lEntomologisk Tidskrifr Vol. 110 (4), 19891 l2l
Ake Hotm under en batferd dver'lbrne trtuk sensommaren 1 9. Foto: Torbjorn Kronesredt.
Ake Holm - in memoriam
Ake Holm avled den 7 januari i ir, knappt en mA- nad fdre sin 80-fusdag.
Svenska arachnologer utg0r en liten skara soli- tarer. Intresse for spindlar finns fdrvisso, men de har aldrig nitt popularitet. For ett fital blir spind- larna en livslAng inspirationsktlla, fcirdjupningen dock ofta mer eller mindre sniiv. Niir det giiller omfinget och vidden av en enstaka persons arach- nologiska verksamhet i virt land, ar de insatser som giorts av Ake Holm odvertr4ffade, Svensk arachnologi har forlorat sin genom tiderna frilms- te fdretrldare.
Ake Holm foddes i Norrtalje den 3 februari 1909 och var son till postmastare Karl Holm. Fa- derns tjanstgoring forde familjen till olika vistelse- orter - Stenungsund, Ange och Stilvesborg. Un- der gymnasielren inackorderades Ake hos slak- tingar i Uppsala. Efter studentexamen vid hiigre
allminna liiroverket 1927 vidtog studiema vid Uppsala universitet. Han blev fi1. kand. 1932, fil.
lic. 1936 och arbetade sedan tidvis som amanuens
vid zoologiska institutionen innan han 1940 blev fil. dr och docent i zoologi. FrAn 1947 till l9?5 fd- restod han som fOrste museiintendent universite- tets zoologiska museum och erhdll kort fdre pen- sioneringen professors namn 1974.
Akes intresse f6r spindlar viicktes tidigt och re- dan pi 30-talet kunde man urskilja de tre temata kring vilka stora delar av hans forskarhAg senare skulle komma att kretsa: svenska fj{llens och
Arktis' fauna, den ostafrikanska faunan och spindlarnas embryonala utveckling.
Under sommaren 1930 gjorde han en insam- lingsresa till Lappland, friimst Abisko national- park, och resultatet blev hans fdrstlingsarbete i tryck (1931). Med hSnsyn till dAtida avsaknad av l{ttillgXnglig bestamningslitteratur var denna art- fdrteckning i sig en prestation. Ake stod pi myc-
ket god fot med divarande zoologiprofessorn Sven Ekman och kanske var det under hans infly- tande som Akes blickar kom att riktas norrut. In- tresset fdr Tornetraskomredets spindelfauna mat-
122 Torbjdrn Kronestedt
tades inte med eren utan Ake iterviinde ofta och giirna. !'etenskapsakademiens f6rre stlindige sek- reterare Carl Gustaf Bernhard karakteriserade
Ake i "Abisko Narurvetenskapliga Station"
(1985) som "en av Abiskostationens mest trogna gtistforskare genom 6ren". I de minga insamlings- resornas material fortsatte han att vaska fram f6r vetenskapen nya arter. Favoritfamiljen var nog Li- nyphiidae och inom den siirskilt underfamiljen Erigoninae, dviirgspindlarna, med de minsta och i flera avseenden svirasie arterna. Ocksi ekologis- ka problem kom att intressera honom, nAgot som tydligast framgir i den brett upplagda "Studien
iiber die Spinnenfauna des Tornetriiskgebietes"
(1950), dar olika arters biotopval och altitudinella utbredning var tyngdpunkter. Han vidgade ocksi kunskapen om spindelfaunan i flera andra delar av vdr fjiillviirld, bl a genom uppsatser i denna
tidskrift [Hiirjedalen (1958) och Peljekajse natio- nalpark (1983)1. En undersOkning iMuddus natio- nalpark (1980) t.illsammans med Kjell (Gustafs- son) Hedmark gav ett stickprov p{ den i spindel- hdnseende daligt kanda nordsvenska taigan.
TornetriiskomrAdet kan segas vara en trciskel mot Arktis. Genom egen f<lrviirvad kontakt med detta omrides spindelfauna och genom att Ake ti- digt bearbetade ildre expeditionsmaterial frdn Spetsbergen och Bj<irnon (1937) uppstod ett in- tresse f6r den arktiska faunan som rdckte livet ut.
Under irens lopp bearbetade han material frdn skilda nordliga omriden. Han besdkte sjalv Spets- bergen 1954 och Viistgrdnland 1962, och tog sig an andras material, bl a Carl H. Lindroths material
frin Alaska (1962) och lsland. Dessutom bearbe- lade han det arktiska spindelmaterialet frAn Vega- expeditionen 1878- 1880 (1970) och frin de svens-
ka expeditionerna till Novaja Zemlja och Jenisej 1875 (revision) och 1876 (1973). Det ir nog ingen civerdrift att peste, atl Ake var sin tids framste kiinnare av den arktiska spindelfaunan.
I spindelfaunistiskt hiinseende var sodra Sverige Iiinge pi satt och vis inmutat av g6teborgszoolo- gen Hans Lohmander (1896-1961), som redan pA 2O-talet bcirjade tillvarata spindlar och som ien
rad rapporter frAn Gciteborgs naturhistoriska mu- seum under 40- och 50-talen redovisade resultaten frAn de olika somrarnas faltarbeten. Ake samlade visserligen ocksi sciderut pA minga hill genom
iren, men fOrst 1970 pab0rjade han ett lokalfaun- istiskt projekt, civer Kullabergs spindelfauna, som han senare sammanfattade i tryck (1977).
Uppsalatrakten lockade naturligt nog till stiin-
digt iterkommande exkursioner. Pi Ryggmossen i Biilinge och Ola skifte iBladaker fick mAngen spindel och insekt sluta sitt liv i Akes fallfiillor.
Ett omride i Sydsverige, dit han giirna ttervSn- de var trakten kring Klubbans marinbiologiska station i Fiskeb,ickskil. Under 1930-talet fdrestods stationen av Sven Ekman, och har gjorde Ake in- samlingar och observationer, som kom att ligga
till grund f<ir doktorsavhandlingen.
De som sciker sig till Klubban brukar lockas av havets organismviirld, sA icke Ake Holm. Hans iimne giillde spindlarnas embryonala och tidiga postembryonala utveckling. I detta ingick ocksA underscikningar river hur olika arters iiggkokonger
ar konstruerade. Doktorsavhandlingen (1940) fciljdes senare av andra betydande arbeten under 5O-talet och Ake vidmaktholl genom Aren sitt in- tresse for embryologin. Fran atr ha skaffat sig en imponerande kunskap om spindelembryonernas normalutveckling hos olika taxa, blev Ake alltmer en experimentator. Genom mikrokirurgiska mani- pulationer i form av transplantationer, implanta- tioner, extirpationer (avligsnanden) och mark- ningar av olika embryonala partier vid olika tid- punkter kunde han y'trerligare fdrdjupa kunska- pen om spindeliiggets tidiga utveckling. Siirskilt
iignat fdr dessa ingrepp var labyrintspindelns, Agelena labyrinthica, ovanligt stora agg. lnom den experimentella spindelembryologin fick Ake en elev i Andreas Ehn, som studerade piverkan av olika kemiska imnen. Frin 60-talet, nar jag forst lArde kitnna Ake, minns jag filmkameran, som all- tid stod uppmonterad i hans laboratorium, senare i klillaren pi Zoologiska institutionen. Niir tillfiille
yppades, anviindes den fdr tirne-lapse-fotografe- ring av olika spindeldggs utveckling. Kameran sti- tade bland alla burkarna med ispritrdr lagda spindlar frin n?ir och fjiirran. Andra burkar hade levande skyddslingar, och genom luften fl6g ma- ten, bananflugorna.
Ytterligare en strang pa Akes arachnologiska ly- ra var Afrikas spindelfauna, friimst den pa de Ost- afrikanska bergen. Efter en liingre bAtresa anl6n- de han 1937 till Mombasa i Kenya frlr att darifran bege sig till Mount Elgon pA grdnsen till Uganda.
Redan di kom han i kontakt med Robert Ander- sen och dennes familj, vars farmer pi Elgons sluttningar blev nigot av replipunkter ocksi under kommande resor (se resekamratens frAn ett senare
bescik, Thure Palm, artikel i Ent. Tidskr.
l0l:19-28). 1948 var Ake rillbaka i Osrafrika, nu
som ledare fdr Svenska 6stafrikaexpeditionen,
och bes6kte dA, bl a i siillskap med botanisten Olov Hedberg, bergen Ruwenzori, Elgon, Aber- dare, Mt. Kenya och Kilimandjaro. Pd klassiskt vis skildrade Ake st.apatserna i resebrev med fo- tografier, som under expeditionens gAng infldt i Dagens Nyheter (11.3, 27.5, 21.6, 15.7,
12.9.1948).
Efter minga drs uppehill eterupptog Ake 1964 resorna till Ostafrika. Pi tvA av dessa hade jag frjrminen att folja med, under 1975 bl a till de av-
liigsna kenyanska bergen Marsabit och Kulal.
Ovan vid umganget med den tropiska naturen och vid ldrhillandena i dessa l{nder var det tryggt att kunna lita till Akes erfarenheter och kunskaper, ocksi vad giiller det gingbara tungomilet swahili.
Man fdrlitade sig pi hans stoiska lugn i pirrande
situationer.
Liksom vid nordligare latituder var det i Afrika framst linyphiiderna och siirskilt erigoninerna som vackre Akes intresse for mer fordjupade taxono- miska studier. Resultaten har han dokumenterat i flera arbeten med beskrivningar av ett stort antal nya taxa. Bland erigoninerna har han visat pi in- tressanta biogeografiska forhillanden, dels sliikt- skapen mellan vissa palearktiska och <istafrikans- ka taxa, dels fOrekomsten av n,irbeslaktade ende- miska former pi de olika dstafrikanska bergen.
Vid sin bortging holl han pi med en fdrnyad ut- redning av ett av de endemrika slaktena, Cailirri- chia, och dess olika former i och utanf6r Afrika.
Pi senare ir har Ake varvat Kenya med bes6k bl a i Sri Lanka (1974, 1985), Thailand (1979) och Malaysia (1981, 1984, 1987). Vid sin bortging ha- de han redan planerat en ny resa till Malaysia med sin tidigare reskamrat Tor-Erik Leiler. Dtir skulle han fortsatta sina pigAende undersokningar av
slaktet Liphistiu.t, som tillhor den primitiva
ordningen Iedspindlar.
Spindlarnas taxonomi baseras, framfOr allt pe artplanet, pi kopulationsorganens byggnad. DA dessa ir mer eller mindre komplicerat byggda, iir goda avbildningar n6dviindiga. Akes illustratio- ner ar sverdvertriffade, antingen de nu gjorts i tusch eller blyerts. Exempel pA de senare finns i hans bidrag till "Svensk Spindelfauna" (1947).
Som ende intendent fdr Zoologiska museet i Uppsala hade Ake hand om alla samlingarna (utom inseklerna), inkluderande material allrifrin
Linn6 och Thunberg. I ett arbete frAn 1957 inven- terade han det davarande bestandet av de tildre samlingarna och dar framskymtade ockse negot
av hans omfattande museitekniska kunskaper.
.A ke Holrtr - in nte tnoriant 123
Ake Holm tecknad ur minnet av kamraten under flera resor, Tor-Erik Leiler.
Hans stora allmiinbiologiska kunskaper omfatta- de manga djurgrupper, inte minst insekterna, och vaxtviirlden var honom ingalunda friimmande.
Efter pensioneringen fortsatte Ake ofOrtrutet sin forskning. Flera manuskript viintade pi slut- giltigt fardigstaillande. Han arbetade huvudsakli- gen hemma, diir han ocksi fdrvarade delar av sina samlingar. Dessa skall, Iiksom merparten av hans spindelmaterial, fortsiittningsvis fdrvaras i Uppsa- la universitets zoologiska museum. Under resorna samlade han ocksa material av minga andra djur- grupper. En del av detta, bearbetat siviil som obe- stamt, bevaras i Naturhistoriska riksmuseet.
Ake Holm var en omtanksam person, som en- gagerade sig i andras problem. Under en tillbaka- dragen framtoning, kanske delvis beroende pi en
tidig hdrselskada, fanns ett stort matt av idirike- dom, inspiration och stillsam humor. Han hade ett klart sinne fOr realism och lat sig siillan Overras- kas. Att fi ha haft honom som en illdre viin med ett gemensamt intresse for spindlar har kants som en stor ftirmin. Sina framstiende vetenskapliga resultat yvdes han aldrig over. Saknaden av ho- nom er mycket stor.
Ake Holms vetenskapliga publikationerr (Ake Hotm's scientirtc publicationst )
1931. Spindelfaunan inom Abisko Nationalpark.
Spindlar-Araneae. - K. svenska VetenskAkad.
Skr. Naturskydd. l9: 1-9.
124 TorbjArn Kronestedl
1934. Arachnider frAn norra Dalarna, insamlade av K.
H. Forsslund.
- Enr. Tidskr. 55:319 322.
1937. Zur Kenntnis der Spinnenfauna Spitzbergens und der Baren Insel. - Ark. Zool.29A (18): 1-13.
1937. Notes Ark. Zool. on the spider fauna 298 (12): I 2.of East Creenland. -
1939. Beitrege schr. E. Strand 5: zur Biologie der Theridiiden. 56-67 + 2 pls. - Fest.
1939. Neue Spinnen aus Schweden. Beschreibung neuer Arten der Familien Drassidae, Theridiidae, Liny- phiidae und Micryphantidae. - Ark. Zool.3tA
(8): l-38.
1939. (Carpenter, O. D. H. & Holm, A.) Insecta and Araneae collecred in the Kangerdlugsuak Region
of East Greenland by the British Expedition, 1935-36.
- Ann. Mag. nar. Hist. (11) 3:
60-79.
1940. Studien iiber die Entwicklung und Entwicklungs- biologie der Spinnen. - Zool. Bidr. Upps. 19:
l-214 + ll pls.
1941. Uber Cynandromorphismus und lntersexualitet bei deh Spinnen. - Zool. Bidr. Upps. 20:
397-414 + 2 pls.
1943. Zttr Kenntnis der Thxonomie, Okologie und Ver- breitung der schwedischen Anen der Spinnen- gattungen Rhaebothorax Sim., Typhochraestus Sim. und Latithorax n. gen. - Ark. Zool.34A
(19):l-32+3pls.
1944. Ein Beitrag zur Ark. Zool. 358 (4): Salticiden-Fauna l-4. Schwedens. -
19,14, R€vision einiger norwegischer Spinnenarten und Bemerkungen tiber deren Vorkommen in Schwe- den.
- Ent. Tidskr. 65: 122-134.
1944. /Recension av:,/ A. Tullgren: Svensk Spindelfau- na. 3. Egentliga spindlar, Araneae. Fam. l-4.
Salticidae, Thomisidae, Philodromidae och Eu- sparassidae. Stockholm 1944.
- Ent. Tidskr. 65:
2t6-211 .
1945. Zur Kenntnis der Spinnenfauna des Tornetraskge- bietes. - Ark. Zool. 36A (15): l-80.
1947. On the development Zool. Bidr. Upps. 25: 409-422 of Opilio parietinus Deg. + 2 pls. -
1947. Egentliga spindlar. Araneae. Fam.8-10. Oxyo- pidae, Lycosidae och Pisauridae. Svensk Spindel- fauna 3. Entomologiska fdreningen, Stockholm.
1949. /Berettelse dver den zoologisk-bot anis k a expedi- tionen till Ostafrika.,/ - Sr. narurver. ForskRiids Arsb. 2: 9l
1950. Studien iiber -94.die Spinnenfauna des Tornetreskge- bietes.
- Zool. Bidr. Upps.29: 103-213.
1951. Opiliones /and/ Arzneae. /.,: Brinck, P &
Wingstrand, K. G., The mountain fauna of the Virihaure area in Swedish Lapland. - Acta Univ.
lund. N. Fl (2) 46 (2): 138-149.
1952. Experimentelle Untersuchungen 0ber die Ent- wicklung und Entwicklungsphysiologie des Spin- nenembryos.
- Zool. Bidr. Upps. 29:293-424 + 6 pls.
1954. Notes on the development of an orthognarh spi- der, lschnothele karschi Bds. & Lenz. (Results of the Swedish Easa Africa Expedirion 1948, Zoolo- 8y, No. 3). - Zool. Bidr. Upps. 30: 199-222 + I
pl.
1956. Notes on Arctic spiders of the genera Erigone Aud. and Hilaira Sim. - Ark. Zool. (2) 9:
453-468 + I pl.
1956. FramstAllning Medlemsbl. biologilar. av biologiska preparat Fdren. 22; 36-,().i plast. -
1957. Specimina Linnaeana. I Uppsala bevarade zoolo- qiska samlingar frin Linn6s tid. - Uppsala Univ.
Arsskr. 1957 (6): l-68.
1958. Tidskr. Spindlar 79: fren 216-230.Hrirjedalens fjalltrakter. - Ent.
1958. Spiders (Araneae) from Greenland.
- Ark. Zool.
(2) I l: 525-534.
1958. The spiders of the lsfjord Region of Spitsbergen.
- Zool. Bidr. Upps. 33: 29-68 + I pl.
1960. Notes 5tI-514.on Arctic spiders. - Ark. Zool. (2) 12:
1960. On Bidr. a collection Upps. 33: 109-134 of spiders from Alaska. + 4 pls. - Zool.
l96l /Recension av:./ H. Wiehle; Micryphantidae- Zwergspinnen. Die Tierwelt Deutschlands, 47 Teil: Spinnentiere oder Arachnoidea, XI. Jena 1960. - Ent. Tidskr. 82: ll8-119.
1962. The spider fauna of the East African mountains.
Part I: Fam. Erigonidae. - Zool. Bidr. Upps. 35:
19-204 + 6 pls.
1962. En skrubbflundra, fAngad i Venern, och nAgra andra miirkliga fiskfynd. - Fauna Flora, Upps.
57 : 20'l
-210 .
1963. Spiders of the genus Eboria Falc. (Araneae: Eri- gonidae).
- Ent. Tidskr. 84:. 266-281.
1963. Spindlar i Lappland. En djurgeografisk skiss. 1n:
Curry-Lindahl, K. (ed.), Natur i Lappland l:
415-422. Svensk Natur, Uppsala.
1963. (Holm, A. & Brander, T.) Hlmiihlkkejii, Ara- neae, Urjalan Kivijarven luonnonsuojelualueella.
Luonais-Hameen Luonto 14: 9l-92.
1964. Himiihakkeja, Araneae, Urjalan Kivijiirven luonnonsuojelualueella. tl. - Luonais-Hameen Luorto l5:72-75.
1964. Descriptions of some Central African Erigonidae (Araneae).
- Revue Zool. Bot. afr. 69: 103-l 12.
1965. Experimentell spindelembryologi. - Svensk Na- turv. 1965: 106- 13 I .
1967. Spiders (Araneae) from West Creenland.
- Meddr Cronland 184(l): 1-99.
1968. A contribution to Zool. Bidr. Upps.37: 183-209.the spider fauna of Sweden. -
1968. Spiders of the families Erigonidae and Linyphii- dae from East and Central Africa. - Annls Mus.
r. Afr. cent. (Ser. 8vo Sci. zool.) 171: l-49.
1968. /Recension av:,/ J. BraendegArd: Edderkopper el
ler Spindlere, l. Danmarks Fauna, bd 72, 1966.
- Ent. Tidskr. 89: 134.
1969. A new tetragnathid species from the island St- Helena (Araneae).
- Revue Zool. Bot. afr.80:
62-66.
I970. (Holm, A. & Kronestedt, T.) A taxonomic study of the wolf spiders of the Pardosa pullata-group (Araneae, Lycosidae). - Acta ent. bohemoslova- ca 67: 408-428 + 4pls.
1970. Notes on spiders collected by the "Vega" Expedi- tion 1878-1880. - Ent. scand. l: lE8-208.
1971. On Bathyphantes canadensis (Emerton) and B.
setiger E O. P.-Cambridge (Araneae: Linyphii- dae). - Bull. Brit. arachnol. Soc. 2: l8 19.
1973. On the spiders collecred during the Swedish expe- ditions to Novaya Zemlya and Yenisey in 1875
and 1876. - Zool. Scr. 2: 7l-110.
1975. A new species of the genus Erigone Sav. & Aud.
(Araneae: Erigonidae) from Swedish Lapland. -
Ent. Tidskr. 96: l7
1977. T\{'o new species of -23.the erigonine genera Savignia and Silometopus (Araneae: Linyphiidae) from Swedish Lapland. - Ent. scand. 8: 161-166.
l9?7. Kullabergs spindlar. - Kullabergs Natur l5:
t-29.
191'7, 3.20. Fam. Erigonidae. ln'. La faune terrestre de I'ile de Sainte Hdline 4. - Annls Mus. r. Afr.
cent. (Ser. 8vo Sci. zool.) 220: 163-168.
1978. Om Carl Clercks spindelsamling. Stockh.73: 201-205. - Fauna Flora,
1978. Spiders of the genus Micaria westr. from the Tor- netrask area in Northern Swedish Lapland. -
Ent. scand. 9t 6E-'7 4.
1979. A taxonomic study of European and East African
species of the genera Pelecopsis and Trichopterna (Araneae, Linyphiidae), with descriprions of a
.{ke Hol,n
- in ntemoriant 125
new genus and two new species of Pelecopsis irom Kenya. - Zool. Scr.8: 255-278.
1980. Spiders (Araneae) from the Faroes. - Bull. Brit, arachnol. Soc. 5: 108-l14.
1980. (Gusrafsson, K. & Holm, A.; Spindlar frrin ett nordsvenskt urskogsomrade - Muddus Natio- nalpark. - Ent. Tidskr. 101: 127-134.
1983. Negot om spindelfaunan i Peljekaise national- park.
- Ent. Tidskr. 104: l3-22.
1984. The spider fauna of the East African mountains, Part Il. The genus Walckenaeria Blackwall (Ara- neac, Linyphiidae).
- Zool. Scr. 13: 135 153.
1987. NAgra f<ir Sverige nya spindelarter (Araneae).
Ent, Tidskr. 108: 159-165. -
TorbjArn Kronestedt
I Posthuma publikationer under forberedande.
Posthumous publicotions n preporotion.
Recension
Palm, E. 1989. Nordeuropas Prydvinger (Lepi- doptera: Oecophoridoe) den danske - med serlig henblik pd
Jauna. Danmarks Dyreliv Bind 4. Fau- na Boger, Kobenhavn. 247 sidor, 8 fSrgplanscher.
ISBN 87-88?38-08-6. Distribut6r: Apollo Bsger, Lundbt"vej 36, DK-5700 Svendborg, Danmark.
Pris 420 DKR exkl. porto.
Fjarilsfamiljen Oecophoridae har under senare halvan av 1900-talet behandlats av flera specialis- ter. Familjen innehiller fdrhAllandevis stora mic- rolepidoplera och utg0r en popular 'fortsiittnings- grupp' fdr personer som borjar sin entomologiska karri6r med de stdrre fjiirilsarterna. Populariteten
blir inte mindre genom den spannande biologi, som manga av oecophoriderna visat sig ha.
Familjen har tidigare behandlats av Eivind Palm i Sernummer I och 4 i den danska tid-
skriftsserien Lepidoptera men det er nara nog omojligt alt fi tag pi dessa alster annat an till h6- ga priser pi bokauktioner eller - undantagsvis -
pa antikvariat. Darfor ar det gliidjande, att oeco- phoriderna har fitt en ny, monografisk behand- ling. Och nojet blir inte mindre nar man granskar boken narmare.
Boken inleds pi klassiskt man6r med en allmen Oversikt av familjen. Det framgAr ganska snart att fdrfattaren htir 16r sig inom ett kant omrade och den omfattande kontakten med kolleger borgar for en mycket utfdrlig behandling av framfcir allt zoogeografin.
lnledningsvis berattas om hur man kdnner igen en oecophorid, vilket har komplicerats med eren,
di nya och udda grupper har inkluderats i famil- jen, av mer eller mindre valgrundad anledning.
Fdrstadierna behandlas, liksom fenologi och ul- bredning. Allt iir skrivet pe ett kortfattat och trev- ligt satt och vad giiller definitionen av familjeka- raktarerna har fcirfattaren klokt nog undvikit att bli alltf0r utfdrlig. Oecophoriderna utgOr en myc- ket heterogen grupp, som inte enkelt liter sig be- skrivas.
Den allmiinna delens sista avsnitt behandlar zoogeografin med tonvikt pi den danska. Fdrfat- taren redogor ocksi fdr ftiriindringar i den danska faunistiken genom 7l ir, varvid enskilda arter av speciellt intresse nemns.
Den pifoljande systematiska delen inleds med en bestlmningstabell for underfamiljer. F6rfatta- ren har hiir sj iilv reserverat sig fdr anvandbarheten av tabellen. Deremot ar nycklarna till slaktena
mindre tungarbetade, men jag forestiiller mig an- dA att fA kommer att anlita dessa, de texten till en- skilda arter samt illustrationerna iir si mycket mer klargorande, i varje fall dA det galler att bestiimma arter.
Varje art, inalles l19, behandlas utfdrligt och ytterligare nagra omnamns som tenkbara inom det omride arbetet tacker, dvs Nordeuropa ner till h0jd med Berlin och dsterut ti[[ och med sjdn La- doga. Samtliga Englands arter iir medtagna och
fdr varje enskild art i boken anges mycket noga
