Vad kan en jordmånsprofil säga om vegetation och markutnyttjande? Exemplet Rösered i Västergötland

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Leif Björkman

Title Vad kan en jordmånsprofil säga om vegetation och markutnyttjande? Exemplet Rösered i Västergötland

Issue 23

Year of Publication 1992

Pages 27–38

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

Vad kan

jordmånsprofil säga ^om vegetation

och markutnyttjande? Exemplet Rösered i Västergötland

av LeifBjörkman

Bakgrund, målsättning och allmänna utgångspunkter

Paleoekologiska ocharkeologiskametoder komplet¬

terarofta varandra närkulturlandskapetshistoriaska

undersökas. Dennauppsatsär ettexempel på hurett pollendiagram frän en jordmånsprofil kan belysa frågor som uppstått vid en kulturgeografisk un¬

dersökning.

Denkarteringochutgrävningavröjningsrösen och stensträngar vid byn Rösered i Månstads socken,

som behandlats i föregående uppsats av Catharina Mascher,gavmöjlighetattpollenanalytiskt undersö¬

kaenjordmånsprofil som varförseglad av ensten¬

sträng. Denbegravdaprofilen omfattar bl aetthu- mushaltigt mullager.Målet med undersökningenvar attklarläggaföljandefrågeställningar:

1. Hur har lagret bildats? Ärdet gammal åkerjord

ellerett”naturligt” mullager bildat i lövskog eller gräsmark.

2. Kanenpollenstratigrafi urskiljas?

3. Isåfall, kanpollendiagrammet klarlägga vilken tidsperiod mullagretomfattar?

4. Hur harvegetationensett utunder deimaperiod?

5. Kan kulturgeografernas hypoteser om markan¬

vändningen i röjningsröseområdet styrkas eller

förkastas?

Röjningsrösenoch fossilåkermark

Områden medröjningsrösen utgörmed all sannolik¬

het någon form av övergiven åkermark (Norman 1989, Gren 1989, Tollin 1989, Mascher 1990). Att områdena idagpåträffas i skogsmark kan tolkassom attdeutgjort tillfälligautmarksodlingar ellerattdet

skett en omorganisation av markutnyttjandet. Av

äldre lantmäterikartorframgår dockattockså den i dag odladeåkermarken ofta haft röjningsrösen. Det

ärvanligtattmanunder1900-talet tagit bort odlings-

hinder oeh därmed utplånat spåren av den fossila

åkermarken. Röjningsrösen förekommer dessutom

ofta tillsammans med andra formersombrukarkny¬

tastill fossilåkermark,texjordvallar,terrasseroch stensträngar (Tollin 1989, Mascher 1990, Widgren

1990).

Destoraytorsomröseomrädena ofta täcker pekar påattderimligen inte kan haanväntssompermanent åker. Om åkermarken varit i bruk samtidigt skulle

dettamotsvaraenuppodlingsgradsomaldrigsenare

uppnåtts i de bygder därmanpåträffatrösena. Gren (1989)menarattden endarimliga förklaringen tillen fossil åkermark som är mångdubbeltstörre än den historiska, är att den utgjort en långtidsträda som

kontinuerligt återupptagits. Frågan ärom de delar

somlegatiträdautgjortöppenbetesmark elleromde

fått växa igen med slyskog. Om de hållits öppna

genom bete, skulle dettaförutsättaen mycket stor boskapsstock. Hananserdärföratt alternativetmed slyskog verkartroligare.Isentida svedjebrukvardet

normaltatt enövergiven svedjeåker fiekväxa igen

medlövskog,eftersommanansågattlöven förbätt¬

radejordmånen.ÄvenTollin (1989)menarattröse-

områdenas ursprung ärhalvpermanenta åkrarutan regelbundenstallgödsling. Dehar istället ingått iett

störresystem,därmananväntsigavlångtidsträda för

att bibehålla markensproduktionsförmåga. Kanske

har man låtit träda marken 10 till 15 år mellan

odlingstillfällena. Den årligen besådda åkern upp¬

gick sannolikt till endast 10—20 % av den totala

åkerarealen.

Man kanockså tänkasigattröseområdena ingått i

någonformavsvedjebruk. Grenmenardockattdet knappast funnits anledning att stenröja om man endastutnyttjade svedjanengäng ochundertvå till

tre år. Avsåg man däremot att låta den övergå i permanentåker fanns det skälatt stenröja.

Ettåkerbruk behöver inte inledas medsvedjning.

Romell (1966) ger exempel på att man ända in i historisk tidringbarkat träd förattskaffaengrässvål

förbeteellerslåtter.Marken harsedankunnat omfor¬

mastillpermanentåker eller till svedja med buskträ¬

da. Detta har förekommit i Tyskland sedan 1200- talet, där ”Hackwaldbetrieb” (kanungefäröversättas med skottskogsbruk) inneburit atten skottskogav¬

verkades medca20 årsmellanrum. Marken hacka¬

des och växtavfallet samlades ihop och brändes.

Askanspreds ochmarkensåddesoch odlades under några få år för attsedan åter lämnas till träda. Man återkom efterträdoperioden regelbundet till samma område ocheninvesteringi formavstenröjning blev

lönsam(Romell 1966). Dennatypavmarkutnyttjan¬

de borde lämna relativt lite kol imarken, särskiltom den inte inleds med bränningav vuxenskog (Gren 1989). Förutomattverkagödande påmarken kunde skottskogen kanske även användas till lövtäkt för vinterfoder.

Dateringar^av röjningsrösen

Röjningsrösen har oftaavarkeologer betraktats^som

svåraattdatera. Stenrösenavolikaslagärnågotsom alltid bildasvidodling påstenrika marker då marken utnyttjas kontinuerligt under längre tid. Dessutom

harmånga gångersammamark brukats under skilda tider,utan attspåren från den tidigare brukningsfasen

heltförsvunnit. Formerfrån olikaperioder kan på¬

träffas sida vid sida ochvarasvåraattskilja åt.

Endast ett fåtal '''C-dateringar av röjningsrösen

finns redovisade. PåenmoränhöjdvästeromTrane- mosjön i Västergötland finns resterav ett tidigare

störreområde med fomåkrar. Här har båderöjnings¬

rösen, stensträngar och jordvallar påträffats. '“‘C- datering av träkol underett av röjningsrösena gav åldern 2455 ±70 före nutid, dvs bronsålder. Det daterade kolet antogsvararesterefterenbrandröj¬

ning som gjordes innan röset uppfördes. I samma område daterades dessutom kol insamlat under en

stensträng. Detta gav åldern 18805200 före nutid,

dvs äldrejärnålder (se Mascherovan s20).

Även om det bara finns få direkta dateringar ^av

röjningsrösen, är arkeologer och kulturgeografer

överens om att rösena tillkommit underloppet av yngrebronsålder—äldre järnålder (Gren 1989,Ma¬

scher1990). Denna åsikt delasävenavTollin(1989),

som påen meröversiktlig nivåser en klar rumslig

överensstämmelse mellan gravar av äldre jämål- derstyp och områden medröjningsrösen. Liknande

slutsatser drar Norman (1989), som i Lommaryds

socken i Småland ser en direkt anknytning mellan

områden medröjningsrösen och förhistoriskagravar

av bronsålders-och äldrejämålderstyp.

Pollenanalysavjordmånsprofiler

Vid pollenanalys har hittills jordmånsprofiler inte ägnats samma uppmärksamhet som avlagringar i sjöaroch torvmarker. Intresset har dock ökat under

senare tid. Det rekommenderasnumera att pollen¬

analyseravjordmånsprofiler skall utföras inomstör¬

re vegetationshistoriska- ellerpaleoekologiskapro¬

jekt, som bedrivs i områden med väl utbildade rå- humuslager (Berglund 1979, Andersen 1986). Infor¬

mation fränjordmånsprofilerkan komplettera och

bredda deninformation somtidigare oftasthämtats

enbart frånsjöaroch torvavlagringar.

Pollenkornensmöjlighet

attbevaras i marken

Det ärvanligenmycketsvårtattföreenprovtagning

av enjordmånsprofil förutsägaomdetfinns pollen

bevarade i den studeradeprofilen. Pollen kansaknas

ijordarsomtycksuppfylla allakravpågoda bevaran¬

deförhållanden och de kan hittas i jordar där de

normalt inte brukar bevaras(Dimbleby 1976).

Endastistarktsurajordar, därpHunderstiger 5,5,

ärpollenbevarandet bra. Profiler frän podsoler, främst

frånråhumuslagret, kan innehålla rikligt med pollen.

Därmed minskartolkningsproblemen och funna pol- lenstratigrafierkanvaratillförlitliga, eftersomselek¬

tivpollennedbrytning och omröming sannolikt inte

förekommit (Birks & Birks 1980).

Ijordar där pH överstiger 5,5,texibrunjordar,är pollenkomen ofta dåligtbevaradegenom denhöga mikrobiologiska aktiviteten. Samtidigt är också

markensövre del kraftigt omrörd av maskar vilket

medförattdenprimära lagringendelvis går förlorad

ellerdöljs.Däremotverkar maskarnabetyda mindre

för nedbrytningen av pollen. Undersökningar har

visat att pollenkom passerar opåverkade genom

maskars tarmkanal(Ray 1959).ÄrpH högreän6 blir knappast någrapollenkom bevarade(Dimbleby 1957,

Moore &Webb 1978). Detta medföratt svagtsura

jordar ofta är mindre lämpade för pollenanalys. I svagtsurajordar kan det också förekomma nedåtrik-

tad transportavpollen, främst orsakadavmarkvat¬

tenrörelser(Dimbleby 1957).Dessa rörelserärsan¬

nolikt mycket långsamma, eftersom pollenkomen

ofta inbäddas i humus. Gamla rotkanaler kan dock innehållamycket pollen, sannolikt nedfördagenom markvattnets rörelser (Moore& Webb 1978).

Havinga(1971,1984) har genomförtenrad försök

där han studerat hur olika pollen- och sportyper

påverkasoch bevaras i olika sediment. När deplace¬

ras i ordning eftermotståndsförmågamotnedbryt¬

ning, finns ettdirekt samband mellanhaltensporo-

pollenin ochbevaringsnivån (Birks & Birks 1980).

Sporer^avlummer ocb pollenavtall och lind harhög

haltsporopolleninochmotstår nedbrytningbra, medan pollenavlönn, ek ocb alm har lägre halt och därmed

sämreförmågaattbevaras (tabell 1).

Tabell !.■ Olika spor- ochpollentypers förmågaatt motstå nedbrytning. Halten sporopolleninvisasför flera av typerna. Generellt gällerattju högre halt sporopollenin destobättremotståndskraftmotned¬

brytning. Efter Birks och Birks (1980).

bevarings- potential

art sporo-

pollenin- halt(%)

hög Lycopodium clavalum, mattlummer 23,4 Polypodium vulgäre, stensöta ^—

Pinussylvestris, tall 19,6

Tiliacordata, lind 14,9

Alnusglutinosa, klibbal 8,8

Alopecurus pratensis, ängskavle ^—

Corylus avellana,hassel 8,5

Belutapendula, vårtbjörk 8,2

Callunavulgaris,ljung ^—

Carpinus betulus, avenbok 8,2

Ulmusminor, lundalm 7,5

Populussp.,asp,poppel 5,1

Quercus robur, ek 5,9

Fagussylvatica,bok ^—

Fraxinusexcelsior, ask ^__

Acerpseudoplatanus, lönn 7,4

låg Salix sp.,sälg, vide ^—

Vegetationshistorisk tolkning

Tolkning avpollenstratigrafier från jordmånsprofi-

ler har diskuterats av bla Dimbleby (1957, 1961, 1985), Godwin (1958) och Havinga (1974). Vid tolkningen börmanalltidvaramedvetenomattden ursprungliga sammansättningen och frekvensen ^av

olika pollentyper kan ha förändrats. Mindre mot¬

ståndskraftigatyperhar kanske försvunnithelt, eller finns kvar bara i mycket låga frekvenser. Höga frekvenserkan beropåattvissatyperbevaratsbättre

än andra. Olikapollentyper kan ha rört sig nedåt i jordmånsprofilenmed olika hastighet, vilket innebär

attenenskildnivå kan innehållapollenkom^avolika ålder(Moore& Webb 1978,Dimbleby1985).Även

problemav meraoväntatslag kan dykaupp.Texfann

Bottema (1975) mycket höga koncentrationer av

pollen från korgblommigaväxter. Detta hadeorsa¬

katsavgrävande och marklevande binsomfört ned pollen ijordmånsprofilen.

Alla dessaproblem medföratttolkningenavpol¬

lenstratigrafier från jordmånsprofiler är besvärlig,

menför den skull inteomöjlig(Moore&Webb 1978, Dimbleby 1985). Ofta kan en distinkt stratigrafi påvisas,menproblemetäratttolka den. Moore och Webb(1978)menarattstratigrafin ej skallbetraktas

som tidsmässig och att en enskild nivå ej skall betraktassomrepresentativ förenviss vegetations-

typ.Man bör istället titta på hela pollensammansätt¬

ningen och utifrån den rekonstmera och diskutera vegetationens sammansättning. Detta bör generellt ej gälla råhumuslager ipodsoler.

I svagt sura jordar, där man kan misstänka att omrömingförekommit,hittas ändå relativt ofta dis¬

tinktapollenstratigrafier. Frekvenserna^avolikapol¬

lentyper har till viss del blivit utjämnade, men de

stora trendernai vegetationsutvecklingen kan trots dettapåvisas och tolkas(Andersen1979, Aaby 1983).

Groenman-vanWaateringe (1986)menarattman kangöraen grov, menändå säkerbedömningavden vegetation ett pollenspektrum från ettjordprov re¬

presenterar. Hon har,genomattjämföradennutida vegetationens marktäckning med fördelningen av

pollen i prover från föma och översta delen av

jordmånsprofiler, funnit samband som är tillämp-

barapåbl agräsochljungväxter.

Något^avdet svåraste vid tolkningavpollenstrati¬

grafier frånjordmånsprofilerärattutreda åldernoch den tid somkrävts förattbildaprofilen. Jordmåns-

profiler, speciellt de som bildats i skogsmark, ger mycket lokalapollenspektra(Aaby 1983,Andersen

1986, Bradshaw1988) och kanvarasvåraattdatera

genomkorrelering medregionalapollendiagramfrån sjöar ellertorvmarker(Berglund 1979). Endastdis¬

tinktavegetationsförändringarkan varamöjligaatt

använda vid korreleringen. Tillförlitliga '‘'C-date- ringar är svåra att få från humuslager, eftersom

nedväxande rötter och infiltrerande humusämnen kantillförtlagretungtkol(Andersen 1986). Endast

dåmanfinnerbark,pinnareller träkol kanen sådan datering ge tillförlitliga värden (Berglund 1979,

Andersen 1986).

Det är även svårt att utreda hur lång tid den analyseradejordmånsprofilen omspänner,^{om man}

saknar'‘*C-dateringar ellerkorreleringar med andra profiler. Mäktiga råhumuslager kan omfatta flera

tusenår.Texfann Iversen(1969)att ettråhumusla¬

gerbörjatbildasförca6 300 årsedan underatlantisk

tid iDravedskogeni Danmark.Groenman-van Waa- teringe (1986) ger exempel på hur vegetationsför¬

ändringar frånljunghed tillgräsvegetation,på 30—

50 årunder 1900-talet iHolland, har kunnatspåras

genomattmananalyseratproverfrånjordmånspro-

filer.

Begravdajordarochjordmånsprofiler

Iblandblirjordmånsprofilerfossilagenomövertäck¬

ning, tex genom sandflykt ellergenom mänskliga ingreppsomuppförandetavfomlämningaroch bygg¬

nader. Idessajordaravstannarmarkprocessernatill

viss del då de begravts. Ofta kan pollenanalyser klargöra hur vegetationen och markanvändningen

varpå platsenföre övertäckningenochigynnsamma fall ge enuppfattningomnärlagretbildades. Pollen¬

analyser av begravda jordar kan därför vara en utmärktmetod förrekonstruktion av vegetationen, speciellt då tiden förövertäckningen är känd.

Jordmånsprofiler och markhorisonter begravda

underfomlämningar har pollenanalyseratsoch dis¬

kuteratsavbl aDimbleby ( 1976, 1985),Dimbleby

ochSpeight(1969), Andersen(1988) ochdelvisäven

av Groenman-vanWaateringe(1986).

Områdesbeskrivning Geologi

Detområde därRöserdliggerräknas till densydväst¬

svenska gnejsregionen och den sydvästsvenska podsolregionen (Samuelsson m fl 1988,Troedsson

1975). Debergartersom dominerartrakten ärgnej¬

ser, vanligen avröd eller gråtyp, men de ärsällan

blottade. Enhöghumiditet ochförhållandevisfattiga jordartermedförattpodsol ärvanligast,^men brun¬

jord förekommer också relativt rikligt. Den under¬

sökta lokalenliggerpåennivåav185—190möhoch på den flacka,nordvästra sluttningenav en morän¬

rygg somutbredersig frånMånstad i norr,till By-

stadmossei söder.Moränenäravennormalblockig, sandig till moigtyp (Hilldén 1988).

Vegetation ochmarkanvändning

Området tillhör södrabarrskogsregionen eller den

boreo-nemoralazonen(Sjörs1967). Fattigabarrsko¬

garmedinblandningav lövträddominerar.

Rösereds by, som är nästan tvåkm lång, ligger

utsträckt inordostlig-sydvästligriktning. Bynkarak¬

täriseras ^av ett öppetjordbrukslandskap med åker

och betesmarker. Barrskogar dominerade av gran avgränsarbyn isöder,österochnordost. I nordväst gränsarbynmotkärr-ochmossmarkersomåtmins¬

toneienzonnärmastbynärellerhar varituppodlade.

Denundersöktalokalenliggerpåenrelativtöppen gräsdomineradbetesmark. Utepå betesmarkenfinns många rester av förhistoriska odlings- och bruk¬

ningssystem,blandannati formavröjningsrösenoch stensträngar(Mascher1990,1992). Genomensyste¬

matiskkarteringoch inmätning avrösenaoch sten¬

strängarna kan två odlingsfaser urskiljas, dels en äldre fas med spridda, låga, ibland tätt liggande röjningsrösen,delsen yngrefasdå markenindelats

iparceller medhjälpavstensträngar.Denlängstaoch uthålligaste av dem kan följas mer eller mindre kontinuerligtgenomnästanhelabyn. Jfr fig 9och 10

i Maschersuppsatsovan.

Denpostglacialavegetationsutvecklingen iområ¬

det har studerats av Dennegård (1980, 1981) och

sammanfattatsavFuringsten(1985). Sedimentfrån

två sjöarharpollenanalyserats och ‘'‘C-daterats. De sjöardärprover tagits ärDalstorpasjön och Trane- mosjön, 12 km öster respektive 13 km söder om Rösered. Den vegetationsutvecklingsomkanuttol¬

kas av pollendiagrammen från de två sjöarna kan

sammanfattatspåföljandesätt(seävenDennegård i Furingsten 1985): Under boreal tid (7000—6000 f

Kr), som finns representerad endast i diagrammet

frånDalstorpasjön,invandradesnabbt al, almochek

ochersattedeskogarsomtidigaredomineratsavtall, björk och hassel. Under början av atlantisk tid (ca

6000fKr)invandradeävenlind. Underdetpostgla-

ciala klimatoptimumet under atlantisk tid (6000—

3000 f Kr) uppnåddes sannolikt en balans mellan skogsträden.Dessa”klimaxskogar” domineradeland¬

skapet. Detta avspeglas bland annat av den låga

frekvensenörtpollen från dennatid. Under subboreal tid (3000—500 f Kr) ökade frekvensen örtpollen,

vilket indikerar ett öppnare landskap. Av träden minskadealmochlind, medanek däremot ökade. De första odlings- och kulturmarksindikatorema, bl ^a sädesslag och svartkämparbörjade uppträda.Under subatlantisktid(500 fKr—nutid)verkarenkombi¬

nationav klimat ochmänskliga faktorerattha styrt vegetationsutvecklingen. Åkerbruket och boskaps¬

skötselnorsakartillsammans enminskningav löv¬

skogen och landskapet öppnades allt mer. Under

denna tid uppträdde bok och avenbok för första gången,menendastmed små frekvenser. Dessutom invandrade_granunder dennatid. Den är väl etablerad ilandskapetunder mellerstasubatlantisk tid (400—

500eKr).

Kulturlandskapetshistoria

Detfinnsanledningattnärmarebelysa hurvegetatio¬

nen såg ut kring Tranemosjön under brons- och järnålder,eftersom områdenmedröjningsrösenoch stensträngar ärkändafrån enlokal strax västerom

sjön. Dessa har daterats till bronsålder respektive

äldrejärnålder(Mascher 1990). Dennaredogörelse baseras på Dennegårds (1980) pollendiagram från Tranemosjön:

Undersenaredelenavneolitisk tid ökarfrekvensen örtpollen markantidiagrammet, från7—10 % upp till15—20%. Denna nivå bibehålls under bronsålder och äldrejärnålder fram till ca300 f Kr. Perioden avbryts endastavenkortvarig fas700—600 f Kr då frekvensen örtpollen fallertilllåga värden. I denna

delavdiagrammetdominerartall ochbjörkpollen- spektrumen. Deras frekvenservarierar mellan 25—

50 %. Ekenuppvisarmedelhögavärden (5—10 %),

medan almen och linden sannoliktförekommerun¬

derordnat. Gräsen uppvisar kontinuerligt 7—10 %

fram till ca700 fKr,då deärdåligtrepresenterade

och nästanförsvinner. Gräsen återkommer500 f Kr medhögre frekvenseräntidigare.Kulturindikatorer¬

na (bl ^a svartkämpar, gråbo, syror ocb sädesslag) ligger på ca 1 %. Sannolikt har landskapet varit

relativtöppetunder dennatid.

Underäldrejärnålderökardiagrammetsfrekvens

örtpollen kraftigt. Mellan 300—100 fKr når denen

topppåca30%. Gräsen nårettmaximumpå 15 %, samtidigtsomkulturmarksindikatorema(svartkäm¬

par, groblad, gråbo, syror och sädesslag) samtliga uppvisar maxima. Från 300 f—200 e Kr uppvisar

ocksåljung kontinuerlig representation på 3—4 %.

Tallendominerarbland grappenträdpollen, medan björkenuppvisar lägrefrekvensäntidigare. Ek, ask

och lind uppvisar låga frekvenser samtidigt som hassel ökar. Denna period representerar en kraftig expansionsfasimarkanvändningen kringTranemo¬

sjön.

Omkring 100 fKr minskar frekvensen örtpollen kraftigt.Dennästanhalverasochligger på15—20 %

under en period fram till 500 e Kr. Gräsen och kulturmarksindikatoremafallertill frekvensersom är i nivå med de från senare delen av bronsålder.

Kulturmarksindikatorema förekommer med endast

spridda pollenkom. Sädesslagen uppvisardock kon¬

tinuerlig representation utom vid 200 ^e Kr då de nästan försvunnit. Björk och tall uppvisar mycket

varierandefrekvenseroch ärdärförsvårtolkade.Alm och lindminskarochnårmycketlåga frekvenser.Ek

har ocksålåga värdenutomvidca200eKrdå^entopp på över 10 % nås. Bok uppvisar för första gången kontinuerligrepresentation och nårentopppå 1 %.

Granenuppträder för förstagången,menmed myck¬

etlåga frekvenser påca1 %. Underdennaperiodhar landskapetblivitmeraslutet äntidigare. Odling har

dock förekommit under större delen av perioden

utom ca 200 e Kr, då möjligen en kortvarigare stagnationsfas inträffat.

Enkraftig expansionsfas inträffade500e Kr. Då stiger frekvensen örtpollen kraftigt, samtidigt som kulturmarksindikatoremanår frekvensersom kraf¬

tigt överstiger tidigarevärden. Bokenminskar under dennatid,medangranendäremot ökarkraftigt. Dess¬

utomminskarävenek ochbjörk, medanljungåter¬

igenuppträder. Gräsenökarmåttligtoch överstiger inte 10 % förrän efter 750 e Kr. Den sista fasen representerar ettöppetlandskapmedmeraintensivt markutnyttjande än tidigare.

Metodik Fältarbete

Under senhösten 1990pågickkarteringochutgräv¬

ningavfossil åkermark i Rösered underledningav CatharinaMascher,Kulturgeografiskainstitutionen.

tidigaremarknivå bortplockadgrässvål

ochblock

brunt-mörkbrunt,sandigt humuslager=A-horisont

Dröd

Fig1.Detaljhildavskärning 1 i detmindreavdetvåiRösered upptagnaschakten. Jordproverför pollenanalys äruttagnaunder blocket(markerade 1—10).

Stockholm (se Mascher ovan fig 9 och 10). Två

schakt hade tagitsuppi den långaomramandesten¬

strängenochfannsöppnadå jag besöktelokalenför provtagning (fig 10 hos Mascherovan).

Av detvå schaktenbedömdes det mindre(ca0,7x

1,5mbrett)sombästlämpatför provtagning. Detta

beroddepåattbottenblockenintefrilagts i detstörre

schaktet. Detmindre schaktet hade lagts vinkelrätt

över stensträngen och grässvålen, lösa stenar och

block hade plockats bort. Blocken i stensträngens botten, som bedömdes som utlagda vid strängens uppförande, hade lämnatsorörda. I schaktetsbotten grävdesenmindregrop, ca40x40cmbred och45

cmdjup.

En skärning rensades och beskrevs (fig 1). I den

fanns ett mullager bevarat under ett block. I detta

uttogstio jordproveromca2cm^på varje centimeter,

räknatfrån blocketsundersida nedtillövergångszo-

nenmellanmullagret ochrostjorden(fig 1).

Pollenanalys

Pollen- och preparatberedning har utförts enligt

metoder beskrivna av Berglund och Ralska-Jasie-

wiczowa(1986). Påvarjenivå räknades minst 400

bestämbarapollenkom ochormbunkssporer. Föratt fäenuppfattningomhurolika pollentyperbevarats

ijordmånsprofilen räknadesäven allaobestämbara pollenkom. Pollentypema har gmpperats i träd-,

busk- ochörtpollentaxa. Till gruppenörtpollen har

ävenräknatsormbunkssporer.Tillcerealia harräk¬

natsallagräspollenstörre än40pm.Under analysen

har dessutomallakolpartiklarstörre än25 p,mräk¬

nats,liksom allapigmenteradesvampsporer.Pollen¬

diagrammet harritats medhjälpavdatorprogrammet

TILIA (sefig 2).Namnsättningenav pollentypema följer Moore & Webb (1978), kärlväxtemas namn Krok& Almquist (1984).

Resultat och diskussion

Jordmånsprofilensstratigrafi och bildning

Iskärningen(fig1)fannsettblock, med ganskaplatt

över- och undersida, som sannolikt tillhört botten¬

blocken istensträngenochsomutlagts dåstensträng¬

enuppfördes. Attså skettärrimligtatt antaeftersom

en bit av jordmånsprofilen fanns bevarad under

blocket. Det ärsvårtatt klarläggaomblocket lagts

direktpå markytanelleromdet grävtsnernågot vid byggandetav stensträngen.En liten lagerlucka kan

därför inte helt uteslutas.

Underblocketfannsettca 10cmmäktigt sandigt humuslager ingående i jordmånsprofilen. Det har

bildats innanstensträngenuppfördes och kanbetrak¬

tassomfossilt.

Jordmånsprofilen i skärningen(fig 1) beståravett 35—37 cm mäktigt brunt till mörkbmnt, sandigt humuslager = A-horisont, vilande på en röd till ljusröd, sandig B-horisont. Det övre skiktet kan

tolkas som enmull ingående ienbrunjord.

Detsandiga humuslagretuppfyller fleraavde krav

mankan ställapåenmull, blandannatluckeraggre¬

gatstruktur och hög halt minerogent material (jfr Sjörs 1971). Dettaskiljer detdefinitivt frånettråhu- muslager. Den översta delen av mullen består av grässvål, där växtröttemamaximalt når 10—15 cm

djup (fig 1). Några detaljerade studier av mullens

texturutfördesej,mendet verkarrimligtatt anta att den bildatsilövskog ellergräsmark. Mullbildas inte

barai lövskog utan också i trädlös eller trädfattig gräsmark (Sjörs 1971).

Entolkningär attjordmånsprofilen primärtvarit

en podsol, som bildadats i skog dominerad av tall

eller ek. Dessaträdslag hartillsammans medbjörk

varitvanliga i skogarnaiområdet undersenaredelen

avatlantisktid och undersubboreal tid,5000—500 f Kr(Dennegård 1980). Närlandskapetöppnades och vegetationen förändrades till följd av människans röjningarochodlingar undermellerstasubboreal tid,

ca 2000 f Kr, kan den ändrade vegetationen ha

inneburit att podsoleringenavstannat ochen brun¬

jordbörjat bildas.

Det undersöktahumuslagret (fig 1) verkarenligt

pollenanalysen varaett naturligt mullager. Det har

sannoliktaldrig odlats, eftersom frekvensen av od- lingsindikatorer är låg (jfr fig 2). Profilen utgör

därför antagligen inte gammal åkerjord eller mat¬

jord. Den nedersta delenavmullagret, motsvarande

den nederstapollenzonen, harsannolikt bildats i gles lövskogdomineradavbjörk. I dennazonnår oekså

svampsporerna sintoppoch pollenkomenär bättre

bevarade änlängreuppi mullagret. Denna delutgör möjligenenrestavetttidigare råhumuslager ingåen¬

de ien podsol. Den mellersta ochöverstazonen av mullskiktet ärtroligen bildad i trädfattig gräsmark,

eftersom frekvensenörtpollenärhög,samtidigtsom svampsporernaminskat och pollenkomen är sämre

bevarade.

Pollenstratigrafi

I pollendiagrammet (fig 2) har varje pollentyp ut¬

trycktsiprocentavantaleträknade bestämbara pol-

lenkom och ormbunkssporer på respektive nivå.

Diagrammet har zonerats i tre lokala pollenzoner,

delvis baseratpå dataanalys. Dessazonerhar ned¬

ifrån ochuppåt betecknatssomR 1, R2 och R 3, där

R=Rösered. Den nederstazonen(R 1) omfattar de två nederstaprovnivåema, 9—10.Denmellersta(R 2) omfattar nivåerna 6—8 och den översta (R 3)

nivåerna 1—5. Förfullständig beskrivningavlokala pollenzoner och zongränserseBjörkman (1991).

Pollenbevaring ochinfluensområde

Generellt ärpollenkomendåligtbevarade och i flera

fall räknades minst likamångaobestämbara pollen

sombestämbara. Flertaletavdepollen- ochsporty¬

per somnoterades i högre frekvenserärsådanasom bevaras bra även dåbevaringsförhållandena inteär

de bästa (t ex ormbunkssporer, pollen av björk, hassel, ljung, gräs och korgblommiga växter; jfr

tabell1). Det finns därföranledningattmisstänkaatt

pollentyper som har sämre förmåga att bevaras är underrepresenterade eller saknas i diagrammet(tex

pollen av ek, alm, aspoch bok). Bäst bevarade är pollenkomeniden nederstazonen(R 1) ochsämsti

den mellersta delenavden överstazonen(R 3).

Man kan anta attden funna pollenstratigrafin är mycket lokalt präglad och endast avspeglarvegeta¬

tionen inom enmindre yta. Endast i den mellersta

zonen (R 2) kan influensområdet ha varit större, eftersomfrekvensen al och tall ökar. Dessa indikerar

attandelenlångflyktspollen ökat.Denärmastealar¬

naväxtesannoliktkring Röseredssjön,^ca250mfrån

den undersökta lokalen.

Vegetationshistoria

Utgångsmaterialet för pollenanalysenärettmulla¬

ger. Detta medför att den funna pollenstratigrafin

inte kan tolkas strikt tidsmässigt. Omröming av maskar har förekommit, vilket troligen utjämnat pollenfrekvensema mellan olika provnivåer. Trots

detta kan destoradrageni vegetationshistorientol¬

kas.

Under denäldstaperioden (R 1) utgjorde björkenett dominerandeinslagivegetationen.Medfrekvenser på nära 60 % bildade den sannolikt skog, om än ganska gles. Sannolikt saknades andra trädslag i

närheten av lokalen. Skogen var inte helt sluten,

vilket indikeras av den relativt höga frekvensen örtpollen, nära 40 %. Groenman-van Waateringe (1986)anserattnärfrekvensenträdpolleniettpol¬

lenspektrum från ett jordprov överstiger 70 %, så

representerar detta sluten skog. I intervallet 55—

70% ärskogen däremot inte helt sluten.

Här och var fanns troligen gläntor eller ljusare partier med ljung,gräsoch korgblommigaväxter. I undervegetationenväxteormbunkar,framför allt på

liteskuggigareplatser. OrmbunkssporeravDryopte- ns-typhar sintoppunder denna period. Dessa härrör troligen från Dryopterisfilix-mas träjon eller D.

carthusianaskogsbräken. Båda dessaarterföredrar steniga och torraväxtplatser i skogsmark (Krok &

Almquist 1984). Buskar somhassel tycks ha före¬

kommitmycket underordnat, eftersom frekvensenär låg.

Under denmellerstaperioden (R 2) minskar frekven¬

sen trädpollen till under 40 %. Vanligast är björk,

menträdslagsomtall, alochlindhar högrefrekven¬

seräntidigare.Ävenfrekvensenhassel ökar.

Frekvensen örtpollen ökar till nära 55 % och

gruppendominerastillskillnad från tidigareavgräs

och ljung. Denna förändring indikerar en öppnare ochljusarevegetation där beståndenavbjörksanno¬

likt varglesareäntidigare. Ökningen avtall och al

kan bero påattandelenlångflyktspollen ökati den öppnarevegetationen. Ormbunkar förekommer fort¬

faranderikligt,meni mindreomfattningäntidigare.