havets djur och växter
65
havet 2013 / 2014
miljö
Ö V E R V A K N I N G
Makrofauna mjukbotten 2012
Ola Svensson, Caroline Raymond & Jonas Gunnarsson, Stockholms universitet / Jan Albertsson, Umeå universitet / Stefan Agrenius, Göteborgs universitet
bottniska viken
Många områden i Bottniska viken har sedan början av 2000-talet uppvisat en lägre miljöstatus för bottenfaunasamhället än tidigare, till följd av en kraftig nedgång av vitmärlan Monoporeia affinis. Under samma period har den invasiva havsborst- masken Marenzelleria koloniserat många områden och kan möjligen vara en bidra- gande orsak till att vitmärlornas återhämt- ning varit svag. Vitmärlan klassas som känslig och dess numera låga tätheter har en starkt negativ inverkan på statusklass- ningarna för den artfattiga bottenfaunan i Bottniska viken.
Inga stora förändringar har skett i bottenfaunaindexen år 2012 jämfört med året innan. Ett generellt mönster med högre miljöstatus i utsjön jämfört med kusten kan ses under den senaste tioårs- perioden. Detta är dock lite mindre tydligt år 2012, då ett utsjöområde i Bottenhavet, Grundkallen, fått sänkt status till måttlig.
Samtidigt har två kustområden, Öregrund i Bottenhavet och Kinnbäck/Pite-Rönn- skär i Bottenviken höjt sin status till god.
Generellt är tillståndet något bättre i Bottenviken än i Bottenhavet.
I södra Bottenhavet kan man se en tydlig minskning i BQI, medan det är en tydlig ökning vid Höga kustens utsjö i norra Bottenhavet samt en mindre ökning
i övriga utsjöområden i Bottenhavet.
Försämringen vid Grundkallen är rela- terad till en tydlig minskning av nyckel- arterna vitmärla och östersjömussla. Till skillnad från Bottenhavets utsjö så uppvi- sar Bottenviken svängningar i bottenfau- nans sammansättning som är likartade över ett större område, och i samklang med förändringar i vitmärlans individantal.
egentliga östersjön
Flertalet av de undersökta områdena i Egentliga Östersjön har sedan program- mets början uppvisat god status. Tillstån- det 2012 är i de flesta fall oförändrat eller något bättre jämfört med föregående år.
På djupa bottnar i Egentliga Östersjön råder generellt mycket låga syrehalter under salthaltssprångskiktet. De stationer som ingår i utsjöprogrammet är emellertid lokaliserade ovan eller kring detta språng- skikt, med ett största provtagningsdjup på 78 meter. I de provtagna områdena har det totala antalet individer ökat jämfört med år 2011 , med de högsta nivåerna sedan 2007 i
alla områden utom ett öster om Gotland.
I flertalet utsjöområden har det skett en ökning av framför allt vitmärlorna Mono-
poreia afffinis och Pontoporeia femorata,där störst antal individer uppmätts sedan programmets början år 2007. En ökning av vitmärlorna, som har det högsta känslig- hetsvärdet i BQI-indexet, borde resultera i högre BQI-värde. Detta motverkas dock av en samtidig ökning av arter med lägre känslighetsvärde, som till exempel havs- borstmasken Marenzelleria spp. Denna art är relativt ny i Östersjön, och har ökat kraftigt i utsjöområdena i likhet med öster- sjömusslan Macoma balthica. Till skillnad från mönstret i Bottniska viken har det skett en ökning av både Marenzelleria spp och Monoporeia affinis i Egentliga Öster- sjön.
Även för de kustnära områdena är till- ståndet relativt oförändrat eller något bätt- re jämfört med föregående år. Den gene- rella trenden är även här ökad förekomst av vitmärlor, framför allt Monoporeia affinis.
Däremot har det, till skillnad från i utsjö-
HAvsborstmAskAr, blötdjur, kräftdjuroch tagghudingar är exempel på djur som finns på marina sedimentbottnar. Djuren är förhållandevis stationära och lever på el- ler nedgrävda i sedimentet. Vissa arter är snabbväxande och kortlivade, medan andra kan bli många år gamla. Artsammansätt- ningen speglar miljön i ett visst område och årlig provtagning görs för att kunna upp- täcka förändringar i djursamhällena, till följd av till exempel övergödning eller klimatför- ändringar. Provtagningen omfattar djur, se- diment och bottenvatten och bedömning av miljötillståndet görs med hjälp av ett index:
Benthic Quality Index (BQI).
j Läs mer om programmet på sid. 98.
i de UndersöktA områdenA
är tillståndet för de bottenlevande djuren i allmänhet gott i utsjön, medan det varierar mer i kustnära områden. I Egentliga Östersjöns utsjö- områden, på djup kring salthaltssprångskiktet, noterades år 2012 den största förekomsten av djur sedan programmets början år 2007. Djupare områden under språngskiktet, som är starkt påverkade av syrebrist, ingår inte i undersökningsprogrammet. I Västerhavet är tillståndet för faunan gott i öppna havet, medan det under 2000-talet har varit sämre i hela Kattegatt och i Skagerraks kustområden. Under senare år har situationen i dessa områden blivit bättre.
Foto: Terése Larsson
En Marenzelleria i mikroskop. Denna relativt nya art i Östersjön har ökat under senare år och finns nu ända upp till Haparanda.
havets djur och växter
havet 2013 / 2014
66
forts. Makrofauna mjukbotten
EKOLOGISK STATUS MJUKBOTTENFAUNA 2012
Norrbyn
Rånefjärden
Holmöarna
Gavik/Edsätterfjärden
Västervik
Askö
Gotland Laholmsbukten
Svenska Björn
Gullmarsfjorden
Göteborg
Kungsbackafjorden
Grundkallen
Hanöbukten
Söderhamn
Pite-Rönnskär
kust utsjö
2002 2004 2006 2008 10
12 14
KATTEGATT
GULLMARSFJORDENS DJUPHÅLA dålig
hög god måttlig otillfredsställande Ekologisk status, BQI enligt vattendirektivet
TRELLEBORG
2 4 6 8
ASKÖ
2 4 6 8
1972 1990 2000 2010
2008 2010
2010
PITE-RÖNNSKÄR
2 4 6 8
2012
2012
1995 2000 2005 2010
12
0
kust
utsjö
kust
4 Syrehalt (ml/l) 8
2000 2010
1990 1980
8 4
m Miljöstatus för makrofaunan på mjukbottnar beskrivs med indexet BQI – Benthic Quality Index.
Erhållna BQI-värden relateras till en skala med gränsvärden för olika statusklasser. Dessa skalor är olika för olika havsområden.
För östkusten redovisas statusbe- dömningarna sammanvägda för större vattenområden. För väst- kusten redovisas bedömningarna som medelvärden för varje lokal.
Fyrkantiga markeringar på väst- kusten betyder att mätningarna gjorts med sedimentprofilkamera.
I gullmarsfjordens djuphåla visas hur BQI samvarierar med syrehal- ten i bottenvattnet.
havets djur och växter
67
havet 2013 / 2014
miljö
Ö V E R V A K N I N G
forts. Makrofauna mjukbotten 2012
områdena, skett en liten minskning av havsborstmasken Marenzelleria.
Västervik är det enda området i Egent- liga Östersjön som endast når otillfreds- ställande status. Anledningen är att en hög andel stationer är belägna under salthalts- språngskiktet. På fyra av tio stationer har det endast undantagsvis påvisats makro- fauna under det nuvarande programmet, som startade år 2007.
Det kustnära området Askö i Söder- manlands län har undersökts årligen sedan 1981. Fram till 2000-talet var trenden för BQI-värdet negativ, men sedan dess har värdet ökat. I Asköområdet har både vitmärlorna och Marenzelleria blivit vanli- gare, vilket följer det generella mönstret i utsjöområdena.
västerhavet
Under större delen av 2000-talet har botten- faunan uppvisat en generell nedgång i hela Kattegatt och i Skagerraks kustområden.
Under senare år, och även under 2012, har en god rekrytering av många arter medfört att denna negativa trend har brutits.
I öppna havet råder god status i stort sett överallt, och trenden är att tillståndet
förbättras från södra Kattegatt upp mot norra Skagerrak.
Längs kusten är situationen, i likhet med tidigare år, sämst i gränsområdet mellan Kattegatt och Skagerrak. Utanför Göte- borgs norra skärgård har endast måttlig status noterats under hela 2000-talet. De få provtagningar som finns från 1980-talet pekar på att området då hade god status.
I vikar och fjordar, som i hög utsträck- ning påverkas av lokala miljöfaktorer, råder stor variation i ekologisk status. I Laholmsbukten och Kungsbackafjorden är situationen något bättre än närmast före- gående år. Dock är situationen i Kungs- backafjordens innersta delar fortfarande otillfredsställande. I Danafjord, alldeles invid norra inseglingsrännan till Göte- borgs hamn, råder liksom tidigare år god status. Marstrandsfjorden och fjordsyste- met innanför Tjörn och Orust har fortsatt endast måttlig status. Innanför trösklarna i fjordsystemets inre delar med begränsad vattenomsättning råder i allmänhet otill- fredsställande eller dålig status på större djup. Norr om Orust saknas bottenfauna helt och hållet i de djupare fjordbassäng- erna. Byfjordens grunda bottnar, ovanför
salthaltssprångskiktet, har i allmänhet endast måttlig status.
Normalt är vattenmassan under språng- skiktet helt syrefri och bottnarna saknar allt makroskopiskt liv på djup större än 15 meter. Från år 2010 till år 2012 syresattes djupvattnet i Byfjorden på konstgjord väg med hjälp av pumpar. Även om bottenfau- nan fortfarande bedömdes ha otillfreds- ställande eller dålig status i maj 2012, så var hela bassängen ned till sitt största djup, koloniserad av bottenlevande djur. Försö- ket avbröts vid årsskiftet 2012/2013 och fjor- den är återigen syrefri under språngskiktet innanför tröskeln.
I Gullmarsfjorden har inga kritiskt låga syrevärden uppmätts under året och där råder som helhet god status. Man kan se hur syrehalten och BQI följs åt i fjorden.
Lägre syrehalt innebär en sämre miljö för bottendjuren.
LÄS MER
Syretillgången avgörande i Bohusläns fjordar, Havet 2012 sidan 56.
När syret återvänder – återkolonisation följer mönster, Havet 2010 sidan 46.
Kattegatts bottenfauna har förändrats, Havet 2009 sidan 48.
så räknas bQi fram
För att bedöma miljötillståndet på marina sedimentbottnar används indexet BQI – Benthic Quality Index. Arter har tilldelats ett känslighetsvärde baserat på empi- riska data eller expertbedömningar. Den grundläggande idén för bedömningen är att en ostörd bottenmiljö förväntas ha en fauna med hög diversitet, medan en störd bottenmiljö förväntas ha en fauna med färre men tåligare arter. Arter som endast återfinns i miljöer med hög diver- sitet har ett högt känslighetsvärde och ar- ter som återfinns i miljöer med låg diversi- tet har ett lågt känslighetsvärde. Indexet väger samman tre parametrar i faunans struktur; proportionerna av djur med olika känslighetsvärden, det totala antalet arter och det totala antalet individer. En hög andel individer med låga känslighetsvär- den, få arter och lågt antal individer, leder således till ett lågt index och indikerar därmed ett sämre miljötillstånd.
fAktA
Foto: göteborgs universitet
Bilden visar hur ormstjärnor som lever nere i sedimentet sträcker upp sina armar ovanför bottenytan för att fånga näringspartiklar i det förbiströmmande vattnet.
