Beteckning:________________
Akademin för teknik och miljö
Idrott o Hälsa -tråkigt och jobbigt
Icke deltagande fordonselevers inställning till ämnet
Elin Einarsson Ht-2010
15 hp C-nivå
15hp grundläggande nivå
Lärarprogrammet 270 hp
Examinator: Göran Svedsäter Handledare: Tore Lennartsson
Sammanfattning
Syftet med denna studie är att undersöka vilka skäl fordonselever anger för att inte delta i undervisningen i Idrott o Hälsa samt att undersöka hur dessa elever ser på motion och träning.
En övergripande enkätundersökning har använts där sammanlagt 75 elever deltog. Av dessa uppgav 25 elever att de ibland, sällan och aldrig deltar i idrottsundervisningen och det är dessa svar jag har valt att arbeta med i studien. Utöver enkätundersökningen utfördes även sex intervjuer, fyra med elever med hög frånvaro samt två lärare, för att få en djupare insikt och ett annat perspektiv på problemet. De flesta eleverna angav att idrottsundervisningen var tråkig och jobbig som skäl till att inte delta, varav innehållet verkade vara den största orsaken.
Nyckelord: Fordonselever, Frånvaro, Idrott o Hälsa, Skäl att inte delta
i
Innehållsförteckning
1. Inledning ...1
1.1 Bakgrund ...1
1.1.1 Fysisk aktivitet ...1
1.1.1.1 Definitioner av fysisk aktivitet, motion och träning ...2
1.1.1.2 Rekommendationer ...2
1.1.2 Hur aktiva är ungdomar idag?...3
1.1.2.1 Aktivitetsformer ...4
1.1.3 Varför blir vi mer inaktiva? ...4
1.1.4 Skolans roll som inspirationskälla ...6
1.1.4.1. Idrottsundervisning ...6
1.2 Tidigare forskning ...8
1.3 Syfte och frågeställningar ...9
2. Metod ... 10
2.1 Urval ... 10
2.1.1 Enkätundersökning ... 10
2.1.2 Intervjuer ... 10
2.1.2.1 Intervju med lärare ... 10
2.1.2.2 Intervju med elever ... 11
2.1.3 Forskningsetiska krav ... 11
2.2 Datainsamlingsmetoder ... 12
2.3 Procedur ... 13
2.3.1 Enkätundersökning ... 13
2.3.2 Intervjuer ... 13
2.4 Analysmetoder ... 14
2.4.1 Enkätundersökning ... 14
2.4.2 Intervjuer ... 14
2.5 Metoddiskussion ... 14
3. Resultat ... 16
3.1 Vilka skäl ger eleverna på fordonsprogrammet till att inte delta i undervisningen i Idrott o Hälsa? ... 16
3.1.1 Tråkigt ... 16
3.1.2 Jobbigt ... 17
3.1.3 Sociala faktorer ... 18
3.1.4 Fysiologiska faktorer ... 18
3.1.5 Ämnet är bortprioriterat ... 18
3.1.6 Övrigt ... 19
3.2 Vilka förändringar anser eleverna ska till för att de ska öka sitt deltagande i ämnet? .... 20
3.2.1 Roligare lektioner/innehåll ... 20
3.2.2 De som inte vet ... 20
3.2.3 Övriga ... 20
3.3. Hur ser lärare på fenomenet? ... 21
3.3.1 Om varför eleverna väljer att inte delta ... 21
3.3.2 Om hur man kan arbeta med fenomenet ... 22
3.4 Hur viktigt anser eleverna att motion och träning är? ... 23
ii
4. Diskussion ... 25
4.1 Sammanfattning ... 25
4.2 Teoretisk tolkning ... 26
4.2.1 Vilka skäl anger eleverna på fordonsprogrammet till att de inte deltar i undervisningen i Idrott o Hälsa? ... 26
4.2.2 Vilka förändringar anser eleverna ska till för att de ska öka sitt deltagande i ämnet? ... 28
4.2.3 Hur ser lärare på fenomenet? ... 28
4.2.4 Hur viktigt anser elever att motion och träning är? ... 29
4.2.5 Egna reflektioner ... 30
4.3 Förslag till fortsatt forskning/praktisk tillämpning ... 31
Referenslista ... 32
Bilaga 1 ... 35
Bilaga 2 ... 39
Bilaga 3 ... 43
1
1. Inledning
Under mina VFU-perioder inom Idrott o Hälsa har jag ägnat många tankar på de elever som av olika anledningar väljer att inte delta i idrottsundervisningen. Ett ämne som visar på många hälsoeffekter och är ett ämne som jag anser är väldigt viktigt för oss att må bra och för att orka med vardagen. Enligt styrdokumenten för de frivilliga skolformerna ska skolan bl.a. ge eleverna en grund för livslångt lärande samt ge förutsättningar att regelbundet bedriva fysiska aktiviteter (Skolverket, Lpf94). Detta vittnar om att skolan och jag som framtida idrottslärare har ett stort ansvar för att eleverna ska få de förutsättningar de behöver för att aktivt kunna bedriva fysiska aktiviteter, men hur ska jag då göra för att nå fram till de elever som väljer att inte delta?
Tidigare studier har visat att det i större utsträckning är elever på yrkesförberedande gymnasieprogram som deltar i mindre utsträckning i idrottsundervisningen än på
studieförberedandeprogram (Larsson 2003). Vilket gör att mitt intresse och nyfikenhet på elever som läser på yrkesförberedande program ökar. Att jag slutligen valde
fordonsprogrammet beror på att det är ett yrkesförberedande program till ett mycket fysiskt krävande arbete som utbildar och ger elever kunskaper i den teknik som krävs för att
underhålla och framföra fordon (Skolverket). Att försöka undersöka varför flertalet av dessa elever inte deltar i idrottsundervisning gör det extra intressant eftersom sambanden mellan yrket och fysisk aktivitet tycks vara tydliga.
Av anledning till de positiva hälsoeffekter fysisk aktivitet ger vill jag genom detta arbete söka svar på vilka orsaker som kan ligga till grund för elevers val att inte delta i undervisningen i Idrott o Hälsa. Detta för att jag som lärare sedan ska kunna göra mitt bästa för att inspirera mina framtida elever till en sund livsstil där fysisk aktivitet och motion ingår.
1.1 Bakgrund
1.1.1 Fysisk aktivitet
Vi lever idag i ett högteknologiskt samhälle, där tekniken i hög grad styr vår tillvaro och det utvecklas hela tiden nya produkter som effektiviserar våra arbetsliv och vår vardag. Trots denna enorma tekniska utveckling som skett, är vi människor, rent biologiskt, fortfarande kvar i vår stenålderskropp (Winroth & Rydqvist 2008). Den biologiska utvecklingen går inte lika snabbt vilket medför att vi fortfarande har en kropp som en stenåldersmänniska. Trots den utveckling som har skett omkring oss har behovet av rörelse inte minskat. Vår kropp är alltså uppbyggd för att vara fysisk aktiv för att fungera som bäst.
Fysisk aktivitet har därför stor betydelse för vår hälsa eftersom människokroppen behöver rörelse för att fungera optimalt genom att höja bl.a. kondition och muskelstyrka, men det har också en betydande roll för att motverka sjukdomar (Schäfer Elinder & Faskunger red. 2006).
Genom att motionera och vara fysiskt aktiv minskar vi risken för bl.a. välfärdssjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, vissa cancerformer, diabetes typ II, övervikt och fetma (ibid.).
Enligt Riksidrottsförbundet (Riksidrottsförbundet (RF) 2001) ger regelbunden idrott, motion
och fysisk aktivitet en rad fördelar och förutom de redan nämnda effekterna bidrar det även
till ett ökat välbefinnande, bättre koncentrationsförmåga och ökad inlärningsförmåga.
2
Faskunger (2001) skriver att även en individs självförtroende och självkänsla stärks genom regelbunden fysisk aktivitet.
1.1.1.1 Definitioner av fysisk aktivitet, motion och träning
Det görs en differentiering mellan fysisk aktivitet, motion och träning och för att förtydliga vad fysisk aktivitet är för något, skrivs det i Statens Folkhälsoinstituts rapport Fysisk aktivitet och folkhälsa (Schäfer Elinder & Faskunger red. 2006) att fysisk aktivitet innebär all typ av rörelse som ger ökad energiförbrukning och effekterna är beroende av intensitet, frekvens, varaktighet, typ av träning, ålder och genetiska faktorer (ibid.). Winroth och Rydberg (2008) förtydligar det ännu mer och förklarar att fysisk aktivitet omfattar all typ av muskelaktivitet, exempelvis städning, trädgårdsarbete, fysisk belastning på arbetet, hobbyverksamhet som golf, svampplockning, motion och träning.
Motion är en medveten fysisk aktivitet med viss avsikt som till exempel att ge ökat
välbefinnande, en framtida bättre hälsa eller för att det anses lustfullt att röra på sig (Winroth
& Rydqvist 2008). Folkhälsoinstitutet väljer att definiera det ännu tydligare med att det är en planerad eller strukturerad form av aktivitet som syftar till att förbättra eller upprätthålla kondition, muskelstyrka, muskeluthållighet, balans, koordination och rörlighet.
Motionsaktiviteterna innebär ofta ombyte till träningskläder (Schäfer Elinder & Faskunger red. 2006).
Träning i sin tur innebär att det finns en klar målsättning för att öka prestationsförmågan i olika typer av fysiska aktiviteter, oftast i tävlingssyfte menar både Winroth och Rydqvist (2008) och Statens Folkhälsoinstitut (Schäfer Elinder & Faskunger red.2006).
Figur 1 Effekter av fysisk aktivitet (Rasmussen red., Eriksson, Bokedal C & Schäfer Elinder L 2004:22)
1.1.1.2 Rekommendationer
Enligt Statens Folkhälsoinstituts rapport Fysisk aktivitet och folkhälsa (Schäfer Elinder &
Faskunger red. 2006) skrivs det att under 1960- och 70-talen förknippades fysisk aktivitet med att i hög grad bestå av idrott och prestation. Rekommendationerna från den tiden
speglade denna uppfattning och skulle bestå av hög ansträngningsnivå med relativt långa pass.
Skulle den fysiska aktiviteten göra nytta skulle man svettas och bli andfådd ansågs det och
många vuxna anser än idag att de inte motionerar för att de inte ser sig som ”sportiga” (ibid.).
3
Under de senaste åren har dock kunskapen om att all form av fysisk rörelse ger hälsovinster och dagens rekommendationer ses som ett komplement till de äldre och är av det slag som kan vara lättare att uppnå för fler människor och därmed kan tilltala hela befolkningen (ibid.).
De nya svenska rekommendationerna som svenska myndigheter enades om under 2001 är i likhet med de internationella rekommendationerna (Schäfer Elinder & Faskunger red. 2006).
Rekommendationerna gäller idag för hela Norden och går att dela upp i kortare tidsperioder under dagen. Ytterligare hälsoeffekter kan erhållas om man utöver detta ökar den dagliga mängden eller intensiteten (ibid.). Rekommendationerna lyder som följer:
Alla individer bör, helst varje dag, vara fysiskt aktiva i sammanlagt minst 30 minuter.
Intensiteten bör vara åtminstone måttlig, till exempel rask promenad. Ytterligare hälsoeffekt kan erhållas om man utöver detta ökar den dagliga mängden eller intensiteten.
(Schäfer Elinder & Faskunger red. 2006:17)
För barn och unga gäller följande nordiska rekommendation:
Minst 60 minuter fysisk aktivitet varje dag rekommenderas. Aktiviteten bör inkludera både måttlig och hård aktivitet.
(Schäfer Elinder & Faskunger red. 2006:18)
1.1.2 Hur aktiva är ungdomar idag?
Enligt Socialstyrelsens folkhälsorapport från 2009 motionerar två av tre ungdomar i åldern 16-24 år regelbundet. I samma undersökning framgick det även att pojkar (11 %) visade sig vara mer stillasittande än flickor (5 %). I en rapport av Samhällsmedicin och Statens
Folkhälsoinstitut där drygt 3000 15-åringar från sydvästra Stockholm deltog, har de bl.a.
studerat ungdomarnas stillasittande aktiviteter och deras fysiska aktivitet för att jämföra det med hur många som uppfyller rekommendationen om åtminstone 60 minuter fysisk aktivitet på minst måttlig nivå per dag (Rasmussen red., Eriksson, Bokedal C & Schäfer Elinder L 2004). I likhet med Socialstyrelsens rapport framgår det även i denna undersökning att pojkar ägnar sig åt stillasittande aktivteter i större utsträckning än flickor. När det kommer till rekommendationen om 60 minuters fysisk aktivitet, på minst måttlig nivå per dag uppfyllde 71,2 % av ungdomarna den (ibid.). Alltså nästan 30 % av ungdomarna når inte upp till rekommendationen.
Engström (2004) har under många år studerat barn och ungdomars motionsvanor och kan säga att år 2001 ägnade sig hälften av alla barn och ungdomar åt regelbunden idrottsträning, varje vecka i en förening på sin fritid. Han fann även i sin artikel att drygt 30 % av 15-16 åringarna inte ägnar sig åt idrott vid två eller fler gånger i veckan. Det visade sig också att endast ett barn av tio ägnar sig uteslutande åt träning på eget initiativ. Engström kan också konstatera att andelen barn och ungdomar som inte alls ägnar sig åt idrott har ökat samtidigt som andelen som tar egna initiativ till idrott och motion har sjunkit från slutet av 1960-talet fram till 2001.
Studien visar att andelen idrottsliga inaktiva ungdomar har fördubblats bland flickor och tredubblats bland pojkar de senaste tre decennierna och uppskattningsvis är ca 15 procent av barnen och ungdomarna, beroende på ålder och kön, inte är tillräckligt
fysiskt aktiva och att därtill ytterligare en fjärdedel av barnen ligger i en riskzon (ibid.).
4
Var fjärde år sedan 1985/86 genomförs en riksomfattande undersökning om skolbarns
hälsovanor bland landets 11-, 13- och 15-åringar (Danielsson 2006). Rapporten från 2005/06 visar att andelen flickor som tränar fyra gånger eller mer varje vecka har ökat mellan åren 1985 och 2001 och bland pojkarna fanns en ökning mellan 1985 och 1989. Därefter har andelen legat på en oförändrad nivå (ibid.). Danielsson (2006) har dock märkt av en tendens att andelen som tränar har minskat något mellan åren 2001 och 2005. Danielsson kan även hon konstatera att andelen barn och ungdomar som inte ägnar tid till att vara fysiskt aktiva ökar.
I en jämförelse med andra Europeiska länder visar en studie gjord av WHO om skolbarns hälsovanor att andelen tillräckligt fysiskt aktiva 15-åriga pojkar, år 2001/02, var betydligt lägre i Sverige än många andra Europeiska länder. Endast 33 % av pojkarna var tillräckligt aktiva vilket kan jämföras med Tjeckien, där de mest aktiva pojkarna fanns med sina 49 %.
När det kommer till 15-åriga flickornas vanor framgår det att i Sverige var 26 % tillräckligt fysisk aktiva jämförelsevis med Nederländernas 37 % vilket var det land där flickorna var mest aktiva i (Schäfer Elinder & Faskunger red. 2006).
1.1.2.1 Aktivitetsformer
Enligt Engström (2004) är idrott den i särklass populäraste organiserade fritidsaktiviteten bland barn och ungdomar. En verksamhet som har ändrat karaktär sedan slutet av 1960-talet då de flesta ägnade sig åt idrott i spontan form och fram till mitten av 1980-talet ökade andelen medlemmar i idrottsföreningar. Spontanidrotten som var den vanligaste
aktivitetsformen under 60- och 70-talet hade nästan försvunnit i slutet av 80-talet, men har under 90-talet och i början av 2000-talet börjat öka igen, som i form av exempelvis träning på gym och skidåkning (ibid.).
Idrottsrörelsen bär upp en stor del av barns och ungdomars fysiska aktivitet och de barn som står utanför idrottsrörelsen får på egen hand ägna sig åt fysisk aktivitet (Engström 2004).
Engström (2004) menar att den ökade träningsmängden och högre krav på de organiserade träningarna gör att specialiseringar på en eller några få idrotter ökar. Detta medför att det blir mycket svårt att börja som nybörjare vid exempelvis 12-års ålder på vissa idrotter, speciellt lagidrotter (ibid.).
1.1.3 Varför blir vi mer inaktiva?
Det är lätt att ställa sig frågan varför vi blir alltmer fysiskt inaktiva när man läser alla positiva effekter fysisk aktivitet ger. Allt pekar på, det som tidigare nämnts, att det moderna samhället ställer allt mindre krav på fysisk ansträngning i de dagliga aktiviteterna. Winroth och
Rydqvist (2008) menar att kroppen anpassar sig till de krav vi ställer på den och då dagens samhälle inte är anpassat till människans behov av fysisk aktivitet utan inbjuder till en mer stillasittande livsstil medför detta att vi förlorar kondition, styrka och rörlighet. Ekberg och Erberth (2000) belyser i sin tur den ökade teknikanvändningen och datoriseringen som ett hjälpmedel till att försöka förhindra att personal slits och skadas i tunga och farliga arbeten, men betonar ändå att detta medför att många får ett mindre aktivt arbete. Detta har gjort att den fysiska aktiviteten har förflyttats till fritiden och ”kultiverats”, där fritiden i sig har kommit att få en allt större betydelse i människors liv (Engström 1999). Idag är
fritidssysselsättningarna ett sätt att uttrycka sin personlighet och visa vem man är. Fritiden har
5
blivit en viktig arena för det individuella projektet, där val av aktiviteter uttrycker en personlig stil som sätts i förhållande till andra (ibid.). Det finns en uppsjö av valmöjligheter och
hanterandet av dessa blir därmed ett uttryckssätt för livsstilen och den personliga smaken, som val av musik- och klädsmak, semesterort, synen på kroppen och val av
fritidssysselsättning. Idrotts- och motionsvanor blir här tydliga markörer för denna livsstil (ibid.). Engström fortsätter att påpeka att man är sin kropp i allt högre grad och menar att en smal och vältränad kropp vittnar om en helt annan kraktär än en otränad och överviktig kropp.
För att gå djupare in på detta talar Engström om något som kallas habitus, vilket kan förklaras som en individs sociala erfarenheter. Habitus formas av individens omgivning vilket ligger till grund för vem du blir. Livsstilen är en produkt av habitus där olika livsvillkor genererar i olika habitus, vilket alltså i sin tur skapar olika livsstilar (ibid.). Författaren menar att
människors habitus inom kroppsövningsområdet, formas i hög grad av uppväxtmiljön och de erfarenheter som fås där. Om dessa erfarenheter varierar blir också synen på kroppsövningar olika i olika grupper (ibid.).
Oavsett livsstil skriver Faskunger (2001) om hur man ska arbeta för att förändra ett beteende, om hur fysiskt inaktiva individer kan arbeta för att bli regelbundet aktiva. Författaren menar att de som inte ser sig behöva en förändring, de som är fysiskt inaktiva, har generellt dåligt självförtroende när det gäller att motionera. Många anser att motion är obehagligt och ansträngande, vilket är faktorer som motverkar viljan till förändring. Dessa individer kan ha gjort tidigare försök till att motionera men har misslyckats och har därför accepterat
nederlaget och gett upp för gott. Bara tanken på en förändring kan innebära en risk att
misslyckas igen (ibid.). En förändring skulle också kunna innebära att personen i fråga måste avstå något som den uppfattar som mer värdefullt, exempelvis titta på TV. Även om många inser att fysisk aktivitet kan ha positiva effekter och att det är viktigt för hälsan, väger dessa faktorer som olustkänslor mer än de positiva effekterna (ibid.). Denna känsla belyser även Redelius (2004) som i sin studie om elevers inställning till ämnet Idrott o Hälsa fann att de elever som var lågaktiva upplevde ämnet som något de inte klarade av eller att man måste vara bra för att vara idrottsligt aktiv.
Närmiljö och aktuell livssituation har också stor inverkan på individens motionsbenägenhet (RF 2009), något som även Engström (1999) tar upp gällande individens smak för idrott, motion, omfattning och inriktning. För att ändra sin livsstil, att gå från att vara inaktiv till att regelbundet utöva motion, måste individen själv vilja detta och det viktigaste steget för livsstilsförändring är att komma över de hinder man upplever, anser Faskunger (2001).
Tidsbrist, dåligt väder, ingen barnpassning, lång väg till aktiviteten och att det är dyrt är vanliga hinder (ibid.). Faskunger ser dock att olika samhällsgrupper har olika hinder.
Faskunger (2001) skriver att det inte längre är de samhällsekonomiskt gynnade och välutbildade som drabbas mest av välfärdssjukdomar, utan de lågutbildade och de
samhällsekonomiskt missgynnade. Dessa grupper har haft svårt att ta till sig hälsobudskap är de som är minst aktiva, äter fel mat och är överviktiga (ibid.). David Nettle (2010) visar i sin studie att människor som står längst ner på samhällsstegen och lever under utsatta
förhållanden är mindre benägna att lägga tid, kraft och pengar på att ändra sin livsstil. De har med andra ord större problem att ta tag i än sin fysiska inaktivitet. Engström (1999) anser också att valet att motionera eller inte motionera är tydligt relaterat till utbildningsnivå.
Motionsvanorna är mest utbredd bland högskoleutbildade i stadsmiljö, där flera i vänskapskretsen har samma intresse, och minst utbredd bland lågutbildade som bor i
glesbyggd med få vänner som motionerar (ibid.). Engström menar därmed att motionsvanorna
är knutna till individens kulturkapital.
6
En studie av Folkhälsoinstitutet bland 15 åringar visade på samband mellan aktivitet och föräldrars utbildningsnivå (Rasmussen et al. 2004). Där visade det sig att ungdomar med lågutbildade mödrar ägnade mest tid till stillasittande aktiviteter medan ungdomar som ägnade minst tid åt dessa aktiviteter hade högutbildade mödrar (ibid.). Även Ekberg & Erberth (2000) belyser föräldrars aktivitetsnivå som en bidragande faktor till den fysiska aktivitetsnivån hos barn och ungdomar och anser att föräldrarna måste ge barnen möjligheter till rörelse och fysisk aktivitet.
Det finns även ett tydligt samband mellan gymnastikbetyg och senare motionsövning, upptäckte Engström (1999) i sin övergripande undersökning. Han fann att gymnasieelever med höga betyg i teoretiska ämnen var betydligt oftare motionsutövare i vuxenålder än de med låga betyg. Sollerhed (1997) har även hon kommit fram till liknande slutsatser i sin studie bland fem gymnasieskolor i Kristianstads kommun där hon bl.a. har jämfört elevers fysiska kapacitet på praktiska och teoretiska program. Det framkom att elever på de teoretiska programmen hade högre fysisk kapacitet än elever på praktiska program (ibid.). Värt att notera är att de praktiska programmen som ingick i studien leder till yrken med hög fysisk belastning och har stora skaderisker, så som vården, livsmedelsindustrin, frisörbranschen, bygg- och fordonsbranschen etc. Yrken som oftast inte kräver någon vidare utbildning.
Även om personliga, sociala och fysiska faktorer påverkar att regelbundet vara fysiskt aktiv, är självförtroendet den allra viktigaste faktorn att påverka när det gäller framgången av förändringsarbetet (Schäfer Elinder & Faskunger red. 2006).
1.1.4 Skolans roll som inspirationskälla
Det framgår i många texter om fysisk aktivitet att det är osannolikt att inaktiva barn och ungdomar kommer att bli aktiva som vuxna och dessutom utveckla en aktiv livsstil.
Riksidrottsförbundet (2009) skriver bl.a. i sin publikation att mycket talar för att den växande grupp av inaktiva barn och ungdomar kommer att leda till allt fler vuxna med sämre hälsa.
Wester-Wedman (1988) skriver också att inaktivitet som barn skapar inaktivitet som vuxen då individens aktivitetsnivå som barn tycks ha direkt effekt på aktivitetsnivån som vuxen. Tidiga positiva upplevelser av motion och idrott tycks ha stor betydelse för individens benägenhet att vara fysiskt aktiv senare i livet eftersom det handlar om vilka vanor vi skapar för dagens barn vilka är morgondagens vuxna (RF 2009). Det är här skolidrottens betydelse kommer in då skolan traditionellt är den vanligaste arenan för att nå barn (Schäfer Elinder & Faskunger red.
2006) och i läroplanen för de frivilliga skolformerna står det tydligt att skolidrottens uppgift är att skapa ett intresse för en fortsatt aktiv livsstil, en grund för livslångt lärande och därmed sträva efter att ge elever förutsättningar att regelbundet bedriva fysisk aktivitet (Skolverket Lpf94).
1.1.4.1. Idrottsundervisning
Det är svårt att se vad ämnet Idrott o Hälsa ger för effekter och resultat p.g.a. att det inte finns så mycket forskning kring området menar Ekberg och Erberth (2000). De arbetsformer och mycket av det innehåll som utarbetats för föreningsidrott har kopierats över till skolans undervisning trots att det egentligen är andra förutsättningar som ligger till grund för
skolämnet (ibid.). Författarna anser därför att bristen på skolrelevant forskning kan vara en av
orsakerna till att skolidrotten i för stor grad liknar föreningsidrotten. I en studie från 2001 där
7
lärare i Idrott o Hälsa har deltagit, framkom det att det som dominerar undervisningen från skolår 3 till 9, med stigande utrymme, är bollspel och bollekar (Meckbach 2004). Moment som friluftslivsverksamhet, simning, dans och gymnastik visade sig få väldigt lite utrymme (ibid.). Värt att notera är att de sistnämnda aktiviteterna kan tyckas vara relativt lätta för enskilda individer att ta till sig att utföra på egen hand eftersom aktiviteter som inte kräver ett lag förmodligen kan genomföras lättare genom livet (Ekberg & Erberth 2000).
I en rapport från folkhälsoinstitutet har de kunnat urskilja att ren hälsoupplysning endast är kunskapshöjande (Schäfer Elinder & Faskunger red. 2006) medan kunskaper om hur man bör och kan träna har större betydelse menar Ekberg och Erberth (2000). De forstätter vidare att belysa vikten av att känna rörelseglädje som en viktig del i arbetet mot ett mer positivt förhållningssätt till fysisk aktivitet och anser att om vi i tidig ålder får delta i aktiviteter lämpliga för vår ålder och utveckling kommer detta att bidra till att chansen ökar för att känna rörelseglädje och känslan av att lyckas. Att känna just glädje och välbefinnande är viktigt för motivationen och sådana positiva känslor av idrottsundervisningen är förmodligen den avgörande faktorn som är viktigast för att ge mening åt verksamheten (ibid.). Ekberg och Erberth skriver även att innehållet i undervisningen samt läraren är avgörande faktorer för utvecklandet av positiva och negativa attityder till idrottsundervisningen, där glädje och frihet ligger till grund för utvecklandet av positiva attityder (ibid.). Det är därför viktigt att tänka på valet av aktiviteter för att skapa ett positivt förhållande till fysisk aktivitet. Aktiviteter som uppmuntrar barn till att tävla mot sig själva och att delta har större chans att lyckas skapa en positiv bild än aktiviteter där eleverna får tävla mot varandra (ibid.). Ekberg och Erberth tar också upp att både flickor och pojkar upplever att man får en positiv attityd till Idrott o Hälsa genom att lyckas och vara kompetent, och bristen på framgång och kompetens ger dem i sin tur negativa attityder.
Gunilla Westin-Lindgren (1986) betonar vikten av att aktiviteterna måste vara meningsfulla och få barn och ungdomar att känna sig bra och att må bra. Ett sätt att göra själva
undervisningen meningsfull sker bäst genom att man utgår från elevernas perspektiv, erbjuder val och försäkrar sig om att uppgifterna är tillräckligt utmanande och intressanta, menar Jenner (2004) som skriver om motivation och motivationsarbete i skolan. En del i motivationsarbetet är elevernas delaktighet i ämnet, där läraren bör ställa sig frågan vad eleverna kan vara med att bestämma om anser Ekberg och Erberth (2000). Att involvera eleverna i planeringen är ett sätt att uppfylla delaktigheten, vilket folkhälsoinstitutet i sin rapport om Fysisk aktivitet och folkhälsa (Schäfer Elinder & Faskunger red. 2006) skriver är mycket vitigt när det gäller arbetet med främjandet av fysisk aktivitet.
I de äldre årskurserna när puberteten inträffar, brukar det vara som svårast att hitta ett relevant innehåll i idrottsundervisningen eftersom de fysiska aktiviteterna måste motiveras utifrån nya kriterier anser Ekberg och Erberth (2000). Det räcker inte längre med aktiviteten i sig själv eftersom den spontana aktiviteten som finns hos barn avtar i stigande ålder (ibid.). I
gymnasieåldern bör det vara lättare att hitta motiv för innehållet, menar författarna, då det är enklare att sätta in undervisningen i ett sammanhang och genom det motivera den utifrån framtida behov och därmed genomföra en större individualisering och inriktning mot ett yrke.
Då elever i gymnasiet har valt en inriktning och funderar kanske redan på yrkesval, är
kopplingen mellan yrkeslivet och den fysiska aktiviteten viktig anser författarna. De specifika krav som det framtida yrket kräver på individen i fråga och dennes kropp måste belysas och lyftas fram som en del i motivationsarbetet till rörelse (ibid.).
Ekberg och Erberth (2000) menar att det är många faktorer som påverkar elevernas insats och
8
deras aktivitetsnivå på idrottslektionerna. Det kan vara lärarens mål, arbetsformer och
innehåll, miljön, elevernas inställning osv. Men i likhet med det Engström (1999) skrev om livsstilens betydelse för val av fritidssysselsättningar belyser också Ekberg och Erberth (2000) att det är viktigt att elever får kunskap och insikt i möjligheter att utveckla hela personligheten för att bli motiverade till fortsatta fysiska aktiviteter.
1.2 Tidigare forskning
I en studie som genomförts bland 1000 elever i gymnasieskolan, har Larsson (2003)
undersökt om det finns skillnader bland elevers upplevelser av motion, utbildning, hälsa, och
idrottsundervisning utifrån val av yrkesförberedande eller studieförberedande program. Hon
har även undersökt hur stor omfattning elever är som inte deltar i idrottsundervisningen bland
programmen. Larsson upptäcker att elever som studerar på de yrkesförberedande programmen
deltar betydligt mindre än de elever som läser på ett studieförberedande program. Det är
nästan fyra gånger så stor andel eleverna på de yrkesförberedande programmen som inte
deltar minst var tredje lektion (ibid.). För många av de eleverna innebär deltagandet i
idrottsundervisningen så stora hinder att de inte kan handskas med dem. De flesta av skälen
som angavs för att inte delta var av psykologisk eller social natur (ibid.). Larson skriver vidare
att hon kunde urskönja två grupper av elever ur svaren: En grupp, den största, bestod av
elever som kommer från hem där föräldrarna tillhör arbetsklassen och flera kommer från
splittrade familjer. Dessa elever studerar oftast på ett yrkesförberedande program och många
har föräldrar som inte är så intresserade av barnens skola. Eleverna i denna grupp uppger
olika anledningar att inte delta, det kan vara att det upplever att en del aktiviteter kan vara
utlämnande, några kanske känner att de vill vara med men upplever att det inte är rätt
beteende utifrån valet av program eller pga. klassen i sig. Många upplevde också att idrotten
var tråkig, meningslös och borde vara frivillig, men många kunde inte precisera vad som var
tråkigt (ibid.). Den andra gruppen av elever har en bakgrund och uppväxtvillkor som inte
stämmer in med flertalet. Dessa elever tycker sig inte vara tillräckligt duktiga och har en
negativ kroppsuppfattning. De tycker att det är svårt för att kroppen exponeras på ett annat
sätt än i andra skolämnen och eleverna uppger att de är rädda att göra bort sig eller känner sig
utlämnade. Eleverna i denna grupp studerar oftast på studieförberedande program och har
föräldrar som inte kommer från arbetarklassen. Föräldrarna är intresserade av elevens
skolgång och försöker påverka dem att vara med i idrottsundervisningen (ibid.). Larsson
kommer även fram till att de elever som har en negativ inställning till motion studerar på
yrkesförberedande program och har föräldrar som motionerar mindre än de som studerar på
studieförberedande program. Dessa elever tycks också i högre grad ha negativa upplevelser av
idrottsämnet än eleverna i studieförberedande program. Oavsett program och trots att många
inte deltar i idrottsundervisningen tycker majoriteten av eleverna att idrott är ett viktigt ämne
(ibid.). Författaren nämner att en kulturkrock kan vara en bidragande orsak till de negativa
upplevelser som flertalet elever på yrkesförberedande program har. Skolkulturen, med dess
krav och tydlig struktur, ställs mot den dominerande kulturen inom elevernas sociala fält och
där uppstår en konflikt (ibid.). Larsson menar att det kan finnas en konflikt mellan den smak
eller avsmak eleverna utvecklat i uppväxten och vad de förväntas prestera för att passa in i
skolkulturen. Hon skriver vidare att identifiera sig och känna samhörighet med andra är
betydelsefullt och att göra vissa saker och visa avsmak för andra saker gör att man värderas
högt av både sig själv och andra i samma sociala skikt.
9
Tallqvist och Bentzer (2008) kom fram i sin undersökning bland gymnasieelever att elever som har hög frånvaro i ämnet Idrott o Hälsa upplevde att innehåll där tävling och rangordning ingick gav olustkänslor, vilket tydligen ofta förekom i lektionsinnehållet i form av lagsporter.
Eleverna gav förslag på en mer individualiserad form av innehåll där tävlandet inte hade stor betydelse. Det ansågs även att ämnet inte tilltalade dem som är inaktiva på fritiden utan riktade sig mer mot de elever som är aktiva på sin fritid (ibid.). Några av eleverna påpekar också grupptrycket som faktor för att inte delta i undervisningen. Eleverna upplevde att eftersom de inte är ensamma om att ha hög frånvaro i klassen, blir det lätt så att när någon uppger att den inte ska vara med på lektionen blir det flera i klassen som struntar i det (ibid.).
Tallqvist och Bentzer upptäckte också att rädslan att göra bort sig eller att skada sig inte verkade vara en avgörande faktor för att delta i idrottsundervisningen då endast en elev i denna studie upplevde olust i att eventuellt göra bort sig inför sina klasskamrater. Innehållet på lektionerna visade sig däremot väldigt avgörande för deltagandet skriver författarna. Där uttryckte eleverna missnöje i att innehållet upprepade sig och fann det därför tråkigt, samt att avstå från enskilda aktiviteter som eleverna inte tycker är roliga. Det är inom denna kategori den största oviljan att delta sitter (ibid.). De mesta av önskningarna av förändringar i
idrottsundervisningen som eleverna i studien anser behövas för att de ska delta mer i
idrottsundervisningen hör till själva innehållet menar författarna. Eleverna ger förslag på bl.a.
att ämnet bör bli mindre tävlingsinriktat med mer lekar, mindre fokus på föreningslika idrotter samt att de vill ha större valmöjlighet av aktiviteter varje tillfälle (ibid.).
Ämnesinnehållet som en orsak till deltagandet är också något som Ericsson och Elofsson (2007) fann i sin undersökning. De upptäckte även sociala skäl till att inte delta i
idrottsundervisningen, så som klassens sammansättning och problem i omklädningsrummet där duschsituationen upplevs som ett dilemma eftersom de inte vill visa upp sig för andra elever. Lathet och bekvämlighet hör också till anledningarna och eleverna ”glömmer” därför att ta med sig kläder (ibid.). I Ericsson och Elofssons studie framgår det även att de flesta eleverna hade en uppfattning om att ändring kring ämnets innehåll, klassens sammansättning i betydelsen av att eleverna har olika mål med ämnet, och om ämnet vore ett kärnämne som faktorer som skulle påverka elevernas motivation i positiv riktning.
1.3 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att undersöka gymnasieelever på fordonsprogrammets skäl till den höga frånvaron i ämnet Idrott o Hälsa samt vilka förändringar dessa elever vill ska till för att deras deltagande ska öka. Syftet är också att undersöka hur dessa elever ser på motion och träning.
Frågeställningar
1. Vilka skäl anger elever på fordonsprogrammet till att de inte deltar i undervisningen Idrott o Hälsa?
2. Vilka förändringar anser eleverna ska till för att de ska öka sitt deltagande i ämnet?
3. Hur ser lärare på fenomenet?
4. Hur viktigt anser eleverna motion och träning är?
10
2. Metod
Metoder som har använts för att ta reda på syftet med arbetet är en övergripande enkätstudie bland elever i år ett och två på fordonsprogrammet, samt en kompletterande intervjustudie med både elever och lärare. I följande avsnitt presenteras fakta kring urval,
datainsamlingsmetod metod, procedur och analysmetoder.
2.1 Urval
Undersökningen genomfördes i huvudsak bland elever i år ett och två på gymnasieskolans fordonsprogram, men även lärare verksamma inom programmet har deltagit. Valet av skola gjordes naturligt då det endast finns en gymnasieskola med detta program i kommunen.
Urvalet av elever har gjorts med anledning av att det är endast under år ett och två eleverna har obligatorisk undervisning i Idrott o Hälsa och det kändes därför mest aktuellt att göra undersökningen enbart bland dessa elever.
2.1.1 Enkätundersökning
Enkätundersökningen utfördes sammanlagt på 75 elever i år ett och två. Det externa bortfallet, vilket avser de personer som vägrar eller inte har möjlighet att delta i undersökningen
(Ejlertsson 1996), var 12 elever och beror på att dessa elever inte var närvarande under tillfället då enkäterna delades ut i respektive klass.
Tabell 2.1. Antal deltagande elever i enkätundersökningen
2.1.2 Intervjuer
Intervjuerna genomfördes sammanlagt på sex personer: två lärare; en lärare på fordonsprogrammet och en idrottslärare, samt på fyra elever.
2.1.2.1 Intervju med lärare
Läraren på fordonsprogrammet, valdes på grund av att denne sades ha god kontakt med eleverna och för att denne har varit verksam i programmet under flertalet år. Att intervjua en lärare med lång erfarenhet inom programmet och som har bra kontakt med de berörda eleverna, kändes relevant för undersökningen då det är intressant att få inblick i vad läraren tror anledningen till den höga frånvaron kan bero på och om läraren eventuellt har förslag på hur man skulle kunna lösa det nämnda problemet.
Idrottsläraren som intervjuades var en av tre idrottslärare som undervisar elever från fordonsprogrammet och det var därför av intresse att få inblick i hur läraren upplever problemet med den höga frånvaron. Idrottsundervisningen för år två sker traditionsenligt Antal elever på
fordonsprogrammet år 1 & år 2
Externt bortfall
Totalt antal elever som deltog i
enkätundersökningen
87st 12st 75st
11
klassvis, för år ett är den nivågrupperad där den utvalda läraren undervisar de elever som strävar efter godkänt samt de som ligger på gränsen till icke godkänd. Eftersom studien riktar sig mot de elever som har hög frånvaro, kändes denna lärare därför mest intressant att
intervjua, då denna kommer mest i kontakt med dessa elever.
2.1.2.2 Intervju med elever
Eleverna som deltog i intervjuerna valdes ut genom ett slumpmässigt urval. Då det av tidsmässiga skäl inte går att intervjua alla de elever med hög frånvaro i idrott och hälsa görs detta slumpmässiga urval för att, enligt Patel & Davidsson (2003), få en grupp som är en miniatyr av den aktuella populationen. Om detta urval görs på rätt sätt kan resultaten som fås från denna grupp alltså representera den aktuella populationen, med andra ord de elever med hög frånvaro (ibid.). Det slumpmässiga urvalet gjordes utifrån närvarolistor från idrott och hälsa. De elever med 60-100 procents frånvaro markerades av idrottsläraren, och därefter kontaktades lärare på fordonsprogrammet som i sin tur kontaktade de berörda eleverna. Efter att eleverna kontaktades av lärarna fick de möjlighet att själva bestämma om de ville delta i intervjun eller inte. Tillsammans med lärare på fordonsprogrammet kom vi fram till att detta tillvägagångssätt skulle vara mest framgångsrikt, då det ansågs att vid eventuell tillfrågan via mejl eller brev skulle resultera i få intresserade elever eller inga alls. Då eleverna ansågs ha stor tillit till deras lärare, ansågs eleverna också i högre grad än annars känna förtroende i att delta i intervjun om lärarna betonande att det är en bra intervju.
2.1.3 Forskningsetiska krav
Examensarbetet måste bygga på respekt för de människor som deltar skriver Johansson och Svedner (2006) och nämner följande forskningsetiska krav som bör följas vid utförande av ett examensarbete:
Deltagarna skall erhålla en rättvisande och begriplig beskrivning av undersökningsmetoderna och undersökningens syfte.
Deltagarna skall ha möjligheter att när som helst ställa frågor om undersökningen och få sina frågor sanningsenligt besvarade.
Deltagarna skall vara säkra på att deras anonymitet skyddas. Av den färdiga rapporten skall det inte vara möjligt att identifiera vare sig förskola/skola, lärare eller elever/barn. Om man överväger att namnge de som deltagit i undersökningen måste man ha tillstånd från alla berörda: personalen på skolan, eleverna och deras föräldrar och eventuellt andra.
Om deltagarna inte är myndiga skall målsman informeras och tillfrågas om barnen får medverka.
För att uppfylla de forskningsetiska kraven som gäller för examensarbeten (Johansson &
Svedner 2006), gjordes en muntlig presentation av examensarbetets syfte och
enkätundersökningens syfte innan enkäten delades ut bland eleverna. Eleverna fick möjlighet att ställa frågor om undersökningen och de upplystes även om frivilligheten att besvara den, att det inte kommer att framgå någonstans i arbetet vilka elever som har svarat vad, samt deras rätt att när som helst avbryta enkäten utan negativa följder. Enkätens anonymitet betonades då det upplevs att eleverna eventuellt känner att de kan svara mer sanningsenligt när deras svar inte kan kopplas till enskilda individer, något som Johansson och Svedner (2006) även betonar då man genom att följa dessa forskningsetiska anvisningar vinner förtroende genom att visa respekt för de personer som deltar i undersökningen och därmed ökar även
motivationen för dessa personer att delta konstruktivt i undersökningen. Utöver den muntliga
presentationen fanns det även en skriftlig presentation på framsidan av enkäten som gav
12
eleverna en möjlighet att i lugn och ro läsa igenom deras rättigheter gällande undersökningen (se bilaga 1).
Inför intervjuerna med lärarna tillfrågades de utvalda lärarna om de ville delta i
undersökningen och innan intervjuerna lästes deras rättigheter upp som Johansson och
Svedner (2006) nämner. De tillfrågades även om användandet av diktafon som hjälpmedel att anteckna intervjun var okej där båda accepterade den. Tillvägagångssättet var likadant inför intervjuerna med eleverna, där deras rättigheter lästes upp innan intervjun startade. De fick även möjligheten att avböja diktafonen som hjälpmedel för datainsamlingen, varav en elev inte ville bli inspelad.
2.2 Datainsamlingsmetoder
För att kunna kartlägga fenomenet med den höga frånvaron bland eleverna på
fordonsprogrammet konstruerades först en enkät eftersom den, enligt Johansson och Svedner (2006) kan hjälpa till att skapa en översiktlig bild av helheten. Syftet med enkäten var göra en kartläggning av elevernas inställningar och åsikter rörande frågeområden om deras motions- och träningsvanor och deras inställning till motion och träning, samt om deras deltagande i undervisningen i idrott och hälsa. Dessa frågeområden är baserade på frågeställningarna ett, två och fyra. Syftet med enkäten är också att undersöka om det finns några eventuella samband mellan det aktuella problemområdet och dessa frågeområden. Enkäten är utformad med övervägande fasta svarsalternativ, och svarsalternativen är bestämda av mig -
intervjuaren, vilket betyder att den är helt strukturerad (Hartman 2004). Den har även en hög grad av standardisering då alla personer som deltar i enkätundersökningen får exakt samma frågor, i exakt samma följd (ibid.). Valet av en helt strukturerad enkät beror på att denna metod ansågs mest lämpad för att få så hög svarsfrekvens som möjligt. De flesta av enkätens frågor är konstruerade så att svaren kan mätas i skalsteg, som t.ex. mycket viktigt till mycket oviktigt, även kallad ordinalskala där svaren går att rangordna från det lägsta till det högsta (Ejlertsson 1996). Den här typen av frågor är vald för att kunna mäta inställningar och attityder, som är möjligt med den här sorten av svarsalternativ (ibid.). För att variera svarsalternativen som Patel och Davidsson (2003) anser är bra för att behålla motivationen bland dem som besvarar enkäten och för att de inte ska fastna i ett visst svarsmönster, användes även skalor där endast ändpunkterna på linjen är uttryckta i ord, även kallad VAS- skalan (visuell analogskala) (se bilaga 1).
I enighet med Hartman (2004) är nackdelen med enkäter att det finns frågor som blir omöjliga att ställa och för att få rikare svar måste man använda sig av frågor med högre grad av
öppenhet. En halvstrukturerad intervju är då att föredra (ibid.) och eftersom enkäten endast ger grundläggande information så kompletteras den med halvstrukturerade intervjuer med elever och lärare för att få mer insikt och ett annat perspektiv i problemområdet. Den
halvstrukturerade intervjun har lägre grad av standardisering än intervjun eftersom jag under
intervjun har ställt följdfrågor, gett förklaring till några av frågorna och inte läst upp alla
frågor exakt likadant mm. Trost (2005) menar att intervjuer med hög grad av standardisering
måste läsas upp exakt likadant, i samma tonfall, exakt så som de är formulerade, i exakt
samma ordning och inte ge förklaringar till frågorna. Det som skiljer den halvstrukturerade
intervjun från enkäten är att den har en lägre grad av strukturering vilket innebär att
13
intervjupersonen har möjlighet att formulera sig fritt och inte har fasta svarsalternativ
(Hartman 2004). Intervjuerna med de två lärarna grundar sig på frågeställning tre och tar upp frågeområden som berör deras syn på fenomenet och hur de arbetar med det
(se bilaga 2). Intervjuerna med eleverna berör frågeområden om deras syn på motion och träning, hur de upplever ämnet Idrott o Hälsa samt vilka förändringar de vill ska till för att deras deltagande ska öka (se bilaga 2). Dessa frågeområden berör frågeställningarna ett, två och fyra.
2.3 Procedur
2.3.1 Enkätundersökning
För att få ett sådant högt svarsdeltagande som möjligt på enkätundersökningen valde jag att närvara vid utdelningen av enkäten och under tiden då eleverna besvarade den. En lärare på fordonsprogrammet kontaktades och en dag för utförandet bokades in. De berörda klasserna besöktes var och en i början av respektive lektion och en presentation av mig och varför jag var där gjordes. Elevernas rättigheter gällande deltagandet i enkäten belystes också. Enkäten försågs även med ett följebrev där informationen som togs upp muntligt också var nedskriven och därför möjlig att för eleverna läsa i lugn och ro (se bilaga 1). Enkätfrågorna har försökts anpassats till målgruppen av den anledningen att de som ska besvara enkäten ska förstå frågorna. En lärare som arbetar på fordonsprogrammet och har en nära kontakt med eleverna fick också läsa igenom frågorna, för att då riskerar man inte, som Eljertsson (1996) säger, att använda ord som är främmande för ungdomarna eller kan tolkas annorlunda av ungdomar än av vuxna. Eftersom det bestämdes en dag då enkäten skulle delas ut och genomföras, samt att jag var närvarande under tiden eleverna besvarade enkäten och därmed tillgänglig för
eventuella frågor om enkäten eller arbetet i sig, har både det externa och det interna bortfallet försökt minimerats. Då enkäten endast tog ca tio minuter att besvara underlättade det besöken i klasserna eftersom det inte blev ett längre avbrott i själva undervisningen.
2.3.2 Intervjuer
Intervjuerna har utförts enskilt och pågick allt ifrån 20-50 minuter utifrån vem som
intervjuades. Intervjuerna med lärarna tog längre tid än de med eleverna då lärarna svarade
mer omfattande på frågorna medan eleverna var mer fåordiga. En lärare tillfrågades muntligt
och en lärare via mejl om de ville delta i intervjun och en tid bestämdes. Inför intervjuerna
presenterades intervjuns syfte och vad examensarbetet handlar om och intervjupersonernas
rättigheter inför intervjun lästes upp. Lantz (2007) belyser vikten av att båda parter känner sig
införstådda med uppgiften och att båda känner sig lugna och beredda att börja intervjun. Den
inledande fasen är därför väldigt betydelsefull för själva intervjuprocessen, eftersom det är där
arbetsrelationen mellan intervjuare och intervjuperson etableras (ibid.). Eleverna som deltog i
intervjun tillfrågades av lärare på fordonsprogrammet, och lärarna återkom därefter med tider
som passade för intervjuerna. Intervjuerna utfördes i ett rum där vi kunde genomföra intervjun
ostört som Trost (2005) menar är viktigt. Rättigheterna lästes upp innan intervjun startade och
syftet med intervjun berättades och eleverna fick även möjlighet att fråga om det var något de
undrade över. Under intervjuerna användes även en diktafon som hjälpmedel till att hämta in
informationen och fördelen med denna typ av registrering är att intervjupersonernas svar
registreras exakt (Patel & Davidsson 2003). Alla intervjupersoner utom en godkände
användandet av diktafon.
14
2.4 Analysmetoder
2.4.1 Enkätundersökning
De flesta av enkätens frågor är konstruerade så att svaren kan mätas i skalsteg, som t.ex.
mycket viktigt till mycket oviktigt, även kallad ordinalskala där svaren går att rangordna från det lägsta till det högsta (Ejlertsson 1996). Då ordinalskalan medför en rangordning av individerna, kan man enligt Ejlertsson med hjälp av en persons mätvärde (exempelvis längd, vikt, kön, ålder etc.) avgöra om denne exempelvis är friskare, bättre eller mer positiv inställd än en annan person, men det går inte att säga något om skillnadernas omfattning bland olika personer. Svaren från enkäten kommer därför att analyseras utifrån mätvärdena, men det kommer inte kunna sägas något om skillnaderna mellan svarsalternativen i sig, då det är svårt att fastställa att skillnaderna mellan alltid och ofta är lika stor som mellan sällan och aldrig.
Jag har även valt att endast tolka de svar som kommer från de elever som uppgett att de ibland, sällan eller aldrig deltar på idrottslektionerna av den anledning att dessa elever är de som denna studie riktar sig mot.
2.4.2 Intervjuer
Patel och Davidsson (2003) skriver att det inte finns en bestämd metod för hur man gör en kvalitativ bearbetning och menar att det är upp till varje forskare att finna ett arbetssätt som passar för att nå fram till en läsbar text. Utifrån detta började jag med att transkribera det insamlade materialet efter mötet med intervjupersonerna. Detta material skrevs sedan ut för att lättare få en överblick över det. Trost (2005) skriver att man kan använda sig av olika färger för att underlätta denna överblick, vilket betyder att man kan använda sig av
överstrykningspennor i olika färger för att leta mönster eller något annat intressant. Under genomläsningarna av intervjuerna har jag försökt leta mönster och kategorier som hör till respektive frågeställning och utifrån det sedan skrivit ner vad jag funnit i resultatdelen. Patel och Davidsson (2003) skriver att det gäller att finna bra benämningar på de olika kategorierna som väl beskriver kategorins innehåll och omfattning. Kategoriernas namn kan även utgöra rubriker i den slutgiltiga texten och under rubrikerna kan citat varvas med kommenterande text för att göra tolkningen tydligare för läsaren, fortsätter författarna. Detta är något som jag försökt följa, men har istället utgått från att kategorisera de öppna frågorna i enkäten istället och sedan försökt placera in intervjuerna under dessa kategorier. Det besvärliga i den här metoden har varit att intervjuerna flyter samman under flertalet kategorier och rubriker.
2.5 Metoddiskussion
Urvalet för enkätundersökningen är representativt då alla elever på Fordonsprogrammet som har obligatorisk undervisning i Idrott o Hälsa deltog (bortsett från de elever som inte var närvarande vid tillfället enkäten delades ut). Det kan dock vara svårt att generalisera resultatet ur en mer nationell och regional aspekt, eftersom det endast är en gymnasieskola i en
kommun som har undersökts. Resultaten går emellertid att jämföra med andra studier inom
området för att kunna dra paralleller. Validiteten för arbetet är hög då både enkäter och
15
intervjuer har använts, där även intervjuer med lärare har bidragit med ett annat perspektiv på fenomenet och täcker därför väl det område som avsågs undersökas.
Frågorna i enkäten täcker de områden som avsetts undersökas, med undantag för några frågor som bör ha formulerats på annat sätt, för att på det sättet säkerställa att eleverna svarat på det som egentligen efterfrågades. Frågan där eleverna har fått ange hur ofta de deltar i
undervisningen visar inte hela problemet eftersom elever som inte är ombytta och inaktiva ändå får närvaro, vilket jag inte förstod då frågorna konstruerades. Eleverna kan därför ha svarat efter hur ofta de går iväg till idrotten, trots att frågan lyder Hur ofta ÄR du med på idrottslektionerna? Frågan bör ha ställts utifrån hur aktiva eleverna är när de deltar, om de deltar. Några av de påståenden som eleverna i fråga 11 får kryssa för hur väl de stämmer in på dem, är dumt formulerade eftersom de innehåller negationer och kan därför vara förvirrande och svåra att svara på och därför svåra för mig att tolka. Skalan går från att man håller med I hög grad eller så håller man Inte alls med och detta gör det svårt med påståenden som Jag gillar inte läraren. Håller man inte alls med här, ska eleven kryssa för Inte alls, men detta svarsalternativ kan även tolkas som Att jag inte alls gillar läraren. De första påståendena i denna fråga är dock tydligt formulerade och om eleven är inne i samma sorts tankemönster kan eleven förstå hur denna ska svara. För att höja reliabiliteten i detta avseende fanns jag på plats när eleverna svarade på enkäten för att vara tillgänglig för eventuella frågor och
funderingar. Den stärks ytterligare då allt material, både intervjuer och enkäter, har samlats in
på samma sätt.
16
3. Resultat
I detta avsnitt redovisas resultatet av studien. Resultatet presenteras utifrån syftet och
frågeställningarnas relevans där frågeställningarna är disponerade med egna rubriker. Övriga svar redovisas i Bilaga 3. Jag har även valt att endast redovisa resultat från de elever som uppgett i enkätundersökningen att de ibland, sällan eller aldrig deltar på idrottslektionerna eftersom det är dessa elever som studien riktar sig mot. Sammanlagt rör det sig om 25 elever.
Tabell 3.1 Hur ofta elever anser sig själva vara med på idrottsundervisningen
Hur ofta är du med på idrottslektionerna?
Alltid 32
Ofta 18
Ibland 14
Sällan 6
Aldrig 5
Totalt 75
3.1 Vilka skäl ger eleverna på fordonsprogrammet till att inte delta i undervisningen i Idrott o Hälsa?
Det framgår i enkätundersökningen att det finns många olika anledningar till varför eleverna väljer att inte gå på idrottslektionerna. Av enkätundersökningens öppna fråga går det dock att gruppera dessa svar till sex kategorier: Tråkigt, Jobbigt, Sociala faktorer, Fysiologiska
faktorer, Ämnet är bortprioriterat och Övrigt. Intervjuerna med eleverna kan också grupperas efter dessa kategorier, men det går även att utläsa att dessa svar flätas in i andra kategorier då de går in i varandra. Några elever anser exempelvis att ämnet Idrott o Hälsa är tråkigt, men hänvisar till de andra grupperna som motivering till varför de anser ämnet tråkigt.
3.1.1 Tråkigt
Den största kategorin omfattar de elever som anser att Idrott o Hälsa är tråkigt. Eleverna uttrycker detta med ord som: ”Det är så grymt tråkigt”, ”Inga roliga saker”, ”Tråkigt”
”Tråkiga saker eller något liknande”. En elev uttrycker en viss aktivitet som orsak till sin frånvaro, i detta fall orientering.
På enkätens skalfråga där eleverna fick kryssa på en linje för hur väl påståendet stämde in på
dem, uttrycker många av deltagarna, att lektionernas innehåll är tråkiga som avgörande för
deras val att inte delta på idrottsundervisningen (se figur 3.1). Bland de elever som svarat att
de ibland eller sällan deltar på idrottslektionerna ställer sig eleverna relativt likgiltiga inför
påståendet medan en större andel anser att innehållet är viktigt eller relativt viktigt (se Bilaga
3, fråga 9c).
17
I hög grad|---|---|---|---|---|---|---|---|---|Inte alls
Figur 3.1 Antal elever som anser att lektionens innehåll är tråkigt (Internt bortfall: 3)
Av de fyra intervjuer som gjordes med eleverna, angav tre elever att de tycker ämnet är tråkigt. Dock framgår det mer bakomliggande förklaringar till varför de anser att ämnet är tråkigt än vad som kom fram ur enkäten. Två av eleverna uttrycker enbart ämnet som tråkigt utan att riktigt veta varför de tycker så. Elev 1 uttrycker sig genom att säga ”Ja, att jag inte vill och att det är tråkigt” på frågan vad det är som gör att denna inte väljer att delta på
idrottslektionerna. Eleven anser att allt är tråkigt, men att denna inte alltid känt så utan det hade börjat när eleven kom upp i högstadiet. På frågan om det var då det slutade att bli roligt svarade eleven att ”Ja, jag tröttnade på det” och om det berodde på att det var tråkigt eller om det var andra saker runt omkring, anger eleven att det endast var tråkigt.
Elev 4 deltog inte alls på lektionerna i Idrott o Hälsa på högstadiet, men har börjat delta nu i gymnasiet och ska försöka vara med varje gång för att få betyg i ämnet. Eleven utrycker att ämnet är ”skittråkigt” men vet inte riktigt varför utan tillägger att ”jag tycker inte om det”.
Där började inställningen till ämnet någonstans i mellanstadiet. När eleven kom upp i högstadiet slutade denna att vara med på grund av att det gick rykten om läraren. När Elev 4 började gymnasiet sa lärarna att de skulle glömma det som var tidigare och börja om på nytt, så eleven försöker med det och vill därför ge ämnet en chans. Eleven anser inte att innehållet har så stor betydelse, men påpekar att det påverkar aktivitetsgraden:
När det är gym och så brukar jag vara med och gör allt och så där. Men när det har varit, typ bandy, då har jag bara stått för jag tycker inte om det.
3.1.2 Jobbigt
Denna kategori är den näst största, där elever som uttrycker att de tycker ämnet Idrott o Hälsa är jobbigt. I den här kategorin rymmer uttryck som ”jobbigt”, ”för det är drygt”, ”kallt och jävligt” och ”orkar inte”. Här går det att bara spekulera om varför de anser att ämnet är jobbigt och kategorin skulle kunna kopplas ihop med Sociala faktorer och Fysiologiska faktorer. För att på något sätt kunna tolka svaret går det att dra paralleller med de påståenden som Jag känner mig klumpig och Jag känner mig uttittad, men dessa påståenden ger inget större utslag i enkäten, utan de flesta elever anger att detta inte alls stämmer (se Bilaga 3, fråga 11 a,b).
I intervjun med Elev 4 framkommer det att ”en dålig dag” kan vara en orsak till varför eleven
väljer att inte delta i idrottsundervisningen och syftar på att man kan må dåligt ibland och
därför kan det vara jobbigt att delta på idrottslektionerna.
18
3.1.3 Sociala faktorer
En relativt liten grupp har angett sociala aspekter som en bidragande faktor till att inte delta i ämnet. I den här kategorin räknas anledningar som ”jag gillar inte att vara med andra klasser”
och ”jag tycker inte om att vara bland folk när jag idrottar och så”.
I intervjuerna med eleverna anger en elev att sociala faktorer är ett visst hinder. Elev 4 utrycker att det finns en viss rädsla att göra bort sig inför andra och påpekar också på frågan om trivseln i klassen har betydelse för deltagandet på lektionerna, att denne troligtvis inte skulle delta om det skulle vara någon som eleven absolut inte tyckte om. Den här eleven föredrar aktiviteter där de arbetar i grupper eller lag ”för då blir det inte att alla står och kollar på en”.
Elev 3 uttrycker att Idrott o Hälsa helt enkelt inte är roligt, men anser inte att det har med innehållet att göra utan menar att det blir mycket ”tjafs” eftersom att grupperna är för stora och att det är mycket folk. Även denna elev påpekar att ämnet var roligare på mellan- och högstadiet och hänvisar till gruppstorlekens betydelse för den positiva upplevelsen.
Att kompisarna påverkade deltagandet visade sig inte vara någon bidragande faktor till att eleverna inte deltar. De flesta anser att det är oviktigt för deltagandet eller att det inte alls bidrar till frånvaron (se Bilaga 3, fråga 9b samt 11d ).
3.1.4 Fysiologiska faktorer
Den här är, i likhet med den föregående, också en liten kategori. I den här gruppen hamnar förklaringar som rör att eleverna har ont i kroppen och därför inte deltar i
idrottsundervisningen. Det kan vara förklaringar som ”om jag har ont nånstans” och ”ibland när man har ont i kroppen”.
I intervjun uttrycker Elev 3 också att det är orken som avgör om eleven väljer att vara med eller inte, då denna väljer att avstå när kroppen känns trött och sliten och är rasslig i halsen.
Eleven betonar även att denne varit sjuk mycket.
3.1.5 Ämnet är bortprioriterat
Under denna kategori har orsaker som rör åsikter om att ämnet är onödigt eller bortprioriterat.
I enkäten framkommer det bl.a. att ”ibland kommer annat före och att jag prioriterar annat före idrotten i skolan” samt ”Jag anser att det är onödigt att vara det i skolan och tränar hemma i stället”. Vidare i enkäten skriver elever att ämnet borde tas bort helt och läggas in i vanliga lektioner och någon uttrycker att ”skiten” borde tas bort.
I den här kategorin kan vi delvis placera in Elev 2 som i intervjun inte riktigt kunde sätta
fingret på varför denna inte deltar i idrottsundervisningen och har inget riktigt bra svar, men
uttrycker vid ett tillfälle att det kanske inte känns värt som en lektion.
19
3.1.6 Övrigt
De svar från den öppna frågan i enkätundersökningen där eleverna fick med egna ord skriva varför de inte deltar i idrottsundervisningen, som inte riktigt kunde placeras in i någon av de ovanstående kategorierna har placerats under denna rubrik. Elever som svarat ”Vill bara inte ibland”, ”glömmer kläder” och ”ingen aning” ryms under den här benämningen.
Elev 2 i intervjun kan placeras in i denna kategori trots att denna vid ett tillfälle uttrycker att frånvaron eventuellt kan bero på att idrottsundervisningen inte är värd att vara ett ämne i skolan. Det som placerar Elev 2 i den här kategorin är att den här eleven förklarar sin höga frånvaro som något denna ”inte hoppar över med flit”, och betonar flera gånger att det bara blir så att eleven hoppar över lektionerna utan att tänka på det:
Jag vet inte. Jag tycker inte direkt att det är tråkigt men… Roliga svar… men jag vet inte. Det har bara blivit så att jag inte kommer iväg på idrotten. Typ, på väg mot skolan ”fan, det är idrott idag” och då orkar jag inte gå hem. Jag har idrottskläder och sånt hemma men… Jag har ingen aning egentligen.
Eleven fortsätter och ger en bild av att någon form av struktur är viktigt för att denne elev ska ta sig iväg på idrottslektionerna:
Nu var det så tokigt att, jag tror vi har idrott idag, hade tänkt den här veckan att, jag har inte varit så mycket på svenskan och idrotten, att jag skulle börja gå på dem. Men så gick det ju dåligt idag. Om vi ska ha det idag då. Jag har inte koll på schemat just nu, eller när vi har idrott heter det. Det har jag ingen riktig koll på. Speciellt inte nu, två veckor efter APUn. Då vet jag inte när idrotten ligger.
Den här eleven anser inte att ämnet är tråkigt eller att det är jobbigt att vara där utan förklarar sin frånvaro med att det helt enkelt inte blivit av.
Elev 1 uttrycker att läraren har en viss betydelse för deltagandet. Eleven säger att ”Ja, förra läraren vi hade, då var jag med två-tre gånger, men jag slutade för jag tyckte inte om han”. I enkätundersökningen ger påståendet om att läraren är anledningen till att inte delta i
undervisningen spridda svar och av resultatet att döma anser de flesta elever att läraren inte har så stor betydelse för deras deltagande (se Bilaga 3, fråga 11f).
Andra påståenden som har fått relativt höga utslag på enkäten är att eleverna ”inte förstår
vitsen med ämnet” och att de ”inte gillar att duscha tillsammans med andra” (se Bilaga 3,
fråga 11c). Bland intervjuerna är det endast en elev (Elev 1) som uppger att denna inte tycker
om att duscha med andra, men uttrycker att det inte gör något att byta om tillsammans med
andra. Det verkar dock inte vara något uttalat problem då eleven på frågan om enskilda
duschutrymmen vore att föredra, anser att det kanske kan hjälpa ibland.
20
