Äldre järnålder i Oxie

(1)

UV SYD RAPPORT 2007:28

ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING 2007

Äldre järnålder i Oxie

Skåne, Oxie socken, fastighet Oxie 54:6, RAÄ 94, Malmö kommun Dnr 422-4387-2006

Thomas Andersson

(2)

Riksantikvarieämbetet

Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd

Odlarevägen 5, 226 60 Lund Tel 010-480 82 30 Fax 010-480 82 67 www.raa.se/uv

Kart- och ritmaterial Henrik Pihl Layout Anita Esping Bodén Tryck/Utskrift UV syd, Lund, 2007

Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L 1999/3

(3)

Innehåll

Sammanfattning 5 Inledning 5

Topograﬁ, fornlämningsmiljö och tidigare undersökningar 6 Målsättning 9

Metod 10

Undersökningsresultatet 10 Åtgärdsförslag 11

Tabell ¹⁴C-analyser 12 Fyndtabell 12 Referenser 13

Administrativa uppgifter 14

(4)

Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan, Skåne län, med platsen för undersökningen markerad. Skala 1:250 000.

Oxie

Bara

Dalby Lomma

Eslöv

Skanör

Skurup Genarp

Löddeköpinge

Svedala

Veberöd Bjärred

Vellinge

S Sandby Furulund

Kävlinge Hofterup

Falsterbo

Höllviken

TRELLEBORG Ljunghusen

Staffanstorp

Bunkeflostrand

S

Sege å

Krankesjön Lödde

å

Börringesjön

Kävlingeån

Yddingesjön Lommabukten

Fjällfotasjön Lundåkrabukten

LUND

MALMÖ

l

0 5 km

(5)

Äldre järnålder i Oxie

Thomas Andersson

Sammanfattning

På grund av Malmö kommuns bebyggelseplaner genomfördes en arkeologisk förundersökning inom fastigheten Oxie 54:6, Malmö kommun år 2007.

Den nu aktuella förundersökningen har föregåtts av arkeologiska undersökningar år 2006 inom ett 18 ha stort exploateringsområde omedelbart åt söder. Inom detta stora område påträffades en boplats- lämning från äldre järnålder i områdets nordöstra del. Boplatsläm- ningens struktur antydde att den utgjorde ett utkantsområde till en betydligt större boplats, belägen norrut på ett topograﬁskt gynnsamt boplatsläge. Boplatslämningen har via FMIS registrerats som RAÄ 94 i Oxie sn.

I samband med kommunens utökade markbehov i området kom en ca 8 000 m² stor yta att bli aktuell för exploatering, belägen omedelbart norr om det ursprungliga exploateringsområdet. Eftersom den tillkommande ytan ligger inom vad som angetts som boplatsens huvudsakliga utbredningsområde, föranledde detta den nu genomförda förundersökningen.

Undersökningen resulterade i att ett 20-tal boplatslämningar, i form av gropar, härdar och kulturlager, påträffades inom de uppschaktade ytorna. Fynd av keramikfragment och¹⁴C-dateringar antydde att läm- ningarna i huvudsak kan dateras till övergången mellan yngre brons- ålder och äldre järnålder. Undersökningsresultatet föranleder inga ytterligare antikvariska åtgärder inom exploateringsområdet.

Inledning

Med anledning av Malmö kommuns exploateringsplaner inom del av Oxie 54:6, Malmö kommun, har Riksantikvarieämbetet, Avdel- ningen för arkeologiska undersökningar UV Syd, genomfört en arkeologisk förundersökning våren 2007 (Fig. 1–2).

Det nu aktuella exploateringsområdet, som är ca 7 600 m² stort, är beläget i anslutning till ett tidigare undersökt område, vilket omfattade ca 180 000 m². Detta stora exploateringsområde var föremål för

(6)

en arkeologisk utredning våren 2006, med anledning av Malmö kommuns bebyggelseplaner (Andersson 2006). Resultatet av utredningen föranledde en förundersökning inom en ca 20 000m² stor yta i det nordöstra hörnet av exploateringsområdet (Andersson 2007).

Vid förundersökningen schaktades en ca 1 000 m² stor centralt belägen yta samt kompletterande sökschakt mot söder och väster. Un- dersökningen resulterade i att en boplatslämning från äldre järnålder framkom med gropar, härdar och ett litet långhus. Boplatsområdet tolkades som ett utkantsområde till en betydligt större boplats, be- lägen på ett ur topograﬁsk synpunkt mycket gynnsamt boplatsläge norrut. Boplatslämningen har via FMIS registrerats som RAÄ 94 i Oxie sn.

På grund av kommunens utökade markbehov tillkom under sen- hösten 2006 en ca 8 000 m² stor yta, belägen omedelbart norr om det ursprungliga exploateringsområdet. Den låg inom det topogra- ﬁskt gynnsamma boplatsläget, vilket motiverade den nu genomförda förundersökningen.

Den följande texten härrör, med vissa tillägg, från undersöknings- planen och från rapporten avseende den tidigare genomförda förun- dersökningen (RAÄ dnr:422-4387-2006 resp. RAÄ dnr 422-2373- 2006).

Topograﬁ, fornlämningsmiljö och tidigare undersökningar

Det aktuella exploateringsområdet är, i enl. med Lantmäterikartorna, belägen inom ”norre vång” i Toarps by, invid gränsen mot Oxie, cirka 100 meter norr om Toarp och ungefär 500 meter öster om Oxie. Ett par hundra meter ytterligare åt öster har Sege å sitt lopp.

Det ursprungliga exploateringsområdet, som omfattar ca 18 ha, utgör ett låglänt och tämligen flackt terrängavsnitt med höjdlägen åt norr och söder. Områdets nordgräns berör den södra slänten till en markant höjdrygg och mot söder stiger terrängen mot backen invid Toarps by. I öster planar marken ut mot Sege å. Centralt inom området finns ett flackt höjdläge som i väster gränsar mot befintlig villabebyggelse. Det nu tillkommande exploateringsområdet, som är 7 600 m² stort, är beläget invid det ursprungliga områdets nordgräns, på ett flackt boplatsläge invid den södra slänten till den markerade höjdryggen i norr.

Det omgivande landskapet är kraftigt kuperat och den ﬂacka kust- zonen övergår här i det så kallade ”inre backlandskapet”. Trakten är rik på fornlämningar och det mest markanta inslaget utgörs av ett stort antal gravhögar, varav de stora och högt belägna ”Kungshö- garna” utgör ett manifest inslag.

Det har företagits ett stort antal arkeologiska undersökningar i Malmöregionen i samband med stadsbebyggelsens expansion. Stora markytor främst söder och öster om staden har tagits i anspråk för nya stadsdelar och industriområden. Detta har efterhand givit en bild av ett intensivt utnyttjat landskap under stora delar av förhistorien.

De omfattande undersökningar som Öresundsförbindelsen med yttre ringvägen medförde, kompletterade de tidigare erhållna resultaten.

Undersökningarna gav ett tvärsnitt genom bygden och erbjöd unika möjligheter till studier av de förhistoriska bosättningarnas anpassning över tiden till ett varierat landskap (Björhem 2001 och 2003).

(7)

Registrerad fornlämning, punkt Registrerad fornlämning, yta Undersökningsområde Fig. 2. Förundersökningsområdet inlagt på utdrag ur fastighetskartan. Skala 1:10 000.

(8)

Fram tonar bilden av en bebyggelse som under yngre bronsålder/äldre järnålder varit utspridd i landskapet. Något århundrade före Kristi födelse upphörde bosättningarna i zonen närmast kusten och omlo- kaliserades till det kustnära inlandet och vid Sege å i norra delen av undersökningsområdet. Även vid Fredriksberg i det yttre backlandskapet framträder rikligt med boplatslämningar. Boplatserna som i ﬂera fall uppvisar spår efter hägnader ligger oftast inte på samma plats som i föregående tidsavsnitt och någon form av lokal omstruk- turering kan anas. Under 300-talet AD sker en koncentration av bebyggelsen till ett fåtal platser där ett par kommunikationsleder up- penbarligen spelar en lokaliserande roll. Under yngre järnålder dyker grophusen upp och antalet lokaler ökar inom det inre kustnära inlandet och i yttre backlandskapet. Bebyggelsen tycks ha varit lokaliserad till samma platser fram till vikingatidens slut då de medeltida byarna uppstår som regionala centra i landskapet.

Vid Lockarp genomfördes undersökningar 1997 i projektet Öre- sundsförbindelsens regi, Lockarp 7D och E (Nord & Sarnäs, 2005).

Undersökningarna resulterade i omfattande bebyggelselämningar från äldre järnålder, främst från slutet av förromersk järnålder� äldre romersk järnålder. Bebyggelselämningarna låg i de yttre delarna av den kraftigt förtätade samtida bebyggelsen inom Bageritomten och utgör troligen en perifer del av denna.

Även inom Öresundsförbindelsens etapp Lockarp 7B framkom be- byggelselämningar från äldre järnålder (Eliasson & Kishonti, 2003).

Förutom brunnar, lertäkter och gropar från tidsperioden yngre brons- ålder/förromersk järnålder, som vittnar om permanent bebyggelse redan då, påträffades gårdslämningar med tillhörande hägnader från romersk järnålder.

Vid Fredriksberg, inom etappen Fredriksberg 13 A, B och D, fanns rikligt med bebyggelselämningar från förromersk järnålder främst i form av gropar (Björhem m. ﬂ. 2005). Boplatslämningarna var kon- centrerade kring ett kulturlager i anslutning till ett våtmarksområde.

De yngsta dateringarna är från övergången mellan förromersk och romersk järnålder. Från samma period har även rester efter metall- hantering påträffats.

I Oxieområdet fanns en omfattande bebyggelse redan under yngre järnålder vid Fredriksberg. Bebyggelseenheten är belägen i skärnings- punkten mellan vägen som går mellan Trelleborg och Uppåkra och en av vägarna som i öst-västlig riktning går in i Oxie by (Björhem 2001 och Jönsson & Brorsson 2003). Bebyggelsen, som har sina rötter i yngre bronsålder, har förtätats under yngre romersk järnålder för att sedan minska under vikingatid, då Oxie etableras som ett lokalt och regionalt centrum.

Ortnamnet Oxie kan härledas från 1100-talet , då det skrevs ”oshæ- gu” och är sammansatt av ”os”, troligen i betydelsen källsprång, och efterledet ”hægu” i betydelsen hög, dvs. mindre förhöjning eller grav- hög (Pamp 1983). Orten nämns som ”kungelev” i Kongelevslistan i

”Kong Valdermars Jordebog” från 1200-talet (Jönsson & Brorsson 2003:147). Oxie har även varit tingsplats och häradscentrum.

Etablerandet av kungelev var sannolikt ett sätt för kungamakten att snabbt stärka sina positioner i Skåne vid slutet av 900-talet och i början av 1000-talet. I Oxie anläggs en kungsgård vid 1000-talets första hälft.

Samtidigt etableras en omfattande grophusbebyggelse, i första hand norr

(9)

om kyrkan. Grophusen har anlagts efter en bestämd plan och har haft många olika funktioner, såsom vävstugor och smedjor (ibid:202f).

Vid slutet av 1000-talet förefaller Oxie som kungelev delvis ha för- lorat i betydelse. En av orsakerna kan vara att en ny kunglig förvalt- ningsstruktur med riksborgar och kungliga residensstäder infördes.

En del av de kungliga och kyrkliga administrativa funktionerna kon- centrerades till ett fåtal platser, exempelvis Lund, Helsingborg och Tumatorp (a.a.).

Som framgått ovan har bebyggelsen under den yngre bronsåldern och den äldre järnåldern ursprungligen varit utspridd i landskapet, för att under århundradena före Kristi födelse ha omlokaliserats till det kustnära inlandet och det yttre backlandskapet. Vid Fredriksberg och vid Sege å framträder rikligt med boplatslämningar. Den nu aktuella boplatsresten vid Oxie utgör sannolikt en sådan omlokaliserad bebyggelse från äldre järnålder.

I den kustnära bygden i Malmöområdet ﬁnns lämningar som tyder på att vissa boplatser från förromersk och romersk järnålder varit säte för en lokal elit. Som exempel nämns en boplats från Hyllie med över 50 meter långa hus. I anslutning till en intilliggande något äldre bebyggelselämning påträffades offergåvor bl. a. i form av vapen från förromersk eller äldre romersk järnålder (Vetenskapligt program, 2001). Den nu aktuella boplatsens belägenhet, invid de båda makt- centra från yngre järnålder/tidig medeltid i Toarp och Oxie, gör den tanken ytterst rimlig.

I detta sammanhang poängterar man att det är väsentligt att under- sökningar i sydvästra Skåne som rör lämningar från omkring Kristi födelse och t.o.m. vikingatid relateras till Uppåkraprojektet. Inom ra- marna för detta pågår en registrering av lämningar från denna tid i Malmöområdet (ibid).

Vad gäller inriktningen på undersökningar med lämningar från äldre järnålder understryks det i det vetenskapliga programmet för UV Syd, vikten av studier med fokus på regional variation i bl. a. för- sörjningsstrategier, sociala och ekonomiska strukturer, interregionala kontakter, etc. (Vetenskapligt program 1999). Det betonas att denna inriktning är väsentlig inom ramen för kommande linjeprojekt, men att även enstaka mindre undersökningar kan lämna bidrag till detta i skuggan av de stora projekten.

Inför förundersökningen var förhoppningen den att resultatet av denna, sammantaget med resultatet av den förra förundersökningen, skulle kunna fogas in i ett större bebyggelsearkeologiskt sammanhang, inte minst i anslutning till undersökningarna i Öresundsförbin- delsens regi.

Målsättning

Målsättningen med förundersökningen var att, i anslutning till inten- tionerna i Länsstyrelsens kravspeciﬁkation, klargöra fornlämningens bevarandestatus, utbredning, innehåll och datering. Vidare var syftet att analysera och värdera fornlämningens innehåll och vetenskapliga potential för att kunna motivera en eventuellt kommande slutunder- sökning. Resultatet skall också ligga till grund för Länsstyrelsens vidare hantering av ärendet.

(10)

Metod

Eftersom förundersökningen inte hade föregåtts av en arkeologisk utredning inleddes den som en sökschaktsgrävning, för att påvisa an- läggningstäta ytor inför en kommande schaktutvidgning. I anslutning till att två större ytor schaktades fram genomfördes en metalldetekte- ring etappvis. En av de framtagna ytorna omfattade ca 150 m² av ett kulturlager, vilket undersöktes genom rutgrävning av 1x1 meter stora rutor. Även kulturlagret och framkomna anläggningar detekterades.

Schakt, anläggningar och rutor mättes in med totalstation och registrering och bearbetning görs i dokumentationsprogrammet Intrasis

Undersökningsresultatet

Totalt schaktades ca 1100 m²fördelade på fyra sökschakt och två uppschaktade ytor omfattande ca 650 m²(Fig. 3). Inom schakten och ytorna påträffades ett tjugotal boplatslämningar bestående av en brunn eller vattenhål, nio gropar, fem härdar och ett kulturlager.

Kulturlagrets storlek uppskattades till ca 375 m² och lagret var som djupast ca.0,40 meter. I det grävdes fyra 1x1 meter stora rutor. Lag- ret var homogent och fyndmaterialet utgjordes av bearbetad ﬂinta och fåtaligt med kraftigt fragmenterad keramik. I samband med söks- chakts- och rutgrävningen påträffades härdar under kulturlagret.

Totalt i anläggningar och kulturlager påträffades 953 gram keramik resp. 229 gram bearbetad ﬂinta. Karaktären på keramiken antyder att en datering kring äldre järnålder av boplatslämningarna före- faller rimlig.

Resultatet från tre av de ¹⁴C-analyser som har genomförts på trä- kol från härdar inom området gav dateringar från övergången yngre bronsålder och äldre järnålder. En fjärde datering hamnade i äldre bronsålder.

Undersökningsresultatet är överraskande. Den tidigare genomför- da förundersökningen inom det ursprungliga exploateringsområdet antydde, som nämnts ovan, att de där påträffade boplatslämningarna utgjorde ett utkantsområde till en större boplats med sitt centralom- råde norrut, inom ett ur förhistoriskt perspektiv ytterst gynnsamt boplatsläge (Andersson 2007). Den nu aktuella undersökningen är visserligen belägen inom denna yta, men undersökningsresultatet, med det ringa antalet spridda anläggningar, antyder att det snarare handlar om en högst ordinär boplatslämning med tyngdpunkten i dateringarna kring yngre bronsålder/äldre järnålder.

Trots det ställvis kraftiga matjordtäcket, har boplatsen troligtvis ändå tidvis utsatts för jordbruksarbete, vilket säkerligen utplånat en hel del grundare boplatslämningar. Det på sina ställen upp till 0,70 meter tjocka matjordslagret kan ha sin förklaring i att den sandiga och ﬂyktiga matjorden eroderat ner från den intilliggande höga backen, inte minst i sen tid med moderna, stora och tunga jordbruksredskap.

En jämförelse mellan ¹⁴C-dateringarna från de båda förundersök- ningarna visar att dateringarna från den nu genomförda undersök- ningen förefaller något äldre, med en tyngdpunkt mot övergången mellan yngre bronsålder och äldre järnålder, än dateringarna från den förra förundersökningen, vilka lutade mer mot äldre järnålder.

Skillnaden i dateringshänseende saknar sannolikt betydelse, eftersom jämförelsen handlar om endast fem prover.

(11)

Oxie 94:1

Brunn GropHärd Lager

Fig. 3. Undersökningsområdet med schakt och anläggningar. Skala 1: 2000.

Från den förra undersökningen föreligger ett träkolsprov från sen- neolitikum och från den nu aktuella undersökningen ﬁnns ett från äldre bronsålder vilka, sammantaget med övriga dateringar, visar att det förekommit aktiviteter inom boplatsytan från senneoltikum till och med äldre järnålder.

Vi får avslutningsvis konstatera att resultaten av de båda förunder- sökningarna inte kan ge någon belysning åt de inledande frågeställ- ningarna avseende närvaron av en elit eller interregionala kontakter, etc., utan lämningarna ger snarare ett intryck av att utgöra ett gängse boplatsmaterial med den huvudsakliga dateringen kring yngre brons- ålder/äldre järnålder.

Åtgärdsförslag

Eftersom undersökningsområdet, sammantaget med tidigare under- sökta ytor, med säkerhet innehåller lämningarna efter en tämligen ordinär, mindre boplats från yngre bronsålder/äldre järnålder, skulle en slutundersökning troligen inte bidra med mer kunskap i de frå- geställningar som presenterades inledningsvis. Således föreslås inga ytterligare antikvariska åtgärder inom exploateringsområdet.

(12)

Tabell

¹⁴

C-analyser

Lab. nr Anl. Anl. typ Material 14C-ålder BP Kal. 1 sigma Kal. 2 sigma

Ua-28300 314 Härd träkol 2 460±30 750-680 BC (25,2%)

670-630 BC (10,0%) 600-500 BC (28,6%) 440-420 BC (4,4%)

760-680 BC (26,5%) 670-410 BC (68,9%)

Ua-28301 337 Härd träkol 2520±35 780-740 BC (16,0%)

690-660 BC (12,3%) 650-550 BC (39,9%)

800-520 BC (95,4%)

Ua-28302 444 Härd träkol 3400±35 1750-1660 BC (62,3%)

1650-1640 BC (5,9%)

1870-1840 BC (2,7%) 1780-1610 BC (92,7%) Ua-28303 10008 Härd träkol 2385±40 510-390BC (68,2%) 740-690 BC (7,3%)

660-650 BC (1,2%) 550-390 BC (87,0%)

Fyndtabell

LUHM nr 31602

Fynd nr Anl. nr Typ Antal Vikt Övrigt

1 L333, R388 Keramik 8 37

2 L333, R388 Flinta 4 1

3 L333, R388 Lerklining 4 10

4 L333, R392 Flinta 4 119

5 L333, R384 Keramik 5 22 Tendens till rabbning, Äjäå?

7 L333, R384 Flinta 5 90

8 L333, R388 Keramik 5 23 Mynning, Ybrå/Äjäå

9 L333, R388 Flinta 1 1

11 L333, R392 Keramik 1 5

12 L333, R380 Keramik 4 10

14 L333, R388 Djurtand 1 1 Nötkreatur?

15 G487 Keramik 1 15

16 H444 Lerklining 1 30 Pinnavtryck

17 G487 Keramik 1 10 Mynning, Äjäå

18 G467 Flinta 1 18

19 G337 Keramik 17 230

20 L101 Keramik 6 55 Facetterad mynning, Äjäå

21 L101 Keramik 1 1

22 L333 Keramik 1 1

23 L333 Keramik 2 10

24 L333 Keramik 5 45 Mynning, facetterad, Äjäå

25 L333 Keramik 6 25 Mynning, facetterad, Äjäå

26 L333 Mynt 1 5 1700-1800 talen

(13)

Referenser

Andersson, T. 2006. Arkeologisk utredning 2006. Oxie 54:6. Bo- platslämning från äldre järnålder. Skåne, Oxie socken, Oxie 54:6, Malmö kommun. Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeo- logiska undersökningar. UV Syd, Rapport 2006:22

Andersson, T. 2007. Arkeologisk förundersökning 2006. Oxie 54:6.

Utkantsområde till en boplats från äldre järnålder. Skåne, Oxie socken, Oxie 54:6, Malmö kommun. Riksantikvarieämbetet.

Avdelningen för arkeologiska undersökningar. UV Syd, Rapport 2007:5

Björhem, B., Carlsson, M.& Svahn, B. 2005. Öresundsförbindelsen.

Fredriksberg 13A�D. Rapport över arkeologisk slutundersökning.

Rapport nr 23/24. Malmö Kulturmiljö.

Björhem, N. & Säfvestad, U. 1993. Fosie IV. Bebyggelsen under brons- och järnålder. Malmöfynd 6. Malmö Museer.

Björhem, N. 2001. En (för)historisk väg. Kommunikation i tid och rum red. L. Larsson. University of Lund, Institute of Archaeology, Report Series No. 82. Lund: Lunds universitet..

–, 2003. The Development of Iron Age Construction in the Malmö Area. Centrality – Regionality. The Social Structure of Southern Sweden during the Iron Age. Uppåkrastudier 7. Acta Archaeolo- gica Lundensia Series in 8º, No. 40. Stockholm: Almqvist & Wik- sell International.

Eliasson, L. & Kishonti, I. 2003. Öresundsförbindelsen. Lockarp 7B. Rapport över arkeologisk slutundersökning. Rapport nr 17.

Malmö Kulturmiljö.

Jönsson, L & Brorsson, T. 2003. Oxie i sydvästra Skåne. En plats med Centrala funktioner. Se: Anglert, M & Thomasson, J. (red.).

2003.

Nord, J. & Sarnäs, A. 2005. Öresundsförbindelsen. Lockarp 7D�E.

Rapport över arkeologisk slutundersökning. Rapport nr 18. Malmö Kulturmiljö.

Pamp, B. 1983. Ortnamn i Skåne. Stockholm.

Vetenskapligt program för Malmö Kulturmiljö. Den arkeologiska verksamheten. Malmö Kulturmiljö 2001.

Vetenskapligt program för UV Syd 1999–2002. Riksantikvarieäm- betet. Avdelningen för arkeologiska undersökningar. UV Syd, Rapport 1999:35.

(14)

Administrativa uppgifter

Riksantikvarieämbetets dnr: 422-4387-2006.

Länsstyrelsens dnr och datum för beslutet: 431-57427, 2006-12-01.

Projektnummer: 1420623.

Undersökningstid: 10–16 april 2007.

Projektgrupp: Thomas Andersson och Tyra Ericson.

Exploateringsyta: 8 000 m²/löpmeter.

Undersökt yta: 1100 m².

Läge: Ekonomiska kartan, blad 2C 2f, edition 1, x 6160 y 1325.

Koordinatsystem: Rikets.

Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x 6161 y 1330,3.

Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topograﬁska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: Digitalt dokumentationsmaterial för intrasisprojekt S2007:017 samt två proﬁlritningar skala 1:20.

Fynd: Fnr 1–, med LUHM nr 31602 kommer efter avslutad materi- albearbetning att förvaras i Lunds Historiska Museum, LUHM.

(15)

UV Syds rapportserie 2007

1. Huseby. Skatelövs sn. Småland FU Bengt Söderberg

2. Utredning i Örja kyrkby. FU Katalin Schmidt Sabo

3. Vägdragning i Södra Vallåkra. Kvistofta sn. FU Katalin Schmidt Sabo

4. Asmundtorp 29:3. FU Tyra Ericson 5. Oxie 54:6. FU

Thomas Andersson 6. Saxtorp 6:51 och 6:53. AU

Sven Hellerström

7. Utbyggnadsområde 125, Linero III. St. Råby sn. FU Tyra Ericson

8. Boplatslämningar och gravar i Gröstorp. Järrestads sn. FU Nathalie Becker

9. Väg E6 Trelleborg–Vellinge. Ett motorvägsbygge. FU

Bengt Jacobsson

10. En välbevarad äldre järnåldersgård i Uppåkraboplatsens omland. FU Tyra Ericson

11. Utbyggnadsområde 129 Östra Torn IV. Lund FU Tyra Ericson

12. Boplatslämningar i Borgeby. SU Bengt Jacobsson

13. En medeltida tegelugn i Dalby. FU Tyra Ericson

14. Tidigneolitikum vid Dalby. FU Sven Hellerström

15. Utbyggnadsområde 130 Mårtens Fälad. Lund. FU Tyra Ericson

16. Förstärkningsledning längs Österleden. Borgeby och Flädie socknar. FU Thomas Andersson

17. Dalköpinge 6:15. AU Anna Lagergren

18. MaxLab Lämningar från sten-, brons- och järnålder.Lund. FU Sven Hellerström

19. Falsterbo 9:58. FU Stefan Larsson 20. Saxtorp 10:46 m. ﬂ. AU

Thomas Andersson

21. 174 S Råbylund I, område F. St. Råby sn. AU Anna Lagergren

22. Annelövs bytomt. FU Tyra Ericson

23. Råga Hörstad 7:47. Asmundtorps sn. FU 1 Anna Lagergren

24. Råga Hörstad 7:32, 7:41. Asmundtorps sn. FU 1 Tyra Ericson

25. Väg E22 Hörby N–Linderöd. AU 1 Bo Strömberg och Lars Persson

(16)

26. Två områden vid Lödde å. Löddeköpinge sn. AU och FU Tyra Ericson

27. Vid en vägkorsning i Västra Ramlösa. Helsingborg. FU Nathalie Becker och Katalin Schmidt Sabo

28. Äldre järnålder i Oxie. FU Thomas Andersson