Å TERBRUKSMATERIAL I FÖRSKOLAN
- ATT ARBETA MOT EN HÅLLBAR UTVECKLING
Grundnivå Pedagogiskt arbete Sara Hagström Sofia Ohlsson 2020-FÖRSK-G85 2020FÖRSK-G8-5
Program: Förskollärarutbildning för pedagogiskt verksamma 210 hp
Svensk titel: Återbruksmaterial i förskolan - att arbeta mot en Hållbar utveckling
Engelsk titel: Recycling material in preschool - to work towards Sustainable development Utgivningsår: 2020
Författare: Sara Hagström och Sofia Ohlsson Handledare: Anita Eriksson
Examinator: Mikael Jensen
Nyckelord: Återbruksmaterial, Hållbar utveckling, Förskollärare, Reggio Emilia, Postmodernt perspektiv
___________________________________________________________________________
Sammanfattning Inledning
Det här examensarbetet är en kvalitativ undersökning av hur förskollärare beskriver sitt arbetssätt med hållbar utveckling genom ett användande av återbruksmaterial inom förskolan. Idén med studien är att visa på hur teori och det praktiska arbetet med återbruksmaterial i förskolan kan skapa nya kreativa vägar och problemlösningar för barnen i deras lärande till kunskap mot en hållbar utveckling.
Syfte
Syftet är att undersöka hur förskollärare i Reggio Emilia-inspirerade verksamheter, beskriver sitt arbete med hållbar utveckling genom ett användande av återbruksmaterial.
Metod
Vår undersökning är gjord efter en kvalitativ metod, med fem intervjuer av förskollärare som informanter. Intervjuerna utfördes genom ett bekvämlighetsurval då förskolor och återanvändningscenter med Reggio Emilia-inspirerad verksamheter låg i närområdet.
Datainsamlingen av den här studien är transkriberad, analyserad och tematiserad i olika delar.
Resultat
De resultat som framkommer visar på betydelsen av hur förskollärare i sitt arbete med hållbar utveckling via användandet av återbruksmaterial, skapar nya kreativa vägar till kunskap. Resultatet visar på ett arbetssätt som blir ett djuplärande för barnet, genom att lyfta fram ett identiskt återbruksmaterial i flera lärprocesser, men med olika synsätt och perspektiv.
Två faktorer som påverkar arbetet mot hållbar utveckling genom återbruk är förskollärarnas förhållningssätt i barnets lärprocess samt den förebild förskolläraren är i användandet och värderandet av materialet.
Innehållsförteckning
1. Inledning 1
1.1 Syfte 2
1.2 Begreppsförklaring 2
2. Bakgrund 3
2.1 Förskolans roll mot en hållbar utveckling 3
2.2 Hållbar utveckling 3
2.3 Förskollärarens förhållningssätt 4
2.4 Tidigare forskning om återbruksmaterial i förskolan 5
2.5 Reggio Emilia och hållbar utveckling 6
3. Teoretisk ram 8
3.1 Postmodernt perspektiv 8
3.1.1 Diskurs 8
3.2 Sociokulturell perspektiv - den proximala utvecklingszonen 9
4. Metod 10
4.1 Metodval 10
4.2 Intervju 10
4.3 Urval 10
4.4 Genomförandet 11
4.5 Etik 11
4.6 Reliabilitet och validitet 12
4.7 Analys/bearbetning 13
5. Resultat 14
5.1 Hållbar utveckling genom förskollärarnas perspektiv 14
5.2 Förskollärarnas förhållningssätt och introduktion av återbruksmaterial 15
5.3 Användandet av återbruksmaterial i förskolan 16
6. Diskussion 19
6.1 Hållbar utveckling genom förskollärarnas perspektiv med
användandet av återbruksmaterial 19
6.1.1 Förskollärares perspektiv på hållbar utveckling 19
6.1.2 Konsumtion 20
6.1.3 Grunden läggs i förskolan, till ett perspektiv på möjligheter
till hållbar utveckling 20
6.2 Förskollärarnas förhållningssätt och introduktion i arbetet med hållbar
utveckling i användandet av återbruksmaterial 21
6.2.1 Förhållningssätten - Förebild och nyfikenhet i samspel 21
6.2.2 Vikten av introduktion av materialet 22
6.3 Användandet av återbruksmaterial i förskolan 22
6.3.1 Kreativitet 22 6.3.2 En lärprocess till en hållbar utveckling med återbruksmaterial 22
6.4 Metoddiskussion 23
6.5 Didaktiska konsekvenser 24
6.6 Fortsatt forskning 25
Referenser Bilaga 1
Informationsbrev Bilaga 2
Intervjufrågor
1
1. Inledning
Att arbeta för hållbar utveckling genom att återanvända material är ett aktuellt område både i ett större perspektiv och inom förskolan och därför vill vi undersöka hur förskollärare arbetar inom det här området.
Ett antal organisationer och styrdokument är involverade i arbetet mot en hållbar utveckling, bland annat Förenta nationerna [FN] (2018) och förskolans egna styrdokument, Läroplan för förskolan (Lpfö 18, 2018). FN- förbundet (2018) tar upp Agenda 2030 som innehåller 17 globala mål för hållbar utveckling. Läroplan för förskolan (Lpfö 18, 2018, s.9) beskriver att ett av förskolans uppdrag är att bedriva undervisning inom ämnet hållbar utveckling, vilket innefattar både den ekologiska, den ekonomiska och den sociala delen.
I Reggio Emilia i norra Italien (Reggio Emilia Institutet, 2020) har arbetet med återbruksmaterial pågått på förskolorna sedan många år tillbaka. Återanvändnings centret ReMida i Reggio Emilia- filosofin etablerades 1996. De fokuserar på hållbarhet, kreativitet, tillsammans med alla förskolor i Reggio Emilia. Centret tar emot spill-och restmaterial som företag annars skulle kassera. I syfte att skapa en förförståelse och ett lärande för en hållbar framtid tillsammans med både barn och pedagoger.
I Eriksson Bergströms avhandling (2013, s.184) framhävs relevansen av utformning av miljön och val av material. Valen påverkar och formar barnet genom de förutsättningar, intryck och möjligheter som ges under dess uppväxt, för att därigenom få en grundläggande kunskap och en strävan mot ett mer hållbart samhälle och en djupare miljömedvetenhet. Odegard (2015, s.78-79) visar på att pedagogen kan vara en förebild för barnet i förskolan genom sina handlingar och sitt engagemang, att ta tillvara på återbruksmaterial. Enligt Odegard (2015, s.46) kan en medveten användning av återbruksmaterial i förskolan medverka till en minskad konsumtion. Den medvetna användningen kan bestå i att låta barnet utforska, experimentera och uppleva med återbruksmaterial, här skapas ett förhållande där barnet kan se möjligheterna med materialet, istället för att konsumera och kassera.
Vår idé är att undersöka hur förskollärare i Reggio Emilia-inspirerade verksamheter arbetar med hållbar utveckling genom att använda och ta tillvara återbruksmaterial. Vi vill med denna undersökning bidra med kunskap och inspiration kring hur detta arbete kan gå till.
2
1.1 Syfte
Syftet är att undersöka hur förskollärare i Reggio Emilia-inspirerade verksamheter, beskriver sitt arbete med hållbar utveckling genom ett användande av återbruksmaterial.
● Hur beskriver förskollärare sitt arbete med hållbar utveckling?
● Hur beskriver förskollärare sitt arbetssätt med återbruksmaterial?
● Vilka aspekter beskriver förskollärare kan påverka arbetet med hållbar utveckling genom ett användande av återbruksmaterial?
1.2 Begreppsförklaring
När bakgrundsmaterial såsom artiklar, avhandlingar, litteratur med flera har behandlats har det gett en insikt i hur många olika benämningar som finns för begreppet återbruk, (jfr Nilholm 2017, s.39). När begreppet återbruksmaterial används i studien avses det material vilket är använt men som får ett nytt liv, genom återbruk. Hansson (2018, s.87) redogör för återbruksmaterial som ett kreativt material, där det finns en stor potential att utvecklas i både konstruktionslek, skapande och ett lärande i hållbar utveckling. Till återbruksmaterial räknas även återvinningsmaterial som består av tomma förpackningar till exempel mjölkpaket, ketchupflaskor, banankartonger, äggförpackningar med mera. Odegard (2015, s.26) nämner begreppet spillmaterial i sin forskning. Det är material som kommer ifrån företags produktion och är en restprodukt som blir över och ska kasseras. Spillmaterial kan vara plaströr efter byggarbeten, spolar när tråden har förbrukats. Det kan även bestå av överblivet papper efter en produkt blivit producerad i till exempel ett tryckeri. Hansson (2018, s.88) använder begreppet öppet material och beskriver det i egenskap av ett ostrukturerat-, flexibelt- och öppet material vars användning inte är förutbestämt utan blir vad barnet använder det till i sin lek eller aktivitet, exempelvis träklossar, plus plus eller magna-tiles (magneter geometriska former).
3
2. Bakgrund
I det här avsnittet lyfts läroplanen för förskolan, begreppet hållbar utveckling genom bland annat, Förenta nationerna [FN] och även vikten av förskollärarnas förhållningssätt i barns lärprocess.
Tidigare forskningen om återbruksmaterial som läromedel, vilka fördelar och funktioner materialet har i barnets lärprocesser och historik om Reggio Emilia-filosofin.
2.1 Förskolans roll mot en hållbar utveckling
I det här avsnittet beskrivs vad forskare och tidigare forskning framhäver om utbildning inom förskolan och vikten av att börja med ämnet hållbar utveckling redan i tidig ålder.
I Läroplan för förskolan (Lpfö 18, 2018, s. 9-15) understryks att förskolan, skall ge och forma en utbildning som inger en gynnsam framtidstro. Läroplanen tar upp hur utbildning ska ge barnen möjlighet att tillgodogöra sig en kunskap och ett förhållningssätt inom den ekologiska, ekonomiska och den sociala delen av en hållbar utveckling. Utbildningen ska även ge alla barn en chans till att undersöka, ställa frågor och prata kring händelser och sammanhang i dess omvärld, och på det här viset inspirera barnet till ett intresse av hälsa och den hållbara utvecklingen. Förskolan kan utveckla en förmåga hos barnet till att kunna bidra, stötta, ta ansvar och förstå val i vardagen som kan påverka miljön, genom att främja barnets nyfikenhet och inspirera till ett kunnande om hållbar utveckling inom natur, teknik och samhälle.
Förenta nationernas [FN] (2018) agenda 2030 har 17 globala mål som innehåller en väg till en hållbar utveckling. De målen som presenteras är bland annat att utplåna fattigdom, stoppa klimatförändringar, forma fredliga och säkerhetsställa samhällen. FN och världens ledare har gemensamt kommit överens att de globala målen ska vara uppnådda år 2030.
Björklund (2014, s.25) nämner att förskolan är första steget i utbildningssystemet där barnet får med sig värderingar, kunskap och erfarenhet in i framtiden. Där utbildningen kan vara en grund till att ett förhållningssätt utvecklas där de globala målen kan gynnas och uppnås.
Ärlemalm-Hagsér (2012) lyfter i sin avhandling från FN:s Agenda 21 och uttrycker att barnen är
“framtidens vuxna”. Hon redogör för forskning där resultatet visar på att barn (2-8 år) har ett kunnande och en uppfattning om sin omgivning. Med det innefattar även kunskap och en förståelse för miljöförstöring och dess påverkan på jorden och konsekvenserna till samhället.
Hennes slutsats är att förskolan har en stor roll när det gäller att se barns delaktighet och inflytande. Genom en ömsesidig dialog mellan pedagog och barn i förskolan kan det resultera i ett meningsskapande för barnet i både nutid och framtid.
4
2.2 Hållbar utveckling
I det här avsnittet lyfts en förklaring på begreppet hållbar utveckling, Brundtlandrapporten och vad tidigare forskning påtalar om en hållbar framtid.
Björklund (2014, s.13, 16) tar upp hållbar utveckling utifrån FN:s generalförsamlings världsprogram, Brundtlandrapporten. Rapporten är en förklaring mot den lösning på de miljöproblem vilket FN såg 1983. Världskommissionen anger att;
En hållbar utveckling kan definieras som den utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.
(Världskommissionen, 1988:57).
En hållbar utveckling beskriver Björklund (2014, s.20-21) innefattar de tre dimensionerna: den ekologiska som har fokus på naturen, den sociala dimensionen har fokus på människan och den ekonomiska om ekonomisk utveckling i samstämmighet med människan och naturen. Ärlemalm- Hagsér (2012, s.3) redogör i sin forskning att begreppet hållbar utveckling oftast associeras till den ekologiska delen av hållbar utveckling och inte helheten som innefattar alla tre dimensionerna. Björklund (2014, s.20-21) menar att de tre dimensionerna förenas i varandra för att på så sätt skapa en långsiktighet i hållbar utveckling. Det är helheten och komplexiteten vilket kan upplevas som märklig och svårfångad. Det handlar om att hela tiden vara föränderlig och skifta perspektiv och fråga sig vad som är av betydelse just nu och att ta hänsyn till varandra.
Björklund (2014, s.19) beskriver att när Brundtlandrapporten skrevs syftade världskommissionen på de grundläggande behoven hos människan såsom mat, rent vatten och kläder. Runt om i världen växlar behoven beroende på kultur och på den rådande samhällsekonomin. I västvärlden lever människor i en individualistisk tid där personlighet värderas hög och uttrycks genom konsumtion. Det är ett beteende som är svårt att bryta påtalar Björklund (2014, s.18) då vi genom konsumtion kommunicerar med varandra och uttrycker med symboler, till exempel kläder för att visa bland annat individens personlighet och livsstil. Det är inte bara upp till individen själv utan även ett system där samhället har varit med och påverkat vår livsstil genom reklam och de behov vilket bedöms nödvändiga för individen. Dagens miljöproblem är mer komplext än det som först syns på ytan, då det är ett behov som har rotat sig och utvecklats under en längre tid. Det är beteendet av behovet som har skapats och har blivit vårt konsumtionssamhälle. För att bryta beteendet behövs det synliggöras ett vidare perspektiv på våra vanor och konsumtion. Var tillverkas, fraktas, distribueras och förbrukas resurser, med ett händelseförlopp som sträcker sig kors och tvärs över hela vår värld. I det här vidare perspektiv påtalar Björklund (2014, s.20, 22), att hon ser miljöproblemet över flera plan, både i samhället men även på global nivå.
Miljöproblem kommer inte ensamma utan är oftast konsekvenser av samhällets olika delar. En slutsats hon framhäver för att få en hållbar framtid är att människan som är i toppen av näringskedjan behöver hitta nya vägar på lösningar för att spara på gemensamma resurser.
2.3 Förskollärarens förhållningssätt
I det här avsnittet berörs tidigare forskning med perspektiv på hur förskollärarnas förhållningssätt kan påverka barnets lärprocess.
Engdahl, Karlsson, Hellman och Ärlemalm-Hagsér (2012) rapport bygger på ett projekt genom OMEP där sex förskolor deltog i ett arbete med fokus på: Barns delaktighet i arbetet med hållbar
5
utveckling i förskolan. I rapportens resultat understryks att pedagogens förhållningssätt kan förändra barnets utveckling. Resultatet visar att pedagogerna genom att vara närvarande och lyssna på vad barnet har att berätta kan utarbeta utmaningar och problem till barnet. Pedagogernas arbetssätt vilket de lyfter i studien är bland annat att bjuda in barnet i diskussioner om till exempel världsfrågor om jämlikhet och jämställdhet, därigenom kan barnet få en förståelse för världen runt omkring sig. Pedagogerna utmanar barnet i ett nytänkande och skapar nya kreativa lösningar på problemen. Det Engdahl, Karlsson, Hellman och Ärlemalm-Hagsér (2012, s.35) vill visa på är att förhållningssättet skapar individer med ett eget aktörskap som vill bidra, hjälpa och bry sig om sin omvärld. Det kan förklaras med att inte leva på andra utan bidra till en hållbar framtid för sig själv och sin medmänniska. Rapportens resultat visar därigenom på att förskolan kan påverka genom barns aktörskap till exempel, genom att påverka familjens val och utveckling i vardagsrutiner mot en mer hållbar livsstil.
Odegards (2015, s.70) studie baseras på empirin i sju fokusgrupper via pedagogisk dokumentation och kritiska reflektioner av estetiskt utforskande av återbruksmaterial i förskolan. Resultatet visar bland annat på vikten av pedagogens roll i att vara aktiv i barnets lärprocess, det är av stor betydelse att stötta och inspirera barnet genom handling. Handlingen kan bestå av att följa upp aktiviteten med reflektion, handleda i aktiviteten genom att ställa frågor, föreslå material eller bidra så att barnet känner sig delaktig med sina tankar. En slutsats Odegard drar av sin studie är att det är viktigt att pedagogerna är närvarande i barnens lärprocess i aktiviteten med hjälp av en helhet av praktisk- och teoretisk kunskap.
Hanssons (2018, s.150-151) studie bygger på ett års aktionsforskning inom förskolan där syftet var att urskilja förskoledidaktiken och estetisk praktik. Ett resultat i studien är att pedagogens förhållningssätt kan främja eller hämma barnets lärande. En slutsats hon drar utifrån resultatet är att det inte räcker för en förskollärare att vara en bra förebild och att vara närvarande, utan pedagogen behöver ta det ett steg längre till att iscensätta vardagen med bland annat återbruksmaterial i verksamheten. Pedagogens roll är då att omvandla vardagen till upplevelser för barnet och uppmärksamma barnet på händelser som sker i dess omgivning. Syftet med iscensättningen är att väcka barnets nyfikenhet och en egen lust till ett utforskande.
2.4 Tidigare forskning om återbruksmaterial i förskolan
I det här avsnittet nämns bland annat om tidigare forskning av återbruksmaterial i förskolan, och hur det har sett ut i verksamheterna tidigare och det resultat forskarna redogör för.
Nordin-Hultmans (2004) doktorsavhandling bygger på empirisk forskning via observationer av den pedagogiska miljön och dess material inom svensk förskola jämförelsevis med en engelsk förskola. Studien resulterade i att hon fann att barnet kan se en relation med förändring, förvandling, transformering samt likheter och skillnader till det öppna materialet. I relation till producerade leksaker som har ett förutbestämt användningsområden och även normer i användandet av leksaker. Diskurserna i verksamheten mellan vuxna och barn bestämmer reglerna kring användningen och normerna i relation till materialet. Nordin-Hultmans slutsats är att materialets variation är relevant för barnets lärprocesser, materialets förmåga att fånga uppmärksamhet och skapa förändring, likaledes att materialet ska inbjuda till att experimentera och utforska till barns olika aktiviteter.
Odegards (2012) studie bygger på estetiskt utforskande av återbruksmaterial i förskolan. Studien visar på att återbruksmaterial kan vidga barns upplevelser och få möjligheter till erfarenheter utöver sin omvärld. Hon pekar på att återbruksmaterial är som en oändlig och ett föränderligt
6
material vilket öppnar upp till lek upplevelser utan krav. En slutsats visar att alla barn kan upptäcka och lära på sin egen nivå med materialet, eftersom återbruksmaterial inte är styrt av ett användningsområde och att inga bestämda normer finns kring materialet. Hon drar även slutsatsen att återbruksmaterial bidrar till att skapa en mening för barnet på flera nivåer i relation till miljön.
Här tar hon bland annat upp att barnet blir medveten om miljön genom att återbruka material som de känner igen i ett nytt sammanhang.
Eriksson Bergström (2013) pekar i sin avhandling på vikten för barns lek att de får vara aktiva medskapare av de fysiska miljöerna och materialet. Hon tar även upp att intentionen med materialet är grundat på erfarenhet och att det reflekterar barns vardag i förskolan. I sina observationer av barns handlingsutrymme ser hon skillnader på materialets användning i olika miljöer. Den första där miljö präglas av ett förutbestämd användning i miljö och av materialet.
Resultatet visade att barnet fick en liten marginal till att utveckla sin lek till något annat än vad sambandet mellan miljön och materialet talade om för barnet. Den andra miljö som observerades var en öppen miljö och material vilket kunde tolkas till flera alternativa lekar och inte på förhand bara en specifik lek i miljö och material. I resultatet visas att de här miljöerna används oftare och mer ambitiöst av barnen. Slutsatsen är att barnen behöver mer möjligheter i miljön och materialet till att förändra miljöerna till vad som behövs för just den leken de befinner sig i för stunden.
Resultatet i studien visar även på att barnet är en egen aktör och påverkas av sin omgivnings diskurser. Diskurserna som Eriksson Bergström såg var bland annat de vuxnas förväntningar på barnet. Förväntningarna bestod i en förmodan på hur barnet skulle leka med ett specifikt material eller i en arrangerad miljö.
2.5 Reggio Emilia och hållbar utveckling
I det här avsnittet lyfts en presentation av Reggio Emilia-filosofin och deras integrerade arbete mot en hållbar framtid genom bland annat återanvändningscentret, ReMida.
Odegard, (2015, s.51) nämner Reggio Emilia som en pedagogisk filosofi som startade i norra Italien strax efter andra världskriget. Filosofin är grundad på en barnsyn och kunskapssyn där demokrati, samhället, rummet, dess material och estetik är ledande grundbegrepp. Hon tar även upp att filosofin innefattar en djup omtanke om barnet. Där alla barn föds intelligenta med en stark drivande kraft att undersöka sin omvärld. Filosofin ser människans potential och sammanhållning, men även samspelet som viktiga faktorer.
På Reggio Emilia institutets hemsida (Reggio Emilia Institutet, 2020) beskrivs hur de i Reggio Emilia har arbetat i olika nätverk kring hållbar utveckling. I artikeln, Hållbar framtid genom påhittighet och handlingskraft – ett nationellt nätverksprojekt, vilken finns att läsa på deras hemsida, där beskrivs hur projektet byggdes på en styrka i att arbeta nätverkande kring hållbar utveckling. De beskriver att det finns sju regionala nätverk och i de här regionerna finns ytterligare lokala nätverk. De här nätverken är öppna för alla intresserade och engagerade i förskola och skola. I nätverken lyfts pedagogiska frågor och tankar kring en hållbar framtid upp.
7
I Reggio Emilia institutets vision beskrivs projektet så här:
Projektet kännetecknas också av ett kooperativt och kreativt lärande om ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Det här ställningstagande innefattar värnandet om människans ekologiska känslighet det vill säga den inneboende förmågan vi har att känna empati, förbinda och skapa sammanhang mellan allt i naturen.
(Reggio Emilia Institutet, 2019) Reggio Emilia Institutet (2020) tar upp Vea Vecchi som beskriver vikten av att använda pedagogiken till att skapa nya tankar och idéer för en hållbar utveckling. Hon betonar att pedagogiken inte får bli bestående, utan det är nödvändigt att pedagoger är kritisk genom medvetenhet och reflektion. Pedagogen bör vara förhoppningsfull i sitt förhållningssätt i arbetet med hållbar utveckling. Vecchi har arbetat som ateljerista på förskolan Diana, Reggio Emilia, under många år och är ansvarig för Reggio Children's utställningar, ateljéer och förlagsverksamhet.
Odegard (2015, s.53-54) skriver att idén att arbeta med återvinningsmaterial startade på förskolorna i Reggio Emilia, och då skapades ReMida ett återanvändningscenter som ligger i norra Italien. Därefter har idén spridits runt om i världen, i bland annat Norge men också i Sverige i städerna Södertälje och Vaggeryd. ReMida är ett projekt som samlar in skräp, spillmaterial och andrasortering från företag. Projektet är fokuserat på hållbar utveckling och kreativitet som skapar nytt liv i material, genom att återbruka materialet till ett nytt användningsområde och syfte i verksamheten. ReMida är en förkortning på RexMidas, vilket betyder Kung Midas på svenska.
Legenden berättar hur Kung Midas önskan blev besannades och allt han rörde vid blev till guld.
Det som anses vara värdelöst kan också bli något vackert och få ett värde. Men önskningen hade även en negativ konsekvens för hans girighet då även mat och dryck förvandlades till guld vid hans beröring. Återges det här perspektivet utifrån återbruksmaterial är syftet att genom kreativitet föds möjligheter i materialet, till att skapa något nytt och att materialet kan leva vidare
och användas på ett annat sätt än tidigare tillämpning.
8
3. Teoretisk ram
I det här avsnittet presenteras studiens teoretiska ram. Studien utgår från det postmoderna perspektivet vilket utgörs av ett kritiskt tankesätt genom att se kunskap på nya sätt samt att pröva sig fram och skapa nya vägar till erfarenhet och kunskap. Valet av den teoretiska ramen anses relevant utifrån studiens syfte eftersom perspektivet lägger vikt på, ett nytt sätt att se på ett redan befintligt material. Materialet får ett nytt värde och ger möjligheter till ett nytänkande. Vi har även valt att utgå från den proximala utvecklingszonen inom det sociokulturella perspektivet till följd av att barn lär på olika nivåer, beroende på kunskap och erfarenhet. Deltagandet i samspel i barnets lärprocess är en viktig del i barnets utveckling och i det här sammanhanget med material och andra medforskare.
3.1 Postmodernt perspektiv
Dahlberg, Moss och Pence (2014, s.70) framhäver att ett postmodernt perspektiv inte är nytt utan har utvecklats redan från 1960-talet. Dahlberg, Moss och Pence (2014, s.74) nämner genom Lyotard (1984) att postmodernt perspektiv bland annat växt fram ur ett ifrågasättande av moderniteten, vilket dominerade under denna tid i maktpositionerna i samhället. Den centrala idèn inom den postmoderna är att utmana gamla kunskaper. Genom att pröva kunskapen på nya sätt kan ny kunskap utvecklas och samtidigt kan nya arbetsmetoder upptäckas. Grunden till tanken är inte att komma fram till sanningar utan att vara i en process. Det är sambandet mellan människor, barn och vuxna som är det viktiga inom tanken. Enligt Odegard (2015, s.90) handlar det om att skapa en ny förståelse av det som är omkring oss, vad vi gör, hur det är och kan bli.
Det är i det här upptäckande barnet får sin kunskap och erfarenhet. Inom postmoderna perspektivet redogör Nordin-Hultman (2004, s.47) att pedagogerna genom att koncentrera sitt perspektiv på lärandet i processen, istället för en färdig produkt kan barnet inte misslyckas, bara hitta nya vägar till problemlösning. Barnet arbetar då kreativt utefter sin egen erfarenhet och kunskap, samma arbetssätt i lärprocessen används ofta i arbetet med material som återbruksmaterial. I relation till det här kan barnet vända på begreppet skräp till att se möjligheterna i materialet och erfara materialet till en resurs.
3.1.1 Diskurs
Inom det postmoderna perspektivet förekommer begreppet diskurs. Enligt Dahlberg, Moss och Pence (2014, s.84) är diskurs något som skapas i en interaktion med andra människor genom språkbruk i relation till dess uppfattning av världen omkring. Nordin- Hultman (2004, s.40) beskriver att diskurser alstras och modifieras i en ihållande och kontinuerlig förflyttning mellan människor som talar, skriver och argumenterar. Det är en faktor vilket påverkas i praktiken och de sanningar som människor lever efter i samhället. Genom förskolans diskurser påverkas barnets syn på sin omvärld likväl synen på möjligheter till exempel i återbruksmaterial.
Beroende på vilket förhållningssätt förskolläraren väljer att praktisera kan det här påverka vilka förmågor som väcks hos barnet och därmed få konsekvenser i att påverka barnets utvecklingsgång. Processen med återbruksmaterial är föränderligt och ändras hela tiden, där skapar barnet sin egna sanning och kunskap allt eftersom tolkningar och val görs i processen.
Dahlberg, Moss och Pence (2014, s.77) framhäver att barnet kan utveckla en problemlösningsförmåga och därigenom kunna vända och vrida på olika perspektiv. Förmågan leder till ett meningsskapande för barnet och en mänsklig förståelse. Engdahl, Karlsson, Hellman och Ärlemalm-Hagsér (2012, s.30) lyfter även det värde problemlösningsförmågan har för att
9
kunna tänka nytt, se värdet i återbruksmaterial och inte enbart se materialet som skräp. Det här är även en central del i Reggio Emilia-filosofin, (se vidare Bakgrund 2.5).
3.2 Sociokulturell perspektiv - den proximala utvecklingszonen
Inom sociokulturellt perspektiv används begreppet den proximala utvecklingszonen. Pihlgren (2017, s.32) påtalar att begreppet av Lev Vygotskij (1978) utvecklades då han stred mot användandet av intelligenstest och kunskapstest inom skolan. Begreppet innebär den utvecklingszon en individ har mellan att kunna lösa ett problem självmant, till den större grad av problemlösningsförmågan vilket bildas när individen löser det i samspel med en annan individ. I samspelet med den andra individen kan kunskap och problem som individen inte tidigare har förstått uppdagas. Individen utmanas där igenom och får ny kunskap och kommer längre i sin utveckling än vad den kunnat på egen hand. Engdahl, Karlsson, Hellman och Ärlemalm-Hagsér (2012, s.15) understryker att en vital del i lärandet är samspel och dialog mellan individer, det här är en bidragande faktor som utvecklar och fördjupar lärprocessen för deltagarna. Enligt Hansson (2018, s.178) är kreativiteten något som kan övas upp hos individen i ett socialt samspel och sammanhang. Barnen möts i den proximala utvecklingszonen i sitt samarbete och dialog kring ett kreativt arbete med återbruksmaterial.
10
4. Metod
I den här delen behandlas metodval, urval av informanter, genomförandet av studien, etik med forskningsetiska regler och studiens reliabilitet och validitet. Vidare presenteras även analys- och bearbetningsprocessen.
4.1 Metodval
Vi valde att använda en kvalitativ metod, då ambitionen var att få mer kunskap om förskollärarnas perspektiv och arbetssätt kring hållbar utveckling genom användande av återbruksmaterial.
Kihlström (2007, s.48) beskriver att en kvalitativ metod ger en tydligare inblick i informantens tankar och erfarenheter. Genom den kvalitativa metoden kunde vi då få ett mer gediget material som låg i linje med syftet i studien. En av den kvalitativa metodens inriktningar är hermeneutiken, tolkningslära, där individens tankar, känslor och upplevelser är i fokus. Westlund (2019, s.75) påtalar att det är förståelsen av informantens svar som är huvudsak och inte bara en uppfattning.
Förståelsen och tolkningen av informantens svar utgörs av intervjuarens egen erfarenhet och kunskap. Studiens avsikt (jfr Thurén 2019, s.116) är att få en större förförståelse till en större kunskap i relation till syfte på förskollärarnas perspektiv och arbetssätt kring hållbar utveckling genom ett användande av återbruksmaterial.
4.2 Intervju
Studien utgick från intervju som datainsamlingsmetod, intervju är ett redskap för att samla in data vilket ofta används vid kvalitativ metod (Kihlström, 2007, s.47). Intervjuerna utfördes för att få reda på svar mot syftet, hur förskollärare i Reggio Emilia-inspirerade verksamheter, beskriver sitt arbete med hållbar utveckling vid ett användande av återbruksmaterial.
När frågorna utformades utgick det från att de skulle vara öppna och konkreta utefter syftet.
Löfgren (2014, s.149) framhäver att konkreta frågor är att föredra, då det är lättare för informanten att berätta utifrån sin erfarenhet och inte uppleva intervjun som en utfrågning. Likaså ger konkreta frågor intervjuaren ett mer specifikt svar på sin fråga och undviker då tyckande och minskar risken för allmänna utlåtande. Han (2014, s.151) påtalar att en vanlig utmaning under intervjuns gång är att hålla svaren relaterade mot undersökningens syfte, det är vanligt att svaren kommer in på sidospår då och då.
För att förbereda informanten skickades intervjufrågorna ut innan intervjun. Det här grundar sig på att få så konkreta och utförliga svar som möjligt och inte komma in på några sidospår vilket är nämnt ovan, utan få ett kvalitativt material till studien. Nackdelen med att skicka ut frågorna i förväg, kan vara att informanten definierar frågorna som invecklade och svåra att förstå. Det kan dessutom leda till påtalar Lantz (2013, s.119) att svaren från informanten blir inövade och inte utvecklas i samband med intervjun. Enligt Löfgren (2014, s.148) och Kihlström (2007, s.52) påverkar faktorer såsom tid, plats och förtroende innan och under intervjutillfället. Det här är faktorer som togs hänsyn till under intervjuerna genom att träffa informanten på en neutral och trygg plats. Löfgren (2014, s.147) påminner särskilt om att den viktigaste faktorn är dock att visa att du som intervjuar vill lyssna på respondenten och är intresserad och nyfiken av dennes svar för att få en trovärdig situation.
11
4.3 Urval
Vi har intervjuat fem förskollärare som är aktiva inom fem olika verksamheter inspirerade av Reggio Emilia-filosofin. Våra informanter är kvinnor med en varierad ålder och med olika erfarenheter. Björkdahl Ordell (2007, s.86) påtalar att urvalet av informanter bör vara välplanerat och kan väljas medvetet. Antalet förskollärare valdes på grund av att tidsmarginalen var kort, då det skulle hinnas med att intervjua och analysera allt material som samlats in. Vårt val av verksamheter var främst ett strategiskt val genom att välja förskolor där Reggio Emilia-filosofin finns i verksamheten, då de redan har en lång erfarenhet att arbeta med återbruksmaterial (se vidare bakgrunden, nr 2.5). Likaså genomfördes ett bekvämlighetsurval då vi sökte upp förskolor och återanvändningscenter med den aktuella inriktningen i närområdet. Enligt Thornberg och Fejes (2019, s.288) använder forskare oftast sig av ett icke-sannolikhetsurval, till exempel bekvämlighets- eller strategiskt urval.
4.4 Genomförandet
Vårt arbete med studien består av olika delar som har utförts för att komma fram till slutresultatet av examensarbete. För att kunna börja studien bestämdes ett undersökningsområde om vilket vi ville ta reda på samt tycker är intressant och därefter formulerades ett syfte. I och med att vi bestämt syftet och riktat in oss på ett undersökningsområde togs det del av forskning och litteratur för att få fakta- och bakgrundsmaterial som var relevanta för studien. Med denna kunskap skrevs bakgrundsdelen, den teoretiska ramen och metoddelen fram. Tillvägagångssättet för att få relevant bakgrundsmaterial användes tre olika sökmotorer. Den första var Primo vilket är ett sökverktyg till att söka på vid Högskolan i Borås samlingar av tryckta och elektroniska böcker, artiklar, avhandlingar, uppsatser och rapporter. Den andra sökmotorer som användes var Eric vilken är en databas som samlar in forskning baserat på vetenskapliga artiklar och avhandlingar.
Den tredje var Google scholar som är en söktjänst från Google som baseras på vetenskapliga publikationer och tidskrifter.
Parallellt togs det del av etiska krav och riktlinjer för att få en trovärdighet och giltighet i studien.
Enligt forskningsetiska krav utarbetades ett informationsbrev, samtyckesblankett och intervjufrågor. Därifrån genomfördes en urvalsprocess av informanter mot vår målgrupp av förskollärare och verksamheter. Vi kontaktade samtliga via mail eller telefon vilket Löfgren (2014, s.148) understryker är viktigt för en god första kontakt och bokade en tid för intervju. När informationsbrev (bilaga 1), samtyckesblanketten och intervjufrågorna (bilaga 2) var klara och godkända av handledaren skickades informationen ut till informanterna. Vi genomförde liksom Löfgren (2014, s.150) förespråkar en pilotstudie för att säkerställa att intervju frågornas utformning skulle bidra till att besvara studien syfte och frågeställningar. Den resulterade i att frågorna var riktade mot syftet. Dock var frågorna av en öppen natur så följdfrågor var ofrånkomligt för att hålla svaren mot vårt syfte. Vid intervjuerna spelades rösterna in på en ljudupptagning efter en underskrift på en samtyckesblankett med respektive informant.
Intervjuerna varierade mellan 20 - 40 minuter och de genomfördes i respektive verksamhet eller i en trygg miljö för informanten. När materialet transkriberades ord för ord togs samtidigt utfyllnadsord som hum, mmm bort. Därefter analyseras materialet och tematiseras till resultatdelen.
12
4.5 Etik
I samband med genomförandet av studien har vi utgått från Vetenskapsrådets forskningsetiska regler som enligt Björkdahl Ordell (2007, s.26) omfattar informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet. Innan undersökningen började skickades information enligt informationskravet ut till alla berörda informanter som skulle delta i studien. I informationen presenteras uppgifter som syfte, metod, samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet. Alla personer som deltog i studien har gett sitt samtycke enligt samtyckeskravet till att medverka. Informanterna har även fått information enligt samtyckeskravet att undersökningen är frivillig och det går när som helst att avbryta deltagandet i studien. Enligt Vetenskapsrådet (2017, s.31) är det av största vikt att inte kränka eller skada en enskild individ under studiens gång, utan hålla fokus på studiens syfte och inte missbruka förtroendet hos informanten. Därav gick vi varsamt fram i vår kontakt med informanterna både via text i form av mail samt i dialog via telefon för att förebygga eventuella missförstånd som kunde uppstå. Nyttjande går under nyttjandekravet vilket innebär att materialet i arbetet inte får användas i annat syfte än vad som är sagt i informationen. Vårt insamlade intervjumaterial ska endast användas till vår studie och har i okodat format bara hanterats av oss två studenter.
Konfidentialitetskravet innebär att inte arbetet ska kunna spåras tillbaka till personer, plats eller förskola. Kihlström (2007, s.54) understryker att materialet som samlats in vid en intervju bör vara kodat, men det behöver inte betyda att innebörden går förlorad. Vi förhöll oss till informanternas integritet, genom att det skapades fingerade namn, och den ljudupptagningen som samlades in laddades direkt upp på högskolan i Borås digitala plattform, Ping pong. Materialet har under transkriberingen fått de kodade namnen, Sonja, Linnea, Monica, Rita och Filippa, därigenom kan inte materialet kopplas till någon av informanterna i studien.
4.6 Reliabilitet och validitet
Thurén (2019, s.4) framhäver att det gemensamma målet för alla vetenskapliga undersökningar är att söka sanningen. Reliabilitet och validitet är två faktorer som påverkar hur trovärdigt slutresultatet i en studie blir. Thornberg och Fejes (2019, s.276) nämner, för att få ett trovärdigt slutresultat behöver forskningsprocessen vara noggrann och systematiskt utförd genom alla studiens delar. Reliabiliteten är av betydelse i att studien analyserar det den säger att den ska analysera och inget ytterligare (jfr Thurén, 2019, s.49).
Löfgren (2014, s.147) framhäver betydelsen av att relevanta svar från informanterna mot det aktuella syftet är av stor vikt för studiens trovärdighet. Vi utförde därmed en pilotstudie innan intervjuerna, därigenom fick vi svar på om frågorna var riktade mot syftet. Pilotstudien gick ut till en förskollärare där vi fick ett skriftligt svar via mail. Det visade sig vara betydelsefullt att ha med relevanta följdfrågor på de intervjufrågor som utformats. Thurén (2019, s.58) understryker att trovärdigheten för studien inte beror på kvantiteten av material utan på den kvalitet materialet har som samlas in. Genom att ha intervjuat fem förskollärare är relevansen av materialets kvalitet av största vikt. Dock kan det inte generalisera att urvalet av informanter, representerar alla förskollärare.
I och med att vi som intervjuade uppfattar och tolkar olika signaler från informanten, utifrån egen kunskap och erfarenhet enligt Thurén (2019, s.111), valde vi att göra en ljudupptagning under intervjuerna för att stärka reliabiliteten i studien. Därav kan vi gå tillbaka till det inspelade materialet för att återigen höra svaren från informanterna. Reliabilitets kvalité inom studien framhäver Thornberg och Fejes (2019, s.277) kan ligga i den praktiska erfarenheten och tryggheten i genomförandet av en intervju. Det här är en av många faktorer som kan påverka
13
informanterna både positivt och negativt genom att det syns på kroppsspråket under intervjun. Vi intervjuare prioriterade att vara neutrala så långt det var möjligt och inte inge en påverkan av den entusiasm som finns i vårt intresse för ämnet, utan målsättningen var att framkalla ett lugn och en trygghet vid intervjuerna. För validiteten i studien nämner Karlsson (2014, s.16) att det är viktigt att vara medveten om de konsekvenser olika val medför i arbetet med studien. De begrepp vi väljer kommer att påverka vilka perspektiv och resultat som kommer fram när studien är klar.
4.7 Analys/bearbetning
Intervjumaterialet har transkriberats på angivet sätt (se vidare genomförande, 4.4) och utgår ifrån fem utförda intervjuer. I transkriberingen numrerades informanterna från ett till fem för att få en struktur i materialet. Därefter gavs varje informant i studien ett fingerat namn, (Sonja, Rita, Filippa, Linnea och Monica). Därigenom förblev informanterna anonyma genom hela arbetet enligt konfidentialitetskravet. Vi valde metoden tematisering för få en tydlig översikt av materialet. Löfgren (2014, s.152) understryker att i en tematiserad analys studeras materialet och jämför skillnader och likheter mot syftet i undersökningen. Genom tematisering bearbetades intervjumaterialet i studien efter likheter mot syfte och frågeställningar. Till resultatet valdes de delar av intervjumaterial där likheter och viktiga aspekter konstaterades från informanternas arbete med hållbar utveckling genom ett användande av återbruksmaterial. Därigenom blev resultatet tydligt för läsaren och resultatet kan gestalta studiens syfte.
Genom vår bearbetning av intervjumaterialet kom vi fram till följande teman;
● Hållbar utveckling genom förskollärarnas perspektiv
● Förskollärarnas förhållningssätt och introduktion av återbruksmaterial
● Användandet av återbruksmaterial i förskolan
Därefter kunde vi börja bearbeta informanternas intervjumaterial i vår resultatdel under de tematiserade underrubrikerna.
14
5. Resultat
I det här avsnittet behandlas resultatet av de fem genomförda intervjuerna. Våra informanter är kvinnor med en varierad ålder och med olika erfarenheter. Informanterna presenteras i resultat delen under figurerade namn, Sonja, Linnea, Monica, Rita och Filippa. Resultatet har tematiskt tagits fram från olika aspekter inom varje frågeställning som är av relevans till syftet i studien.
● Hur beskriver förskollärare sitt arbete med hållbar utveckling?
● Hur beskriver förskollärare sitt arbetssätt med återbruksmaterial?
● Vilka aspekter beskriver förskollärarna kan påverka arbetet med hållbar utveckling genom ett användande av återbruksmaterial?
5.1 Hållbar utveckling genom förskollärarnas perspektiv
Under den här rubriken kommer läsaren få en bild av förskollärarnas perspektiv kring arbetet med hållbar utvecklings tre delar, ekologiskt, ekonomiskt och socialt perspektiv i arbetet med återbruksmaterial.
I den ekologiska delen tar förskollärarna upp olika aspekter kring miljön, de nämner arbetssätt som sopsortering, skräpplockardagar, odling, naturens kretslopp och växter. Under intervjun säger tre av förskollärarna att begreppet hållbar utveckling associeras främst till den ekologiska delen.
När vi pratar om den ekologiska delen i relation till återbruksmaterial under intervjun, säger Sonja så här, ”vi tänker i ett större perspektiv i ett cirkulärt lärande”. Sonja menar här att begreppet är mycket större än bara en del. Hon nämner att alla delarna i hållbar utveckling går i varandra till en sammanflätad helhet. Perspektiv som alla förskollärarna nämner under intervjuerna är att användningen av skräp som material och återanvända redan producerat material, gynnar både ekonomin och miljön. Då konsumtion och förbränning av mängden skräp minskar vid återbruk av materialet. Rita säger att: ”Vi använder spillmaterial och skräp från företag som annars skulle ha slängts”.
Inom den ekonomiska delen i arbetet med hållbar utveckling med återbruksmaterial hittades tre faktorer i studiens material. Den första faktorn är att ha respekt för materialet där det innebär som Filippa och Linnea nämner att ”vara rädd om gemensamt material”. Den andra faktorn är konsumtionen av material, där två av förskollärare tar upp att “vi inte ska förbruka mer än vi behöver för stunden”. Det visar på en medveten användning av material i antal och mängd. Den sista och tredje faktorn inom den ekonomiska delen är den som Monica tar upp: “att satsa på kvalitet framför kvantitet”. Perspektivet visar på en medveten konsumtion, att handla material som har en längre hållbarhet.
I den sociala delen av den hållbara utvecklingen är det framför allt det kollektiva som förskollärarna lyfter. Filippa presenterar det som:
ett socialt lärande där vi hjälps åt och samlar in material och sedan använder vi dem tillsammans. Vi inspireras av varandra och lär oss nya saker.
Hon syftar då på barnet och pedagogens gemensamma process. Hon berättar att gemenskapen och processen gör att barnet känner en delaktighet genom att utföra något tillsammans till exempel, att samla in material till förskolan, spara på toalettrullar hemma eller att få garn som blivit över
15
från ett barns mormor. På det här sättet upplever barnet en mening med sin handling och det resulterar i ett gemensamt ansvar hos varje individ. Sonja lyfter att det handlar om att: “Upptäcka med varandra och göra något tillsammans ett samarbete där alla kan göra något och det räknas”.
Genom det här visar förskollärarna på samspel, gemenskap och delaktighet i sin verksamhet, vilket de menar är gemensamma faktorer som är viktiga i den sociala delen inom hållbar utveckling.
Förskollärarna uttrycker att ämnet är av stor relevans för framtiden och den framtidstro som speglas till barnet. Det här berättar förskolläraren Sonja under intervjun, där hon säger: “att barnet står i ett konstant flöde av nyheter om vår omvärld genom digitala verktyg”. Hon ser i sitt arbete att barnet får en mer positiv framtidstro och en väg till att vända på utvecklingen genom att använda resurser, återbruksmaterial, som redan finns. Flertalet av förskollärarna pratade om att ge möjligheter till barnet att utveckla ett entreprenöriellt lärande och bli sina egna aktörer. Linnea säger: “Hela tanken för mig är ju att barnen utvecklar förhållningssätt till materialet och till miljön”.
5.2 Förskollärarnas förhållningssätt och introduktion av återbruksmaterial
I det här avsnittet presenteras aspekter till förskollärarnas förhållningssätt i arbetet med återbruksmaterial och lärprocessens betydelse av hållbar utveckling. I förskollärarnas arbetssätt lyfts två framträdande förhållningssätt fram såsom att agera förebild och att vara nyfiken.
Förskollärarna ser sin roll som medforskare, samtidigt som de beskriver att deras förhållningssätt till barns lärande varierar utefter hur aktiviteten eller hur situationen framstår. Ett förhållningssätt som alla förskollärarna betonar har stor betydelse i lärprocessen med hållbar utveckling är att vara en förebild. Rita säger:
Att vi som pedagoger är en förebild i vårt sätt att vara. Hur vi skapar våra rum och hur vi använder materialet, det påverkar barnet.
Hon pekar på att barnet agerar som pedagoger agerar. Hur förskollärare praktiskt använder och brukar återbruksmaterial, påverkar hur barnet tar till sig materialet. För Rita handlar det om att visa på möjligheterna i materialet och belysa den fördel det är att arbeta med återbruksmaterial.
Medan Sonja betonar vikten av: “Att värdesätta det vi har och att barnen ska där igenom få en positiv framtidstro.” Hon säger att vi måste:
lära oss genom att experimentera med materialet för att lära oss se möjligheterna, med en förundran, nyfikenhet och lust.
Ett annat förhållningssätt som alla förskollärarna pratar om i lärprocessen med återbruksmaterial är att vara en nyfiken pedagog. Filippa säger att: ”Förhållningssätt med nyfikenhet kan vara olika beroende på barnets proximala utvecklingszon”. Det här handlar om hur pedagoger uppfattar och tolkar situationen vilket kan resultera i olika sätt att vara nyfiken. Tre förskollärare, Rita, Sonja och Filippa, beskriver förhållningssättet att vara nyfiken till att vara närvarande genom att lyssna in och observera barnet. Nyfikenheten består här av att lyssna, få barnet att sätta ord på sitt utforskande, ställa frågor och reflektera tillsammans med barnet. I förskollärarens närvaro av att observera barnets lärprocess, säger Filippa: ”att arbetet kan ha stannat upp”. Tack vare att pedagogen är närvarande i sitt förhållningssätt kan denne tolka situationen och hjälpa barnet vidare i sin lärprocess. Hon säger även att det kan vara bra att tillföra något till processen eller
16
begränsa den så att det blir en utmaning för barnet. Genom att till exempel exkludera material som tejp och lim, kan barnet komma på egna lösningar. Filippa berättar om återbrukmaterialets användning i aktiviteterna i deras ateljé.
När vi har skapat klart, plockar vi isär materialet igen, sortera upp det och återanvända det om och om igen.
På det här sättet menar hon att det sker en lärprocess inom barnet med materialet mot ett vidare perspektiv inom hållbar utveckling. Filippa visar här på ett arbetssätt att återbruka materialet istället för att förbruka materialet, vilket barnen till exempel gör med tejp och lim. Monica och Linnea berättar att i vissa fall behöver barnet få börja om i sin lärprocess och bygga upp något på nytt för att det ska bli en upprepning i barnets lärprocess och därigenom komma på egna lösningar.
Barnet kan här inspireras ifrån till exempel bilder eller kort som de har tagit på sina egna kreativa skapelser. För att med hjälp av dem bygga upp någonting på nytt.
I lärprocessen med återbruksmaterial pekar flertalet förskollärare på vikten av att introducera materialet. Monica berättar att det är viktigt att bygga upp lärmiljön i små stationer och duka upp:
Att det ser inbjudande ut och att barnen kan blanda med olika material i sin konstruktion eller skapande av den miljön barnen vill ha i leken.
Att introducera materialet tillför en inspiration vilket lockar och bjuder in barnet till ett upptäckande och lärandet i verksamhetens miljöer. I miljöerna kan barnet undersöka och testa återbruksmaterial i kombination med sin fantasi i leken. De andra förskollärarna beskriver en lärprocess och introduktion med barnet där de lyfter materialet i samtal och dialog med barnen för att sätta ord på materialet, händelsen och förloppet runt omkring materialet. I samspel och interaktion mellan barnet och återbruksmaterial förvandlas materialet och blir något annat än skräp framför barnets ögon. Rita förklarar lärprocessen:
Vad har det här varit och använts till? Att få barnen att förstå att det här är faktiskt något vi har tagit tillvara på och vi kan ha det till något helt annat.
Rita menar att det är viktigt att pedagogerna i arbetslaget är samspelta och ser: “möjligheterna i materialet och vill ge barnen samma möjlighet till att utforska materialet och få en liknande samsyn”. Filippa säger att, “Barnen erfar att ett material kan användas till olika ändamål”
Förskollärarna pratar om att det är en lärprocess som barnet går igenom, för att lära sig se andra perspektiv och därigenom skapa nya associationer. Barnet får på så sätt erfarenhet och utvecklar en medvetenhet till sin egen kreativitet till att se lösningar. Monica berättar att en gång blev det att barnen tog in saker som de hittade ute, alltså skräp, det blev då ett meningsfullt material för barnen i deras lek. Det blev som skatter vilka de hade hittat med ett specifikt värde för dem.
5.3 Användandet av återbruksmaterial i förskolan
I det här avsnittet beskriver förskollärarna återbruksmaterialets användningsområden och dess fördelar från sina verksamheter.
De återbruksmaterial som förskollärarna under intervjuerna beskriver att de använder är bland annat, papper, lera, tyg, trä, förpackningar i olika material som kartong och plast till exempel pappersrör, livsmedelsförpackningar med flera.
17
Under intervjuerna beskriver förskollärarna återbruksmaterialets användningsområden och dess fördelar. Rita säger så här om just material: “Det här är ett material och har varit ett material, men det kan bli något helt annat”. Hon berättar att barnen använder materialet och återanvänder det för att ha det igen, i och med den processen skapar barnen något nytt av materialet, “ett öppet och fritt material”. Monica nämner att de på hennes avdelning ”skapar med materialet i olika konstruktioner”.
Linnea lägger en stor vikt på vilket material som används. Hon säger att den stora skillnaden med ett fabriksproducerat lekmaterial, är att det då redan finns en manual där det är förutbestämt hur leksaken ska användas. Till skillnad mot ett återbruksmaterial vilket; “är mer öppnare, tillåtande och fler möjligheter ges, kan det ge barnen större utrymme till utforskande”. Filippa tar upp att återbruksmaterial utmanar barnet genom att inte ha ett uppenbart användningsområde, därigenom utvecklas olika förmågor hos barnet såsom problemlösning, kreativitet och ett rikare språkbruk.
Att blanda återbruksmaterial och färdiga leksaker, säger Monica är en fördel i barnets lärprocess,
”då materialet kan förvandlas till många olika ting”. I barnets lärprocess säger hon att det handlar om att; “vi behöver ge dem förutsättningar och visar på den mångfald som kan skapas i lärmiljöerna”.
De lärmiljöer som förskollärarna berättar att de använder och har tillgång till återbruksmaterial i större skala är framför allt i ateljén med skapande och i bygg och konstruktion. En faktor som påverkar lyfter Sonja är att pedagogerna på förskolan behöver vara trygga med materialet innan de vågar introducera det i lärmiljön. Men förskollärarna berättar att de ser återbruksmaterial som sprids mer och mer mellan de olika miljöerna. Det här uttrycker Rita på följande sätt:
Man kan se materialet i fler och fler miljöer och att pedagogerna efterfrågar materialet mer och mer. Synen på att material är en resurs.
Linnea säger att de även har haft återbruksmaterial ute. Här får pedagogen visa på en medvetenhet kring vilket material som kan fungera och hur det kan används. En del av materialet går lätt sönder och då kan det se skräpigt ut på gården. Det kan vara mjölkkartonger som blir platta eller plastförpackningar som spricker på grund av kylan. Då bjuder inte materialet in längre till det är tänkt att göra i lärmiljön.
Ett djuplärande som alla förskollärarna tog upp under intervjun var användningen av papper.
Papper är något som används och som oftast kastas bort efter att ha blivit använt. Att använda papper medvetet och inte slösa med materialet pratar flera av förskollärarna om. En del av processen är att väcka en medvetenhet hos barnet säger Filippa:
Vi pratar att det är gjort av trä, och att det tar slut och vi får återanvända det vi har.
Sonja berättar att:
Vi använder papper och sedan använder vi pappret igen, utefter vilken form det har fått.
Materialet används om och om igen fast på olika sätt och till olika processer.
Rita talar om att ”pappret finns i oändliga former och mängder”. Linnea berättar i sitt arbete med materialet papper att det finns flera sätt att gå vidare i processen. Vi ritar på det och ”då ritar vi på hela pappret inte bara en liten kludd”. Användandet kan sedan fortsätta genom att vika, riva, rulla, strimla, klippa, klistra, tejpa, och stansa ut. Så fortsätter användandet av pappret i det
18
oändliga i vissa verksamheter genom att låta barnen ”se och få uppleva en värld av papper”
berättar Sonja. Filippa uttrycker och förklarar att:
Ett fördjupat lärande är att man gör samma sak på flera olika sätt. Man ger möjlighet till att ge dem ett utbud av flera språk som barnet kan använda sig av.
Viktiga aspekter som kom upp under intervjuerna i arbetet med återbruksmaterial är att börja arbeta med återbruksmaterial i det lilla. Att utgå ifrån det lilla har en betydelse att utforma verksamheten enkelt och sedan bygga vidare till en verksamhet som växer tillsammans med barnen. Risken som våra förskollärare berättade om var verksamheter som hade avancerat och inte fått med sig barnen till en förståelse för återbruksmaterialet. Det handlar bland annat om delaktighet och ett samspel belyser flera av våra förskollärare genom att till exempel samlas in material, då pedagogerna inte får glömma bort ”den resurs som vårdnadshavare kan vara”, säger Sonja. Hon berättar att vårdnadshavare också kan bidra med återbruksmaterial till förskolan.
Andra aspekter inom arbetet med återbruksmaterial som både Monica och Rita tog upp var att låta arbete med återbruksmaterial ta tid. Betydelsen av tid är att lägga en grund för en förförståelse för materialet och ett förhållningssätt hos barnet. Där barnet ser möjligheter och materialet som en tillgång och resurs istället för skräp.
19
6. Diskussion
I diskussionsavsnittet behandlas diskussion, metoddiskussion, didaktiska konsekvenser och fortsatt forskning. I diskussionen redogörs de faktorer och delar som har framträtt i materialets resultat i relation till studiens syfte. Vidare diskuteras metod och genomförande i metoddiskussionen. I didaktiska konsekvenser kopplar vi ihop hållbar utveckling med förskolans arbete med återbruksmaterial. Diskussionsavsnittet avslutas med fortsatt forskning.
6.1 Hållbar utveckling genom förskollärarnas perspektiv med användandet av återbruksmaterial
I denna del av diskussionen lyfts förskollärares perspektiv på hållbar utveckling och komplexiteten med begreppet hållbar utveckling i relation till tidigare forskning. Vi tar även upp faktorn konsumtion med ett perspektiv till miljöns resurser och ekonomi. Likaså belyser förskolans roll till en viktig grund i utveckling av kunskap till en positiv framtidstro.
6.1.1 Förskollärares perspektiv på hållbar utveckling
Vi har i den här studien inriktat oss på hållbar utveckling genom användande av återbruksmaterial i förskolan. Under studiens gång har det funnits ett stort engagemang från förskollärarna där de lyft olika arbetssätt där ämnet hållbar utveckling framträtt. I resultat visas hur förskollärarna lyfter ämnet hållbar utveckling i inriktning mot bland annat miljö, konsumtion och ett gemensamt fokus på samspelet för att forma ämnet i verksamheterna. Vi ser framför allt att hållbar utveckling kommer till sin fulla rätt i djuplärandet (se vidare resultat 5.3 och i diskussionen om papper 6.3.2).
Förskollärarna säger vid intervjuerna att de arbetar i varierad utsträckning med hållbar utveckling, men i intervjumaterialet uppfattar vi att arbetet med hållbar utveckling sker i större skala än vad informanterna uttrycker. Resultatet av begreppet hållbar utveckling är att det upplevs komplext liksom Björklund (2014, s.21) även pekar på. Vi ser att begreppet hållbar utveckling associeras oftast till det ekologiska perspektivet (jfr Ärlemalm-Hagsér, 2012, s.3), begreppet behöver preciseras ut i förskolans praktik så att helhet av begreppet blir urskiljbart, men vi ser att förskollärarna behöver uppmärksamma att de även arbetar med den ekonomiska och sociala hållbarheten. I och med den förståelsen är vår avsikt att ämnet hållbar utveckling kan bli enklare att överblicka och dra lärdom av för förskolläraren. Tillika att se sin roll i både det lokala, samhällsutvecklingen och det globala arbetet för en hållbar värld. Av tidigare erfarenhet har vi sett en komplexitet i förskolan, vad det gäller att gå från teori till praktik. Ämnet hållbar utveckling behöver avdramatiseras och förenklas i den meningen att alla kan ta till sig begreppet och dess innebörd. Förskolläraren behöver börja i det lilla såsom informanterna berättar i resultatdelen, alla kan göra något för en förändring mot en hållbar utveckling. Enligt Björklund (2014, s.22) är det i arbetet med hållbar utveckling viktigt att våga utforma undervisningen och verksamhet så den blir effektiv mot ämnet. För att begreppet ska vara levande behöver förskolläraren fråga sig vad en hållbar utveckling är och vilka möjligheter som finns att påverka till en större framtidstro hos barnet. Björklund menar att förskollärarna behöver våga utmana sig själva och utveckla lärprocesser mot begreppet hållbar utveckling så att det blir deras eget. Att utmana befintlig kunskap inom hållbar utveckling såsom i det postmoderna perspektivet gynnar till nytänkande och möjlighet till ny kunskap.
Därigenom dras slutsatsen att en bredare kunskap och erfarenhet kring begreppet hållbar utveckling behöver utvecklas. Det här för att ge förskollärarna en större inblick i mångfalden av de delar som omfattas av begreppet hållbar utveckling. Hållbar utveckling inom förskolan framhäver Engdahl, Karlsson, Hellman och Ärlemalm-Hagsér (2012, s.35) öppnar upp till ett
20
arbetssätt som kan gynna till ett kritiskt och utmanande förhållningssätt både hos barnet och pedagogen. Slutsatsen från förskollärarnas reflektioner under intervjuerna kring arbetet med hållbar utvecklings tre perspektiv, var att de tolkades på varierande sätt utifrån deras tidigare kunskap och erfarenheter kring ämnet.
6.1.2 Konsumtion
Konsumtion var något som kom upp när flertalet av informanterna nämnde materialet papper som ett återbruksmaterial vid intervjuerna. Det vi upptäckte i resultatet kring konsumtion var att mängden material var en faktor som skiljde sig mellan de intervjuade förskollärarna. Odegard (2015, s. 190) säger att återanvändning av restpapper i förskolan ska ses som en resurs. Hon säger även att mängden erbjuder till varierad användning, och skapar en ingång till kreativitet för barnen. Förskollärarna nämner för det första att en sparsamhet med materialet är betydelsefullt för barnets medvetenhet. Medvetenheten att se fler möjligheter i materialet och ta tillvara och producera av de resurser som finns, även ska materialet räcka till för alla och inte ta slut. För det andra att ha lite material till att inte inspirera barnet till en handling som resulterar i ett slösande av återbruksmaterial. Förskollärarens tanke med att ha lite material är här att göra barnet medvetet om att materialet kan ta slut om användandet av det blir för oaktsamt. För det tredje ska återbruksmaterialet vara av varierat utbud, för att skapa en tanke och få in hållbarheten och lära ut värdet i materialet. För det fjärde nämner en förskollärare till skillnad från de andra att det ska vara så mycket material som möjligt för att skapa en kreativitet hos barnet. I det här resultatet kunde vi se att det fanns olika perspektiv och syften när det gällde faktorn på mängden material i förskollärarnas arbete med återbruksmaterial. Vi kan få det här till att förskollärarna har varierad erfarenhet och skiftande inspirationskällor till sin grundande kunskap. Björklund (2014, s.20) framhäver vikten av att vara medveten av sin egen konsumtion, att konsekvenser kan resultera i förändringar i samhället både lokalt och globalt. Vår slutsats är att det är viktigt att synliggöra sin konsumtion och dess konsekvenser för barnet för att få en förändring i deras förhållningssätt och därigenom ge dem möjligheter till en förändring mot en hållbarare framtid.
6.1.3 Grunden läggs i förskolan, till ett perspektiv på möjligheter till hållbar utveckling Björklund (2014, s.25) nämner att förskolan är första steget i utbildningssystemet där barnet får med sig värderingar, kunskap och erfarenhet in i framtiden. Likaså Ärlemalm-Hagsér (2012, s.1,4) belyser från FN:s Agenda 21 att barnen är kompetenta och “framtidens vuxna”. Här understryker även Eriksson Bergströms (2013) och Odegards (2012, s.398) forskning på att barnet kan utveckla en förståelse redan i tidig ålder genom att uppleva och experimentera med material.
Reggio Emilia-filosofin stärker också denna barnsyn, med sitt begrepp det kompetenta barnet.
Vår slutsats av forskningens resultat visar vikten på hur barnets kunskap, värderingar och erfarenheter bör starta vid tidig ålder i förskolan, för ett livslångt lärande. För att förändra framtiden mot ett större och vidare hållbarhetsperspektiv hos barnet. Våra informanter berättar i intervjuerna att i praktiken bjuds barnen in till att experimentera med återbruksmaterial i lärmiljöerna. Det här kan vara ett resultat på hur det kan fungera i praktiken. Det här ligger i linje med Odegards (2015, s.43) resultat där hon redogör att ett meningsskapande i lärprocessen med praktisk och teoretisk kunskap är viktigt för barnet. Genom att visa så många tillvägagångssätt som möjligt för att barnet, kan hen bilda sin egen bild av världen och få en tilltro till sin egen förmåga. Att utgå från barnet såsom våra förskollärare gör i sina beskrivningar ger barnet möjlighet att lita på sin förmåga men även utvecklas i ett samspel genom den proximala utvecklingszonen (Pihlgren 2017, s.32). Odegard (2015, s.232, 238) understryker att, förskolan kan genom arbetet med återbruksmaterial lyfta de hållbara frågorna som finns i samhället med barnen. Vi ser att ämnet hållbar utveckling är en nödvändighet inom förskolan för att förbereda
