Umeå universitet
Statsvetenskapliga institutionen
FÖRSTÅELSE VID KRISHANTERING
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 INLEDNING
s. 1 1.1 Bakgrund och problem
s. 1 1.2 Syfte och frågeställningar
s. 2 1.3 Avgränsningar s. 3 2 TEORI s. 4 2.1 Inledande kommentarer s. 4 2.2 Begreppsdefinitioner s. 4 2.2.1 Kris s. 4 2.2.2 Organisation och organisatorisk skillnad
s. 4 2.3 Litteratursökning
s. 5 2.3.1 Inledande kommentarer
s. 5 2.3.2 Främjande respektive hindrande faktorer
s. 6 2.3.3 Annat än främjande respektive hindrande faktorer
s. 7 2.4 Perspektiv på förståelsens och handlandets relation sinsemellan
s. 15 3.4 Tematisk analys
s. 16 3.5 Grundad teori
s. 17 3.6 Insamlingsmetod och urvalsstrategi
s. 19 3.7 Empiriskt fall
s. 20 3.8 Reliabilitet, validitet och källkritik
s. 24 3.9 Övriga överväganden
s. 25
4. RÄDDNINGSTJÄNSTEN OCH BRANDEN
s. 26 4.1 Inledande kommentarer s. 26 4.2 Räddningstjänsten s. 26 4.3 Branden s. 27 5. ANALYS s. 28 5.1 Inledande kommentarer s. 28 5.2 Första mekanismen, förståelsens och handlandets inbördes relation
s. 28 5.2.1 Inledande kommentarer s. 28 5.2.2 Lägesbild s. 29 5.2.3 Situationsförståelse s. 30 5.2.4 Handlande s. 30 5.2.5 Förståelsen primär s. 31 5.2.6 Handlandet primärt s. 32 5.3 Andra mekanismen, de organisatoriska skillnadernas påverkan på förståelsen
s. 34 5.3.1 Flera organisationer
s. 35 5.3.2 Gemensam lägesbild
s. 35 5.3.3 Organisationsstruktur påverkar gemensam lägesbild
s. 36 5.3.5 Fysisk distans påverkar gemensam lägesbild
s. 37 5.3.6 Koppling mellan organisationsstruktur, fysisk distans och teknologiska förutsättningar
s. 37 5.3.7 Egen situationsförståelse påverkas av de andras situationsförståelse
s. 39 5.4 Övriga resultat
s. 39 5.4.1 Gemensam lägesbild internt
s. 39 5.4.2 De subjektiva faktorernas inverkan
s. 41 5.5 Avslutande kommentarer
s. 43
6. SLUTSATSER
s. 43
Figur 1: Flödesbild av lägesbild och situationsförståelse
s. 10
Figur 2: Flödesbild av begripliggörande
s. 12
Figur 3: Den kausala mekanismen förstådd som enheter och aktiviteter
s. 15
Figur 4: Tematisk analys förstådd som deduktiv indelning av data
s. 17
Figur 5: Grundad teori förstådd som induktiv indelning av data
s. 18
Figur 6: Räddningstjänstens ledningsorganisation
s. 23
Figur 7: Första mekanismen, förståelsens och handlandets inbördes relation
s. 58
Figur 8: Andra mekanismen, de organisatoriska skillnadernas påverkan på förståelsen
1 1 INLEDNING
1.1 Bakgrund och problem
Flera inflytelserika definitioner av begreppet kris gör gällande att kriser, såväl på samhällsnivån som inom organisationer, präglas av osäkerhet (uncertainty). Såsom osäkerhet avseende deras orsaker, möjliga konsekvenser eller effektiva åtgärdsstrategier.1 Omvänt verkar det därför vara ett vanligt antagande att man för att kunna hantera en kris verkningsfullt också måste reda ut osäkerheterna ifråga. Exempelvis tyder studier på att berörda organisationers oförmåga att tolka och förstå situationen bidrog till att orkanen Katrina i USA 2005 kunde få en så destruktiv inverkan på samhället, eftersom man som en följd därav inte vidtog lämpliga åtgärder.2 Krisers osäkerhet sätter alltså särskild fokus på två omständigheter: Dels förståelse, för att reda ut osäkerheterna, dels handlande, för att hantera krisen som sådan. En grundläggande fråga inom krishanteringsforskningen är dock hur förståelsen och handlandet förhåller sig sinsemellan, och därmed vilken roll förståelsen över huvud taget spelar. Enligt ett perspektiv analyserar organisationer först sina mål, problem och handlingsalternativ för att endast därefter fatta beslut och handla.3 Andra studier tyder dock på att organisationer snarare agerar reaktivt och s.a.s. tänker i handlandet.4 Ett närmast motsatt perspektiv är därför att organisationers förståelse uppkommer först i efterhand och som en följd av handlandet och som sådan inte heller kan vägleda handlandet ifråga, åtminstone inte till en början. Snarare än att förståelsen styr handlandet, antas alltså handlandet styra förståelsen.5
2
man missar komplexiteten i deras inbördes relation, liksom att man utformar illa anpassade arbetsformer för samhällets krishanterande organisationer.
Enkelt uttryckt vill jag därför med denna studie undersöka förståelseprocesserna inom det svenska krisberedskapssystemets organisationer under pågående insats. Ett föreslaget sätt att klargöra vad förståelse alls innebär i sammanhanget av krishantering är att skilja mellan lägesbild (operating picture) och situationsförståelse (situational awareness). Något förenklat handlar lägesbild härvidlag om en förståelse av situationen som sådan, som vad som har hänt, medan situationsförståelse handlar om en förståelse av situationens betydelse för den egna organisationen, som hur man bör handla.9
Distinktionen föreslås i en artikel av Erna Danielsson et al. I samma artikel påtalar forskarna behovet av vidare forskning om lägesbildens och situationsförståelsens relation till det s.k. begripliggörandet (sensemaking).10 Begripliggörande är benämningen på ovan nämnda perspektiv där förståelsen antas uppkomma ur handlandet, varför det med andra ord är en fråga om hur förståelsen och handlandet tycks förhålla sig sinsemellan vid krishantering.
Ett annat drag som utmärker kriser, åtminstone på samhällsnivån, är att de som regel kräver att flera skilda organisationer samverkar under hanteringen. Avgörande för denna samverkan antas ofta vara att organisationerna uppnår en gemensam (common) lägesbild. Därför efterlyser Danielsson et al. även forskning om hur organisatoriska skillnader tycks påverka bildandet av den gemensamma lägesbilden och situationsförståelsen.11
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet är tvåfaldigt. Dels är syftet att undersöka hur organisationers förståelse och handlande tycks förhålla sig sinsemellan. Dels är syftet att undersöka hur organisatoriska skillnader tycks påverka förståelsen. I båda fallen inom sammanhanget av samhällelig krishantering.
3
Syftet är dessutom praktiskt relevant, för enligt ovan kan hur man ser på relationen mellan förståelsen och handlandet få konsekvenser för hur samhällets krishantering planeras, organiseras och bedrivs. Förhoppningsvis kan därför fler studier som denna i förlängningen bidra till utformningen av de krishanterande organisationernas arbetsformer.
För att uppfylla syftet söker jag besvara nedanstående forskningsfrågor:
1) Vad är innebörden av begreppen lägesbild, situationsförståelse och begripliggörande inom den vetenskapliga krishanteringslitteraturen?
2) Hur tycks lägesbilden, situationsförståelsen och handlandet förhålla sig sinsemellan, för det svenska krisberedskapssystemets organisationer?
3) Hur tycks organisatoriska skillnader påverka bildandet av den gemensamma lägesbilden och situationsförståelsen, för det svenska krisberedskapssystemets organisationer? Forskningsfrågorna besvaras genom en kombination av kvalitativa metoder. Det empiriska materialet utgörs av intervjuer med personal inom somliga av de räddningstjänster som inblandades i hanteringen av en omfattande skogsbrand på Gotland, våren 2016.
Studien genomförs som ett examensarbete åt Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), inom ramen för en masterutbildning inom freds- och konfliktvetenskap vid Umeå universitet. Som sådan ser studien något annorlunda ut än många andra FOI-rapporter, särskilt genom att stort utrymme ägnas åt att förklara och motivera teori- och metodvalen. Studiens tänkta läsekrets är främst forskare och studenter verksamma inom området krishantering. Men förhoppningsvis kan enligt ovan mer praktiskt tillvända yrkesgrupper också ha glädje av rapportens slutsatser.
1.3 Avgränsningar
Distinktionen mellan förståelsetyperna lägesbild och situationsförståelse föreslås alltså av Danielsson et al. Man kan dock notera hur forskarna inte endast skriver om lägesbild i allmänhet utan dessutom om gemensam lägesbild närmare bestämt. Såvitt jag kan se föreslås inte någon uttalad definition för det senare begreppet. Men åtminstone outtalat verkar forskarna mena att lägesbilden blir gemensam i den mån inblandade och samverkande organisationer förstår situationen som sådan likartat.
4
och andra forskningsfrågan avser jag dock förståelsetypen lägesbild som sådan, och alltså inte nödvändigtvis lägesbild i gemensam mening.
2 TEORI
2.1 Inledande kommentarer
Nedan definierar jag först begreppen kris, organisation och organisatorisk skillnad. Därefter presenterar jag resultaten av en litteratursökning. Slutligen definierar jag två teoretiska perspektiv på relationen mellan förståelsen och handlandet.
2.2 Begreppsdefinitioner 2.2.1 Kris
Enligt en definition av begreppet kris som föreslås av Arjen Boin et al. har detsamma tre essentiella egenskaper. Nämligen hot (threat), brådska och osäkerhet. Enligt definitionen uppstår alltså en kris om grundläggande värden riskerar påverkas negativt, om det finns begränsad tid till förfogande, och om det råder oklarheter om vad som kan hända, osv.12 Visserligen finns det fler definitioner än denna, men dessa egenskaper är ofta återkommande.13
2.2.2 Organisation och organisatorisk skillnad
Enligt Nationalencyklopedin finns det två definitioner av begreppet organisation inom organisationsteorin. Antingen avses ett företags eller en förvaltnings uppläggning av sin verksamhet, eller så avses en planmässig samverkan mellan individer och grupper med gemensamma intressen.14 Jag väljer att använda mig av denna senare definition, eftersom den
tycks harmoniera väl med i föreliggande studie använd litteratur. Exempelvis Karl Weick kännetecknar organisationer som sociala system präglade av bl.a. generisk subjektivitet (generic subjectivity), med vilket avses roller och rutiner som skapar en utbytbarhet av medlemmarna, och sammankopplade rutiner (interlocking routines), med vilket avses handlingsmönster som förenar människor runt en och samma aktivitet.15
5
någon uttalad definition av organisatorisk skillnad inom här använd litteratur. Stipulativt avser jag dock med organisatorisk skillnad de egenskaper eller övriga omständigheter i kraft av vilka två eller flera organisationer inte är identiska, utöver det faktum att de är separata organisationer. Att det existerar två eller flera organisationer snarare än endast en är därför inte i sig att betrakta som en organisatorisk skillnad. En organisatorisk skillnad föreligger först om organisationerna inte är identiska sett till de betingelser under vilka de existerar.
Som Søren Christensen et al. framhåller kan man förstå organisationer såväl instrumentellt som institutionellt. Det instrumentella perspektivet tar fasta på sådant som organisationernas formella målsättningar och struktur, medan det institutionella perspektivet snarare tar fasta på deras informella normer och värderingar.16 Om man kan förstå organisationer på dessa båda sätt, torde följa att de också kan tänkas utgöra olika typer av organisatoriska skillnader. Alltså att organisationer kan tänkas skilja sig åt i formell och informell mening. Exempelvis menar Danielsson et al. att bildandet av den gemensamma lägesbilden kan hindras av att organisationerna inte delar information, till följd av skilda mandat och krav på sekretess.17 Eftersom organisationer verkar inom den fysiska verkligheten torde en annan tänkbar typ av skillnad vara deras rumsliga lokalisering. Exempelvis menar Danielsson et al. att bildandet av den gemensamma lägesbilden kan främjas av att organisationernas respektive ledningar är lokaliserade på samma plats.18
Detta för att nämna bara några tänkbara typer av organisatoriska skillnader. Jag förhåller mig öppen för eventuellt fler, under det att jag analyserar det empiriska materialet.
2.3 Litteratursökning
2.3.1 Inledande kommentarer
För att få en överblick över vad har som skrivits om lägesbild och situationsförståelse inom den vetenskapliga krishanteringslitteraturen, utöver den litteratur jag känner till redan på förhand, genomför jag litteratursökning. Se Bilaga 1: Litteratursökning för en utförligare beskrivning av mitt tillvägagångssätt.
6
förhållande till deras handlande, exempelvis genom att situationsförståelsen antas föregå och ligga till grund för beslutsfattandet. Vidare är redogörelsen nedan en förenkling. Med andra ord begränsar jag mig till att redogöra vad som framförs om just lägesbild eller situationsförståelse. Slutligen är inte alla texter vetenskapliga artiklar, utan somliga är konferensbidrag, osv.
2.3.2 Främjande respektive hindrande faktorer
Flera texter behandlar faktorer som påverkar bildandet av lägesbilden eller situationsförståelsen. Men de behandlar inte faktorer kopplade till organisatoriska skillnader. Enligt somliga texter kan informationsmedier av skilda slag främja bildandet av situationsförståelsen. Annelies Wilder-Smith et al. menar att digital medierapportering kan användas för att främja situationsförståelsen vid framväxande infektionssjukdomar.19 James M. Wilson et al. menar likaledes att lokal medierapportering kan användas för att främja situationsförståelsen vid epidemier.20 Anthony Stefanidis et al. menar att sociala medier kan användas för att främja situationsförståelsen avseende mänskliga aktiviteter (med vilket avses vad människor gör, tycker, osv., vid bestämda platser).21
Enligt somliga texter kan skilda former av teknologiska hjälpmedel främja bildandet av situationsförståelsen. Jeroen M. M. Neuvel et al. menar att informationssystem för hantering av geografisk data kan användas för att främja situationsförståelsen vid krishantering, men att det då är viktigt att fördela informationen genom en nätverksstruktur där den är tillgänglig på alla nivåer samtidigt.22 Neil J. McCurdy et al. menar att system som möjliggör direktsänd video från
det drabbade området, närmare bestämt systemet RealityFlythrough, kan användas för att främja situationsförståelsen vid katastrofer.23 Pedro A. Rodriguez et al. menar likaledes att
direktsänd video från det drabbade området, närmare bestämt genom drönare, kan användas för att främja situationsförståelsen vid katastrofer.24 Även Fredrik Bergstrand och Jonas Landgren menar att direktsänd video från det drabbade området, närmare bestämt genom mobila video-system, kan användas för att främja situationsförståelsen vid krishantering.25 Barry Demchak et al. menar att trådlösa informationssystem, närmare bestämt systemet WIISARD, kan användas för att främja situationsförståelsen vid katastrofer.26
7
erfarenheter, osv.) kan användas för att främja situationsförståelsen vid dynamiska kriser som urbana bränder; forskarna menar att situationsförståelsen föregår, påverkar och syftar till att möjliggöra beslutsfattandet.28 Michael A. Stoto et al. menar att ett stort antal inblandade aktörer
kan hindra bildandet av situationsförståelsen vid pandemier, men utvecklar inte hur det närmare bestämt kan hindra detsamma.29 Christine Owen et al. menar att bland annat s.k. länkar kan främja bildandet av situationsförståelsen vid krishantering där flera organisationer är inblandade, men utvecklar inte hur det närmare bestämt kan främja detsamma.30
2.3.3 Annat än främjande respektive hindrande faktorer
Flera texter behandlar inte huvudsakligen vilka faktorer som påverkar bildandet av lägesbilden eller situationsförståelsen. Snarare behandlar de lägesbild och situationsförståelse som faktorer för andra omständigheter. Benjamin E. Baran och Cliff W. Scott menar att förmågan att hantera farliga och tvetydiga situationer kräver att man organiserar deras tvetydighet, och att situationsförståelsen kan främja denna organisering; forskarna menar att organiserandet av tvetydigheten påverkar beslutsfattandet och handlandet, vilket påverkar vilken tvetydighet man sedan möter och måste organisera.31 M.T. Crichton et al. menar likaledes att situationsförståelsen kan främja förmågan att hantera farliga och komplexa situationer; forskarna menar att situationsförståelsen är det första steget i aktörernas beslutsprocess och som sådant avgörande för beslutsfattandet.32 Michael J. Taber och Nancy Taber menar att
situationsförståelsen (tillsammans med säkerhetskultur och tyst kunskap) tolkad ur ett s.k. communities of practice-perspektiv, kan främja organisationers säkerhet och förmåga att hantera kriser; forskarna nämner att vissa faktorer (kulturella normer, maktposition i en grupp, erfarenhet osv.) kan påverka bildandet av situationsförståelsen, men utvecklar inte hur de närmare bestämt kan påverka detsamma.33 Selma van der Haar et al. menar att inblandade krishanterande gruppers förmåga att samarbeta sinsemellan kräver s.k. ”connectivity” om såväl gruppen som dess uppgift, och att situationsförståelsen kan främja denna ”connectivity”.34 Ove
8
situationsförståelsen är central för handlandet under kriser, men att handlandet i sin tur kan främja situationsförståelsen.37 Åsa Weinholt och Tobias Andersson Granberg analyserar nya
samarbeten vid räddningsinsatser genom en kostnad-nytta-analys, och menar att ökad situationsförståelse kan vara en nytta vid sådana samarbeten.38
2.4 Perspektiv på förståelsens och handlandets relation sinsemellan 2.4.1 Inledande kommentarer
Som framgår ovan utgår flera av artiklarna från antagandet att organisationers förståelse är primär i förhållande till deras handlande, exempelvis genom att situationsförståelsen antas föregå och ligga till grund för beslutsfattandet. Nedan presenteras först ett teoretiskt perspektiv som ligger i linje med detta. Därefter presenteras ett alternativt teoretiskt perspektiv, som omvänt ser handlandet som primärt i förhållande till förståelsen.
2.4.2 Förståelsen primär
Inom samhällsvetenskaperna finns det flera övergripande perspektiv på hur aktörer som organisationer fattar beslut.39 Inom perspektivet rational choice antas aktörerna fatta eller böra fatta sina beslut på grundval av en bedömning av den förväntade nyttan av handlingsalternativens konsekvenser.40
Ett utslag av rational choice inom organisationsteorin torde vara ovan nämnda instrumentella perspektiv. Enligt Christensen et al. betraktas organisationer inom perspektivet ifråga som redskap inriktade på att uppnå vissa eftersträvansvärda mål, vilket bland annat kommer till uttryck i att organisationerna antas handla i enlighet med en konsekvenslogik. Enligt konsekvenslogiken analyserar organisationerna först sina mål eller problem, väger därefter tillgängliga handlingsalternativ med deras förväntade konsekvenser, och väljer slutligen mellan alternativen i enlighet med på förhand bestämda regler.41
9
forskarna på ett klargörande sätt föreslår vad förståelse alls kan innebära inom sammanhanget av krishantering, alltså genom att skilja mellan lägesbild och situationsförståelse. Jag använder mig dessutom av forskarnas studier eftersom de utgör ett utvecklat teoretiskt perspektiv på hur aktörer som organisationers förståelse kan ses som primär i förhållande till deras handlande. Något förenklat avser Danielsson et al. med lägesbild en aktörsoberoende förståelse av situationen som sådan, medan de med situationsförståelse avser en aktörsspecifik förståelse av situationens betydelse för den egna organisationen.
Om lägesbild skriver Danielsson et al. att: ”The operating picture primarily consists of a material portrait of the disaster, such as its location and what is to be found there […] and whatever else may contribute to forming a definition of the emergency.”43 Lägesbilden antas alltså bestå av en tekniskt informativ uppfattning om olyckshändelsen.44
Om situationsförståelse skriver forskarna att: ”It is partly occupationally specific, meaning that it relates to tasks that are to be carried out in each respective organisation [sic!] […]. It is also partly role-based, meaning it includes […] the responsibility that is shared between the participating actors at organisational [sic!] and individual level.”45 Situationsförståelsen antas alltså vara yrkesspecifik och rollbaserad.46
Att situationsförståelsen ses som yrkesspecifik innebär att aktörerna, när de tolkar lägesbilden, antas uppvisa en medvetenhet grundad i deras respektive yrkeskunskaper och yrkesrelaterade uppgifter. Probleminramningen antas alltså skifta beroende på vilken kunskap och vilka uppgifter aktörerna har i kraft av att tillhöra sin profession. Att situationsförståelsen ses som rollbaserad innebär bl.a. att aktörerna antas tolka lägesbilden med utgångspunkt i den ansvarsfördelning som råder inom och mellan organisationerna, liksom med utgångspunkt i deras respektive yrkeserfarenheter. Genom situationsförståelsen antas aktörerna slutligen avgöra vad som bör göras och vilka resurser som bör allokeras.47
10
Sammantaget tolkar jag Danielsson et al. på följande sätt: Lägesbild betecknar en förståelse av situationen som sådan, medan situationsförståelse betecknar en förståelsen av situationens betydelse för den egna organisationen. Situationsförståelsen grundas i lägesbilden, men formas också av den kunskap och de uppgifter respektive organisation har i kraft av att vara just denna organisation, liksom av de formella relationer som råder mellan organisationerna och medlemmarna inom dem, osv. Förmodligen kan man därför uttrycka det som att Danielsson et al. ser situationsförståelsen som en subjektiv och normativ tolkning av lägesbilden. Det vill säga att situationsförståelsen ses som subjektiv i meningen av att vara aktörsberoende (genom de yrkesspecifika och rollbaserade faktorerna), och som normativ i meningen av att vara en förståelse av hur saker och ting bör vara (som hur man bör handla).
För att uttrycka det schematiskt tycks Danielsson et al. se det som att aktörerna först förstår vad som har hänt, sedan hur de bör handla, varefter de fattar beslut och handlar.49 Figur 1: Flödesbild av lägesbild och situationsförståelse summerar resonemangen ovan.
Figur 1: Flödesbild av lägesbild och situationsförståelse
2.4.3 Handlandet primärt
Somliga studier talar dock mot det instrumentella perspektivet. Enligt dessa studier agerar organisationer snarare reaktivt och s.a.s. tänker i handlandet.50 Ett sådant perspektiv företräds av Weick och benämns begripliggörande. Att redogörelsen nedan utgår från Weick beror på att han bl.a. behandlar förståelseprocesser i sammanhanget av krissituationer,51 med fokus på organisationer,52 liksom då Danielsson et al. själva hänvisar till Weick.53 Jag använder mig dessutom av Weick då hans studier utgör ett utvecklat teoretiskt perspektiv på hur aktörer som organisationers handlande kan ses som primärt i förhållande till deras förståelse.
1
•Händelse •En kris inträffar
2
•Lägesbild
•En förståelse av vad som har inträffat (vem, var, när, hur, osv.)
3
•Situationsförståelse
•En förståelse av hur man bör hantera det inträffade
4
•Beslut
•Avgörande hur det inträffade ska hanteras
5
•Handlande
11
Något förenklat avser Weick med begripliggörande hur aktörer gör eller skapar begriplighet (the making of sense / construct a sensible event). Men det handlar inte om tolkning (interpretation) i passiv mening. För snarare än att bara motta och bearbeta tillgänglig information, antas aktörerna påverka omvärlden genom begripliggörandet. Begripliggörande handlar därför om att uppfinna (invent) snarare än att endast upptäcka (discover) begriplighet.54 Begripliggörandet ses som tätt kopplat till aktörernas handlande. Bland annat då det antas vara genom att handla och interagera med verkligheten aktörerna mottar de intryck på grundval av vilka de når förståelse (understanding).55
Vidare antas begripliggörandet ske återblickande (retrospective), vilket innebär att alla situationer begripliggörs endast efter att de har inträffat. På så vis antas handlandet alltid ligga före förståelsen. Aktörerna antas alltså först handla, sedan motta intryck och därefter förstå.56 Att handlandet föregår förståelsen innebär att det initialt sker på grundval av förutfattade föreställningar (preconceptions). Förståelsen kan nämligen inte vägleda handlandet eftersom densamma inte finns ännu. Då aktörerna formar verkligheten genom handlandet, samt då handlandet initialt sker på grundval av förutfattade föreställningar, har verkligheten formats på grundval av dessa föreställningar redan innan förståelsen har uppkommit.57
Enligt Weick är det därför inte så att situationen avgör (determines) vilket handlande som är lämpligt. Aktörerna antas ju inte kunna veta vilket handlande som är lämpligt innan de har handlat – och då är situationen redan formad. Snarare menar därför Weick att handlandet avgör situationen. Har aktörerna förutfattat föreställt sig verkligheten på ett visst sätt, kommer de alltså enligt Weick handla som vore verkligheten på detta sätt och därmed forma den utifrån föreställningarna ifråga. Begripliggörande handlar därför inte bara om tolkning, utan om hur aktörerna skapar vad de tolkar. Som Weick uttrycker det: “[…] the act of exploring itself has an impact on what is being explored, which means that parts of what the explorer discovers retrospectively are consequences of his own making.” 58
12
För det andra genom det Weick benämner beslutsamhet (commitment). För när handlandet inte längre kan göras ogjort (irrevocable) antas aktörerna beslutsamt hålla fast vid det. Snarare än att ändra handlandet antas de således ändra övertygelserna om detsamma, genom att låta övertygelserna ifråga fylla en rättfärdigande (justify) funktion. Vilket innebär att aktörerna förstår så att handlandet förefaller ha varit lämpligt.61 Som Weick uttrycker det: ”In commitment […] sense is made when beliefs justify taking that irrevocable action.”62
Begripliggörandet ses som ständigt pågående. Men det antas bedrivas uttalat först när aktörerna uppfattar verkligheten som obegriplig (unintelligible; no longer rational). För därmed uppstår det en störning i deras sysselsättningar (projects). Vid dessa tillfällen söker därför aktörerna medvetet begripliggöra verkligheten, för att kunna fullfölja sysselsättningarna ifråga.63
Sammantaget tolkar jag Weick på följande sätt: Begripliggörandet tenderar att bedrivas medvetet då verkligheten upplevs obegriplig. Obegripligheten orsakar en störning i aktörernas sysselsättningar, varför begripliggörandet syftar till att kunna fullfölja desamma. Begripliggörandet är kopplat till handlande. För aktörerna förstår verkligheten genom att interagera med den. Då handlandet föregår förståelsen följer att handlandet har format verkligheten redan innan förståelsen har uppstått. Vilket influerar förståelsen. Dels eftersom aktörerna härigenom påverkar vad som alls finns att förstå. Dels eftersom de i efterhand rationellt rättfärdigar handlandet. Därför närmast skapar aktörerna begriplighet. Som Weick uttrycker det är:”The basic idea of sensemaking […] that reality is an ongoing accomplishment that emerges from efforts to create order and make retrospective sense of what occurs.”64 Figur
2: Flödesbild av begripliggörande summerar resonemangen ovan.
Figur 2: Flödesbild av begripliggörande
1
•Obegriplighet
•Verkligheten uppfattas vara annorlunda än förväntat, osv.
2
•Störning
•Obegripligheten medför svårigheter att fullfölja sysselsättningarna
3
•Handlande
•Interaktion med verkligheten i syfte att åtgärda störningen
4
•Påverkan
•Handlandet formar verkligheten i enlighet med förutfattade föreställningar
5
•Förståelse
13 3 METOD
3.1 Inledande kommentarer
Nedan redogör och motiverar jag mina metodval, liksom jag även för vissa reflektioner av mer övergripande karaktär. Kort sagt har studien en kvalitativ fallstudieansats, där intervjudata analyseras genom en kombination av processpårning (process-tracing), tematisk analys (thematic analysis) och grundad teori (grounded theory).
3.2 Övergripande design
Som framhålls av Jane Ritchie och Rachel Ormston bör valet mellan kvalitativ respektive kvantitativ metod avgöras mot bakgrund av studiens syfte. 65 Att notera är därför att mitt syfte med denna studie är att undersöka hur förståelsen och handlandet tycks förhålla sig sinsemellan, liksom hur de organisatoriska skillnaderna tycks påverka förståelsen. Syftet är med andra ord att finna tänkbara teoretiska relationer och faktorer. Detta i motsats till att avgöra i vilken grad det är på det ena snarare än det andra sättet. Syftet är alltså till sin natur kvalitativt, och skulle inte uppfyllas genom kvantitativ metod. Eftersom de tänkbara relationerna och faktorerna inte ännu är identifierade, synes det mig dessutom problematiskt att kvantitativt mäta desamma. Kvalitativa studier kan dock genomföras på flera skilda sätt. En fråga är om man ska analysera det empiriska materialet utifrån ett på förhand givet teoretiskt ramverk, eller om man istället ska formulera ett sådant ramverk på grundval av den empiriska analysen. Det förra tillvägagångssättet benämns ofta tematisk analys och utgår från en deduktiv logik, medan det senare ofta förknippas med så kallad grundad teori och snarare utgår från en induktiv logik.66
I de fall man använder sig av ett teoretiskt ramverk bildas detsamma som regel på grundval av relevanta forskningsresultat. Jag menar därför att valet att bedriva tematisk analys eller inte måste avgöras mot bakgrund av huruvida det alls finns relevant forskning tillgänglig eller inte. Avseende forskningsfråga två, alltså den om förståelsens och handlandets relation, finns som framgår ovan två utvecklade teoretiska perspektiv. Därför väljer jag att bilda ett ramverk utifrån desamma och besvara forskningsfrågan genom deduktiv tematisk analys.
14
egentligt utvecklat teoretiskt perspektiv, annat än enstaka teoretiska antaganden. Därför väljer jag att inte använda mig av något ramverk utan istället besvara forskningsfrågan genom induktiv grundad teori, och därigenom förhålla mig mer öppen för data.
Sammantaget kan därför studien med Alexander L. George och Andrew Bennetts terminologi betecknas som rimlighetssonderande (plausibility probe), eftersom jag preliminärt undersöker men inte i egentlig mening testar vissa teoribildningar, osv., och som heuristisk (heuristic), eftersom jag induktivt söker identifiera nya variabler och kausala mekanismer.67
3.3 Processpårning
3.3.1 Vad processpårning är
Enligt Derek Beach och Rasmus Brun Pedersen är processpårning en metod för att genom fallstudium undersöka den kausala mekanismen mellan studiens oberoende variabel X och utfall Y.68 Metoden kan användas på tre skilda sätt. Antingen teoritestande (theory-testing), teoribyggande (theory-building) eller utfallsförklarande (explaining outcome). Det första sättet är deduktivt och det andra induktivt medan det tredje kan vara såväl deduktivt som induktivt men har mycket kontextspecifika teoretiska ambitioner. Teoritestande processpårning bör användas då man känner både X och Y, samt då man har antaganden om vilken kausal mekanism som förenar de två. Omvänt bör teoribyggande processpårning bl.a. användas då man känner X och Y men saknar antaganden om vilken mekanism som förenar de två.69 Som framgår ovan har studiens syfte en kausal karaktär, eftersom det handlar om vad som tycks följa efter eller påverka vad. Alltså om handlandet tycks följa på förståelsen eller tvärtom, samt hur organisatoriska skillnader tycks påverka förståelsen. Likaledes har teorierna en kausal karaktär, eftersom de representerar antaganden om vad som följer efter eller påverkar vad. Således tycks det inte bara råda förenlighet mellan studiens syfte och teorier, utan även mellan dessa och metoden processpårning, eftersom den är en metod för att spåra sådan kausalitet. Som sådan menar jag att metoden är lämplig att använda i detta fall.
15
Aktivitet Enhet
Enhet Aktivitet
3.3.2 Processpårningens föreskrifter för definitioner och empiriska tester
Vid teoritestande processpårning börjar man med en hypotetisk kausal mekanism, formulerad på grundval av tillgänglig teoribildning. Omvänt börjar man vid teoribyggande processpårning istället med ett empiriskt material, för att på grundval av detsamma konstruera en hypotetisk kausal mekanism. Beach och Pedersen använder sig av uttrycket kausal mekanism, eftersom de menar att man bör föreställa sig den förbindande relationen mellan X och Y som kugghjul i en maskin, där det ena kugghjulet griper tag i och driver nästa.70 Forskarnas förståelse av orsakssamband i termer av nödvändighet och tillräcklighet får till följd att den kausala mekanismen förstås som ett system av sammankopplade delar, där mekanismen i sin helhet är tillräcklig för utfallet och varje del nödvändig men i sig själv otillräcklig.71
Beach och Pedersen menar vidare att den kausala mekanismen om möjligt bör formuleras i termer av enheter och aktiviteter, eftersom man därigenom tydligare kan iaktta hur mekanismen orsakar utfallet. Enheterna deltar alltså i aktiviteter, medan aktiviteterna är vad som överför kausal kraft från X till Y genom mekanismen.72 Se Figur 3: Den kausala mekanismen förstådd som enheter och aktiviteter för en intuitiv bild av ovanstående.
Figur 3: Den kausala mekanismen förstådd som enheter och aktiviteter
Eftersom de teoretiska begreppen utgör delar av den kausala mekanismen, bör de formuleras som individuellt nödvändiga men otillräckliga villkor. Det innebär att de inte bör definieras i termer av variabler som kan anta högre eller lägre värden och därmed påverka utfallet i högre eller lägre grad, utan med kvalitativa trösklar (qualitative threshold).73
16
formulera en kausal mekanism, varför man endast definierar Y och i förekommande fall även X, medan enheterna och aktiviteterna dem emellan defineras under analysens gång.74
Mer konkret söker man under analysen observera empiriska manifestationer av den kausala mekanismen. Vid teoritestande processpårning sker detta genom att man operationaliserar kontextspecifika empiriska tester för varje enhet och aktivitet i mekanismen. Vid teoribyggande processpårning sker analysen analogt med detta, men i alltså omvänd ordning.75
Beach och Pedersen föreslår en modell där analysen av data och de empiriska testerna sker i enlighet med så kallad bayesiansk inferens (bayesian logic).76 Jag har dock svårt att se hur man på ett rimligt sätt ska kunna göra de sannolikhetsbedömningar inferensen fordrar. Därför väljer jag att istället genomföra analysen med hjälp av tematisk analys och grundad teori. Eftersom jag låter den tematiska analysens teman och den grundade teorins kategorier motsvara de kausala mekanismernas enheter och aktiviteter, synes mig metoderna förenliga med processpårningen, även om studien därmed blir mindre matematisk än vad Beach och Pedersen förespråkar. Och eftersom den tematiska analysen och grundade teorin förenas med processpårning, alltså används för att spåra kausaliet, synes det mig på samma sätt råda förenlighet mellan dessa metoder och den kausala karaktären hos studiens syfte och teorier. Avseende användandet av den teoritestande processpårningen vill jag för tydlighets skull framhålla, att studien alltså inte i egentlig mening är teoritestande utan enligt ovan endast rimlighetssonderande. Och avseende användandet av den teoribyggande processpårningen vill jag för tydlighets skull framhålla, att det alltså inte är den oberoende variabeln X och utfallet Y som undersöks induktivt, eftersom de är kända. X motsvaras härvidlag av enheten flera organisationer, medan Y motsvaras av enheterna gemensam lägesbild och situationsförståelse. Den grundade teorin används därför endast för att undersöka aktiviteterna enheterna emellan, vilket i detta fall motsvaras av de organisatoriska skillnaderna.
3.4 Tematisk analys
17
Dels att utforma ett teoretiskt ramverk med distinkta teman. Dels att indela data i det tematiska ramverket (indexing and sorting). Slutligen stämmer man av gjorda tematiska indelningar (reviewing data extracts) för att bedöma om data bättre kan indelas i andra teman.78
Den andra fasen handlar om abstraktion och tolkning (abstraction and interpretation). Abstraktionen och tolkningen kan bedrivas såväl beskrivande (description) som förklarande (explanation). Vid beskrivande analys delar man in data i mer analytiska teman och identifierar kopplingar dessa teman emellan. Så sker genom att man undersöker på vilka sätt data skiljer sig åt inom respektive tema, för att sedan formulera underteman som uttrycker denna skillnad och återigen indela data. Vid förklarande analys försöker man redogöra för varför data uppvisar de mönster som iakttagits under den föregående beskrivande analysen.79
Sammantaget tror jag att man kan uttrycka det som att varje tematiskt område i det teoretiska ramverket uttrycker vissa essentiella i meningen för temat definierande egenskaper. Vid deduktiv tematisk analys indelar man de data från den totala datamängden under ett visst tema, som bedöms äga de essentiella egenskaper temat ifråga uttrycker. Se Figur 4: Tematisk analys förstådd som deduktiv indelning av data för en intuitiv bild av ovanstående.
Figur 4: Tematisk analys förstådd som deduktiv indelning av data
Jag utvecklar ramverket på grundval av den teoretiska redogörelsen ovan. Ramverket motsvarar i dess helhet en kausal mekanism, medan ramverkets teman motsvarar mekanismens enheter och aktiviteter. Analysen har ett förklarande i motsats till enbart beskrivande syfte.
3.5 Grundad teori
Med grundad teori avser Juliet Corbin en metod för kvalitativ analys av empirisk data, som syftar till att utveckla teorier. Så sker genom att man identifierar, definierar och relaterar de i teorin ingående begreppen (concepts) och kategorierna (categories) med utgångspunkt i empirin, i motsats till att som ovan tillämpa ett redan på förhand valt teoretiskt ramverk.80
18
Enligt Corbin utvecklar man den grundade teorin genom att successivt koda det insamlade empiriska materialet. Så sker genom att data indelas i begrepp, vilka sedan indelas i högre kategorier, vilka slutligen relateras sinsemellan. Just relaterandet av kategorierna sinsemellan anses vara vad som särskiljer att utveckla en teori i egentlig mening, från att endast beskriva (description) eller begreppsligt indela (conceptual ordering) data.81
Corbin framhåller att även om varje bit av data kan kodas på flera sätt sker kodningen likväl enligt principen att lika kodas lika medan olika kodas olika. I den mån man bedömer att data delar samma relevanta egenskaper kodas de alltså på samma sätt, genom att indelas i ett och samma begrepp. I den mån man bedömer att begreppen delar samma relevanta egenskaper kodas de likaledes genom att indelas i en och samma kategori.82 Se Figur 5: Grundad teori förstådd som induktiv indelning av data för en intuitiv bild av ovanstående.
Figur 5: Grundad teori förstådd som induktiv indelning av data
Sammantaget kodar man alltså på olika abstraktionsnivåer. Koderna på den lägre nivån benämns begrepp (eller subkategorier) och koderna på den högre nivån benämns kategorier. Att koda för att utveckla begrepp benämns öppen kodning (open coding), medan att koda för att koppla samman begreppen med kategorierna benämns axial kodning (axial coding).83 Inom selektiv kodning integrerar och förfinar (refine) man kategorierna till en sammanhållen teori. Det första steget i den selektiva kodningen är att utveckla studiens kärnkategori (core-, central category), vilket är en kategori som är tillräckligt bred för att i ett fåtal ord kunna sammanfatta studiens huvudsakliga teman. Nästa steg är att förfina teorin, vilket sker genom att man undersöker dess logiska konsistens, vidareutvecklar bristfälligt utvecklade kategorier, avlägsnar överflödiga kategorier, liksom validerar att teori och data harmonierar.84
Jag låter de genom analysen formulerade begreppen och kategorierna motsvara mekanismens aktiviteter. Mekanismen i dess helhet motsvarar kärnkategorin. Analysen sker i syfte att
19
formulera en teori i motsats till att enbart beskriva eller begreppsligt indela data. Jag författar memon löpande under arbetets gång, i vilka jag nedtecknar mina analytiska tankegångar.85
3.6 Insamlingsmetod och urvalsstrategi
Som framhålls av Jane Lewis och Carol McNaughton Nicholls kan man skilja mellan å ena sidan genererad (generated) data och å andra sidan naturligt förekommande (naturally occuring) data. Den förra betecknar data som skapas i samband med forskningsprocessen, som intervjuer, medan den senare betecknar data som existerar oberoende av processen ifråga, som arkivmaterial.86 Jag insamlar genererad data, då det möjliggör för mig att ställa specifika frågor till studiedeltagarna och så få tillgång till information av särskild relevans för studiens syfte. Enligt Lewis och McNaughton Nicholls är individuella intervjuer särskilt lämpliga bl.a. då man vill undersöka ett fenomen med hög detaljnivå. Fokusgrupper ses som särskilt lämpliga bl.a. för att förstå abstrakta fenomen.87 Att forskningsfrågorna har en abstrakt eller begreppslig karaktär talar visserligen för att jag borde använda mig av fokusgrupper. Men eftersom jag saknar erfarenhet av att intervjua fokusgrupper och inte heller bedömer mig ha tid att anordna sådana, väljer jag likväl att insamla genererad data genom individuella intervjuer.
Av BILAGA 2: Intervjuguide framgår vilka frågor som ställs till studiedeltagarna. Guiden används semistrukturerat. Dvs. den används för att strukturera intervjun men samtidigt på ett flexibelt sätt. Visserligen menar Corbin att grundad teori inte bör användas tillsammans med intervjuguider.88 Men eftersom studien inte är helt teoretiskt förutsättningslös måste jag rikta
mina frågor mot särskilda omständigheter, vilket kräver en guide.
Grundad teori är särskilt förknippat med det s.k. teoretiska urvalet (theoretical sampling), där man enkelt uttryckt väljer studiedeltagare parallellt med den empiriska analysen. Två andra typer av urvalsstrategier är enligt Jane Ritchie et al. medvetet urval (purposive sampling) och bekvämlighetsurval (convenience sampling). Vid medvetna urval väljs alltså deltagarna medvetet, eftersom de representerar en specifik typ i relation till vissa kriterier, och som sådana antas äga egenskaper som möjliggör en detaljerad undersökning av det studerade fenomenet. Vid bekvämlighetsurval väljs deltagarna på grundval av vem som är tillgänglig.89
20
antas ge relevant information i förhållande till forskningsfrågorna, eftersom de faller inom nedan specificerade urvalskriterier. Inom ramen för dessa kriterier intervjuar jag de potentiella studiedeltagare som är tillgängliga.
Samtliga intervjuer genomförs över telefon. Sex av intervjuerna spelas in med hjälp av diktafon, medan två av intervjuerna antecknas med papper och penna (till följd av ett tekniskt missöde). Samtliga inspelade intervjuer transkriberas till textformat, medan de antecknade renskrivs.
3.7 Empiriskt fall
Processpårning är alltså en metod för att genom fallstudium undersöka den kausala mekanismen mellan studiens oberoende variabel X och utfall Y. Beach och Pedersen menar att man vid teoritestande och teoribyggande processpårning bör välja ett s.k. typiskt fall (typical case). Med typiskt fall avser de ett fall där såväl X som Y åtminstone kan antas vara manifesterade empiriskt, eftersom mekanismen i annat fall inte kan antas föreligga, och där även situationen i övrigt (scope conditions) är sådan att mekanismen kan antas föreligga.90
Som nämns ovan är studiens syfte tvåfaldigt. Alltså dels att undersöka hur förståelsen och handlandet tycks förhålla sig sinsemellan, dels hur de organisatoriska skillnaderna tycks påverka förståelsen, inom sammanhanget av samhällelig krishantering. I det förra fallet motsvaras X och Y av lägesbilden, situationsförståelsen och handlandet (vilka av dem som är X respektive Y skiftar beroende på om förståelsen eller handlandet antas vara primärt). I det senare fallet motsvaras X enligt ovan av de flera organisationerna, medan Y motsvaras av den gemensamma lägesbilden och situationsförståelsen.91 Se BILAGA 3: Operationalisering för en
utförligare redogörelse av mekanismernas enheter och aktiviteter.
För att välja ett typiskt fall studerar jag ett fall av vad som då var 1) en pågående kris, där 2) flera krishanterande organisationer inblandades. Inom ramen för detta väljer jag att intervjua 3) personal från en organisation inom det svenska samhällets krisberedskapssystem, som 4) inblandades i hanteringen av nämnda kris, och där även 5) sökt eller kan antas ha sökt bilda sig en lägesbild (även en gemensam sådan) och situationsförståelse.
21
liv och bostäder, osv. Brådska eftersom man var tvungen att i planering och åtgärder ligga före branden för att hindra dess utbredning. Osäkerhet eftersom det periodvis var oklart hur omfattande branden var, osv. Av det empiriska materialet framgår dessutom att man sökte bilda sig en lägesbild (även en gemensam sådan) och situationsförståelse, liksom även att flera organisationer inblandades.
Enligt regeringen avser samhällets krisberedskap den samlade förmågan att förebygga, motstå och hantera krissituationer.92 Som Jenny Deschamps-Berger och Daniel Sandberg framhåller sträcker sig det svenska krisberedskapssystemet från lokal, via regional till nationell nivå. Vid lokal nivå återfinns bland andra krisledningsnämnden och räddningstjänsten (dock finns även statlig räddningstjänst). Räddningstjänsten avser de räddningsinsatser som syftar till att hindra och begränsa skador på människor, egendom eller miljö vid olyckor och överhängande fara för olyckor. På regional nivå återfinns å ena sidan länsstyrelsen, som vid inträffade krissituationer bland annat fyller en sammanhållande funktion mellan inblandade aktörer, och å andra sidan landstinget, som liksom kommunen har en särskild krisledningsnämnd och dessutom ansvarar för att tillhandahålla sjukvård. På nationell nivå återfinns, utöver riksdagen och regeringen, flera myndigheter med särskilt ansvar för krisberedskapen, exempelvis Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och Polismyndigheten.93
Kriser kan med andra ord inblanda flera olika organisationer, med skilda uppgifter och på skilda administrativa nivåer. Men eftersom krisen i denna studie, en skogsbrand, är av sådan art att räddningstjänsten i enlighet med lag (2003:778) om skydd mot olyckor ansvarade för att hantera den, bör också räddningstjänsten anses ha varit den mest centrala aktören. Därför väljer jag att intervjua personal ur några av de räddningstjänster som hanterade branden.
22
För att kartlägga hur räddningstjänstens ledningsorganisation är strukturerad vid insats kontaktar jag en tjänsteman vid MSB för att ställa frågor om detsamma. Enligt tjänstemannen ifråga kan sammansättningen skifta något mellan olika kommuner, men jag hänvisas ändå till beskrivningarna i räddningstjänsternas s.k. handlingsprogram. Därutöver läser jag några övriga kommunala och regionala texter där deras respektive räddningstjänsters ledningsorganisation beskrivs, liksom ett dokument från dåvarande Räddningsverket (nuvarande MSB) med förslag på hur de kommunala räddningstjänsterna kan utforma sin ledningsorganisation.
23
I stort tycks alltså dokumentet och texterna teckna en samstämmig bild av räddningstjänstens ledningsorganisation vid insats. Visserligen skiljer de sig åt i somliga detaljer. Exempelvis skriver Räddningsverket att räddningschefen ansvarar för den normativa och strategiska ledningen,98 medan andra snarare menar att det är en roll som fylls av räddningschefen i beredskap.99 Men dessa skillnader verkar inte avse ledningsorganisationens struktur som sådan. Sammantaget kan man alltså säga att ledningen av en insats är fördelad på skilda nivåer och roller. Se Figur 6: Räddningstjänstens ledningsorganisation för en intuitiv bild av ovanstående.
Figur 6: Räddningstjänstens ledningsorganisation
Följaktligen väljer jag att intervjua personal från flera olika nivåer och roller, för att så täcka in merparten av ledningsorganisationen och uppnå en allsidig belysning av fallet. Närmare bestämt intervjuar jag åtta personer, varav sju arbetar inom några av de räddningstjänster som inblandades i hanteringen av nämnda brand. Av dessa sju tjänstgjorde tre stycken som räddningsledare under insatsen, och motsvarar i enlighet med organisationskartan ovan den operativa ledningen. En tjänstgjorde som skadeplatschef, och motsvarar således den samordnande ledningen. En person tjänstgjorde som räddningschef i beredskap, och motsvarar således den normativa eller strategiska ledningen. En person tjänstgjorde som räddningschef, och motsvarar således i viss mån den normativa eller strategiska ledningen (även om denna ledningsfunktion under insatsen främst utfördes av andra, såsom föregående person). En person tjänstgjorde som analytiker under räddningsledaren.
Dessa sju studiedeltagare representerar tre av totalt sex skilda räddningstjänster som inblandades i hanteringen av branden, nämligen Räddningstjänsten Gotland, Uppsala
(Olika) Normativ och
24
brandförsvar och Storstockholms brandförsvar. Men trots att strikt talat flera räddningstjänster inblandades menar jag att de bör anses utgöra en organisation. För enligt avtal arbetar nämnda räddningstjänster under en gemensam ledning genom att dela på en och samma räddningscentral, Storstockholms räddningscentral,100 och enligt avsnitten om begreppsdefinitioner ovan avser jag med organisation en planmässig samverkan mellan individer och grupper med gemensamma intressen, vilket som synes här är fallet.
Den åttonde studiedeltagaren arbetar inte inom räddningstjänsten utan vid en utvecklingsenhet vid MSB inom ledning och samverkan. Jag intervjuar studiedeltagaren i egenskap av informant i syfte att bekanta mig med ämnesområdet.
3.8 Reliabilitet, validitet och källkritik
Reliabilitet har att göra med möjligheten att replikera en studies resultat.101 Jag vill i sammanhanget framhålla att även om det valda empiriska fallet med data givetvis medger flera möjliga infallsvinklar, använder jag mig genomgående av vissa bestämda metoder. Mitt tillvägagångssätt är med andra ord inte slumpartat, varför inte heller mina resultat torde vara detsamma. Mitt anspråk är därför att analysen bör ses som en bland flera möjliga analyser, men såklart inte som det enda möjliga sättet att tolka data.
Validitet har att göra med om man mäter eller förklarar vad man menar sig mäta eller förklara.102 Härvidlag vill jag hänvisa till avsnitten ovan om urvalskriterier och intervjuguide. För som framgår där väljs det empiriska fallet på grundval av särskilda urvalskriterier som i sin tur beror av studiens teorier. Även intervjuguidens frågor formuleras på grundval av dessa teorier, även om de för att undvika missförstånd är formulerade i vardagliga termer. Såväl valet av fall i stort som den data som insamlas inom ramen för detta fall är alltså teoridrivet. Sammantaget bedömer jag därför data som relevant i förhållande till studiens syfte.
25
Angående oberoendekriteriet deltog samtliga studiedeltagare själva i hanteringen av branden. Visserligen har de tagit del av sekundära källor genom sådant som nyhetsförmedling och insatsrapporter, vilket kan ha påverkat deras minnesbilder, liksom de under intervjuerna inte endast uttalar om sådant de erfarit själva. Materialet har därmed karaktären av både primär- och sekundärkälla. Angående tidskriteriet inträffade branden under första halvan av maj månad 2016, medan intervjuerna för denna studie genomförs under första halvan av november månad samma år, ett tidsspann som kan ha påverkat deras minnesbilder. Jag vill dock framhålla att jag studerar hanteringen av denna kris snarare än andra, såsom branden i Västmanland 2014, till följd av det kortare spannet. Angående tendenskriteriet vore en möjlig kritik att studiedeltagarna under intervjuerna kan misstänkas hålla inne med känslig information, eftersom de inte vill misskreditera sig själva eller den egna organisationen eller liknande. Förvisso kan jag strikt talat inte motbevisa en sådan kritik, men min bedömning är likväl att studiedeltagarna talar om de problem som uppstod under räddningsinsatsen utan att skylla på andra aktörer.
För att bättre kunna bedöma materialets tillförlitlighet stämmer jag dessutom översiktligt av intervjusvaren sinsemellan liksom mot ett vidare empiriskt material i form av skriftlig dokumentation, närmare bestämt mot två insatsrapporter.103 Visserligen är dokumentationerna inte oberoende av studiedeltagarna. Dels eftersom de förra delvis är ett resultat av intervjuer med de senare, dels eftersom de senare enligt ovan har tagit del av de förra. Men jag observerar inte några motsägelser vare sig intervjusvaren emellan, eller mellan intervjusvaren och nämnda dokumentationer. Sammantaget ser jag därför inte några övervägande skäl till att betrakta materialet som otillförlitligt. Tvärtom tycks mig kriterierna ovan i hög grad uppfyllda.
Jag vill dock återigen betona att det empiriska materialet är upplevelsedata, varför man inte genom en intervjustudie som denna torde kunna finna annat än upplevd kausalitet.
3.9 Övriga överväganden
26
kausalt primärt i denna verklighet, alltså förståelsen eller handlandet. Likaså tycks processpårningen förutsätta någon form av realism, genom betoningen av kausalitet (kausala relationer torde förutsätta att det alls existerar kausalt relaterade fenomen). Den tematiska analysen och grundade teorin används här bara som sätt att strukturera data, och tycks som sådana förenliga med olika ontologiska och epistemologiska uppfattningar.105
Angående forskningsetik informeras samtliga studiedeltagare om att deltagandet är frivilligt och att de kan avbryta detsamma när som helst. I samband med intervjun informeras de även något mer djupgående om studiens syfte. I rapporten och intervjutranskriptionerna anonymiserar jag alla uppgifter, i enlighet med löfte till studiedeltagarna.
4. RÄDDNINGSTJÄNSTEN OCH BRANDEN
4.1 Inledande kommentarer
Studiens huvudsakliga empiriska material utgörs alltså av kvalitativa intervjuer. I samband med redogörelsen av de analytiska resultaten nedan citerar jag avsnitt ur detta material, varför det även kan ses som en empirisk redogörelse. Men för att placera fallet i dess sammanhang, liksom för att ge en överblick över händelseförloppet, redogör jag först kort och övergripande för den berörda räddningstjänstorganisationen och för insatsen.
4.2 Räddningstjänsten
År 2011 övergick Gotlands kommun till att bli Region Gotland.106 Därför är även dess
räddningstjänst organiserad på regional i motsats till kommunal nivå.107
Årligen larmas Räddningstjänsten Gotland till ungefär 1000 olika händelser, där misstanke om att räddningstjänst enligt lag (2003:778) om skydd mot olyckor föreligger. Utöver detta larmas man dessutom till andra former av nödlägen, enligt avtal.108
27
Räddningsstyrkorna är indelade i olika enheter som finns utplacerade på brandstationerna. Beroende på vilken förmåga som krävs sätter man vid utlarmning samman olika många och olika stora räddningsenheter. Vid omfattande olyckor bedömer man sig dock behöva samverka med många myndigheter och organisationer.110
Räddningstjänsten Gotland har dessutom ingått ett avtal om räddningstjänstsamverkan med Storstockholms brandförsvarsförbund. Avtalet innebär bl.a. att Storstockholms brandförsvarsförbund medlyssnar inkommande samtal från SOS Alarm, bedömer och larmar ut resurser från Räddningstjänsten Gotland, liksom vid behov även tillhandahåller förstärkningsresurser av skilda slag. Även ledningen av insatser i övrigt sker i samverkan med Storstockholms brandförsvarsförbund, som utgör de högre ledningsnivåerna.111
4.3 Branden
Fredagen den sjätte maj 2016, klockan 12:13, inkom ett larm till räddningstjänsten om en markbrand vid orten Vänge på centrala Gotland. Brandens omfattning beräknades till ca 20*20 meter. Enligt inringaren hade branden uppstått genom att aska tömts i en kompost.112
Vid den första styrkans ankomst till skadeplatsområdet ca 20 minuter senare hade branden eskalerat till att omfatta ca 300*100 meter. Dessutom hade branden gått över till ett kalhygge, varifrån den spred sig vidare i riktning mot skogen.113
Ungefär en timma efter det inringda larmet omfattade branden ca 1000*350 meter, och tidig kväll samma dag, klockan 17:45, nådde den sin maximala omfattning av ca 1500*1000 meter. Därefter spred sig inte branden mer under insatsen, men blossade av och till upp kraftigt.114
Utöver räddningstjänstens egna resurser använde man sig även av externa sådana. Bland dessa kan nämnas såväl andra räddningstjänster, Hemvärnet, Försvarsmakten och Kustbevakningen, liksom regionala förvaltningar och privata entreprenörer.115
28 5. ANALYS
5.1 Inledande kommentarer
Nedan redogör jag mina analytiska resultat. Resultaten grundar sig i det kvalitativa intervjumaterialet, som analyseras med hjälp av operationaliseringen. Se BILAGA 3: Operationalisering för den senare. Kort kan dock sägas att de teoretiska antagandena operationaliseras som mekanismer beståendes av enheter och aktiviteter.
Den första mekanismen rör förståelsens och handlandets relation sinsemellan. Lägesbilden, situationsförståelsen och handlandet utgör härvidlag mekanismens enheter. Vilka aktiviteterna är skiftar beroende på perspektiv. Alltså om man anser förståelsen primär i förhållande till handlandet, eller tvärtom handlandet primärt i förhållande till förståelsen.
Den andra mekanismen rör de organisatoriska skillnadernas inverkan på förståelsen. De flera inblandade organisationerna, den gemensamma lägesbilden och situationsförståelsen utgör härvidlag mekanismens enheter. Aktiviteterna utgörs av de organisatoriska skillnaderna. Analysen nedan är upplagd på så vis, att jag redogör vad data indikerar om respektive enhet och aktivitet. Även om aktiviteterna såklart är vad som är av störst teoretiskt intresse är det viktigt att redogöra även enheterna. Utan enheterna kan det nämligen inte föreligga några aktiviteter, eftersom aktiviteterna betecknar den kausala relationen enheterna emellan.
Då studien är kvalitativ ser jag det inte som teoretiskt relevant hur många studiedeltagare som berättar om det ena eller andra. Det räcker med andra ord att en idé dyker upp en enda gång för att hamna på den analytiska kartan. För transparensens skull anger jag dock antalet nedan (en = 1; några = 2-3; flera = 4-7).
5.2 Första mekanismen, förståelsens och handlandets inbördes relation 5.2.1 Inledande kommentarer
29
5.2.2 Lägesbild
Lägesbild operationaliseras som en förståelse av hotet som sådant, vad som har påverkats och i framtiden riskerar att påverkas negativt av detsamma, samt de övriga omständigheter som präglar eller kan komma att prägla platsen.
Flera studiedeltagares svar indikerar hur man förstod hotet som sådant liksom vad som hade påverkats och i framtiden riskerade att påverkas negativt av detsamma. I sammanhanget tycks så ha skett genom att man beaktade den rådande och framtida möjliga typen av brand (som mark, skogs- och bostadsbrand), liksom brandens rådande och framtida möjliga geografiska omfattning (som i meter eller hektar).
”Ja, den sjätte maj då inkom ett larm angående då att det var en mindre markbrand. Ungefär 20*30 meter […].” (Intervju 5)
Flera studiedeltagares svar indikerar även hur man förstod vilka övriga omständigheter som präglade eller kunde komma att prägla platsen. I sammanhanget tycks så ha skett genom att man beaktade olika former av statiska (som terräng eller material i marken) och dynamiska (som vindstyrka och luftfuktighet) faktorer.
”Det som blev mer nyanserat längs vägen […] det var ju dom faktiska förhållandena i dom olika delarna av det här området. […] Är det låg växtlighet, är det låg skog, vilken typ av skog, var är...?” (Intervju 6)
”Så när vi mätte lokalt så hade vi en höjd luftfuktighet och vi hade en lite byigare vind, just där inne. Så hade vi på nio meter per sekund och det var väl sagt att det skulle ligga på tre. Och tre är ju nästan ingenting. Nio är ju att det blir en helt annan förutsättning.” (Intervju 5)
30
alltid ha stämt överens med hur det egentligen förhöll sig därvidlag (som en omfattande skogsbrand med hög spridningsrisk).
”Men vad jag förstår så missbedömde man nog storleken eller spridningsrisken, så. Allting började ju med en liten brand som sen att man tror att man har resurser och folk på. Men sen visar det sig att det har man inte riktigt, och sen... Det sprider sig ju iväg där då, rätt snabbt då va. Så det tar lite för lång tid i början för dom som är inblandade där att förstå allvaret, tror jag då.” (Intervju 3)
5.2.3 Situationsförståelse
Situationsförståelse operationaliseras som en förståelse av vilka resurser som bör allokeras och hur de bör användas för att åtgärda hotet.
Flera studiedeltagares svar indikerar hur man förstod vilka resurser som borde allokeras och hur de borde användas för att åtgärda hotet. Men detsamma indikeras ibland outtalat. Med det menar jag att studiedeltagarna inte alltid uppger, att eftersom man hade en viss lägesbild (såsom den operationaliseras ovan) förstod man att man borde handla på ett visst sätt. Snarare uppger studiedeltagarna ibland, att eftersom man hade en viss lägesbild handlade man på ett visst sätt. Det vill säga studiedeltagarnas svar går ibland från en uttalad lägesbild till ett uttalat handlande, utan en uttalad situationsförståelse däremellan.
”Alltså det här vill jag komma fram till. Jag vill att ni flyttar ledningsplatsen två kilometer. Punkt. Alltså det är inte förhandlingsbart. För jag ser med min erfarenhet, det här kommer inte hålla över tid.” (Intervju 4)
5.2.4 Handlande
Handlande operationaliseras som det faktiska allokerandet (inklusive transport) och användandet av resurserna.
31
”[…] vi beslutade att skicka över mer ledningsstöd. På eget bevåg. Och på senare skede så skickades också fysiska resurser till den här insatsen från fastlandet, för att avlasta.” (Intervju 6)
Flera studiedeltagares svar indikerar hur man handlade i meningen använde resurserna. Hur resurserna användes i sammanhanget skiftade såklart beroende på för vilket syfte resurserna blivit allokerade. Exempelvis bedrev man släckning och lade begränsningar ute i skadeplatsområdets sektorer, liksom rekognoscerade genom överflygningar med helikoptrar.
”Och härifrån så pågår alltså då... att minska området som brinner då. Och det gör vi i fortsatt full styrka hela söndagen. Hela söndagsdygnet skulle jag vilja säga, fram till måndag morgon. Och därefter så går vi ner lite i personalstyrka, men uppgiften är densamma. Att egentligen fortsatt säkra ytterkanterna och ta ruta för ruta inåt och släcka då, så att säga.” (Intervju 1)
5.2.5 Förståelsen primär
Perspektivet att förståelsen är primär operationaliseras som att organisationerna förstår i meningen bildar sig en lägesbild och situationsförståelse innan de handlar, liksom handlar på grundval av denna förståelse.
Flera studiedeltagares svar indikerar att man förstod i meningen bildade sig en lägesbild och situationsförståelse innan handlandet, liksom handlade på grundval av denna förståelse. I sammanhanget tycks så ha skett genom att man ledde insatsen med utgångspunkt i bedömningar av den rådande och framtida möjliga situationen.
32
man sätta in folk där som möter upp. […] När man leder en insats kan man inte stå och leda en insats just nu. Man måste leda en insats om två timmar. Det ska jag göra just nu.” (Intervju 2)
Men som nämns ovan tycks lägesbilden vid somliga tillfällen ha varit felaktig. Med andra ord förefaller det ibland ha rått en diskrepans mellan förståelse och verklighet. Samtidigt som flera studiedeltagares svar indikerar att man först förstod och sedan handlade, indikerar därför flera svar även att man vid somliga tillfällen handlade på grundval av en felaktig förståelse. Men eftersom även en felaktig förståelse är en form av förståelse, tycks förståelsen i dessa fall ha varit primär i förhållande till handlandet, eftersom man handlade på grundval av densamma.
”Hade man fått från början, att den här var på säg 100*100 meter, då hade man ju larmat helt annat... en helt annan bemanning så att säga. Men i och med att vi får in 20*20, ja då larmar man ju en styrka […]. [...] Så att vi hade ingen aning om att det skulle bli den här digniteten [...].” (Intervju 2)
5.2.6 Handlandet primärt
Perspektivet att handlandet är primärt operationaliseras som att organisationerna handlar innan förståelsen, får den information som ligger till grund för förståelsen genom handlandet, genom samma handlande påverkar situationen och därmed även hur den förstås, samt anpassar sin förståelse för att legitimera handlandet.
Flera studiedeltagares svar indikerar att man handlade innan förståelsen. I sammanhanget tycks så ha skett genom att man handlade innan en korrekt förståelse. Som nämns ovan tycks förståelsen vid somliga tillfällen ha varit felaktig och man tycks även ha handlat på grundval av denna felaktiga förståelse. Men eftersom även en felaktig förståelse är en form av förståelse, tycks förståelsen i dessa fall likväl ha varit primär.
33
”Ja, det var alltså i maj här 2016 som vi fick in ett larm om en mindre brand. Markbrand, skulle man kunna säga att det var då. Och i det läget där så larmade man närmaste styrka. Och det visade sig sen att, när den här styrkan kom fram, så var det större än man hade trott.” (Intervju 2)
Flera studiedeltagares svar indikerar att man fick den information som låg till grund för förståelsen genom handlandet, såväl genom att man allokerade och transporterade resurser som genom att man använde de allokerade resurserna. Att få information till följd av att allokera och transportera resurser, tycks i sammanhanget ha skett genom ankomsten till skadeplatsområdet.
”[…] när dom kommer fram så är det uppe på dom här 300*300 meterna redan. Från att vara dom här 20*30 som dom pratade om. Och på ett kalhygge som är slaget, eller då röjt tidigare. Men kronor och annat grenverk ligger kvar. Och det är ju bränslet som bär branden, och då ligger det fullt med bränsle, så att. […] Den informationen har ju inte vi förrän vi är på plats.” (Intervju 5)
Att få information till följd av att använda resurserna, tycks sammanhanget ha skett såväl genom att man använde resurser för att hantera branden (som att släcka och begränsa branden, eller transportera vatten) som genom att man använde vissa resurser i enbart rekognoscerande syfte (som att göra överflygningar). Exempelvis delade man upp skadeplatsområdet i flera s.k. sektorer. Inom respektive sektor verkade en sektorchef med personal under sig. Dessa förenades genom en gemensam radiokanal. I samband med släcknings- och begränsningsarbetet insamlade personalen information som de förmedlade till sektorchefen, som förmedlade informationen vidare till skadeplatschefen, varifrån den förmedlades till räddningsledaren.
