En osäker framtid _____________________________ Om hot mot planeten i Kurt Vonneguts författarskap

En osäker framtid

_____________________________

Om hot mot planeten i Kurt Vonneguts författarskap

Alexis Engström

Ämne: Svenska 4 Poäng: 15 hp

Ventilerad: HT 2012

Handledare: Andreas Hedberg Litteraturvetenskapliga institutionen Uppsatser Lärarprogrammet i Svenska

”The Good Earth - We could have saved it, but we were too damn cheap and lazy”

(Vonnegut, Kurt, A Man without a Country, London 2005, s. 122.)

Del I Inledning

1. Inledning . . . 1

2. Syfte . . . 3

3. Ekokritik . . . 3

4. Tidigare forskning . . . 5

5. Metod . . . 8

Del II Analys 6. Vilka är hoten och aktörerna i Vonneguts författarskap? 6.1. Player Piano (1952) . . . 12

6.1.1. Hot & aktörer 6.1.2. Framställning & exempel 6.1.3. Analys 6.2. Breakfast of Champions (1973) . . . 16

6.2.1. Hot & aktörer 6.2.2. Framställning & exempel 6.2.3. Analys 6.3. Slapstick (1976) . . . .20

6.3.1. Hot & aktörer 6.3.2. Framställning & exempel 6.3.3. Analys 6.4. A Man without a Country (2005) . . . 23

6.4.1. Hot & aktörer 6.4.2. Framställning & exempel 6.4.3. Analys 7. Hur ser förändringen ut mellan böckerna? 7.1 Förändringen av hot & aktörer . . . . 26

7.2 Förändringen av den litterära framställningen . . . . 28

Del III Diskussion & sammanfattning 8. Diskussion .. . . 29

9. Sammanfattning . . . . . . 29

10. Litteraturförteckning 10.1. Primärlitteratur . . . . . 31

10.2. Sekundärlitteratur . . . 31

10.3. Webbkällor . . . 32

10.4. Föreläsningar . . . . . 32

10.5. Tidsskrifter . . . 32

Del I Inledning 1. Inledning

Kurt Vonnegut var en amerikansk essäist, dramatiker och romanförfattare som levde mellan 1922 och 2007. Han deltog i andra världskriget och satt krigsfånge i Dresden när britterna bestämde sig för att utvärdera möjligheterna att med flygbomber radera en hel stad. Upplevelsen kom att prägla hela Vonneguts liv.

Författarskapet pendlar mellan något som beskrivs som science fiction och samhällssatir, där Slakthus 5 (1967) är hans mest kända verk och av Modern Library rankat som det 18:e bästa verket i den samlade engelska litteraturen under 1900-talet.

Vonnegut beskrivs oftast under generiska beteckningar som satirisk humanist, unionist eller socialist och var in på 2000-talet flitigt citerad i politiska medier med kontroversiella uttalanden som ”the only difference between Hitler and Bush is that Hitler got elected”

. Något som inneburit en tradition av att läsa hans böcker som regim- och civilisationskritik. Hans presidentskap i American Humanist Association samt det långvariga engagemanget i American Civil Liberties Union

lyfts fram som argument för en humanistisk läsning av hans böcker och i många verk återkommer han till ett tema om allmänmänskliga drag, där särskild omsorg visas i skildrandet av sympatiska sidor även hos mördare och krigsförbrytare. Ett typexempel är karaktären Roland i Slakthus 5. En man som ständigt pratar om olika knivars förmåga att slita upp magsäckar på så smärtsamma sätt som möjligt, men som även skriver brev till sin mamma där han berättar om hur han och två kamrater kallar sig ”de tre musketörerna” och ständigt räddar varandra undan krigets olika fasor.

Inför det amerikanske presidentvalet 2004 började Vonnegut dyka upp i nya sammanhang i och med en artikel han skrev i det amerikanska nätmagasinet In these times. Artikeln som heter ”The end is near” inleds med att Vonnegut, angående presidentkandidaterna Bush och Kerry, konstaterar att:

That means that, no matter which one wins, we will have a Skull and Bones President at a time when entire vertebrate species, because of how we have poisoned the topsoil, the waters and the

atmosphere, are becoming, hey presto, nothing but skulls and bones⁶

Stycket, som lyfter flera ekologiskt specifika begrepp som vertebrate

och topsoil, blev början på en

1 Shields, Charles J., And So It Goes, New York 2011, s. 62-78.

2 "100 Best Novels” http://www.modernlibrary.com/top-100/100-best-novels/ hämtad 2012-10-18.

3 Vonnegut, Kurt, ”Cold Turkey” http://www.inthesetimes.com/article/733/ hämtad 2012-10-17.

4 Shields 2011 s. 315 - f.

5 Vonnegut, Kurt, Slaughterhouse 5, New York 1967.

6 Vonnegut, Kurt, "The End of Times” http://www.inthesetimes.com/article/1546/ hämtad 2012-10-17.

7 Samlingsnamn för djur med ryggrad.

kort men intensiv debattperiod. I Vonneguts efterföljande novellsamling, In these times samt i hans sista roman, A Man without a Country (2005), lyfter han flera gånger explicit den västerländska kulturens beroende av olja. I meningar som ”And like so many addicts about to face cold turkey, our leaders are now committing violent crimes to get what little is left of what we're hooked on.”

jämför han oljeberoendet med alkoholism. Under The Conneticut forum 2006 höll han ett tal med titeln ”Addicted to oil” i vilket han ber om ursäkt till kommande generationer och förutspår att Amerikas presidenter likt en drogmissbrukare kommer att begå våldsamma brott och intensifiera brukandet när oljeresurserna börjar närma sig sitt slut.

Det tog inte lång tid innan Vonneguts uttalanden började användas inom den ekologiska rörelsen och så sent som i oktober refererade UD's Gerd Johnsson Latham Vonnegut under ett seminarium om jämställdhet och ekologisk hållbarhet.

Att Vonneguts dystopiska ekokritik har fått stort gehör är kanske väntat, men att ingen har utgått från de sista årens starka miljöengagemang och undersökt om ekokritiken varit en bärande aktör även i tidigare delar Vonneguts författarskap är kanske märkligare. En snabb överblick över Vonneguts bibliografi visar mycket som talar för ett ekokritiskt tema: Redan i Player Piano (1952) kritiserade Kurt Vonnegut det maskinsamhälle som han upplevde tog död på den mänskliga naturen.

1963 skrev han Cat's Craddle om hur det nya massförstörelsevapnet Ice-9 tar död på hela mänskligheten.

I Breakfast of Champions (1973) finns en episod där en pysslingen från rymden reser till jorden för att varna människorna om faran i oljekonsumtion.

I Slapstick (1976) leder oljekonsumtionen till att den västerländska kulturen kollapsar. 1985 skriver han boken Galapagos om hur naturens evolutionära egenskaper är det enda som kan rädda en mänsklighet undan en epidemi som i mycket påminner om Aids.

I Timequake (1997) har mänskligheten hamnat i ett apatiskt tillstånd i vilket den bara kan se sig själva begå samma misstag om och om igen

och i och med A Man without a Country (2005) kommer oljan tillbaka in i bilden som en drog bland alla andra.

8 Vonnegut 2005 s. 42.

9 Vonnegut, Kurt, ”Addicted to Oil” http://www.youtube.com/watch?v=JRlwtgaxO20 hämtad 2012-10-17.

10 Johnsson Latham, Gerd ”Jämställdhet och hållbarhet: Är mäns livsstil ett större hot mot miljön än kvinnors?”

Föreläsning Uppsala 2012-10-03.

11 Vonnegut, Kurt, Player Piano, New York 1952.

12 Vonnegut, Kurt, Cat's Craddle, New York 1963.

13 Vonnegut, Kurt, Breakfast of Champions, New York 1973.

14 Vonnegut, Kurt, Galapagos, New York 1985.

15 Vonnegut, Kurt, Timequake, New York 1997.

16 Vonnegut 2005.

Object 1

2 . Syfte

Uppsatsen undersöker hur läsningen av Kurt Vonnegut kan kompletteras med ett ekokritiskt perspektiv. Genom att fokusera på explicita hot mot planeten görs ett försök att finna vilka hot som är återkommande genom Vonneguts författarskap, samt vilka som förekommer vid enstaka tillfällen.

Eftersom Vonnegut under 2000-talet så tydligt pekar ut politiker som ansvariga i sina kritiska uttalanden om olja kommer undersökningen att titta närmare på vem eller vad det är som är aktören bakom hoten i Vonneguts böcker. Aktörerna kommer att lyftas fram genom en narratologisk analys av framställningen. I analysen av framställningen kommer jag även att undersöka vem det är som ges uppdraget att berätta, en viktig faktor då kritiken som framförs gäller en kultur som författaren själv är en del av.

Studien kommer att handla om vilka hot mot planeten som förekommer i Vonneguts böcker, vilka som är aktörerna bakom dessa och hur den litterära framställningen ser ut. Mina frågeställningar blir:

• Har det tidigare i Vonneguts författarskap förekommit hot mot planeten?

• Vilka är i sådana fall hoten och vilka är aktörerna bakom hoten?

• Hur framställs hoten och hur har hoten och framställningen förändrats från Vonneguts debut till hans avslutande roman?

3 .Ekokritik

I ”There's a bad time coming” Ecological vision in the fiction of D.H. Lawrence (2001) inleder Anne Odenbring Ehlert med att konstatera hur ekologi som begrepp har förändrats under det senaste årtiondet. Från att ha varit en term enkom för biologer har begreppet utvecklats till att innefatta ett sätt att se på livet, en ideologi. Det har medfört att nya områden öppnats för ekologiska studier. Ett av dessa områden är litteraturen.

Ekokritiken inom litteraturen har sin början under sextiotalet i och med att Rachel Carson i litterär form kritiserade människans hantering av miljön. Hennes Silent Spring (1962) handlar om hur användandet av bekämpningsmedel hotar att döda inte bara djuren och naturen, utan i förlängningen även människan.

Carson följdes av Carolyn Merchant som med The Death of Nature (1980) drev tesen att mänskligheten, allt sedan den vetenskapliga revolutionen, har övergått från tron på jorden som en livsgivande moder till att se på jorden som något fylld med dolda

17 Odenbring Ehlert, Anne, ”There's a bad time coming” Ecological vision in the fiction of D.H. Lawrence, Uppsala 2001, s. 11 - ff.

18 Mathiessen, Peter Courage for the earth, London 2007, s.143.

resurser som ska hittas och exploateras. Hon menar att industrialiseringen och flytten av människor till städer medförde en uppdelningen av naturen och kulturen, vilket innebar slutet för människans förmåga att se konsekvensen av sina handlingar. Begreppsparet natur och kultur är ett av de vanligast förekommande inom ekokritiken. Mot Merchants vilja ha de även, genom hennes verk, starkt kopplats samman med andra dikotomiska begreppspar som manligt – kvinnligt och västerländsk – österländsk.

Associationen kommer från att förtrycket av naturen i Merchants teori är ofrånkomligt sammankopplat med förtrycket av arbetarklassen, förtrycket av kvinnor och förtrycket av andra kulturer.

Som litteraturvetenskapligt fält har ekokritiken synliggjorts från början av nittiotalet, då det publicerades ett antal antologier med texter som utgick från ekologiska perspektiv. Ekokritiken präglas av tvärvetenskaplighet och är idag uppdelat i flera områden, som Postkolonialism

, Posthumanism

och Ecofeminism

. Gemensamt för samtliga är att de studerar litteratur utifrån perspektivet att naturen som aktör påverkar, påverkas och tar plats – Nature's Nation som ekokritikern Chris Coughran uttrycker det.

I den litteraturvetenskapliga ekokritiken lånas ofta begrepp från andra discipliner som historia eller genusvetenskap. Donna Haraway är en forskare med sin grund i såväl historia som biologi, samtidigt som hon benämner sig som posthumanist.

Haraway har utvecklat idén om människan som cyborg, eller med hennes ord: "We are all chimeras, theorized and fabricated hybrids of machine and organism; in short, we are cyborg”.

Huvudfunktionen i cyborg som begrepp är att skapa en ny diskurs där konnotationerna av begrepp som natur och kultur, manligt och kvinnligt, västerländskt och österländskt inte är tyngda av de dikotomier som Haraway menar har låst och begränsat den ekokritiska debatten.

Människan som maskin förekommer som ett av de mindre ekokritiska temana ur Vonneguts prosa som jag lyfter i denna uppsats. Ett av de större är utvecklingskritik och västerländsk historieskrivning. Det senare temat är vanligt förekommande i historisk miljöförskning och är tillsammans med naturresurser bärande för miljöhistoriker som Joachim Radkau och Clive Ponting.

Likt Merchant så kritiserar Radkau starkt det västerländska användandet av begreppet utveckling, menande att det är så starkt knutet till teknologiska innovationer att vi har tappat förmågan att diskutera alternativa sociala strukturer och ifrågasätta ekonomisk expansion.

Olikt Merchant så

19 Mitman, Greg, ”Where Ecology, Nature and Politics Meet: Reclaiming The Death of Nature” Focus – Isis 97:3, 2006, s. 499.

20 Merchant, Carolyn, The Death of Nature, New York, 1980.

21 Huggan, Graham, Tiffin, Helen Postcolonial ecocritisism: litterature, animals, environment, London 2010.

22 Ekokritik, red. Sture Packalén, Västerås 2009.

23 Kelly, Petra, Thinking Green! Essays of enviconmentalism, Feminism and Nonviolence, Berkley 1994.

24 Coughran, Chris, ”Sub-versions of Pastoral: Nature, Satire and the subject of Ecology”, The Journal of Ecocriticism 2:2, Melbourne 2010 s. 14.

25 Haraway, Donna, Simians, Cyborgs and Women: The Reinvention of Nature, New York 1991 S. 144 - ff.

26 Radkau, Joachim, Nature and Power: A Global History of the Environment, London 2008.

påpekar Radkau det omöjliga i att se en historisk process som enbart ond eller god. Utan den vetenskapliga revolutionens tanke om en kultur och dess hegemoni, hade vi inte heller uppfattat befintligheten av en natur. Andra viktiga teman hos Radkau är människans relation till fossila bränslen samt hur det diversifierade samhället äger större förmåga att överleva på en planet som är i konstant och svårförutsägbar förändring.

Gemensamt för såväl ekokritik som miljöhistoria är tendensen att se förhållandet mellan människa och natur som en ojämn balans. Det är väldigt lite forskat på de tillfällen då symbiosen mellan de två är lyckad. Det är en tradition som denna uppsats ansluter sig och de olika ekologiska, ekokritiska och miljöhistoriska perspektiven sammanfattas med begreppet hot mot planeten.

4 . Tidigare forskning

En sökning av ekokritik och Kurt Vonnegut ger i dagsläget en träff. Det är via den vetenskapliga portalen p-papers där en rapport med titeln Revelation of destruction: An Ecological Interpretation of Kurt Vonnegut's Cat's Craddle publicerades i februari 2012 . Under en ej namngiven författare presenterar texten tesen att allt sedan Vonnegut överlevde bombningen av Dresden har han varit upptagen med mänsklighetens överlevnad, samt de hot som vetenskap och teknologi innebär mot densamma. Hotet består främst i den antropocentriska synen på världen som dominerar såväl den kristna tron som den västerländska kulturen.

Nära ekokritiken ligger Todd F. Davies Kurt Vonnegut's Crusade: Or, How a Postmodern Harlequin Preached a New Kind of Humanism (2006), i vilken Davies redogör för hur ”Vonneguts crusade to save the world from environmental and military destruction” markant skiljer honom från andra författare av samma generation.

Davies tar avstånd från de kritiker som anser att Vonnegut är en nihilist, att han som Charles B. Harris skriver, ständigt är upptagen av temat med ”the futility of human endeavor, the meaningless of human existence”. För Davies är bara det faktum att Vonnegut genom hela livet fortsatte att berätta om mänskliga misstag, orättvisor och svårigheter ett bevis för att han trodde på möjligheten av ett annat sätt att leva.

Vidare skriver Davies om hur Vonneguts tidiga verk till stor del kretsar kring temat om forskares syn på sitt eget arbete, om hur forskare anser att de upptäcker sanningar när de i många fall skapar problem (främst i hur mycket forskning används för militärt bruk. min anm.).

Davies tar upp Breakfast of Champions (1973) och Slapstick (1976) som exempel och menar att de domineras av sökandet efter människor som något

27 Radkau 2008, s. 19 - ff.

28 Revelation of destruction: An Ecological Interpretation of Kurt Vonnegut's Cat's Craddle http://www.p- papers.com/8309.html hämtad 2012-12-06.

29 Davies 2006, s. 1.

30 Ibid., s. 12.

31 Ibid., s. 9.

annat än maskiner. Svaret för Vonnegut var att skriva böcker där alla människor är lika viktiga. Han hoppades att en sådan värld skulle ha möjligheten att ”destroy the abuses of war, of slavery, of environmental rape”. Det primära temat som läsaren lämnas med, menar Davies, är Vonneguts humanistiska budskap om att livet är svårt och att det bästa vi kan göra är att vara vänliga och behandla varandra med respekt. Illustrerat i introduktion till boken God Bless you, Mr Rosewater (1965); ”God damn it, you've got to be kind.”

Det finns även annan forskning som är relevant att nämna, skriven innan ekokritik användes som begrepp. Det rör sig framförallt om forskning som fokuserar på Vonneguts böcker som civilisationskritik, men även forskningen som fokuserar på mytologiska teman behandlar frågor liknande de som jag tar upp i min studie.

Den civilisationskritiska läsningen av Vonnegut har dominerats av Jerome Klinkowitz, som tillsammans med John Summer sammanställde The Vonnegut statement (1973), den första antologin med forskningsbidrag om Vonneguts författarskap. Klinkowitz försökte bryta mot läsningen av Player Piano som enbart en omarbetning av Huxleys Brave new world (1932) och Orwells Nineteen Eighty-Four (1949).

Hans antologi domineras istället av två teman: Vonneguts tematiska likhet med Marshall McLuhan och dennes framtidssonderingar, samt en diskussion om klassificeringen av Vonneguts författarskap.

Om det första temat skriver James M. Mellard i ”The modes of Vonnegut's fiction or, Player Piano ousts Mechanical bride”. Mellard menar att Vonneguts främsta förtjänst i Player Piano (1952) är hur människorna och maskinerna flyter in i varandra. Maskinerna skapar symfonier, dansar och utför arbeten som liknas vid gymnastiska övningar samtidigt som människorna är maskinellt repetitiva i sina relationer och sitt sätt att hantera arbetsuppgifter. Mellard menar att Vonnegut kritiserar historieskrivningen för att vara maskinell, en krönika över ett folk som har övergivit frihet och sökandet efter lycka till förmån för organisering och effektivitet.

Likheten med McLuhan visar sig i att Vonnegut inte bara kritiserar historieskrivningen genom sitt budskap, utan även genom sitt sätt att strukturera skrivandet, som präglas av anakronismer och logiskt märkliga berättarled.

Ur det andra temat, klassificeringen av Vonneguts författarskap, är det framför allt diskussionen om Vonneguts författarskap är ”the fiction of science or the fiction of experience”

som har

32 Davies 2006, s. 1, 46 - f.

33 The Vonnegut Statement, red. Jerome Klinkowitz & John Summer, New York 1973, s. 8.

34 Mellard, James M. ”The Modes of Vonnegut's fiction or, Player Piano ousts Mechanical bride” red. Klinkowitz &

Summer 1973, s. 181.

35 Ibid., s. 178 - ff.

36 Woods, Karen, Woods, Charles, ”The Vonnegut Effect: Science Fiction and beyond” red. Klinkowitz & Summer 1973, s. 133.

relevans för min undersökning. Det är en diskussion som tar upp såväl hur Vonnegut bör läsas som hur de tankar han för fram bör tolkas. Klinkowitz betonar hur Vonneguts upplevelse från bombningen av Dresden tillsammans med hans arbete på General Electronics är den stomme som hela Vonneguts författarskap kretsar kring,

medan Karen and Charles Wood, i ”The Vonnegut Effect: Science fiction and beyond” (1973), argumenterar att Player Piano är essensen av ett science fiction verk, motiverat utifrån verkets grund i en idé och idéns destruktiva potential.

De sist nämnda närmar sig dock Mellard när de kommer fram till att vad som skiljer Vonnegut från konventionell science fiction är hans förmåga att sätta människorna i centrum. Det är inte maskinerna som är problemet utan det maskinella i det mänskliga.

Vonnegut deltog själv i diskussionen och arbetade aktivt mot klassificering av hans verk i allmänhet och science fiction genren i synnerhet, menande att alla som varit på General Electrics fabrik i Schenectady vet att Piano Player är att betrakta som realistisk.

Även hos den forskning om Vonnegut som fokuserar på mytologiska teman återkommer skiftet mellan natur och kultur, fast i form av mänsklighetens fall från Eden. Leonard Mustazza har, tillsammans med forskare som Leslie Fiedler och David Myers, visat att Vonneguts böcker är djupt rotade i bibelns mytologiska teman. För Mustazza är Vonneguts huvudtema känslan av skuld och förlorad oskuldsfullhet.

Böckerna utmärks av frånvaron av hjältar och skurkar. Människor gör vad de gör på grund av påverkan och impulser från kroppen eller samhället.

Resonemanget är på många sätt lik den maskinella mänsklighet som Mellard beskriver. Stora delar av Mustazzas forskning behandlar vad han menar är Vonneguts omtolkning av kunskapens roll i fallet från Eden.

Det är människornas envisa användande av vetenskap till militär verksamhet, till gifter, orättvisa ekonomiska system och exploatering av naturen.

Som tema likt Merchants tanker om naturens död, även om Mustazza främst fokuserar på naturen från ett själsligt perspektiv.

Att Vonnegut under stora delar av sitt författarskap har fört en dialog med den kritik och den forskning som utfördes på hans verk kan vara av intresse inte bara för de insikter eller den förvillande effekt som hans uttalanden har medfört. Vonnegut, som författare, är ofta fysiskt manifesterad i böckerna. Således är Vonneguts kommentarer om Vonnegut även en analys av böckerna och följande tankar om hans roll som författare och konstnär, tagna från en intervju med Chicago Tribune (1969), ett träffande perspektiv:

37 Klinkowitz & Summer 1973, s. 14 - ff.

38 Ibid., s. 134 - ff.

39 Ibid., s. 147.

40 Ibid., s. 144.

41 Mustazza, Leonard Forever Pursuing Genesis: The Myth of Eden in the Novels of Kurt Vonnegut, London 1990, s 20.

42 Ibid., s. 21.

43 Ibid., s. 23.

the best I could come up with was what I call the canary in the coal mine theory of the arts.

This theory says that artists are useful to the society because they are so sensitive. [---]

They keel over like canaries in poison coal mines long before more robust types realize that there is any danger whatsoever.

Ur resonemanget ovan kan vi hämta ett tidigt argument för att läsningen av Vonnegut behöver kompletteras med ett ekokritiskt perspektiv: Det som den samhällskritiska och science fiction fokuserade forskningen ser som berättelsen om en framtida kollaps och ett uppbrott från vår kultur som vi känner den, det som Mustazza och den mytologiska forskningen ser som upprepandet av det förlorade paradiset och människans fall, kan även läsas som Vonneguts fågelsång i kolgruvan. Hans varning inte om vad som kan hända i en långväga framtid eller har skett i en långt förgången tid, utan vad han ser hända nu, i det samhälle där han levde.

5 . Metod

U ndersökningen kommer att göras genom en kvalitativ närläsning av fyra av Kurt Vonneguts böcker. I så stor utsträckning som möjligt skall jag söka stöd för mina iakttagelser i tidigare forskning samt inom ekokritiska områden som tangerar mina frågeställningar. Ekokritik som litteraturvetenskaplig riktning har ingen bestämd begreppsapparat, inte heller något tydligt strukturellt tillvägagångssätt. Min undersökning av ekologiska hot kommer därför att i huvudsak fokusera på sådana teman som tidigare lyfts inom ekologi och den ekokritiska forskningen, med utgång från tre områden: Konsumtionen av naturresurser, kritik mot den västerländska kulturen med hur den värderar intelligens, skriver historia och beskriver utveckling samt till viss del människan som maskin. I brist på en fungerande generisk term för att beskriva olika former av hot har jag använt den samlande termen ”hot mot planeten”. För att synliggöra aktörerna bakom hoten samt för att undersöka hur framställningen av kritiken förändrats används två olika narratologiska modeller med fokus på texternas berättare och aktörer.

Som sekundärlitteratur kommer jag att utgå från ekokritiska översiktsverk, främst Green Studies Reader: From Romanticism to Ecocritisism (2000), Ekokritik: naturen i litteraturen (2007) samt Ecocritical theory: new European approaches (2011). Det inom miljöhistoria viktiga verket Nature and Power av Joachim Radkau kommer att användas för begreppsapparaten och det ekologiska perspektivet. Radkau kommer även att, tillsammans med Merchant, utgöra grunden för

44 Vonnegut Jr., Kurt, ”Physicist, Purge Thyself,” Chicago Tribune Magazine, June 22, 1969, s. 44.

(även i Klinowitz & Summer 1973. s. 10.)

undersökningen av det historienarratologiskt kritiska perspektivet.

Från den tidigare forskningen om Vonnegut kommer jag framförallt att söka stöd hos Davies, men även Mustazza och Klinkowitz kommer att användas. Mustazza för hans noggranna uppställning av textstycken där Vonnegut behandlar Eden och fallet, det som jag benämner med Merchants begrepp natur och kultur. Klinkowitz för forskningen om de verk som handlar om människans maskinlikhet, en del av kritiken mot en västerländsk kultur där effektivitet är viktigare än mänsklighet. När det gäller människan som maskin är det ofrånkomligt att förhålla sig till Donna Haraways teorier om människan som cyborg.

Haraways försök att bryta den dikotomiska hegemonin är även möjlig att relatera till Vonneguts stil som författare, utifrån det Mellard påpekat om Vonneguts försök att bryta mot konventionella strukturer.

För att besvara frågan om den litterära framställningen kommer jag att använda mig av två olika modeller för narratologisk analys: Mieke Bals syntes av den forskning som gjorts på Gérard Genettes narratologiska figurer samt Algirdas Julien Greimas aktant, och Genettes egen modell över det han kallar berättelsens modus

. Bal använder följande modell för att strukturera upp narratologin:

Bild.1

Mieke Bal definierar actor som en ”agent that performs actions”. Hon poängterar att karaktärer i en bok inte är samma sak som personer och använder begreppet för att analysera och kritisera

45 Haraway 1991, s. 134-145.

46 Genette, Gerard, Narrative Discourse – An Essay in Method, eng. översättning Jane E. Lewin, Oxford 1980, s. 186.

47 Bal, Mieke, On Story-Telling, New York 1991, s. 88.

3. actor 1. narrator 2. focalisator

AUTHOR

READER

ACTION DIRECT

DISCOURSE

5. implied ”spectator”

6. explicit or implied reader 4. actor

narrative (text) story fabula

karaktärer utifrån deras funktion. I min analys används actor för att besvara frågan; vilka är aktörerna bakom hoten? Istället för actor kommer jag att använda aktör. Fördelen med Bals aktörsbegrepp är att det underlättar en analys av agenter i olika böcker som har liknande funktioner men olika beteckningar. Utifrån att Vonnegut i flera böcker använder österländsk kultur som motexempel kan vi till exempel se att ”we”

, ”people”

, ”they”

och ”our decendants”

alla har funktionen västerländsk kultur, medan samma aktörer i böcker utan det österländska motexemplet har funktionen människor. Ett sådant sätt att strukturera aktörerna underlättar identifieringen av förändringar och kontinuitet bland aktörerna i Vonneguts författarskap.

I Bals modell står action och direct discourse för de mer traditionella begreppen mimesis och diegesis. Mimesis som att visa genom en process eller handling, diegesis som att förklara med ord.

Action och direct discourse kommer att användas tillsammans med modus för att analysera hur ekokritiska tankar framställs.

Modus används av Genette för att beskriva hur författaren kan arbeta med karaktärens subjektivitet. Han menar att berättande är en fråga om grader och att berättandet kan ”keep at a greater or lesser distance from what it tells.”

Det är genom modus möjligt för författaren att uttrycka sitt budskap med mer eller mindre objektivitet. Genette använder följande modell för att beskriva berättelsens modus:

Bild. 2

Modellen handlar om vem som har fått uppdraget att återberätta. I Genettes modell finns även en femte möjlighet vilket är berättelsens egen röst. Genette identifierar genom modellen fyra olika former av berättare. Den allvetande berättaren som berättar i tredje person går under benämningen

48 Vonnegut 2005, s. 9.

49 Ibid., s. 44.

50 Vonnegut 1976, s. 226.

51 Ibid., s. 226.

52 Bal 1991, s. 75, 87.

53 Genette 1980, s. 185 - f.

54 Ibid., s. 186.

Internal analysis of events Outside observation of events Narrator as a

character in the story Narrator not a character in the story

1. Main character tells his story

2. Minor character tells major character's story

4. Analythic or omniscent

author tells story 3. Author tells story as observer

extra-heterodiegetisk, extra-homodiegetisk beskriver en berättare som berättar från en position utanför diegesen men som deltar i händelseförloppet, intra-heterodiegetisk beskriver en berättare som är närvarande i diegesen men inte en aktör, intra-homodiegetisk beskriver en berättare som både befinner sig i diegesen och är en aktör.

Berättarens relation till texten är särskilt intressant i studiet av passager som uttrycker kritik, då läsarens upplevelse av kritiken som subjektiv eller objektiv kan vara av stor betydelse. Genettes begrepp kommer att användas för att undersöka hur Vonnegut framställer hoten. För att skapa en översikt, och för att besvara den sista frågan om hur hoten och framställningen har förändras, kommer hoten, Bals aktörer och Genettes berättarpositioner att struktureras i en tabell i anslutning till analysen av varje roman. Istället för Bals narration använder jag den i svenskan mer etablerade termen dieges. Dieges kommer att användas för såväl story som fabula ur Bals modell.

Distinktionen mellan nivåerna sker istället i analysen av berättaren, enligt Genettes begrepp ovan.

Ur Vonneguts författarskap har jag gjort ett så brett kronologiskt urval som möjligt med början hos debutromanen Player Piano från 1952. De övriga titlarna i undersökningen är Breakfast of Champions, or Goodbye Blue Monday (1973), Slapstick, or Lonesome no more! (1976) samt det som kom att bli Vonneguts sista verk, A Man without a Country (2005).

Breakfast of Champions, or Goodbye Blue Monday benämnas i denna uppsats som Breakfast of

Champions. Slapstick, or Lonesome No More! benämnas som Slapstick. Det är möjligt att

Galapagos (1985) med sitt tema om människan och evolutionen borde ha en självklar plats i en

ekokritisk läsning av Vonnegut, men verket har utelämnats på grund av att dess ekologiska tema

skiljer sig från de undersökta verken vilket hade krävt en annan form av analys.

Del II Analys

6. Vilka är hoten och aktörerna i Vonneguts författarskap?

6.1 Player Piano (1952)

Player Piano är Vonneguts debutroman och utspelar sig i staden Illium, någon gång efter det tredje världskriget. I Illium samt resten av Amerika har maskiner tagit över alla bärande samhällsfunktioner; från planering av produktion och utvärdering av mänskliga förmågor till kollektivtrafik och diskning. Människorna i samhället har delats upp i ingenjörer och övriga, där de övriga tillhör antingen Reeks and Wrecks eller militären. I boken får vi följa Paul Proteus, chefsingenjör på the Illium works och hans ökande missnöje med de orättvisor som finns i samhället samt samhällets okritiska förhållningssätt till nya uppfinningar. Missnöjet leder till att Paul lämnar sitt jobb för att gå med i en terroristorganisation som har målet att störta maskinväldet.

Organisationen lyckas starta ett upplopp i vilket alla maskiner i Illium slås sönder, men människorna som medverkade i upploppet hinner inte mer än att konstatera att maskinerna är sönder förrän de själva inleder arbetet med att bygga upp dem igen.

6.1.1. Hot & aktörer

Hot Aktör Berättare

Utvecklingsidéns fokus på teknik

Västerländsk kultur

Vanliga människor Staten & militären Företag & rika kapitalister Den teknologiska utvecklingen Västerländsk kultur

Extra-heterodiegetisk

Tabell 1 Hot & Aktörer i Player Piano

6.1.2. Framställning & exempel

Ur en ekokritisk läsning av Player Piano framstår den antropocentriska livssynen som ett dominerande hot. Boken visar på vilka faror det finns i att bara bedöma och utvärdera samhällen och utveckling utifrån mänskliga behov. Särskilt i hur ett sådant perspektiv medför svårigheter när de ekologiska dimensionerna av samhällsbeslut ställs mot ekonomiska. En sådan läsning skulle dock inte berätta hela sanningen. Som Davies, såväl som Klinkowitz, visat är det människorna som står i fokus i Vonneguts författarskap, och i den kritik som finns kan vi även läsa att människor får för lite fokus.

Player Piano saknar explicit ekokritiska tankar, men där finns tankegångar som påminner om

ekokritiska perspektiv. Att det finns något ohållbart i det industriella samhällen och dess splittring av natur och kultur är tydligt. Längtan efter ett naturnära urtillstånd syns tidigt i form av protagonisten Paul Proteus entusiastiska läsning av klassiska äventyrsböcker. Det är böcker om män som gör saker med händerna, jagar på savannen och seglar på haven: ”He wanted to deal, not with society, but only earth as God had given it to man”.

Hos Paul blir missnöjet med den teknologiska världen han lever i en längtan efter en svunnen tid:

imagined that he and Anita had pushed this far into the upstate wilderness, with the nearest neighbor twenty-eight miles away. [---] had to mold bullets and go shoot a bear. [---] As, in his imagination, he brought home a bear to Anita, and she cleaned it and salted it away, he felt a tremendous lift

Drömmen, som är en diametral motsats mot det helautomatiska ingenjörslivs Paul lever, speglar också en situation där relationen mellan honom och hans maka Anita är ömsesidig och mänsklig.

Kvinnornas roll i Illium har annars stannat vid att representera sina män under middagar och välja skjortor till sportevenemang.

Utifrån hoppet att bryta sig ur den kultur som Paul finner allt mer ohållbar och svårförståelig köper han en gammal stuga, den enda i Illium som saknar elektricitet och därmed inte står under maskinernas kontroll: ”with each new inconvinience, the place became more irresistable. It was a completley isolated backwater, cut off from the boiling rapids of history. Timeless”.

Det är Pauls rädsla för att samhället är på väg åt fel håll som får honom att distansera sig. Hans tankar visar på synen om hur utveckling driver historien framåt och att människan står allt mer maktlös.

Önskan att komma undan den automatiska teknologin och dess makt över tiden visas även genom att Paul ställer sitt moderna atomur efter den manuellt uppvridna farfarsklockan som han hittar i stugan.

Den teknologiska utvecklingens följder för vanliga människor visas när en utländsk dignitär bjuds in för att imponeras av Amerikas höga levnadsstandard. Det är Shahen av Brathpuhr, hans tolk Khasdrahr och ingenjören Doctor Dodge som besöker Wanda och Edgar, ett vanligt par i ett vanligt hem i Illium. Under en presentation av hur snabbt och effektivt familjens ”radar range micro oven”, ”ultrasonic dishwasher and clotheswasher”, ”automatic ironer”, ”transducer” och ”ozonic dryer” utför vardagliga uppgifter frågar Shahen varför allt behöver gå så fort, samt vad de ska göra

55 Vonnegut 1952, s. 135.

56 Ibid., s. 99.

57 Ibid., s. 132.

med all tid: ” – Live! Get a little fun out of life” svarar ingenjören.

Varpå Shahen frågar den vanliga kvinnan Wanda vad det är hon gör när hon lever och har kul: ””Oh, television,” She murmured. ”Watch that a lot, don't we Edgar. And spend a lot of time with the kids, little Delores and young Edgar Jr. You know. Things.” Att umgås med barnen är dock svårt då barnen oftast är

”over at the neighbours' place, the Glocks, watching television, I expect.””

Människans intima relation till maskiner samt målet att arbeta bort alla mänskliga sidor i samhället kritiseras genom att det maskinella tar död på kulturen. I Illium finns det varken plats för estetiska talanger eller musikalitet. De är ersatta av en kultur vilken är matematiskt uträknad och konstruerad, som till exempel det automatiska pianot i bokens titel. Samtidigt visas inga trovärdiga alternativ till den industrialiserade västerländska kulturen. För Paul bli situationen hopplös: ”He knew with all his heart that the human situation was a frightful botch, but it was such a logical, intelligently arrived-at botch, that he couldn't see how history could possibly have led anywhere else.”

Problemen blir tydliga när Paul blir avskedad från posten som chefsingenjör och plötsligt har uppnått sitt mål med att vara fri från systemet. Han försöker starta ett nytt liv i den lilla stugan han köpt, men det rejäla och riktiga lantliv han drömt om visar sig lukta illa, vara svettigt och smärtsamt. Konstaterandet ”He hadn't gone back”

innebär inte bara slutet på Pauls liv som bonde, det är även domen över möjligheten att vrida tiden bakåt. Samma resultat når Illiums människor efter att de under en våldsam revolution slagit sönder alla de maskiner som satt dem under förtryck.

Omedelbart sätter en gammal mekaniker sig själv i arbete ”proud and smiling because his hands were busy doing what they liked to do best. . . replacing men like himself with machines.”

6.1.3. Analys

P layer Piano är skriven utifrån en extra-heterodiegetisk berättare. Huvuddelen av diegesen kretsar kring Paul Proteus och det är det missnöje han upplever som ligger till grund för bokens handling.

Paul som välbärgad, uppskattad och central person i Illium blir en mittpunkt mot vilken mer radikala positioner ställs. Dessa positioner visas främst genom att fokaliseringen skiftar till personer i andra delar av samhället. De andra fokalisatörerna är: Doctor Edwing J. Halyard som är ambassadör för Amerika och arbetar med att sälja in teknologiska innovationer till länder som ännu inte domineras av amerikanska uppfinningar. Shahen av Brathpuhr som i egenskap av utländsk dignitär och österlänning, ger perspektiv till det amerikanska sättet att leva, samt Edgar som arbetar

58 Vonnegut 1952, s. 144.

59 Ibid., s. 144.

60 Ibid., s. 103.

61 Ibid., s. 220.

62 Ibid., s. 318.

i Reeks and Wrecks och vars hem får representera hur mycket bättre levnadsstandarden har blivit i ett typiskt amerikanskt hem.

Diegesen domineras av beskrivna processer vilket innebär att det främst är genom tolkning som kritiken kan förstås, även om enskilda processer förtydligas genom reaktionerna från utomstående observatörer. De passager som handlar om människans natur görs utifrån en diskussion om förlusten av mänskliga behov, och naturen lyfts som något viktigt som gått förlorat i människors liv.

Beskrivningen av den teknologiska utvecklingen som en process ger aktörerna utrymme att förbättra sig. Boken är på så vis en dialog med aktörerna där fördelar och nackdelar vägs mot varandra när de försöker förhålla sig till sin omgivning.

Som aktör bakom utvecklingen av det industrialiserade samhället nämns oftast företaget som äger The Illium Works där Paul arbetar. Genom ambassadören Edwing J. Halyard förstår vi att organisationen identifieras med den västerländska kulturens traditioner och ideal. Genom sina behov i krig är det militären som startar den omfattande förändringen av samhället, samtidigt som den teknologiska utvecklingen benämns som något i ständig rörelse.

Den västerländska kulturen och dess strukturer visas i mötet med Shahen av Brathpuhr, där den är skaparen av det rationella och effektiva samhället, men även har tagit död på kultur och estetiska värden. Som en del av den västerländska kulturen är det den enskilda människan som avgör samhällets utveckling, visat i det ovan citerade stycket om mekanikern vilken gör det mekaniker kan bäst, ”replacing men like himself with machines.”

Likt Donna Haraways tankar om människan som cyborg är människan utan maskinen inte längre den världshärskare runt vilken väst har byggt sin självbild.

En förändring skulle därmed kräva en omförhandling av människans roll på jorden, vilket inte visas som något tänkbart alternativ. Det ohållbara, som boken visar det, uppstår istället när människan inte längre har en plats i sitt eget samhälle. Det ger en ekokritisk läsning som präglas av faran i att tro på vad Joachim Radkau kallar ”den stora idéen”

; alla uppfinningar är inte av godo och alla vetenskapliga upptäckter leder inte till ett bättre samhälle. Kritiken mot det västerländska samhällets starka förhoppningar på enkla lösningar påminner på så sätt mer om Radkaus miljöhistoriska teorier. Det innebär ett betydande steg ifrån bokens början i Merchants ideologiska analys, där det finns en självklar motsats mellan kultur och natur.

63 Vonnegut 1952, s. 318.

64 Harraway 1991, s. 140 - f.

65 Radkau 2007, s. 198.

6.2. Breakfast of Champions (1973)

Breakfast of Champions inleds med meningen ”This is a tale of a meeting of two lonesome, skinny, fairly old white men on a planet which was dying fast”.

Mötet som omnämns sker under invigningen av ett konstcenter och de två männen är bilförsäljaren Dwayne Hoover samt den misslyckade science fiction författaren Kilgore Trout. Boken tar upp dagarna före mötet, människorna de möter på vägen, korta sammanfattningar av böcker som Kilgore skrivit samt konsekvenserna mötet får för huvudkaraktärerna. Under själva mötet läser Dwayne en av Kilgores noveller. Novellen är en berättelse där alla varelser på jorden förutom läsaren är maskiner och att Gud har gjort så för att testa hur mycket elände du och jorden kan ta. För Dwayne Hoover, som tar berättelsen som ett direkt meddelande till honom, resulterar mötet i att han hamnar på sinnessjukhus efter att ha misshandlat och förolämpat nästan alla han känner, för Kilgore Trout innebär det en förståelse för vilken påverkan en författares ord kan ha på andra människor.

6.2.1. Hot & aktörer

Hot Aktörer Berättare

Västerländsk kultur

Konsumtionen av fossila bränslen Exploateringen av naturresurser Utrotning av djurarter

Västerländsk kultur Vanliga människor Mänsklig biologi

Företag & rika kapitalister Författare

Extra-heterodiegetisk > Intra- homodiegetisk

Tabell 2 Hot & Aktörer i Breakfast of Champions

6 .2.2. Framställning & exempel

Breakfast of Champions inleds med att berättaren ursäktar sig med att han snart skall fylla femtio och att han samlat på sig mycket ”junk” som han behöver rensa ur sig.

Boken består också av en varierande samling tankar och idéer varav flera är varningar och hot mot vår planet. Hoten består i huvudsak av bilar och oljekonsumtion, exploatering av naturresurser och utrotning av djur.

Det vanligast förekommande hotet är faran i konsumtionen av olja och tydligast ses det i en episod om invånarna på planeten Lingo-Three. Invånarna där var på alla sätt lika amerikanska bilar, förutom att de kom från ägg istället för fabriker. Till Lingo-Three anlände en grupp rymdresenärer, som fick veta att invånarna höll på att dö ut på grund av att konsumtionen av olja hade förstört såväl planeten som atmosfären. Eftersom rymdresenärerna inte hade någon möjligt att ta med sig ett barn

66 Vonnegut 1973, s. 17.

67 Vonnegut 1973.

68 Ibid., s. 14.

från planeten, barnet var en bil på ett ton och resenärerna var pysslingar med ett skepp på knappt en meter, lovade de att berätta om invånarnas öde samt att varna så många de kunde.

Till planeten Jorden kom Kago:

Within a century of little Kago's arrival on Earth [---] every form of life on that once peaceful and moist and nourishing blue-green ball was dying or dead. Everywhere were the shells of the great beetles which men had made and worshipped. They were automobiles.

They had killed everything.

Little Kago himself died long before the planet did. He was attempting a lecture on the evils of the automobile in a bar in Detroit. But he was so tiny that nobody paid any attention to him. He lay down to rest for a moment, and a drunk automobile worker mistook him for a kitchen match. He killed Kago by trying to strike him repeatedly on the underside of the bar

Farorna i konsumtionen av fossila bränslen ses även i en episod där en astronaut från jorden landar på en annan planet. På planeten har alla växter och djur förutom hominiderna

dött ut. Astronauten blir bjuden på en fest där det enda som finns att äta är olja och kol. Under festen bryter en diskussion ut om censurering av ”dirty films”. Det slutar med en diskussion om vilken av planeterna som har ”the dirtiest films” och festsällskapet beger sig till en biograf för att avgöra saken. Filmen från planeten handlar om ett sällskap som långsamt, långsamt mumsar i sig päron och frukt tills de är alldeles mätta, varpå de slänger hela korgar med mat som blivit över. Utanför biografen försöker några prostituerade sälja sina tjänster till astronauten. De lockar honom med löften om ägg, mjölk och frukt men bjuder i själva verket bara på olja och kol, samtidigt som de talar snuskigt om hur fräsch maten är och hur gott det smakar med alla naturliga juicer och aromer.

Även de skadliga effekterna från utvinnandet av fossila bränslen visas och Kilgore Trouts resa mot konstcentret går genom ett landskap som blivit ”demolished by men and machinery and explosives in order to make it yield up it's coal”.

Ett annat förekommande tema är mänsklighetens utrotning av djur. I ett tal av Kilgore Trout, givet då han någon gång i framtiden accepterar Nobelpriset för sina framsteg i medicin, kommenterar han att ”Some people say that there is no such thing as progress. The fact that human

69 Vonnegut 1973, s. 34 - f.

70 Ibid., s. 37.

71 Beteckning på det släkte av primater där bl.a. människan ingår.

72 Vonnegut 1973, s. 62 - ff.

73 Ibid., s. 115.

beings are now the only animals left on Earth, I confess, seems a confusing sort of victory.”

Ytterligare ett stycke berättar om en man på en annan planet som belönas för att han har utrotat alla pandor. Invånarna var glada, för det fanns för många raser på planeten och det var stressande att aldrig veta vad de skulle möta. Djuren behövde dö för att göra livet mer förutsägbart. Men naturen var för kreativ och till slut kvävdes alla under ett trettio meter tjockt levande täcke bestående av duvor och fågelarten Bermuda Ern.

De sist nämnda är en fiktiv art som även finns med i en episod som utspelar sig på jorden, där de blir utrotade av människor under bygget av Panamakanalen.

Orsaken var en svamp som tärde på fågelns ögon och hjärna. Svampen hade tagit sig till Panama i form av fotsvamp hos byggarbetarna.

6 .2.3. Analys

Breakfast of Champions berättas av en narrator som rör sig från att vara extra-heterodiegetisk till intra-homodiegetisk. För diegesen innebär det att berättaren går in i handlingen som en agerande och reagerande karaktär. Det sker i baren på konstcentret, där berättaren sitter några bord bort från mötet mellan Dwayne och Kilgore. Berättaren beställer några drinkar, lyssnar på deras samtal och går efter mötet fram till Kilgore. Han berättar att Kilgore är en skapelse av hans fantasi, men att han nu tänker släppa Kilgore samt de andra karaktärerna fria. Relationen mellan berättaren och Kilgore blir av särskild vikt för framställningen då Kilgore som intra-heterodiegetisk berättare förmedlar de flesta av hoten mot planeten.

Breakfast of Champions skrevs då debatten angående om Player Piano (1952) var science fiction eller inte var som intensivast. Det är säkert därför ingen tillfällighet att en stor del av hoten mot planeten är sammanfattningar av Kilgore Trouts noveller, av berättaren upprepade gånger benämnda som just science fiction och sålda som utfyllnad i pornografiska magasin. Kilgore Trout, berättas det, blir senare även en stor forskare inom mental hälsa, uppskattad och respekterad utifrån de banbrytande idéerna som publicerades förklädda till science fiction.

Kilgores noveller är koncist refererade och dyker löpande upp genom hela boken. Då diegesen annars är löst sammanhållen medför referaten att de sekvenserna som Kilgore har skrivit är de mest sammanhållna och fokuserade delarna.

Hoten som lyfts fram har sin grund i utvecklingskritik, där mänsklig teknik är grunden till att jorden utsätts för skador. Människan saknar förmåga att ta till sig varningstecken och ifrågasätta sitt sätt att leva, vilket knyter an till Merchants teorier om att splittringen mellan natur och kultur har

74 Vonnegut 1973, s. 33.

75 Ibid., s. 86.

76 Ibid., s. 24.

gjort människan oförmögen att se konsekvenserna av sina handlingar. I Kilgores historier syns också kritik mot människans hanterande av andra varelser. Det sker genom ett argumenterande för biologisk mångfald utan att det egentligen nämns några argument. Orsaken kan antas vara att berättaren ser en fara i fokuset på människan, vilket erinrar om såväl Merchant som Haraway, där det antropocentriska synsättet gör människor oförmögna att ta rationella beslut utifrån ett annat perspektiv än ekonomiska och teknologiska framgångar.

Utöver kritiken som formuleras av Kilgore Trout går berättaren själv in för att i direkt dialog med läsaren framföra sina åsikter om planetens dåliga skick. En stor del av skulden läggs då på ”the idiot decisions made by my countrymen”, men det visar sig också att grunden till dessa dåliga beslut till stor del beror på författare och det idiotiska beteendet hos karaktärerna i deras böcker.

Det är den enda passagen där berättaren och Kilgore Trout kan anses ha någon del i hotet mot planeten. I övrigt är aktörerna bakom hoten generiska, med grupper som bilar, människoliknande varelser och ”men and machines and explosives”

. En intressant aktör är den del av den mänskliga biologin som berättaren betecknar som ”faulty wiring”.

Människors reaktioner beskrivs som rent kemiska, resultatet av mediciner eller av mentala sjukdomar, och deras märkliga beteenden liknas vid en trasig maskin. Detta kan ses i berättarens uppställning av den tyska flaggans historia, två bilder som även visar hur berättaren knyter diegesen till verkligheten genom att hänvisa till symboler som är väl kända eller vardagliga för läsaren:

Liksom fotsvampens utrotande av fåglar i Panama är faulty wiring en aktör som både har svårt att förändra sitt beteende och lämnar litet utrymme för motreaktioner. Den enda aktören i Breakfast of Champions som är fysiskt manifesterad är Eliot Rosewater, mångmiljardär och del av en släkt som

77 Merchant 1980, Harraway 1991.

78 Vonnegut 1973, s. 195.

79 Ibid., s. 115.

80 Ibid., s. 13, 23, 72.

81 Ibid., s. 128.

”When the Germans were full of bad chemicals, their flag looked like this:”

”Here is what it looked like after

they got well again:”

ensamma ska ha förstört hela West Virginia.

Eliot Rosewater är samtidigt Kilgore Trouts mest hängivna fan och den direkta orsaken till att Kilgores böcker sprider sig över världen. Det är även samma Rosewater som dyker upp i Vonneguts God bless you, Mr Rosewater, där Eliot Rosewater lever under parollen ”God damn it, you've got to be kind”.

Hans roll som miljöskurk blir därmed komplex, något som kanske kan liknas vid den kritik mot tron på enkla lösningar som figurerade i Player Piano (1952).

6.3. Slapstick (1976)

Slapstick är Dr. Wilbur Daffodil-11 Swains självbiografi. När den skrivs är Wilbur kung över Manhattan samt den sista presidenten av den upplösta nationen USA. Biografin handlar om hur Wilbur och nationen hamnade där de är idag; från hans uppväxt på en isolerad herrgård tillsammans med sin syster Eliza, via hans kandidatur, till att USA slås ut som ett resultat av att oljan tar slut samtidigt som tyngdkraften börjar variera kraftigt. Wilbur och Eliza är enäggstvillingar och tillsammans är de ett symbiotiskt geni, Wilbur representerar den rationella högra hjärnhalvan och Eliza den kreativa vänstra. När tvillingarna splittras hamnar Eliza på dårhus för hennes oförmåga att lära sig att läsa och skriva, samtidigt som Wilbur blir doktor och vinner presidentvalet under parollen ”lonesome no more!”, vilket även är bokens undertitel. Tanken bygger på att länder bör organiseras utifrån fiktiva familjer, om inte annat för att där nationer misslyckas med att se krig som tragedier så är tragedin krigets självklara konsekvens för en familj.

Parallellt med USAs undergång isolerar sig Kina från omvärlden. Kort därefter lyckas kineserna lösa försörjningskrisen genom att krympa hela sin befolkning, samt att av heterogena grupper skapa kollektiva intelligenser genom vilka de teleporterar människor till Mars och lär sig hantera den skiftande tyngdkraften.

6.3.1. Hot & aktörer

Hot Aktör Berättare

Västerländsk kultur

Konsumtion av fossila bränslen Naturens oförutsägbarhet

Västerländsk kultur Österländsk kultur

Vetenskapsmän & uppfinnare Företag & rika kapitalister Vanliga människor

Extra-homodiegetisk > Intra- homodiegetisk

Tabell 3 Hot & Aktörer i Slapstick

82 Vonnegut 1973, s. 116, 121.

83 Davies 2006, s.1, 46 - f.

84 Vonnegut 1976.

6.3.2. Framställning & exempel

Slapstick är en överlevares redogörelse för ett samhälles kollaps. De flesta av hoten som presenteras mot vår planet har i berättarens värld redan inträffat, men i berättelsen om vägen dit finns flera indikationer på vad som gick fel. De handlar framförallt om hur det västerländska samhället använder och värderar intelligens, konsumtionen av fossila bränslen samt naturens oförutsägbarhet.

För att visa på det västerländska samhällets tillkortakommanden väger berättaren västerländska misstag mot kinesiska framgångar. Jämförelsen påminner mycket om dikotomierna som följde på Merchants tes om naturens död, där väst står för en pragmatisk kultur och öst för en spirituell natur.

Wilbur konstaterar att vetenskapsmän misslyckas med att se Elizas konstnärliga kreativitet som intelligens, mycket på grund av att intelligens i väst testas med frågor som: ””How many digits are there to the left of the decimal place in the square root of 6902038.42753?”” och ”” Astronomy is to geology as steeplejack is to what?””.

Samtidigt som forskarna i väst räknar decimaler försöker de kinesiska vetenskapsmännen lösa den ökande mängden människors brist på mat och andra råvaror. Det gör de genom att ”making human beings smaller, so they would not need to eat so much and wear such big clothes.”

Wilburs tankar under mötet med en kinesisk ambassadör, ”It was greedy of me to be so big. My supper that night could have fed a thousand men his size”, kan ses som en medveten överdrift i stil med en diskussion där olika länders effekter för planeten jämförs genom varje enskild invånares ekologiska fotavtryck

.

Vad Wilbur fann mest intressant i mötet med den kinesiska ambassadören var dock kinesernas arbete med mänskligt samarbete samt att:

poor old Western Civilization had provided the Chinese the inspiration to put together such syntetic geniuses. The Chinese got the idea from the American and European scientists during the Second World War, with the single-minded intention of creating an atomic

bomb.

Hotet från konsumtionen av fossila bränslen visas när Wilbur berättar att han som ättling till grundaren av Standard Oil, John. D Rockefeller, är ”descended from Americans who had all but wrecked the planet with a form of idiot's Delights – obessively turning money into power”.

När Wilbur blir president visar det sig att olja blivit så sällsynt att bara utskriften av breven med

85 Merchant 1980.

86 Vonnegut 1976, s. 103.

87 Ibid., s. 64.

88 Ekologiskt fotavtryck är en term för den samlade mängden resurser en människas konsumtion kräver av planeten.

89 Vonnegut 1976., s. 96.

90 Ibid., s. 28, 46.

amerikanarnas nya familjenamn tömmer samtliga reserver.

I Wilburs beskrivning av ett slag mellan kungen av Michigan och folket runt sjön Maxinkuckee ses däremot en fördel med förlusten av naturresurser, ”the machines had decided not to fight anymore. It's just people now”.

Amerikanarnas uppdelning av intellekt och kreativitet innebär även att de misslyckas med att förutse den förändring som äger rum med tyngdkraften. Stundtals mycket kraftiga ökningar medförde att ”elevator cables were snapping, airplanes were crashing, ships were sinking, bridges collapsing”.

De enda som lyckades förutspå förändringarna, förutom kineserna, var Wilbur och Eliza, men ingen tog deras varning på allvar. Wilburs självbiografi slutar också med vikten av att lyssna på varningar och att lära av misstag:

If our decendents don't study our times closely, they will find that they have again exhausted the planet's fossil fuels, that they have again died be the millions of influenze and The Green Death, that the sky has again been turned yellow by the propellants for underarm deodorants [---] and that they are yet again the intellectual and spiritual inferiors of teeny-weeny Chinese.

6.3.3. Analys

Slapstick inleds med att Vonnegut konstaterar att det är det närmaste en självbiografi han någonsin kommer att skriva. Han berättar även att boken kom ur en dagdröm han hade på väg till en begravning av sin morbror. Drömmen handlade om Vonnegut och hans syster som hyperintelligenta men fysiskt motbjudande tvillingar. Berättandet tas sedan över av Dr. Wilbur Daffodil-11 Swain, bokens inkarnation av Vonnegut. Att det är en självbiografi av Wilbur inom Vonneguts större berättelse medför att berättandet går från extra-homodiegetiskt till intra-homodiegetiskt.

Det är genom Wilburs observationer av planeten som vi får ta del av både det som är fel samt berättelsen om hur det gick till. I bokens inledning är Wilbur och Eliza observatörer utifrån deras position som barn, men efter att tvillingarna separeras blir Wilbur snabbt en del av den västerländska kulturen. Det blir istället genom motexemplet Kina som de västerländska misstagen lyfts fram. Många av hoten ses genom Wilburs egna tillkortakommanden och hans oförmåga att hantera situationer som uppstår när de fossila bränslena tar slut och naturen agerar oförutsägbart.

Den kraftigt ökade tyngdkraften är en intressant aktör och hotbild. Det är ingen effekt av västerländsk kultur, utan snarare en demonstration av hur den västerländska livsstilen är dåligt

91 Vonnegut 1976, s. 165.

92 Ibid., s. 220.

93 Ibid., s. 153.

94 Ibid., s. 226.

förberedd på förändringar. Argumentationen påminner återigen om Radkau med faran i att tro på en stor idés förmåga att lösa alla problem. Fokusering på effektivitet gör samhället mindre resistent för det oförutsedda och en klokare väg att gå kan vara att försöka maximera variationen av lösningar och alternativ. I miljöhistoria används en analogi med hajar och råttor. Den västerländska civilisationen är hajar som är extremt väl anpassade till en specifik livssituation, men ett framtida scenario med skiftande klimat kommer med allra största sannolikhet att kräva anpassningsförmågan hos råttor.

6.4. A Man without a Country (2005)

Boken som har undertiteln ”A Memoir of life in George W. Bush's America”

är skriven som en samling essäer där Vonnegut redogör för delar av sitt liv: Uppväxten i staden Indiana, människans relation till naturen, människors relation till varandra, politikernas beslut och människors ovilja att ta ansvar för sin planet.

6.4.1. Hot & aktörer

Hot Aktör Berättare

Västerländsk kultur

Användandet av fossila bränslen Politikers oförmåga att skapa förändring Människors bristande ansvarstagande för planeten

Evolutionen Vi (Amerika) Politiker

Vanliga människor

Vetenskapsmän & uppfinnare

Intra-homodiegetisk

Tabell 4 Hot & Aktörer i A Man without a Country

6.4.2. Framställning & exempel

Ekokritiken som förs fram i A Man without a Country består av tre olika teman: Användandet av fossila bränslen, politikers dåliga beslut samt människans ovilja att ta ansvar för planeten. Det första temat är det vanligaste och återfinns även i de andra två temana. Berättaren inleder dock med att skylla på evolutionen:

What a misstake we are. We have mortally wounded this sweet planet – the only one in the whole Milky Way – witch a century of transportation whoopee. [---] Put some of this stuff in

95 Radkau 2008, s. 244 - ff.

96 Vonnegut, Kurt, ”A Man without a Country: A Memoir of life in George W. Bush's America”

http://www.britannica.com/EBchecked/topic/1663724/A-Man-Without-a-Country-A-Memoir-of-Life-in-George- Bushs-America hämtad 2012-20-12.

your car [---] run over the neighbours dog, and tear the atmosphere to smithereens.

Samtidigt som evolutionen beskylls för att ha utvecklat människan, beskrivs förekomsten av pandemier, likt AIDS och fågelinfluensan, som en del av immunförsvarets försök att rädda planeten från människor.

Därifrån fortsätter berättandet att kretsa kring de skador som människans konsumtion av fossila bränslen orsakar planeten, med referenser till att planeten snart kommer att täckas under ett skal av

”bones, skulls and dead machines”.

Vid flera tillfällen lyfts också hur användandet av fossila bränslen har skapat ett beroende för hela västvärldens kultur. Ett beroende som är en stor del av människors oförmåga att agera rationellt när vi ser att naturen skadas. Berättaren erinrar sig sin första bil och att den fick sin kraft ifrån ”as almost all means of transportation and other machinery today [---] by the most abused, addictive and destructive drug of all: fossil fuels”.

Politikers dåliga beslut tas framförallt upp i relation till politikers oförmåga att ta till sig resultaten av forskning. Istället för att lyssna på vetenskapliga fakta och seriöst utformad statistisk föredrar politikerna att gissa och ”Some of the loudest, most proudly ignorant guessing in the world is going on in Washington today.”

Berättaren menar att ”Our leaders are sick of all the solid information dumped on humanity på research and scholarship and investigative reporting.”

Att hoppet om en förändring nu är borta är ett återkommande tema. De ideologiska drömmarna om humanism och medmänsklighet som tidigare lärdes ut i skolan har bytts ut mot egoism och girighet.

Även om en klok människa skulle hamna på en position där de kan påverka så blir det fel, för

”Human beings are Chimpanzes who get crazy drunk on power”.

Det är dock inte bara politiker som har tröttnat på forskarnas rapporter om naturens situation, och det sista hotet ses i hur människor i allmänhet har slutat att lyssna. Berättaren menar att det idag finns för få människor som tänker på en planet åt sina barnbarn. Istället har människorna ”squandered our planet's resources, including air and water, as though there were no tomorrow, so now there isn't going to be one”.

6.4.3. Analys

A Man without a Country berättas genom direkt anföring, Bals direct discourse. Det finns ett fåtal partier som gestaltar ett skeende men överlag är boken skriven som en monolog. Berättaren är

97 Vonnegut 2005, s. 9.

98 Ibid., s. 44.

99 Ibid., s. 42.

100Ibid., s. 83.

101Ibid., s. 83.

102Ibid., s. 71.

103Ibid., s. 44.