Planerares möjlighet och skyldighet att reglera färgsättgningen för att skapa goda livsmiljöer
Julia Vissberger
Kandidatarbete 15 hp
Fysisk Planering
Blekinge tekniska högskola
2021-05-27
Förord
En av de mest väsentliga komponenterna vid gestaltning av stadsmiljöer är
färgsättningen. Färgsättningen kan visa på samhörighet bland byggnaderna i ett bostadsområde men också särskilja en byggnad från mängden. Kanske är det lättare att förstå sig på färgsättningen genom en liknelse med en konstnär.
När konstnären ska färglägga en ny tavelduk väljer hon mellan olika kulörer och blandar dem tills precis den rätta nyansen uppstår. I strävan efter att fånga den
perfekta känslan väljs kanske engrundfärg ut som ska lyfta fram motiven bättre. Sedan lägger konstnären till lite ny färg i en femhundra år gammal målning och funderar på vad färgen gör med betraktaren – Konstnären kan vidare fundera på om tavlans ursprungliga uttryck ska behållas, eller om det istället tydligt ska framgå vad som är nytt. Andra konstnärer har under tidens gång också satt sitt avtryck på tavlan, men kanske är det dags att strukturera om lite? Kanske borde det formuleras en lista på vad man får lägga till och inte framöver? Ska tavlans gamla motiv i mitten få stå oförändrad, medan dess ytterkanter kan ges en ny gestaltning?
Om man läser berättelsen igen men byter ut tavlan mot staden, och konstnären mot
planeraren blir historien genast mer intressant för det här arbetet. Hur går en planerare
till väga när det gäller att färgsätta stadsmiljön? Vad är det för objekt som färgsätts? Vilka regler eller rekommendationer ska planeraren följa eller ge till andra som ska färgsätta? Och finns det någon medvetenhet i vad färgvalen har för påverkan på människorna som betraktar den och lever i dess närmiljö?
Det här arbetet berör just dessa frågor. Här redovisas färgernas stimulerande effekter på människan, granskningar av lagtexter och föreskrifter samt analyser av kommunala plandokument. Det för att se vad planeraren har att förhålla sig till när det gäller
färgsättning av stadsmiljön, men också på vilket sätt de gör det. Även observationer av byggnader i Uppsala och Linköping har gjorts för att sedan undersöka vad deras tillhörande plandokument säger om dess färgsättning.
Förhoppningen är att arbetet ska bidra till ökat intresse och kunskap angående färgers påverkan på människan för att därigenom även bidra till väl gestaltade livsmiljöer som är färgsatta med omsorg.
Sammanfattning
Författare: Julia Vissberger
Färgreglering av stadsmiljöer - Planerares möjlighet och skyldighet att reglera färgsättningen för att skapa goda livsmiljöer
Handledare: Ulla Haglund Examinator: Bertil Malmström
Blekinge Tekniska Högskola: Institutionen för fysisk planering Program: Kandidat Fysisk Planering
Kurs: FM1473 Nivå: Grund Omfattning: 15 hp Utgivningsort: Karlskrona
Datum: 2021-05-27
Att skriva en kandidatuppsats under en pandemi har inte varit enkelt alla dagar. När jag suttit ensam och arbetat om dagarna har det därför varit extra värdefullt med den sociala kontakt och hjälp jag fått av familj och studievänner på distans. Jag vill ge ett särskilt tack till Annica Vissberger och Lina Bengtsson som korrekturläst, Daniel Westerling och Louise Vissberger som följt med på stadsvandringar samt Ulla Haglund som givit bra feedback under arbetets gång.
4 Inledning
4 Bakgrund 4 Problemformulering 4 Frågeställningar 4 Syfte 5 Avgränsning 5 Begreppsförklaring 5 Rationell planeringsteori 6 Metod7 Forskningsöversikt
7 Om färg 7 Färgers betydelser7 Hur färger påverkar människor och rumsuppfattningen
10 Områdesöversikt
10 Presentation av Plan- och bygglagen 10 Krav om färg enligt Plan- och bygglagen 10 Presentation av Boverket
11 Översiktsplanering
12 Fördjupningar, tematiska tillägg och program 12 Detaljplaner 13 Bygglov
14 Undersökning
14 Uppsala 15 Observation i Uppsala 17 Linköping 17 Intervju 18 Plandokument 19 Observation i Linköping20 Analys
23 Fullkomlig användning av rationell planeringsteori 23 Slutdiskussion och slutsatser
24 Vad kunde blivit bättre? 24 Avslutning
25 Referenslista
27 Bilaga 1 - Analys av plandokument från Uppsala kommun.
29 Bilaga 2 - Analys av plandokument från Linköping kommun.
Innehållsförteckning
Inledning
Bakgrund
Problemformulering
Frågeställningar
Syfte
Arbetet diskuterar de möjligheter och ansvaret som stadsplanerare har att genomreglering av färgsättning påverka människors upplevelser av stadsmiljön. Mitt eget intresse för färgernas påverkan på människor började när jag som nyinflyttad i en stad och fick höra att det var otryggt för kvinnor att befinna sig i ett specifikt område nattetid. Då det här området inkluderade min matvarubutik, dröjde jag kvar vid ett tillfälle för att betrakta de svartklädda männen som samlades utanför entrén. Jag funderade över varför de samlades just här och på vad som skulle hända om man målade området i rosa. Skulle männen fortsätta uppehålla sig där eller flytta på sig? Skulle färgen indirekt göra det tryggare för kvinnor att röra sig där efter mörkrets inbrott? Tankarna ledde mig vidare till forskning och teorier om färgterapi och hur olika färger kan påverka människor både fysiskt och psykiskt. Vissa forskare menar nämligen att färger kan påverka människors känslor och hur man uppfattar omgivningen. Som student inom fysisk planering på Blekinge tekniska högskola började jag fundera över hur man som stadsplanerare tar hänsyn till samspelet mellan färg och människor i stadsplaneringen, i vilka plandokument man kan reglera färgsättningen samt vilka objekt man har rätt att styra färgen på.
Min förhoppning är att arbetet ska öka kunskapen hos planerare angående hur färg bland annat kan påverka människors välmående och trivsel, och att större ansvar tas för att färgsättningen ska blir god i våra stadsmiljöer. För kanske är det här ett sätt att öka livskvalitén i våra städer och exempelvis göra att ett stadsområde blir lugnare och tryggare att vistas i.
Boverket är den förvaltningsmyndighet vilken ska ta fram föreskrifter och vägledning baserat på bland annat Plan- och bygglagen. Dessa ligger även till grund för det arbete som kommunala stadsplanerare utför vid planering och förvaltning av
stadsmiljöer. Plan- och bygglagen förklarar vad planerare ska göra, medan Boverket arbetar med att tolka lagen och förklara för planerare hur de ska agera utifrån den. Plan- och bygglagen ställer krav på god gestaltning av livsmiljöer och att hänsyn ska tas till människors hälsa. Det som däremot inte framgår är hur man ska koppla ihop dessa två när det gäller utformningskravet om god form-, färg- och materialverkan med fokus på färgsättningen. Forskning inom färg har visat på att olika färger kan påverka människor både fysiskt och psykiskt. Exempelvis bidrar gula rum till att människor blir mer effektiva, medan mörkblåa rum istället gör människor långsammare. I det här arbetet har därför Plan- och bygglagen samt Boverket analyserats för att se om de vägleder planerare att ta hänsyn till just färgers påverkan på människor i gestaltandet av stadsmiljöer.
Att färger kan påverka människor både fysiskt och psykiskt är vetenskapligt bevisat. Genom att välja färger med omtanke kan en miljö göras rogivande, munter eller hetsig. Trots detta faktum saknar stadsplanerare ofta både kunskap och resurser för att styra valet av färg efter vetenskapliga grunder i stället för en personlig eller allmän preferens. Man kan också fundera på hur rätt det skulle vara om stadsplaneraren var den enda som fick bestämma vilka färger staden skulle färgsättas med - för vad är det som säger att alla människor skulle trivas och må bra av planerarens färgval? Är inte alla människor olika individer, med eget tycke och smak? Denna ensamrätt kan dock rättfärdigas genom rationell planeringsteori och dess ”top-down” system.
Huvudfråga:
• På vilka sätt kan planerare reglera färgsättning av stadsmiljöer?
Delfrågor:
• Vilka rättigheter och skyldigheter har planeraren att bestämma färg samt ta hänsyn till färgers påverkan på människors hälsa?
• I vilka plandokument kan planerare reglera färgsättningen av stadsmiljöer? • Vilka objekt har planeraren rätt att reglera färgen på?
Arbetet syftar till att öka stadsplanerares medvetenhet om hur de kan reglera
Avgränsning
Begreppsförklaring
Rationell planeringsteori
Geografiskt:
Undersökningen har avgränsats till att se hur två svenska kommuner arbetar med
reglering av färgsättning i sina plandokument. De två valda kommunerna som kommer undersökas i undersökning är Uppsala och Linköping. För att se till färgsättningen
av stadsmiljö kommer undersökningen utgå från detaljplanelagt område.
Regional planering anses beröra en för stor skala för reglering av färgsättning, och områdesbestämmelser tas inte med eftersom det är utanför detaljplanelagt område.
Sak:
Under arbetets gång har ett tydligt samspel mellan färg och ljus framkommit, men trots detta faktum har avvägningen gjorts att inte undersöka ljus mer djupgående eftersom arbetet inte rymmer en ordentlig utläggning av dem båda. Inte heller diskuteras hur planerare kan använda sig av ljus och ljussättning i skapandet av kvalitativa livsmiljöer. Dock ska poängteras att det är av vikt att planerare tar ansvar och hänsyn till även detta och skapar sig kunskap på annat håll.
Upplevelsen av färg i stadsmiljön kan även påverkas av flera andra aspekter, som exempelvis vilken kulturell bakgrund betraktaren har, eller vilka preferenser och minnen färgen väcker. Faktorer som om den färgade ytan är smutsig, hur belyst platsen är, vilket material den har, olika mönster och siktförhållanden kan påverka hur man
uppfattar färg. Då alla dessa aspekter inte kan vägas in i arbetet, kommer det troligen att påverka resultatet. En annan utmaning blir att försöka bortse från sin egen, eller planerarens, egna åsikt om vilka färger som är ”vackrast”, då det samtidigt är relevant att man försöker uppnå kravet från Plan- och Bygglagen 8 kap. 1§ om god form-, färg- och materialverkan.
Tid:
Vilka möjligheter planeraren har att reglera färgsättningen på stadsmiljöer är analyserat utifrån dagens lagstiftning och föreskrifter.
Planerare – en planerare i det här arbetet avser framför allt kommunala planerare som arbetar med att ta fram plandokument av olika slag. Det kan också inkludera de som exempelvis arbetar med att köpa in gatumöbler eller lekredskap till allmänna lekplatser.
För det här arbetet har rationell planeringsteori valt ut, vilken Philip Allmendinger tar upp i boken Planning Theory från 2017. En teori bestämmer vilka enheter, faktorer och jämförelser som ska ingå i arbetet, samt hur kunskaps-, områdesöversikten och undersökningen ska tolkas i analysen. Den valda teorin anses lämplig för arbetet eftersom dess uppbyggnad kan liknas vid stadsplanerares möjlighet att reglera hur staden ska gestaltas.
I den rationella planeringsteorin utgår man ifrån att planer och beslut ska grundas på fakta och inte på värderingar (Allmendinger 2017:66). Teorin grundas i ett rationellt ”top-down” tänkande där beslutsfattare fastställer mål och experter sedan ska hitta alternativa vägar eller planer till att nå de målen. Den väg eller plan som anses mest lämpad väljs ut och genomförs för att därefter övervakas och utvärderas för att skapa lärdom till följande projekt (Allmendinger 2017:66,73, Khahee 2000:25).
Planeringsteorin brukar delas upp i formell och substantiell rationalitet. I den formella rationaliteten lyfts medlen och effektiviteten för att nå ett mål fram genom logik. Substantiell rationalitet bygger istället på slutresultat och utvärderingar, vilka även kan handla om immateriella frågor.
För att planeringsprocessen ska fungera optimalt behöver experterna agera självständigt, opolitiskt och strategiskt med integritet och hög teknisk kompetens (ibid:68). Experterna måste därför handla rationellt, vilket Allmendinger förklarar att man kan göra genom att väga olika planer mot varandra för att därefter välja ut den som är mest lämpad för situationen. Man undersöker då om de olika alternativen går att genomföra och har möjlighet att nå de specifika målen, samt jämför deras möjliga slutresultat och konsekvenser (ibid:70).
För att svara på frågeställningarna kommer en metodkombination med triangulering att göras. Denscombe (2016:213f) förklarar att en metodkombination ger en mer fullständig bild av det som undersöks, eftersom den tillåter att resultat från fler än en metod kan jämföras och komplettera varandra. På så vis kan även fyndens träffsäkerhet kontrolleras och analysen utvecklas (ibid:215). Genom triangulering betraktar man forskningsfrågan ur flera olika perspektiv för att försöka förstå ämnet bättre (ibid:221).
De olika metoderna som kommer att användas i trianguleringen är
1. Kvalitativ textanalys av lagar, förordningar och föreskrifter som rör fysisk planering. Det görs för att se vad planerare har att rätta sig efter, samt se vilken rådgivning som finns inom ämnet.
2. Analys av kommuner. Det görs genom textanalys av plandokument samt inbjudan till intervju av planerare på kommunerna. Detta för att se verkliga exempel på hur kommuner arbetar med ämnet samt implementerar det som framkom i metod 1. 3. Observation av stadsmiljö. Det görs för att se hur det som framkom ur metod 1 och 2
tar sig form i den verkliga fysiska miljön.
Kritik till metoden
Det är viktigt att poängtera att triangulering inte omfattar alla synvinklar och enbart hjälper till att producera information som kan leda fram till ökad förståelse för den fullständiga bilden (Denscombe:226). Även tidsåtgången för varje del minskas då det är flera perspektiv som ska undersökas (ibid:231) vilket kan resultera i att kvalitén i varje del försämras.
Upplägg av arbetet
Innan triangulering med metoderna genomförs presenteras en grundläggande
forskningsöversikt om färgers påverkan på människor för att bidra till ökad förståelse för varför färg kan ha betydelse inom stadsplanering.
Därefter görs en områdesöversikt genom kvalitativ textanalys av Plan- och bygglagen samt Boverkets förordningar och föreskrifter för att se
1. i vilka dokument planeraren kan reglera färgsättningen av den fysiska planeringen i stadsmiljöer.
2. vad planeraren har rätt att reglera färgsättningen på i dokumenten
Metod
I undersökningen kommer två kommuner och dess plandokument att undersökas för att se1. i vilka dokument de arbetar med reglering eller riktlinjer för färgsättningen av stadsmiljön.
2. vad de reglerar eller sätter riktlinjer för angående färgsättning av stadsmiljön
Detta görs genom en innehållsanalys där förekomsten av begreppet ”färg” undersöks, samt sätts i sitt sammanhang. Vilka dokument som undersökts, hur många gånger begreppet förekommer samt sammanhanget redovisas i tabeller Bilaga 1 och Bilaga 2. Plankontoren i båda kommunerna bjöds in att delta i en intervju, men endast en
bygglovsarkitekt från Linköpings kommun valde att delta. En semisrukturerad intervju ägde rum via telefon där den intervjuade både fick tala fritt om strukturen på
kommunen, men även svara på frågor om hur de arbetar med färgsättning. Därefter kommer observationer av verkliga exempel att redovisas. Observationen kommer ske genom stadsvandringar i Linköping och Uppsala för att på så sätt hitta byggnader vars färgsättning skiljer sig från mängden. Därefter kommer detaljplanerna till dessa områden att undersökas för att se om och i så fall hur färgsättningen regleras i dem.
Forskningsöversikt
Om färg
Färgers betydelser
Hur färger påverkar människor och rumsuppfattningen
En komplett beskrivning av färger, vad de är, hur de uppkommer, hur vi människor rent biologiskt kan uppfatta de och vad de gör med oss är för komplext för att få plats att förklaras i det här arbetet. Men färg kan kortfattat förklaras som vår upplevelse av färg, den så kallade färgperceptionen. Färgperceptionen gör att vi exempelvis kan uppfatta en skillnad mellan ett grönt och ett rött äpple. Vi kan uppfatta föremål eller ytors färg till följd av hur mycket ljus, med vissa elektromagnetiska vågrörelser och våglängder, som dess kemiska ämnen kan absorbera, sprida eller emittera. Ljus kan även ha vissa lysfärger, till exempel att de ger ifrån sig ett gulaktigt sken. Lysfärgen ihop med omgivande färger kan också påverka uppfattningen av föremål eller ytors färg. (Nationalencyklopedin)
Vitt ljus innehåller alla de färger vi kan se och utan ljus kan man alltså inte uppfatta färg. När vitt ljus passerar en glasprisma sprids det i komponentfärger (ibid). Grundfärgerna är rött, gult, grönt och blått, men mellan dem finns även flera nyanser som exempelvis orange, violett, turkos och lime. Färger ger snabba signaler och används både i
naturen och på platser inom exempelvis sjukvård, sjöfart och trafik för att varna eller påkalla uppmärksamhet. Ibland är användningen av färger även lagstadgade för att kunna ge människor rätt information. (Ryberg, 1999:43)
Att noga kunna urskilja färger är en förmåga som både djur och människor behövt lära sig för sin överlevnad, vilket vi också bär med oss än idag (ibid:51). En geting varnar med sina svartgula ränder och likaså varnar skylten för Livsfarlig ledning med svart text på gul bakgrund (ibid:42). Men även små nyansskillnader kan vara viktigt att kunna urskilja för att exempelvis veta vad som är ätbart eller inte. Frukters lysande färger lockar gärna till sig den som är hungrig, men upptäcks ett suspekt märke på frukten kan det leda till att man väljer bort den mot en annan (ibid:51). Färgkodning kan också användas istället för text, som när man följer en vandringsled efter färgsatta markeringar (ibid:44).
Färger har länge varit något som människan använt och påverkats av och detta på olika sätt. Kulörta färger var tidigt i historien tecken på rikedom, makt och trollkonst eftersom produktionen av dem var kostsam. Senare har de blivit symbolbärare för åtskillnad och samhörighet, politiska åsikter, religion och sociala interaktioner, vilka även skiljer sig åt i kulturer, geografisk plats och tid. De kan ses i nationella flaggor, folkdräkter och inredningsdetaljer, men även i språkbruket där ”familjens svarta får” eller ”han såg rött” är uttryck som kan ge vissa känslomässiga intryck. (Ryberg, 1999;20-38)
Att färg kan indikera olika saker för olika människor är viktigt att komma ihåg.
Människors åsikter och förhållande till färg är också något som förändras över tid, som
via historiska händelser eller modetrender. Starka kulörer var förr som tidigare nämnt tecken på hälsa, kvalitet och makt, men i dagens propra och prestigefyllda uniformer eller företagslogotyper ser man vanligen murriga nyanser av blått eller grått. (ibid:48).
Ryberg förklarar också att modetrender ofta har visat sig bestå i ca 10 år innan det blir aktuellt med nya, vilket även tar sig uttryck i arkitektur och fasadutformning (ibid:50). Ryberg skriver även om vikten av att färgsätta sitt hem med rätt färger för att stärka sinnena och för att man ska hålla sig frisk:
”… vid inredning av hemmiljö gör man klokt i att erinra sig färgernas psyko-fysiska påverkan. Långtidseffekterna av vissa nyanser och klanger kan vara emotionellt stötande och hos känsliga personer ge upphov till direkta sjukdomssymptom. Irritation, kraftlöshet, ögonsveda och huvudvärk är exempel på kulörrelaterade besvär.” – Ryberg 1999:54
Vidare förklarar Ryberg att eftersom vissa färger påverkar kroppen och sinnena på ett visst vis, är det lämpligt att ta hänsyn till detta i färgsättning av varje rum i hemmet. Felaktigt avstämda färger kan skapa en kaosupplevelse som kan leda till spänning, trötthet och yrsel (ibid:89).
För att tydligare visa på vikten av att det blir rätt färgval för rätt stadsmiljö, listas här färgernas psykologiska egenskaper utifrån Ryberg bok Färger i vardagsliv och terapi
- en bok om färgernas stimulerande effekt med exempel på hur färger generellt
påverkar människan. De kan som tidigare nämn dock skilja sig beroende på bland annat kultur, uppfostran, kön och ålder med mera:
Röd:
Rött är blodets färg och står för många olika betydelser som dramatik, passion, krig, kärlek, styrka, liv och fara. Den är aktiverande, stimulerar musklerna och ger adrenalin. Ryberg beskriver att den röda färgen är den mest laddade – boxningshandskar, läppstift och matadorens fladdrande skynke brukar alla vara röda. Inom kampsport lottar man vilken tävlande som får den röda färgen, eftersom man har sett att de röda oftare vinner matcherna. Röda bilar krockar mer än andra bilar, och rödklädda flickor blir oftare bjudna upp till dans. Rött kan även verka hetsande och framkalla oro (Ryberg:71). I röda rum reagerar man impulsivare och pulsen stiger. (ibid:49). Om man förstår detta, kan man även förstå varför man inte bör ha rött i våldsmiljöer.
Grön:
Grönt förknippar de flesta med naturens gröna bland, och Ryberg förklarar att
Bild 2: Lekplats i Sankt Göransparken, Uppsala. Bakom lekplatsen synns gula fasader som enligt ovan kan bidra till att aktivera hjärnan.
och grön gubbe vid övergångsstället lyser när det är säkert att gå över vägen.
(ibid:43). Människor slappnar generellt av mer i gröna rum, den gröna färgen är minst ansträngande för ögat att uppfatta och lämpar sig bra när man vill arbete precist och målmedvetet (ibid:72). Men att kalla någon för grön, kan i stället handla om att man är barnslig och naiv (ibid:34).
Gul:
Gult symboliserar solen och dagsljuset, och eftersom vi är dagdjur gör färgen oss pigga. Hjärnan vaknar till, aktiveras och stimuleras. Gula rum gör att människor pratar mera samt läser, skriver och tänker snabbare. Därför är gult ett gott val för exempelvis ett arbetsrum och klassrum. (Ryberg 1999:67) Fler exempel från verkligheten är där postlådor och löpsedlar är gula för att symbolisera snabba leveranser och nyheter. Gult har däremot tidigare i historien fått symbolisera falskhet och ansågs därav vara fult (ibid:34).
Blå:
I motsats till det gula och pigga morgonljuset finns den midnattsblåa natten. Mörkblått skickar signaler till hjärnan om att det är natt och därmed att det är dags att ta det lugnt. Mörkblått kan användas i utrymmen där man vill skapa lugn, till exempel i stressade miljöer eller i vilorum. Den gör människan tystare och man rör sig långsammare. Därför kan det vara olämpligt att ha mörkblåa väggar i ett
konferensrum, där man vill att åhörarna ska hålla fokus. Blått ljus däremot är något som kan störa sömnrytmen, exempelvis blått led-ljus. (ibid:67). Blått i ljusa toner, gärna ihop med vitt, är däremot något vi förknippar som hygieniskt (ibid:53).
Dessa fyra färger anses vara några av de äldsta och mest fundamentala färgerna, vilka människor och djur har haft att förhålla sig till under längst tid. Vad de symboliserar är därmed mer nerlagt i oss än de nyare, unga färgerna som inte är biologiskt betingade. Dessa nyare färger finns mellan de fundamentala färgerna och är olika nyanser och blandningar av dem. De är således mindre laddade och det är inte lika enkelt att fastställa deras betydelser (ibid:36):
Orange:
Den viktigaste mellanfärgen är orange, vilken kan symbolisera eld och brand, men också matlagning och ofta något ätbart. Orange får man om man blandar gult med rött, och nyanserna mellan dessa upplevs ofta som starka, varma och dynamiska, vilket man kan förknippa med sand och terrakotta (ibid:53).
Turkos:
Turkos är i motsats till orange den kyligaste färgen. Den förknippas med is, djupt hav och kylskåp, men anses också vara hygieniskt rent och fräscht (ibid:53).
Violett:
Förr var violett en av de färger som var mest kostsam att framställa och därför
förknippas den ofta med rikedom eller höga maktpositioner. Kardinaler, präster och kejsare hade ofta nyansen purpur på sina kläder. Men även om den kan förknippas med vishet, trolldom, konstnärskap eller genier, kan den ibland kallas för idioternas färg. (ibid:30).
Lime:
Lime är ett namn som i Sverige tidigare brukat kallas för gulgrönt, men som på senare år börjat namnges med ett eget ord. Lime dyker upp på våren då knoppar ute i naturen spricker upp med små, ljusa blad. Lime förknippas ofta som en ungdomlig, friskt och ny färg, men också som en aning tramsig. (ibid:34)
Brunt:
Förknippas vanligen som jordens färg, med rötter och odling. Förr i tiden ansågs brunt vara fattigdomens färg, även förknippat med girighet och snålhet. Brunt var färgen på obehandlat material och ingenting man skröt med eftersom det ju var färgade material som var dyrbart. (ibid:22). På slutet av 1900-talet började brunt stå för det ekologiska och miljövänliga. När sedan kaffe och choklad började bli stort i samhället, fick brunt en ännu bättre ställning och brunt i kombination med guld ansågs vara lyxigt.
Grått:
Bild 3: Vitputsad fasad på Trädgårdsgatan, Uppsala
Rosa:
Medan rött är den vuxna, passionerade och förföriska kvinnans färg, ansågs rosa förr vara lillflickans oanständiga och barnsliga färg. Ryberg förklarar att rosa kom in i den västerländska stilen efter kriget, då man ville vända sig från det som varit innan och till en mer kvinnlig publik. Idag används även rosa ofta i tidningarnas uppslag eller bilagor om sport och ekonomi. Den förknippas även med romantik och ungdomligt svärmeri (ibid: 35).
Vitt och svart:
Vitt och svart räknas vanligen inte som kulörer eller ligger i färgcirkeln, men påverkar övergångar och nyanser mellan färger. Vitt och svart stå för ljus respektive mörker, och vårt seende är komplicerat i hur vi översätter ljussignaler. Vitt är vanligt förekommande på väggar, och får rum att uppfattas som ljusare och större. Svart däremot gör att rummet uppfattas som litet, och det kan kännas tungt att andas där inne. Svart används vanligen på exempelvis teatrar för att undgå reflektioner av ljus. Då färg i vissa sammanhang kan upplevas som naivt, ses svart som mer allvarsamt, sorgligt eller syndigt och vitt som elegant, nytt och rent. (ibid:35)
Mode:
Områdesöversikt
Presentation av Plan- och bygglagen
Krav om färg enligt Plan- och bygglagen
Presentation av Boverket
Här redovisas de krav från Plan- och bygglagen samt Boverkets förordningar ochföreskrifter som stadsplaneraren har förhålla sig till när det gäller färgsättning av stadsmiljön, samt de plandokument man kan reglera detta i.
Plan- och bygglagen är den lag vilken planerare ska förhålla sig till vid planläggning av den fysiska miljön. Första kapitlet förklarar följande:
” 1 § I denna lag finns bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. Bestämmelserna syftar till att, med hänsyn till den enskilda människans frihet, främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer.
2 § Det är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten enligt denna lag.
3 § Lagen innehåller bestämmelser om
1. lagens syfte, innehåll och definitioner (1 kap.), 2. allmänna och enskilda intressen (2 kap.), 3. översiktsplan (3 kap.),
4. reglering med detaljplan och områdesbestämmelser (4 kap.), 5. att ta fram detaljplaner och områdesbestämmelser (5 kap.), 6. genomförandet av detaljplaner (6 kap.),
7. regional fysisk planering (7 kap.),
8. krav på byggnadsverk, byggprodukter, tomter och allmänna platser (8 kap.), 9. bygglov, rivningslov och marklov m.m. (9 kap.),
10. genomförandet av bygg-, rivnings- och markåtgärder (10 kap.), 11. tillsyn, tillträde, ingripanden och påföljder (11 kap.),
12. byggnadsnämnden (12 kap.), 13. överklagande (13 kap.),
14. skadeersättning och inlösen (14 kap.), 15. domstolsprövning m.m. (15 kap.), och 16. bemyndiganden (16 kap.).
Lag (2018:1732).”
- Plan- och bygglag (2010:900), 1 kap. 1§ - 3§
Begreppet färg/ färga förekommer sex gånger i Plan- och bygglagen. Att ett
byggnadsverk ska ha en god form-, färg- och materialverkan samt vara tillgänglig och användbar för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga framgår ur PBL 8 kap. 1§. De andra fem förekommer angående när det krävs eller inte krävs bygglov för att byta färg på fasadbeklädnader, vilka finnes i PBL 9 kap. 2§, 5§, 6a§ och 8§ punkt 6 och 7. Bebyggelse och byggnadsverks utformning och placering ska även visa hänsyn till det som tas upp i PBL 2 kap. 6§ om bland annat stads- och landskapsbilden samt åtgärder för att minska trafikolyckor och andra olyckshändelser.
Sambandet mellan färg och dess påverkan på människors hälsa framgår inte av PBL. På de ställen där byggnadsverk och hälsan däremot framkommer på ett för arbetet relevant sätt är i 2 kap. 9§ där det står att bland annat utformning av byggnadsverk, skyltar och ljusanordningar inte får ske så att den kan medföra sådan påverkan på omgivningen som innebär fara för människors hälsa och säkerhet. Därefter framgår att Länsstyrelsen i samråd och granskningsyttrande särskilt ska verka för att bebyggelse och byggnadsverk inte blir olämpliga med hänsyn till människors hälsa (PBL 3 kap 10§, 16§, 5 kap 14§) samt överpröva kommunens beslut om beslutet kan antas innebära detta (11 kap. 10§). Ur PBL 16 kap 5§ framgår även att regeringen eller den myndighet som de bestämmer får meddela de föreskrifter om krav på bland annat byggnadsverk som behövs till skydd för hälsa. Vilken myndighet som tar fram föreskrifter om hälsa framgår inte här.
Boverket är den förvaltningsmyndighet vilken bland annat tar fram föreskrifter och vägledningar baserat på Plan- och bygglagen, samt delar av miljöbalken och
bostadsförsörjningslagen. Dessa angår exempelvis befintlig och planerad bebyggelse samt användning av mark- och vattenområden. De ansvarar även för tillsyn av att Plan- och bygglagen tillämpas på rätt sätt och att miljömålet God bebyggd miljö följs. (Boverket, 2020l).
Som hjälp för att implementera Plan- och bygglagen har Boverket (2021b) tagit fram handboken Kunskapsbanken, vilken består av ca 1500 webbsidor med vägledning inom det som lagen berör. Vad gäller utformningskravet i PBL 8 kap.1§ om god
Översiktsplanering
I Äldre PBL tillkom 1999 krav om att byggnaders yttre skulle vara estetiskt tilltalande ochatt väl synliga åtgärder, som bland annat uppseendeväckande färgsättning, skulle utsättas för en mer kritisk granskning än åtgärder som inte är synliga från utsidan. I nuvarande plan- och bygglag har dock begreppet ”estetiskt tilltalande” ersatts med en sammantagen verkan och upplevelsen av de mest väsentliga komponenterna form, färg och material. Det gjordes eftersom det tidigare begreppet kunde resultera i personliga omdömen istället för ställningstaganden grundade på professionella kunskaper och allmänna värderingar kring vad som är tilltalande, önskvärt och värdefullt. Boverket lyfter fram att allmänna värderingar även är något som varierar beroende på ”tid, rum, samhällsutvecklingen, naturresurser och människans
användning av den byggda miljön.”(Boverket 2020a).
Vidare skriver Boverket att byggnaders specifika detaljlösningar har betydelse i analysen, där man exempelvis kan se hur färgen på detaljer bidrar till en byggnads komposition tillsammans med bland annat volym, materialval och utformning. På samma sätt kan även kravet om anpassning och hänsyn till omgivningen analyseras på motsvarande sätt för att se hur hela byggnader samspelar färgmässigt med omgivningen. (Boverket 2020a). Boverket har även tagit fram en checklista för hur man kan analysera väsentliga karaktärsdrag hos bebyggelse, vilka gör det möjligt att beskriva de egenskaper som skapar kvaliteter man vill värna om. Här är det väsentligt att ta ställning till vad man vill att bebyggelsen ska förmedla eller vilken utveckling som ska belysas. Här listas exempelvis att man kan analysera om färgsättningen är sammanhållen eller varierad, samt färgtyper och kulörer i förhållande till material och ljus. De skriver även att trotts att checklistan framförallt är gjord för detaljplaner och bygglov så kan motsvarande metodik, eventuellt med andra termer och efter urval av parametrar för det enskilda fallet, användas också vid översiktsplanering. (Boverket 2020k). Boverket ger även ett exempel på en dom från MÖD där det framgår att rekommendationer i en aktuell och välunderbyggd översiktsplan kan ha stor betydelse när det gäller tillämpningen av kraven på byggnader i Plan- och bygglagen (Boverket 2020a).
Boverket har även övergripande ansvarar för propositionen ”Politik för gestaltad livsmiljö” (Prop. 2017/18:110) vilken handlar om hur man med arkitektur, form, design, konst och kulturarv kan påverka, möta förändringar och främja hållbar utveckling i samhället. Det är en samlad nationell arkitekturpolicy som enligt Boverket bland annat beskriver att gestaltad livsmiljö kan röra såväl bebyggelse, som det obebyggda,
från stora landskap till dörrhandtag, samt processen från översiktlig planering till genomförande och förvaltning. Vidare har propositionen som mål att kunskap utvecklas och sprids, vilket betyder att samverkan och samarbete mellan olika yrkesgrupper, myndigheter och institutioner är nödvändigt för att alla perspektiv ska belysas och tillsammans skapa en helhetssyn. Att många har kunskap om den gestaltande livsmiljön, hur dess utformning påverkar människor och vad som påverkar utvecklingen är enligt Boverket av största betydelse. (Boverket 2021a).
”Det krävs stor medvetenhet kring den interaktion mellan människor och den omgivande miljön som ständigt pågår. Om vi planerar, bygger och förvaltar våra offentliga miljöer noggrant och med omsorg bibehålls och skapas positiva värden som bidrar till en gemenskap i samhället som inkluderar alla.”
- Boverket 2021a.
Boverket förklarar att utformningskravet om god form-, färg- och materialverkan även gäller anläggningar som skyltar och ljusanordningar, men även sådana upplag, materialgårdar, tunnlar och bergrum som avses i PBL 6 kap. 1§ 2 och 3 enligt 2 kap. 6§ första stycket 1 (Boverket 2019a). De förklarar även att anpassningar och avsteg från kravet ska göras i den utsträckning som är skälig i förhållande till åtgärdens art, omfattning och varaktighet, men får inte medföra en oacceptabel risk för
människors hälsa (Boverket 2019b). I övrigt skriver de att utformningskravet enbart gäller byggnader, inte preciseras i Plan- och byggförordningen, samt att det inte finns några myndighetsföreskrifter om kravet (Boverket 2018). Någon annan koppling mellan färg och människors hälsa fanns ej på Boverkets hemsida.
En översiktsplan är kommunens övergripande vägledningsdokument, vilken ska ligga till grund för användning, planering och beslutsfattande gällande mark-, vattenområden och bebyggelse i hela kommunen (PBL 3 kap 1§, 2§). I en översiktsplan ska kommunen med ”bred pensel”, alltså övergripande, redogöra för olika visioner, utvecklingsstråk och strategier över kommunen i sin helhet. Dokumentet är inte juridiskt bindande, men förslag som strider mot dokumentet behöver motiveras och kan avslås. I en översiktsplan ska kommunen bland annat redogöra för hur allmänna intressen, riksintressen och miljökvalitetsnormer ska visas hänsyn eller följas i efterkommande planering. (Boverket, 2020e)
Detaljplaner
”En översiktsplan kan ändras för en viss del av kommunen. Den kan också ändras genom ett tillägg för att tillgodose ett visst allmänt intresse…” – PBL 3 kap. 27§.
”Om kommunen bedömer att det behövs för att underlätta detaljplanearbetet, ska kommunen ange planens utgångspunkter och mål i ett särskilt program.”
– PBL 5 kap 10§.
En översiktsplan kan kompletteras, förändras eller förtydligas genom fördjupningar eller tematiska tillägg. De ska fungera som vägledare i planläggning och användning av den fysiska miljön, men är inte juridiskt bindande (Boverket, 2020b).
Om översiktsplanen kan beskrivas som en planläggning med ”bred pensel”, kan en fördjupad översiktsplan kanske bäst beskrivas som en smalare pensel. Fördjupningen görs oftast över ett begränsat geografiskt område och visar mer detaljer än
översiktsplanen, exempelvis Fördjupad översiktsplan för Malmslätt, vilket är en ort i Linköpings kommun. I fördjupningen ska enligt Boverket bland annat samband,
åtgärder och konsekvenser utredas för att vidare kunna skapa goda förutsättningar för att det specifika geografiska området ska utvecklas till det bättre. Man försöker alltså se till helheten samt de kopplingar och förutsättningar som finns inom en ort eller en begränsad del av kommunen. (Boverket, 2020b).
Ett tematiskt tillägg innehåller, precis som namnet antyder, just ett huvudmotiv vilket i skillnad mot en fördjupning ofta är heltäckande för kommunen. Det samma gäller även för del- eller heltäckande program med ett visst tema. De tematiska tilläggen och programmen är till för att tillgodose särskilda allmänna intressen (PBL 3 kap. 27§), som exempelvis vindkraft, LIS-områden, grönstruktur, vattenområden och VA (Boverket, 2020c). Enligt Boverket (2020d) kräver inte Plan- och bygglagen att kommuner
antar strategier för exempelvis arkitekturfrågor, men undersökningar som Boverket genomfört visar dock att vissa kommuner tar fram särskilda program för kulturmiljö, arkitektur, gestaltning eller grönstruktur, medan andra arbetar med dessa frågor i andra dokument, som i fördjupade översiktsplaner eller stadsmanifest.
De senaste åren har allt fler gestaltande tillägg eller fristående arkitekturprogram tagits fram av kommuner för att öka den arkitektoniska kvaliteten på det som byggs. Boverket har tagit fram en vägledning om arkitekturstrategier, vilka syftar till att stötta arbetet med inspiration, kunskap goda argument för att man ska kunna arbeta med arkitektur och den gestaltande livsmiljön på ett strategiskt och långsiktigt hållbart sätt. Boverket lyfter vikten av att ha en arkitekturstrategi, vilken ska bidra med ökad kunskap om arkitekturens betydelse för att tillvarata och utveckla värden i byggda miljöer. Här kan även olika befintliga miljöer analyseras för att identifiera dess kvaliteter och se till att hänsyn tas till dessa i dialoger, samhällsbyggande och förvaltning.
Dokumentet blir således även en brygga mellan olika frågor och verksamhetsområden
inom kommunen där arkitekturen spelar roll. Vägledningen avser ge stöd till såväl projektledare som projektdeltagare i framtagandet av en sådan strategi, samt att implementera politikområdet ”Gestaltad livsmiljö” (Boverket 2020i).
Program är som sagt inte juridiskt bindande, med i ett avgörande från mark- och miljööverdomstolen framgår det att ”ett av kommunen upprättat kvalitetsprogram ska tillmätas betydelse vid bedömningen av om kravet på en god färg-, form- och materialverkan är uppfyllt, även om kvalitetsprogrammet i sig inte är direkt styrande. (MÖD 2016-07-11 P 8778-15)” (Boverket, 2020a).
Fördjupningar, tematiska tillägg och program
Plan- och bygglagen förklarar detaljplaner som kommunens sätt att ”pröva ett
mark- eller vattenområdens lämplighet för bebyggelse och byggnadsverk” samt ”reglera bebyggelsemiljöns utformning för en ny sammanhållen bebyggelse med bygglovspliktiga byggnadsverk, om det behövs med hänsyn till bebyggelsens karaktär, omfattning eller inverkan på omgivningen”. Detaljplaner kan även påverka hur en
byggnad ska förändras eller bevaras. (PBL 4 kap. 2§). I detaljplaner ska kommunen ange gränser, användningen och utformningen av allmänna platser som kommunen är huvudman för, kvartersmark och vattenområden (PBL 4 kap 5§). Detaljplaner som fått laga kraft är juridiskt bindande. (Boverket 2020f).
Användningen i detaljplaner regleras med planbestämmelser, vilka ska ha stöd i Plan- och bygglagens fjärde kapital samt följa de föreskrifter Boverket tagit fram gällande detaljplaner. Föreskrifterna anger således vilka bestämmelser som får användas och vad som ingår i dem. Planbestämmelsernas syften ska även vara förenliga med de syften som står i PBL 2 kap, vilket bland annat tar upp i 3§ att planläggning ska:
”med hänsyn till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden främja 1. en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse,
grönområden och kommunikationsleder, 2. en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper.”
För att tydliggöra hur planbestämmelser kan skrivas och struktureras har Boverket tagit fram Planbestämmelsekatalogen. Den digitala katalogen är uppbyggd på PBL samt Boverkets och andra myndigheters föreskrifter och allmänna råd angående detaljplanering och redovisning av reglering i dessa. (Boverket, 2020g). Genom att följa katalogen följer man således dessa lagar, föreskrifter och allmänna råd.
För att ta reda på om och i så fall vart katalogen rekommenderar att man kan styra färgsättningen, kan man använda den digitala sökfunktionen i
Bild 4: I ett bostadsområde i Linköping, byggt i slutet på 1960-talet, skiljer sig färgsättningen på ett av husen markant mot de andra i området. Troligen har huset bytt färg på senare tid.
Bygglov
inkludera alla val angående användningsform, tidsintervall och kategori, men ändra bestämmelsetyp samt söka på ordet ”färg” får man fram att detta görs genom
egenskapsbestämmelser. Antingen med opreciserad färgsättningstext eller angående fasaders färg.
Detaljplanering kan användas för både nybyggnation med även vid förnyelse- och bevarandeåtgärder, och Plan- och bygglagen reglerar både vad den får och ska innehålla. Bestämmelse om utformning är en sådan sak som får regleras när det behövs, men i övrigt ska man endast använda den reglering som är nödvändig för att uppnå detaljplanens syfte (PBL 4 kap 32§). Det är inte heller lämpligt att reglera någonting i en detaljplan som redan är reglerat i lag, förordning eller föreskrift. Vilka planbestämmelser som behövs för det specifika fallet avgörs med hänsyn till andra aspekter inom och i omgivningen kring planområdet. Boverkets föreskrifter om detaljplaner delas upp i olika typer av planbestämmelser, varav bestämmelsen ”utformning” tar stöd i PBL 4 kap 16§ (Boverket, 2020j). Avsnittet i PBL 4 kap 16§ handlar om att kommunen i en detaljplan får bestämma bland annat utformning och utförande av byggnadsverk, preciserade krav som behövs för att särskilda byggnadsverk ska följa kraven på varsamhet, skyddas eller omfattas av förbud mot förvanskning.
”I varje kommun ska det finnas en byggnadsnämnd” vilken ska ”verka för en god byggnadskultur samt en god och estetiskt tilltalande stads- och landskapsmiljö” samt ”uppmärksamt följa den allmänna utvecklingen inom kommunen och dess närmaste omgivning samt ta de initiativ som behövs i frågor om planläggning, byggande och fastighetsbildning”
– PBL 12 kap 2§.
och andra uppgifter som behövs för prövningen.” Ibland kan det innebära att
byggnadsnämnden, som ska pröva bygglovet, begär att även få illustrationer, färg-, materialprover eller skriftliga motiveringar till dessa, för att kunna göra en noggrannare bedömning. (Boverket, 2020a). Det gäller framför allt extraordinära utformningar eller färgval på byggnader som kan bedömas mot kraven om hänsyn till omgivningen (PBL 2 kap.6§).
Förhållandevis ofta finns det även behov av en dialog mellan byggherre och
byggnadsnämnd för att diskutera vad som är en god form-, färg- och materialverkan. Det gör man enklast genom att sätta ord på byggnadens utformning, för att
exempelvis kunna diskutera förslagets färgsättning (Boverket, 2020a). Enligt PBL 9 kap. 2§ krävs det även bygglov för ändring av en byggnad om ändringen innebär att byggnaden byter färg.
För att få ett bygglov behöver kravet på god form-, färg- och materialverkan vara uppfyllt samt att byggnaden tar hänsyn till omgivningen, detta oavsett hur mycket detaljplanen styr utformningen. Är kravet preciserat genom detaljerade
Undersökning
Uppsala
I undersökningen har de två kommunerna Linköping och Uppsala valts ut. Här undersöks hur kommunerna har valt att reglera färgsättningen av stadsmiljöer i sina respektive plandokument. Först undersöks förekomsten av begreppet ”färg” genom innehållsanalys av plandokumenten. Därefter jämförs plandokument med observationer på olika platser i kommunerna för att se hur de förhåller sig till varandra.
Uppsala har valts ut eftersom dess färgsättning av stadsmiljön inne i centralorten särskiljer sig mot flera andra svenska städer. Olika tidsepoker visar på olika färg och materialval men också en varierad arkitektur. Uppsala är en kommun med knappt 234 000 invånare den 31 december 2020 (SCB, 2020b).
Här nedan redovisas en sammanfattning av den innehållsanalys som gjordes över olika plandokument i Uppsala kommun. Innehållsanalysen, källhänvisningar och länkar till respektive dokument finns att se i Bilaga 1.
I Uppsalas översiktsplan förekommer begreppet färg ett fåtal gånger och i de flesta fallen i samband med beskrivning av befintlig bebyggelse. Det framkom att på landsbygden och vid Uppsalaslätten och Jumkilsåns dalgång ska bebyggelsens utformning, när det gäller bland annat färgsättning, utvecklas med utgångspunkt i miljöernas bebyggelsetradition och anpassas till äldre bebyggelse i området.
I dokumentet Aktualitetsförklaring av Uppsala kommuns översiktsplan, Bilaga 3,
Styrdokument med djupare vägledning som berör fysisk planering från 2020 anges
de styrdokument i Uppsalas översiktsplan från 2016 som fortfarande är relevanta, samt nya dokument som lagts till i aktualitetsförklaringen. Här listades tre fördjupade översiktsplaner och nio områdesprogram samt en utveckling utav ett av de
programmen. Ingen av de tre fördjupade översiktsplanerna tog upp någonting om färg i stadsmiljön, men det nämndes vid ett tillfälle i två olika program. Utöver dem listades även tjugo andra överordnade kommunala styrdokument med särskilda bäring på sakfrågor inom fysisk planering, varav två av dem skrev någonting om färgsättning. Dessa var Uppsalas innerstadsstrategi och Arkitekturpolicy som tog upp färg två
respektive en gång.
Utöver de ovanstående fördjupade översiktsplanerna hittades även en fjärde över Södra staden, vilken inte heller innehöll begreppet färg. Två gestaltningsprogram hittades, det ena gällde Östra Sala backe etapp 2 och den andra Börjetull. Gestaltningsprogrammet för Östra Sala backe etapp 2 innehåll begreppet färg 20 gånger och beskrev de visioner och ambitioner som finns för bebyggelsen i det kommande området. Här gavs tomtspecifika gestaltningsprinciper som handlade om att vissa fasader ska tillämpas med lugn och begränsad färgpalett, starka färger bara ska användas för att markera detaljer, delade fasaders karaktär förstärks med bland annat olika färger, markeringar av detaljer i färg för variation och individualitet bland
husets delar, naturfärgade material, färgskalan på fasaden ska ha en variation i varma ”brända” kulörer, fasadmaterial och färgerna mot de mindre gatorna ska övergå i mer ”stilsamma” uttryck, fasadens färg går i en svepande gradient från den ena till den andra sidan samt att skillnaden av färg ska gå att iaktta på avstånd.
I det andra gestaltningsprogrammet för Börjetull förekom begreppet färg 7 gånger när det handlade om den byggda miljön på platsen. Fyra tillfällen handlade om gestaltningspriciper på befintlig byggnation och en om att färgsättningen bidrar till en harmonisk vardag. En andra om ett visst material och en kulörpalett, och den tredje angående att färgsättning och val av material sker i enlighet med det antagna programmet Uppsalas stadsmiljö – riktlinjer för Uppsalas stadsmiljö som kontoret för samhällsutveckling i Uppsala kommun tagit fram. Det här dokumentet är just det som i undersökningen stack ut i skillnad mot andra dokument som generellt enbart hänvisade att fasadfärger ska anpassas till omgivningen. Här förekom begreppet färg tjugotre gånger och riktlinjer för färgsättning sattes för bland annat ledstråk, generella färgkoder för Uppsala stadskärna, möbler och utrustning som exempelvis cykelställ, staket,
räcken, broar, blomsterurnor, papperskorgar, belysning, blomsterarrangemang, små byggnader som kiosker och väderskydd samt försäljningsstånd.
Efter en mailkontakt med en tjänsteman på kommunen dök även ett annat
dokument upp, nämligen Uppsalas färger – riktlinjer, ett vad de kallar ”normerande styrdokument”. Inledningsvis förklaras i dokumentet Uppsalas långa tradition av att färgsätta byggnader med klara och kulörstarka fasader. I vissa fall är det själva byggnadsmaterialet som satt sin prägel, som tegel i gult, rött och brunt, eller färglagd puts. Dokumentet är från januari 2021 och dessförinnan har det enligt texten saknats en sammanfattande riktlinje och kartläggning över färgsättningen i Uppsala. De på senare år uppförda byggnaderna har visat på allt fler fasader i vitt, grått eller mörka kulörer, vilket dokumentet syftar till att ändra på genom inspiration, uppmuntran och vägledning för hur man kan använda sig av kulör i gestaltningen. Kartläggningen av olika byggnader i Uppsala ska även öka medvetenheten om betydelsen av
byggnaders färgsättning samt inspirera till mångfald i kulörer vid nybyggnation (Uppsala kommun 2021:3). Riktlinjerna (ibid:5) meddelar följande:
• ”Karaktär: Uppsala skiljer it sig från andra svenska städer (…) med sina stark, mättade fasadfärger och Uppsalas karaktär som färgstark stad bör behållas och utvecklas. • Identitet: att färgsätta en byggnad eller ett område kan skapa en identitet
och en särprägel som motverkar den likriktning som vi kan se i en del nya
bebyggelseområden. (…) Möjligheten att stärka en byggnads eller ett områdes identitet bör utnyttjas.
Observation i Uppsala
nya träbyggnadstekniken ser man allt oftare en ambition att visa rent trä, rötskyddat eller värmebehandlat med utan täckande färg. Använd materials inneboende förutsättningar vid färgsättning av byggnader.
• Orienterbarhet: genom att färgsätta byggnader och detaljer ökar tydligheten i den byggda miljön och det gör det lättare att urskilja entréer och underlättar orienterbarheten för barn och funktionsnedsatta. Kontraster och kulörvariationer bör användas för att skapa visuell tydlighet.
• Variation - balans: för att skapa en harmonisk helhet med variation kan färg
fungera som en utmärkt metod. Blanda kulörer och material och undvik alltför stora ensartade områden. Tag gärna fram färgsättningsprogram som hjälpmedel.
• Våga: Använd färgsättning som medel att skapa en god, upplevelserik bebyggd miljö som berör. Uppsala är färgrikt och ska fortsätta vara det. ”
Därefter har byggnader med olika kulörer exemplifierats och kategoriserats i blått, rosa, rött, gult, grönt, vitt, brunt, beige, grått och svart. Där beskriver de på vilket sätt färgerna smälter in i omgivningen, samt vad de kan skicka för några signaler. Även hur bra de olika pigmenten fungerar över tid diskuteras, där de exempelvis menar att blåa byggnader ofta bleknar eller grånar med tiden (ibid:6).
I dokumentet förklaras även att genom att måla träbyggnader röda försökte man från början att imitera det dyra teglets färg, vilket är ett av de svenska signumen med falu rödfärg (ibid:8). För gult beskriver de att rätt val av kulör ger byggnader ett varmt och inbjudande utseende, men att de intensivare knallgula färgerna kan ge rakt motsatt effekt (ibid:9). Vad gäller grönt förklarar de att färgen både kan upplevas som lugn och naturlika men även hårda och konstlade (ibid:10). Vitt förklarar de som en alltmer populär fasadfärg på villor och småhus, men att en ren vit nyans ger ett hårt intryck, medan brutna kulörer är mildare och lättare passar in i omgivningen (ibid:11). Brunt smälter ofta in och anpassar sig efter omgivningen (ibid:12) medan beige ofta kan ge en lugn stadsbild, vara hållbar över tid men även verka tråkig (ibid:13). För gråa nyanser gäller samma som för beige, men som gärna ska gå mot gult för att upplevas som mest neutralt (ibid:14). Svarta hus hör inte till den svenska traditionen och kulörerna har tidigare varit svåra att hålla över tid. De kan i sin tur upplevas som både stilrena och dystra (ibid:15).
Bild 5: I centrala Uppsala längst med Östra Ågatan finns de byggnader som kan ses på bilden. De här byggnaderna och deras tillhörande plandokument är utvalda eftersom deras färgsättning fångade min uppmärksamhet, samt att de ligger i stadskärnan. Det framgår av planerna att byggnaderna ut mot gatan har funnits sedan innan plandokumenten uppkom. När de byggdes har således inte undersökts vidare. Här nedan redovisas byggnadernas tillhörande stadsplaner.
Den gröna byggnaden
Förslag till stadsplan för Kv. Näktergalen i Uppsala, aktbeteckning 0380-20/A34, uppgjort
år 1933 av stadsarkitekt Gunnar Leche och antagen 1934. Ur tillhörande planbeskrivning framgår att stadsplanen ersatte den tidigare gällande stadsplanen från år 1880
över stadens centrala delar, vilken inte innehöll särskilda antagna bestämmelser för kvarterets bebyggande. I plandokumentet förekom ingenting om dess färgsättning. Dock hänvisade texten till bifogat dokument med fasad och sektionsschema samt modell av en utbyggnad, vilket kan ha innehållit fler gestaltande uppgifter. Något bifogat dokument fanns dock inte att tillgå vid undersökningen.
Den aprikosa byggnaden
Förslag till ändrad stadsplan för del av kvarteret Duvan, Uppsala, fastslagen i mars
1962. Aktbeteckning 0380-213. Endast byggnadernas våningsantal regleras vad gäller gestaltning.
Den gula byggnaden
Förslag till stadsplan för kvarteret Duvan i Uppsala. Aktbeteckning 0380-30_A19.
Framtagen av Gunnar Leche och antagen 1936. Förslaget ersatte likt kvarteret
Näktergalen den gällande stadsplanen från år 1880, där inga särskilda bestämmelser angående bebyggandet var gjorda. Inte heller några nya bestämmelser kring
Bild 6: Bostadsområde i Uppsala, tillhörande stadsplan redovisas uppe till vänster.
Bild 7 och 8: I samma stadsplan som ovanstående bild finns även andra färgsatta detaljer som staket och fönster.
Längre österut finns ett område med flerbostadshus byggda i början på 1900-talet, se bild till höger. Dess tillhörande plandokument är Förslag till stadsplan för del av Upsala
stad (Södra kvarngärdet) antagen 1934. Arkbeteckning 0380-55. Även denna ritad av
stadsarkitekt Gunnar Leche och stadsplanedirektör Albergt Lilienberg. Här förekommer en mening som handlar om byggnadernas färgsättning:
För att se till nyare detaljplaner har en detaljplan under granskning undersökts.
Detaljplanen med diarienummer 2015-003554 för ett industri och verksamhetsområde regleras i plankarta att byggnad ska utformas med hög arkitektonisk kvalitet, samt att byggnader mot vissa specifika vägar ska ägnas särskild omsorg avseende bland annat färgsättning, med hänvisning till PBL 4 kap. 16§ första stycket och första punkten.
I en detaljplan upprättad 2021-04-29 med diarienummer 2016-003524 förekom
utformningskrav angående att fasad mot gården ska utformas i ursprungligt material och kulör. I en annan detaljplan antagen samma månad med diarienummer 2018-001921 reglerades att vissa byggnader ska utformas med gult tegel. I en tredje med diarienummer 2018-003099, även den från april 2021, regleras att byggnader ska utföras med traditionellt röda fasader.
”Byggnads alla fasader skola uppföras i den arkitektoniska utformning, med sådant fasad- och taktäckningsmaterial samt med sådan
Linköping
Intervju
Linköping valdes ut eftersom äldre och nyare bebyggelse ofta blandas och skiljer sig från varandra i både arkitektur och färgsättning. Inne i centrum varieras äldre tiders naturfärgade byggnader med nya byggnader i avikande kulörer. I stadens ytterområden är det istället vanligen äldre bostadshus som är färgsatta i ovanliga färger, medan nybyggnationer ofta är i vitt.
För att bilda en bättre uppfattning kring hur arbetet med färgsättning fungerar i Linköping kommun anordnades en semistrukturerad intervju med en bygglovsarkitekt på Linköping kommun1. Samtalet ledde inte bara till större förståelse för hur
de arbetar med färg inom kommunen, utan blev för mig personligen även en ögonöppnare angående hur många olika enheter det är som behöver samspela för att stadsutvecklingsprocesser ska fungera optimalt för att det ska bli en god miljö i slutändan.
Bygglovsarkitekten började med att förklara att färg inte regleras i översiktsplanen eftersom det blir en alldeles för liten skala för det översiktliga dokumentet. Anses det vara värdefullt att en byggnad eller ett kvarter ska ha en viss kulör sätter man det istället som ett plankrav i detaljplan. Det kan gälla exempelvis i äldre, känsliga miljöer där man vill att en nybyggnation eller tillbyggnad ska passa in i den äldre bebyggelsens karaktär, vad gäller exempelvis material och kulörer. Bygglovsarkitekten förklarade också att man helst inte ska reglera detaljplaner för detaljerat, eftersom det gör dem mindre flexibla. Om ett hus inte byggs förrän flera år efter att detaljplanen tagits fram, vill man inte behöva avslå ett bygglov på grund av att en viss färg bestämts i förväg och modet har ändrats. Här vill man hellre arbeta smidigt och långsiktigt, inte trendmässigt. Det betyder att det istället blir upp till dem som prövar bygglovet att se till så att förslaget är lämpligt och passar in.
Som ett underlag till detaljplanerna har kommunen tagit fram ett arkitekturprogram, vilket blev prisbelönt med Planpriset 2018. Här bestämmer de inte specifika kulörer, men beskriver karaktärsdragen i olika stadsdelar, vilket kan var till hjälp och ge riktlinjer vid framtagande av detaljplaner. Enligt den intervjuade är program av detta slag något som allt fler kommuner runt om i landet tar fram för att skapa ett gott underlag och för att se till att det som byggs ska se bra ut i sin helhet.
Vid nybyggnationer, framför allt i exponerade lägen eller om det gäller en offentlig byggnad, jobbar kommunen med något de kallar ”Tre strategier”. Den första strategin innebär att den som ritar byggnaden ska kunna berätta hur projektet bidrar till
omgivningen i staden. Den andra hur projektet samspelar med sina grannar, alltså 1 Bygglovsarkitekt, Linköping kommun, 2021, intervju över telefon, 11 maj.
hur väl byggnaden passar in i miljön i exempelvis sitt kvarter. I den tredje strategin ska arkitekten kunna beskriva de arkitektoniska idéerna, som exempelvis kulörer, utformning och former. Det är i de här tre strategierna som just färgerna diskuteras mellan
byggherre, den projekterande arkitekten och plankontoret.
Utöver arkitekturprogrammet och detaljplanerna har kommunen inga generella
bestämmelser om stadens färgsättning, utan här skiljer det sig från situation och situation vad som anses vara nödvändigt att reglera på den specifika platsen.
Intervjun ledde in på ett samtal om ifall man ska behålla en tidstypisk byggnad som den är eller ändra den efter nyare trender och moden. Bygglovsarkitekten förklarade att den frågan ofta diskuterades mellan bygg- och stadsantikvarier och att man ofta landar i att förändringar i så fall ska göras varsamt i linje med PBL 8 kap 17§. PBL 8 kap 13§ säger även att man inte får lov att förvanska en byggnad som är speciellt värdefull i historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Det betyder således att man inte får lov att förvanska vare sig en byggnad från 1700 – eller 1970- talet, oavsett om exempelvis färgvalen skulle vara ”fel” enligt dagens mode. Byggnaden ska kunna fortsätta att berätta sin historia från sin tid.
Som nämnt tidigare kan man sätta plankrav för exempelvis kulörer och utformning vid en tillbyggnad i äldre, känsliga miljöer för att inte ändra karaktären. Men när det gäller nybyggnationer förklarar bygglovsarkitekten att de inte vill bygga pastischer – bygger man nytt så ska det också synas att det är nytt. Då kan byggnaderna bryta mycket mot det gamla, men att vissa karaktärsdrag plockas upp så att ett släktskap bildas till byggnaderna bredvid. Det kan handla om volymer, material, kulörer, en viss takfot eller en sockellinje. Byggnaden ska göra ett tydligt avtryck och samtidigt vara varsam mot omgivningen. Vad som anses vara varsamt kan variera från situation till situation. Under intervjun diskuterades även några specifika områden i Linköping, med
utgångspunkt i varför de har just den färg som de är färgsatta med. Det första området var radhusen på Lindengatan (se bild 10), ritade av Gustaf Linden och byggda mellan 1924 och 1932 (Linköping kommun, 2010:120). Byggnaderna ligger i en detaljplan från 1942, en tid då detaljer som färgsättning inte reglerades i detaljplaner. Den här gatan är världsberömd, då den gått till arkitekturhistorien för att den är så samlad och bibehållen än idag. Det är även något som fastighetsägarna verkar känna av, då de själva vill behålla den värdefulla miljön. När detaljplanen skapades hade staden en stark stadsarkitekt och starka byggmästare som bestämde mycket. De såg även till att det som blev byggt var av kvalité utan att massa bestämmelser behövdes i detaljplanen.
Plandokument
Ett annat bostadsområde som kom upp under samtalet ligger i Ekholmen, sydöstra delen av Linköping stad (se bild 9). Här ligger flera kedjehus där några av husen har färgkombinationer som starkt grönt – blått, eller Orange – aprikos. Bostäderna är äganderätter, tillsynes utan bostadsrättsförening och dess detaljplan säger ingenting om färg. Bygglovsarkitekten förklarade att det kan ha varit byggherren som från början valt ut vissa kulörer och styrt upp hur husen skulle se ut från början, men att det sedan blivit okej att ändra dem. Om det hade funnits en bostadsrättsförening på platsen så får man oftast inte måla sitt hus i vilken färg som helst, utan då försöker man hålla en viss karaktär.
Cirka 500 meter åt sydost ligger ett annat bostadsområde med en stor
bostadsrättsförening. Här har föreningen sett till att varje gata håller vissa kulörer, men att det även finns en viss grammatik och grundtanke som sträcker sig över hela området för att det ska ge ett gott helhetsintryck. Det samma gäller ett fjärde område från 70-talet i Hjulsbro, där bygglovshandläggarna står fasta vid att området ska
behålla sin karaktär med mustiga färger i rött, grönt, gult och blått.
På frågan kring hur små detaljer man reglerar som planerare blir svaret i princip ”inga alls”. Vi tog en nygjord lekplats i Garnisonen som ett exempel, ett område vilket tidigare varit militärt men där det nu byggs bostäder. Vid lekplatsen är exempelvis räcken, lyktstolpar, papperskorgar och en del lekredskap i en stark gul kulör. Sådana små detaljer bestämmer inte planeraren enligt bygglovsarkitekten, då det är en för liten skala. Planeraren kan markera ut ”lekyta” i detaljplanen och sedan släppa det där. När det är kommunala lekplatser som görs, tar vanligen avdelningen ”stadsmiljö” över för att gestalta hur parken ska se ut. De är även ansvariga för att köpa in de redskap som behövs, som exempelvis papperskorgar och lekredskap i den stil och färg som de anser lämplig för platsen. Planbestämmelser angående hur andra byggnadsverk som exempelvis tunnlar ska se ut hade hon aldrig sett. Men en del av de passager som finns för gångare i Linköping har avdelningen för stadsmiljö ansvarat för så de fått konstnärliga utsmyckningar.
Avslutningsvis lyfter den intervjuade vikten av samarbete mellan flera arkitekter för att samla mer kunskap och skapa en bättre helhetsbild. När en planarkitekt ska ta fram planbestämmelser bör diskussionen om färg tas upp med byggnadsarkitekter och gärna inredningsarkitekter som bidrar med kunskap om byggnadens komplexitet i sin helhet. Även landskapsarkitekter med kunskap om hur man uppfattar färgen på en fasad beroende på vilka växter som finns framför väggen bör inkluderas.
Det Arkitekturprogram för Linköping innerstad som framkom under intervjun är ett tillägg till Översiktsplan för staden Linköping och ska i möjligast mån även fungera som modell för de enskilda detaljplanernas olika gestaltningsprogram (Linköping kommun, 2017:10). Dokumentet i sig tar upp ämnen som arkitektur och stadsbyggnad och ska bidra till att staden växer med fokus på hållbarhet och kvalitet (ibid:3). De tre strategierna som syftade att skärpa idéinnehållet och öka kvaliteten på projekt, vilka nämndes i intervjun, finns också med i Arkitekturprogrammet (ibid:41) samt förklaringen kring att en byggnad exempelvis kunde ta sig ett eget och nytt fasaduttryck, men ha samma färgsättning som omgivande hus. Begreppet ”färg” förekommer vid nio tillfällen, vilket betyder att dokumentet är det som talar mest om färg av alla de dokument som undersökts från Linköping kommun. Här finns även färg med som en underrubrik där de förklarar att färgen på stadens fasader är viktiga karaktärsskapare, samt en kortfattad historia angående när de olika färgerna kom till staden (ibid:19). Stormaktstidens röda färg övergick till en färgskala i rosa-beige-gul som kom under barock och rokoko och som sedan blev kvar där. Här nedan redovisas en sammanfattning av den innehållsanalys som gjordes över olika plandokument i Linköping kommun, vilket går att se i Bilaga 2. Efter analys av Linköping kommuns översiktsplan kan bekräftas att färg inte regleras i det plandokumentet, mer än att man ska värna om äldre bebyggelse som
radhusen på Lindengatan (Linköpings kommun, 2010:120), samt att en byggnads färger bör harmonisera med omgivningen (ibid:113). Av de tolv av kommunen redovisade fördjupade översiktsplanerna var det fem som behandlade ”färg”, framför vad gällde beskrivning av befintlig bebyggelse och idéskisser. I några tillägg till Översiktsplan för staden Linköping framkom att varje projekt ska samspela med sin omgivning, exempelvis genom samma färgsättning som omgivande hus, även om arkitekturen skiljer sig. Även en beskrivning av stadens historiska färger och ett visst bostadsbyggandes arkitektoniska kvalitet vad gäller färg framkom.
I ett områdesprogram för Övre Vasastan framkom att gatumöbler såsom soffor,
papperskorgar, belysningsarmaturer, cykelställ, staket, stamskydd, elskåp med mera ska ges samordnad utformning vad gäller bland annat färgsättning. Här beskrevs även att ny bebyggelse ska utformas med färgval som upplevs som ett naturligt nutida tillskott till bebyggelsen inom stadsdelen.
Vad gäller detaljplaner så har olika områden valts ut som skiljer sig åt i ålder och färgsättning. I de två slumpmässigt utvalda detaljplanerna Innerstaden 1:12 och
Observation i Linköping
Vid den intervju som ägde rum förekom diskussion om bland annat bebyggelse i två områden, vilka var västra delen av Ekholmen och Lindengatan i Tannefors.
Husen som observerats i Ekholmen (till vänster) ligger längst Blästadsgatan och har putsade fasader medvarierande färgsättning. Som exempel har ett hus
färgkombinationer av grönt och blått, ett andra rosa och ett tredje orange-rosa-blått. För de här husen gäller detaljplan ” Del av Ekholmen (omr F10 enl
dispositionsplanen m m)”, med aktbeteckning 0580K-XIII:146 från 1977. Här regleras inte färgsättningen av byggnaderna.
Byggnaderna på Lindengatan (till höger) är sammanbyggda men med olika, klara fasadfärger per bostadsdel, samt med vita knutar och fönsterluckor i vanligen vita eller murriga kulörer. Olika färger på ytterdörrarna förekommer, men samma vita och spröjsade fönster. Området ligger i detaljplan ”Södra Kungsladugårdsgärde” från 1942 med aktbeteckning 0580K-VII:44. Inte heller här regleras färgsättningen.
