Resthalter och tidstrend av
bekämpningsmedlet endosulfan i livsmedel samt uppskattat intag för den svenska
konsumenten
Rapport till Naturvårdsverket Överenskommelse nr 215 0809
dnr 235-1781-08Mm
Stina Wallin, Emma Halldin Ankarberg och Petra Fohgelberg Livsmedelsverket
Avdelningen för forskning och utveckling/Toxikologiska enheten
Sammanfattning
Bekämpningsmedel används för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer orsakar skada eller besvär för människors hälsa eller skada på egendom.
Inom jordbruk och trädgårdsodling används bekämpningsmedel för att bekämpa eller kontrollera till exempel ogräs, insekter och svampar. I alla livsmedel som under odling, lagring eller transport behandlats med bekämpningsmedel kan resthalter förekomma. Ett av dessa bekämpningsmedel är endosulfan. Endosulfan är en mycket persistent klororganisk förening som används internationellt för kontroll av insekter och kvalster vid odling av frukt, grönsaker, potatis, bomull, te, kaffe, spannmål, oljefröväxter, sockerrör, tobak och alfalfa samt inom skogsnäring och vid odling av prydnadsväxter. Substansen används dessutom för kontroll av tsetseflugan som kan orsaka blodbrist bland djur och sprida sjukdomen sömnsjuka bland människor. Användningen av endosulfan har dock förbjudits inom EU och all
användning av endosulfan som bekämpningsmedel inom EU ska ha upphört senast den 31 december 2007. I Sverige har ingen användning av endosulfan varit tillåten efter den 31 december 1997.
Livsmedelsverket har sedan mitten av 1960-talet bedrivit kontinuerlig kontroll av bekämpningsmedelsrester i vegetabilier för att bland annat säkerställa att inte gällande gränsvärden överskrids samt att konsumenters hälsa inte äventyras. Detta har lett till uppbyggandet av en unik informationskälla från vilken uppgifter om halter av endosulfan i livsmedelsprodukter (grödor) under åren 1990-2007 har kunnat hämtas. Avsikten med den aktuella studien, som är en fortsättning på tidigare projekt, har varit att belysa följande frågeställningar från Naturvårdsverket:
1. I vilka grödor hittas endosulfan och i vilka halter?
2. Hur ser tidstrenden ut?
3. Hur ser en grov uppskattning av exponeringen hos den svenska konsumenten ut?
Resultatet av studien visade att även om resthalter av endosulfan identifierats i 41 olika importerade grödor är det endast ett fåtal av dessa grödor som antingen återkommande innehållit resthalter av endosulfan eller som haft en stor andel positiva analysresultat. Bland de importerade grödorna utmärkte sig särskilt meloner, paprika, tomat, äpple, slanggurka, zucchini och persilja med avseende på detta. Bland de svenskodlade grödorna uppmättes resthalter av endosulfan i 7 olika grödor och endast slanggurka utmärkte sig som en gröda där resthalter av endosulfan återkom under fler än 2 år. Både för importerade och inhemska grödor är trenden med sjunkande resthalter och färre förekomster av endosulfan tydlig, vilket också avspeglar sig i de exponeringsuppskattningar som genomförts. Intaget av endosulfan har stadigt minskat under perioden och uppskattas för den svenska konsumenten ha minskat från nästan 10% av ADI år 1990 till mindre än 1% av ADI år 2007.
Summary
Pesticides are used to prevent or deter those animals, plants or microorganisms that cause negative effects on human health or damage to property. Within agriculture and horticulture pesticides are used to control e.g. weeds, insects or fungi. Residues may occur in all crops that under cultivation, storage or transport have been treated with pesticides. One of these
pesticides is endosulfan. Endosulfan is an organochlorine insecticide that is used
internationally for control of insects and mites on a very wide range of crops, including fruits, vegetables, potatoes, cotton, tea, coffee, cereals, oilseed crops, sugar cane, tobacco and alfalfa and also within forestry and within cultivation of ornamentals. The substance is also used for control of the tsetse fly which can cause anaemia among animals and spread the disease sleeping sickness among people. The use of endosulfan as a pesticide is prohibited within EU since December 31st, 2007. In Sweden the substance has not been permitted for use after December 31st 1997.
Since the middle of the1960s The National Food Administration has continuously been monitoring pesticide residues in food of plant origin in order to secure that no residues above the maximum residue level occur in the crop. This has resulted in a unique database from which data regarding residues of endosulfan during the years 1990-2007 has been collected.
The purpose of this study, which is a continuation to an earlier project, was to look at the following questions received from the Swedish Environmental Protection Agency:
1. In which crops are residues of endosulfan found and in which quantities?
2. How does endosulfan residues in crops change over time?
3. What is the rough estimation of human exposure among the Swedish consumers?
The results showed that even if residues of endosulfan were identified in 41 different imported crops it is only a few of these crops that either continuously contained endosulfan residues or that have had a high proportion of positive analytical results. Melons, peppers, tomatoes, apples, cucumber, zucchini and parsley were among the imported crops that distinguished the most regarding these parameters. Residues of endosulfan were identified in 7 different crops grown in Sweden but only cucumber contained residues for more than 2 years.
The residue levels of endosulfan declined over time both for imported crops and crops grown in Sweden. Also, fewer crops that contained endosulfan residues were found over time. This is reflected in the estimated human exposures of endosulfan via food. The human exposure among the Swedish consumers has decreased from almost 10% of the ADI in 1990 to less than 1% of ADI in 2007.
Innehållsförteckning
SAMMANFATTNING ... 2
SUMMARY... 3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING ... 4
FÖRORD... 5
INLEDNING... 6
BAKGRUND... 7
SYFTE ... 8
METOD... 8
RESULTAT ... 10
FRÅGA 1A: I VILKA GRÖDOR HITTAS ENDOSULFAN? ... 10
IMPORTERADE GRÖDOR... 10
SVENSKODLADE GRÖDOR... 14
FRÅGA 1B: I VILKA HALTER HITTAS ENDOSULFAN? ... 17
IMPORTERADE GRÖDOR... 17
SVENSKODLADE GRÖDOR... 19
FRÅGA 2: HUR SER TIDSTRENDEN FÖR ENDOSULFAN I GRÖDOR UT?... 20
IMPORTERADE GRÖDOR... 20
SVENSKODLADE GRÖDOR... 21
FRÅGA 3: HUR SER EN GROV UPPSKATTNING AV EXPONERINGEN FÖR DEN SVENSKA KONSUMENTEN UT?... 22
DISKUSSION ... 24
FRÅGA 1.I VILKA GRÖDOR HITTAS ENDOSULFAN OCH I VILKA HALTER? ... 24
FRÅGA 2.HUR SER TIDSTRENDEN UT?... 25
FRÅGA 3.HUR SER EN GROV EXPONERINGSUPPSKATTNING FÖR DEN SVENSKA KONSUMENTEN UT?... 25
REFERENSER ... 27
Förord
Den svenska miljöövervakningen dokumenterar fortlöpande miljötillståndet och dess förändringar. Resultaten visar om genomförda miljöskyddsåtgärder leder till önskade förbättringar och om vi når uppsatta miljökvalitetsmål eller inte. Naturvårdsverket har
ansvaret för den nationella miljöövervakningen som är indelad i olika programområden: Luft, Kust och hav, Sötvatten, Fjäll, Skog, Jordbruksmark, Hälsorelaterad miljöövervakning, Landskap, Våtmark och Miljögiftssamordning. Följande rapport har finansierats av
Naturvårdsverket och ingår som en del i den Hälsorelaterade miljöövervakningen (HÄMI).
HÄMI har som målsättning att uppskatta humanexponering för hälsofarliga ämnen i den omgivande miljön, att mäta markörer för humanexponering och att utföra analyser som kopplar samman miljöexponering och hälsoproblem.
Inledning
På Livsmedelsverket finns en unik informationskälla från kontrollprogrammet av
bekämpningsmedelsrester i vegetabilier. Livsmedelsverkets kontrollprogram har pågått sedan mitten av 1960-talet och drivs bland annat för att säkerställa att inte bekämpningsmedelsrester i födan överskrider gällande gränsvärden (MRL) samt att konsumenters hälsa inte äventyras.
Från 1990 till och med 2007, vilket är tidsperioden som följande undersökning omfattar, har mellan 1500 till 7000 stickprov tagits årligen. Stickproven har utgjorts av färska, frysta eller bearbetade frukter, grönsaker, spannmål och spannmålsprodukter. Proven har undersökts med avseende på uppemot 300 bekämpningsmedel per år (Figur 1).
0 1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000 8000
1990 1995 2000 2005
År
Antal prov
0 50 100 150 200 250 300 350
Antal analyserade pesticider Prov
Pesticider
Figur 1. Antal stickprov och antal bekämpningsmedel (pesticider) som omfattades av Livsmedelsverkets kontrollprogram mellan 1990 och 2007.
Denna rapport avser humanexponering av bekämpningsmedlet endosulfan och är en fortsättning/förlängning av tidigare projekt gällande bekämpningsmedel i vegetabilier som Livsmedelsverket utfört på uppdrag av Naturvårdsverket (ref 1). Det aktuella projektet omfattar således inte bekämpningsmedlets miljöpåverkan.
De data som är underlag till studien kommer från Livsmedelsverkets databas för stickprovskontroll av bekämpningsmedel i vegetabilier. Provtagningsprogrammet är riskbaserat och omfattar främst grödor som konsumeras i större mängder men riktas också mot varor som tidigare visat på överskridanden av MRL. Det innebär att stickprovskontrollen inte är helt slumpmässig. Provtagningen är dock inte direkt riktad mot ett enskilt parti eller en viss odlare eller leverantör. Barnmat och grödor som i stor utsträckning konsumeras av barn och där varan äts i sin helhet t.ex. frukter med ätbart skal är andra faktorer som kan bidra till urvalet.
Materialet har delats upp på importerade grödor respektive svenskodlade grödor.
Importerade grödor inkluderar varor från både EU-länder och övriga världen (s.k. tredje land).
Begreppsförklaring:
- RL (Reporting Level; rapporteringsnivå): den minsta resthalt av ett
bekämpningsmedel som i analysen anses som positivt. RL anges i mg/kg. Som regel sammanfaller RL med analysmetodens LOQ (limit of quantification).
- Positiva analysresultat: analyser där bekämpningsmedelsrester har påträffats vid eller över RL.
- MRL (Maximum Residue Level): gränsvärdet för ett bekämpningsmedel. MRL anges i mg/kg och är idag gemensamma inom EU. Gällande MRL tillämpas på samma sätt för varor av såväl inhemskt ursprung som varor med ursprung från EU och tredje land.
- ADI (Acceptabelt Dagligt Intag): den högsta mängd av ett ämne som en konsument kan inta dagligen under hela sin livstid utan hälsorisk. ADI anges i mg/kg
kroppsvikt/dag.
- ARfD (akut referensdos): den högsta mängd av ett ämne som en konsument kan inta under en begränsad tidsperiod (normalt en måltid eller upp till ett dygn) utan hälsorisk.
ARfD anges i mg/kg kroppsvikt.
Bakgrund
Idag används bekämpningsmedel (pesticider) över hela världen. De används för att förebygga eller motverka att djur, växter eller mikroorganismer orsakar negativa effekter för människors hälsa eller skada på egendom. Ett av dessa bekämpningsmedel är endosulfan som är en mycket persistent (ref 2), icke-systemisk klororganisk förening som utvecklades och började användas i mitten av 1950-talet. Substansen består av alfa- och beta-isomerer som kan metaboliseras till endosulfansulfat och endosulfandiol. Endosulfan används internationellt för kontroll av insekter och kvalster vid odling av frukt, grönsaker, potatis, bomull, te, kaffe, spannmål, oljefröväxter, sockerrör, tobak och alfalfa samt inom skogsnäring och vid odling av prydnadsväxter. Substansen används dessutom för kontroll av tsetseflugan som kan orsaka blodbrist bland djur och sprida sjukdomen sömnsjuka bland människor (ref 3).
Idag återfinns endosulfan, förutom i livsmedel, i atmosfären, jord och sediment till följd av användningen som bekämpningsmedel. Substansen absorberas i hög grad från mag-
tarmkanalen och distribueras främst till lever och njure, men till viss del även till andra organ.
Neurotoxiska effekter av endosulfan hos både djur och människa finns väldokumenterade.
Exponering kan även inducera andra effekter, inklusive lever- och njurtoxicitet,
hematologiska effekter, förändringar i immunsystemet samt förändringar i de reproduktiva organen (ref 4). För endosulfan har man inom JMPR1 fastställt ett ADI värde på 0,006 mg/kg kroppsvikt/dag och ett ARfD värde på 0,02 mg/kg kroppsvikt (ref 5). Inom EU finns
föreslagna värden för ADI och ARfD på 0,006 mg/kg kroppsvikt/dag respektive 0,015 mg/kg kroppsvikt (ref 6).
Endosulfan har utvärderas inom ramarna för EU:s utvärderingsarbete enligt direktiv 91/414/EEG med Spanien som rapportörsland. Under utvärderingen av det verksamma ämnet kartlades dock ett flertal problemområden, bland annat beträffande ekotoxikologin och exponering för användare inomhus. Följaktligen beslutades att endosulfan inte skulle godkännas som aktiv substans inom EU och därför inte upptas som ett verksamt ämne på bilaga I till direktiv 91/414/EEG. Användningen av endosulfan inom EU har minskat stadigt under de senare åren och ska helt ha upphört senast den 31 december 2007 (ref 7).
1 JMPR: Joint Meeting on Pesticide Residues
I Sverige, där substansen bland annat använts mot insekter och kvalster i lantbruk, frukt- och trädgårdsodlingar har ingen användning av substansen varit tillåten sedan 1:a januari 1998 (ref 8, 9).
Syfte
Syftet med den aktuella studien har varit att besvara ett antal frågor, ställda av Naturvårdsverket, rörande bekämpningsmedlet endosulfan. Livsmedelsverket har tidigare genomfört ett projekt ”Tidstrend och förändringar av bekämpningsmedelsrester i livsmedel mellan åren 1990 och 2005” på uppdrag av Naturvårdsverket (överenskommelse nr 215 0612, dnr 721-1595-06Mn) och den aktuella studien kan ses som en fortsättning/förlängning av det tidigare utförda projektet. Målet med den aktuella rapporten är att belysa följande
frågeställningar:
1. I vilka grödor hittas endosulfan och i vilka halter?
2. Hur ser tidstrenden ut?
3. Hur ser en grov uppskattning av exponeringen hos den svenska konsumenten ut?
Metod
De resthaltsdata för endosulfan som ligger till grund för följande rapport är hämtade från Livsmedelsverkets interna databas, kallad pesticiddatabasen, där Livsmedelsverkets
kontrollprogram redovisar sina analysresultat. De flesta matriser (grödor) analyseras med hjälp av en så kallad multimetod. Det innebär att man i vissa fall letar efter
bekämpningsmedel i matriser där användningen av ett specifikt bekämpningsmedel
nödvändigtvis inte förekommer. Vid kontroll av bekämpningsmedel analyseras grödan i dess helhet, bland annat inkluderas skal och kärnhus. De resthalter som presenteras i rapporten gäller alltså hela grödor och inte bara de delar vi äter. Endosulfan analyseras med
analysmetod SLV-K1-f4-m013.4 (ref 10) vilken är en multimetod för frukt och grönt och som bestämmer bl.a. resthalter av substansens alfa- och beta-isomerer samt endosulfansulfat.
Analysmetoden har ett LOQ på 0,01 mg/kg för substansens alfa- och beta-isomerer samt endosulfansulfat. Eftersom resthaltsdefinitionen för endosulfan uttrycks som summan av alfa-, beta-isomerer och endosulfansulfat (ref 11) har den totala halten endosulfan beräknat med hjälp av omräkningsfaktorer för alfa- och beta-isomerer på 1 samt för endosulfansulfat på 0,96.
Utförande
Fråga 1 har delats upp enligt följande – 1a. I vilka grödor hittas endosulfan?
– 1b. I vilka halter hittas endosulfan?
Fråga 1a: I vilka grödor hittas endosulfan?
Frågan har besvarats på tre olika sätt:
- identifiering av alla olika grödor i vilka man uppmätt resthalter av endosulfan under de år studien omfattar samt i hur många prov per gröda och år som man uppmätt resthalter.
- identifiering av hur många år i den undersökta tidsperioden som man uppmätt resthalter av endosulfan i dessa grödor.
- identifiering av de grödor som har störst andel positiva analysresultat (prov med resthalter på eller över RL), d.v.s. de positiva analysresultaten har jämförts med antalet utförda analyser för respektive gröda. De grödor där färre än 10 prov per år tagits är dock ej inkluderade på grund av ett alltför litet urval och risk för att resultaten därför skulle bli missvisande. För att kunna bestämma vilka av de importerade grödorna som haft störst andel positiva analysresultat har följande bedömning gjorts.
– För varje år har de 5 grödor som haft störst andel positiva analysresultat tilldelats poäng från 1-5, där störst andel positiva analysresultat har gett 5 p. Poängen för varje gröda och år har slutligen summerats för att få fram de grödor med störst andel positiva analysresultat under den studerade tidsperioden. Resultaten för tre av grödorna var dock så lika att de inte gick att särskilja. Sammanlagt
identifierades därför 6 olika grödor med störst andel positiva analysresultat.
Fråga 1b: I vilka halter hittas endosulfan?
För att besvara den frågan har medianresthalterna beräknats för endosulfan för samtliga grödor och år. Anledningen till att medianresthalter och inte medelresthalter studerats har varit att s.k. ”outliers” (enskilda resthalter som avviker väldigt mycket från de övriga) kan få alltför stort genomslag vid beräknandet av medelresthalter. Därefter har den högsta
medianresthalt som uppmätts bland alla grödor under den studerade tidsperioden identifierats.
Dessutom har medianresthalterna för de grödor som under flest år innehållit mätbara halter endosulfan eller som haft den största andelen positiva analysresultat särskilt studerats.
Fråga 2: Hur ser tidstrenden ut?
För att besvara den frågan har förändringen av antalet grödor som innehåller resthalter av endosulfan under den studerade tidsperioden studerats samt hur resthalterna i sig ändrats under den studerade tidsperioden. Dessutom har förändringen av resthalterna bland de grödor som under flest år innehållit rester av endosulfan eller som haft den största andelen positiva analysresultat under den studerade perioden, 1990-2007, särskilt studerats.
Fråga 3: Hur ser en grov uppskattning av exponeringen för den svenska konsumenten ut?
Beräkningar av intaget av endosulfan har genomförts för 7 år under den studerade tidsperioden, 1990, 1993, 1996, 1999, 2002, 2005 och 2007. Eftersom det visat sig att några mätbara resthalter av endosulfan inte identifierats i svenskodlade grödor i Livsmedelsverkets
kontrollprogram sedan år 2001, baseras intagsberäkningarna helt på resthaltsdata från
importerad frukt och grönsaker från EU och tredje land. Konsumtionen vid beräkning av den kroniska exponeringen baseras på intaget hos vuxna svenskar vid 90:e percentilen, med en antagen kroppsvikt på 60 kg. Konsumtionsdata är hämtade från kostvaneundersökningarna Hulken (ref 12) och Riksmaten (ref 13) med vissa modifieringar. Intaget redovisas i procent av ADI-värdet för endosulfan vilket fastställts av JMPR.
Eftersom det saknas uppgift om konsumtion för beräkning av det akuta intaget hos den svenska befolkningen används istället uppgifter från andra länder i EU, vilka ingår i den modell för intagsberäkningar som finns tillgänglig på EFSA:s2 hemsida (ref 14). Intaget redovisas i procent av ARfD-värdet för endosulfan vilket fastställts av JMPR.
Resultat
Nedan redovisas resultaten från fråga 1, 2 och 3. För varje fråga redovisas resultaten uppdelat i två huvuddelar; importerade grödor och svenskodlade grödor. Fråga 1 är p.g.a. sin omfattning uppdelad i två delfrågor (a & b).
Fråga 1a: I vilka grödor hittas endosulfan?
För att ta reda på i vilka grödor man hittat endosulfan identifierades
– alla grödor som i Livsmedelsverkets kontrollprogram under åren 1990-2007 uppvisat resthalter av endosulfan.
– de grödor som under flest år mellan 1990-2007 innehållit resthalter av endosulfan – de grödor som under åren 1990-2007 haft störst andel positiva analysresultat med
avseende på rester av endosulfan.
Importerade grödor
I tabell 1 presenteras alla de importerade grödor som i Livsmedelsverkets
kontrollprogram under åren 1990-2007 uppvisat resthalter av endosulfan, totalt 41 olika grödor.
Tabell 1. Importerade grödor från Livsmedelsverkets kontrollprogram i vilka man uppmätt resthalter av endosulfan under åren 1990-2007.
Gröda
Apelsiner Kiwifrukter Potatis (färsk)
Aubergine Körsbär Päron
Bananer Mandariner Salladskål
Blomkål Mangold Sallat, övrigC
Bordsdruvor Meloner, övrigaB Slanggurkor
Broccoli Morötter Spenat
Bönor (med skida) Nektariner Stjälkselleri
Chilipeppar Papaya Tomater
Citroner Paprikor Vattenmeloner
Dill Passionsfrukt Zucchini
Grönsaker, ej kodade/övrigaA Persika Äpplen
Huvudsallat Persilja Ärtor (med skida)
Isbergssallat Persimoner Övriga gurkorD
Jordgubbar Plommon
I figur 2 och 3, uppdelat på frukt respektive grönsaker, visas i hur många prov per år som man uppmätt resthalter i dessa grödor, dvs. positiva analysresultat. I figur 2 och 3 är resultaten av uppmätta resthalter från respektive gröda och år staplade på varandra. Det innebär att stapelns höjd är det totala antalet positiva analysresultat detta år.
0 10 20 30 40 50 60
1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006
År
Antal positiva analysresultat
APELSINER BANANER BORDSDRUVOR CITRONER
JORDGUBBAR KIWIFRUKTER KÖRSBÄR MANDARINER
NEKTARINER PAPAYA PASSIONSFRUKT PERSIKA
PERSIMONER PLOMMON PÄRON ÄPPLEN
Figur 2. De importerade frukter som under 1990-2007 innehållit resthalter av endosulfan och antalet positiva analysresultat per gröda och år.
A Kategorin inkluderar grödor där sort inte rapporterats av provtagaren. I den aktuella studien ingår sammanlagt 4 oidentifierade grödor i kategorin.
B I kategorin ”meloner, övriga” i Livsmedelsverkets kontrollprogram inkluderas alla meloner utom vattenmelon.
C I kategorin ”sallat, övrig” i Livsmedelsverkets kontrollprogram inkluderas all sallat som inte är ruccola, vårklynne, kryddkrasse, huvudsallat, isbergssallat, escarolesallat eller blad och stjälkar av kål.
D I kategorin ”övriga gurkor” i Livsmedelsverkets kontrollprogram inkluderas gurkor som inte är slanggurkor, västeråsgurkor eller zucchini.
0 20 40 60 80 100 120 140 160
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 År
Antal positiva analysresultat
AUBERGINE BLOMKÅL BROCCOLI
BÖNOR (MED SKIDA) CHILIPEPPAR DILL
GRÖNSAKER, EJ KODADE/ÖVRIGA HUVUDSALLAT ISBERGSSALLAT
MANGOLD MELONER, ÖVRIGA MORÖTTER
PAPRIKOR PERSILJA POTATIS (FÄRSK)
SALLADSKÅL SALLAT, ÖVRIG SLANGGURKOR
SPENAT STJÄLKSELLERI TOMATER
VATTENMELONER ZUCCHINI ÄRTOR (MED SKIDA)
ÖVRIGA GURKOR
Figur 3. De importerade grönsaker som under 1990-2007 innehållit resthalter av endosulfan och antalet positiva analysresultat per gröda och år.
Antalet importerade grödor som någon gång under den studerade tidsperioden, 1990- 2007, innehållit resthalter av endosulfan var 41 st. Variationen är dock stor när det gäller antalet år endosulfan uppmätts i de olika grödorna. Sammanlagt har endosulfan uppmätts under minst 10 av de 18 åren i 13 olika grödor och under max 5 år i 23 olika grödor. För 11 grödor har resthalter av endosulfan endast uppmätts under 1 av de 18 år som ingår i studien, figur 4 (frukt) och 5 (grönsaker).
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18
APELSINER BANANER BORDSDRUVOR CITRONER JORDGUBBAR KIWIFRUKTER KÖRSBÄR MANDARINER NEKTARINER PAPAYA PASSIONSFRUKT PERSIKA PERSIMONER PLOMMON PÄRON ÄPPLEN
Antal år
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18
AUBERGINE BLOMKÅL BROCCOLI BÖNOR (MED SKIDA) CHILIPEPPAR DILL GRÖNSAKER, EJ KODADE/ÖVRIGA HUVUDSALLAT ISBERGSSALLAT MANGOLD MELONER, ÖVRIGA MORÖTTER PAPRIKOR PERSILJA POTATIS (FÄRSK) SALLDSKÅL SALLAT, ÖVRIG SLANGGURKOR SPENAT STJÄLKSELLERI TOMATER VATTENMELONER ZUCCHINI ÄRTOR (MED SKIDA) ÖVRIGA GURKOR
Antal år
Figur 5. Förekomst av endosulfan i kontrollen av importerade grönsaker under åren 1990-2007.
De importerade grödor som oftast innehöll resthalter av endosulfan var meloner (övriga), paprikor, tomater och äpplen vilka innehöll resthalter i 17 av de studerade 18 åren, följt av slanggurkor som innehöll endosulfan under 15 av de studerade åren.
Ytterligare ett sätt att studera i vilka grödor resthalter av endosulfan förekommit är att identifiera de grödor som haft störst andel positiva analysresultat i förhållande till antal tagna prov. Till exempel så fann man år 1990 resthalter av endosulfan i 20 prov av meloner (övriga) utav 116 utförda analyser, det vill säga andelen positiva analysresultat för meloner (övriga) var ca 17% detta år. För varje år har de grödor med störst andel positiva analysresultat
tilldelats poäng från 1-5, där störst andel positiva analysresultat har gett 5 p. Poängen för varje gröda och år har slutligen summerats för att få fram de grödorna med störst andel positiva analysresultat under den studerade tidsperioden.
Resultaten visar att det är meloner (övriga), paprikor, slanggurkor, zucchini, tomater och persilja som är de grödor med störst andel positiva analysresultat, se figur 6.
Resultatet visar även att 4 av de 5 grödor i vilka man hittat resthalter under flest år under den studerade tidsperioden också var de grödor som hade störst andel positiva analysresultat.
Undantaget utgörs av äpple i vilka man uppmätt endosulfan under 17 av de 18 studerade åren, men vars andel positiva analysresultat varit mycket låg, som mest 2,7 % år 2003.
0,0 10,0 20,0 30,0 40,0 50,0 60,0 70,0
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 År
Andel positiva analysresultat (%)
MELONER, ÖVRIGA PAPRIKOR PERSILJA SLANGGURKOR TOMATER ZUCCHINI Figur 6. Importerade grödor som haft den största andelen positiva analysresultat under 1990-2007.
Svenskodlade grödor
I tabell 2 presenteras alla de svenskodlade grödor som i Livsmedelsverkets
kontrollprogram under åren 1990-2007 uppvisat resthalter av endosulfan. Totalt handlar det om 7 olika grödor.
Tabell 2. Svenskodlade grödor från Livsmedelsverkets kontrollprogram i vilka man uppmätt resthalter av endosulfan under åren 1990-2007.
Gröda
Jordgubbar Västeråsgurkor
Plommon Zucchini
Slanggurka Äpplen
Vinbär
I figur 7 visas i hur många prov per år som man uppmätt resthalter i dessa grödor, dvs.
positiva analysresultat. Resultaten av uppmätta resthalter från respektive gröda och år är staplade på varandra. Det innebär att stapelns höjd är det totala antalet positiva
analysresultat detta år.
0 5 10 15 20 25 30 35
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 År
Antal positiva anlysresultat
JORDGUBBAR PLOMMON SLANGGURKOR VINBÄR VÄSTERÅSGURKOR ZUCCHINI ÄPPLE
Figur 7. De svenskodlade grödor som under 1990-2007 innehållit resthalter av endosulfan och antalet positiva analysresultat per gröda och år.
Antalet svenskodlade grödor som någon gång under den studerade tidsperioden, 1990- 2007, innehållit resthalter av endosulfan var relativt litet, 7 stycken. Av figur 7 framgår tydligt att bland de svenskodlade grödorna har slanggurkor varit den gröda som oftast innehållit resthalter av endosulfan. Detta framgår även av figur 8 ur vilken man kan utläsa att resthalter av endosulfan uppmätts i svensk slanggurka under 11 av de 18 år som ingår i studien. I övriga svenska grödor har man endast kunnat uppmäta resthalter av endosulfan under 1 eller 2 år under den nämnda tidsperioden. Dock har inga resthalter av endosulfan uppmätts i någon svenskodlad gröda sedan år 2000.
0 2 4 6 8 10 12
JORDGUBBAR PLOMMON SLANGGURKOR VINBÄR VÄSTERÅSGURKOR ZUCCHINI ÄPPLE
Antal år
Figur 8. Antal år som endosulfan förekommit i kontrollen av svenskodlade grödor under 1990-2007.
Ytterligare ett sätt att studera i vilka grödor resthalter av endosulfan förekommit är att
identifiera de grödor som haft störst andel positiva analysresultat i förhållande till antal tagna prov, figur 9. De grödor där färre än 10 prov tagits är dock ej inkluderade på grund av ett alltför litet urval.
0 5 10 15 20 25
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 År
Andel positiva analysresultat (%)
Resultaten visar att störst andel positiva analysresultat för svenskodlade grödor återfinns bland slanggurkor, den gröda som också under flest år innehållit resthalter av endosulfan.
Fråga 1b: I vilka halter hittas endosulfan?
För att undersöka i vilka halter man hittat endosulfan under åren 1990-2007 identifierades:
– samtliga medianresthalter av endosulfan i Livsmedelsverkets kontrollprogram under åren 1990-2007.
– medianresthalten bland de grödor som under flest år innehållit endosulfan – medianresthalten bland de grödor som haft störst andel positiva analysresultat.
Importerade grödor
Figur 10 och 11 visar de medianresthalter av endosulfan man uppmätt i importerade grödor, uppdelat på frukt respektive grönsaker, under åren 1990-2007. Figurerna visar att variationen är mycket stor, från 0,01 mg/kg till 4,29 mg/kg (persilja 1991). Resultaten visar även att höga resthalter endosulfan återkommer i persilja under ett flertal år, men att även dill under vissa år innehållit höga resthalter endosulfan, som mest 1,9 mg/kg år 2001.
0 0,2 0,4 0,6 0,8 1 1,2
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007
År
Medianresthalt (mg/kg)
APELSINER BANANER BORDSDRUVOR CITRONER JORDGUBBAR KIWIFRUKTER KÖRSBÄR MANDARINER NEKTARINER PAPAYA PASSIONSFRUKT PERSIKA
PERSIMONER PLOMMON PÄRON ÄPPLEN
Figur 10. Medianresthalter av endosulfan i kontrollen av importerad frukt under åren 1990-2007.
0 1 2 3 4 5 6
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007
År
Medianresthalt (mg/kg)
AUBERGINE BLOMKÅL BROCCOLI
BÖNOR (MED SKIDA) CHILIPEPPAR DILL
GRÖNSAKER, EJ KODADE/ÖVRIGA HUVUDSALLAT ISBERGSSALLAT
MANGOLD MELONER, ÖVRIGA MORÖTTER
PAPRIKOR PERSILJA POTATIS (FÄRSK)
SALLDSKÅL SALLAT, ÖVRIG SLANGGURKOR
SPENAT STJÄLKSELLERI TOMATER
VATTENMELONER ZUCCHINI ÄRTOR (MED SKIDA)
ÖVRIGA GURKOR
Figur 11. Medianresthalter av endosulfan i kontrollen av importerade grönsaker under åren 1990-2007.
Bland de grödor som under flest år innehållit resthalter av endosulfan eller som innehållit den största andelen positiva analysresultat kan man, med undantag av persilja, konstatera att resthalterna varit relativt låga, med medianresthalter under 0,3 mg/kg, medan persilja under 5 år innehållit medianresthalter av endosulfan på mer än 0,3 mg/kg, se figur 12 och 13.
0 0,05 0,1 0,15 0,2 0,25 0,3
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 År
Medianresthalt (mg/kg)
MELONER, ÖVRIGA PAPRIKOR SLANGGURKOR TOMATER ZUCCHINI ÄPPLEN Figur 12. Medianresthalter av endosulfan bland de importerade grödor som under flest år innehållit
4,29
1,29
0,13 0,09 0,39
0,82
0,36 0,24
0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4 4,5 5
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 År
Medianresthalt (mg/kg)
Figur 13. Medianresthalter av endosulfan i importerad persilja under 1990-2007.
Svenskodlade grödor
Resthalterna av endosulfan i svenskodlade grödor var under perioden 1990-2007 relativt låga, vanligtvis inte högre än 0,05 mg/kg. Däremot var variationen mycket stor, från 0,01 mg/kg till 0,2 mg/kg (vinbär 1990). Efter 1996 uppmättes resthalter endast i slanggurka och då var dessa mycket låga, mindre än 0,02 mg/kg. Efter år 2000 har inga rester av endosulfan kunnat uppmätas i svenskodlade grödor.
0 0,02 0,04 0,06 0,08 0,1 0,12 0,14 0,16 0,18 0,2
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 År
Medianresthalt (mg/kg)
JORDGUBBAR PLOMMON SLANGGURKOR VINBÄR
VÄSTERÅSGURKOR ZUCCHINI ÄPPLE
Figur 14. Medianresthalter av endosulfan i svenskodlade grödor under 1990-2007.
Fråga 2: Hur ser tidstrenden för endosulfan i grödor ut?
Importerade grödor
Under perioden 1990-2007 varierade antalet grödor med resthalter av endosulfan till en början för att från år 1998 visa på en gradvis neråtgående trend (figur 15). Bland de grödor i vilka man oftast uppmätt resthalter av endosulfan eller som haft störst andel positiva
analysresultat under de studerade åren tycks halterna i samtliga fall sjunka från år 1990/1991- 1993/1994. Därefter är resthalterna förhållandevis konstanta med undantag av förhöjda resthalter i paprika år 2000 och i tomat år 2000 samt 2006 (figur 16). Eftersom persilja innehåller betydligt högre medianresthalter än övriga grödor presenteras dessa värden separat (figur 13). Även i persilja uppmättes de högsta medianresthalterna under den första delen av den studerade perioden, år 1991 och 1993. Från år 2004 har man inte funnit resthalter av endosulfan i importerad persilja.
0 5 10 15 20 25 30
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 År
Antal
Figur 15. Antal importerade grödor som innehållit resthalter av endosulfan under 1990-2007.
0 0,05 0,1 0,15 0,2 0,25 0,3
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007
År
Medianresthalt (mg/kg)
MELONER, ÖVRIGA PAPRIKOR SLANGGURKOR
TOMATER ZUCCHINI ÄPPLEN
Figur 16. Förändring av medianresthalter av endosulfan bland de importerade grödor som antingen innehållit resthalter under flest år eller haft den största andelen positiva analysresultat under 1990-2007, undantaget persilja vars resultat presenteras i figur 13.
Svenskodlade grödor
Under perioden 1990-2007 hittades väldigt få svenskodlade grödor med mätbara
resthalter av endosulfan i Livsmedelsverkets kontrollprogram. Från och med år 2001 har man inte hittat någon svenskodlad gröda med rester av endosulfan. Dessutom har det varit tydligt under perioden att bland de svenskodlade grödorna är det endast slanggurka som uppvisat resthalter av endosulfan under fler än 2 år, tidstrenden med avseende på resthalter i svenska grödor kommer därför enbart att baseras på resthaltsdata på slanggurka. Medianresthalterna har dock under hela den studerade perioden varit relativt låga och har efter år 1991 konstant legat under 0,05 mg/kg (figur 17).
0 0,02 0,04 0,06 0,08 0,1 0,12 0,14
1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006
År
Medianresthalt (mg/kg)
SLANGGURKOR
Figur 17. Förändring av medianresthalter av endosulfan i svenskodlad slanggurka under 1990-2007.
Fråga 3: Hur ser en grov uppskattning av exponeringen för den svenska konsumenten ut?
För att ge en bild av hur exponeringen av endosulfan förändrats under perioden har intagsberäkningar utförts baserade på data från Livsmedelsverkets kontrollprogram. Eftersom det visat sig att några mätbara resthalter av endosulfan inte identifierats i svenskodlade grödor i Livsmedelsverkets kontrollprogram sedan år 2001, baseras intagsberäkningarna helt på uppmätta resthalter från importerad frukt och grönsaker. För att få en uppskattning om hur intaget ändrats under perioden har intagsberäkningar med data från vart tredje år, 1990, 1993, 1996, 1999, 2002, 2005 och 2007, utförts. För beräkning av intaget i jämförelse med ADI (kroniskt intag) har medianresthalter används och för beräkning av intaget i jämförelse med ARfD (korttidsintag/akut intag) har den högsta resthalten för respektive gröda och år används.
Kroniskt intag
Resultaten visar att intaget av endosulfan från frukt och grönt minskat under perioden och uppskattas för den svenska konsumenten ha minskat från ca 10% av ADI år 1990 till mindre än 1% av ADI år 2007 (figur 18).
0 2 4 6 8 10 12
1990 1993 1996 1999 2002 2005 2007
År
% av ADI (0,006 mg/kg kv)
Figur 18. Uppskattat intag av endosulfan hos svenska konsumenter under perioden 1990-2007.
Korttidsintag/akut intag
Eftersom det saknas uppgift om konsumtion av frukt och grönt för beräkning av det akuta intaget av endosulfan hos den svenska befolkningen kan vi endast redovisa resultat som baseras på konsumtionsdata från andra europeiska länder vilka ingår i den modell för intagsberäkningar som finns tillgänglig på EFSA:s hemsida och som används i dessa beräkningar. Resultatet visar att intaget för barn överskred den akuta referensdosen (ARfD) vid ett flertal tillfällen, som mest med 515%, paprika 1990 (tabell 3). Totalt var det 6 olika grödor som bidrog till överskridandet. För vuxna överskred intaget ARfD vid ett tillfälle med 134%, paprika år 1990. Några processfaktorer för resthalter i skal hos melon och apelsin har dock inte tagits med i beräkningarna.
Tabell 3. Överskridande av det akuta intaget för barn av endosulfan baserat på den högsta resthalten för respektive gröda och år. Intaget redovisas i % av ARfD (0,02 mg/kg kroppsvikt).
1990 1993 1996 1999 2002 2005 2007
Gröda /År
% av ARfD för barn
apelsiner 173
jordgubbar 115
meloner 218 165 289 166 185 129
paprika 515 117 150 263
päron 125 101
äpplen 175
Diskussion
Fråga 1. I vilka grödor hittas endosulfan och i vilka halter?
Bland de prov som tagits i kontrollen av importerade produkter, både från EU och från tredje land, under 1990-2007 återfanns rester av endosulfan i 41 olika grödor. Av dessa var det ett antal (11 st.) som endast innehöll endosulfan under 1 av de totalt 18 studerade åren. I ett flertal grödor har man dock kunnat uppmäta resthalter av endosulfan under ett stort antal år, bl.a. i meloner (övriga), paprikor, tomater, äpplen och slanggurkor i vilka man uppmätt endosulfan under 15-17 av de 18 studerade åren. Då dessa grödor är sådana som ofta provtas kan detta ha påverka resultaten. Ett annat sätt att avgöra i vilka grödor resthalter av
endosulfan ofta återfinns har därför varit att titta på andelen positiva analysresultat, dvs. hur stor andel av det totala antalet prov som innehållit resthalter av endosulfan. Intressant nog skiljde sig dessa grupper inte nämnvärt åt, utan meloner (övriga), paprikor, tomater, och slanggurkor var de grödor med störst andel positiva analysresultat tillsammans med zucchini och persilja. Äpplen, en gröda som ofta provtas och i vilken man uppmätt resthalter av endosulfan under 17 av de 18 studerade åren, hade dock låg andel positiva analysresultat.
Variationen var mycket stor då det gällde de medianhalter av endosulfan som man uppmätt i importerade grödor, från 0,01 mg/kg till 4,29 mg/kg (persilja 1991) (figur 10 och 11). Medianresthalterna för zucchini, slanggurka och äpple var vanligen kring 0,05 mg/kg efter 1990/1991, medan medianresthalterna i melon (övriga) och tomat vanligen var mindre än 0,1 mg/kg och medianresthalten för paprika var ytterligare något högre.
Bland de svenskodlade grödorna återfanns rester av endosulfan endast i 7 olika grödor (jordgubbar, plommon, slanggurkor, vinbär, västeråsgurkor, zucchini och äpple) under den studerade tidsperioden och bland dessa var det endast slanggurka som uppvisade resthalter av endosulfan under mer än 2 år. Sammanlagt återfanns rester av endosulfan i svenskodlad slanggurka i totalt 11 av de 18 studerade åren. Förekomst av resthalter skiljer sig därmed ganska markant mellan importerade och svenskodlade grödor. Detta är i sig inte konstigt eftersom endast 2 preparat innehållande endosulfan varit godkända i Sverige under den studerade tidsperioden. Det ena av dessa, Cyclodan ”hoechst” sprutpulver, var godkänt mot insekter och kvalster i lantbruk, frukt- och trädgårdsodlingar men har inte varit tillåtet att använda efter den sista december 1991. Det andra preparatet, Cyclodan emulgerbar, var godkänd i odlingar av plommon, äpple, päron, vinbär och jordgubbar, samt i odlingar av prydnadsväxter och i plantskolor vid uppdrivning av fruktträd och vinbärsbuskar.
Godkännandet för Cyclodan emulgerbar upphörde den sista december 1995 och medlet har inte varit tillåtet för användning efter den sista december 1997. Andra faktorer som kan ha påverkat att endosulfan uppmätts i så många fler importerade grödor jämfört med inhemskt odlade är att den importerade marknaden inkluderar både övriga EU och tredje land, vilket innebär att användningen av endosulfan är betydligt mera spridd, både vad gäller användare (odlare) men också vad det gäller grödor. Dessutom ingår fler importerade grödor (i
varför resthalter av endosulfan uppmätts i slanggurka, zucchini och Västeråsgurka efter detta datum kan man endast spekulera i. En tänkbar förklaring är olaglig användning, men huruvida detta skett medvetet eller omedvetet går inte att säga. En annan möjlig förklaring kan vara att gurkor som importerats till Sverige märkts om och sålts som svenskodlade grödor.
Inte bara antalet grödor med resthalter av endosulfan skiljer sig mellan importerade och svenskodlade grödor utan också de uppmätta medianresthalterna. Den högsta uppmätta medianresthalten bland alla grödor och år var 4,29 mg/kg och uppmättes i importerad persilja 1991. Denna resthalt ligger långt över dåvarande EU-MRL på 1 mg/kg (ref 15). Överlag tycks importerad persilja vara den gröda man funnit högst resthalter i under den studerade perioden 1990-2007, därefter har de högsta halterna uppmätts i importerad dill. Bland de svenskodlade grödorna uppmättes de högsta medianresthalterna under 1990 och 1991 i vinbär (0,20 mg/kg) respektive slanggurka (0,12 mg/kg). Dåvarande nationella MRL för dessa grödor var 0,5 mg/kg. Inga medianresthalter över 0,05 mg/kg har uppmätts i svenskodlade grödor efter 1991.
Fråga 2. Hur ser tidstrenden ut?
Under perioden 1990-2007 varierade antalet grödor med resthalter av endosulfan till en början för att från år 1998 visa på en gradvis neråtgående trend (figur 15). År 1995 avviker dock i förhållande till närliggande år. En möjlig förklaring till varför 1995 avviker skulle kunna vara att provtagningen av importerade grödor under det året omfattade färre, och delvis även andra grödor, än övriga år i studien.
Bland de importerade grödorna i vilka man oftast uppmätt resthalter av endosulfan eller som haft störst andel positiva analysresultat under de studerade åren tycks halterna i samtliga fall sjunka från år 1990/1991-1993/1994. Därefter är resthalterna förhållandevis konstanta, med undantag av förhöjda resthalter i paprika år 2000 och i tomat år 2000 samt 2006 (figur 16).
Under perioden 1990-2007 hittades väldigt få svenskodlade grödor med mätbara
resthalter av endosulfan i Livsmedelsverkets kontrollprogram. Från och med år 2001 har man inte hittat någon svenskodlad gröda med rester av endosulfan. Dessutom var det tydligt under perioden att bland de svenskodlade grödorna var det endast slanggurka som uppvisat
resthalter av endosulfan under fler än 2 år. Tidstrenden med avseende på resthalter i svenska grödor kan därför enbart baseras på resthaltsdata på slanggurka. Medianresthalterna för slanggurka har varit relativt låga under hela den studerade perioden och efter år 1991 stabilt legat under 0,05 mg/kg. Användning av endosulfan vid odling av slanggurka har dock varit förbjuden i Sverige sedan 1 januari 1992. Att det trots allt återfunnits i svenska slanggurkor ända fram till 2001 är märkligt.
Fråga 3. Hur ser en grov exponeringsuppskattning för den svenska konsumenten ut?
Intagsberäkningarna som baserats på uppmätta medianresthalter i importerade frukt och grönsaker visar att det kroniska intaget av endosulfan stadigt minskat under perioden och uppskattas för svenska konsumenter år 2007 motsvara mindre än 1% av ADI. Resultaten är föga förvånande med tanke på att användningen av endosulfan stadigt minskat inom EU, men även i andra länder under perioden. Uppskattningen av intaget är dessutom förmodligen en överskattning av det faktiska intaget eftersom det helt baseras på data från importerad frukt och grönsaker då svenska grödor mer sällan innehållit endosulfan och dessutom i lägre
resthalter. I intagsberäkningarna har heller inga processfaktorer används vad gäller t.ex.
fördelningen av substansen mellan skal och fruktkött.
Eftersom det saknas uppgift om konsumtion för beräkning av det akuta intaget hos den svenska befolkningen kan vi endast redovisa resultat som baseras på konsumtionsdata från andra europeiska länder. Resultatet visar att intaget för barn överskred den akuta
referensdosen (ARfD) vid ett flertal tillfällen, som mest med 515%, paprika 1990 (tabell 3).
Totalt var det 6 olika grödor som bidrog till överskridandet. För vuxna överskred intaget ARfD vid ett tillfälle med 134%, paprika år 1990. Några processfaktorer för resthalter i skal hos melon och apelsin har dock inte tagits med i beräkningarna.
Slutsats
Under den studerade perioden som sträcker sig från år 1990 till och med år 2007 har resthalter av bekämpningsmedlet endosulfan gradvis minskat i våra grödor, både vad gäller antalet olika grödor och andelen positiva analysresultat. Även halten har gradvis sjunkit. Detta återspeglar sig i exponeringen för konsumenter där det kroniska intaget har minskat från nästan 10% av ADI till mindre än 1% av ADI under tidsperioden.
