6/1/2022
En Teori om Klimaträttvisa
A Theory of Climate Justice
Jonas Langman Umeå Universitet
Institutionen för idé och samhällsstudier Filosofi C, VT22
Kandidatuppsats 15 hp
Handledare: Madeleine Hayenhjelm
Sammanfattning
I denna uppsats undersöks tre frågor relaterade till Klimaträttvisa, dessa är: Till vilken grad bör den globala temperaturhöjningen begränsas, Hur bör utsläppen av växthusgaser fördelas och Hur bör kostnaderna relaterad till klimatförändringarna fördelas. För att besvara dessa frågor behövs det vägledande principer och för att finna de mest rättvisa principerna till respektive fråga används ett argument som är baserat på John Rawls Ursprungsposition i allmänhet och Slöjan i synnerhet. Uppsatsens slutsatser är att den globala uppvärmningen bör begränsas till 1,5 °Coch nettonoll bör uppnås snarast för att klara det målet, detta
argumenteras för genom Maximin som princip. Fördelningen av utsläppen bör vara lika med stöd av Maximin som princip. Till sist föreslås att kostnader relaterade till
klimatförändringarna bör betalas av de som släppt ut växthusgaser enligt principen Polluter Pays.
Abstract
This essay investigates three questions relating to Climate Justice and are as follows: To what degree ought the global warming be restricted, How ought the greenhouse gas emissions be divided and How ought the costs related to the climate change be divided. To be able to answer these questions principles of justice are needed. An argument is therefore constructed modeled after John Rawls Original Position in general and The Veil of Ignorance in
particular. The conclusions from this essay are that the global temperature increase ought to be restricted to 1.5 degrees Celsius with support from Maximin as a principle of justice. As a consequent to this goal net zero emissions need to be the case as soon as possible. The remaining possible emissions ought to be divided equally with support from Maximin as a principle of justice. For the last question it is suggested that the costs ought to be paid by the ones how have emitted greenhouse gases, this according to the principle of Polluter Pays.
Innehållsförteckning
Inledning ...1
Bakgrund ...4
Två typer av kostnader relaterade till klimatfrågan ...4
Nettonoll ...5
En modell för klimaträttvisa: Rawls Ursprungsposition ...5
Slöjan ...6
Agenternas motivation ...6
Agenternas kunskapsläge ...7
Sammanfattning av vilka kriterier som gäller för agenterna (punktlista) ...8
Vilka scenarion är möjliga för agenten ...9
Huvuddel ... 10
Huvudargumentet ... 10
Till vilken grad bör den globala uppvärmningen begränsas? ... 11
En rättighetsprincip sprungen ur FN:s ”den allmänna förklaringen av mänskliga rättigheter” .... 12
Expected utility ... 14
Maximin ... 17
Val av princip: Den allmänna förklaringen av mänskliga rättigheter eller Maximin? ... 18
Hur bör utsläppen av växthusgaser fördelas?... 18
Utilitarism ... 18
Lika fördelning av utsläpp med stöd av maximin... 20
Hur bör kostnader relaterade till klimatförändringarna fördelas? ... 23
Ability to Pay (AP)... 23
Beneficary Pays (BP) ... 24
Polluter Pays (PP) ... 26
Val av princip: AP eller PP? ... 27
Slutsats ... 30
Referenser ... 32
1
Världen är orättvis och utsläppen av växthusgaser och dess följdproblem gör världen än mer orättvis. Klimatfrågan är därför i hög grad ett rättviseproblem. Det finns framförallt två delar som motiverar detta. Dels är det Generationsproblemet som uppstår på grund av att effekterna från klimatförändringarna är senfärdiga. Konsekvenserna av dagens utsläpp ser vi inte förrän ett antal år senare vilket betyder att framtida generationer får ta dess konsekvenser i större utsträckning än nuvarande generationer (Roser & Seidel 2017, s. 8). Denna uppsats kommer dock att fokusera på det andra problemet som handlar om global rättvisa.1 Att problemet är globalt är på grund av att de utsläpp som sker på en plats sprids ut i atmosfären och påverkar hela världen. Vilket leder till att lösningar och restriktioner också måste ske över
landsgränserna. Inget enskilt land kan därför lösa klimatkrisen.
Den första frågan uppsatsen kommer undersöka är: Till vilken grad bör den globala
uppvärmningen begränsas? Denna fråga relaterar till klimaträttvisa då det globalt sett varierar hur hårt olika länder kommer att drabbas av klimatförändringarna. Plag (2020, s. 22) nämner att de fattigare länderna väntas drabbas hårdare av klimatförändringarna än de rika vilket ökar på redan existerande orättvisor. Som exempel kan Afrika nämnas som är en av de kontinenter i världen som bidragit minst till den globala uppvärmningen men som väntas att drabbas hårt av klimatförändringarna. IPCC (2022) lyfter fram minskad matproduktion som i sin tur leder till ökad svält och större flyktingströmmar. Olika vektorburna sjukdomar2 förväntas också att öka enligt IPCC (2022). Detta kombinerat med en svag ekonomi i flera afrikanska länder som ger låg motståndskraft att hantera dessa problem. Ovan prognoser indikerar att det finns stor risk för en kommande humanitär katastrof3 för denna del av världen. Samtidigt som denna katastrof är i annalkande finns det andra länder som har anledning till att fortsätta släppa ut
1 Att uppsatsen handlar om global rättvisa är av två anledningar. Den första är för att begränsa uppsatsen och den andra för att generationsproblemet verkar vara av mindre vikt än det globala problemet. Generationsproblemet framstår som förhållandevis smalt. Exempelvis använder sig IPCC (2018) av prognoser som i regel sträcker sig fram till år 2100 som längsta prognospunkt. Det vi gör idag utsläppsmässigt kommer dessutom hinna påverka till stor del innan 2100. Det betyder att en person som föds idag kan komma att få uppleva just hur det är att leva år 2100 eller strax innan. 2015 beräknades medellivslängden i världen till 71,4 år (SVT Nyheter 2016). Även om generationsproblemet är ett problem mellan generationer är det inte generationer i flertal som diskussionen ibland implicerar utan snarare någon enstaka generation eller två. Här går det också att resonera att om det bara rör sig om en eller två generationer finns det ett nära samband till efterföljande generationer som barn och barnbarn, vilket i sin tur skulle kunna fungera som motivation för nuvarande generationer.
2 Sjukdomar som sprids framförallt via insekter.
3 Nämnas bör att klimatförändringarna redan idag har lett till minskade skördar (IPCC 2022) och svält förekommer i flera afrikanska länder. Men de väntas bli än värre med ännu högre temperaturer.
2
växthusgaser för att underhålla sin ekonomi och utvecklingsländer som är i behov av stora mängder energi för att öka sitt välstånd (Powers 2020, s. 37).
Den andra frågan uppsatsen ämnar undersöka är: Hur bör utsläppen av växthusgaser fördelas? Denna fråga handlar om hur vi fördelar de utsläpp som finns tillgängliga på ett rättvist sätt. Det finns flera aspekter här att ta i beaktande. Som att vissa länder historiskt sett har släppt ut mycket medans andra har släppt ut lite. Vissa länder har ett större behov av utsläpp än andra beroende på geografi. Vissa har bättre möjligheter än andra att ställa om till fossilfria energisystem för att nämna några exempel.
Den tredje och sista frågan som undersöks i uppsatsen är: Hur bör kostnader relaterade till klimatförändringarna fördelas? Denna fråga kan ses ur ett korrigerande perspektiv vilket syftar på att de som skadat andra via utsläppen också bör kompensera de som blivit skadade.
Med skadade syftas här på att klimatförändringarna leder till diverse katastrofer som i sin tur får negativa konsekvenser för folks hälsa och liv. Konsekvenser som de själva varit
oförmögna att påverka. Här finns det flera tankar att ta tillvara på, ett perspektiv är att den som är ansvarig för utsläppen ska betala just för att ta tillvara på denna orättvisa. Men här är en förekommande fråga om de som är ansvariga kan vara de om de inte haft intentionen av att skada andra (Caney 2018, s. 25; Roser & Seidel 2017, s. 125; Kartha et al 2018, s. 122). De kan också finnas svårigheter för vissa att betala och då verkar det orättvist att pålägga ett ansvar som riskerar att försvåra än mer.
För att besvara frågeställningarna kommer denna uppsats att ta inspiration av John Rawls (1999) A Theory of Justice. Det som framförallt hämtas ifrån A Theory of Justice är den så kallade Ursprungspositionen. I Urspungspositionen befinner sig ett antal agenter som alla är omedvetna om deras position i samhället, ofta kallat för att vara ”under slöjan”. Detta experiment är tänkt att leda fram till resultat som ska vara opartiska och därmed leda till den mest rättvisa principen som i sin tur fungerar som en guide för hur frågan/frågorna bör besvaras. Till en början kommer jag att förklara de viktigaste idéerna i Ursprungspositionen för att sedan konkretisera ner dessa till sex olika kriterier som alla måste tas i beaktande när val av princip diskuteras. Jag kommer också att presentera fem olika scenarier som agenterna kan befinna sig i när slöjan väl lyfts upp och deras egen position avslöjas. Dessa exempel är tänkta att ge mer färg åt uppsatsen och ge läsaren en bild av vilka konflikter som kan finnas inom klimatfrågan. För att göra en tydlig uppställning kommer jag konstruera och presentera Huvudargumentet, detta argument är baserat på de sex kriterierna och de fem olika
3
scenarierna. Huvudargumentet har en variabel som gör att olika principer kan sättas in i argumentet. Olika principer testas sedan i detta argument genomgående i hela uppsatsen. Till den första frågan kommer FN:s Den allmänna förklaringen av mänskliga rättigheter,
Expected Utility och Maximin diskuteras. Till den andra Maximin och Utilitarism och gällande den sista frågan kommer principerna: Abilty to Pay, Beneficary Pays och Polluter Pays att diskuteras. I början av uppsatsen kommer också begreppen Åtgärdskostnader, Anpassningskostnader och Nettonoll att presenteras. Uppsatsen avslutas sedan med en slutsats. Till sist, nedan tre4 frågor kommer alltså att undersökas:
(i) Till vilken grad bör den globala temperaturhöjningen begränsas?
(ii) Hur bör utsläppen av växthusgaser fördelas?
(iii) Hur bör kostnaderna relaterad till klimatförändringarna fördelas?
Och dessa tre teser kommer uppsatsen att argumentera för:
(i) Den globala uppvärmningen bör begränsas till 1,5 °Coch nettonoll bör således uppnås snarast för att det ska finnas en rimlig möjlighet att klara av det målet, detta med stöd av Maximin som princip.
(ii) Utsläppen bör fördelas lika, detta med stöd av Maximin som princip.
(iii) De som släppt ut växthusgaser bör betala för kostnaderna som uppstår på grund av klimatförändringarna, detta med stöd av principen Polluter Pays.
4 Det kan kanske tyckas komplext att undersöka tre frågor i samma uppsats men alla frågor hör ihop och det kommer i mer eller mindre utsträckning att påverka varandra. Exempelvis kommer svaret på den första frågan påverka hur stora utsläpp det finns att fördela, vilket i sin tur kan föranleda till olika svar på den andra frågan.
Svaret på den andra frågan kan till viss del också påverka den tredje frågan. Exempelvis kan vi tänka att ett svar på fråga två skulle kunna vara att utsläppen används som en form av korrigering mot tidigare orättvisor. Dvs, att ett land som tidigare släppt ut mindre växthusgaser får rätten att släppa ut mer framöver och då kommer fråga tre att behöva ses ur ett annat perspektiv om tidigare orättvisor delvis redan justerats genom den andra frågan.
Slutsatsen är att det är svårt att besvara bara en av dessa tre frågor i isolation till de andra.
4
Bakgrund
Två typer av kostnader relaterade till klimatfrågan
I diskussionen om klimaträttvisa lyfts i regel två olika typer av kostnader fram. Den första är den som handlar om åtgärdskostnader.11 Dessa kostnader relaterar till de kostnader som uppstår för att minska utsläppen av växthusgaser (Caney 2018, s. 4). Den andra typen av kostnader är anpassningskostnader12 och relaterar till de kostnader som kommer uppstå för att rusta sig mot ett varmare klimat (Caney 2018, s. 4). I denna uppsats kommer framförallt fokuset ligga på anpassningskostnaderna och det är det som är syftet med den tredje frågan att undersöka just hur anpassningskostnaderna ska fördelas. Nedan följer en mer noggrann definition av dessa kostnader.
Anpassningskostnader: Dessa definieras i uppsatsen som kostnader som inte hade uppkommit om inte den globala uppvärmningen skett. Dessa kostnader ses ur två perspektiv, det första genom att förbereda utsatta länder/områden för ett varmare klimat. Detta kan ske på en rad olika sätt, som exempelvis tåligare infrastruktur, forskning på grödor som tål torka bättre, förstärkning av sociala institutioner som kan tänkas behöva mer resurser som exempelvis sjukvård osv. Det andra perspektivet är katastrofkostnader, om den första delen är preventiv får denna del ses som att laga det som blir förstört istället. Ett tydligt exempel är
naturkatastrofer som väntas bli vanligare (IPCC 2021). Detta betyder dock inte att det finns ett ansvar att betala för alla naturkatastrofer utan ansvaret handlar om att betala för det extra lidandet som är förvållat på grund av den globala uppvärmningen medan den ”naturliga”
delen är oförvållad. Ett räkneexempel: om det normalt sett sker 4 naturkatastrofer och den globala uppvärmningen leder till att det nu sker 5 naturkatastrofer istället är det då enligt exemplet 20 % som är förvållat av människor och denna del bör kompenseras.
Åtgärdskostnader: Dessa är de kostnader som uppstår för att minska utsläppen av
växthusgaser. Här kan ordet ”kostnader” till viss del vara lite missvisande. Att ställa om till förnyelsebara energisystem kommer att kräva stora investeringar och innebära kostnader. Men det går också att se det ur perspektivet att för att minska utsläppen måste konsumtionen
minska och även andra delar ställas om. Detta kan i sin tur leda till en minskad ekonomi.
Vilket inte är en kostnad på det sättet att någon behöver betala pengar men att det är en kostnad i perspektivet att agenterna är tvungna att ge bort något.
11 “Mitigation costs” i engelsk litteratur.
12 “Adaption costs” i engelsk litteratur.
5 Nettonoll
I uppsatsen är ”nettonoll” ett nyckelbegrepp som kommer att återkomma vid ett flertal tillfällen. Vad som är viktigt att poängtera här är att nettonoll inte innebär noll i utsläpp. Utan att de utsläpp som sker är i paritet med Jordens förmåga att ta upp utsläppen. Växthusgaserna tillhör ett kretslopp och problemet är att balansen i detta kretslopp är rubbat då utsläppen varit större än vad Jorden klarar av att ta upp. Här kan dock konstateras att nettonoll förefaller vara en stor skillnad mot idag utsläppsmässigt. WBGU (2009) estimerar att de möjliga utsläppen för ramen inom nettonoll är ca 1 ton per person och år. Denna utsläppsnivå kan jämföras med länder som Eswatini, Pakistan, Sri Lanka och Honduras (World Bank Data 2018).
Eftersom jag i denna uppsats kommer att argumentera för 1,5 °C som temperaturmål vilket i sin tur leder till att nettonoll måste uppnås snarast får detta en påverkan på frågan om hur utsläppen bör fördelas. Inom klimaträttvisa diskuteras13 ofta en form av ”extra budget”.
Denna ”extra budget” varierar beroende av temperaturmålet. Om målet sätts till 3 °Cistället för 2 °Ckan utsläppen vara större. Detta kan exemplifieras med en hink. Denna hink har ett litet hål i botten vilket motsvarar Jordens kapacitet till upptag av växthusgaser. Det vatten som fylls på uppifrån i hinken motsvarar våra utsläpp. Om målet sätts vid 1,5 °C är denna hink redan full men om ett högre mål sätts ökar hinken i storlek och detta är synonymt med en
”extra budget”. Här går det att notera att förutsättningarna ändras och att denna ”extra budget"
var möjlig/större vid tidigare forskning inom ämnet varvid denna ”extra budget” då var relevant att diskutera. Men i denna uppsats är det en ickefråga då det inte finns någon ”extra budget” att diskutera om.
En modell för klimaträttvisa: Rawls Ursprungsposition
Rawls ursprungsposition kommer att vara utgångspunkten i denna uppsats och användas som ett verktyg för att besvara uppsatsens frågeställning. Rawls (1999, s. 74) är intresserad av att hitta en procedur som säkert kommer att leda till rättvisa och det är här själva idén med ursprungspositionen kommer in. Jag kommer nedan att presentera huvuddelarna i Rawls ursprungsposition. I slutet av detta avsnitt summeras sedan vilka punkter agenterna opererar under när de ska välja vägledande princip till de olika frågorna i frågeställningen.
13 Se bl.a. Clements (2015).
6 Slöjan
”The veil of ignorance” (Rawls 1999, s. 126) denna del utgår ifrån att alla agenter som ska diskutera fram en rättvis princip är omedvetna om sig själva från en subjektiv synvinkel.
Rawls (1999, s. 118) själv skriver såhär:
”no one knows his place in society, his class position or social status; nor does he know his fortune in the distribution of natural assets and abilities, his intelligence and strength, and the like.”
Det Rawls (1999, ss. 120–121) menar här är att slöjan leder till en form av påtvingad
opartiskhet. Att jag skriver påtvingad är för att agenterna i grund och botten har anledning att försöka gynna sig själva vilket också är en grundförutsättning för ursprungspositionen (se nästa avsnitt). Slöjan omöjliggör däremot partiska beslut då agenterna inte vet hur de ska gynna sig själva. Rawls (1999, s. 121) poängterar också att detta även leder till att pakter inte kan bildas mellan de som ska välja princip. Enligt Rawls (1999, s. 121) är det på grund av att även om en pakt bildades skulle de inte veta hur de ska gynna pakten. En egen notering här är att det nog också bör ses som att agenterna är omedvetna om de andra agenterna. Det räcker inte med att vara omedveten om sig själv utan agenten måste även vara omedveten om vilka agenten diskuterar med. Detta för att undvika olika psykologiska biaser.14
Agenternas motivation
Rawls (1999, s. 123) tar upp att agenterna måste agera rationellt. Detta kan ses ur två olika perspektiv som båda behövs. Det första är att agenterna inte har kunskap om vad de har för preferenser och vilken typ av liv de vill leva. Rawls (1999, s.123) skriver såhär om agenterna:
”They know that in general they must try to protect the liberties, widen their
opportunities, and enlarge their means for promoting their aims whatever these are.”
Förklarat går det att se att agenterna är rationella om de maximerar sina friheter samt försöker tillskansa sig medel som i sin tur ger valmöjligheter. Pengar är exempelvis ett medel som går att använda till en rad olika saker. I en situation där du inte vet vad du kommer att behöva blir därför pengar ett generellt substitut.
14 Val av princip bör inte påverkas av vem som säger något. Exempelvis kanske vissa lyssnar mer på en kvinnlig agent än en manlig eller vice versa. Mer på en äldre agent än en ung eller vice versa osv. Poängen här är att det finns en rad subtila faktorer som kan påverka. Vi får anta att agenterna måste kunna kommunicera på något sätt men att röster exempelvis kan förvrängas så att de blir neutrala och att de inte behöver se varandra.
7
Det andra perspektivet är att det också bör ses som rationellt att hitta det som ger resultat och är möjligt att genomföra, Rawls (1999, s. 124) skriver:
”he follows the plan which will satisfy more of his desires rather than less, and which has the greater chance of being succesfully executed.”
Detta sammanfaller även med (Rawls 1999, s. 127) ”Compliance condition” där Rawls menar att ”strict compliance” gäller. Detta betyder att en agent (Rawls 1999, s. 126) inte kan lova mer än vad hen kan hålla. Anledningen till denna del är för att agenterna inte ska ta lätt på beslutet av princip.
Ytterligare en viktig del som är värd att ta upp här är att agenterna bör agera själviskt i förhandlingen i den mån det går (Rawls 1999, s. 125). Här kan en viss förklaring om hur själviskt ska tolkas behövas. Det handlar inte om att vara självisk i den mån att missunna andra men att snarare bara se till sina egna intressen, vad som händer med de andra agenterna är ovidkommande ur agentens perspektiv. En av anledningar till denna punkt av Rawls är troligen för att undvika ”dödlägen” i diskussionen. Här kan vi som exempel tänka på två vänner som är på restaurang. Där den ena vännen erbjuder sig att ta hela notan, vartefter den andra säger att hen vill betala hela notan istället. Det leder till ett läge där det blir svårt att komma överens om vem ska betala. Om bägge bara såg till sig själva skulle de istället troligen komma överens om att dela notan eller dela upp notan så att de betalar för vad de själva beställt.
Agenternas kunskapsläge
Enligt slöjan är agenterna omedvetna om dess egen position men de är inte omedvetna på ett generellt kunskapsmässigt plan, Rawls (1999, s. 119) skriver såhär om det:
It is taken for granted, however, that they know the general facts about human society. They understand political affairs and the principles of economic theory; they know the basis of social organization and the laws of human psychology. Indeed, the parties are presumed to know whatever general facts affect the choice of the principles of justice. There are no limitations on general information, that is, on general laws and theories, since conceptions of justice must be adjusted to the characteristics of the systems of social cooperation which they are to regulate, and there is no reason to rule out these facts.
Som sagt kunniga men omedvetna om sin egen position. Vilket skapar förutsättningar för att kunna föra en vettig diskussion inom ämnet. Det som är viktigt för just klimatdiskussionen är att agenterna förstår konsekvenserna av utsläppen av växthusgaser och kan relatera det till de problem som den globala uppvärmningen åsamkar. Här är det också en poäng att agenterna
8
även bör ha en förståelse för hur världen ser ut och vilka möjligheter som finns. Exempelvis kan vissa länder ha bättre förutsättningar för att ställa om till förnybart. Andra länder har ett kallare klimat som kräver en högre energiförbrukning. Vissa länder är redan drabbade av klimatförändringarna och kanske för fattiga för att kunna hantera framtida naturkatastrofer för att nämna ett par exempel. Tilläggas bör att agenterna även har kunskap om olika principer som kan användas för rättvisa. De behöver alltså inte hitta på egna principer utan kan använda befintliga principer som sedan analyseras under slöjan för att välja ut den/de principer som ger det mest rättvisa resultatet.
Sammanfattning av vilka kriterier som gäller för agenterna (punktlista)
Med ovan i beaktande kommer jag här att ställa upp sex olika kriterier som agenterna ska följa när de ska diskutera fram rättvisa principer som kan guida i klimatfrågan, se nedan.
UP1: Agenterna agerar opartiskt, dvs slöjan omöjliggör partiska beslut då ingen agent vet vilken situation hen befinner sig i.
UP2: Agenterna ser till sitt eget behov och försöker tillskansa sig maximalt med möjligheter.
UP3: Agenterna är rationella ur det perspektivet att de försöker hitta principer som kan fungera i verkligheten.
UP4: Agenterna har all nödvändig kunskap om klimatproblemet.
UP5: Agenterna har kunskap om hur världen ser ut och vilka olika förutsättningar som råder på olika platser i världen.
UP6: Agenterna kan inte ändra princip efter att slöjan har lyfts.
UP1 har sin grund i Slöjan och antar att agenterna under diskussionen ska vara omedvetna om deras egna förutsättningar. UP2 är tänkt att garantera att agenterna försöker välja den princip som gynnar de själva i möjligaste mån. Med UP3 är tanken att agenterna inte bara ska välja den princip som på pappret verkar bäst utan även hitta en princip som har chans att fungera i verkligheten. UP4, här har agenterna all tillgång de behöver och det finns ingen begränsning i hur mycket kunskap de kan ha om själva klimatproblemet. UP5 hör till viss del ihop med UP4 men här är tanken att denna punkt även ska belysa frågan ur ett lite bredare perspektiv. Jag kommer nedan också att presentera fem olika scenarion som agenten kan befinna sig i och dessa kopplar till UP5. Olika förutsättningar kan leda till olika möjligheter i olika delar av världen samt att befintliga ekonomiska förutsättningar här spelar in. Den sista punkten UP6 är för att agenterna inte ska ta lätt på beslutet av princip. De ska inte kunna chansa och tro att
9
diskussionen ska gå att göra om ifall det visar sig att agenten befinner sig i en dålig situation när slöjan lyfts. Ovan kriterier är som sagt tänkta att fungera som en grund till diskussionen i denna uppsats. I nästa avsnitt presenteras de fem olika scenarierna.
Vilka scenarion är möjliga för agenten
För att skapa en tydligare bild för läsaren vad agenterna har att se fram emot när slöjan lyfts, presenteras här nedan fem möjliga scenarier. Dessa är tänkta att underlätta och förenkla uppsatsens diskussion men med det sagt täcker dessa fem scenarier ändå in ett stort antal problem som är relevanta för klimatfrågan.
Rika föregångslandet: I detta scenario befinner sig agenten i ett rikt land som tidigare har stått för relativt stora utsläpp. Detta land har dock på senare år börjat utveckla förnyelsebara
energialternativ och har goda förutsättningar att i framtiden vara en stark ekonomi med väldigt låga utsläpp.
Rika oljelandet: Här befinner sig agenten också i ett rikt land men detta land har och släpper fortsatt ut stora mängder växthusgaser. Detta land har begränsad kapacitet att snabbt ställa om till förnybart och har planer på att i stor utsträckning fortsätta att elda fossila bränslen då deras infrastruktur i stor grad är anpassat efter detta system. Detta land är även rikt på fossila
naturresurser såsom olja, gas och kol.
Utvecklingslandet: I detta fall befinner sig agenten i ett utvecklingsland som i dagsläget är fattigare än Rika föregångslandet och Rika oljelandet men som succesivt håller på att bygga upp sin ekonomi. Landet har tidigare stått för en relativt liten del av utsläppen och släppt ut långt under snittet. Men i takt med att detta land ökar sin välfärd ökar också utsläppen. Landet är beroende av den energi den kan få tag på och jobbar med både fossilfria och fossila
energisystem. Trots mixen av energikällor beräknas detta lands utsläpp ändå att öka då tillväxten är hög.
Fattiga landet: Här befinner sig agenten i ett av världens fattigaste länder som har en ekonomi långt under genomsnittet i dagsläget. Detta land har i väldigt liten grad bidragit till
klimatförändringarna och släpper ut mindre än vad som är möjligt i enlighet med nettonoll.
Landet har en dåligt utbyggd infrastruktur och en livsmedelsförsörjning som i hög grad påverkas av klimatförändringarna. Framöver väntas detta land drabbas hårt av
klimatförändringarna då torka kommer leda till minskade skördar. Svält och flykt från detta land är troliga scenarier och kommer att förvärras desto högre den globala temperaturen blir.
10
Önationen: I det sista scenariot befinner sig agenten i ett relativt välbärgat land om än inte lika rikt som Rika föregångslandet och Rika oljelandet. Problemet med detta land är att det finns en risk att hela landet i framtiden kommer ligga under vatten och bli obeboeligt om inte den globala uppvärmningen stoppas. Detta land har släppt ut växthusgaser i begränsad skala och har dessutom goda möjligheter att ställa om till en ekonomi som inte är beroende av höga utsläpp.
Huvuddel
Huvudargumentet
I diskussionen om val av princip förhåller sig agenterna till kriterierna UP1-6 och de fem möjliga scenarierna som presenterades ovan. Jag kommer när jag diskuterar olika principer att utgå ifrån ett huvudargument. I detta argument ska det gå att infoga valfri princip för att sedan kunna se om just denna princip är den agenterna bör välja. Nedan följer vad jag kallar för Huvudargumentet.
Huvudargumentet (HA):
HA1: Agenterna har goda skäl att välja X som princip utifrån perspektivet av UP1-6 och medvetenheten om att de kan befinna sig i vilket scenario som helst av de fem när slöjan lyfts.
HA2: Ingen annan princip än X är föredragen av agenterna.
HA3: Om HA1 och HA2 så är X rättvis.
HA4: Om X är rättvis så väljer agenterna X som princip.
HA5: Slutsats, agenterna väljer X som princip.
HA1 bygger på Ursprungspositionens kriterier och de fem olika scenarierna som agenterna kan befinna sig i när slöjan lyfts. ”Goda skäl” kommer jag i uppsatsen att tolka som att det inte finns någon uppenbar kritik som kan lyftas mot principen utifrån det sex olika kriterierna i Ursprungspositionen. Samt utifrån risken/chansen för den enskilda agenten att vara i något av de fem olika scenarierna. Denna tolkning leder till att jag här tänker mig att flera principer
11
kan leda till att premiss HA1 blir sann.20 I uppsatsen kommer premissen HA1 användas som en första sållning bland olika principer och om det finns flera principer för en fråga där HA1 är sann måste en mer djupgående argumentation ske och det är det som är poängen med premiss HA2. Här är tanken att principen som väljs också ska vara den princip som är mest rättvis. Rättvisa kan ses på en skala men om rättvisa är målet är det inte rättvist att välja en princip som är mindre rättvis, detta resonemang säkerställs av HA2. Det är också underförstått att när agenterna diskuterar vilken princip de föredrar av flera alternativ (som alla har goda skäl) befinner de sig fortsatt i Ursprungspositionen.
Till sist för den som är motståndare mot Rawls teori och denna i synnerhet finns här en möjlighet att försöka falsifiera HA3. Om det lyckas faller hela huvudargumentet. HA4 och HA5 följer av att agenterna har som mål att finna den princip som är rättvis. När de väl funnit den kommer det också vara den principen de väljer.
Till vilken grad bör den globala uppvärmningen begränsas?
Frågan om hur mycket den globala uppvärmningen bör begränsas kallar Caney (2018, s. 2) för ”the just target question”. Caney (2018 ss. 2–3) beskriver det som att hitta en balans där å ena sidan framtida intressen inte negligeras samtidigt som nutida personer inte får bära en alltför stor börda. Med tanke på att denna uppsats inte fokuserar på generationsperspektivet kommer jag här att fokusera på frågan ur ett globalt perspektiv istället. Det handlar om att hitta en rättviseprincip som alla agenter kan gå med på och här ligger konflikten i att vissa länder såsom Rika oljelandet och Utvecklingslandet kommer att gynnas av fortsatta utsläpp medan exempelvis Önationen och det Fattiga landet missgynnas. Det finns därför anledning för de förra att ha ett högre temperaturmål medan de senare har anledning till ett lägre temperaturmål.
Här bör också nämnas att när det pratas om ett visst temperaturmål hänger detta ihop med koncentrationen av växthusgaser i atmosfären som i sin tur ökar i takt med utsläppen. Ett temperaturmål betyder indirekt ett mål att inte överskrida en viss koncentration då det är den ökande koncentrationen av växthusgaser som ger upphov till den globala uppvärmningen.
Som exempel innebär Parisavtalets mål att hålla den globala uppvärmningen under 2 °Catt koncentrationen av växthusgaser i atmosfären behöver begränsas till 450 ppm22 (Powers
20 Här går det också att poängtera att om agenterna inte hittar någon princip som ger ”goda skäl” kan de inte heller välja princip eftersom den vänstra konjunktionen av HA3 då blir falsk även om HA2 är sann.
22 Koncentrationen av växthusgaser mäts i ppm (parts per million).
12
2020, s. 36). Jag kommer nedan att diskutera tre alternativ till principer, den första är FN:s Den allmänna förklaringen av mänskliga rättigheter, den andra är Expected Utility och den tredje är Maximin.
En rättighetsprincip sprungen ur FN:s ”den allmänna förklaringen av mänskliga rättigheter”
Till att börja med kommer jag att definiera och förklara denna princip innan den sätts in i Huvudargumentet. Nedan en definition:
Den allmänna förklaringen av mänskliga rättigheter: Den globala uppvärmningen bör begränsas så att ingen av artiklarna i Den allmänna förklaringen av mänskliga
rättigheter riskeras att brytas.23
Det finns två artiklar i Den allmänna förklaringen av mänskliga rättigheter som riskeras att brytas om utsläppen fortsätter. Den ena är artikel 15 punkt 1 (UN 1948) och lyder:
” Everyone has the right to a nationality.”
Och artikel 15 punkt 2 (UN 1948):
“No one shall be arbitrarily deprived of his nationality nor denied the right to change his nationality.”
Den andra är artikel 25 punkt 1 (UN 1948) och lyder:
Everyone has the right to a standard of living adequate for the health and well-being of himself and of his family, including food, clothing, housing and medical care and necessary social services, and the right to security in the event of unemployment, sickness, disability, widowhood, old age or other lack of livelihood in circumstances beyond his control.
Bägge dessa artiklar relaterar till klimatförändringarna, exempelvis estimerar IPCC (2022) stora flyktingströmmar på grund av den ökande temperaturen. Här kan Önationen och det Fattiga landet föregå som tydliga exempel som blir problematiska för agenterna att vara i. Att notera är att IPCC (2021) estimerar att temperaturen redan har höjts 1,1 °C.24 Klimatet fungerar dessutom på ett sätt som gör att det finns en fördröjning mellan det att utsläppen skett och temperaturen höjs (Roser & Seidel 2017, ss. 7–8). Med detta i åtanke är det troligt att den globala uppvärmningen framöver kommer ligga på minst 1,5 °Cvilket även styrks av
23 Med tanke på att uppvärmningen redan är 1,1 °C (IPCC 2021) och klimatförändringar redan skett får vi här tänka att det åtminstone inte ska förvärras.
24 Jämfört med referensperioden mellan år 1850–1900 (IPCC 2021).
13
IPCC:s senaste rapport (2021). Detta betyder att utsläppen måste ner till nettonoll snarast för att det ska finnas en chans till att temperaturökningen inte ska gå över 1,5 °Coch orsaka ytterligare problem. Lenton et al (2019) tar dessutom upp problemet med tipping points och hänvisar till vikten av att hålla den globala temperaturökningen till 1,5 °C för att inte den globala uppvärmningen ska börja öka okontrollerat och utom vår kontroll. Risken för tipping points ska därför ses som ytterligare en anledning till att snarast uppnå nettonoll då dessa snabbt kan komma att förvärra situationen gällande mänskliga rättigheter. Med denna bakgrund sätts här Den allmänna förklaringen av mänskliga rättigheter in i
Huvudargumentet:
HA1: Agenterna har goda skäl att välja Den allmänna förklaringen av mänskliga rättigheter som princip utifrån perspektivet av UP1-6 och medvetenheten om att de kan befinna sig i vilket scenario som helst av de fem när slöjan lyfts.
HA2: Ingen annan princip än Den allmänna förklaringen av mänskliga rättigheter är föredragen av agenterna.
HA3: Om HA1 och HA2 så är Den allmänna förklaringen av mänskliga rättigheter rättvis.
HA4: Om Den allmänna förklaringen av mänskliga rättigheter är rättvis så väljer agenterna Den allmänna förklaringen av mänskliga rättigheter som princip.
HA5: Slutsats, agenterna väljer Den allmänna förklaringen av mänskliga rättigheter som princip.
Det som eventuellt kan ifrågasättas här är UP2, detta eftersom det handlar om att maximera möjligheterna och här går det eventuellt att påpeka att Den allmänna förklaringen av
mänskliga rättigheter snarare ser till ett basalbehov ur ett rättighetsmässigt perspektiv men å andra sidan gör UP1 det svårt för agenterna att vara alltför specifika varav detta kan vara det som är möjligt för agenterna i brist på tillräcklig kunskap om sig själva. Gällande de fem olika scenarierna får Den allmänna förklaringen av mänskliga rättigheter ses som positiv. Det betyder att det inte går att släppa ut växthusgaser så att hela länder svämmar över eller att människor inte längre kan försörja sig. Den stora nackdelen med Den allmänna förklaringen av mänskliga rättigheter är att den kommer med fler artiklar än de artiklar som kan knytas till klimatfrågan. Det gör principen klumpig och innebär att agenterna faktiskt måste acceptera
14
alla artiklar. Jag kommer inte gå igenom dessa här men konstaterar att detta kan ses som ett eventuellt problem för agenterna. Men det finns goda möjligheter här att HA1 är sann. Jag går nu vidare till nästa princip för att senare knyta ihop frågan och diskutera HA2.
Expected utility
Eftersom det finns en osäkerhet i klimatprognoserna och det skiljer sig åt mellan sämsta och bästa utfall (Roser & Seidel 2017, s. 77; Plag 2020, s. 20) gällande hur mycket temperaturen kommer öka28 blir valet av ansträngning delvis svårare att fatta. Finns det då någon teori som kan guida agenterna trots att beslutet är omgärdat av flera osäkerhetsfaktorer. En princip som ofta (Hansson 2018, paragraf 6) används när osäkerhet råder är den om Expected Utility.
Denna princip föreslår att det utfall som förväntas ge mest värde ska väljas, detta enligt formeln p(x) * u(x) där ”p” står för sannolikheten och ”u” för nyttan. Nyttan ges i dessa beräkningar ett faktiskt värde. Jag kommer använda nedan definition:
Expected Utility: Den globala uppvärmningen bör begränsas till den mån att det leder till minst förväntade totalkostnader (anpassningskostnader + åtgärdskostnader).
I detta skede kan det vara något oklart hur detta ska fungera på klimatfrågan. Jag har därför konstruerat ett exempel i tabellen nedan.
PPM Temperatur °C Chans/risk Anpassningskostnad Förväntad Anpassningskostnad
450 1,5 50 % -213 -298
2 30 % -300 Åtgärdskostnad
2,5 10 % -413 -200
3 7 % -550 Totalkostnad
3,5 3 % -713 -498
PPM Temperatur °C Chans/risk Anpassningskostnad Förväntad Anpassningskostnad
500 1,5 30 % -213 -337
2 40 % -300 Åtgärdskostnad
2,5 15 % -413 -150
3 10 % -550 Totalkostnad
3,5 5 % -713 -487
PPM Temperatur °C Chans/risk Anpassningskostnad Förväntad Anpassningskostnad
550 1,5 10 % -213 -428
2 20 % -300 Åtgärdskostnad
2,5 40 % -413 -100
3 20 % -550 Totalkostnad
3,5 10 % -713 -528
28 Givet en specifik koncentration av växthusgaser i atmosfären.
15
PPM Temperatur °C Chans/risk Anpassningskostnad Förväntad Anpassningskostnad
600 1,5 2 % -213 -530
2 8 % -300 Åtgärdskostnad
2,5 25 % -413 -50
3 40 % -550 Totalkostnad
3,5 25 % -713 -580
Till att börja med är siffrorna ovan fiktiva och valda för att ge ett belysande exempel. Den vänstra kolumnen anger koncentrationen av växthusgaser i atmosfären. Sambandet är att desto högre denna koncentration blir desto högre temperatur förväntas. Men det är som sagt osäkert exakt hur mycket temperaturen kommer att stiga vid en given koncentration av växthusgaser i atmosfären (Roser & Seidel 2017, s. 77; Plag 2020, s. 20). Denna osäkerhet beskrivs av den andra och tredje kolumnen där jag har angivit temperaturernas29 olika sannolikheter vid en given koncentration. I den fjärde kolumnen anges anpassningskostnader till respektive temperaturökning. Här har jag utgått från Roser och Seidel (2017, s. 79) och antagit att dessa kostnader kommer öka i exponentiell takt med en stigande temperatur. I den femte kolumnen anges de förväntade anpassningskostnaderna men även åtgärdskostnaderna.
Åtgärdskostnaderna kommer bli högre desto lägre mål av koncentration som sätts och minska om ett högre koncentrationsmål sätts. Gällande åtgärdskostnaderna har jag antagit att dessa följer ett linjärt samband. Det som är av intresse här för agenterna är att minimera de totala kostnaderna dvs åtgärdskostnaderna adderat med anpassningskostnaderna. I exemplet ovan skulle därför agenterna ha som mål att begränsa koncentrationen av växthusgaser till 500 ppm, vilket i sin tur leder till den lägsta förväntade totalkostnaden. Insatt i Huvudargumentet blir det följande argumentation:
HA1: Agenterna har goda skäl att välja Expected Utility som princip utifrån
perspektivet av UP1-6 och medvetenheten om att de kan befinna sig i vilket scenario som helst av de fem när slöjan lyfts.
HA2: Ingen annan princip än Expected Utility är föredragen av agenterna.
HA3: Om HA1 och HA2 så är Expected Utility rättvis.
29 Här har jag begränsat exemplet till 3,5 °C men om utsläppen av växthusgaser fortsätter i samma takt som de hittills gjort finns givetvis risken för ännu högre temperaturer. Och jag vill här poängtera återigen att det endast är ett fiktivt exempel för att visa hur Expected Utility kan fungera på klimatfrågan.
16
HA4: Om Expected Utility är rättvis så väljer agenterna Expected Utility som princip.
HA5: Slutsats, agenterna väljer Expected Utility som princip.
I enlighet med UP2 bör agenterna ha ett intresse av att minimera kostnaderna och Expected Utility visar vilket alternativ som är bäst men jag kommer argumentera för att det här finns två punkter som talar emot att agenterna bör välja Expected Utility som princip.
Det första problemet är att denna princip inte tar i beaktande risken som finns för ett än värre utfall. Desto högre koncentrationen tillåts bli desto större blir också risken för ett av de sämre utfallen. Med tanke på risken för tipping points (Lenton et. al. 2019) är det troligt att den globala temperaturen i det sämsta scenariot även riskerar att börja skena utom människans kontroll. Ett scenario som agenterna bör vara intresserade av att undvika. En högre
koncentration av växthusgaser i atmosfären leder onekligen till en större risk för att just tipping points utlöses. Även om risken skulle vara låg måste ändå vidden av detta utfall tas i beaktande av agenterna. Få agenter skulle nog vara villiga att delta i rysk roulette även om de skulle kunna vinna en stor summa pengar om de överlever en runda.
Det andra problemet gäller kostnaderna. Till att börja med är det de stora utsläpparna såsom Rika oljelandet och Rika föregångslandet som kommer behöva stå för en stor del av
åtgärdskostnaderna. Men även Utvecklingslandet kommer att få betala i form av en minskad utveckling av dess ekonomi om ett lågt temperaturmål föreslås. Det som är något oklart i detta skede är vad som händer med Önationen och Fattiga landet. Dessa länder kommer ställas inför anpassningskostnaderna i stor utsträckning.30 I monetära termer är dessa kostnader lika, dvs en krona åtgärdskostnad är lika stor som en krona anpassningskostnad. Frågan är om detta verkligen stämmer? Åtgärdskostnaderna relaterar i stor utsträckning till att ställa om till en fossilfri ekonomi medan anpassningskostnaderna handlar om att skydda folk från död och lidande. Kan liv mätas i monetära termer? Som nämndes tidigare kan pengar ses som ett generellt substitut eller som en möjliggörare när en agent inte vet vad hens preferenser är.
Denna möjliggörare bör dock inte prioriteras på ett sätt som leder till en ökad risk för död och skada på agenten själv. Agenterna bör därför säkerställa någon form av basal trygghet även om det skulle kunna31 leda till en minskad ekonomin i de rika länderna och Utvecklingslandet.
30 Vem som bör betala dessa kommer besvaras i senare del av uppsatsen.
31 Att jag skriver ”skulle kunna” är för att det beror på hur omställningen sker. Om teknologiska framsteg tas kanske det inte behöver påverka ekonomin även om utsläppen minskar.
17
Och eftersom agenterna är omedvetandes om vilket land de befinner sig i bör de alla kunna acceptera denna tankegång.
Med tanke på ovan nämnda problem kan det därför konstateras att HA1 är falsk. Detta eftersom risken för de sämsta utfallen inte tas i beaktande i tillräckligt stor utsträckning samt att liv inte kan mätas i monetära termer utifrån agenternas perspektiv.
Maximin
Den sista principen gällande temperaturmålet är Maximin. Maximin är en princip som förespråkar att det sämsta utfallet ska maximeras. Här kommer jag att koppla det till de fem scenarierna där det sämsta utfallet framförallt kan kopplas till det Fattiga landet eller Önationen.
Maximin: Temperaturmålet bör maximera möjligheterna i det sämsta scenariot.
Med framförallt Fattiga landet i åtanke skulle denna princip förespråka 1,5 °C och således nettonoll snarast för att om möjligt uppnå detta mål. IPCC (2022) påpekar att de fattigaste länderna i världen, framförallt delar av Afrika redan har drabbats av klimatförändringarna och att ytterligare temperaturökningar väntas späda på det med svält, fattigdom och stora
flyktingströmmar som följd. Tipping points kan dessutom snabbt öka på den globala uppvärmningen i en accelererande takt utom människans kontroll. Och denna risk verkar enligt Lenton et al (2019, s. 593) även kunna ske vid låga temperaturökningar och Lenton et al (2019) trycker därför på vikten av 1,5 °C för att kunna undvika detta.
Maximin applicerat på Huvudargumentet nedan:
HA1: Agenterna har goda skäl att välja Maximin som princip utifrån perspektivet av UP1-6 och medvetenheten om att de kan befinna sig i vilket scenario som helst av de fem när slöjan lyfts.
HA2: Ingen annan princip än Maximin är föredragen av agenterna.
HA3: Om HA1 och HA2 så är Maximin rättvis.
HA4: Om Maximin är rättvis så väljer agenterna Maximin som princip.
HA5: Slutsats, agenterna väljer Maximin som princip.
18
Gällande HA1 förefaller denna princip att leda till en sann premiss. Då agenterna har försäkrat sig om bästa möjliga förutsättningar i det sämsta utfallet. Och eftersom de befinner sig under slöjan (UP1) är det svårt att hänvisa till att de skulle komma fram till något annat här. Här går det att argumentera för att principen är för riskbenägen och det kanske är värt att ta lite risk om det finns stora vinster med en annan princip. Jag tror här att det är viktigt (om vi för en stund tänker på verkligheten och bortom de möjliga scenarierna) att det inte handlar om ett fåtal människor som kommer att drabbas av klimatförändringarna utan att det är ett
förhållandevis stort antal. Och gällande det sämsta scenariot kan inte agenten få det bättre än såhär om hen exempelvis skulle befinna sig i Fattiga landet eller Önationen när slöjan lyfts.
Jämfört med principen om Expected Utility har här också vikten av risken för tipping points tagits i beaktande.
Val av princip: Den allmänna förklaringen av mänskliga rättigheter eller Maximin?
Som synes finns det nu två principer Den allmänna förklaringen av mänskliga rättigheter och Maximin som klarat av premiss HA1. Premiss HA2 är nu kvar och ett val mellan dessa
principer är nu upp till agenterna. Till att börja med leder bägge principer till samma förslag, dvs 1,5 °C vilket per automatik leder till att nettonoll i utsläpp måste uppnås snarast.32 Med tanke på att resultatet blir detsamma och att agenterna i enlighet med UP3 är rationella bör Maximin föreslås som princip. Detta eftersom Den allmänna förklaringen av mänskliga rättigheter kommer med ytterligare artiklar som ej är specifika till klimatfrågan men som ändå måste godkännas av agenterna, vilket får ses som onödigt komplicerat. Slutsatsen av detta kapitel blir därför att agenterna väljer Maximin som princip, bestämmer sig för att försöka begränsa uppvärmningen till 1,5 °Coch således försöker uppnå nettonoll snarast för att ha en chans att klara av detta temperaturmål.
Hur bör utsläppen av växthusgaser fördelas?
De utsläpp som här ska fördelas är de utsläpp som är tillgängliga i enlighet med nettonoll, detta följer av svaret på den första frågan. Nedan kommer jag att diskutera Utilitarism och Maximin som vägledande rättviseprinciper i denna fråga.
Utilitarism
Jag kommer här att definiera utilitarism enligt följande:
Utilitarism: Utsläppen bör fördelas på ett sätt som maximera den totala lyckan.
32 Detta för att kunna klara av målet på 1,5 °C.
19 Infogat i Huvudargumentet nedan:
HA1: Agenterna har goda skäl att välja Utilitarism som princip utifrån perspektivet av UP1-6 och medvetenheten om att de kan befinna sig i vilket scenario som helst av de fem när slöjan lyfts.
HA2: Ingen annan princip än Utilitarism är föredragen av agenterna.
HA3: Om HA1 och HA2 så är Utilitarism rättvis.
HA4: Om Utilitarism är rättvis så väljer agenterna Utilitarism som princip.
HA5: Slutsats, agenterna väljer Utilitarism som princip.
Till att börja med har jag här utgått från Benthams klassiska utilitarism. Timmons (2013, s.
117) definierar denna:
”An action A is right if and only if (and because) A would produce at least as high an overall balance of pleasure versus pain as would any other alternative action open to the agent.”
Vid en första anblick verkar detta som en princip agenterna skulle kunna acceptera och premiss HA1 således vara sann. Ett problem för principen är hur lycka och smärta ska förstås och hur dessa ska räknas ut. Timmons (2013, s. 118) menar på att det framförallt är två delar som går att räkna på och det är Intensitet och Duration dvs hur stark lyckan är och hur länge lyckan pågår. Vad som är värt att poängtera är att utsläppen i sig inte ger upphov till lycka utan de har ett extrinsikalt värde. När något är extrinsikalt har det ett indirekt värde då de kan leda fram till lycka om de används på rätt sätt medan ett intrinsikalt värde ger lycka direkt (Timmons 2013, ss. 116–117). Agenterna bör då försöka lista ut vad de ska använda utsläppen till. Ett första problem för denna princip som följer av UP1 är att agenterna inte vet vad som ger dem lycka. Det blir därför svårt att göra lyckobedömningen som är intrinsikal på
extrinsikala grunder.
Detta kan dock vara en något snabb tolkning, ett sätt att se på det är att det trots allt finns en mängd saker som agenterna bör ha lycka av såsom mat, kläder och värme som alla är basala.
Ett förslag skulle därför vara att tolka ”lycka” lite mera specifikt och tänka att utsläppen bör fördelas där de kan ge mest tillbaka. Likt avkastningen på en investering. Exempelvis säg att 1
20
ton koldioxidekvivalenter33 räcker till att producera 1 ton majs i Fattiga landet medan det räcker till 2 ton majs i Rika föregångslandet. Det bör i det läget vara bättre att fördela utsläppen så att Rika föregångslandet istället för Fattiga landet producerar majs för att
maximera avkastningen. Ett annat exempel kan vara att miljöteknik bör tillverkas och placeras där det gör störst nytta. Exempelvis kan vi tänka på solceller som har ett koldioxidavtryck när de produceras. För att minimera utsläppen per kilowattimme bör de därför placeras där mest energi34 kan genereras för att maximera nyttan av solcellerna.
Ett problem med ovan som relaterar till UP1 är dock att det kan finnas länder som varken är bra på att odla majs eller producera solenergi. Frågan är vad agenterna som befinner sig i dessa länder när slöjan lyfts ska leva av. Det finns inget som säger att Rika föregångslandet behöver dela med sig av sin produktion av majs gratis. Men hur ska länderna som inte kan producera produkter miljöeffektivt kunna få in pengar till sin ekonomi? Det verkar därför som om utilitarismen blir svår att acceptera för agenterna då de inte vet om de alls kommer att få släppa ut några växthusgaser och riskerar således att hamna i en väldigt svår situation. Här kan också flikas in att det inte går att neka en människa att släppa ut eftersom vår metabola process leder till just utsläpp av koldioxid. Slutsatsen är därför att agenterna måste förkasta denna princip och att HA1 således är falsk.
Lika fördelning av utsläpp med stöd av maximin
Här kommer jag att definiera Maximin lite annorlunda än tidigare detta för att definitionen ska bli enklare att förstå i förhållande till frågan om hur utsläppen bör fördelas, se nedan.
Maximin2: Utsläppen bör fördelas så att rätten till utsläpp i det sämsta scenariot blir maximalt.
33 Det finns flera olika typer av gaser som bidrar till den globala uppvärmningen och dessa har olika påverkansgrad i förhållande till sin koncentration. Med ett ton koldioxidekvivalenter menas här utsläpp
motsvarande 1 ton koldioxid även om det i själva verkat kan röra sig om utsläpp av andra gaser, som exempelvis metan.
34 Se Solargis (2020) för en världskarta över var solinstrålningen är som mest effektiv. En intressant iakttagelse här är att Afrika exempelvis har goda möjligheter att dra nytta av detta medans norra Europa har en betydligt sämre solinstrålning. En omställning till en fossilfri värld skulle därför kunna leda till att även den ekonomiska världskartan ritas om.
21
En enkel illustration kan visa hur detta är tänkt att fungera, se nedan:
Anta här att punkterna motsvarar agenterna och enligt Maximin2 som princip bör därför den röda linjen komma så högt upp som möjligt på utsläppsskalan. Linjen i sin tur ligger i paritet med det lägsta utfallet och kan aldrig bli högre än det. Nedan presenteras Huvudargumentet med Maximin2 infogat.
HA1: Agenterna har goda skäl att välja Maximin2 som princip utifrån perspektivet av UP1-6 och medvetenheten om att de kan befinna sig i vilket scenario som helst av de fem när slöjan lyfts.
HA2: Ingen annan princip än Maximin2 är föredragen av agenterna.
HA3: Om HA1 och HA2 så är Maximin2 rättvis.
HA4: Om Maximin2 är rättvis så väljer agenterna Maximin2 som princip.
HA5: Slutsats, agenterna väljer Maximin2 som princip.
Eftersom stora delar av världens energisystem i dagsläget bygger på eldning av fossila bränslen (Gardiner & Weisbach 2016, s. 182) bör agenterna vara angelägna om att maximera denna möjlighet för att kunna täcka sina basala behov såsom värme, mat, kläder osv. En konsekvens av Maximin2 i detta fall är att utsläppen måste fördelas lika för att maximera det sämsta utfallet. Om vi tänker tillbaka på den röda linjen kommer därför alla agenter att ligga mitt på denna linje. Detta betyder att kritik riktad mot att fördela utsläppen lika kan vara befogad att ta upp även här.
22
Ett av de största problemen för principer som bygger på att utsläppen bör fördelas lika35 är att dessa inte verkar ta hänsyn till agenternas olika förutsättningar och behov (Roser & Seidel 2017, s. 156). Med tanke på agenternas situation och att de är omedvetandes om i vilket land de befinner sig i finns det en poäng i att försöka se till vilka som behöver utsläppen mest. Men en viktig del här att ha i åtanke är att för att klara nettonoll måste utsläppen vara relativt sett låga. 1 ton koldioxidekvivalenter per person och år föreslås av bland annat WBGU (2009) som hållbart i enlighet med nettonoll. Det är givetvis en vansklig beräkning men ger ändå en indikation på vart nivån kommer ligga framöver om inte oväntade teknologiska framsteg tas.
Denna utsläppsnivå kan jämföras med länder som Eswatini, Pakistan, Sri Lanka och Honduras (World Bank Data 2018). Det betyder att en del agenter kommer behöva ligga under 1 ton koldioxidekvivalenter per år om än annan princip än Maximin236 väljs. Med tanke på att alla de länder som togs upp som exempel är relativt sett fattiga och att det finns ett starkt samband mellan god ekonomi och utsläpp (Gardiner & Weisbach 2016, s. 181) är det troligt att dessa agenter riskerar att hamna i fattigdom. Det går att argumentera för att exempelvis Rika oljelandet inte har något alternativ till sin eldning av fossila bränslen men samtidigt har Rika oljelandet antagligen ett ekonomiskt försprång jämfört med fattigare länder. Och att argumentera för att utsläppen ska fördelas olika bara för att det varit fallet tidigare verkar inte rättvist.37
Som nämndes i kapitlet ovan gällande utilitarismen kan det finns en poäng i att försöka
fördela utsläppen så att det blir en effektiv produktion, dvs om samma produkt kan produceras med ett lägre koldioxidavtryck i ett land jämfört med ett annat bör det vara rimligt att förlägga produktionen där minst utsläpp sker. Men som togs upp tidigare blir en fråga här vad länder som inte kan producera något med tillräckligt låga utsläpp ska göra. En kompromiss kan här vara att tänka i termer av konsumtionsbaserade utsläpp. Här tänks att utsläppen ska beräknas utefter hur mycket som konsumeras i ett land jämfört med territoriella utsläpp där
beräkningen istället bygger på att räkna ut hur mycket växthusgaser som släpps ut från ett visst land38. Om utsläppen inte är strikta till ett lands gränser bör det kunna leda till att ett land själv kan välja om det vill producera eller importera från ett annat land. Förslagsvis väljer då
35 Vanligen kallat Emmisions Egalitarianism, förkortat EE.
36 Med undantag för andra principer som förespråkar lika utsläpp.
37 Denna teori omnämns i litteraturen som Grand Fathering. Den går ut på att utsläppen ska minskas men att de ska minskas i förhållande till tidigare utsläpp. Exempel: Om ett land tidigare stått för 10 % av de totala utsläppen ska detta land även fortsättningsvis stå för 10 % av totalen även om utsläppen i absoluta tal sjunker (Roser &
Seidel 2017, s. 110).
38 Att nämna här är att de territoriella utsläppen är de som normalt används och som de klimatpolitiska målen baseras på (Naturvårdsverket u.å.).
23
landet det som blir billigast och/eller mest effektivt ur ett utsläppsperspektiv. Det bör leda till en naturlig konkurrens där resursutnyttjandet av de tillgängliga utsläppen maximeras. Den stora skillnaden här mot utilitarismen är dock att länderna inte är tvingade till att importera det mest effektiva alternativet. De kan välja själva vad de vill göra med sina utsläppsrätter och får således en viss frihet samt att de inte riskerar att bli helt utan rätt till utsläpp. Om ett land exempelvis inte har råd att importera energi kan de i detta fall försöka producera sin egen energi även om det inte är det mest resurseffektiva ur ett globalt perspektiv.
Maximin2 är därför den princip som agenterna bör välja, detta eftersom både premiss HA1 och HA2 är sann. HA2 är sann på grund av att utilitarismen inte ansågs vara en tillräckligt
plausibel princip i enlighet med HA1. Svaret på frågan om hur utsläppen av växthusgaser bör fördelas är alltså: lika med stöd av Maximin2 som princip.
Hur bör kostnader relaterade till klimatförändringarna fördelas?
I detta avsnitt fokuseras på frågan hur de kostnader41 som uppkommer på grund av den globala uppvärmningen bör fördelas mellan agenterna. Inom klimaträttvisan diskuteras ofta tre positioner, dessa är: Ability to Pay (AP), Beneficary Pays (BP) och Polluter Pays (PP). Jag kommer nedan att presentera dessa i tur och ordning samt ge en definition av var och en. För att sedan föra in dessa i Huvudargumentet. Till en början kommer jag att diskutera HA1 under respektive avsnitt för att sedan avsluta med en mera ingående jämförelse mellan AP och PP.
Ability to Pay (AP)
AP utgår ifrån att den som kan ska betala för kostnader relaterade till klimatförändringarna, definierad nedan.
AP: Den som kan är ansvarig för att betala för kostnaderna kopplade till klimatförändringarna.
Ovan definition bör vara tydlig men för att förtydliga den sista delen ”kostnader kopplade till klimatförändringarna”, syftas det här på anpassningskostnaderna som definierades på sida 4 i uppsatsen. Nedan är AP presenterat i Huvudargumentet.
41 Här syftas på Anpassningskostnaderna.
24
HA1: Agenterna har goda skäl att välja AP som princip utifrån perspektivet av UP1-6 och medvetenheten om att de kan befinna sig i vilket scenario som helst av de fem när slöjan lyfts.
HA2: Ingen annan princip än AP är föredragen av agenterna.
HA3: Om HA1 och HA2 så är AP rättvis.
HA4: Om AP är rättvis så väljer agenterna AP som princip.
HA5: Slutsats, agenterna väljer AP som princip.
Roser och Seidel (2017, ss. 142–143) menar att denna princip kan motiveras ur perspektivet att principen undviker att vissa personer hamnar under ett minimum. Här jämför de med tre olika personer Alf, Beth och Sid. Alf har 60 dollar, Beth 40 dollar och Sid 20 dollar i inkomst per dag. Det som ska betalas är sedan 60 dollar per dag totalt och en jämn fördelning vore att låta varje person betala 20 dollar var men detta kommer att leda till att Sid har 0 dollar kvar att leva på. Detta resonemang bör tala till agenterna som befinner sig under slöjan och det verkar inte troligt att agenterna vill riskera att vara den som behöver leva på 0 dollar. HA1 bör därför såhär långt kunna accepteras av agenterna. Jag kommer lite senare att diskutera denna princip mer i detalj i jämförelse med PP då dessa har ett tydligt samband med varandra.
Beneficary Pays (BP)
Den sista principen är Beneficiary Pays, denna utgår ifrån att den som åtnjuter en fördel ska betala för kostnaderna. Denna princip påminner om PP men här behöver inte agenten direkt stå för utsläppen som i PP. Vi kan tänka oss att ett land som blivit rikt tack vare utsläpp och användning av fossila bränslen har kunnat bygga upp ett samhälle som agenterna drar nytta av även om agenterna själva inte stått för utsläppen, exempelvis sjukvård och utbildning. Här kan också tänkas på länder som exporterar olja, kol och gas då de får in pengar till sin ekonomi och drar nytta av världens behov av fossila bränslen. Roser och Seidel (2017, s. 133) menar på att det är orättvist att någon som drar nytta av utsläppen (även om det sker indirekt) inte skulle behöva betala för dess konsekvenser. Som tidigare nämnts är det troligt att
klimatförändringarna kommer drabba de fattiga länderna hårdare samtidigt som de rika länderna drar mest nytta av utsläppen. De ekonomiska klyftorna ökar därför åt bägge håll.
Nedan definieras BP.
25
BP: Den som dragit nytta av utsläppen, vare sig detta är direkt eller indirekt är ansvarig att betala för kostnaderna kopplade till klimatförändringarna.
Nedan presenteras BP i Huvudargumentet.
HA1: Agenterna har goda skäl att välja BP som princip utifrån perspektivet av UP1-6 och medvetenheten om att de kan befinna sig i vilket scenario som helst av de fem när slöjan lyfts.
HA2: Ingen annan princip än BP är föredragen av agenterna.
HA3: Om HA1 och HA2 så är BP rättvis.
HA4: Om BP är rättvis så väljer agenterna BP som princip.
HA5: Slutsats, agenterna väljer BP som princip.
Här ser jag framförallt två problem med denna princip. Det första är att det i vissa fall kan vara svårt att utröna vem som faktiskt har haft nytta av utsläppen. Vi kan exempelvis använda Önationen som exempel och anta att en stor del av Önationens inkomster kommer ifrån turism (exempelvis turister från Rika oljelandet). Då blir frågan om det är turisterna eller de som jobbar med turismen som har haft störst nytta av utsläppen som turismen bidrar till.42
Det andra problemet är något av ett kontradiktoriskt problem med denna teori som kan ställas upp enligt följande:
BP-Argumentet
BPA1: Om utsläpp så nytta.
BPA2: Om utsläpp så onytta.
BPA3: Utsläpp
BPA4: Slutsats, kontradiktion.
BPA1 och BPA2 ser ut att leda till en kontradiktion. Nu är dock huvudproblemet här att det inte är samma personer som har nytta av utsläppen som de som får onytta av detsamma. Men
42 Såsom långa flygresor om vi tänker oss att Önationen ligger på en avlägsen plats.
