Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.
Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.
012345678910111213141516171819202122232425262728 CM
■
Sa,.',?.-.¿g
»-q
» i/*
■
»»kRIKSORGAN FOR SVERIGES LUNGSJUKA ,
F w», -
■ ¥5 Í
ssj
^'s*-
MfX* T t. w?
:v.
v v<
• . i-. '. . •
» uL»'“ / v»
' V K*W J..
► >' V ■> ‘ÿ
»♦ . :
SJ@s
•-^?
agi
Ç-'XXiM
K-Ä<J
o
SÄ */
//t
/' fe»:©?
z*e^i
■ * *
■ ■ < X. '■
-_/ ■;
*
xaw* »i Hjfej
* ■ „> ■' ^\ -
" ■ <Äaä 1 -. -, IW V I^MÄ V
k -f"
ât^ V M-hcW «
\ : ¿
R ?;ov í, ^,«í>
”* ». kW*
>*», JM
\ jw **.r ' « -«aS 1':»
. t »/»!*> »■ "*
•- J -r-IK--T »V is
NERVTVÀL
skà/vker
^/Y FRISKHET
En ny kvalitetsprodukt från MOHAB FABRIKERNA — N U kan Ni få en tvål, som ger enkel, na^urjf hudstimulans — ORAL NERVTVÅL. Massage mef det mjuka löddret morgon och kväll stimul6r^
och ger huden ny friskhet och spänst. Tvätta ° trötthetskänslorna med ORAL NERVTVÅL! Mas' sera i lätta cirklar, klappa in levande friskhet ° skönhet i huden! Börja med ORAL redan » Ni blir som en ny människa .. .
RIKTPRIS
Det lönar sig i alla väder
med en pålitlig
Varenda svensk fiskare vet vad JM betyder. JM-motorerna äro allmänt kända för sin stora pålitlighet och goda bränsle ekonomi.
I sin strävan att fylla varje behov tillverkar JM en serie olika motortyper — det finns en modell för såväl den minsta som den största fiskebåten med motorstyrka från 20 till 500 hk.
Ställer Ni höga anspråk på utförande och driftsekonomi bör Ni välja JM.
Begär offert och förslag!
AB JÖNKÖPINGS MOTORFABRIK • JÖNKÖPING
Namnanrop: "Jönköpings Motorfabrik . Telegramadress: "Motor"
Utkommer varje månad
Ansvarig utgivare: EINAR HILLER.
Redaktör: SIXTEN HAMMARBERG. RIKSORGAN FÖR SVERIGES LUNGSJUKA Ägare: De Lungsjukas Riksförbund.
Annonspriser :
*/i sid. 400:—, V«sid. 225:—,
»A sid. 125:—,V» sid. 65:—.
Småannonser:
60 mm spaltbredd 65 öre mm.
90 mm spaltbredd90 öre mm.
Färgannonser 25 % tillägg.
För julnumret specialoffert.
Kontrollmarke lagligenskyddat
Nr 3 Mars 1955
18:e årgången
HUVUDREDAKTIONEN I STOCKHOLM:
Kocksgatan 15, Stockholm 4.
Telefon 4139 99 och 44 40 40.
Postgironr 95 00 11.
LOKALREDAKTIONEN I MALMÖ:
Kamrergatan 3. Tel. 9753 44.
Postgironr 95 0065.
Prenumerationspriser: helt är 8:—, halvt år 4:50.
Framtidsprogram
Den arbetsvärd, som så ofta skildras i dessa spalter, r annu inte de resurser till förfogande som man skulle
?.ns^a' Man har i många fall prövat sig fram med brist
iga anordningar i byggnader och utrustning, knappa Penninganslag och organisatoriska nödlösningar. Men arbetsvårdens idé är nu allmänt erkänd och praktiskt n iiian visa på goda resultat, trots att anslagen inte regnat som manna från höjden. Slagordet ”produktiv s°eialvård är samhällsekonomi” är inte en död fras i retiska reformivrares manuskript. Men försöksverk- ariiheten bör nu ta sig samman till ordentliga kraft- f ® tycker man — försöksstadiet bör avlösas av fast . På den senare linjen går nu Stock- I vårligt optimistisk färggrann dräkt Presenterar staden sitt framtidsprogram i en volym
a lad ’Plan fjjr arbetsvärden i Stockholm”. Och för åtf undvika alla eventuella missförstånd bör genast Understrykas, att det är reella förslag och planer So- . ardens planeringskommitté har innanför pärmarna av T k°k' En bok väl värd att studeras i alla delar ndet, där experter och kommittéer nu sitter med i .t °rna * djupa veck och planerar för arbetsvärdens byggnad.
*
‘^tidsplanering
°lnis stad fram.
Sä
vå jIïlOr^n™gstanken och ett fastare system i arbets-
■^an à*" grundlinjen i planeringskommitténs förslag.
ge^ äster sig också särskilt vid att utredningsmännen Vaa På djärvare färder än vad man annars är
°ch V1^ da det gäller att analysera de olika grupperna tastP ailera för dem. Näringsliv och arbete i vidsträck-
^lerån® präglar de olika specialförslagen av vilka ett a’ läster sig vid att husmödrarnas svårigheter, som tidigare föga uppmärksammats, tagits Lämpliga tekniska hjälpmedel i hushållsarbetet
för arbetsvärden
för invalidiserade husmödrar ägnas stort utrymme och i planerna ingår att upprätta ett s. k. träningskök med praktiska anordningar för att skapa bättre arbetsre
sultat och en trevligare arbetsmiljö för denna bort
glömda grupp.
Ensamställda kvinnor, främst änkor och frånskilda kvinnor, samt hustrur i bestående äktenskap, då man
en är sjuk eller arbetshindrad, är grupper som också avses att få förbättrade möjligheter till förvärvsarbete.
Tjänstemännen är som bekant en växande grupp. An
talet tjänstemän i Stockholm beräknas uppgå till 222.000 eller 54 % av löntagarna under år 1954. Genom särskild utredning har planeringskommittén konstaterat, att en ovanligt hög procentuell del av de arbetslösa tjänste
männen är partiellt arbetsföra. Med stöd av arbetsför
medlingarnas snabbstatistik har beräknats att 47 resp.
46 % av de beräknade arbetslösa manliga och kvinnliga tjänstemännen ha varit partiellt arbetsföra. Motsva
rande tal för övriga grupper ha varit 8 resp. 15 %. I planeringskommitténs förslag avses att möta utveck
lingen på detta område och i en av de nya institutio
nerna, arbetsvårdsanläggningen i Vällingby, upprättas ett s. k. övningskontor för arbetsprövning och arbets- träning av tjänstemän. Om man förenklar problemet genom att helt kort kalla de nämnda grupperna ”ny
tillkomna” så ingår naturligtvis också i planerna att effektivisera hjälpåtgärderna för de övriga. För att få ett fastare grepp om den splittrade verksamheten hit
tills föreslås att modernare och ändamålsenligare lo
kaler för arbetsvärden kommer till stånd i huvudsak inom ramen för tre huvudinstitutioner: Barnängen, Vällingby och arbetslöshetsnämndens verkstadsskola.
Barnängen och Vällingby står här i främsta rummet för dagens intresse. Till kvarteret Barnängen överföres bl. a. viss verksamhet som Centraldispensären tidigare
haft för arbetsträning av tbc-konvalescenter på annan plats i staden medan Västberga gård, som snarast faller under beteckningen skyddad verksamhet för tuberku- lösa, kvarstår men får en betydande upprustning ifråga om hygieniska anordningar m. m. enligt samordnings- planen. I anslutning till Vällingby-institutionen knytes ett nät av hemarbetscentraler för sådana personer som av medicinska och sociala skäl måste beredas hem
arbete. Sådan anknytning förutsättes också komma till stånd vid Barnängen.
*
Till denna kortfattade’ översikt — som i viss mån kompletteras av en artikel på annan plats i detta nummer — bör ytterligare framhållas att ett kommu
nalt arbetsvårdsorgan inrättas.
Förutsättningen för att den utbyggda arbetsvårds- organisationen skall fungera effektivt är att man har tillgång till kvalificerad personal. I planen ingår fyra olika sektioner, nämligen sociala, medicinska, teknisk
merkantila och kamerala sektionerna; samtidigt förut
sättes att ett intimt samarbete skall ske mellan de olika sekionema. Vidare föreslås ett kontaktsorgan kallat Arbetsvårdssakkunniga för inbördes kontakt mel
lan det lokala statliga arbetsvårdsorganet, de kommu
nala myndigheter, som beröras av arbetsvärden, nä
ringslivets huvudparter (arbetsgivare och arbetstagare) samt de partiellt arbetsföras organisationer.
Stadsfullmäktige i Stockholm har redan godkänt pla
nen i huvudsak och ställt medel till förfogande — ut
byggnaden pågår tillsvidare i Socialvårdens planerings
kommittés regi. Kommittén har ansett sig kunna utgå från att det årliga nytillskottet av personer i behov av arbetsvärd kan beräknas till mellan 3.500 och 3.000.
Hela antalet aktuella arbetsvårdsfall synes svårt att precisera men uppskattas till mellan 15.000 och 20.000.
Behovet av arbetsvårdsplatser i moderna och tidsenliga lokaler synes enligt utbyggnadsplanen utgöra cirka 700.
Härav för arbetsträning och arbetsprövning ungefär 300 platser; för skyddad sysselsättning 400 platser. Kom
mittén fastslår, att det synes fortfarande råda missupp
fattningar om de partiellt arbetsföras arbetseffektivitet.
Det har dock visat sig, att partiellt arbetsföra, som efter ingående undersökning av anlag och möjligheter systematiskt placerats, överlag kunnat uppnå lika goda produktionsresultat som s. k. normalarbetare.
Som framhållits bör Stockholmsplanen, som redan håller på att förverkligas, vara av stort intresse för arbetsvårdsplanerare i alla delar av landet. Även om problemen i huvudstaden i många avseenden är olik
artade jämfört med landet i övrigt bör man dock hälsa denna värdefulla handbok i arbetsvärd med glädje — boken är socialmedicinskt pigg och stimulerande!
Sixten Hammarberg
form som
Man målar inte fula gubbar
i onödan med att påstå att tuberkulosen fortfarande är ett all
varligt folkhälsoproblem för vårt land. Eller för att tala i®®1*
dr Nils Levin på pressklippsavdelningen i detta nummer: vi hade fortfarande drygt 74.000 människor inregistrerade som tuber
kulossjuka år 1953 och det finns ingen anledning att ta den has
tigt fallande dödlighetskurvan som ett slutgiltigt bevis P3 att tuberkulosen är besegrad som folksjukdom. Om man vidare hal' 1er i minnet vad en annan målsman i tuberkulosvården — doce®
Gösta Birath — redovisar i en specialartikel (finns även refere' rad i detta nummer) om bl. a. den höga återfallsfrekvensen: ® antalet återintagna, tidigare vårdade, ökat från cirka 40 % 81 1941 till 66 % 1953 förstår man att det är farligt att bagatelli5613 tuberkulosproblemet. Nu ställer docent Birath återfallsfrekvc®' sen i direkt relation till behandlingsmetodernas effektivisera
— att man redan på ett tidigt stadium bör behandla sjukdom611 radikalt för att förebygga ev. recidiv i framtiden. Men man ka®
förstärka hans synpunkter med att det också är viktigt att eftervårdande åtgärderna, arbetsträning och ur hälsosynp®®8 lämplig arbetsplanering för tbc-konvalescenter, inte försurn®3’
Det finns säger dr Levin en tendens att anslagsbeviljande m>n digheter och den stora allmänheten drar felaktiga slutsatser de optimistiska tongångarna om nya mediciner och tuberkul®
sens utrotande. Vi instämmer. I det bistra ekonomiska kh®1 finansministern deklarerat i årets statsverksproposition 11111 det anledning att frukta att de anslagsbeviljande instanse drar åt svångremmen alltför hårt på anslagen till eftervård, betsvård och hithörande utgifter för tuberkulosvården. Vi C1 dr Levin ännu en gång: ”man kan knappast anse tuberkul tillfångatagen, möjligen inringad, men för det slutliga mål®*
tuberkulosens nedkämpande, kommer det säkert att f°r ytterligare många årtionden av energiskt och målmedvetet bete, även om tillförandet av effektivare vapen t. ex. i nya mediciner skulle tänkas underlätta kampen.” Den öron till att höra den höre!
"De vackra sagornas tid"
är inte förbi skriver tidningen Fönstret, ABF:s tidning, 1 en tisk artikel om korrespondensundervisningen. Det är io*e själva undervisningsmetoden tidningen vänder sig utan m3*^
del överdrifter, bl. a. i reklamen kring denna undervisning®
”Det finns många ungdomar, som nått goda resultat genom respondensstudier — det är sant. Men det finns också åts*
som fått ett nyvaknat studieintresse för alltid knäckt och plånat på grund av de kommersiella korrespondensskolorn3 gande reklammetoder. De har fastnat för löftesrika ann >
och eggande reklamartiklar. De har skickat in en anmäl3®
bundit sig för en omfattande dyr kurs. När sedan studiehr^^f börjat komma har det inte visat sig vara så lätt som och annonsernas tvålfagra schablonfigurer ge sken av , ®
tidningen. pj-
För många sjuka och partiellt arbetsföra är korresp0®
undervisningen en oerhörd värdefull undervisningsform, <*a sa kategorier av olika skäl ofta sakna möjligheter till ann3®.
dervisning. Men man kan instämma med tidningen bl-3, alla är inte lämpade för den form av ”plugg” och man *>^
att ”reklammakarna” borde trycka starkare på sin underv^
som komplement till annan undervisning — men det ar fordra för mycket? På de vita mössornas parader i reklam få de som kört fast inte kasta några skuggor.
o
Arbetsträning och vidareutbildning för Partiellt arbetsföra tjänstemän
enl>gt förslag från Stockholms stads so- ciala planeringskommitté — refererat i Qaren och på annan plats i detta num- P?.er — hälsas med tillfredsställelse på
^jansternannahåll. TCO-tidningen, organ tjänstemännens centralorganisation, anvisar bl. a. till Stockholms karaktär av
Janstemannastad och skriver:
et är därför välbetänkt att redan nu arta en arbetsträning och vidareutbild- g av tjänstemän hemmahörande i fr» Ck"°'rn- Härigenom tar man itu med br ?an Pa den plats där den är som mest och samtidigt pekar man på osning av frågan som kan komma an-
^ra orter i landet till del som har liknan- 6 svårigheter att brottas med.
en O"1 ^ram8år av referatet av utredning- har.ar arbetshinder som tjänstemännen rätt 1 iamförelse med andra grupper av (j speciell karaktär. Vi tänker på bl. a.
åld befydande arbetshindrande roll som Piap1' Spe^8r’ om vederbörande tjänste- forVn^6 ^ar S*n Pensi°n reglerad. Det det landet understryker ytterligare vär- pe av a^ man inte försummar att lösa övr'åt^ra®an’ dår den ännu är olöst. I tar'? ,8r det med tillfredsställelse man betä v aV den positiva syn som präglar j g. andet om arbetsvårdande åtgärder en holm. De partiellt arbetsföra utgör serv °r ocb betydelsefull arbetskraftsre- for '°Ch ’ngen arbetsvillig människa bör inte°v r'gt /a ga sysslolös, därför att hon åter i,an fä den hjälp som behövs för att
orn>na ut i arbetslivet.
gens tbc-situation i klara siffror tfanigår
Ö«eri.., av en utmärkt översikt av titjsr . are Nils Levin i Socialmedicinsk sand» ^er att ha presenterat bely- lagram och siffror med lättfattliga sin sl e.1?tarer sammanfattar dr Levin i 74.649a *0Inrnentar: När vi ser, att år 1953 rade personer i vårt land stod registre- Ota tub°m tuber kul ossjuka frågar man sig Nar d er*ulosen redan är ”tillfångatagen”.
hiberlç6] Sainma år upptäcktes 7.724 nya losen U os^ah> undrar man, om tuberku- rande \e^^gen ar besegrad. När fortfa- sjukdn människor dör i tuberkulos
”b tvivlar man på riktigheten av
påståendet, att vi befinner oss i tuberku
loskampens slutskede. Lägger man därtill den ekonomiska belastningen på samhäl
let, som enbart för de direkta kostnader
na årligen uppgår till ca 70 miljoner,- kän
ner man sig inte fullt övertygad om, att tuberkulosen helt förlorat sin karaktär som folksjukdom.
Tuberkulosens snabba tillbakagång är glädjande ur alla synpunkter, och bety
delsen därav skall inte förringas, men jag tror, att det är på sin plats att något dämpa den högljudda optimismen. Såväl allmänhet som anslagsbeviljande myndig
heter är mycket lyhörda för dessa över
toner och anammar ofta reservationslöst uttalandena i press och radio. Mångfaldi
ga är de exempel från sista åren, där äskanden från tuberkulosvårdens måls
män avstyrkts med hänvisning till den förbättrade tuberkulossituationen.
Så länge 1 % av Sveriges befolkning står i våra tuberkulosregister,
så länge 1 människa på 1.000 varje år re
gistreras som nyupptäckta tuberkulos, så länge 3 människor i vårt land dagli
gen dör i tuberkulos och
så länge de direkta sjukvårdskostnaderna för tuberkulosvården årligen uppgår till en summa motsvarande kostnader
na för sju jaktplansdivisioner, så länge får vi inte förtröttas eller slapp
na i kampen mot denna folkfiende.
Antituberkulosarbetet behöver alltjämt det stöd och den förståelse, som det kan få av allmänhet, stat, landsting och kom
mun.
Detta tal om tuberkulosen som en ut
döende sjukdom, har också fört med sig den olägenheten, att yngre läkare och sköterskor icke gärna söker sig till tuber
kulosvården av rädsla för att bli arbets
lösa ifall deras spécialité försvinner. — Så väl är det nog inte! Ännu kan man knappast anse tuberkulosen tillfångatagen, möjligen inringad, men för att det slut
liga målet — tuberkulosens nedkämpande
— skall nås, så kommer det säkert att fordras ytterligare många årtionden av energiskt och målmedvetet arbete, även om tillförandet av effektivare vapen t. ex.
i form av nya mediciner skulle kunna tänkas underlätta kampen.
När man talar om en ”fara”
tycks det vara alldeles nödvändigt att samtidigt betona att en annan ”fara” för
svunnit. Den benägenheten finns särskilt när man talar om folksjukdomar. Ett lätt- färdigt sätt att behandla medicinska pro
blem tycker man. Metoden förekommer särskilt i rubriksättningen i nyheterna vilket bidrar till att ge folk en vrångbild av vår dagsaktuella socialmedicinska si
tuation. För dagen kan vi citera tidningen Ny Tid i Göteborg som i en ledare kraf
tigt rubricerar ”Tbc-faran övervunnen psykisk sjukdom värre”. Vi vill inte på något sätt bagatellisera de psykiska sjuk
domarnas allvar — däremot vänder vi oss kraftigt mot att man ”övervinner” den ena sjukdomen med den andra. Vi upp
manar tidningens ledarskribent att läsa dr Levins redogörelse i Socialmedicinsk tid
skrift nr 8 1954 eller sammandraget av hans synpunkter här bredvid.
”Folkhemmets grupp 0”
kallar författaren Sven O. Bergkvist i en artikel i Expressen de långvarigt sjuka, som utförsäkrats från sjukförsäkringen, därav många tbc-sjuka, som han träffat vid besök på sanatorium.
Några av dem hade åkt in och ut under dessa år och turnerat mellan olika sana
torier; jobbat ett år, legat inne ett halvt, jobbat ytterligare ett år och legat inne ett osv. Nog hade de väl också tidigare i både det ena och det andra samman
hanget tillhört grupp 0 i samhället, men nu hade de äntligen fått papper på det hela.
Vad innebär nu detta med att tillhöra grupp 0? Jo, det kan alltså bl. a. innebära att man inte får någon som helst sjuk
penning. Varför? Jo, därför att man är utförsäkrad redan från början av den an
ledningen att max-gränsen för en och samma sjukdom är två år.
Man måste med andra ord vara rela
tivt frisk i folkhemmet för att få ekono
misk hjälp vid sjukdom. Men har man varit sjuk så länge så har man väl i alla fall sjukpension? Det är inte alls säkert. Man har kunnat hasa sej fram med ett eller annat arbete den sista tiden in
nan man nu återigen åkte in, och för förnyad pensionsansökan måste läkaren kunna skriva ut intyg på att man ”torde”
vara sjuk ytterligare ett halvår framåt och det är det inte säkert att han kan, ty patienten beräknas kanske vara ”i gång”
igen inom loppet av detta halvår. Det är mycket möjligt att det blir så och det är tyvärr också mycket möjligt att vederbö
rande efter ytterligare ett halvår åter är tillbaka på sanatoriet — och då står han där igen i samma situation som tidigare!
Nu tillkommer det också att man i de flesta fall får betala vårdavgifterna själva
— och dessa har nu i och med sjuk
försäkringen höjts, så att de utförsäkrade får betala dubbel och ibland ännu högre avgift än tidigare. Detta är alltså en di
rekt försämring för de långvarigt sjuka sedan den obligatoriska sjukförsäkringen trädde i kraft.
•*>
1 Kvävgasbehandling
alltjämt
användbar metod i svensk tbc-vård
iiiiiiniiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii
• Ökad återfallsfrekvens skärper frågan om "rätt" behandlingsmetod
• Antalet återintagna — tidigare vårdade — har ökat från cirka 40 % år 1941 till 66 % 1953
• Kroniskt lokaliserad lungtbc bäst lämpad för resektion — operativt ingrepp — men även
"färsk" sjukdom måste behandlas så att kronis process om möjligt förhindras
Docent Gösta Birath, Göteborg
Av förra numret av Status fram
gick att Renströmska sjukhuset i Göteborg kundeuppvisa en synner
ligenprydlig statistikför lungopera- tioner. De nya medicinerna PAS, Streptomycin och INH har öppnat möjligheten till direkta operativa in grepp i lungan — något som man tidigare på grundav den stora kom plikationsrisken ej kunnat utföra.
Detta innebär nu att nämnda sjuk hus kunde redovisa 110—120 in
grepp sedan den 1 april 1954 med utomordentliga resultat och tenden
sen ärnaturligtvis liknande även på andra håll. Den nya resektionstek- niken betyder med enkla ord ut
tryckt att man avlägsnar en lunga eller delar av lunga genom opera
tion. På detta sätt avlägsnar man även själva sjukdomshärden ur kroppen — något som särskilt do cent Gösta Birath betonade vid det Nordiska tuberkulosläkarmötet i Stockholm i höstas. Det måste fin nas ett samband mellan den höga återfallsfrekvensen — f. n. cirka 66 % avde sanatorievårdade — och behandlingsmetodernas effektivitet.
Den nya tekniken synes ge ossvissa garantier för bestående behand
lingsresultat i framtiden ansåg do
cent Birath. Vid tuberkulosläkar
mötet framgick också att i ”konkur
rensen” mellan olika behandlings
metoder har kvävgasbehandlingen gått kraftigt tillbaka — i Holland
har man t. ex. helt upphört med att gasa sjuka lungor.
Det är alldeles naturligt mot den bakgrund vi här i korthet tecknat att kvävgasbehandlingen just nu måste framstå i misstänkt dager — eller som docent Birath framhåller i nr 4 av Svenska Läkartidningen 1955 ”pneumothorax (kvävgasbe handling) har på senare år fått då
ligt rykte och används mindre och mindre”. Vi återge här några syn punkter i hans artikel av vilken framgåratt docent Birath för sin del ingalunda utdömer den gamla gas
behandlingen som ”föråldrad” utan söker att med erfarenheter och rön ställa den på rätt plats i dagens sjukvård. För grundligare känne
dom hänvisas till artikeln in exten
so i ovanstående nr av Läkartid ningen.
Gasbehandlingen har dominerat säger artikelförfattaren inlednings
vis och bara för ett årtionde sedan var den det universalmedel med vil
ket man försökte bota all tuberku
los, akut och kronisk, exsudativ och produktiv. På de flesta håll var det en regel utan undantag, att pneu
mothorax skulle ha prövats, innan en thoracoplastik utfördes. Även om man visste, att pneumothoraxbe- handlingen lyckatsbättre i vissafall, fick metoden ändå icke något eget, avgränsat indikationsområde. Det
lär inte ha varit ovanligt, att.0 kring 50 % av patienterna Pa sanatorium behandlatsmedkv Den senare tidens utveckling, gjort att man fått höra starkar a, höjas mot den beprövadeochav dition omhuldade metoden. En ståndare har formulerat s^a^°daSte att kvävgasnålen är det ^arl¿ari(], vapen, som satts i en läkares Om man tillägger en o*07-7 res hand äger satsen sin rik säger docent Birath.
Kvävgasen alltjämt värdefull j mennumera ingetuniversalm
Frekvensen synes mot denna grund gå tillbaka överallt ag
iros kvävgasbehandlingens an are — men detta beror P oCh metoden visat sig mindervär bör överges så snart man
har snarare sin orsak i attvi et nya metoder, som vid vissa j.
av lungtuberkulos är Sas'?ealT1för lingen överlägsna. Det är 71 na, allt de nya resektionsmeto j som trängt undan pneumotho Holland t. ex. utgjordes 1" jji- mindre än 44 % av de ak 1^e£jan greppen av pneumothorax, motsvarande siffra för år 1 jÿ 8 %. Holland är väl det laI\’jÿlji man mer än någonstans e^e otb0' resektionslinjen och där PneU ts iiP' rax i motsvarande grad träng dan. (Forts, s>
Till
tuberkulosens
psykologi
Cake County tuberkulossanatorium., Illinois, USA Ett försökSatt kartlägga de lungsjukas psykologiska problem i USA
t \<
En av de största läkarna i modern j1 > kanadensaren Sir William Os-
®r> författare till en världsberömd r°bok i invärtesmedicin, sade re an förfemtio år sedan vid ett till- Iq e: „”När det gäller lungtuberku-
» sa är det viktigare hur patienten , ar i huvudet än hur han hardet i Med sitt säkert medvetet
¿^tsade yttrande ville han fram- j a vikten av att man vid en sjuk or11 av den typochdet för lopp,som ngtuberkulosen har, inte försum- , Patientens psykiska kondition
hans reaktioner och baraintres- S1g för hans fysiska status.
kgneda? gammalt har man haft på Iu n vissa psykiska särdrag hos de lär|£ U^erkulösa. Man har således
känt till och framhållit den
°ch a’ den om°tiverade optimism Pand en faNka känsla av välbefin- i a e’ s°ni inte sällan förekommer Mana 1?cerade fall avlungtuberkulos.
rad h31- också velat finna en steg- 0ck Sexualdrift hos de lungsjuka.
form*1?11 har slutligen pekat på ett berk°iat samband mellan lungtu- rne U ?s ock den psykiska sjukdo- de jSca‘zpfreni,delsdärför attsåväl Överv-n^Uha som de schizofrena
typ tillhör samma kropps- s°råa n*1 hmgsmala, gracila lepto- för att er asteniska typen, dels där- siukn högre procent schizofrena ineö ar * fungtbc än bland patienter
andra psykiska sjukdomar.
Under de allra sista decennierna, och framför allt efter det andra världskriget, har det speciellt i USA vuxit fram en ny riktning inom me
dicinen, den psykomatiska medici
nen, som tar fasta på det intima samspelet mellan psykiska och fy siska faktorer, som betraktar män niskan som en oupplöslig enhet,som anser att man kan varken behandla själen eller kroppen som isolerade begrepp utan har som ledande prin cip att människan som helhet skall behandlas vid vilken sjukdom det än gäller.
Den psykomatiska medicinenhäv dar, att lika väl som kroppsliga sjuk domar kan framkalla psykiska för
ändringar, såsom depression ängs lan, ångest eller euforiska drömmar, lika väl kan det ligga psykiska fak torer bakom de kroppsliga sjukdo marnas uppkomst. Just när det gäl ler lungtuberkulosen har målsmän nen för denpsykomatiska medicinen framhållit, attden är i utpräglat hög grad en vad man kallar selektiv sjukdom, smittämnethar en mycket stor spridning, otaliga människor utsätts för det, men bara ett relativt fåtal av alla dessa exponerade indi vider får sjukdomen, i varje fall i så grav form att den uppmärksam masoch diagnostiseras. Denomstän
digheten att deallra flestapersoner över 40 år är tuberkulinpositivata
lar ju för ett betydligt större antal
genomgångna lindriga infektioner, som varit tillräckliga att ge tbc- immunitet men inte så starka att de givit verkliga symtom på lungsjuk
dom. *
Ser man på tbcklientelet i stort, menar dessa forskare, så kan det intebaravara den rentfysiskamot ståndskraften mot sjukdomen som avgör, om en exponerad person verkligen skall sjukna i lungtuber kuloseller inte. Inte sällan ser man att sjukdomen slår till, där man minst skulle vänta det. Fysiska praktexemplar drabbas av sjukdo men, medan fysiskt mindre väl rus
tade ofta klararsig förbluffande bra, även när de varit utsattaför enpå taglig infektionsrisk. Man har där
förbörjat fundera på om inte också lungtuberkulosen måhända faller in
om den psykomatiska sfären, om inte vissa psykiska faktorer hos eller kring vederbörande skulle
— om ocksåinte direkt framkalla— så docki påfallande grad disponera för en lungtuberkulos.
Man kunde ju i detta samman hang peka på detgamla talesättet
”sörja sigtilllungsot”med Kamelia- damen som klassiskt exempel och ävenvid sidan avdetta var det inte så svårt att peka på fall, där inte bara kroppsliga umbäranden eller medfödd klenhet utan också upp levelser eller situationer som ned-
satte den psykiska spänsten eller konditionen på ett uppenbart sätt banade väg för den tuberkulösa in fektionen.
Detframstod här som mycket be
tydelsefullt attpå ett helt annat sätt, än man tidigare gjort, verkligen karlägga de lungsjukas psykologiska förhållanden, att om möjligt söka komma fram till deras psykologiska situation före insjuknandet, hur de reagerat inför diagnosen lungtuber kulos och inte minst hur deras sätt att ta sin sjukdom, att bära den, på verkat det vidare sjukdomsförlop
pet, behandlingsresultaten, prognos och slutliga utgång. Det var till en sådan verklig psykologisk kartlägg
ning av personligheten under sjuk
dom och hälsa hos delungsjuka som den psykosomatiskt orienterade och intresserade professorn vid Colum- biauniversitetet, Percival M. Sy
monds, tog initiativet för ett par år . sedan.
Efter konferenser inom fakulteten ochmed olikainstitutioner och sam manslutningar, bl. a. den amerikan
ska Nationalföreningen mot tuber
kulos, i New York, gavs uppdraget att genomföra en sådan noggrann undersökning åt en ung och lovande psykolog, doc. vid Columbiauniver- sitetet Gordon F. Derner, som ny ligen har redovisat resultaten i ett arbete med titeln Aspects of the Psychology of the Tuberculous.
*
Undersökningen utfördes vid ett moderntsjukhus utanför NewYork, The Grassland Hospital, där man utom de vanliga lasarettsavdel- ningama också hade en förnämlig tuberkulosavdelning om116 platser.
För att möjliggöra en så fullständig undersökningsom möjligt nöjdeman sig med ettmindre antalförsöksper
soner, vilka i stället blev föremål för en synnerligen ingående utred ning med anlitande av den moderna psykologins alla hjälpmedel i fråga om tests etc. Man utarbetade dess
utom särskilda frågeformulär och framställde speciella bildserier utan text för att riktigt tränga den per
sonliga tolkningen av företeelser i omvärlden in på livet. Det bekanta Rorschachprovet, där vederbörande får skildra sina associationer inför bläckplumpar av bestämt utseende, utfördes på samtliga försöksperso
ner. Dessutom ägnades var och en av dem 8—10 timmars ingående per
sonliga samtal med undersökaren.
Försökspersonerna utvaldes efter följande riktlinjer: de skulle vara i
åldern 18—40 år, de skulle ha en viss bildningsnivå (delsför attförstå meningen med de ofta rätt inveck lade psykologiska proven, dels för att kunna formulera verkligt uttöm mande svar— hela undersökningen hade formen av ett personligt sam arbete mellan undersökaren och den
Bakom en sorglös jasad ligger bekymren och pyr visar denna ”test” av patienter
i USA.
undersökte tillvetenskapens tjänst), de skulle ha vistats på sjukhuset minst två månader men inte merän två år, de skulle vårdas för första gången på sanatorium och de Tick intebetecknas somverkligt svåra el ler hopplösafall.
Efter dessa krav utvaldes 36 pa tienter. Fyra avdessa ställde sig helt avvisande till undersökningen, och dennakom därför att omfatta32pa tienter.Delvis avenslump, delvis på grund av de intellektuella krav som ställdes på patienterna, kom inte mindre än 12 avde 32 attha en viss medicinsk utbildningoch alltså kan ske större sjukdomsinsikt än flerta
let patienter. 3 var läkare och 9 skö
terskor eller sköterskeelever.
*
Utrymmet medger inte attjag närmare in på detaljresultaten undersökningen,men det ärh?S.åOf de att ta upp några av de fj-3®«, somställdes under samtalen. ?3 fl¡ gan ”Vad tänker ni mest pa nal $ ligger här?” svarade 14 av de ,e
”På att få komma hem”, 7 sva¿Je
”På att bli bättre”.20 av de 32 haft hosta som första eller enda sy ( tom påsjukdomen. 10 hadestr i de första symtomen, 6 hade att det rörde sig om en oskyld1^ sjukdom och lika många hade o oroliga. 3 hade inte alls tänkt P3 ken. Praktiskt taget alla hade rädda eller förtvivlade, när de $ veta att de hade tbc. En enda blivit lättad. Han hade
bekymmer och trassel med ¡ fruntimmer på en gång och 5 sjukdomen ett sätt att komma sina aktuella problem. ,
Beträffande chanserna att bh^je sedan de fått veta diagnosen, 21 ansett dem goda och 5 had3 på
räknat med denmöjligheten- * ¡e- gan om hur de tyckte att san vistelsen påverkade deras sj_u jj tyckte 19 att vilan var det bås att man tvingades att följa rutin. 7 framhöll värdet av a
(Forts, sid- Vadmannärmastvillehaframge"
nom undersökningen var:
1. Vilken är den speciella instffl ningen hos den lungsjuke patient01 till sjukdomen och livet på sanat»' rium?
2. I vilken utsträckning hyser lungsjuka patienterna på ett sanat0' rium skräck och oro beträffandes'c sjukdom?
3. Hur vanlig är skräcken sjukdomen hos patienterna ochvit*1 yttringar tar den sig?
4. Vilka är de typiska reaktio^
inför tuberkulosen som patienter på ett sanatorium visar?
5. I vilken utsträckning föreko^
mer avvikelser från den n°rl11.
personligheten hos tuberkulösa™
tienter,
6. Hur genomgående för aha berkulösa patienter är de person hetsavvikelser som förekommer- 7. Hur ofta anges euforiskakanS"
lor av den tuberkulöse?
8. Vilka psykoterapeutiska satser kan drasav undersökning
