Hälsinglands äldre bebyggelsehistoria. Ett försök till en syntes

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Stefan Brink

Title Hälsinglands äldre bebyggelsehistoria. Ett försök till en syntes

Issue 27

Year of Publication 1994

Pages 153–172

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

Hälsinglands äldre bebyggelsehistoria

Ett försök till ^en syntes

avStefan Brink

Hurugammalärbygden iHelsingland? ärrubriken påengrundläggande ochännuläsvärd artikelfrånår 1901avföregångsmanneninom denmodernasvens¬

ka arkeologin, Oscar Montelius. Hans svar är att

landskapet”varitbebyggdtredanlångtförevårtide¬

räknings början”(Montelius 1901 s.33). Säkerligen

har Monteliusrätt.Ettavgörande problemärdock,att stenålderns och bronsålderns bebyggelse är oss i principobekant. Man kankonstateraattinteenenda bostadslämning ärkändfrån dessa perioder. Vi har ocksåendast rudimentärkunskapomsten-och brons- åldersmänniskomasnäringsfång. Varde fastboende

”bönder” eller kringflyttande fånstmän? Mot bak¬

grundavdettatardärförenbosättningshistorisk^un¬

dersökningavdet äldsta Hälsinglandsin böljan iett studium av de första nedslagen av en permanent sedentärkultur, dvs.lämningarna efterde första fast¬

boendejordbrukarna.

Nedanståendeförsök tillensyntesrörande bosätt¬

ningen i Hälsingland före 1600, dess genes ochut¬

veckling med eventuella inslagav nedgångar, kon- traktioner, harjag låtit i förstahand vara problem¬

styrd. Detärettförsökattpresenteraenöverskådlig

omänproblematiserad ”huvudlinje” vad gäller Häls¬

inglands bebyggelsehistoria fram tillca 1600 ochatt ge en”StandderForschung”inom relateradeämnes- fält. Utifrån detta skelett kan deövrigapresentatio¬

nerna i föreliggande volym ses som fördjupande

diskussionerochredovisningarav nykunskapinom

vissa enskildaproblemområden. Enannanmålsätt¬

ning harvaritattpekapå problematiskaepoker och forskningslakuner,där behovetav nyforskning före¬

kommer och ibland är akut.Mycket har gjorts,men det torde intevara enöverdriftattpåståattdetmesta ändå återstår^attgöra.

Bebyggelsen under den

äldrejärnåldern

Tackvareframföralltgrundläggande studieravarkeo¬

logen Lars Liedgren ärvår kunskap om den första etableringsfasenavjordbruki landskapet god.Fun¬

damentala i sammanhanget ärocksåde pollen- och makrofossilanalysersomföretagitsavmiljöarkeolo¬

genRogerEngelmark(se nedan).Pollendiagrammen utgörden”ryggrad”enmodembosättningshistorisk analys och diskussion behöver. Vi vet idag att de

förstafastboendejordbmkama slårnedsinabopålar

i Hälsingland redan under de första århundradena

förevårtideräknings början.Denna förstabondebygd påträffarvi företrädesvis i landskapets nordöstra del,

i socknarsomForsa,Hög, Tuna ochJättendal.

Redan vidRiksantikvarieämbetets första invente¬

ring av fomlämningar för den ekonomiska kartan 1955-56 kunde mankonstatera ca60 husgrunder i

nordöstra Hälsingland. Sedan tidigare var den s.k.

Onbacken i centrala Bollnäs känd och utgrävd av Gustaf Hallström år 1923. Idag har antalet kända husgmndslokaleravsevärtutökats,mendenhuvud¬

sakligalokaliseringentillnordöstra delenavlandska¬

petstår sig alltjämt.Genom sina omfattandeinvente¬

ringar, karteringaroch utgrävningar har LarsLied¬

grenklargjortden äldre järnåldernsbebyggelsei dess omfattning och stmktur. Ettav de mest påfallande dragen härvidlag är konstaterandet att denna äldre jämåldersbosättninghar varit så omfattandeattman kommitattutnyttja till och medperifera bebyggelse¬

lägen, vilkasenaretiders bosättare ilandskapetinte

funnitintressantaatt tauppförjordbmk.

Lämningarnaefter äldrejärnålderns bebyggelseär för detförstahusgrunder,i formavvanligtvisca15-

25 m långa terrassliknande platåer, för det andra

enstaka, ofta imposanta, gravhögar, stensättningar

ochgravfält.

Dekändahusgrundernauppgår tillca 100lokaler,

med totalt omkring 200 husgrunder (fig. 1). Flest

antalhusgrunder harJättendal och Bergsjö (tab. 1).

Den rumsliga fördelningen är mycket distinkt. En

klarmajoritetavhusgrunderpåträffasi defyra nord¬

östligaste socknarna Gnarp, Jättendal, Bergsjö och Harmånger. Vad gäller de centrala socknarnai det gamla Sunded,utmärker sig särskilt TunaochForsa

med många husgrunder. Spridda exempel, utanför

dennacentrala”husgmndsbygd”,ärendastenhand¬

full lokaler: Gammelsträng i Norrbo, Villsjöni Mo,

Onbacken i Bollnäs stad och Röste i Bollnäs samt

antagligenMårdnäs i Segersta.

Fig.1 Utbredning ochförekomstavhusgrunder från denäldre järnåldernfunna iHälsingland.

Stora äldre jämåldersgravfält påträffas i särskilt Hög, Tuna, Forsa och Jättendal. Landskapets två

största gravfältfinns vid Narstai Tuna (26 gr) och

TåstaiHög(33 gr)(Jönsson 1985s. 144).Mångaav äldrejärnålderns gravhögar ochstensättningari Häls¬

ingland är förseddamed en kraftig kantkedja. Från

dennaperiod härstammarocksådeimponeradestor- högama, såsom Kungshögen och Tegelhögen vid Hög. Dessa har gett fynd från romersk järnålder

omkr. 100-200e. Kr.Dethargjorts troligtattdessa storhögarär exponenterförensocialsamhällsforma¬

tion under den äldrejärnåldern, vilken skullekunna

benämnas”rike”,småkungadöme, hövdingadömee.d.

Tabell 1 Husgrunderfrån äldrejärnålder i Hälsing¬

land’’

socken husgrunder gravariansl.

Jättendal 47 44

Bergsjö ^{41 59}

Forsa 39 92

Harmånger ^{34 33}

Gnarp ^{26 32}

Tuna 25 90

Hög ^{13 91}

Ilsbo 11 19

Rogsta ^{5 4}

Idenor 3 5

Norrbo 2 3

Bollnäs 2

Rengsjö ¹

Mo 1

‘EfterLiedgren 1992 tab. 14. Den tredjekolumnenanger gravar funna i anslutning till husgrunder.

(Ramqvist 1987).Helt klartärattettövrestormanna- skiktfunnits i samhället under dennaperiod, vilket

haftmöjlighetattimportera bl.a. romerskaföremål,

såsomden kasserol från Capua som man fann vid arkeologiska undersökningar ianslutning till Tegel¬

högen iHög.

Bebyggelsen under den

yngrejärnåldern

Den yngrejärnålderns bebyggelseärpåintet sätt lika

välundersökt som den äldrejärnålderns. Även ^om Hälsingland uppvisaråtskilliga fyndfrånsärskilt vik¬

ingatid, är den bebyggelse som måste ha funnits i landskapetunder denna perioddåligtkänd. Enorsak

härtillärsannolikt,somLarsLiedgren(1984s. 111) antytt, att den yngrejärnålderns bebyggelser i stor utsträckning ligger under den historiska bebyggel¬

sen, varför denärsvårattidentifieraochsäkerligen

tillstoradelar helt enkeltutplånad. Om denna tolk¬

ningärriktig, avvikerettlandskapsomHälsingland- liksomävenMedelpad-påettfrappantsättfrån den bebyggelsestruktursomärkändfrån södra delar^av

Skandinavien, därenrumsligkontinuitet mellan den

yngrejärnålderns och medeltidensbebyggelser sak-

nas.Dethar hävdats attjärnålderns bebyggelserent generellt varit kringflyttande och att en låsning av

bebyggelselägenasker först omkr. år1000. Dettaär sannolikt en alltförgenerell ochstereotyp tolkning,

även till och med för Danmarks del. Hälsingland

sällarsig dessutom i huvudsaktillövriga norrländska

och norskabygder, därbebyggelsen i storutsträck¬

ninglåsestill vissagivnaplatseravrenttopografiska skäl, varför ^man säkerligen inte skall räkna med någon ”kringflyttande” bebyggelse under förhisto¬

risk tid i dessa delar av Norden. Att bebyggelsen

under förhistorisktid, och kanske också under äldre medeltid, varit mindrestatisk än den historisktkända, ärdockingen orimlig hypotes.

Vadgällerlandskapetsbebyggelse under denyngre

järnåldern,blirenomfattande arkeologisk undersök¬

ning 1982-83 vid Björka,straxsöderomHudiksvall,

avstortintresse(fig.2).Då gamla E4:anskullefåen

ny sträckning förbi Hudiksvall, måste ett gravfält

invid Björka by grävas bort.En 25 000m^ storyta frilädes.Utgrävarna harkunnat konstatera minst två förhistoriska bebyggelselägen med olika typer av huskonstruktioner, rikakulturlager, ettförhistoriskt gravfältmed över20 högar och stensättningar, sex

vikingatidagravar längs ^en gammal väg, jämslagg sprittöverutgrävningsfältetsamtlämningarefteren medeltidagårdmed minst 15 byggnader. Deäldsta

gravarna, låga, runda stensättningar (in ^Jtn-brand- gravar), är från yngre romerskjämålder/folkvand- ringstid. Några folkvandringstida bebyggelseläm¬

ningar,möjligaattknytatill dessa äldstagravar,har

intepåträffats.Somvanligt saknas i princip fynd och

gravarfrånvendeltid;manräknar endast medenflack högav sand, omgiven avett dike. Graven börvara frånsenvendeltid.Vikingatida bebyggelselämningar

och gravaröverlagrar till viss del de äldrefolkvand-

Fig. 2 Planöverdenarkeologiska utgrävningen vid Björka, med husgrunder, gravanläggningar ochröjningsrösen. (Liedgren1992

s, 91.)

ringstidagravarna.Allakonstaterade vikingatidagra¬

varvar brandbegravningar. I närheten ligger så de

medeltidalämningarna efterengård.'

Det är lite ovisst hur bebyggelsehistorien skall

tecknasvidBjörka. Möjligtär,attdenna konstaterade

förhistoriskabebyggelse, liksomden medeltidagår¬

den, ärdirektaföregångare till den historiskt kända bynBjörka. Detta kan dockej sägasvarasjälvklart,

utanmåste betraktassom enhypotes. Enannanosä¬

kerhetärförståsperiodenvendeltid; här finnsindika¬

tionerpå aktivitet,meningetutesluterenbebyggelse¬

mässig lakun. De fyndsomkanföras till dennaperiod liggersenti tiden och skulle kunnahänföras till en

nyetableringav enbebyggelsevidövergången^ven- deltid/vikingatid, således omkr. 800. Om ^mantrots allt vågar räkna med aktivitet mellan 600-800 på platsen,synesdetvaramöjligtattutifrånde arkeolo¬

gisktkonstaterade lämningarnavid Björka räkna med

enkontinuerlig bebyggelsefrånyngreromersk järn¬

ålder(ev. folkvandringstid) framtill idag.

Enannankällkategorisomharnågotattberättaom denvikingatida bebyggelsenärvårarunstenar.I Häls¬

inglandär19sådana kända, 8 hela, 5 i fragment och

6kända_genomäldre avritningar. Flertaletavdessa förekommer,somväntat,iHudiksvallstrakten, i sock¬

narnaHög, Tunaoch Rogsta, denbygdsomhyst den

störstabebyggelsenunderjärnåldern. Andra enstaka

runstenarförekommer i Norrala,Delsbo, Järvsö, Jät- tendal och Bollnäs(fragment).Landskapet Hälsing¬

land äger ävenden urbebyggelsehistoriskt intresse

unika ochviktiga Malstastenen, därenstorman Hä- Gylfe(tidigare kändsomFä-Gylfe) i Malsta, Rogsta,

gersin^-juridiskt säkerställande-ätteledningsamt omtalar vad han ägde. Detta är ett tämligen unikt

samtida vittnesbördomattenvikingatidamankunde ägafleragårdaränen,ochägamark i flera andra byar (seBrink 1994a).

Enkategorispråkliga ”fomlämningar” somockså

är avvikt förvårkunskap om denförhistoriska be¬

byggelsens utbredning ärvåra sfa(if)-namn. Denna

namntypärden egentligen endaförhistoriska bebyg- gelsenamnstypvi haratträknamed för Hälsinglands del, närdetgällerattfåenuppfattningombosättning¬

ens förekomst under den aktuella perioden. Totalt uppgår de hälsingska ^ra(tf)-namnen tillca80namn.

Utbredningen av fomlämningari Hälsingland sam¬

varierarimycket hög grad medutbredningenavjust 5to(</)-namn, vilket talarförattdennanamntypmyck¬

et illustrativt påvisar var bebyggelsen har funnits

under särskilt den _yngrejärnåldern, dvs. vikingati¬

den.Dessaito(r/)-namnpåträffassärskilt ymnigt i de

centrala delarna i socknarsomGnarp,Jättendal,Berg¬

sjö ochHarmånger, vidare i Rogsta, Tuna, Hög och

ForsasamtiNorrala, Trönöoch Söderala. Härutöver påträffas enstaka ira(</)-namn i centralbygdema längs Ljusnan,upptill ochmed Ljusdal. Notabelt är

attnamnavdennatypsaknas i Voxnadalen.

Problem rörande

Hälsinglands förhistoria

Ettheltavgörande problemi landskapets äldre histo¬

riaärvadsomhänderstraxefter mittenavdetförsta årtusendet. Detta problem, och den osäkerhet det

medför förallttolkningsarbete rörande denförhisto¬

riskabebyggelsen,måste,motbakgmndav nuvaran¬

deforskningsstatus, medstorskärpapoängteras.En¬

ligttvåavvarandraoberoendekällkategorier, pollen¬

analys respektive arkeologiska fynd, händer något

drastiskt vid mitten ochårhundradena efter mittenav detförstaårtusendet.Underdennaperiod, vendeltid,

saknas i principarkeologiska fynd från landskapet.

Endast enstakafyndärkända. LarsLiedgren (1992s.

212)sammanfattarsituationen: ”Bebyggelseutveck¬

lingen harheltavstannati böijanav600-talete. Kr.

ochenkraftig regressharsattin. Förändringen kan

bara förklarasavattantaletmänniskor... minskatpå

ettmycket markant sätt.” Omkring 500e. Kr. före¬

kommer isamtliga hittillstagnapollenproveri land¬

skapetendrastisknedgångavsädespollen, och övriga gräs- och örtpollen som indicerar kulturpåverkan sjunker dramatiskt. Även skogen vinner insteg på

bekostnadavängs-ochbetesmark;enigenväxningav öppenmark medsärskiltgranägerrum.Dennakraf¬

tiganedgång,somimånga diagramyttrarsigsomett faktiskt avbrott i sädesodling, håller i sig ett par hundraår.Under vadsomsedanmåste tolkassomsen

vikingatid, skerenuppgångavsädespollen ochövri¬

gakulturindicerandepollenarter. Ånyoöppnarman marker genomattfälla skog.Dennaskogsröjning och expansionavsädesodlingenökar sedan kraftigt under

vadsombörantasvaraäldstamedeltid.

Ienseriepollenanalyserfrån strategiska lokaler i Hälsingland har särskilt RogerEngelmark, LarsLied¬

grenoch Stefan Brink kunnatkonstatera denna ned¬

gång.^ Detpåfallandeär, attoavsettvarnågonstans

mantarettpollenprov,iprincipsammabildpåträffas.

Oavsett omprovet tas i centralaste delarna i Hög-

Tuna-bygden, elleri tillsynes ungabygdersomAlfta

ochLjusdal, i Voxnansresp.Ljusnansdalgång, såär pollenbilden likartad:enbegynnadesädesodling på¬

börjas omkr. Kr. f. eller århundradena strax före, vilken följs av kraftig nedgångeller helt enkelt ett upphörande vidmittenavdet förstaårtusendet.Efter

ettparhundraår sker såenkraftig odlingsexpansion.

Dettaär mycket besynnerligt, då flera bygder, som Alfta ochLjusdal,helt saknar kända fyndochfom- lämningarfrånden äldrejärnåldern!

Härintill visasfemförenkladepollendiagram från någrarepresentativa platser i Hälsingland (fig. 3,4):

KyrktjämiAlfta (centralbygd i Voxnadalen), Hullsta

i Segersta (jämåldersbygd i södra Hälsingland), Onsängssjöni Ljusdal (den ”sista”jämåldersbygden

Fig. 3 Lokaler därpollenprovemasomredovisas ifig.4 tagits.

Fig. 4 Förenklad redovisningavpollendiagram från fem platser

iHälsingland, där intensiteten övertiden av kulturpåverkade örtpollen (CIP) och sädespollen (Cerealia) framgår.

iLjusnansdalföre), Myremyran iTuna(landskapets

äldstacentralbygd),Trogsta iForsa (äldrejämålders¬

bygd). Diagrammen skiljerpåkulturindicerandeört- ochgräspollen (C/P) ochpollen frånsäd,främst kom (Cerealia).Av dessaframgårattodlingsintensiteten,

och därmedsäkerligenäven bebyggelsen,varitom¬

fattandeunder den äldrejärnåldern (inkl. folkvand- ringstid) i centralbygdema i södraHälsingland och

vidkusten.Iälvdalarna, VoxnanochLjusnan, fram¬

stårdenvikingatidanykolonisationen såsom kraftig,

medanodlingsintensiteten underden äldrejärnåldern visserligen finns,^menärsvag.

Dessa nyaforskningsresultathar framkommitun¬

derdetsenastedecenniet, ochentilltalandeförklaring

till vad som händer har ännuej getts. Ett än nyare

forskningsresultat, som ytterligare komplicerarbil¬

den iHälsinglands förhistoria,ärdennyainformation

vi erhållit rörande förhistorisk järnframställning i landskapet, tack vare Riksantikvarieämbetets rein- venteringav Hälsingland åren 1982-83. Här kunde

mankonstateranågraavSverigesstörstakoncentra¬

tioneravplatser för primitivjärnframställning, sär¬

skiltkringsjön Marmen och i Ljusnans dalföre(fig.

5). Det ^varkollosalamängder^av slagghögar, ugnar och kolningsgropar som upptäcktes inom kort tid, någotsomi sig visarattmanmåstehaenkunskapatt

utgåifrånävenvidinventeringar;manmåstevetavad

manskallleta efter! Detuppseendeväckandevar,att

Fig. 5 Mågamon iLjusdal,somkan uppvisaen avSverigesstörsta

koncentrationerav anläggningar förenförhistorisklågteknisk järnframställning. (Jönsson1985s. 150.)

dåenserie''‘C-provertogspådessaanläggningar,ett

stortantalkundeföras tilljust vendeltid, dvs.ca600-

800 (Magnusson 1986s.210 ff.).

Ettannatproblem som vore förtjäntav en forsk¬

ningsinsatsärflera möjliga bebyggelserpå utmark,

vilka representeras av påfallande gravläggningar i

formavhögaroch stensättningari synnerligenperife-

ralägenpåmagermorän.Dylikasmärre,svårtolkade gravfältoch enstaka gravhögarhar vi videxv.Bomi

Ovanåker(Hallström 1937 s. 164ff.),Tjämberget i

Arbrå(flera kmvästeromhuvudbygden iälvdalen),

österomBälingsjön i Jättendal (Liedgren 1992s.93 ff.),vidFlentjämama i BergsjösamtvidTannavallen

och söderomLocktjämiHög(jfrJönsson1983s. 145 ff.). Några av dessa har använts som fäbodställen

underhistorisk tid. Detärmöjligtatttolkaåtminstone

vissa av dessa såsom boplatslägen från den äldre järnåldern, vilket skulle vittna om att äldrejärnål¬

dernsbebyggelse varitså omfattande och^{av en}sådan

artattmankoloniseratplatsersom maninteåtervänt

till underhistorisk tid för_agrarbosättning,utanen¬

dastnyttjat tillfäbodar o.d. Gravarnavid Tjämberget

iArbrå-vilkagettfyndsomovala eldslagningsste-

nar, somtraditionellt brukaranses vara enledartefakt

förfolkvandringstid^-ärdocksvårförståeliga,då vi

inte har någon som helst kännedom ^om en äldre jämåldersbebyggelse elleragraraktivitetöverhuvud

tagetunder dennaperiod iArbråbygden.

Hälsinglands bebyggelse

under medeltid

Sompåtaladesovanhar Hälsinglanduppenbarligen

sett en mycket kraftig nykolonisation under tidig

medeltid. Dettaberättarminsttvåoavhängigakällor, nämligen pollenproverochortnamn.Underdeförsta

århundradena av medeltiden öppnas stora bygder,

företrädesvis i landskapets inland. Många bygder i

socknar som Skog, Hanebo, Alfta, Bollnäs, Arbrå,

Järvsö, Ljusdal, Färila, Delsbo och Bjuråker växer

fram.Frånattundervikingatid uppenbarligen havarit tämligen blygsammabygder,i.jämförelse medkust-

bygder som Hög, Tuna, Rogsta, Jättendal, Norrala, Söderala_o.a.,växerpå kort tid Alfta,Bollnäs,Järvsö, Ljusdaloeh Delsbokraftigt,och blir de klartstörstai landskapet med avseende på bebyggelsens omfatt¬

ningoch antaletinvånare.

Ovan påtalades att pollenprover tagna i Hälsing¬

landpåvisardenna nykolonisation; mängden sädes- pollenökarkraftigtoch detgörockså andra kulturin¬

dikatorersomgräs-ochörtpollen.Blandortnamnen ärdet särskilten typsompåvisardenna bebyggelse¬

expansion, nämligen -boda-xiarmtn, Hälsinglands

talrikastemedeltidanamntypmeddrygt60represen¬

tanter. Andravanligamedeltidabebyggelsenamn är sådana innehållande huvudledersom -böle, -äng{e),

-rossel ’röjning’, -sved(ja) ’avsvedjad mark’, myr

o.a. Dessa medeltida ortnamn visar oss mycket tydligtvardenmedeltida kolonisationenägderum.

Nästan utan undantag förekommernamnen i land¬

skapets inland.

Enviktig,mendessvärre svårfrågaattbesvara,är

om och i så fall i vilken grad den senmedeltida agrarkrisen (omkring 1350) drabbade Hälsingland (jfrBrink 1990b).Detärbekant, från andranordiska undersökningar, att vissa regioner kunnat drabbas synnerligen hårt. I exv. delar av Norge har över hälftenavbebyggelsen slagitsut,medan andra delar

av Norden, såsom Närke, endast sett en sporadisk nedläggningavgårdar(DLCN).Detskriftligamate-

rialet lämnar inga vare sig direkta eller indirekta

besked härom-i formavexempelvis sjunkade priser på jord och gårdar^-förHälsinglands del. Förekom¬

stenav s.k.ödesbölen, vilka ärettså karakteristiskt inslag i det jämtländskakulturlandskapet, ochvilka

alltsåärunder senmedeltidödelagdagårdar,ärheller

inte kända iHälsingland.Möjligen kan vi^-i någon

mån^-våga räkna medattunder senmedeltid ödelag¬

da gårdar även är att påträffa i Hälsingland. Nya undersökningar inom det s.k. Ängersjöprojektet av fäbodställensomlokaltgår under benämningen Gam-

melvallen antyder att dessa kan vara återupptagna boplatser, dvs.nedlagdagårdarsomundersenaretid

återanvänts som fäbodställen (se ex v. Zetterström 1992). Att alla”Gammelvallar” skulle haen sådan bakgrund finns det dock ingen anledning att tro.

Många ”Gammelvallar”ärhelt enkeltövergivna fä¬

bodställen, eller den äldredelenavettuppdelatfäbod¬

ställe. Vadsågäller pollenprovemasvittnesbördom

en eventuellnedgång avkulturindikatorer, ärsitua¬

tionen svårtolkad och ingalunda entydig. Allt sam¬

mantagetfinns i nuvarandeforskningsläge ingetsom

tyderpåattHälsinglanddrabbats särskilthårtavden

senmedeltidaagrarkrisen.Det ärmöjligtattframtida forskningsinsatser kankullkasta denna slutsats,som dock vilartryggtpädagensforskningsstatus.

Ett påtagligt nytt bebyggelsetillskott som vi får

under medeltiden är förstås våra kyrkor, den utan tvekanviktigastekällgruppensom rörbebyggelse i

form av byggnaderfrån medeltiden (jfr fig. 6). De hälsingska kyrkorna^-före 1600-kangrovtindelas

itrekategorier. Den första,somocksåutgörde äldsta kyrkorna,ärsådanamedenfortifikatorisk grundplan,

med minstett tom.Dessakyrkor hartidigare kallats

”försvarskyrkor”,menjagtycker detta ledar läsaren fel,då det kanresastvivelhumvida dessahaftnågot

attgöramed krigiskaförvecklingar o.l. Jag ärsnarare

böjd att betrakta dessa kyrkor som manifest ute i bygderna,ettslagsmanifestationavmakt. Måhända

börman också betona möjligheten till förvar^- av insamlade naturalier och andra skattepersedlar- i

stället för försvar. Dennatolkning styrksavattdessa kyrkorfrån omkring 1200 alla tycksvarauppfördaav kungamakten,dvs. dengryende centralmakteni form

av kungen, vilken under denna tid arbetade i nära symbios med kyrkan. De kyrkor det rör sig om är

framförallt Norrala och Tuna, men även Jättendal, Söderala ochkanskeBergsjö,och deärrestaicentra¬

last möjliga lägen idåtidens kämbygder. Sannolikt

skall dessakyrkorses somettförsök^avcentralmakten

att påtala sin närvaro i det vid denna tid ganska

autonomalandskapssamhälletHälsingland.

Den andrakategorinärde”vanliga”sockenkyrkor¬

na avsten, flertaletuppfördaunder 1200-talet,van¬

ligtvis av enrektangulärtyp med rakslutet kor, s.k.

salkyrkor. Dessa sockenkyrkoravstenrepresenterar egentligenenheltmakalösarbets- och byggnadsin-

satsilandskapet.Inomenkorttid^{reser man}i princip

iallalandskapets bygderenstorbyggnadavsten,en konstruktionsomaldrig tidigareförekommit i land¬

skapet. Vi haridagsvårtattförståhur det kan hagått

till. Varifrånkombyggmästarna? all sten? stenhug¬

garna? kalkbruket? osv. Dentredje kategorin ärde träkyrkorsombyggts underhelamedeltiden. Vissaav dessafinnsbelagda under1300-och 1400-talen,^exv.

frånFärila,ochinågrafall harmankunnat konstatera

ellermeraallmäntantagitattenstenkyrkaföregåttsav

enäldreträkyrka, somrivits.

De medeltida kyrkorna som en gång stått i de hälsingska socknarna är idag nästan alla försvunna

eller ombyggda till oigenkännlighet. Endast några

enstaka exempel har klarat sig undan rivning eller ombyggnad. Hit hör exv. Enångers gamla kyrka,

liksom Trönögamla kyrka,sommed sin muromgär-

dade lillakyrkogårdgerdet bästaintrycketavhuren medeltidakyrkomiljö i landskapet har gestaltat sig (fig.7).

Hälsinglands bebyggelse under

1500-talet

Vi harettheltannatkällägenärdet gällerattstudera bebyggelsen under 1500-talet ochsenareårhundra¬

den. Orsaken härtill ärförståsattvifrån denna tid har heltäckande kameralauppgifteromvarje bonde och gård i landskapet. Från 1600-talet har vi sedan även

domboksmaterialet och lantmätarnas geometriska jordeböcker med kartoratt tillgå, vilket förstås ger avsevärtförbättrademöjligheterattstudera dendåti¬

dabebyggelsen.

Denäldstajordebokenför Hälsingland härrörfrån

1542 och är i princip heltäckande för landskapet (bl.a. en sköll i Norrala och flera gårdar i Skogs

saknas dock). Här uppräknas samtliga skattelagda bönder, meduppgifterom gårdens taxering (i mål)

samtbondensskattetal(i öre). Detta ärdock inte den

äldstabondelängdviäger.Från år1535har vi nämli¬

gen enhjälpskattelängdsomockså i principär hel-

Fig. 7 Trönö gamla kyrka. Den bäst bevaradeäldrekyrkomiljön ilandskapet. (Flygfoto Jan Norrman. Brink1990s. 168.)

täckandeförHälsingland(Brink 1994b). Denna s.k.

”gärderoch hjälper”-längdinnehåller uppgifterom

landskapets böndersamthuruvida devarskattebön¬

der eller landbor.Uttagetav pengarför hjälpskatten

vargenerellt 10öreför varje skattebonde och 8öreför

landbo.

1535fannsdrygt 2 600(taxerade)bönder i Hälsing¬

land. De största soeknamavarAlfta(med 215 bön¬

der), Ljusdal (223), Bollnäs (212), Järvsö (205) och

Delsbo(211). Somsyneshade dessa 5störstasocknar

ettförvånansvärtlikartat antalbönder, omkr. 200st., motsvarande nästan 10% av landskapets samlade

bondetal. HärefterföljersåForsa med 143 bönder.

Ingenövrig hälsingesockenhadeår1535ettbondetal

somöversteg100. Denumerärtminsta socknarnavar

Ytterhogdal (27), Undersvik (24), Ilsbo (21) och

Hassela(13).

Man kan drista sig till att beräkna hur många

människorsomtotalt bodde iHälsinglandi börjanav 1500-talet,utifrån detidigaste kamerala längdernas

bondetal. Osäkerhetsmarginalema blirförstås stora

vidensådanuppskattning,menävenettungefärligt

invånartal börvara avintresse. Enstordiskussion har sedan länge förekommit inomdemografisk historia

hurmånga människormantörsräkna medpåengård.

Naturligtvis skiljer sig härvidlaggårdar åt från olika regioner. För Norges delharmaninom modem forsk¬

ningvaltattstannavidca6 människorpergård under

äldretid(jfr Sandnes 1968), ochennorskgård(”bruk”)

borde vara ganska jämförbar med ett norrländskt

hemmanhärvidlag. Medettbondetalom ca2 600år 1535, skulle detta kunna representeraentotalbefolk¬

ning i Hälsinglandom ca 15600invånareibörjanav 1500-talet,ensiffrasomnogäri underkant.

Vid mittenav 1500-talet-vilket säkerligenockså

representerarmedeltidens slutskede^-fanns i Häls¬

ingland drygt 730 byar (fig. 8). Flest byar hade

socknarnaBollnäs, Ljusdal,Forsa och Delsbo, med

över50 persocken, där Delsboutmärkersig medca 70 byar (tab. 2). Här finns dock ett mörkertal, då åtskilligabyar intevarskattelagdasomjordeboksen-

heter vid denna tidpunkt. Detta kan konstateras för

flerabodlandsbyar, vilkabevisligenmåstehafunnits på1500-talet,men somej finnsupptagnai jordeböck-

ema.

Vissaavinlandssocknamasbyar kunde^vararejält