariga företagets anvisningar. De risker som berör endast den egna
personalen inom ett av företagen hanteras internt av företaget själva då det är en fråga som gäller arbetsgivaren och dennes anställda. Arbetsgivaren är inte skyldig att vidta åtgärder för att
förbättra arbetsmiljön för personal från andra företag (AML 2011).
15
3.3.4 Sammanfattning av ansvarsfördelning vid en samordning
Nedan presenteras en sammanfattning gällande ansvarsfördelningen mellan arbetsgivare, arbetstagare, entreprenörsansvar och samordningsansvar.
Arbetsgivarens ansvar:
Arbetsmiljöansvar.
Samverkan med arbetstagare, dialog och information.
Förebygga ohälsa.
Säkerställa arbetet.
Arbetstagarens kännedom om arbetsförhållanden, utbildning.
Arbetsanpassning och rehabilitering.
Verkställa åtgärder, erbjuda personlig skyddsutrustning.
Utreda orsakerna till ohälsa.
Utföra riskbedömningar.
Arbetstagarens ansvar:
Samverka med arbetsgivaren och medverka i arbetsmiljöarbetet.
Följa gällande regler och anvisningar.
Använda skyddsutrustning och skyddsanordningar.
Utöva aktsamhet och rapportera brister i arbetsmiljön.
Bidra till ett bra arbetsklimat.
Entreprenörsansvaret:
Har ett arbetsgivaransvar för egen personal och ska säkerställa arbetsmiljön med hjälp av avtal och kontrakt och utföra arbetsledning.
Samverkan med samordningsansvarige och andra arbetsgivare på det gemensamma arbetsområdet.
Ej utsätta andra för risker.
Delge och motta riskbedömningar från samordningsansvarige.
Rapportera in avvikelser: risker, tillbud och olycksfall.
Verka för en god arbetsmiljö och en god kommunikation.
Samordningsansvarig:
Säkerställa arbetsmiljön genom att upprätta tydliga avtal och samordna arbetsgivarna.
Samordna och delge risker.
Informera.
Utföra tidsplanering, inrätta skyddsregler, upprätta samordningsdokument, inrätta olika slags personalutrymmen och kontrollera skyddsanordningar.
Namnge och informera vem som har samordningsansvaret,
Skapa ett forum för samverkan och dialog med arbetsgivarna.
16
3.4 Gruvindustrin och entreprenörer
Det förekommer alla slags typer av allmänna risker i en tung industri. Det finns även specifika risker som endast förekommer i gruvmiljö (Morberg 2009). I en underjordsgruva förekommer det olika slags arbeten som genererar olika slags risker. Riskfaktorer som kan påverka
människans hälsa och välmående både på akut och på längre sikt för personal som arbetar och vistas under jord är t.ex. buller, belysning, vibrationer, damm, gaser, vattenlås
1, dolor
2, drag, fukt, mörker, trafiken, fall, trånga utrymmen, kemiska hälsorisker, brand, fallande sten
3och smällberg
4. Det är mer vanligt att nyanställda är inblandade i olyckor som inträffar den första timmen, dagen eller veckan på det nya arbetet (Jakobsson 2006).
I gruvindustrin är det vanligt förekommande att flera entreprenörer arbetar inom samma arbetsområde (Prevent 2011a). Entreprenörerna kan ha korta eller långa arbetsuppdrag upp till flera år (Morberg 2009). Ju fler entreprenörsföretag som arbetar på samma arbetsområde desto större risk för olyckshändelser (Prevent 2011a). Säkerheten för entreprenörens personal är lika viktig och ska behandlas lika som för gruvbolagets personal (Morberg 2009).
Gaser är ett problem för entreprenörer (Andersson 2011, Strömberg 2011). Sämst luft kan
förekomma vid lastning och bergtransport när berget tas om hand. De vanligaste olycksfallen och tillbuden för entreprenörer under jord kan vara när berglastare utsätts i någon form av kemisk risk t.ex. skjutgaser
5eller dålig luftkvalitet (Andersson 2011).
För att kontrollera och förebygga olyckor och skador i gruvverksamheten används verktyget statistik. Det är ett tiotal gruv- och mineralföretag i Sverige som frivilligt rapporterar in statistik på arbetsskador och sjukfrånvaro till SveMin. Gruvföretaget uppskattar entreprenörens arbetade timmar och vidarebefordrar entreprenörsföretagets rapporter på olycksfall och
olycksfallsfrekvens. SveMin sammanfattar företagens data till en årlig rapport: Arbetsskador och sjukfrånvaro inom gruv- och mineralindustrin. Statistiken omfattar alla anställda, både arbetare och tjänstemän exklusive entreprenörer.
”Antalet olycksfall och olycksfallsfrekvensen för entreprenadföretagen bygger på de olycksfall som rapporterats från entreprenadföretagen till respektive gruvföretag där även entreprenörernas arbetstimmar har uppskattats . Statistiken är inte representativ för alla företag i näringslivet utan är endast giltig för de företag som deltar i SveMin:s forum ” (SveMin, 2010).
1 Vattenlås uppstår när vatten ansamlas i schakt eller bergrum på grund av otillräcklig dräneringen. Till slut kan
”proppen/ansamlingen” brista och ett okontrollerat flöde uppstår ut i orten (AFS 2010:1).
2 Dola är ett odetonerat sprängmedel som finns kvar i bergmassan. När lastmaskinskopan penetrerar bergmassan finns det risk att sprängmedel detoneras på grund av kombinationen friktionen och skoptrycket (Rantakyrö 2011).
3 Fallande sten räknas som sten, betong eller bergparti som okontrollerat lossnat från bergytan (Rantakyrö 2011).
4 Smällberg ingår i kategorin fallande sten kan uppstå där berget är hårt men sprött. Ofta kan det uppstå direkt efter lastning p.g.a. spänningsomvandlingar runt orten (Rantakyrö 2011).
5 Skjutgaser är biprodukter efter en detonerad sprängning i gruvproduktionen.
17
I den svenska officiella statistiken har antalet yrkesskador och gruvolyckor minskat i
gruvnäringen under de senaste åren. Olycksfallsfrekvensen har minskat från 170-180 stycken miljoner arbetade timmar på 1950-talet till 10,0 miljoner stycken arbetade timmar år 2009.
Anledningen att olycksfallsfrekvensen har minskats under flera årtionden är att företagen har utfört tekniska förbättringar som har minskat riskerna med gruvarbetet och en användning av ett systematiskt arbetsmiljöarbete.
Det saknas en officiell och tydlig redovisning av gruvolyckor där entreprenörer är inblandade (SveMin, 2010). Statistik kan hittas under entreprenörens specifika branschorganisation t.ex.
byggnads-, tillverknings- och transportbranschen. En undersökning tyder på att den officiella statistiken inte återspeglar det verkliga riskförhållandet vid förekomst och mönster vad gäller yrkesolyckor hos entreprenörer i gruvbranschen vid en jämförelse mot gruvbolagets egen personal. Forskningsresultatet indikerar dessutom att det uppstår en mer frekvent och fler allvarliga skador hos entreprenörer och påstår också att entreprenörer utför en annan typ av arbetsuppgifter och arbetar under andra förutsättningar jämfört med gruvbolagets egen personal (Blank et al., 1995).
”Den ökade risken för skador och olyckor för entreprenörer kan kopplas mot arbetets art, typ av arbetsuppgifter samt brist på kompetens” (Blank et al., 1995).
Enligt SveMin:s rapport utförde entreprenörerna cirka elva procent av allt arbete inom gruv- och mineralbranschen år 2009 (SveMin 2010). År 2010 uppskattades att entreprenörerna utförde cirka fjorton procent (SveMin 2011). Dessa uppgifter innehåller felkällor då antalet arbetade timmar uppskattas av gruvföretagen (SveMin 2010). SveMin tror också att entreprenörerna har blivit bättre på att rapportera in inträffade olyckor och tillbud till sina gruvföretag sen starten år 2004.
Tabell 2. Sammanfattning olycksfall för gruvföretagets anställda och entreprenörer (SveMin 2010 och 2011).
Olycksfallsfrekvens
3)Antal olycksfall Antal dödsfall 2010 2009
4)2008 2010 2009
4)2008 2010 2009
4)2008
Gruvor
1)11,9 10,0 10,6 119 90 110 0 1 0
Entreprenörer
2)34,5 39,1 28,1 58 46 57 2 0 1
1)
SveMin:s medlemsföretag
2)
Entreprenörer som verkar inom SveMin:s medlemsföretag inom gruvindustrin
3)
Olycksfallsfrekvensen beräknas som antalet olycksfall per en miljon arbetstimme
4)
Lågkonjunktur hösten 2009
Vid jämförelse mellan olycksfallsfrekvensen hos gruvföretagets anställda och entreprenörer i
tabell 2 visar att entreprenörerna har en klart högre olycksfallsfrekvens. Det finns även risker för
dödsfall hos både gruvföretag och entreprenörer.
18 3.4.1 Att förebygga ohälsa och olycksfall
För att kunna minska antalet olycksfall måste företagen förändra sitt synsätt gällande arbetsmiljöfrågor och fokusera på att arbeta med attityder, beteenden, ledarskap och
organisationsfrågor. Det kan gälla hantering av avvikelserapportering inom hälsa, miljö och säkerhetsområdet där syftet är att företagen ska upptäcka och åtgärda riskerna innan tillbud och olycksfall inträffar. Flera företag certifierar även sitt arbetsmiljöarbete (SveMin, 2010).
Introduktionen för nya arbetstagare är ett viktigt moment som ger den nyanställde kunskaper och korrekt information om företaget, kollegor, arbetsmiljöförhållanden, arbetsuppgifterna, rutiner och hur man ska hantera eventuella risker i arbetsmiljön. En god introduktion förebygger ohälsa och olycksfall. Den anställde måste få skälig tid att lära sig arbetet och rutinerna och få insikt om arbetsgivarens förväntningar och få möjlighet att kunna ställa frågor. Nedskriven information blir ett bra stöd för den nyanställde och kan läsas igenom vid ett senare tillfälle (Jakobsson 2006).
Det är positivt om skyddsombudet deltar vid introduktionen (AFS 1980:14).
Arbetstagaren har behov av att personligen erhålla information och kunskap om sin miljö, det kan gälla både i arbetsgruppen och i arbetssituationen. Arbetstagaren måste få kunna sätta sin egen roll och gruppens arbetsinsats i ett större sammanhang och arbetstagaren bör få
återkoppling och erhålla insikter att det finns ett värde i det utförda arbetet (AFS 1980:14).
Enligt AFS 2010:1:
Personalen ska ha tillräcklig kunskap om bland annat utrymning, farligt område, lokala trafik- och arbetsmiljöregler och fallande sten.
Operatörer av maskiner och fordon som utför berg- och gruvarbete ska vara utbildade och utbildningen ska vara dokumenterad.
I gruvan skall kommunikation med andra människor hållas regelbundet, antingen personlig kontakt eller via trådlös kommunikation.
3.4.2 Samordningskraven i gruvindustrin
I gruvindustrin är det gruvbolaget som har samordningsansvaret då bolaget är uppdragsgivaren eller beställaren. Syftet är att samordna flera olika kategorier av verksamheter som arbetar på samma arbetsområde utan att de ska orsaka risker för varandra. Fokus ligger på de
arbetsmiljöaspekter som uppkommer när olika funktioner arbetar på ett gemensamt arbetsställe (Prevent 2011a). En vanlig uppgift för entreprenörer är transporter av olika slag under jord och med detta verkar både entreprenörens personal och gruvbolagets personal på samma område. För att stödja en god trafikmiljö är det viktigt att gruvbolagets personal följer trafikreglerna och visar sig vara ett gott föredöme för både entreprenörer och nyanställda (Morberg 2009).
Berg- och gruvarbete (AFS 2010:01)
Syftet med föreskriften Berg- och gruvarbete (AFS 2010:01) är att förebygga ohälsa och
olycksfall vid specifikt berg- och gruvarbete och föreskriften gäller inte arbete i färdigställda och
inredda bergrum och berganläggningar. Enligt 52 § är den som är samordningsansvarig enligt 3
kap. 7 d § arbetsmiljölagen på ett arbetsställe som ska upprätta ett särskilt dokument och som
anger målen för samordningen samt de åtgärder och metoder som används. Överträdelse av
denna bestämmelse kan medföra böter. Det kan gälla t.ex. lokala skyddsföreskrifter,
19
utrymningsvägar, brandskydd eller andra säkerhetsaspekter som är gemensamma för
arbetsstället. Samordningen befriar inte de enskilda arbetsgivarna från deras arbetsgivaransvar Uppgifter vid en samordning
Gruvbolaget ska informera entreprenören bland annat om vilka risker som finns på
arbetsområdet. Gruvbolaget ska säkerställa att det vid behov finns skyddsanordningar. Innan ett arbete påbörjas ska samordningsansvarige gå igenom företagets rutiner och regler med
entreprenören. Entreprenörsföretaget ansvarar att rutiner och reglerna följs och har skyldighet att rapporter in alla observerade risker, tillbud och olycksfall som har uppstått på gruvbolagets arbetsområde. Detta för att säkra arbetsmiljön för all personal, både entreprenörer och
gruvbolagets personal. Det är viktigt med en god kommunikation mellan båda parter (Morberg 2009).
3.4.3 Sammanfattning ansvarsfördelningen mellan gruvbolag och entreprenör Syftet med en samordning är att förebygga ohälsa för arbetstagarna. I tabell 3 nedan
sammanfattas ansvarsfördelningen mellan gruvbolaget, som har samordningsansvaret och entreprenören som har sitt arbetsgivaransvar för sin personal.
Tabell 3. Sammanfattning ansvarsfördelningen mellan gruvbolag och entreprenör.
Att förebygga ohälsa i gruvbranschen Samordningsansvarige Entreprenören
Grunden är AML, AFS 2001:1 och AFS 2010:1 Inrätta forum för samverkan med olika
arbetsgivare på gemensamma arbetsområden.
Har arbetsgivaransvaret för egen person och anlitade underentreprenörer.
Upprätta avtal och skyddsregler. Vid upphandlingar säkerställa arbetsmiljön för egen personal både arbetstagare och
underentreprenörer.
Namngivna kontaktpersoner. Ej utsätta andra aktörer för risker.
Säkerställa riskinformationen med ett riskhanteringssystem för att delge och erhålla riskbedömningar.
Utföra riskbedömningar, bedöma om risken kan påverka andra i verksamheten. Delge och ta del av relevanta riskbedömningar.
Inrätta personalutrymmen för entreprenörens verksamhet.
Informera om risker till arbetstagare och underentreprenörer.
Utföra tidsplanering och ge information. Ansvarar att reglerna efterlevs.
Utföra åtgärder. Delge avvikelserapporteringar: risker, tillbud och
olycksfall.
20
4. Verksamhetsbeskrivning LKAB
I detta kapitel redovisas LKAB:s samordningsarbete och arbetsmiljöarbete för att säkerställa arbetsmiljön. Kapitlet beskriver även underjordsverksamheten som innefattar bergtransporter och ger exempel på entreprenörer som verkar på LKAB:s område med huvudsysslan
bergtransporter.
LKAB är en högteknologisk mineralkoncern med cirka 4100 medarbetare inom 200 olika slags yrken som bryter och förädlar järnmalm till olika slag av mineralprodukter. I dag sker brytning i två underjordsgruvor i Malmberget och i Kiruna (figur 1). I Svappavaaraområdet pågår det brytning i dagbrott.
Figur 1. LKAB:s järnmalmsverksamhet i Malmfältet som startades år 1890 (Insidan 2011).
