En studie av en romsk kulturförenings betydelse och funktion för romska grupper och deras kultur

ARBETSRAPPORTER

Kulturgeografiska institutionen

Nr. 694

___________________________________________________________________________

”För mig är alla lika mycket romer”

En studie av en romsk kulturförenings betydelse och funktion för romska grupper och deras kultur

Erik Sandberg

Uppsala, juni 2009 ISSN 0283-622X

2

FÖRORD

Denna arbetsrapport bygger på en undersökning genomförd under vårterminen 2009 genom kulturgeografiska institutionen vid Uppsala Universitet. Studien är koncentrerad till det romska kultur- och föreningslivet vid Romskt Kulturcentrum i Stockholm som har sitt säte i Gubbängen strax söder som Stockholms innerstad. För hjälp med studiens genomförande vill jag rikta ett särskilt tack till föreningens samordnare Hans Caladaras. Utan hans gästvänlighet och välvilja hade denna studie svårligen kunnat genomföras. Ett stort tack riktar jag även till föreningens ”inre kärna” samt de intervjupersoner som med sin öppenhet och vänlighet fått mig att känna mig välkommen och samtidigt gett mig mycket givande samtal och intervjuer.

Jag vill även tacka min handledare Ann Grubbström som genom sin entusiasm, sitt stora engagemang och intresse har varit ett otroligt stöd under hela studiens process.

Uppsala, juni 2009 Erik Sandberg

3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING 4

1.1 Syfte och frågeställningar 5

1.2 Avgränsningar i tid och rum 5

1.3 Tidigare forskning 6

1.4 Begreppsdefinitioner 7

1.5 Metod, material och materialinsamling 8

1.6 Urval och källkritik 11

1.7 Om föreningen och föreningslivet på RKC 12

1.8 Disposition 13

2. VEM ÄR JAG OCH VAR KOMMER JAG IFRÅN? 14

2.1 Om etnicitet 14

2.2 Etnicitet och etnisk identitet 16

2.3 Etniska grupper 17

3. DET ROMSKA KULTURARVET 19

3.1 Romer ur ett historiskt perspektiv 19

3.2 Några av de romska grupperna i Sverige 21

3.3 Romani Chib – en del av det romska kulturarvet 22

3.4 Sveriges romer ur ett nutida perspektiv 24

4. DET ROMSKA FÖRENINGSLIVET PÅ RKC 26

4.1 Föreningens funktion och betydelse 26

4.2 ”Vi-dom” 29

4.3 Föreningen som mötesplats 32

5. SAMMANFATTANDE DISKUSSION 36

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 39

BILAGA 1 - ENKÄT 42

4

1. INLEDNING

I dagens svenska samhälle finns ett flertal aktiva och väl etablerade föreningar kopplade till olika etniska och kulturella minoritetsgrupper. Förutom att skapa mötesplatser för att sammanföra människor verkar somliga föreningar dessutom för att bevara och sprida kunskap om den etniska minoritetens kulturarv. Denna arbetsrapport kommer behandla en studie av det romska föreningslivet i Stockolm.

De nationella minoriteterna och deras språk, däribland romer och det romska språket, har i Sverige på många sätt genom historien haft en underordad roll och har periodvis aktivt motarbetats.¹ Det senaste decenniet har situationen för Sveriges romer dock förbättrats då man genom ett riksdagsbeslut år 1999 har fått status som nationell minoritet.² Minoritetsstatusen har bland annat inneburit att den romska kulturen och det romska språket enligt lag ska skyddas och bevaras³, samt att romer kunnat organisera sig i föreningar genom statliga finansiella projektstöd.⁴ Organiserade romska föreningar är såldes något relativt nytt i det svenska samhället.

Den aktuella studien är avgränsad till att behandla det romska föreningslivet på föreningen Romskt Kulturcentrum i Stockholm (RKC) och belyser bland annat vilken funktion föreningen har för dess medlemmar med avseende på den romska identiteten och centralt står begrepp som etnicitet och etnisk tillhörighet. Inom romsk kultur, vilket arbetsrapporten kommer att visa, finns flera välavgränsade grupper och utvecklade subkulturer som alla återspeglar en historiskt sett relativt vag platsbundenhet med multinationella rötter både inom och utanför Europas gränser.

RKC som är en förening öppen för all romsk kultur utgör på så vis en mötesplats som inbjuder till kontakt mellan alla dessa grupper, något som är högst intressant ur ett kulturgeografiskt perspektiv. Av denna anledning är det av stort intresse att undersöka hur föreningen fungerar som forum och knytpunkt, samt belysa hur föreningen främjar kontakten mellan dessa grupper av romer.

På samhällsnivå finns en efterfrågan av att studera och dokumentera de senaste decenniernas romska organisering inom olika nätverk och föreningar då få studier och lite forskning gjorts på detta område.⁵ Förhoppningen är att denna studie ska knyta an till tidigare forskning och ge ett bidrag till en ökad insikt och förståelse för just föreningslivets betydelse för människor tillhörande en nationell minoritet i dagens svenska samhälle.

1 Hyltenstam, K. (red.) (1999) Sveriges sju inhemska språk – ett minoritetsspråksperspektiv.

Lund, respektive författare och Studentlitteratur, s.11-12

2 DO:s rapportserie. 2008:2 Diskriminering av nationella minoriteter inom utbildningsväsendet, Stockholm, Leander Grafiska AB, s.5

3 http://www.regeringen.se/content/1/c6/08/56/33/2fe839be.pdf, 2009-05-06

4 http://www.romanokher.com/rkcM7.aspx, 2009-05-06

5 Palosuo, L. (2008) En inventering av forskning om romer i Sverige, Uppsala universitet, Centrum för multietnisk forskning, s. 33

Tillgänglig: http://www.multietn.uu.se/research/Forskningsoversikt%2014%20nov2.pdf

5

1.1 Syfte och frågeställningar

Det övergripande syftet med den aktuella studien är att rikta uppmärksamheten på det romska föreningslivet och ge en ökad förståelse för föreningslivets betydelse för människor av en nationell minoritet. Ett av studiens specifika syften är att studera det romska föreningslivet vid RKC och undersöka dess betydelse för medlemmarna i föreningen. I fokus ligger främst individernas personliga anknytning till föreningen och den subjektiva upplevelsen av föreningslivet, snarare än föreningens kollektiva engagemang, agenda och mål. Detta syfte vilar på ett antagande att medlemmar av föreningen i någon mån avser att bibehålla, befästa eller utveckla sin romska identitet eller lära sig mer om sitt kulturella arv.

Inom romsk kultur finns trots ett gemensamt ursprung en stor spridning med flera distinkta grupper och utvecklade subkulturer. Då RKC är en förening som inte gör någon åtskillnad mellan de olika romska gruppera utgör föreningen en mötesplats för all romsk kultur och såväl bland medlemmarna som i styrelsen finns alla de större grupperna representerade. Mot bakgrund av den stora spridning som finns inom kulturen och RKC:s sammansättning är syftet därför också att undersöka föreningens funktion och betydelse som knutpunkt eller forum för hela det romska kulturarvet och alla de människor av romskt påbrå som inbegrips i föreningens verksamhet.

De frågeställningar som studien behandlar är:

• Vilken funktion fyller föreningen Romskt Kulturcentrum i Stockholm för dess medlemmar?

• Vilken funktion fyller Romskt Kulturcentrum i Stockholm som forum för all romsk kultur och alla romska grupper av skild historisk och kulturell härkomst?

1.2 Avgränsningar i tid och rum

Den aktuella studien har avgränsats till att endast studera det romska föreningslivet.

Inom denna minoritet finns en mängd olika föreningar representerade. Dock, för att göra studien praktiskt genomförbar inom tidsramen så är studien koncentrerad till att studera föreningen Romskt kulturcentrum i Stockholm under perioden mars – maj 2009. Denna förening valdes på grund av dess gränsöverskridande och mångkulturella sammansättning vilket inte är synbart hos andra romska föreningar, samt dess öppenhet mot besökare. All datainsamling i form av intervjuer, deltagande observationer och distribution av en mindre enkät har skett i föreningens lokaler.

6

1.3 Tidigare forskning

Forskning och studier på romsk kultur har på senare tid varit starkt centrerad kring frågor som rör integration och assimilering, vilket inte ligger i fokus för denna studie. Vad gäller den aktuella studiens område så finns det emellertid få källor kopplade till romskt föreningsliv att tillgå. I rapporten Föreningsliv, makt och integration från Integrationspolitiska maktutredningens program, redovisar Gunnar Myrberg dock forskningsresultat från år 2004 kring föreningslivets och föreningsdeltagandets betydelse för just integration.⁶ Studien har varit mycket omfattande och inkluderat fler etniska grupper än romer då man har studerat det organiserade etniska föreningslivet i allmänhet. Arbetet bedrevs på både nationell och lokal nivå och även förutsättningarna för att de etablerade svenska folkrörelserna som skall bidra till politisk integration har granskats. Resultatet av studien visade bland annat att det finns statistiskt säkerställda skillnader mellan invandrade och infödda svenskar med avseende på såväl antal medlemskap som grad av deltagande i föreningar. Grad av deltagande avser bland annat deltagande i röstning, manifestationer och antalet kontakter inom förening. Dessa skillnader mellan inföddas och invandrades engagemang i föreningslivet ser dock olika ut för olika föreningstyper och störst är skillnaderna i de föreningstyper som har stor medlemsteckning, såsom idrottsföreningar, fackföreningar, konsumentföreningar och pensionärsföreningar.

För andra föreningstyper som till exempel humanitära organisationer eller religiösa samfund är skillnaderna betydligt mindre. Rapporten poängterar att man inte hittat någon förklaring till skillnaderna mellan inföddas och invandrades delaktighet och benägenhet att gå med i föreningar. Dock identifierar man att det tycks råda skilda uppfattningar gällande föreningslivets betydelse för att vara ”en god medborgare”, samt att det svenska språket kan utgöra en barriär för de invandrade. I den sammanfattande diskussionen efterlyses mer forskning på detta område.⁷

Vidare, har Laura Palosuo från Centrum för multietnisk forskning i Uppsala, på uppdrag av Delegationen för romska frågor, gjort en inventering av det då aktuella forskningsläget om romer i Sverige. Inventeringen, som publicerades år 2008, visade att huvuddelen av den befintliga forskningen har initierats och bedrivits antingen av staten eller av icke-romska forskare, samt att den i flera avseenden är inaktuell och ofta fokuserar på befintliga problem, vilket i sin tur anses kunna förstärka en negativ bild av den romska minoriteten. Likt Gunnar Myrdal efterlyser rapportens utredare och referensgrupp av romska representanter ny forskning på just området ”romsk organisering”, det vill säga betydelsen av nätverk, föreningar och andra organisationer. Man identifierar även stora kunskapsluckor på ett antal andra områden, såsom till exempel lingvistiken inom det romska språket och språkets betydelse för individen; romernas identitet och självbild; de olika romska gruppernas likheter och skillnader, samt romsk kulturproduktion (till exempel radio) i Sverige.⁸

6 Myrberg, G. (2004) Föreningsliv och politiskt deltagande, DO:s Rapportserie 2004:49, Fritzes, Stockholm, s. 197ff

7 Myrberg, G. (2004), a.a., s.197-224

8 Palosuo, L. (2008) a.a., s. 28-32

7

Vidare presenterar Pontus Odmalm i sin studie från år 2004 forskning på invandrarföreningars funktion som samlad röst i den svenska politiken. Odmalms studie är baserad på empiriskt material inhämtat i Malmö genom kvalitativa intervjuer med lokalpolitiker, föreningsansvariga och aktiva personer i tre olika invandrarföreningar; turkiska föreningen, iransk-svenska föreningen och den chilenska föreningen. Odmalms frågeställning undersöker vilka förutsättningar och hinder som finns för invandrarföreningar att föra fram frågor som rör den egna etniska gruppen på den politiska dagordningen. Studien vill göra gällande att invandrarföreningar kan fungera som ett medel för att öka inflytandet för exkluderade grupper i samhället då invandrade använder sina organisationer som kanaler för att uppmärksamma frågor som rör den egna etniska gruppen. Analysen av resultatet visar dock att invandrarföreningars möjligheter inskränks av olika faktorer, framför allt vad gäller graden av autonomi i fråga om aktiviteter och finansiering.

Bland annat diskuterar studien förhållandet mellan ”det idealtypiska civila samhället”, ”svensk föreningskultur” och ”mallen för integrationspolitiken” och man pekar ut olika strukturella förutsättningar i Malmö kommun som möjligheter och hinder för invandrarföreningar att fungera som intressekanaler. Resultatet visar att föreningar ofta tvingas lägga arbete på att bli familjär med svenska normer, värderingar och den svenska kulturen för att bibehålla sitt finansiella stöd. Odmalm ser detta som en intressant paradox då det tycks röra sig om en lokal assimileringspolitik trots att det existerar ett ramverk som ska uppmuntra kulturell överlevnad och samexistens. Med andra ord menar Odmalm att föreningar får bedriva och utöva sin kulturella särart så länge detta görs på ett ”svenskt” sätt.⁹

1.4 Begreppsdefinitioner

Begreppen kultur och kulturarv, vilka förekommer i såväl introduktionen som teori- och ämnesbehandlingen, kommer används i uppsatsen med hänvisning till en samlingsdefinition hämtad ur Demokratins estetik, Forskarvolym IV (SOU 1999:129) skriven av Stefan Boham. Kultur och kulturarv kan enligt Boham definieras på följande vis:

”Kultur är de värdesystem grupper av människor delar. Dessa system avsätter olika uttryck, materiella som andliga.

Somliga av dessa kulturuttryck anses ha speciella symbolvärden och utnämns därför till kulturarv.”¹⁰

I en mer sammanfattande betydelse vill Boham göra gällande att kulturarv i grund och botten är allt vi ärvt från tidigare generationer, såväl symbolbärande

9 Myrberg, G. (2004), a.a., s. 99-124

10 Boham, S. (1999) Demokratins estetik ”Kulturarvsinstitutionerna och det demokratiska arvet” i (SOU 1999:129), s.156-157

8

kulturyttringar som format oss som rent materiella tings betydelse.¹¹ Han menar att kulturarvet utgörs av det arv som vi ser som positivt och anser värt att använda, bevara och föra vidare.

I den aktuella arbetsrapporten har det romska kulturarvets framväxt en central roll i studiens problemformulering och frågeställningar. Grunden för den ovan nämnda kulturarvsdefinitionen, vilket jag också vill ta fasta på i denna arbetsrapport, är att kulturarv aldrig är något objektivt eller beständigt och givet för alla individer och alla situationer. Min avsikt är att utifrån befintlig litteratur på ämnet ge en mångfacetterad diskussion om det romska kulturarvets framväxt som sedan kan kontrasteras och återkopplas till studiens empiriska material.

I litteratur, media och vardagsspråk förekommer en rad olika benämningar på just romer och det romska språket; zigenare, gipsy, tattare, resande, travellers, romanés, romani, med flera. Benämningarna tattare och zigenare ska av utomstående användas med stor försiktighet då dessa av romer kan uppfattas som nedvärderande och kränkande. I denna arbetsrapport kommer därför uteslutande rom och romer användas för att beteckna individer och romani för det romska språket.

1.5 Metod, material och materialinsamling

Den aktuella studien har primärt ett kvalitativt angreppssätt på de frågeställningar som står i fokus. Metoden utgörs av semistrukturerade intervjuer med medlemmar inom det romska föreningslivet vid RKC, samt deltagande observationer vid ett antal av föreningens olika sammankomster. Dessutom har en kvantitativt utformad enkät distribuerats till medlemmar inom föreningen. Avsikten bakom studiens design med ett kvalitativt och kvantitativt angreppssätt var att utifrån enkätens överskådande resultat bättre kunna planera och genomföra de kvalitativa mer detaljerade intervjuerna. På så vis skulle alltså intervjuerna ge ett mer personligt perspektiv och en djupare förståelse. Syften bakom de deltagande observationerna var bland annat att observera och söka förståelse för hur de olika romska grupperna interagerar, någon som varken en enkät eller intervjuer kan visa tydligt. Metodens tre komponenter kompletterar varandra så tillvida att resultatet från varje enskild del har kunnat analyseras individuellt och sedan jämförts mot de övriga delarnas resultat.

Enkäten

Enkäten återspeglar studiens frågeställningar och innehåller frågor kopplade till medlemmarnas subjektiva upplevelse av sitt medlemskap, anledningar till varför de gått med i föreningen och varför de fortfarande är medlemmar (Se bilaga 1). Även direkta frågor som rör den romska identiteten och romsk kultur, samt föreningens funktion som forum behandlas. För att underlätta analysen är merparten av enkätens frågor är slutna och svar anges med ett ställningstagande till ett påstående kopplat till

11 Boham, S. (1999) a.a., s.156-157

9

en Likertskala.¹² Enkäten har delats ut under april månad i föreningens lokaler i samband med ett årsmöte och olika seminarier och aktiviteter i föreningens regi. Min intention var att jag vid min första kontakt med föreningens och dess medlemmar under ett utannonserat årsmöte skulle kunna presentera studiens syfte och enkätens innehåll för nå ut till alla närvarande. Årsmötet fick på grund av en intensiv dispyt gällande mötets röstlängd dock avbrytas och ställas in, vilket innebar att jag tyvärr aldrig kunde presentera min studie då stämningen var allt för upprörd. Under studien har dock cirka ett 40-tal personer tillfrågats att delta i enkäten och totalt har 12 korrekt ifyllda och 3 delvis ifyllda enkäter samlats in. Medlemmar av föreningen som inte har romskt påbrå eller romskt ursprung har genom enkätens instruktioner uppmanats att inte svara på enkäten.

Varför ett så förhållandevis lågt antal tillfrågade personer valde att delta i enkäten kan ifrågasättas och diskuteras. En möjlig förklaring är det faktum att jag som ”gadjo”, det vill säga icke-rom, i min roll som intervjuare och undersökare mötts av misstro och skepticism inför studiens syfte. Hans Caldaras skriver i sin självbiografi I betraktarens ögon ”… man hade dåliga erfarenheter av sådana som ville beskriva våra liv och vårt levnadssätt. Det hade alltid använts mot oss och bara gagnat folks fördomar.”¹³ Detta ställningstagande har jag också fått bekräftat av ett antal personer jag samtalat med på RKC. Vid utdelningen av enkäten fanns det stunder där jag kände mig påträngande och att syftet inte riktigt uppfattades bland de tillfrågade personerna. Jag fick en känsla av att man inte förstod hur materialet skulle användas och det förekom frågor som ”är du reporter” och ”måste man skriva namn”. Vid intervjuerna och i de situationer då studiens syfte kunnat presenteras klart och tydligt har samtliga personer dock varit mycket hjälpsamma och ytterst välvilliga.

Intervjuerna

Intervjumaterialet utgörs av fem semistrukturerade djupintervjuer där respondenterna har fått ge mer uttömmande svar på likande frågor som ställs i enkäten. Intervjuerna följde alla en på förhand konstruerad intervjuguide med teman som kretsade kring personens bakgrund, syn på sin egna romska tillhörighet och upplevelse av RKC:s verksamhet. Anledningen till att göra intervjun semistrukturerad med på förhand bestämda teman har varit för att, i enlighet med vad Stienar Kvale menar, eftersträva mer spontana och uttömmande svar som samtidigt kan organiseras och analyseras.¹⁴ Intervjuerna har varat mellan 35 och 60 minuter och följt intervjuguiden även om utrymme har getts för andra ämnen som kommit upp under samtalets gång. Alla intervjuer utom en, som har skett per telefon, har gjorts i föreningens lokaler och spelats in med diktafon. Intervjumaterialet från samtliga intervjuer har transkriberats

12 Bryman, A. (2002) Samhällsvetenskapliga metoder, Malmö, Liber AB, s. 151

13 Caldaras, H. (2002) I betraktarens ögon, Stockholm, Prisma, s. 114

14 Kvale, S. (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun, Lund, Studentlitteratur, s.121-122

10

ordagrant och sammanställts. Genom denna process har gemensamma centrala teman kunnat identifieras som inför analysen även har kunnat jämföras med studiens övriga empiri.

Huruvida intervjusituationen har påverkat intervjun är svårt att säga men ingen av de intervjuade har visat tecken på olust eller svarat undvikande. Som vid fallet vid alla typer av intervjuer är det givetvis möjligt att de intervjuade vid ett annat tillfälle skulle välja att svara annorlunda på mina frågor. Det är förstås också möjligt att det faktum att jag inte delar romers kulturella arv kan ha påverkat respondenternas svar, samt att mina subjektiva tolkningar av mina observationer och insamlad data inte stämmer överrens med den bild respondenterna har velat förmedla genom sina svar.

De intervjupersoner som uttryckt en önskan om att få ta del av det citerade materialet från intervjuerna har dock inte kommit med några invändningar.

I avseende på ålder så utgörs mina intervjupersoner en relativt homogen grupp.

Anledningen till att fyra av fem intervjupersoner är yngre personer är att jag under studiens gång har upplevt det som lättare att få kontakt med personer i samma ålder som mig själv. Det är möjligt att det faktum att alla utom en intervjuperson är yngre kan påverkat resultatet då de yngre personerna möjligtvis vuxit upp i en mer integrerad miljö vad gäller de olika romska grupperna. Detta är dock inget som kunnat bekräftas i studien. Vidare är fyra av intervjupersonerna män och en kvinna vilket endast kan förklaras genom studiens urval (Se kapitel 1.6). För en beskrivning av intervjupersonerna se kaptitel fyra.

Vad gäller studiens etiska aspekter så har samtliga deltagare informerats om studiens anonymitet och i denna arbetsrapport kommer endast fiktiva namn att förekomma. Vad gäller intervjuernas anonymitet så valdes detta tillvägagångssätt då ett antal frågor i intervjun var personligt hållna med utrymme för att även ge kritik till föreningens sammansättning och verksamhet. En icke-anonym intervju hade då möjligtvis resulterat i mer försiktiga uttalanden.

Deltagande observationer

Den del av studien som baserats på deltagande observationer utgörs av totalt 20 timmar fördelade på fyra tillfällen. Under dessa dagar har jag bland annat deltagit vid ett årsmöte, flera seminarier om romers ursprung och historia, en diskussion kring resande romernas situation i samhället och vid andra mer vardagliga situationer. Min roll som deltagande observatör har, som Allan Bryman utrycker det, varit mestadels passiv då de flesta av de närvarande har varit ovetandes observationernas ändamål.¹⁵ Avsikten bakom observationerna var i enlighet med studiens syfte att få en uppfattning om hur medlemmarna i föreningen interagerar. Genom att vara på plats kan man, som bland andra Peter Esaiasson et al. vill göra gällande, ta fasta på sådant som en inblandad person kan ha svårt att uppfatta eller se, samt beskriva de

15 Bryman, A. (2002) a.a., s. 286-287

11

skillnader som möjligtvis finns mellan det människor säger och vad de faktiskt gör.¹⁶ Under mina observationer har jag koncentrerat mig på att iaktta hur de närvarande personerna interagerar, vad man gjort, vilka teman som behandlats under mötena, vilka frågor man samtalat om, samt hur stämningen varit bland de närvarande personerna.

Utöver intervjuerna, enkäten och de deltagande observationerna har jag dessutom vid ett flertal tillfällen samtalat med medlemmar och andra aktiva i föreningen. Dessa samtal har inte utgjort några formella intervjuer men har ändå upplevts som mycket berikande och har ingivit en känsla av att vara in situ - på plats där det händer. Under studiens gång har jag även haft kontinuerlig kontakt med min kontaktperson på RKC, Hans Caldaras.

1.6 Urval och källkritik

Studiens design och genomförande har givetvis sina begränsningar vad gäller validitet och reliabilitet. Till att börja med, så har studiens intervjuer och enkät inte baserats på något sannolikhetsurval. Detta innebär att de olika romska grupperna inte är statistiskt säkerställt lika representerade i min studie och har därmed möjligtvis haft större, respektive mindre chans att komma med i urvalet. Anledningen till att inte använda ett sannolikhetsurval är jag inte har haft tillgång till föreningens medlemsregister för att kunna göra enkätutskick samt att föreningen inte registrerar grupptillhörighet. Detta bekvämlighetsurval¹⁷ har inneburit att de personer som under studiens period har funnits tillgängliga har använts för enkät- och intervjustudien.

Vad gäller urvalet av respondenter för intervjuerna, så kan detta liknas vid snöbollsmetoden¹⁸, vilket har inneburit att mina respondenter har kunnat tipsa om en annan möjlig respondent. Detta är anledningen till varför det fallit sig så att endast en av de fem intervjupersonerna är kvinna. Vidare, är validiteten också begränsad när det gäller mina deltagande observationer. Ett av besöken vid föreningen har varit vid ett seminarium tillägnat de resande romernas historia och språk, vilket mycket troligt kan ha gett ett högre antal närvarande från just gruppen resande romer. Dock, har detta inte inneburit något problem då grupptillhörighet primärt inte har utgjort någon variabel av studiens syfte och frågeställningar.

Angående studiens reliabilitet, så kan en studie av denna omfattning omöjligt ge ett så pass genomgripande svar på frågeställningarna att de kan användas för att göra generella utsagor. Bekvämlighetsurvalet och antalet intervjuer utgör således en begränsning i generaliserbarheten. Vad studien dock ger är ett kvalitativt bidrag med ett levande inifrånperspektiv, något en uteslutande kvantitativ studie orimligt kan ge.

Även om detta angreppssätt inte kan utgöra någon grund för generella slutsatser om alla medlemmar menar jag att resultatet ändå kan upptäcka attityder, peka på

16 Esaiasson, P. et.al.(2007) Metodpraktikan, Vällingby, Norstedska Juridik AB, s. 345

17 Bryman, A. (2002) a.a., s.

18 Bryman, A. (2002) a.a., s. 114-115

12

tendenser och ge insikter om det romska föreningslivet i just denna förening, något som i förlängningen slutligen också har kunnat ställas gentemot teori och tidigare forskning på området. Dessa tendenser inom det romska föreningslivet kan givetvis också vara av generellt intresse och kontrasteras mot forskning på andra etniska minoritetsgrupper.

Vad gäller de skriftliga källor som använts för skrivandet av arbetsrapporten är det nödvändigt att diskutera att tillgänglig facklitteratur på området, samt skildringar av romer, romsk kultur och dess historia är skrivna av författare såväl med som utan romskt ursprung eller påbrå. I mötet med romer på RKC har jag fått uppfattningen att litteratur om romers ursprung, kultur och historia i vissa avseenden bland romer har uppfattats som rent missvisande eller på annat sätt stötande. På liknande vis kan man diskutera huruvida författare av romskt ursprung och påbrå med inifrånperspektiv kan hålla sig objektiva i frågor som till exempel rör romers marginalisering. För att på bästa sätt hantera detta har jag under arbetets gång försökt att ställa författare mot varandra och sökt efter källornas gemensamma nämnare.

1.7 Om föreningen och föreningslivet på RKC

RKC är en ideell förening vars nuvarande form bildades år 2001 då man från Stockholms kommunfullmäktige anslog 1 miljon kronor i projektstöd för år 2002 och ytterligare 1 miljon kronor för år 2003. Frågan om hur den romska kulturen skulle främjas diskuterades länge bland olika romska grupper och av Stockholms stad innan förslaget om ett kulturcentrum slutligen förverkligades. I beslutet för det finansiella projektstödet ingick att kultur- och integrationsförvaltningarna skulle delta i uppförandet av centrumet, samt att detta skulle ske i samråd med andra romska organisationer.¹⁹ I stadgarna som fastställdes 2002 skrevs ett krav på representation in efter påtryckningar från bland annat kultur- och integrationsförvaltningen som ansåg det viktigt att alla romska grupper skulle vara representerade. I stadgarna står att föreningens styrelse ska bestå av tio ledamöter, varav två representanter vardera från de fem romska grupperna i Sverige: finska kale, utomnordiska, nyanlända, resande och kalderash.²⁰ Sedan år 2004 har föreningen sina egna lokaler i Gubbängens centrum söder om centrala Stockholm där också merparten av föreningens aktiviteter sker.

Föreningen beskrivs idag som en romsk kulturinstitution som enligt dess stadgar har till uppgift att ”bevara, stärka och sprida kunskap om det romska kulturarvet”. På föreningens hemsida står vidare att läsa att dess vision är att ”öka medvetenheten kring romer och romsk kultur, initiera gränsöverskridande möten, bidra till att bryta fördomar och stereotyper och stimulera till tolerans.”²¹ RKC gör ingen åtskillnad mellan romer, icke-romer och de skilda grupper eller subkulturer

19 http://www.romanokher.com, 2009-04-08

20 http://www.kultur.stockholm.se/default.asp?id=20098, 2009-04-12

21 www.romanokher.com, 2009-04-08

13

som finns representerade inom den romska kulturen. De fem större grupper som finns representerade i styrelsen och bland medlemmarna i föreningen är Kalderash (svenska romer), Lovara (utomnordiska romer), Kale (finska romer), Tschiwi (resande romer) och Gurbeti/Arli (nyanlända romer). Samtliga av dessa subkulturer är en del av de svenska nationella minoriteterna under beteckningen ”romsk kultur”

som även omfattas av Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter.²²

Föreningen har ett brett spektra av aktiviteter. Man vill i föreningen att barn, ungdomar och vuxna ska ha en gemensam mötesplats där möjlighet ges att stärka sin etniska identitet och arbeta för en integrering i det svenska samhället. Bland annat anordnar man seminarier, konserter, teater och litterära evenemang. Utställningar av konst, foto och reportage förekommer och man har även ett särskilt program med aktiviteter riktat till just barn. Dessutom går det att delta i kurser i traditionell romsk musik och sömnad. Medlemsantalet har på senare tid dock minskat då man av ekonomiska och praktiska skäl har varit tvungen att lägga ned delar av aktiviteterna, däribland en populär kurs i traditionell dans riktad till barn och ungdomar.²³

1.8 Disposition

Efter detta inledande kapitel följer i det andra kapitlet en redogörelse för den teoretiska ram som ligger till grund för studiens utformning. Här behandlas bland annat teorier kring etnicitet och etnicitetens betydelse för individers identitet. Kapitel tre syftar till att ge bakgrund till den romska kulturens historia, utbredning och ställning i dagens svenska samhälle och i detta kapitel belyses även frågan vem är rom. I kapitel fyra presenteras och analyseras studiens empiriska material tematiskt med återkoppling till bakgrunden och det teoretiska ramverket. I det femte och avslutande kapitlet återfinns en sammanfattande diskussion av studiens genomförande och resultat, samt dess återkoppling till tidigare forskning.

22 http://www.regeringen.se/content/1/c6/08/56/33/2fe839be.pdf, 2009-05-06

23 http://www.romanokher.com/, 2009-04-08

14

2. VEM ÄR JAG OCH VAR KOMMER JAG IFRÅN?

Detta kapitel behandlar som titeln antyder teorier och begrepp som finns kopplade till identitet. Då en av studiens frågeställningar kretsar kring föreningslivets funktion för individers utvecklande av en romsk identitet är det aktuellt att diskutera teorier om etnicitet och etnicitetens betydelse för individen. Vidare behandlar kapitlet olika perspektiv på hur etnicitet även utgör gränser och framhäver skillnader mellan individer och grupper, samt hur uppfattningar om etnicitet kan bidra till utvecklandet av en kollektiv identitet. Detta för att knyta an till studiens andra frågeställning gällande föreningens funktion som mötesplats.

2.1. Om etnicitet

Ordet ”etnicitet” väcker enligt socialantropologen och professorn Thomas Hylland Eriksen associationer till begrepp som behandlar minoritetsfrågor eller

”rasrelationer”. Han menar dock att etnicitet inom bland annat socialantropologin snarare betecknar aspekter på relationer mellan grupper i samhället som betraktar sig själva, eller betraktas av andra, som kulturellt särskilda från en större majoritet.

Samtidigt understryks att etnicitet inte endast ska tillskrivas en minoritet eller grupper som är avvikande från majoritetssamhället, då majoriteten eller den dominerade gruppen i sammanhanget är minst lika ”etnisk” som minoriteten.²⁴

Begreppet etnicitet har historiskt använts med flera olika betydelser. Inom exempelvis den anglosaxiska vetenskapstraditionen har etnicitet under perioder använts för att beteckna skillnader kopplade till just de sedermera stigmatiserade diskussionerna om rastillhörighet.²⁵ Senare kom begreppet ethnics att användas i en mer neutral betydelse på de grupper i samhället som betraktades som minoriteter i förhållande till majoritetsbefolkningen.²⁶ Enkelt uttryckt har etnicitet använts för att beteckna främmande folk, eller människor som varit utomstående och på något sätt särskilt sig från mängden.²⁷

Vad kännetecknar då dagens syn på etnicitet och i vilka sammanhang kan begreppet appliceras? I en mer nutida syn på etnicitet är individers självidentifikation mycket central och man intresserar sig för den sociala relation som finns mellan grupper av människor vilka ser sig själva som kulturellt distinkta i relation till andra grupper. Etnicitet bör alltså inte ses som en egenskap hos en grupp människor utan ett uttryck för en gräns eller en skillnad mellan olika grupper.²⁸

Vidare, bör etnicitet ses som något dynamiskt och föränderligt och inte ett statiskt tillstånd, ett angreppssätt som brukar kallas för situationism. Situationismen har föregåtts av primordialisterna som menar att etniciteten är en medfödd, djupt rotad känsla hos individen som inte kan förändras genom yttre påverkan. Ytterligare

24 Eriksen, Hylland, T. (1993) Etnicitet och nationalism. Nora: Nya Doxa, s. 12-13

25 Grubbström, A. (2003) Sillar och mullvadar, Uppsala: Eklundshovs grafiska, s. 23

26 Eriksen, Hylland, T. (1993) a.a., s. 12

27 Grubbström, A. (2003) a.a., s. 23

28 Eriksen, Hylland, T. (1993) a.a., s. 22

15

två ansatser som berör etnicitet är instrumentalisten som definierar etnicitet främst utifrån ”eliters politisk-ekonomiska motiv och intressen”, samt konstruktivismen som ser etniciteten som skapad genom historiska processer och sociala relationer.²⁹ Enligt den numera allmänt vedertagna situationismen, vars ansats även förordas i denna arbetsrapport, betraktas etniciteten som en social konstruktion vilken en individ anammar genom en nära kontakt med människor som identifierar sig med samma etniska grupp. Situationismen betonar just situationens och omständligheternas betydelse för en föränderlig etnicitet och menar att beroende på genom vilket syfte en individ eller en grupp framhäver sin etnicitet så kan den ta sig olika starka uttryck.³⁰ Babak Rahimi, grundaren till den antirastiska tidningen Mana, skriver för Sverige mot rasism att den etniska identiteten kan förstärkas genom upplevelsen av ojämlika ekonomiska och politiska förhållanden inom en nationalstat eller genom en känsla av utanförskap i samhället. Har en specifik grupp sämre tillgång till ekonomiska och/eller politiska resurser än andra grupper inom samma samhälle tenderar alltså den etniska gruppidentiteten att förstärkas menar Rahimi.³¹

2.2. Etnicitet och etnisk identitet

Identitet är ett gränsöverskridande och vida förekommande begrepp inom såväl samhällsgeografi som en rad andra discipliner. Sheldon Stryker och Peter J. Burke identifierar tillsammans tre huvudsakliga användningar och betydelser av begreppet identitet i vetenskapliga sammanhang. Först och främst menar de att begreppet av somliga brukas något felaktigt då det används för att referera till ett folks kultur utan att göra någon åtskillnad mellan identitet och till exempel etnicitet. En andra användning för identitet refererar till en individs identifiering med ett kollektiv och den tredje användningen som går att urskilja redogör för individers interaktion med sin omgivning; ”…with reference to parts of a self composed of the meanings that persons attach to the multiple roles they typically play in highly differentiated contemporary societies”.³² Den tredje användningen av begreppet identitet ligger i fokus för både Stryker och Burkes resonemang. Stryker och hans anhängare menar att individer har olika identiteter och ”jag” i olika situationer och sociala sammanhang. Om gruppbaserade identiteter skriver de:

”…persons have as many identities as distinct networks of relationships in which they occupy positions and play roles.

[…] social roles are expectations attached to positions

29 www.ne.se Sökord: etnicitet, 2009-04-15

30 Grubbström, A. (2003) a.a., s. 25-26

31 http://www.cmr.nu/smr/index.php?option=com_content&task=view&id=41&Itemid=29, 2009-04-15

32Styrker, S. & Burke, P.J (2000) The Past, Present and Future of an Identity Theory, Social Psychology Quarterly, Vol.63, No. 4, s.284

16

occupied in networks of relationships; identities are internalized role expectations.”³³

Stryker och hans anhängare menar alltså att en individs identitet tar sig olika uttryck beroende på situationens sociala sammanhang och att vår identitet utgörs av införlivandet av de förväntningar vi upplever att andra har på oss. Burke för ett liknande resonemang men utvecklar teorin till att innefatta fyra komponenter som även inbegriper individens självuppfattning. De två första komponenterna beskrivs som:

”…the identity standard, or the set of (culturally prescribed) meanings held by the individual which define his or her role identity in a situation […] The person’s perceptions of meanings within the situation, matched to the dimensions of meanings in the identity standard.³⁴

Vad som åsyftas med dessa komponenter är en individs upplevelse av ett förhållande i en given situation som ställs emot ”the identity standard”, det vill säga individens grundläggande tänkesätt och värderingar. Den tredje och fjärde komponenten utgörs av just den mekanism med vilken individen jämför den upplevda situationen med det som upplevs som ”culturally prescribed standard”, samt individens agerande som genom detta resonemang alltså blir en funktion av denna tolkning och jämförelse.

Tankar och ett agerande i en given situation bestäms alltså utifrån en sorts jämförelse eller verifikation av en individs självuppfattning och tolkning av situationen.³⁵

Grubbström vill göra gällande att en etnisk identitet bara utgör bara en del av en individs hela identitet, samt att den etniska delen av identiteten består av såväl personliga som kollektiva aspekter. Den etniska identiteten innefattar inte bara den subjektiva upplevelsen av att vara annorlunda utan också en vilja att identifiera sig med en grupp som i något avseende skiljer sig från andra grupper.³⁶

När är etnicitet viktigt och hur påverkar den identiteten? Hylland Eriksen menar likt Rahimi att den etniska identiteten får betydelse när identiteten upplevs som hotad. Då etnicitet är en aspekt av en relation menar Hylland Eriksen att de etniska gränsernas betydelse kan sägas vara bundna och beroende av det tryck de utsätts för. Den etniska identiteten får betydelse då den ger individen något han eller hon uppfattar som värdefullt och viktigt, som till exempel i form av en kollektiv motståndskraft inför hotande förändringar.³⁷

33 Styrker, S. & Burke, P.J (2000) a.a., s.286

34 Styrker, S. & Burke, P.J (2000) a.a., s.287

35 Styrker, S. & Burke, P.J (2000) a.a., s.287-288

36 Grubbström, A. (2003) a.a., s.24

37 Hylland, Eriksen (1993) a.a., s.45-46

17

Huruvida etnicitet kan utgöra en del av den personliga identiteten diskuteras även av Madan Sarup och Björn Hettne. Sarup menar att en etnisk identitet innefattar att känna samhörighet med en grupp som har ett gemensamt förflutet och en medvetenhet om aspekter som gruppens språk, historia och traditioner. Hettne menar dessutom att en etnisk identitet inte bara innefattar en känsla av en gemensam historia utan också en känsla av en gemensam framtid.³⁸

Vidare menar Alexandra Ålund dock att den etniska identiteten inte ska ses som någon självklarhet. Ålund identifierar genom en av sina studier ett spänningsförhållande mellan barn och ungdomar och den etniska grupp de fötts in i.

Hon menar att unga människor av en etnisk minoritet i stor utsträckning av olika anledningar söker sig till multietniska miljöer där fler vitt förgrenade etniska tillhörigheter finns representerade. Detta kan i stället skapa en mångkulturell etnisk identitet hos den unge individen. Spänningsförhållandet ligger i att en mångkulturell identitet inte alltid är accepterad av föräldrar och den etniska gruppen där gränsdragningar mellan olika kulturer och etniciteter ofta är mer uttalade.³⁹

Sammanfattningsvis kan etnicitet sägas utgöra en gräns mellan olika grupper i samhället som ser sig själva som distinkta från andra grupper. Denna distans kan ta sig uttryck i ett gemensamt språk, kulturella traditioner och värderingar. I diskussionen kring etnicitet är gruppens självidentifikation mycket central och det finns en uppfattning om att denna identifiering kan förändras genom historiska, ekonomiska, sociala och politiska processer⁴⁰, samt att etniciteten kan ta sig olika uttryck i olika situationer. Vad gäller etnicitetens koppling till identiteten så menar bland andra Styrker och Burke att vår etnicitet till viss del inverkar på vår självuppfattning och vårt agerande. Sarup och Hettne menar även att den etniska identiteten innefattar att känna samhörighet med så väl den etniska gruppens historia som framtid.

2.3 Etniska grupper

En stor del av diskussionen kring etnicitet kretsar kring grupper och grupptillhörighet. Marvin Harris definition av en etnisk grupp är ”a group that has been incorporated into a state through conquest or migration, that maintains distinctive cultural and/or linguistic traditions, and that has a sense of a separate, shared, and age-old identity.”⁴¹ Denna särprägel mellan olika etniska grupper menar Harris bland annat kan härledas till distinkt utpräglade religiösa övertygelser, gastronomi, dans, folksägner, speciella högtider och klädkoder. Mest framträdande och viktigaste komponent i en grupps etniska identitet är dock ett gemensamt språk

38 Refererade i Grubbström, A. a.a., s.24-25

39 Ålund, A. (1999) Etnicitetens mångfald och mångfaldens etnicitet, Etnicitetens gränser och mångfald, Olsson, E. (red) Stockholm, Carlsson, s. 60-61

40 www.ne.se Sökord: etnicitet, 2009-04-15

41 Harris, M. (1997) Culture, people, nature: an introduction to general anthropology, 7^th ed.

.New York, Addison-Wesley Educational Publishers Inc., s. 318

18

eller en dialekt.⁴² Fredrik Barth ger en liknande definition av en etnisk grupp men tillägger ”[…] to designate a population which shares fundamental cultural values, realized in overt unity in cultural form.”⁴³ Barth menar alltså att en etnisk grupp även delar fundamentala kulturella värderingar och sätt genom vilka dessa tar sig uttryck.

En grundläggande fråga gällande etnicitet är även vem som ingår i den etniska gruppen. Här kan man skilja den subjektiva definitionen som utgår från individens egen uppfattning från betraktares objektiva definition där egenskaper som språk, hudfärg eller religiös tillhörighet hos en betraktare blir avgörande för en individs etniska tillhörighet.⁴⁴ För den aktuella studien är den subjektiva definitionen av störst intresse, men kopplat till romer och romsk kultur i en svensk kontext är även det objektiva synsättet på etnicitet framträdande. Fientliga tankemönster gällande romer och den romska identiteten i förhållande till svenskar och svensk kultur har länge existerat i det svenska samhället och återspeglas bland annat i utbildningsväsendet, på bostadsmarknaden, i vården och på arbetsmarknaden, där romer ofta får ett annat bemötande än svenskar.⁴⁵

Vidare skriver Claes Corlin i Det månkulturella Sverige att man bör skilja på etniska grupper och etniska kategorier. Han vill göra gällande att en grupp har en

”vi-känsla” där medlemmarna har en känsla av samhörighet med varandra på grund av vissa gemensamma drag eller traditioner. En etnisk kategori däremot menar Corlin är bara en etikett på en grupp människor som tillskrivits gemensamma drag utifrån en objektiv definition.⁴⁶

För att kunna säga att den etnisk grupp existerar menar Ellen Wiegandt att gruppens medlemmar måste vara medvetna om sin egen etniska tillhörighet och samtidigt känna samhörighet med övriga gruppen. Inom gruppen måste det alltså finnas någon sorts gemenskap och samhörighet mellan individerna, en gemenskap som enligt Blanck kan bestå av aktiviteter där gruppens gemensamma bakgrund och kultur står centralt.⁴⁷

42 Harris, M. (1997) a.a., s. 318

43 Hutchinson, J. & Smith, A. D. (red) (1996) Etnicity, Midsomar Norton Avon, Bookcraft .Ldt, s.75

44 Grubbström, A. (2003) a.a., s. 25

45 Se till exempel:

Diskriminering av Romer i Sverige - Rapport från DO:s projekt åren 2002 och 2003, s.16 Tillgänglig: http://do.episerverhotell.net/upload/projekt/romarapportensv05.pdf

46 Runblom, H. & Svanberg, I. (red) (1990) Det mångkulturella Sverige, Värnamo, Centrum .för multietnisk forskning och Gidlunds Bokförlag, s.74-78

47 Grubbström, A. (2003) a.a., 24-25

19

3. DET ROMSKA KULTURARVET

Detta kapitel ämnar ge en fördjupad bild av det romska kulturarvet. Inledningsvis diskuteras kulturens historiska ursprung, framväxt och spridning i Europa och andra delar av världen och kopplat till uppsatsens frågeställningar kommer även de många subkulturer och språkvarianter som utvecklats att presenteras . Slutligen diskuteras även romers situation i Sverige och det svenska samhället ur ett mer nutida perspektiv.

3.1 Romer ur ett historiskt perspektiv

Idag är det inom forskarvärlden vedertaget att världens romer har sitt ursprung i Indien och nuvarande Pakistan, samt att de någon gång under senare hälften av medeltiden successivt vandrade in i Europa bland annat via Persien, Armenien, det Bysantinska riket och senare även Ryssland.⁴⁸ Teorin om de indiska rötterna har dock inte alltid varit accepterad. Fortfarande finns enligt Caldaras ”självutnämnda forskare” som ger andra versioner som skiljer sig från det numera vedertagna, vilket han menar skapar förvirring och desorientering hos såväl bland romerna själva som hos andra.⁴⁹ Överlag, vad gäller romernas ursprung och levnad så finns få skriftliga vetenskapliga källor att tillgå. Irka Cederberg, debattör och journalist som specialiserat sig på romska frågor, menar att romers historia hittills i stor utsträckning har nedtecknats av icke-romer och att historieskrivningen ofta har bestått av sammanställda uppgifter från tidigare verk som sällan utsatts för adekvat granskning.⁵⁰

Överallt där romerna har slagit sig ned eller vistats för kortare perioder har de varit i minoritet till de omgivande samhällena. Romer i kontakt med andra befolkningar har för det mesta varit utsatta för diskriminering och förföljelse och har ofta levt utanför de samhällen och städer som de närmast relaterat till.⁵¹ På 1500-talet då de europeiska nationalstaterna växte fram under ekonomiska och sociala omvälvningar hårdnade dessutom attityderna mot främmande folkslag. Man ville skapa etniskt och kulturellt enhetliga stater och främmande folkslag skulle då rensas ut. I allt fler länder infördes då rigorösa lagar som ställde romerna utanför samhället och man krävde deras fördrivande. Denna period i Europas historia har enligt Cederberg beskrivits som ett första försök till folkmord på romerna.⁵²

Inte att förglömma var romerna, likt judarna och andra grupper i samhället, även de hårt drabbade av nazismens framväxt i Europa på 1900-talet. Förintelsen

48 Se till exempel:

.http://www.levandehistoria.se/node/1876, 2009-04-16

.DS 1997:49 Romer i Sverige – tillsammans i förändring, Stockholm, Regeringens .offsetcentral, s.15-16

49 Caldaras, H. (2002) a.a., s. 14

50 Cederberg, I. (2004) Romerna i ett förändrat Europa, Världspolitikens Dagsfrågor nr.11, Stockholm, Utrikespolitiska institutet, s. 2.

51 Hyltenstam, K. (red.) a.a., s.241

52 Cederberg, I. (2004) a.a., s. 4-7

20

som kom att äga rum på flera håll i Europa satte djupa spår i romernas historia.

Uppgifter om hur många romer som dött eller dödats under denna period varierar, men ett uppskattat antal på cirka 500 000 anses från svenskt håll vara rimligt.⁵³ På RKC:s hemsida står dock att läsa att Dr. Mark Munzel vid Frankfurt Etnologische Museum inte utesluter att antalet utrotade romer under Hitlers herravälde kan vara så högt som omkring fyra miljoner då de flesta romer var statslösa, ej bokförda eller mantalsskrivna och därför alltså kunde försvinna obemärkt.⁵⁴ Även om ingen annan undersökt källa anger en lika hög siffra som Munzel tycks hans resonemang återkomma i diskussionen.

De vitt skilda levnadsvillkor man mött på olika håll i Europa och den diskriminering och förföljelse som existerat har bidragit till att romerna fördrivits över hela den europeiska kontinenten.⁵⁵ En fördom svårt att svår att ta död på är dock att romerna skulle vara ett nomadfolk som har en medfödd drift och lust att vandra och förflytta sig. Denna benägenhet att flytta sig som de facto skapade en nomadtillvaro för många romer har emellertid varit framtvingad av förföljelser och diskriminering.⁵⁶

Eftersom romer som folk och etnisk grupp varken historiskt sett eller idag har något eget territorium så finns endast knapphändiga uppgifter om antalet människor som identifierar sig själva som romer. I Europakommissionens rapport Community Instruments and Policies for Roma Inclusion framtagen på uppdrag av Europarådet år 2008 skriver man att antalet romer inom Europa endast kan betraktas som en spekulativ siffra men att det torde finnas miljontals romer såväl inom som utanför EU:s gränser i EU Europa. Siffran på antalet romer i EU har dock ökat i och med EU:s utvidgning med nya östeuropeiska medlemstater år 2004.⁵⁷ Det faktum att romer systematiskt har diskriminerats i många länder innebär dock en försvårande omständighet för uppskattandet då man som rom i olika situationer helt enkelt valt att mörka sin etniska tillhörighet.⁵⁸ Det finns även ett relativt stort antal romer som har lämnat Europa och lever i USA, Latinamerika och Australien.⁵⁹

Vidare, så är det i strikt mening i flera situationer missvisande att unisont generalisera och benämna alla människor av romskt ursprung som romer då det som tidigare nämnts finns ett stort antal utvecklade subkulturer. Dessa subkulturer återspeglar de historiska intågen och de skilda vägar romska grupper vandrat efter ankomsten till Europa.⁶⁰ Att beskriva alla de grupper och subkulturer som finns inom

53 http://www.manskligarattigheter.gov.se, 2009-05-04

54 http://www.romanokher.com, 2009-04-27

55 Cederberg, I. (2004) a.a., s. 4-7

56 Cederberg, I. (2004) a.a., s. 11

57 Rapport från Europakommissionen (2008) Community Instruments and Policies for Roma .Inclusion, s.3-4

Tillgänglig: http://ec.europa.eu/social/BlobServlet?docId=546&langId=en, 2009-.04-17

58 Hyltenstam, K. (red.) (1999) a.a., s.275-278

59 DS 1997:49, a.a., s.16-17

60 Cederberg, I. (2004) a.a., s. 2

21

romsk kultur är dock komplicerat, då namn och begrepp ofta betecknar såväl ursprunget som gruppens talade språk, samt att benämningarna används olika i olika länder.⁶¹ Ur ett svenskt perspektiv så talar man idag inom myndigheter och organisationer med intresse för romska frågor dock om ett antal större mer framträdande grupper av romer. Dessa grupper benämns dock ofta från myndigheter utifrån den period när gruppen migrerade till Sverige (t.ex. nyanlända romer) vilket alltså kan skilja sig från vad individer i respektive grupp kallar sig själva och vad gruppen benämns utomlands.⁶²

3.2. Några av de romska grupperna i Sverige

Kalderasha, som i Sverige idag betecknar svenska romer, har levt i Sverige sedan slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.⁶³ De är ättlingar till romer som härstammar från trakterna kring dagens Rumänien och Moldavien där man slog sig ned någon gång på 1300-talet. Dessa romer var kända för sina kopparslagare och metallarbeten, vilket också är betydelsen av ordet ”kalderash”. Dock kom livsvillkoren för romerna i Rumänien att förändras under de kommande århundradena genom förföljelse och tvångsassimilering. I Rumänien stiftades diskriminerande lagar mot romer och många tvingades arbeta som metallarbetare under slavliknande förhållanden. Ända fram till Ceausescus fall på slutet av 1980- talet fanns det en väl utformad plan att tvångsassimilera romer med mål att eliminera den romska identiteten.⁶⁴

Tschiwi, resande romer eller resandefolket (även i Europa kallade Sinti) är en annan grupp av svenska romer vars ursprung är mer omtvistat. En första teori gör gällande att resandefolket har ett indiskt ursprung precis som andra romska grupper.

Andra har menat att folket härstammar från soldatsläkter från Tyskland och Ryssland. En tredje teori menar att resandefolket vuxit fram som en socioekonomisk grupp som förflyttat sig från plats till plats för att utföra arbete. Kort sagt råder delade meningar om de resandes ursprung. Oavsätt ursprung kom även denna grupp av romer att diskrimineras och förföljas i Sverige. Bo Hazell gör gällande att det skapades lagar som inskränkte de resande romernas möjligheter till utkomst, att de förbjöds köra häst och vagn, samt att de inte längre fick vistas för långa perioder på samma ort. Det har även förekommit registrering, tvångssterilisering och tvångsplacering av av barn på barnhem eller i familjehem.⁶⁵ Merparten av gruppen benämner sig idag som resande romer och inbegrips i av skyddet för den nationella romska minoriteten.

61 Hyltenstam, K. (red.) (1999) a.a., s.265

62 Till exempel om ”resande”: http://www.romaniglinda.se/2008-01/3.pdf, 2009-04-30

63 Montesino, N. (2001) The 'Gypsy Question' and the Gypsy expert in Sweden, Romani Studies, .Series 5, Vol.11, Nr 1, 2001, s. 5

64 Caldaras, H. (2002) a.a., s. 12

65 Hazell, B. (2002) Resandefolket – Från tattare till traveller, Stockholm, Ordfront, s.75

22

Vidare utgör Lovara-romer en av de största släkterna som i Sverige benämns som utomnordiska romer. Dessa romer har kommit till Sverige under 1960-talet och senare från bland annat dåvarande Jugoslavien som flyktingar eller genom arbetskraftsinvandring.⁶⁶ Nyanlända romer är också en benämning från svenska myndigheter och åsyftar bland annat de slaviska släkter av romer (t.ex. Arlie och Gurbeti) som kom till Sverige på 1990-talet. Denna benämning har ingen etnisk förankring och betecknar såldes ingen homogen grupp utan innefattar även till exempel nyanlända kalderash-romer.

Ytterligare en grupp, Kale eller finska romer, finns representerade i Sverige.

Dessa romer kännetecknas av de praktfulla traditionellt svarta sammetsklänningarna som kvinnor av denna grupp ofta bär. Ättlingarna till kale-romer har en historia som går tillbaka till 1500- och 1600-talet då Finland fortfarande utgjorde en del av det svenska territoriet. I Sverige kom man under denna tid att successivt anta en mycket negativ inställning till romer och genom ”Placat om tartarnes fördifwande af landet”

från år 1637 beslutades på svenska makthavares order att alla romer skulle fördrivas ur landet. En stor del av romerna som då levde i Sverige kom genom detta beslut att deporteras till Finland där de blev kvar under en lång tid åtskilda från andra romska kulturer.⁶⁷ De kale-romer som idag lever i Sverige är alltså ättlingar till de romer som en gång i tiden tvångsförflyttats härifrån.

Sammanfattningsvis består den romska kulturen av flera mindre kulturer som skapats och utvecklats genom de vägar som romerna migrerat och genom kontaken med de andra folkslag i Europa. Den numera vedertagna teorin gällande romernas gemensamma indiska ursprung är accepterad av de flesta romer med undantag av bland annat gruppen resande där frågan har skapat en viss splittring.⁶⁸

3.3. Romani chib – en del av det romska kulturarvet

Romani Chib betyder ’det romska språket’ men trots det kan man idag inte säga att det finns ett universellt romskt språk som är gångbart mellan alla romer. Detta eftersom romer och romsk kultur historiskt sett har haft en stor spridning, samt att de olika grupper som senare kom utvecklats genom denna spridning under långa perioder inte har haft kontakt sinsemellan. Inom Romani Chib finns mer än 60 olika dialekter fördelat på två större förgreningar som alla i någon utsträckning har färgats och influerats av de andra språk som romerna har haft kontakt med genom migration.

Romani Chib ska alltså betraktas som ett samlingsnamn, eftersom det inte finns någon standardiserad romani och förståelsen mellan romer som talar olika dialekter i vissa fall alltså kan vara mycket begränsad.⁶⁹

Romer har på grund av kontakten med omgivande befolkningar varit tvungna att lära sig fler språk och har därför ofta varit tvåspråkiga eller flerspråkiga. Trots att

66 DS 1997:49, a.a., s.18

67 Hazell, B (2002) a.a., s. 75-76

68 Hazell, B. (2002) a.a., s. 45-46

69 Hyltenstam, K. (red.) (1999) a.a., s. 261

23

det alltså varit fullt möjligt att även inom den egna gruppen kommunicera på andra språk har de ändå ofta bevarat sin egen romani. Kari Fraurud menar att detta på ett tydligt sätt visar att människor använder sitt språk inte bara för att överföra information utan också för att ge uttryck för sin identitet. Fraurud menar att det egna romska språket har fått en särskilt viktig funktion som etnisk symbol eller etnisk identitetsmarkör och genom att använda romani uttrycker man sin lojalitet med den egna grupp och visar att man också är rom.⁷⁰ Idag finns det dock många romer som inte behärskar romani och helt övergått till majoritetsbefolkningens språk eller något annat språk. Några orsaker till detta är att det i många läder, så även i Sverige, periodvis har varit förbjudet att tala romani och att man som talare av det romska språket varit starkt diskriminerad i samhället.⁷¹

När det gäller romer, romska traditioner, seder och bruk är det viktigt att förstå att det historiskt sett inom svensk litteratur har funnits såväl fördomar, missförstånd och rasism. Katarina Taikon citerar i sin bok Zigenare är vi bland annat Allan Etzlers doktorsavhandling från 1943 Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige där det står skrivet ”Hårt regelbundet arbete av vad slag det vara må har alltid varit zigenarna förhatligt”, ”Zigenarna har en naturlig musikalisk begåvning…” och ”som för dem alla gemensamma förvärvskällor ha alltid framhållits stöld, framför allt småstölder, bettleri och bedragarkonster av olika slag: spådoms-, trolldomskonster o.d.”.⁷² Källmaterial som på senare tid författats av romer ger självfallet en annan bild av romers levnadssätt och kultur.⁷³

Eftersom romerna numera lever i många olika länder och på vitt skilda platser är det naturligt att man har anammat nya seder och bruk även inom den romska kulturen. Cederberg menar dock att det finns en igenkännbar gemensam kultur där just det romska språket ingår.⁷⁴ För att nämna några av kulturarvets många aspekter så skriver bland andra Hazell om familjens och barnuppfostrans centrala och oerhört viktiga betydelse inom resandegruppens kultur. Hazell menar att ”familjen är allt”

och hans uppfattningar är att familjens roll har en helt annan vidd än för andra svenskar.⁷⁵ Caldaras beskriver även en solid sammanhållning och solidaritet romer mellan som historiskt sett fungerat som en stark och kompakt mur mot omvärlden.⁷⁶ Vidare skriver Hazell att det bland de resande romerna alltid funnits en stark sång- och berättartradition. Berättarkonsten har genom tiderna alltid varit viktig då många romer inte varit läskunniga. Att berätta har alltså varit det enda möjliga sättet att föra gamla historier vidare till kommande generationer.⁷⁷

70 Hyltenstam, K. (red.) (1999) a.a, s. 243

71 DS 1997:49 a.a., s.32-33

72 Taikon, K. (1967) Zigenare är vi, Stockholm, Tidens förlag, s.92-93

73 Se till exempel: Taikon, K. (1970) Zigenare, Stockholm, natur och kultur

74 Cederberg, I. (2004) a.a., s.10

75 Hazell, B. (2002) a.a., s. 227

76 Caldaras, H. (2002) a.a., 213

77 Hazell, B. (2002) a.a., s. 275