Miljökonflikt? En jämförande fallstudie mellan Angola och Namibia

Magistersarbete i hållbar utveckling 2

Miljökonflikt?

En jämförande fallstudie mellan

Angola och Namibia

Miljökonflikt? - En jämförande

fallstudie mellan Angola och Namibia

Examensarbete i Hållbar Utveckling

Emmelie Söderberg

Institutionen för geovetenskaper

Uppsala Universitet

Innehåll

1. Introduktion...5

1.2 Syfte och frågeställning...6

1.3 Teori ...6

1.3.1 Tidigare forskning...7

1.3.2 Mitt teoretiska ramverk ...7

Sociala påverkningar...9

Violence...11

1.4 Variablerna ...11

1.4.1 Den beroende variabeln ...12

1.4.2 Oberoende variabeln...12 Land scaricty...12 Jorderosion...13 Loss to urbanization ...13 1.5 Metod ...13 Design...14 1.6 Material ...14 1.7 Avgränsningar...15 1.8 Disposition...16 2. Empiri...16

2.1 Angola – en våldsam historia ...16

Kolonialmakten...16

2.2 Inbördeskrig – Civil War...17

2.3 Naturresurser...19

Kort om Angola idag...20

2.4 Namibia ...20 En historia av ockupation...20 2.5 Naturresurser...21 3. Analys...22 3.1 Resultat...22 3.2 Land scarcity...22 Namibia ...23 Angola ...24 3.3 Jorderosion...24 Namibia ...24 Angola ...25 3.4 Loss to urbanization ...26 Namibia ...26 Angola ...27

3.5 Land Scarcity, Jorderosion och Loss to Urbanization ...28

3.6 En jämförelse av Namibia och Angola utifrån Homer-Dixons teoretiska ramverk...28

Angola ...29

Namibia ...30

5. Slutsats och sammanfattning...31

Environmental Conflict? - A comparative study between Angola

and Namibia

EMMELIE SÖDERBERG

Söderberg, E., 2011: Environmental Conflict? – A comparative study between Angola and Namibia.. Examensarbete i Hållbar Utveckling vid Uppsala universitet, Nr. XX, 34 pp, 15 ECTS/hp

Abstract: This paper examines the concept of environmental scarcity and the risk of conflict, in particular agricultural

scarcity and the risk of conflict. This paper compares the neighbouring countries Angola and Namibia, and

investigates why Angola has had a conflict and why Namibia has had peace. This paper investigates if the conflict in Angola is caused by agricultural scarcity and if this is the explanation for the lasting Peace in Namibia.

Keywords: Sustainable Development, Environmental Scarcities, conflict, agriculture, Angola, Namibia

Miljökonflikt? - En jämförande fallstudie mellan Angola och

Namibia.

EMMELIE SÖDERBERG

Söderberg, E., 2011: Miljökonflikt? En jämförande fallstudie mellan Angola och Namibia. .Examensarbete i Hållbar Utveckling vid Uppsala universitet, Nr. XX, 34 sidor, 15 ECTS/hp

Sammanfattning: Denna uppsats undersöker konceptet om en minskad jordbruksproduktion kan leda till konflikt.

Uppsatsen gör en jämförandestudie mellan grannländerna Angola och Namibia som till ytan tycks vara lika, dock vid djupare undersökning visar sig länderna vara mycket olika. Uppsatsen undersöker skillnaden mellan Angola och Namibia, då Angola har haft en konflikt mellan åren 1975 till 2002 och Namibia har sedan 1989 haft fred. Uppsatsen försöker få svar på om konflikten i Angola är orsakad av minskad jordbruksproduktion (agricultural constraints), uppsatsen använder sig av tre specifika variabler, brist på tillgång till land (land scarcity), jorderosion och

tvångsförflyttningar till urbana områden (loss to urbanization). Uppsatsen fokuserar på åren 1990 till 2002. Uppsatsen utgår från Thomas Homer-Dixons teori om Environment, Scarcity and Violence. Där orsakssambandet enkelt kan förklaras med att en minskad jordbruksproduktion leder till en försvagning och minskad legitimering av staten vilket kan resultera i konflikt.

Vid djupare undersökning åskådliggörs intressanta orsakssamband. Angola som är ett rikt land på naturresurser, både förnybara naturresurser som ett fördelaktigt klimat för jordbruk av olika slag och icke-förnybara naturresurser som ett stort antal olika mineraler, som järn, zink etc. dock bör på pekas at diamanterna spelar den viktigaste rollen och olja. Namibia är ett av det torraste landet söder om Sahara, landet har stora problem med perioder av torka. Risken för jorderosion är stor på många ställen. I Namibia är det en stor snedfördelning av tillgång till fruktbar åkermark, det åkermark som är bäst lämpad för jordbruk tillhör en vit minoritet. På grund av jorderosion och ökad ökenspridning i många delar av Namibia är det många människor som i brist på tillgång till mat orsakad av ovanstående konsekvenser flyttar till urbana områden, till stora städer. Det resulterar också i en minskad jordbruksproduktion.

Resultatet uppsatsen kommer fram till är att konflikten i Angola kan inte förklarar med Homer-Dixons orsakssamband, det är således andra faktorer som ligger bakom, en av de faktorerna uppsatsen tar upp är diamanterna. Vidare

intressant för uppsatsen är att Namibia påvisar orsakssambandet Homer-Dixon teori pekar på, dock har ingen konflikt uppstått i Namibia.

Nyckelord: Hållbar utveckling, Environmental Scarcities, konflikt, jordbruk, Angola, Namibia

1. Introduktion

Det är ingen hemlighet att människan har under lång tid haft stor påverkan på miljön och klimatet. Sedan den industriella revolutionen har koldioxidutsläppen ökat markant. Johan Rockström et al argumenterar i deras artikel Planetary Boundaries att vi är på väg mot ett ostabilt klimat, the

Anthropocence, där människan är den främsta aktören rörande klimatförändringar (Rockström et

al. 2009 s. 472). De har kvantifierat nio gränser (boundaries), som är viktiga att inte överträda,

Climate Change är av de nio gränser som planeten har överträtt, de andra två, är the rate of biodiversity loss och interference with phosphorus cycle. Klimatförändringar och miljöpåverkan

får konsekvenser för länders tillgång till viktiga naturresurser så som, vatten, skog, åkermark etc. Det får också konsekvenser för människors säkerhet och hälsa.

Klimatförändringar ses också som ett säkerhetsproblem, sedan 1990-talet har mycket forskning gjorts angående relationen mellan miljö och naturresurser som olja, mineraler, gas, timmer, jordbruk och dess inverkan på konflikt. Världsbanken har i en rapport undersökt detta samband,

Implications of Climate Change for Armed Conflict. Rapporten vill framhålla att

klimatförändringar genom sin påverkan på naturkatastrofer, en ökad resurs scarcity och en ökad havsvattennivå, får konsekvenser så som förstörelse av infrastruktur, ökad risk för ohälsa och minskad tillgång till mat och vatten vilket kan resultera i konflikt. Rapporten framhåller också att vissa regioner kommer drabbas värre än andra.

”Armed conflicts are increasingly concentrated in the poorest and most vulnerable portion of the world’s countries. Future environmental changes will place further strains on these countries, possibly reducing the prospects for conflict resolution and sustained economic growth”

(Buhaug et al. 2008).

Swedish International Development Agency, SIDA argumenterar också för denna problematik, miljöpåverkan och en ökad konfliktrisk, speciellt i de fattigare delarna av världen som således är mindre och sämre rustade för konsekvenserna för framtida klimatförändringar. Fattiga länder och dess styrande organ har inte resurser för att kunna motverkan konflikter, vilket kommer att resultera i en ’ond cirkel’ av destabiliserande och destruktiva krafter. (Sida 2008).

intensitet. Konflikter i Rwanda, Sudan, the Democratic Republic of Congo (DRC), Angola etc. har haft förödande konsekvenser för den mänskliga säkerheten och även destabiliserande effekter av regionerna. Utan tvivel har den afrikanska kontinenten genom lidit stora prövningar, HIV/AIDS, svält, stor flyktingströmmar, torka och inom en snar framtid även enorma utmaningar som en ökad risk för konflikt föranledda av klimatförändringar (Mangala 2010 s. 20).

Ett land som har drabbats av konflikt är landet Angola, beläget söder om Sahara, vid västkusten. Angola har sedan 1975 varit scen för ett inbördeskrig. Dess grannland Namibia har sedan självständigheten från Sydafrika 1989 haft en ständig fred. Denna uppsats kommer att undersöka om sambandet miljö och konflikt kan förklara denna skillnad.

1.2 Syfte och frågeställning

Vid första anblick ter sig länderna Angola och Namibia lika, grannländer i södra Afrika, kolonialiserade av europeiska länder, dock har ingen närmare jämförelse gjorts mellan de två. Angola har drabbats av en ’armed conflict’, ett inbördeskrig som har skiftat i intensitet sedan dess start 1975, vilket också är året för den angolanska självständigheten fram till freden 2002. Namibia är belagt till söder om Angola, och har inte haft någon ’armed conflict’ sedan sin självständighet, året 1989.

Syftet med min uppsats är att i huvudsak att undersöka varför Angola har drabbats av konflikt och inte Namibia och att svara på min frågeställning: Varför har Angola varit mer konfliktdrabbat än Namibia, som har sedan självständigheten haft fred?

Jag skall använda mig av Thomas Homer-Dixons teori om Environment, Scarcity and Violence, vilket också är namnet på boken som ligger till grund för det teoretiska ramverket, boken är från 1999. Homer-Dixons teori skall hjälpa mig att undersöka skillnaden mellan Angola och Namibia.

1.3 Teori

1.3.1 Tidigare forskning

Inom området gällande miljöpåverkan och risken för konflikt råder det ingen konsensus,

forskningen som gjort vandrar mellan argument som anser att klimatförändringar kommer att leda till mindre resurser och till ”resource wars” och till andra som påpekar att det är staten och

institutionen som spelar roll, demokratier med yttrandefrihet är ansvariga för sina medborgare och skyldiga att ta hand om dem i tid av minskade resurser (Amartya Sen citerad i: Salehyan 2008 s. 319).

Idean Salehyan påpekar statens viktiga roll när det gäller miljöpåverkan och konflikt, i hans artikel

From Climate Change to Conflict? No Consensus Yet. Han menar att risken för att miljö och

klimatpåverkan för konflikt är svår att bedöma, då de påverkande effekterna kommer att visas först i framtiden, resurs scarcities och naturkatastrofer får först konsekvenser om några år. Dock säger han att klimatförändringar kommer att få konsekvenser för oss, och dess inverkan på ekonomier, han menar dock är länken mellan konflikt/krig är suddig. Darfur är en konflikt som påvisar denna länk, brist på mat (food scarcity) som ledde till konflikt, dock är det många andra områden som uppvisar likvärdiga tendenser där ingen ’armed’ konflikt har uppstått (Salehyan 2008 s. 318) Många klimat-konfliktforskare undervärderar staten och institutioners roll. Demokratier är ansvariga för sina medborgare, och minska klimatförändringarnas negativa konsekvenser. Många stater kommer också att vidta åtgärder för att motverka konsekvenserna.

Andra forskare så som Paul Collier och fler talar om en ’Resource Curse’, där ett överflöd av naturliga resurser kans leda till ’girighetsuppviglare’. Resurserna anses vara en ’godis skål’ som inbjuder till konflikt mellan grupper som vill profitera sig på dyrbara resurser. I länder som är rika på naturresurser och är beroende av export av sina resurser skapar girighet att utvinna de

rikedomar som resurserna erbjuder. ”the cause of much civil war is not the loud discourse of grievance, but the silent force of greed” (Paul Collier citerad ur de Soysa 2000)

1.3.2 Mitt teoretiska ramverk

Thomas Homer-Dixon är en framstående forskare inom området klimatförändringar och miljöpåverkan och dess inverkan på konflikter i utvecklingsländer. I Homer-Dixons bok

Environment, Scarcity, and Violence skriver han om det komplexa sambandet mellan

Homer-Dixons grundläggande argument är att en ökad klimatpåverkan kommer att få

konsekvenser för fattiga länder i termer av minskade naturresurser, vilket kan leda till en försvagad legitimitet av statliga institutioner, sociala nätverk och socialt kapital som normer, tillit. Det kan leda till, menar Homer-Dixon till tre olika typer av konflikter som group-identity conflicts,

insurgencies och statskupper (coups d’etat).Homer-Dixon menar ett det finns tre typer av scarcities som får konsekvenser for länder och nationer, det tre är:

Supply-induced - ett minskat bestånd av en viktig resurs. Demand-induced – en ökad efterfråga

Structural scarcity – en förändring av tillgången av en viktig resurs till en viss grupp/ grupper.

Homer-Dixon beskriver de tre på följande sätt:

Han liknar de tre typerna av scarcities vid en metafor av en paj. Supply-induced scarcity blir värre när paj-biten krymper på grund av en försämring i kvalitet av paj-biten. Demand-induced scarcity ökar när en ökning av befolkningen skall dela på samma paj-bit och paj-biten delas upp till mindre och mindre bitar. Till sist, structural scarcity förvärras när en viss grupp får en större paj-bit på bekostnad av andra grupper som således får en mindre bit (Homer-Dixon 1999 s. 48).

Fördelen att använda sig av de tre faktorerna, menar Homer-Dixon är att det tillåter analysen att gå djupare. Andra forskare inom området scarcities och risken för konflikter, utesluter strukturella orsaker som ojämna fördelningar av resurser. De strukturella faktorerna är minst lika relevanta för att förklara ökande konfliktrisker. Det tre faktorerna interagerar och påverkar varandra, Homer-Dixon betonar att dessa tre faktorer kan agera på egen hand eller interagera med varandra och till och med, förstärka varandra (Ibid s. 48).

Ecological Marginalization och Resorurce Capture

en stor inverkan på de svagare grupperna som missgynnas av resurserövringen. Det finns flera motivations faktorer, menar Homer-Dixon till gruppers resoruce capture, en motivationsfaktor är den framtida problematiken för grupperna i och med en ökad scarcity, en annan är girighet. En ökad scarcity, leder till prisökningar, vilket kan öppna upp för nya möjligheter att profitera.

Ecological marginalization uppstår i samband med en initial orättvis, en ojämn resursfördelning till fördel för elitgrupper i en region där människor väljer att emigrera och en populationstillväxt som kan ha orsakats av en inflyttning av missgynnande grupper till regioner som är ekologiskt känsliga, som tropiska regnskogar, ökenområden, nya stadsområden. Ojämn fördelning och tillgång till jordbruksmark i kombination med ett ökat populationstryck får människor att förflytta sig till sårbara områden, jorderosion och skogavverkning ledar till ekonomiska problem som i sin tur kan leda till uppror.

För denna uppsats skall inte Homer-Dixons teoridel som handlar om just supply-induced, demand-induced och structural scarcities och huruvida om de har någon påverkan på

konfliktproblematiken att användas. Dock har jag valt att ta med det i uppsatsen för att ge en sådan övergriplig bild som möjligt av Homer-Dixons teori. Fokusering för uppsatsen kommer att vara på delen som Homer-Dixon kallar för Social Effects, sociala påverkningar.

Sociala påverkningar

De sociala konsekvenserna och påföljderna är det som är relevant för denna uppsats. Det är viktigt att analysera vad klimatförändringar har för inverkan på konflikt, dock är inte det syftet med denna uppsats. Inte ett försök till att spå i framtiden, utan att undersöka problematiken om Angolas konflikt och Namibias fred.

Scarcities av förnybara naturresurser har svåra konsekvenser för utvecklingsländer.

Homer-Dixon framhäver fem negativa sociala påverkningar av scarcities:

• Constrained agricultural productivity, often in ecological marginal regions;

• Constrained economic productivity, mainly affecting people who are highly dependent on environmental resources and who are ecologically and economically marginal;

• Migration of these affected people in search of better lives;

• Disruption of institutions, especially the state. (ibid. s. 80)

För denna uppsats är det påverkan som Homer-Dixon kallar för agricultural constraints som är viktigt. En minskad jordbruksproduktion är en oroväckande konsekvens för fattiga länder, vilket kan resultera i allvarliga problem för människor. Jordbruk är ansett att spela en viktig roll i fattigdomsbekämpning (UD 2011). I fattiga länder lägger människor stor del av sin inkomst på mat, vilket följaktligen gör de extremt känsliga för prisökningar.

Användning av jord på ett ohållbart sätt skapar också stora problem för matproduktionen,

jorderosion är ett stort problem i torra länder vilket ofta är en konsekvens av skogavverkning och för stor mänsklig påverkan på jorden. Jorderosion kan få konsekvenser för ökenspridning (Homer-Dixon 1999 s. 81-83)

Ett annat problem är land scarcities, där tillgången till mark och således fruktbar åkermark är missgynnande för vissa grupper. Även om det i landet finns tillräckligt med mat men tack vara distributionella problem och orättvis fördelning, fattigdom och andra olikheter som tillgången till naturresurserna skapar ojämna mönster i matkonsumtion. Det kan resultera i svält och undernäring av stora delar av befolkningen. Matprodutkionen, menar Homer-Dixon har under de senaste åren minskat, vilket är oroväckande.

”Scarcity sharpens distinctions between winners and losers – between groups that profit from scarcity and those that hurt” (ibid. s. 96).

Allvarliga scarcities kan försvåra och förvärra siktning och uppdelningen av grupper och vilket kan resultera i en minskad legitimitet av staten. En ökad segmentering av grupper kan öka misstänksamheten och konkurrensen mellan grupper. Vilket kan resultera i allvarliga

Scarcities påverkar staten via, ett ökat tryck på finansiella och politiska institutioner. Scarcities

kan också påverka vissa starka elitgrupper och deras framtida inkomster, vilket de antingen kan komma att kräva en kompensation eller underminerar statens resursdistribution.

Violence

Homer-Dixon talar om två typer av konflikter, group-indentity conflicts och insurgencies (uppror). Simple-scarcity conflicts, så kallade resource wars är inte troligt menar Homer-Dixon, det finns inga historiska bevis på att länder har gått i krig med varandra för att kunna kontrollera andra regioners förnybara naturresurser som jord, skog, vatten etc.

Han menar att det är mer troligt att konflikter kommer att ta sig uttryck i coup´d’etat, group-identity conflicts och insurgencies. Resource scarcities driver människor från sina hem in till urbana områden där den sociala skiktningen ökar grupptillhörigheter och förstärks av en ”vi-dem” motsättning, vilket kan leda till gruppidentitets konflikter, Homer-Dixon menar att sådana

konflikter uppstår ofta av stora gruppförflyttningar under stor press, kontextuella faktorer kan också förstärka den typen av konflikt. Insurgencies eller uppror är våld mot stat, en rebellgrupp eller gerillagrupp gör uppror av missnöje. De kan uppstå om det finns väletablerade och

organiserade grupper, dessa grupper drivs av ett missnöje, både ett missnöje med det politiska och det ekonomiska systemet, dessa grupper ser att andra grupper eller staten gynnas, samtidigt som de missgynnas och dessa grupper har gett upp alla tankar på att fredliga aktioner att lösa missnöjet (ibid. s. 147)

Coups d’etat (statskupper) är också en typ av våldshandlig som kan vara en påföljd av scarcities, där elitgrupper utnyttjar situationen av en försvagad stat för att profiter och förstärka sin ställning.

1.4 Variablerna

1.4.1 Den beroende variabeln

Jag har valt fall utifrån den beroende variabeln, alltså är den beroende variabeln konflikt. Jag utgick från Uppsala Peace and Conflict Research databas: UCDP (Uppsala Conflict Database Program). Då Afrika är den kontinent som kommer att drabbas hårdast av klimatförändringarna och redan nu många konflikter härjar valda jag Angola utifrån sin konfliktbakgrund. Enligt UCDP har Angola haft ’armed conflict’ sedan 1975. Enligt UCDP är definitionen av ’armed conflict’: ” An armed conflict is a contested incompatibility which concerns government and/or territory where the use of armed force between two parties, of which at least one is the government of a state, results in at least 25 battle-related deaths.” (UCDP)

Det har varierat i intensitet sedan 1975 till freden 2002, ett inbördeskrig mellan regeringsstyrkor och en rebellgrupp. En annan konflikt som har hamnat i skuggan av det blodiga inbördeskriget, ’ är konflikten gällande enklaven Cabina som kräver en självständighet. För denna uppsats och för att kunna göra en sådan rättvis jämförelse som möjligt mellan Namibia och Angola har jag valt att utesluta denna konflikt, som i sig är otroligt intressant. Cabina producerar 60 % av Angolas oljeresurser, och är således en omöjlighet att ge upp för Angola. Namibia förövrigt inte har drabbats av någon ’armed konflict’ sedan 1975 enligt UCDP, Namibia var likt Angola en koloni till ett Europeiskt land och de är således grannländer. Vad är det som gör att Namibia inte har haft någon ’armed conflict’ som Angola. Åren från 1990 till 2002 är intressant för denna uppsats.

1.4.2 Oberoende variabeln

Jag har valt den oberoende variabeln som det som Homer-Dxion kallar för ’Agricultural

productivity’. ”Reduced or constrained agricultural productivity is often mentioned as potentially

the most worrisome consequence of environmental change” (Dixon 1999 s. 81). Homer-Dixon använder sig av parameter ‘Degradation of agricultural land’, detta inkluderar: ‘erosion, nutrient depletion, compacting, salinization and loss to urbanization’ (Homer-Dixon 1999 s. 82). För denna uppsats kommer två av dessa parametrar att användas, jorderosion och ‘loss to

urbanization’, jag kommer också att benämna en parameter land scarcity.

Betydelsen av land scarcities för denna uppsats är bristen på tillgång till landområden, antingen via and snedvriden fördelning av områden eller enbart att det inte finns fertil jord att tillstå. I länder med torrt klimat är det vanligt

Jorderosion

Jorderosion är jordpartiklar som förflyttar sig från ett ställe till ett annat med hjälp av antingen vind eller vatten, detta kan antingen ske på ett naturligt sätt eller med mänsklig inverkan. Ett ecosystem, orört att människor binder rötterna jorden på plats, jorden binder vatten och förvarar näringsämnen och bevarar jordens fruktbarhet. Mänskliga aktiviteter har haft stor påverkan på jorderosion, vilket har haft en ökande effekt på den naturliga jorderosionen.

Vatten har störst effekt på jorderosion, vatten tar med sig de översta jordpartiklarna. Vind har också en stor inverkan på erosionen, där vinden blåser bort översta jordpartiklarna. Detta är vanligt i områden med torrt klimat och öppna landskap. Jorderosion har två viktiga allvarliga effekter, bristen på fertil åkermark och vattenföroreningar. Detta leder till brist på mat och svårigheter för människor. (Miller & Spoolman 2009 s. 286)

Loss to urbanization

Loss to urbanization är för denna uppsats snarare en konsekvens av de föregående parametrarna,

bristen på till gång till land, brist på mat på grund av jorderosion etc. får människor att försöka hitta tillgång till mat någon annanstans, till urbana områden. Det får en således en påföljd av minskad matprodutkion, människor kan inte bruka och skörda jorden.

Länken mellan scarcity och konflikt

(Homer-Dixon 1999 s. 143 figur 7.1)

1.5 Metod

Design

“The method and logic of structured, focused comparison is simple and straightforward. The method is “structured” in that the researcher writes general questions that reflect the research objective (…) the method is “focused” in that it deals only with certain aspects of the historical case examined.”

(George & Bennett 2005: s. 67)

Metoden utgår ifrån att identifiera det som fallen har gemensamt eller vad som skiljer dem åt, George & Bennet menar att man skall identifierar ”the universe”. Angola och Namibia är två länder som har en sak som skiljer de åt, Angola har drabbats av ’armed conflict’, Namibia har inte det. Länderna är valda utifrån denna beroende variabel. Analysen är strukturerad då den utgår ifrån jämförande variabler som följaktligen grundar sig i det teoretiska ramverket. Analysen är

fokuserad då jag skall utgå från specifika element i Angolas och Namibias historia.

Jag skall använda mig av boken, Case Studies and Theory Development in the Social Science av George and Bennet, jag skall fokusera metoden till delen som handlar om länder-jämförelse, case studies. Utifrån forskningsfrågan har jag valt ut olika viktiga detaljer som kan ge ett svar på min fråga (George & Bennett: 2005. s. 69). I teoridelen definierades den oberoende variabeln, de operationaliserade parametrarna land scarcity, jorderosion och loss to urbanization. jag skall använda mig av de tre parametrarna för att jämföra Angola och Namibia på ett sådan likvärdigt och relevant jämförelse som möjligt. Jag ska använda mig av tabellen nedan för att presentera mina resultat.

Agricultural Constraints Angola Namibia

Land scarcity Jorderosion

Loss to urbanization

1.6 Material

Uppsala Conflict Database Program (UCDP) på Department of Peace and Conflict Research från Uppsala Universitet för båda länderna.

Angående Angola har jag valt att använda mig av böcker och vetenskapliga artiklar: Tony Hodges från 2004 2nd Angola: Anatomy of an Oil State.

Assis Malaquias från 2007 Rebels and Robbers: Violence in Post-Colonial Angola Angående Namibia har jag valt att använda mig av böcker och vetenskapliga artiklar:

Henning Melbers bok från 2007 Transitions in Namibia. Which Changes for Whom? Namibia: Sam Moyo från 2004, Conflict and Land Reform in Southern Africa

Jag har också använt mig av rapporter från Food and Agricultural Organisation of the United Nations och rapporter från Human Rights Watch. Jag har också använt mig av en rapport från WWF, Världsnaturfonden.

Det bör på pekas att det har varit lite problematiskt att hitta information om Namibia. Den

information som funnits att tillgå har varit relativt ytlig och det har varit svårt att få en rättvis bild av Namibia. Jag har således försökt värderat all information så rättvist som möjligt. Information gällande Namibia har varit svår att hitta och få tillgång till via svenska kanaler. Det bör också erkännas att en länderstudie bör göras på plats i ett land. Den övergripande litteraturen i Sverige eller i Väst, då jag bara har använt mig av engelsk litteratur, tar inte upp enskilda viktiga händelser, dock kan denna händelse vara likväl viktigt. Detta har varit ett problem, som jag har försökt

kringgå. Namibia där det inte har varit någon konflikt, inga värre händelser har drabbat landet. Djupare analys av landet påvisar stora komplikationer för ett land, vilket skulle likväl kunna leda till ’armed conflikt’, intressant är ju varför det inte har hänt.

Vidare bör påpekas att Namibia går under beteckningen ”Southern Africa” (Moyo 2004) i stora delar av litteraturen som jag har använt. Det är intressant just för att Namibia uppvisar flertal och tydliga tendenser på att intensiva konflikter kan uppstå, dock är landet inte av intresse för Sverige och Väst. Angola som har haft en ’armed conflict’ sedan 1975 är ett fall som syns och hörs. Dess grannland Namibia har hamnat i skymundan och heter i litteraturen ”Southern Africa”.

1.7 Avgränsningar

slöt ett fredsavtal, 1991 The Bicesse agreement, dock drog de blodigaste konflikterna igång efter fredsavtalet fram till freden 2002. Jag har också valt att utesluta konflikten gällande Cabina-enklaven för denna uppsats, detta för att skapa en sådan rättvis jämförelse mellan Namibia och Angola som möjligt.

1.8 Disposition

Denna uppsats kommer att vara disponerad på följanden sätt: I kapitel Empiri, kommer

bakgrundsinformation om historia, naturresurser, implikationer för Angola och Namibia utvecklas. I kapitel tre, Analysen kommer Thomas Homer-Dixons teoretiska ramverk, således uppsatsen oberoende variabler att appliceras på länderna, och själva jämförelsen mellan länderna kommer att utföras här. I analysen kommer också problem med teorin för de två fallen att tas upp. I det sista kapitlet, kapitel tre, kommer slutsats och sammanfattning att diskuteras, och även förslag på vidare forskning.

2. Empiri

2.1 Angola – en våldsam historia

Kolonialmakten

Portugiser anlände för första gången till Angola 1438 på deras sökande efter en marinväg till Asien. 1575 upprättades den första koloniala bosättningarna i Luanda som är huvudstad i dagens Angola. (Malaquias: 2007 s. 23-30). Likt många andra kolonialiserade länder styrde den vita minoriteten och profiterade sig fritt på de lägre klasserna. Assimilering av befolkningen pågick, många kallade detta för ”cultural genocide”, där några få utvalda skulle ”civiliseras” till portugiser. Portugiserna styrde med järnhand, i över 500 år exploaterades och utnyttjades Angola av

kolonialmakten. Slavhandeln, som tills mesta delen gick till Brasilien varade till 1870 Där portugisiska rötter kunde spåras kunde tillskrivningar av rikedomar göras. Det har haft

Året 1961 var starten på uppror och frigörelse, vilket till slut ledde fram till självständighet, året 1975 blev Angola självständigt. Denna period av Angolas historia var också en period av

ekonomisk utveckling och framgång, dock inte för ursprungsbefolkningen. Jordbruk var viktigast, tack vara Angolas fördelaktiga klimat. Gruvindustrin utvecklades också under denna period, diamanter och olja var Angolas viktigaste mineralresurser. Utländska investeringar i gruvindustrin med ensamrätt att exploatera ursprungsbefolkningens land och förstöra den kringliggande miljön . Portugal investerade också i järnvägar för att kunna kontrollera och utvinna Angolas rika

naturresurser, det var inte bara diamanter och olja, järnmalm var också en viktig inkomstkälla.

Buy the time of independence, then, Angola had what appeared to be a strong economic base.

However, given the dynamics of colonial exploitations - i.e. the centrality of the settler community and the marginalization of indigenous communities (…) The exodus of the Portuguese settlers during decolonization precipitated an economic collapse whose consequences are still felt after almost three decades.

(Malaquias: 2007 s. 37)

2.2 Inbördeskrig – Civil War

11 november 1975 blev Angola självständigt, 11 november var också starten på inbördeskriget mellan de tre största nationalistiska grupperna MPLA, FNLA och UNITA1. De tre, kunde inte enas om en gemensam politisk agenda, det var snarare en tävlan om vem som kunde få enväldig makt dagen för självständigheten. Inte nog med att det var interna konflikter som pågick, det kalla kriget hade också en negativ påverkan på Angolas inbördeskrig. Även inblandning av Sydafrika hade en stor påverkan på inbördeskriget. Under denna period försökte också grannlandet Namibia att frigöra sig från sin ockupationsmakt, Sydafrika. Namibias frigörelsegrupper kunde gömma sig i Angola, Sydafrika försökte att eliminera Namibias frihetsförsök och underminerade deras militärbaser.

Sydafrika stöttade UNITA och FNLA, vilket också USA gjorde, och invaderade Angola i augusti 1975. MPLA fick militärtstöd av dåvarande Zaire och dåvarande Sovjet. Kuba skickade även militärtrupp som deltog aktivt i striderna (Hodges: 2004 s. 9). Vid tiden för självständigheten 11 november 1975, kontrollerade MPLA huvudstaden Luanda, med hjälp av de kubanska trupperna lyckades MPLA ta kontroll över hela landet. USA:s hjälp upphörde (detta på grund av

utvecklingen i Vietnam) och Sydafrika fick dra tillbaka sina trupper. MPLA tillskrev sig en

1_{FNLA (National Liberation Front of Angola): MPLA (People’s Movement for the Liberation of Angola): UNITA}

marxistisk-leninistisk politisk agenda, och nationaliserade och centraliserade ekonomin enligt de sovjetiska reglerna, MPLA tillskrev sig också statligt ägande av Angolas resurser (Ibid.). MPLA skapade en stark militärbas tack vare intäkterna från oljan och stöd från det Sovjetiska blocket.

”Along with Reagan Administration’s similar interventions in Nicaragua and Afghanistan, this was a part of a global strategy aimed at sapping the resources of the Soviet bloc by fuelling insurgencies against Soviet ‘client states’ in the Third World” (Hodges: 2004 s 10)

En ny period av strider startade 1992, efter ett fredsavtalsförsök, The Bicesse agreement och slutade inte förrän 1994, detta var en av de blodigaste striderna i Angolas historia, enligt UCDP, många dog inte i direkta strider, många dog av svält. UNITA hade fått kontroll över stora delar av landet, utan stöd från USA, kalla kriget var slut. Finansieringen av UNITA och dess militära kom från diamantintäkter. Dock kunde MPLA som då var i regeringsställning finansiera sitt krig med oljeintäkter och lyckades återta ledningen.

1998 kastades Angola in krig igen. UNITA förde ett gerillakrig med förödande konsekvenser för landsbygdsbefolkningen, många tusen tvångsförflyttades. UNITA försattes under FN sanktioner, och fick svårare att förse sina trupper med förnödenheter. UNITAs största intäkt,

diamantförsäljning lyckades inte heller att finansiera UNITAs trupper, Världssamfundet hade vid denna tidpunkt sanktionerat UNITAs diamantförsäljning och klassificerat dem som förbjudna (ibid. s 16-17). MPLA som var i regeringsställning var inte begränsade av FN sanktioner och hade fördelaktigt tillgång till oljan och intäkterna den ger.

UNITA hade under lång tid fört ett gerillakrig, gerillakrig är mindre kostsamma dock är

konsekvenserna av gerillakrigen förödande för lokal befolkningen. UNITA var försvagat vid 2001, många högt uppsatta ledare hade dödats i kriget. 2002 var UNITA på fallrepet, många av UNITA rebellerna var utsvultna och UNITA rebelledaren föll offer för ett bakhåll och dog år 2002 (Hodges 2004 s. 17).

2.3 Naturresurser

Angola är ett av de rikaste länderna i Afrika när det kommer till naturresurser, rikt jordbruk, stora mängder vattenresurser och otaliga mängder mineraler. Angola kan delas upp i fem stora regional geologiska områden, det viktigaste är det området där oljan finns, det hittas till väst. Ett område där nästan hela Angola kan inräknas, det är här diamanterna finns och utvinns. Angola har således tillgång till stora mängder av mineralresurser som, guld, platina, nickel, krom, järn, koppar, magnesium, zink etc. Det viktigaste är dock diamanter och olja (Malaquias 2007 s. 26).

Diamantresursen i Angola är troligtvis en av de största i Afrika, Angolas diamanter är av högsta gällande kvalitet. Den första upptäckten gjordes 1912 (ibid.)

Inte nog med att Angola är rikt på mineraler Angola har också stora fördelar gällande

klimatförutsättningar, ett klimat bra för jordbruk och fiske. Tack vare de olika klimatzonerna kan många olika grödor odlas, mellan fem till åtta miljoner hektar kan odlas, dock är stora delar av Angola icke odlade. Under den koloniala perioden var Angola självförsörjande av mat, grödor, majs, och sötpotatis som var de viktigaste. Kaffe odlas också, vilket också var den viktigaste exportvaran innan oljan tog över. Andra ’cash crops’ är bomull, palmolja, citrusfrukter etc. Områden i söder, med ett halvtorrt klimat är fördelaktiga för boskapsproduktion. Vatten utanför Angolas sydvästra kust var utmärkt för fiske, med stora tillgångar på fisk. Överfiskning har dock minskat mängden fisk i vattnet (Hodges 2007 s. 102)

In conditions of peace and with sound economic policies and adequate management capacity, there can be little doubt that this resources endowment would enable Angola to achieve high rates of growth and make major gains in human development. (Hodges 2007 s. 103)

Kort om Angola idag

Angola idag är ett fattigt land, beroende av sina resurser och intäkter från olja och diamanter. Bristen på transparens av myndigheter ger stora möjligheter till korruption och självberikande av elitgrupper och politiker. Angola styrs idag av President dos Santos och hans regeringsparti MPLA. Dos Santos och hans parti vann i valet 2008, de vann 191 platser av 220. I januari 2010 avskaffades presidentvalen, vilket gör att dos Santos kommer att erhålla makten from till 2022, det kan summeras till 43 år vid makten (Human Rights Watch 2010).

2.4 Namibia

En historia av ockupation

Any analysis of the development of regional governance in Namibia cannot be divorced from the country’s painful history of colonialism and apartheid. (Melber et al 2007: s 174)

Namibia eller som det hette då, South West Africa, ockuperades 1884 av det Tyska riket. Denna tid, som för många andra afrikanska länder la grunden för många framtida problem. Under den tyska ockupationen tvingades många av ursprungsbefolkningen bort från sina traditionella

områden, speciellt i de centrala och södra delarna. Första världskriget slutade i en katastrof för den tyska nationen, inte bara i Europa, det Tyska riket förlorade Namibia 1915 till Sydafrika som stod på de allierades sida under första världskriget och under direkt inflytande av Storbritannien. (Storbritannien hade ett direkt inflytande för Namibias självständighet, året 1990) (Namibia: UCDP). Den sydafrikanska ockupationen var inte slutet på en tid av misär, det var en fortsättning på profitering och förflyttningar av lokal befolkningen och av s.k. land grabbing’s, det var också en tid av apartheid och rasism. Den lokala befolkningen tilläts till visa områden, s k. ’native reserves’ (Melber et al 2007: s. 174).

1966 startade SWAPO2 en väpnad kamp mot självständighet, med ledning av Sam Nujoma and Andimb Toivo, ett självständigt enat Namibia. När Angola blev självständigt 1975 lyckades

SWAPO etablera baser i Angola, detta medförde att Namibias självständighetskamp var djupt involverat och beroende av Angolas inbördeskrig, Angolas regering, styrd av MPLA stödde SWAPO mot Sydafrika, som i sin tur stödde UNITA mot MPLA.

Namibia behandlades under den Sydafrikanska ockupationen som en sydafrikansk provins, det har således haft konsekvenser för den namibiska ekonomin och institutioner idag. Statsapparaten var baserad på ett apartheid-system, vilket diskriminerade den lokala befolkningen (Odén et al 1994: s. 7). Sydafrika delade upp Namibia i olika etniska områden, s k. ”homelands”. Det resulterade i tvångsförflyttningar av ursprungsbefolkningen. 1980 förvandlades ”homelands” till etniska administrationer, inom vilket politiska partier uppstod (ett exempel är the Democratic Turnhalle Alliance (DTA), som agerade opposition i valet 1990). Sydafrika lämnade Namibia 1988 i en överenskommelse med FN, och överlämnade Namibia till FN och UN Peace Plan.

I november 1989, efter ett sekel av ockupation och kolonialt förtryck hade Namibia sitt första demokratiska val (Melber: 2007 s. 174). SWAPO, den namibiska befrielsearmén fick två tredjedels majoritet av platserna i parlamentet, vilket följaktligen gav de enhällighet i att utforma

konstitutionen. 21 mars 1990 var konstitutionen antagen och Namibia var ett självständigt land. Namibia har inga dokumenterade konflikter som en självständig och suverän stat. Enligt UCDP är Namibia-Sydafrika konflikten en ’intra-state conflict’ inom det Sydafrikanska riket.

2.5 Naturresurser

Den totala ytan är ca 825 000 kvadratkilometer, och en population på ca 1. 8 miljoner. Namibia är det torraste landet söder om Sahara, där ca 92 % av landet är torrt till halv torrt (arid or semi-arid) (Jones & Barnes 2006). Med låg nederbörd, vilket gör att torka är vanligt förekommande. En liten del av Namibia, ca 1 % av landets jord finns det en möjlighet för jordbruk, resten är ofruktbar jord, således oanvändbart för jordbruk. Jorden används till betesmark för boskapsproduktion.

This has created a condition of land scarcity that has over the years remained a source of social tension and indirectly a potential source of violent political conflict. (Melber et al 2007 s. 29)

Än idag är denna fördelning lika snedvriden, förutom att en liten del av den rika svarta

befolkningen har lyckats köpa till sig delar av marken och regeringen som har tagit tillbaka några områden till s k återflyttningsändamål (Resettlements Projects). En stor del av Namibias

befolkning är fattiga och bor på landsbygden, och är i stort behov av mathjälp (food aid) från regering och det internationella samfundet (Jones & Barnes 2006)

3. Analys

Enligt metoden ovan skall jag i analysen göra en strukturerad och fokuserad jämförelse

(structured, focused comparison). Det innebär att jag kommer att lyfta ut specifika händelser i

Angolas och Namibias historia som är relevanta för den oberoende variabeln, agricultural

constraints och för att få en sådan rättvis bedömning som möjligt. Det som Angola och Namibia

har gemensamt utifrån den oberoende variabeln och vad de inte har gemensamt skall jag presentera i tabellen nedan. Analysen kommer att var fokuserad och utgå ifrån specifika händelser under den avgränsade tidsperioden, mellan 1990-2002.

3.1 Resultat

I tabellen nedan presenteras resultaten av de viktigaste resultaten av analysen:

Agricultural productivity Namibia Angola

Land scarcity X

Jorderosion X

Loss to urbanization X

Namibia

Under den koloniala ockupationen av Namibia lades grunden för framtida land scarcities för ursprungsbefolkningen. Namibia styrdes som en provins till Sydafrika och stora områden hamnade under en vit minoritets styre, stora delar av Namibia är olämplig för jordbruk. Kontrollen av regioner och områden med fruktbar jord har tilldelats den vita befolkningen. Det är nästan hälften av Namibias mark som tillhör denna lilla vita minoritet (Melber et al 2007 s. 29).

”(…) a large part of the country’s best agricultural land, compromising ranches and farms, was exclusively owned by white commercial farmers “ (ibid s 29).

Vid självständighetsdagen 1990 tillhörde den bästa jordbruksmarken de vita farmarna, enligt citatet ovan. SWAPO ville vid tillträdet vid makten ändra på denna snedvridna fördelning. Dock vid 2002, där vår analys slutar har det inte skett. Det har endast skett marginella förändringar, dock är snedfördelningen fortfarande till fördel för den rika befolkningen.

”(…) in the guise of promoting sustainable land use, environmental care, new agricultural export market and tourism, large tracts of land are currently being alienated throughout the region. In the last few years, market-based economic reforms and privatisation in general are leading to a greater concentration of ‘foreign’ and local elite landownership rather than enhancing equitable land distribution which benefits the majority” (Moyo 2004 . 1).

Stora delar av den namibiska befolkningen lever på marginaler, där de om och om igen får genomlida orättvisorna av de rikare gruppernas resurserövringar. Orättvis fördelning av

landresurser är ett problem för fattigdomsbekämpning. Ursprungsbefolkningen lever av vad jorden ger dem, de är således djupt beroende av tillgången till odlingsbar mark (ibid. s. 4).

”Land remains the major source of livelihood for most of the people in the region and will continue to be so until the industrial and service sectors provide alternative opportunities for survival”

(Moyo 2004. s 3)

orsakssambandet: agricultrual constraints (land scarcity), via ett minskat förtroende för statliga institutioner och slutligen konflikt. Land scarcity är vad Homer-Dixons argumenterar för:

”Scarcity sharpens distinctions between winner and losers (…) “ (Homer-Dixons 1999 s. 96). Det blir tydligt vem som har tillgång till vad, och vem som således inte har det. I Namibia har staten försökt att omfördela den brukbara jorden, vilket således inte har resulterat i annat än ytterligare marginalisering av de svagare grupperna, det får följaktligen konsekvenser för befolkningen på landsbygden och det resulterar dessutom i ytterligare minskat förtroende för staten och de statliga institutionerna. Det ökar konkurrensen mellan grupperna i Namibia. Enligt Homer-Dixon är det via dessa kanaler som scarcity leder till konflikt.

Angola

“The agricultural sector has been the hardest hit by the conflict” (FAO: Angola s. 3).

Jordbruket var den ‘industri’ som drabbades hårdast av konflikten. Angola var under lång tid självförsörjande av viktiga grödor, på grund av konflikter beror nu landet på hjälp från

internationella hjälporganisationer. Angola uppvisar inga tecken på land scarcity, snarare tvärtom. Landet har stora områden med åkermark. Problemet är emellertid bristen på tillgång till arbetskraft som kan bruka jorden. Kriget tvingade människor på flykt och jorden lämnandes (FAO: Angola 1999). Det är en direkt konsekvens av konflikten snarare är att konflikten beror på ett minskat jordbruk.

3.3 Jorderosion

Namibia

ökad jorderosion och ökenspridning får stora konsekvenser för mattillgången för människor i området.

”Due to extremely variable climatic conditions, in most years drought conditions prevail (…)” (World Food Summit: Namibia 2002 s. 7).

Namibia är ett land som är känsligt för jorderosion och torka, just för att landet är så torrt och områden som är jordbruksvänligt och således inte tillhörande den vita minoriteten, är det en hög befolkningsdensitet vilket har en negativ effekt på jorderosionsproblematiken. Många människor skall dela på små marker, som är redan är känsliga för jorderosion. Ökad mänsklig aktivitet så som jordbruk förstör jordens naturliga förmåga att bevara den fertila jorden lämpad för jordbruk, det leder till ökad jorderosion vilket till slut kan leda till en ökenspridning (Miller & Spoolman 2009 s. 287)

”These land problems and the incidence of high population densities in marginal environment have increased poverty and conflict over access to marginal lands. (Moyo 2004 s. 3)

Extrem torka får konsekvenser för tillgången på mat, speciellt för människor som är direkt beroende av åkermarken som matproducent. Enligt Homer-Dixon är jordbruket en viktig del för fattigdomsbekämpning. Jorderosion får konsekvenser för legitimeringen av statliga institutioner, brist på mat och minskad förmåga att omdistribuera resurser kan enligt Homer-Dixon leda till konflikt. Även inom parametern jorderosion uppvisar Namibia det tydliga orsakssambandet som Homer-Dixons teori pekar på. Agricultural constraints (jorderosion) leder till social skiktning och förminskat förtroende på de statliga institutionerna och till slut konflikt.

Angola

I Angola är ett land med flera olika klimatzoner, som gör det fördelaktigt för olika sorters jordbruk. Allt från majs, till ris, sötpotatis och kaffe, och har enligt många stora fördelar just för tack vara de olika klimaten som råder i landet. Angola har en stor möjlighet att utvecklas till en stark ekonomi menar flera insatta i landet (Malaquias 2007 ; Hodges 2004).

Ett problem som inte är relaterat till erosion och utarmning av jord, dock ett problem för

landsbygdsbefolkningen som bruka jorden i Angola är landminor. Resterade landminor från och under inbördeskriget. Dock är detta inte en del av den oberoende variabeln för denna uppsats, problemet med landminor är ändå värt att nämna. Det är ett problem, när det kommer till att bruka jorden, dock ett problem som är en direkt konsekvens av inbördeskriget.

3.4 Loss to urbanization

Namibia

Mellan åren 1990 till 2002 har fattigdomen ökat i vissa delar av Namibia, det kan vara en orsak av rural-urban migration, där människor har flyttat till storstäder för sin överlevnad. Det kan såväl vara en konsekvens av de stora ojämlikheterna i Namibia, där den fruktbara jorden tillhör den vita minoriteten. Human Development Index 2000 (HDI), påvisar denna ojämlikhet, HDI är högre för de urbana områdena och således lägre för landsbygdbefolkningen. Stora delar av

landsbygdbefolkningen beror av mathjälp från staten och hjälporganisationer och kan inte klara sig själva på åkermarken (World Food Summit: Namibia 2002 s. 11-12).

”The difficulties encountered in rural areas in achieving secured livelihoods may lead to

increased rural-urban migration. It is estimated that for instance in Windhoek, in 1995 some 50, 000 people were living informal settlements” (ibid .s 12)

Loss to urbanization kan bero på både land scarcity och jorderosion, människor behöver tillgång

till mat och flyttar till stora städer där det finns tillfällen till arbete. Loss to urbanization kan också få konsekvenser för matsäkerheten för människor, likt land scarcity och jorderosion. När

Namibia påvisar även inom parametern för loss to urbanization det orsakssamband som Homer-Dixons teori pekar på. Agricultural constraints (loss to urbanization), minskar tillgången till mat på grund av att mindre människor kan bruka åkermarken och lämnar den att växa igen. Minskad matproduktion leder till ökat skiktning av människor och ett minskat förtroende på staten att omdistribuera och bistå med mat, det kan enligt Homer-Dixon leda till konflikt.

Angola

“Following the collapse of the peace process and renewed warfare in late 1998, the number of displaced rural people has increased significantly, amounting to some 1.7 millions in May 1999. As the eruption of hostilities occurred at the beginning of cropping season, there has been growing concern that food production would be seriously reduced” (FAO: Angola 1999. s. 1) På grund av kriget i Angola tvingades många familjer och människor på flykt, speciellt människor på landsbygden. Det fick följaktligen konsekvenser för jordbruksproduktionen och åkermarkerna, enligt citatet ovan fick människor fly mitt under skördetid, det fick konsekvenser för tillgången på mat (FAO: Angola 1999). Ingen hade möjligheten att skörda och landet var i stort behov av internationell mathjälp. Enligt FAO:s rapport från 1999 var det stora mängder av grödor som gick om intet mellan 1998 och 1999, majs och ris produktionen sjönk med 11 % mellan åren 1998 och 1999, och produktionen av bönor sjönk med ca 21 %. Det fick, och således får konsekvenser för fattigdomsbekämpningen i landet (FAO: Angola 1999 s. 2), vilket enligt Homer-Dixon är en negativ konsekvens av minskad jordbruksproduktion. Uppemot 1, 7 miljoner människor beräknas ha tvingats på flykt, i maj 1999. När striderna var som värst i december 1998, mitt under skördetid, var förflyttningarna av människor som värst, ingen kunde således bärga skörden (ibid.).

Enligt Human Rights Watch är problemet med tvångsförflyttningen av människor på grund av inbördeskriget långt ifrån över. Det är dock viktigt att poängtera att tvångsförflyttningarna av människor var en direkt konsekvens av konflikten, snarare än tvärtom. Inbördeskriget tvingade människor på flykt. Enligt FAO fick det konsekvenser för jordbruket och tillgången på mat för människor i Angola.

Dock så kan inte orsakssambandet som Homer-Dixons terori uppvisas i detta fall. Loss to

urbanization är en konsekvens av konflikten, och sedan leder det vidare till agricultural constraints.

3.5 Land Scarcity, Jorderosion och Loss to Urbanization

De tre ovanstående operationaliserade parametrar skapar tillsammans stora problem för ett land, försämring av åkermarkens kvalitet och risken för att denna försämring skall bli kvarstående skapar desto mer tryck på åkermarken. Vilket resulterar i en kedja av destruktion och försämring av känslig åkermark. Innebörden en kvalitativ åkermark för människor som lever i torra länder som Namibia är central för att överleva. De tre parametrarna, land scarcity, jorderosion och loss to

urbanization har skapat enorma problem för Namibia och ursprungsbefolkningen. Den

överhängande risken av att de tre parametrarna skall leda till ytterligare destruktion av åkermarken för befolkningen i Namibia är stor, vilket också risken för en bestående ökenspridning är. Det skapar ytterligare påfrestning på andra känsliga områden, vilket således resulterar i ytterligare påfrestningar på mark. ”Desertification is the recurring exhaustion of land by human

mismanagement - mainly by excessive cultivation, overgarazing, lowering of water tables and the plundering of vegetation” (Swain 1993 s. 5).

En ökad spridning av öken i länder som Namibia, lokaliserade söder om Sahara förstör många kvadratkilometer av känslig åkermark, det yttersta problemet är just människorna och dess beroende av en fungerande åkermark. En brist på tillgång till åkermark, jorderosion och loss to

urbanization resulterar i minskad matproduktion, de tre i kombination skapar enorma

konsekvenser för människor och tillgången på mat.

3.6 En jämförelse av Namibia och Angola utifrån Homer-Dixons

teoretiska ramverk

minskar förtroendet och normer samhället har byggt upp under lång tid och ökar misstänksamhet och fiendskap.

En ökad scarcity i utvecklingsländer, menar Homer-Dixon kommer att få stora konsekvenser för den statliga verksamheten och dess legitimitet, en ökad agricultural constrain som resulterar i minskad output av väsentliga resurser vilket kan i sig leda till svält och undernäring, kommer att förstöra samhällen och institutioner (ibid.). Scarcity får konsekvenser för de statliga institutionerna för att det minskar statens förmåga att bistå sina medborgare, antingen via en minskad skattebas eller via ökad korruption. En ökad efterfrågan på statlig hjälp och statens minskande förmåga att kunna bistå minskar förtroendet för staten.

”As the state weakens, the social balance of power can shift in favour of groups challenging state authority” (Homer Dixon 1999 s. 103)

En ökad siktning och ojämlikhet och en minskad legitimitet och förtroende för staten kommer

agricultural constraints, uppsatsens oberoende variabel att leda till konflikt.

Angola

I Angola finns det inte någonting som ger Homer-Dixons teori rätt att förklara uppkomsten av ’armed conflikt’. Agricultural constraints är snarare en konsekvens av konflikten, än de

orsakssamband som denna uppsats utforskar. Det går dock inte att lämna onämnt att det är många faktorer som har lett till konflikt och inbördeskriget i Angola än det Homer-Dixon teori påpekar. Angola är som bekant ett land med stora potentialer och rikt på naturresurser, både förnybara resurser som skog, fisk och potential för varierat jordbruk. Angola är ett land som många (Hodges 2004; Malaquias 2007; Soysa 2000; Le Billon 2001), vill benämna ha drabbats av en ’Resoruce Curse’. Angola är rikt på mineraler, den viktigaste av dem är diamanter. Landet har ett stort beroende av sin export av just diamanterna och är en av de främst diamantexportören. Diamanternas intäkter har dragit till sig elitgrupper och möjligheten att profitera sig.

Diamanterna har spelat en enorm roll gällande inbördeskriget i Angola, motståndsrörelsen UNITA använde diamantintäkterna för att finansiera sina militära resurser, speciellt efter att den

amerikanska och sedan det sydafrikanska biståndet hade försvunnit. Den lätt tillgängliga tillgången till diamanter gav UNITA stora fördelar, inte bara att det gav stora intäkter utan också för att diamanter är värdefulla i sig själva. Vilket utelämnar problem och osäkerhet med bankkonton och transfereringar. UNITA hade inte haft möjligheten att vara så framgångsrik i sin krigsmaskin om inte de hade haft tillgången till diamanterna. Under åren efter fredsavtalen, 1991, fram till 1994 hade UNITA nästan monopolisk kontroll över diamantgruvorna (ibid. s. 68). Diamantintäkterna hade en direkt inverkan på människorna i Angola, intäkterna lyckades upprätthålla UNITAs militära kapacitet som en motståndsrörelse till regeringen MPLA.

(Det bör också nämnas kort, oljans betydelse för kriget. MPLA, den statliga makten använde sig av intäkterna från oljan för att finansiera sin krigsmaskin (Le Billion 2001).)

UNITAs starke ledare, Jonas Savimbi roll och inverkan på inbördeskriget går inte heller att förbise i fallet Angola. Från konflikten efter självständigheten 1975 från Portugal fram till hans död 2002, styre Savimbi UNITA rörelsen, dödade nära medlemmar och deras familjer om minsta

misstänksamhet uppstod. Han drevs av girighet och önskan om absolut makt i Angola i mer än tre decennier. 1992 efter The Bicesse agreement, det första fredavtalet, ställde Savimbi upp i valet. Dock förlorade han till förmån för den fortsatte sittande presidenten dos Santos av MPLA. Savimbi fortsatte kriget, tack vare intäkterna från diamanterna. 2002 efter Savimbis död i strid med

regeringstrupper den 4 april slöts ett fredsavtal. Savimbis bortgång var för stor för att ersättas (Hodges 2004 s. 18)

Namibia

Namibia uppvisar i fall presenterade i denna uppsats de tydliga orsakssambanden som Homer-Dixon presentera. Inom ramen för den oberoende variabeln för denna uppsats och de tre operationaliserade parametrarna, land scarcity, jorderosion och loss to urbanization uppvisar Namibia det orsakssamband som enligt Homer-Dixon leder till konflikt. I Namibia under

problem, det går inte att förbise ockupationens och att apartheid har haft och har konsekvenser för Namibia än idag.

Staten, det sittande regeringspartiet SWAPO har sedan självständighetsdagen ’försökt’ att åtgärda problemet med bristen på tillgång till de fruktbara åkermarkerna. Dock har det inte haft någon märkbar effekt. De post-koloniala och post-apartheid arvet i Namibia är fortfarande för påfallande starkt närvarande för att omdistributionen av åkermarken skall få en verkan (Moyo 2004).

Den misslyckade omdistributionen av land till den fattiga befolkningen i Namibia och historien om en ständig diskriminering och problem det har medfört med jorderosion och loss to urbanization och dess inverkan på minskad tillgång till mat, har varit en risk för konflikt. Dock har det inte i Namibias fall lett till någon ’armed conflict’ (Melber 2007). Homer-Dixon kan inte förklara denna problematik.

”(…) popular accounts typically do not look at the dogs that do not bark” (Salehyan 2008 s. 318). Darfur är ett använt exempel på en ’armed conflict’ som utbröt på grund av brist på mat (food scarcity), dock i Namibia har det inte utbrutit någon ’armed conflict’. Andra faktorer måste spela in. Namibia är ett intressant fall, ett torrt klimat med hög risk för jorderosion och långa perioder av torka, en snedvriden fördelning av land och fertil åkermark, hög populationsdensitet i ekologsikt sårbara områden, fattigdom och food scarcity. För denna uppsats uppvisar Namibia det

orsakssambandet som Homer-Dixon vill framhålla, en regering som inte har kunnat har omfördela land till fördel för de marginaliserade grupperna.

5. Slutsats och sammanfattning

Homer-Dixons teori om att scarcity, och dess påverkan på de statliga institutionerna och dess minskade legitimitet skall leda till konflikt. I Angola finner vi uppsatsens beroende variabeln, konflikt, uppsatsen oberoende variabel har inte kunnat finnas och kan således inte förklara Angolas konfliktbenägenhet. Andra variabler som spelar in i förklaringen av Angolas konfliktbenägenhet är dess naturliga rikedomar som diamanter, som enligt många har varit till en förbannelse. Angola, menar vissa har drabbats av en ’Resource Curse’.

Namibia har uppvisat tydliga tecken på att den oberoende variabeln stämmer överens med Homer-Dixons och det teoretiska ramverket. Dock har ingen ’armed conflict’ uppstått i landet.

Homer-Dixons teori Envrionment, Scarcity and Violence kan inte förklara varför Angola är mer konfliktdrabbat än Namibia.

Homer-Dixons teori kan följaktligen inte förklara skillnaden mellan Angola och Namibia, således bör nya teorier utvecklas. Ett land som Namibia, ett land som Salehyan menar är ett land som inte ’skäller’ ”popular accounts typically do not look at the dogs that do not bark”, fokus ligger alltid på länder där konflikt uppstår. Det är intressent när dessa fall inte uppmärksammas, de är ju fall som motbevisar rådande teorier, fall där ’armed conflict’ inte uppstår och varför just tendenserna finns där dock utan konflikt som resultat. Namibia har hamnat i skymundan, i skymundan av sina konfliktdrabbade grannar.

6. Litteratur

Angola: Uppsala Conflict Database Program (UCDP) at Department of Peace and Conflict Research Uppsala Universitet

[online] http://www.ucdp.uu.se/gpdatabase/gpcountry.php?id=4&regionSelect=2-Southern_Africa Buhaug, H; Gleditsch, N & Theisen O (2008) Implications of Climate Change for Armed

Conflict. The Social Development Department. The World Bank Group 25 Feb 2008. [Accessed

2011-04-12]

Dan Smith, Janani Vivekananda, (2008) A Climate of Conflict. (Sida and International Alert, February 2008)

Food and Agricultural Organisation of the UN: FAO (1999) Special Report: FAO/WFP Crop

and Food Supply Assessment Mission to Angola. Published: June 15, 1999. [online] www.fao.org/docrep/004/x2271e/x2271e00.htm <accessed 2011-05-17>

George, Alexander L. & Andrew Bennet (2005) Case Studies and Theory Development in the

Social Sciences. Cambridge, MA: MIT Press.

Hodges, Tony (2004) 2nd Angola: Anatomy of an Oil State.Oxford ; Bloomington : James Currey Indiana University Press, 2004

Homer-Dixon T (1999) Environment, Scarcity, and Violence. Princeton University Press; Princeton

Human Right Watch (2005) Angola: Displaced People are Still Suffering. Three Years after

the Civil War, Little Progress for Returnees. Published on March 16, 2005 [online]

www.hrw.org/en/news/2005/03/16/angola-displaced-still-suffering <accessed 2011-05-17> Human Rights Watch (2010) Transparency and Accountability in Angola. April 13, 2010. [online] www.hrw.org//en//node/89454/section/2 <accessed 2011-05-17>

Jones, T B Brian & Barnes, Jonathan (2006) Human Wildlife Conflict Study: Namibian Case

Study. A report from WWF. [online]

http://wwf.panda.org/what_we_do/where_we_work/project/projects_in_depth/hwc_namibia/

<accessed 2011-05-13>

Le Billon, Philippe (2001) Angola’s Political Economy of War: The Role of Oil and Diamonds,

1975-2000. African Affairs (2001), 100, 55-80

Malaquias, Assis (2007) Rebels and Robbers: Violence in Post-Colonial Angola. Uppsala : Nordiska Afrikainstitutet, (Stockholm: Elander Gotab)

Mangala, Jack (2010) New Security Threats and Crises in Africa: Regional and International

Perspectives. New York : Palgrave Macmillan

Melber, Henning et al (2007) Transitions in Namibia. Which Changes for Whom? Uppsala : Nordiska Afrikainstitutet, (Stockholm : Elander Gotab)

Miller, G Tyler & Spoolman, E Scott (2009) 16th Living in the Environment: Concepts,

Connection, and Solutions: Belmont: CA: Brooks and Cole

Namibia: Uppsala Conflict Database Program (UCDP) at Department of Peace and Conflict Research Uppsala Universitet [online]

http://www.ucdp.uu.se/gpdatabase/gpcountry.php?id=113&regionSelect=2-Southern_Africa Odén, Bertil et al (1994) Namibia and External Resources: The Case of Swedish Development

Assistance. Uppsala: Nordiska Afrikainstitutet

Rockström, Johan & et al (2009) Planetary Boundaries: Exploring the Safe Operating Space

for Humanity. Ecology and Society 14(2): 32. [online]

www.ecologyandsociety.org/vol14/iss2/art32/ [accessed 2011-05-04]

Salehyan, Idean (2008) From Climate Change to Conflict? No Consensus Yet. Journal of Peace Research, vol 45 no 3

Swain, Ashok (1993) Environment and Conflict: Analysing the Developing World. Report No. 37 Department of Peace and Conflict Research, Uppsala University

Utrikesdepartementet UD (2011) Pressmeddelande 2001-02-28: Ny syn på jordbrukets roll för fattigdomsbekämpning. [online] www.regeringen.se [accessed 2011-05-04]

World Food Summit: Country report: Namibia (2002) Progress on the World Food Summit

Commitments. Ministry of Agriculture, Water and Rural Development; Government of the