Institutionen för neurovetenskap
Patienter med psykossjukdom och deras upplevelser av behandling med antipsykotiska
läkemedel
Författare Jeff Eriksson
Andreas Hjelmtorp
Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot psykiatrisk vård
2021
Handledare Caisa Öster
Examinator
Josefin Bäckström
SAMMANFATTNING
Introduktion: Psykiatrisk vård har sedan tidigare fokuserat på att bota sjukdomar eller lindra symtom med lågt inflytande för patienter. Begreppet återhämtning fokuserar på individen och deras upplevelser och vården blir då personcentrerad. Psykossjukdomar kan medföra svåra symtom där antipsykotiska läkemedel är den bästa farmakologiska behandlingen. Dessa läkemedel kan dock medföra besvärliga biverkningar. Många slutar med behandlingen relaterat till de besvärliga biverkningarna. Specialistsjuksköterskor behöver då stötta patienter att kunna hantera läkemedelsbehandlingen. Tidvattenmodellen användes som teoretiskt ramverk.
Syfte: Syftet med studien var att utforska patienter med psykossjukdom och deras upplevelser av behandling med antipsykotiska läkemedel.
Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ metod utfördes. 17 studier valdes ut att analyseras utifrån syfte och inklusionskriterier.
Resultat: Efter utförd innehållsanalys från de inkluderade studierna resulterade det i fyra huvudkategorier: Upplevda effekter och biverkningar av antipsykotiska läkemedel, information om läkemedel och psykossjukdom, relationers betydelser för upplevelser av läkemedelsbehandling och upplevelse av läkemedel och välmående.
Slutsats: Resultatet visar både negativa och positiva upplevelser av antipsykotisk läkemedelsbehandling. Delaktighet och valmöjligheter är viktigt för patienternas återhämtningsprocess. Med tidvattenmodellens tio åtaganden ges patienter möjlighet att beskriva sitt lidande och sina resurser. Specialistsjuksköterskornas helhetsperspektiv är en central del för att planera den vård som patienterna önskar. Mer forskning kring patienternas upplevelser av antipsykotiska läkemedel behövs.
Nyckelord: Patientupplevelser, psykossjukdom, antipsykotiska läkemedel, omvårdnad.
.
ABSTRACT
Introduction: Historically, psychiatric care focused on curing illnesses and treating symptoms with little inclusion of the patient. The concept of recovery focuses on the individual and their experiences and then the treatment becomes person-centered. Psychosis has severe symptoms where antipsychotic drugs are the best pharmacological treatment. These drugs have severe side effects. Several quit the treatment related to side effects. Psychiatric nurses need to support the patient to handle the drug treatment. The Tidal Model was used as the theoretical framework.
Aim: The aim of this study was to explore patients with psychosis and their experiences of antipsychotic drugs.
Method: A literature review with a qualitative method was performed. 17 studies were selected to be analyzed based on purpose and inclusion criteria.
Results: The analysis of the included studies resulted in four categories: Perceived effects and side effects of antipsychotic drugs, information about drugs and mental illness, the significance of relationships for experiences of drug treatment and experience of drugs and well-being.
Conclusion: The results of the review show both negative and positive experiences with antipsychotic drugs. Participation and the ability of choice is important for the recovery process of the patient. With the Tidal Model’s ten commitments, patients are given the opportunity to describe their suffering and resources. The holistic perspective of the psychiatric nurse is a central part to plan the treatment the patient wishes. More research is needed about the patients experiences of antipsychotic drugs.
Key words: Patient experiences, psychosis, antipsychotic drugs, nursing
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INTRODUKTION ... 1
1.1 Patientens roll och återhämtning inom psykiatrisk vård ... 1
1.2 Personcentrerad vård ... 2
1.3 Psykossjukdom och behandling ... 3
1.4 Negativa effekter av behandling... 3
1.5 Omvårdnadsaspekter i samband med antipsykosläkemedel ... 4
1.6 Teoretisk ram ... 4
1.7 Problemformulering ... 7
1.8 Syfte ... 7
2. METOD ... 7
2.1 Val av ansats/design ... 7
2.2 Urval/deltagare ... 7
2.3 Datainsamling/genomförande ... 8
2.4 Dataanalys ... 10
2.5 Forskningsetiska överväganden ... 12
3. RESULTAT ... 13
3.1 Upplevda effekter och biverkningar av antipsykotiska läkemedel ... 14
3.2 Information om läkemedel och psykossjukdom ... 15
3.3 Relationers betydelser för upplevelser av läkemedelsbehandling ... 16
3.4 Upplevelse av läkemedel och välmående ... 16
4. DISKUSSION ... 18
4.1 Resultatdiskussion ... 18
4.2 Metoddiskussion ... 21
4.3 Kliniska implikationer ... 23
4.4 Slutsats ... 23
5. REFERENSER ... 24
6. BILAGOR ... 30
1
1. INTRODUKTION
Sjukvårdspersonal har krav att bedriva en god vård. Vården ska särskilt tillgodose patientens behov av kontinuitet, säkerhet, och trygghet. Detta behöver byggas på respekt för patientens integritet och självbestämmande (SFS 2017:30).
1.1 Patientens roll och återhämtning inom psykiatrisk vård
Den psykiatriska vården är under ständiga förändringar och utmaningar, framför allt under de senaste decennierna. Tidigare sågs personer med psykisk ohälsa som liktydiga till sina diagnoser och beteenden, där vårdpersonal förde vårdens talan (Lilja & Hellzén, 2010).
Majoriteten av den psykiatriska vården under 2000-talet fokuserade på att begränsa psykiska symtom, där vårdpersonal gjorde saker mot eller för patienter. I slutet av 2000-talet började denna ideologi bli mer sällsynt och inställningen att patienten ska vara mer delaktig ökade (Buchanan-Barker & Barker, 2008). I Sverige finns det fortfarande vårdmiljöer där en mer traditionell vård förekommer, där vårdare bestämmer normerna för patienternas agerande. Detta kan leda till minskad delaktighet eller bristande förståelse av behandlingsstrategin för patienter, samt att vården inte kan styrka strategin som evidensbaserad (Lilja & Hellzén, 2010).
Återhämtning är ett centralt begrepp i personcentrerad vård, vilket är en av sjuksköterskans kärnkompetenser (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Enligt Barker & Buchanan-Barker (2011) kan begreppet återhämtning tolkas olika. Flera patienter med psykiatriska sjukdomar har försökt beskriva återhämtning och förespråkar en mer optimistisk definition där fokuset bör ligga på att identifiera den hjälp som personen behöver för att hantera de besvär som dyker upp under livet (Buchanan-Barker & Barker, 2008).
Återhämtningsbegreppet som används inom den psykiatriska vården i USA fokuserar mer på individuella processer jämfört med sociala. I USA kom återhämtning att kännetecknas som
”psykiatrisk rehabilitering”. Återhämtning blev då ett mer medicinskt begrepp, där patienter ansågs vara friska ifall de blev botade från sin sjukdom. Begreppet frångick då betydelsen av ett samarbete mellan vårdpersonal och patient, då vårdpersonal ofta var mer drivande i vården än patienterna (Buchanan-Barker & Barker, 2008).
Ursprunget till återhämtningsteorier kommer från stödgrupper till alkohol- och drogberoende, som Anonyma Alkoholister, som insåg att en person aktivt kan arbeta med återhämtning för att bli bättre och att vården inte kan göra allt (Barker & Buchanan-Barker, 2011; Buchanan-Barker
& Barker, 2008).
2
En stor del av litteraturen om återhämtning missar att benämna patienter som personer. Med detta fortsätter sjuksköterskor att fokusera på sjukdomar snarare än personen.
Specialistsjuksköterskor ska föra talan för och ha personens behov i fokus och skydda personens värdighet och värde, vilket är primära aspekter inom omvårdnad (Barker &
Buchanan-Barker, 2011).
1.2 Personcentrerad vård
Personcentrerad vård är ett av några synonyma begrepp som används för att beskriva viktiga delar i den psykiatriska omvårdnaden. Andra synonyma begrepp som används är patientcentrerad vård och klientcentrerad vård (Morgan & Yoder, 2012). Viktiga likheter i dessa begrepp är vårdens fokusering på att arbetet med patienterna ska innehålla ett hälsofrämjande arbete där partnerskap och kommunikation är centrala delar (Little et al., 2001). Det finns fördelar med att arbeta mot ett mer personcentrerat förhållningssätt, där specialistsjuksköterskor arbetar med att stärka patientens talan (Buchanan-Barker & Barker, 2008; Epstein et al, 2017).
Detta gör det viktigt att specialistsjuksköterskor möjliggör en god delaktighet i vården för patienten, där det ges möjlighet till patienten att bli hörd (Jormfeldt, 2019).
Som specialistsjuksköterska är det viktigt att arbeta utifrån ett personcentrerat perspektiv i mötet med patienter. Personcentrerad vård utgår ifrån att patientens behov och perspektiv synliggörs i vården. Specialistsjuksköterskor skall i arbetet utgå ifrån evidensbaserad vård där varje möte med patienten bedöms som unikt och varje patient har unika behov. Genom att arbeta personcentrerat ser specialistsjuksköterskor unika lösningar för varje enskild patient istället för att tillämpa generella lösningar som används för alla patienter (Wiklund Gustin, 2019).
Denna syn på patienter tillsammans med personcentrerad vård är centrala delar i den psykiatriska omvårdnadsprocessen, vilket ställer krav på specialistsjuksköterskor att efterleva detta i vården av patienter. Den psykiatriska omvårdnadsprocessen skall då rikta in sig på att möjliggöra för personer att kunna leva ett gott liv trots psykisk sjukdom, där även möjligheter finns för personen att forma sitt eget goda liv. De medicinska och psykologiska interventionerna är betydande för personen att ta del av, men dessa utgör inte specialistsjuksköterskans expertområde. Specialistsjuksköterskor ansvarar för att tillsammans med patienten möjliggöra en återhämtningsinriktad vård, där psykiatriska diagnoser är sekundära till det subjektiva lidandet (Wiklund Gustin, 2019).
3 1.3 Psykossjukdom och behandling
När en person har en så förändrad verklighetsuppfattning att han eller hon inte kan tolka verkligheten rätt bedöms personen ha en psykos. Psykos är en bred term som innehåller flera olika symtom kopplat till en persons uppfattning av verkligheten. Detta kan vara hallucinationer, tankestörningar, och/eller vanföreställningar (Bodén, 2016; Schrimpf et al., 2018). Denna sjukdom är ett stort hälsoproblem i världen, trots relativ låg incidens. Allvarliga funktionshinder och handikapp är många gånger en stor risk, och kan även leda till suicid (Bodén, 2016). Psykos förknippas med uttryck som “han är från vettet” eller klassisk
“galenskap”. Psykosinsjuknandet sker ofta gradvis, med andra former av ohälsa som sömnstörningar, ångest, och overklighetskänslor. Detta uppfattas som en successiv personlighetsförändring som leder till de tidigare nämnda symtomen (Mattsson, 2010).
Antipsykotiska läkemedel är den främsta behandlingen vid psykos och bör startas omgående när en psykosdiagnos har utretts (Schrimpf et al., 2018). Den ursprungliga termen för läkemedel som avses behandla psykotiska tillstånd var neuroleptika. Däremot har terminologin under senaste tiden ändrats internationellt till begreppet antipsykotiska läkemedel (Thelander, Mårtensson, & Dahl, 2016). Valet av antipsykosläkemedel baseras på biverkningar då majoriteten av läkemedlen har samma goda effekt (Schrimpf et al., 2018). De antipsykotiska läkemedlen har en beprövad effekt på de positiva symtomen i de olika psykotiska tillstånden.
Däremot har de negativa och kognitiva symtomen ej kunnat lindras med säkerställd god effekt.
Dessa symtom kan även vara mer funktionsnedsättande jämfört med de positiva symtomen (Thelander et al., 2016). Positiva och negativa symtom kategoriseras beroende på vilken psykisk funktion som påverkas (Bodén, 2016). Exempel på positiva symtom är vanföreställningar, hallucinationer, upphetsning, fientlighet, och misstänksamhet. Negativa symtom är emotionellt tillbakadragande, stereotypt tänkande, socialt tillbakadragande, svårigheter med abstrakt tänkande, och brist på spontanitet (Ellason & Roos, 1995).
De antipsykotiska läkemedlen kan också användas till tillstånd relaterat till beteendeproblem, till exempel aggressivt beteende och olika former av konfusoriska tillstånd som vid demens och vissa tillstånd av Parkinson. Det förekommer även användning av antipsykotiska läkemedel mot affektiva sjukdomar som maniska episoder i bipolär sjukdom samt depression med psykotiska symtom (Thelander et al., 2016; Schrimpf et al., 2018).
1.4 Negativa effekter av behandling
Flera biverkningar är förknippade med antipsykosläkemedel. Det är vanligt med med minskat känslomässigt intresse, tanketröghet, sedering och sexuella biverkningar. Relaterat till farliga
4
biverkningar bör patientens hälsa följas kontinuerlig med prover, kontroller och undersökningar (Thelander et al., 2016). Extrapyramidala biverkningar uttrycks ofta genom Parkinsonliknande symtom; muskelstelhet, skakningar, akatisi: repetitiva rörelser och rastlöshet och dystoni:
varaktig muskelspänning som kan leda till felställningar (Ohno et al., 2019). Kardio metaboliska biverkningar kännetecknas av aptitökning, övervikt, hypertoni, blodfettsrubbning och högt blodsocker. Andra riskfaktorer som påverkar detta negativt är rökning, alkoholkonsumtion, försämrad diet och låg nivå av fysisk aktivitet. Hos personer med schizofreni är den fysiska hälsan sämre. Deras förväntade livslängd är 10-30 år mindre än den generella populationen och de har 2,5 gånger högre risk för förtidig död (Carney et al., 2016).
1.5 Omvårdnadsaspekter i samband med antipsykosläkemedel
I omvårdnaden av patienter med psykiska sjukdomar är det viktigt att specialistsjuksköterskor har kunskap om biverkningar som olika psykofarmaka kan ge, då det kan skapa ett stort lidande för patienter (Lassenius, 2019). Biverkningar från antipsykotiska läkemedel är en vanlig orsak till att patienter väljer att avsluta sin behandling (Wade et al., 2017). I en studie av Hodge och Jespersen (2008) uppger de att vårdpersonal skall uppmuntra och stötta patienter att delge och berätta om sina biverkningar av deras antipsykotiska läkemedel. De uppger att vårdpersonal bör värdera och agera för att kunna erbjuda hjälp när patienter berättar om sina biverkningar, för att kunna skapa en tillitsfull och terapeutisk relation till patienterna. Sammantaget drar forskarna slutsatsen att detta kan ge patienter möjlighet att hantera sina biverkningar på ett bättre sätt.
Antipsykotiska läkemedel är en viktig del i behandlingen för patienter med psykossjukdom.
Det är vårdpersonalens ansvar att försöka lindra biverkningarna som patienter får av antipsykotiska läkemedel. I detta ligger det ett stort ansvar på specialistsjuksköterskor att informera patienter och anhöriga om eventuella biverkningar under behandlingsstart och under pågående behandling. Under pågående behandling med antipsykotiska läkemedel har specialistsjuksköterskor ett ansvar att använda standardiserade skattningsskalor i utvärdering av biverkningarna. Behandlingen patienter erhåller är tvärprofessionell, vilket gör det viktigt att även läkare informeras om patienternas biverkningar. Specialistsjuksköterskor ska stötta och utbilda patienter att lära sig hantera biverkningar. Exempelvis bör patienter erbjudas utbildning om beteendeförändringar, fysisk aktivitet och minskade portioner vad gäller de metabola biverkningarna för att minska risken för fysisk ohälsa (Dikeç et al., 2018).
1.6 Teoretisk ram
The Tidal Model, på svenska kallat tidvattenmodellen, skapades av psykiatrisjuksköterskan Phil Barker. Denna modell är en omvårdnadsteori som kallas ”middle-range teori”, en teori som
5
anses konkret och specifik nog att kunna användas i yrkesutövning (Buchanan-Barker &
Barker, 2019). Ett centralt innehåll i modellen är att värna om personers återhämtning.
Återhämtning kan användas till att främja psykisk hälsa genom att personen tar grepp om sitt liv och ändrar riktning till ett mer återhämtande liv (Buchanan-Barker & Barker, 2008).
Denna modell har tagits fram med hjälp av specialistsjuksköterskor och patienter inom psykiatrisk vård, vilket gör modellen bra att använda i dessa vårdkontexter. Tidvattenmodellen är tänkt att användas i flertalet av psykiatrins områden, från barn- och ungdomspsykiatri till äldrepsykiatri (Buchanan-Barker & Barker, 2019).
Modellen lägger inte fokus på personens psykiatriska diagnoser, utan fokuserar istället på livsproblem. Alla personers förmåga att hantera livsproblem kan av olika anledningar störas, stoppas eller saktas ner. Tidvattenmodellen belyser att vårdpersonalens uppgift är att assistera personen till att återta sitt liv igen, genom att hjälpa patienten att lokalisera anledningar som stör och saktar ner förmåga att hantera livsproblem. För att lokalisera dessa anledningar är det av vikt att patienten får berätta sin egen livsberättelse. Patienten anses dock vara expert på sina egna livsproblem, vilket gör patienten till en central del i besluten kring att återta sitt eget arbete mot återhämtning. Vårdpersonalen agerar då som ett stöd för att möjliggöra denna process (Buchanan-Barker & Barker, 2019).
Enligt Buchanan-Barker & Barker (2008) har tidvattenmodellen tio åtaganden vilket fokuserar på att hjälpa vårdpersonal stötta patienter att göra livsförändringar från ett filosofiskt perspektiv.
1. Värdera din röst
Bara en person kan berätta om sin egen berättelse. Genom den egna berättelsen kan man förstå problem och hitta vägen till en lösning. Ofta berättas en patients berättelse med vårdpersonalens röst. Patientens egen röst behöver stärkas.
2. Respektera språket
Alla skapar ett unikt sätt att prata. Vårdpersonal behöver respektera patienternas egna sätt att beskriva deras situation och besvär. Berättelser som endast beskrivs med vårdpersonalens tekniska språk.
3. Utveckla genuin nyfikenhet
6
Ingen person är en öppen bok utan att andra ställer frågor om vad personen har gått igenom.
Vårdpersonal behöver visa genuint intresse över en persons historia. Inte bara det som är negativt, utan även positiva delar och hur alla erfarenheter hänger ihop.
4. Bli lärjunge
Endast en person är expert på sitt eget liv och berättelse. Vårdpersonal behöver bli som en lärjunge för att kunna förstå en patients berättelse och lidande.
5. Använd den tillgängliga verktygslådan
I en persons berättelse finns det exempel på tillvägagångssätt som har fungerat och förväntningar vad som kommer att fungera i framtiden. Vårdpersonalens kunskaper om verktyg som fungerat för andra ska komplettera basen av verktygslådan, där basen utgörs av patientens egna verktyg.
6. Förbered nästa steg
Vårdpersonal ska tillsammans med patienten fastslå vad som behövs göras omgående och hur det ska gå till. Första steget är viktigt i resan till återhämtning.
7. Ge tid som gåva
Konceptet av tid är abstrakt, dock så är inget mer värdefullt. Vårdpersonal klagar ofta på bristen av tid att behandla, men vårdpersonal behöver se över hur de använder tid. All tid som spenderas genom konstruktiv interpersonell gemenskap är en gåva till patienten.
8. Ge personen personlig visdom
Bara personen kan känna sig själv. De sitter ofta på beskrivningar på deras upplevelser som de inte kan sätta ord på. Vårdpersonal behöver kunna upplysa patienten på den visdom som den själv besitter, så att det kan stödja patienten på vägen till återhämtning.
9. Veta att förändring är konstant
Förändring är oundvikligt eftersom det sker konstant. Utveckling är dock frivilligt, då val måste göras för att utveckling ska ge. Vårdpersonal har ett ansvar att utveckla patienternas förståelse att förändringar sker och stödja patienter i beslutsfattande gällande resan mot återhämtning.
10. Var transparent
Vårdpersonal är i en högre maktposition och skall vara transparent i varje situation genom att hjälpa patienter förstå vad som sker. Vårdpersonal skall låta patienter tala med sitt eget språk och erbjudas delaktighet kring vårdplanering. Samarbete mellan vårdpersonal och patienter gör det möjligt för den vårdande relationen att bli ännu mer transparent.
7 1.7 Problemformulering
Kunskap om besvär och symtom kring psykotiska tillstånd är väl dokumenterad, och den farmakologiska behandlingen har funnits och utvecklats under flera decennier. Kunskapsläget om patienternas upplevelser av effekterna och att leva med dessa preparat är begränsat, vilket motiverar utforskandet av ämnet i denna litteraturöversikt. Utan denna kunskap begränsas specialistsjuksköterskor i sitt arbete att tillsammans med patienter utforma en god vård.
1.8 Syfte
Syftet med studien är att utforska hur patienter med psykossjukdom upplever behandling med antipsykotiska läkemedel.
2. METOD
2.1 Val av ansats/design
En litteraturöversikt valdes som metod för att besvara studiens syfte (Forsberg & Wengström, 2016). Litteraturöversikt är en adekvat design att använda då det ger en samlad bild av det rådande forskningsläget. I denna litteraturöversikt påvisas en tydlig problemformulering, inklusionskriterier har sammanställts för att öka reproducerbarheten, litteratur som behandlar litteraturöversiktens syfte har sökts och sammanställts samt en kvalitetsgranskning har utförts på utvalda studier (Rosén, 2017). Studier med kvalitativ metod har som syfte att undersöka studiedeltagarnas erfarenheter för att nå en djupare förståelse (Henricson & Billhult, 2017).
Detta motiverar då att undersöka kvalitativa studier i denna litteraturöversikt.
Modellen PEO (Population, Exposure, Outcome) användes för att sammanställa ett adekvat syfte till litteraturöversikten. PEO används inom kvalitativ forskning för att sammanställa frågeställningar och syfte (Bettany-Saltikov & McSherry, 2016). När syftet togs fram till litteraturöversikten användes följande exempel:
Population: Patienter som har en psykossjukdom
Exposure: Patienter som behandlas med antipsykotiska läkemedel
Outcome: Patienternas upplevelser av att behandlas med antipsykotiska läkemedel.
2.2 Urval/deltagare Inklusionskriterier
Studiens inklusionskriterier var studier med deltagare över 18 år med psykossjukdom som behandlas med antipsykotiska läkemedel, skrivna på engelska eller svenska samt publicerade
8
mellan åren 2011-2021. De utvalda studierna skulle vara originalartiklar med kvalitativ metodik och hålla medel eller hög kvalitet efter kvalitetsgranskning.
2.3 Datainsamling/genomförande
Litteratursökning gjordes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycInfo (se bilaga 1-3). Sökord användes med olika kombinationer för att få fram tillräckligt antal studier. Mellan sökorden användes AND för att begränsa sökningarna för att erhålla studier relevanta för ämnet.Ytterligare sökningar för att säkerställa att inga viktiga artiklar missas i litteratursökningarna gjordes med hjälp av en bibliotekarie från Uppsala Universitet. I PubMed har ett flertal MESH-termer med olika kombinationer använts i sökningarna (Karlsson, 2017).
Några sökord var inte MESH-termer, men dessa var synonyma till de valda MESH-termerna.
I de fortsatta sökningarna med bibliotekarie användes både MESH-termer och sökord från Title/Abstract. Några av sökorden från Title/Abstract “trunkerades” för att skapa en större bredd i sökningen av det enskilda sökordet. I kombinationerna av sökorden användes då både AND och OR. I de första sökningarna i Cinahl och PsycInfo användes först MESH-termer och synonyma sökord i kombinationer med AND. I sökningarna användes även “trunkering” på några sökord för att utöka bredden på det enskilda sökordet (Karlsson, 2017). Alla litteratursökningarna hade filter i form av årtal och språk.
Baserat på sökningarna lästes först titlar för urval av lämpliga artiklar. Efter detta valdes 35 artiklar ut när alla titlar var lästa. Efter detta lästes abstract i de 35 olika artiklarna för ett ytterligare urval. Utifrån inklusionskriterierna valdes 18 artiklar ut. Då dessa studier uppfyllde inklusionskriterier efter urvalen, lästes de i fulltext (Rosén, 2017). En ytterligare artikel exkluderades då den inte fanns tillgänglig i fulltext via Uppsala universitet.
9 Figur 1. Sökprocess
För att sedan avgöra kvaliteten på de valda artiklarna användes en granskningsmall från SBU för studier med kvalitativ metodik. I denna granskningsmall användes samtliga 19 frågor. För att avgöra kvaliteten på studierna skapades ett poängsystem utifrån granskningsmallens frågor (se tabell 1). 18 av granskingsmallens frågor hade svaren “ja”, “nej” och “oklart”. Majoriteten av “ja” gav 1 poäng, men i några av frågorna gav svaret “ja” 0 poäng. I de frågor som svaret
“ja” gav 0 poäng, gav svaret “nej” 1 poäng istället. På alla dessa 18 frågor gav svaret “oklart”
0,5 poäng. En av granskningsmallens frågor gav svaren “studien är relevant” (2 poäng),
“studien har partiell relevans” (1 poäng), “studien har indirekt relevans” (0,5 poäng) och
“relevansen går inte att bedöma” (0 poäng). Efter kvalitetsgranskning höll 15 av de kvalitetsgranskade hög kvalitet och 2 medel kvalitet. Alla dessa 17 artiklar inkluderades till dataanalysen. För resultattabell se Bilaga 4.
10
Tabell 1. Poängsystem och resultat av kvalitetsgranskning
Poäng Procent Kvalitet
17-21 p 80 % eller mer Hög
13-16,5 p 60-80 % Medel
0-12,5 p Under 60 % Låg
2.4 Dataanalys
En innehållsanalys har använts för att analysera och sammanställa resultat från de inkluderade studierna. En induktiv analys har utförts, vilket betyder att analysen bygger på de olika texternas innehåll. Analysens olika delar innefattade meningsbärande enheter, koder, subkategorier och huvudkategorier (Danielsson, 2017). Först lästes alla artiklar igenom för att sammanställa de olika resultat som ansågs svara på studiens syfte. Alla dessa resultat sammanställdes i meningar från alla inkluderade artiklar. Utifrån dessa meningar kondenserades varje mening och översattes till svenska och sammanfattades mer kortfattat till meningsbärande enheter. Sedan skapades koder till varje meningsbärande enhet. Utifrån koderna skapades sedan ett antal subkategorier. Tabell 3 redovisar vilka subkategorier som fanns i de inkluderade studierna.
Subkategorierna sammanfördes sedan till fyra huvudkategorier som användes för att skapa rubriker i resultatdelen. Tabell 2 redovisar ett exempel på hur analysprocessen utfördes.
11 Tabell 2. Exempel på innehållsanalys
Text Meningsbärande
enhet
Kod Subkategori Huvudkategori
“As their psychotic symptoms abated, most participants experienced functional adverse effects of
medications, which compromised daily life functioning by preventing them from participating in ongoing meaningful activities such as school, work and physical exercise.
Adverse side effects were described as particularly limiting, causing many to quit antipsychotic drugs despite still
experiencing residual symptoms of psychosis.”
Deltagare beskrev att biverkningar påverkade deras vardagliga liv, att dom fick svårt att utföra sina vardagliga sysslor.
Biverkningar Självständighet
Upplevda biverkningar av
läkemedel
Upplevda effekter och biverkningar av antipsykotiska läkemedel
12 Tabell 3. Subkategoriernas tillhörighet till studierna
Artikelnr.
Sub.kateg.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17
Upplevda effekter av läkemedel
X X X X X X X X X X X X X
Upplevda biverkningar av läkemedel
X X X X X X X X X X X X X X
Information om biverkningar X X X X X
Information om effekter av läkemedel
X X X X X X X X
Information om psykossjukdom
X X X X X X X
Relationen till vårdpersonal X X X X X X X
Relationen till anhöriga X X X X X
Läkemedels påverkan på välmåendet
X X X X X X X X X X X X X
Inflytande på val av behandling och upplevelse av delaktighet
X X X X X X X X
2.5 Forskningsetiska överväganden
För att en studie skulle inkluderas i litteraturöversikten krävdes att studien innehöll tydliga forskningsetiska överväganden eller att studien påvisade att den blivit godkänd av en etisk
13
kommitté. Det är oetiskt att endast inkludera resultat som byggde på författarnas åsikter, vilket motiverade att alla resultat som både stärkte och sa emot författarnas förutfattade meningar rapporterades i litteraturöversikten (Forsberg & Wengström, 2016).
3. RESULTAT
Innehållsanalysen resulterade i nio subkategorier och fyra huvudkategorier. Huvudkategorierna är: Upplevda effekter och biverkningar av antipsykotiska läkemedel, Information om läkemedel och psykossjukdom, Relationers betydelser för upplevelser av läkemedelsbehandling samt Upplevelse av läkemedel och välmående.
Tabell 4. Subkategorier och huvudkategorier
Subkategorier Huvudkategorier
Upplevda effekter av läkemedel Upplevda effekter och biverkningar av antipsykotiska läkemedel
Upplevda biverkningar av läkemedel
Information om biverkningar Information om läkemedel och psykossjukdom
Information om effekter av läkemedel
Information om psykossjukdom
Relationen till vårdpersonal Relationers betydelser för upplevelser av läkemedelsbehandling
Relationen till anhöriga
Läkemedels påverkan på välmåendet Upplevelse av läkemedel och välmående
14 Inflytande på val av behandling och
upplevelse av delaktighet
3.1 Upplevda effekter och biverkningar av antipsykotiska läkemedel Upplevda effekter av läkemedel
Patienter beskriver att användning av antipsykotiska läkemedel lindrar deras psykotiska symtom, som till exempel hallucinationer och vanföreställningar (Morrison et al., 2015; Bülow et al., 2016; Le Geyt et al., 2017; Harris et al., 2017; Morant et al., 2018; Hon, 2012; Bjornestad et al., 2017; Kaar et al., 2019; Møllerhøj et al., 2020; Clifford et al., 2020). I flertalet studier uppger patienter att en stark motivation till att ta antipsykotiska läkemedel är att minska risken för återfall i psykotiska symtom (Yeisen et al., 2017; Vedana & Miasso, 2014; Le Geyt et al., 2017; Morant et al., 2018; Hon, 2012; Bjornestad et al., 2017; Kaar et al., 2019; Møllerhøj et al., 2020). Patienter upplever dock att antipsykotiska läkemedel har en bristande effekt på lindring av de psykotiska symtomen (Yeisen et al., 2017; Vedana & Miasso, 2014; Morrison et al., 2015; Gray & Deane, 2016; Clifford et al., 2020; Møllerhøj et al., 2020). Brist på effekt var en orsak till att patienter sluta ta läkemedel (Yeisen et al., 2017).
Patienter tycker läkemedel fungerar bra. Om de inte tar det dagligen, mår de sämre när de missat dos (Yeisen et al., 2017). Upplevelser från patienter visar att symtomlindring hjälper att acceptera negativa biverkningar av läkemedel (Harris et al., 2017). Patienter uppger att de kanske inte hade levt utan läkemedel (Vedana & Miasso, 2014). De beskriver att negativa upplevelser av utsättningssymtom motiverar att inte sluta med läkemedel igen (Le Geyt et al., 2017).
Upplevda biverkningar av läkemedel
I ett stort antal studier upplever patienter plågsamma biverkningar under behandling med antipsykotiska läkemedel. Biverkningar patienter upplever är viktökning (Yeisen et al., 2017;
Morrison et al., 2015; Bülow et al., 2016; Gray & Deane, 2016; Harris et al., 2017; Chee et al., 2019; Digel Vandyk & Baker, 2012; Bjornestad et al., 2017; Kaar et al., 2019; Clifford et al., 2020), sedering (Yeisen et al., 2017; Morrison et al., 2015; Le Geyt et al., 2017; Gray & Deane, 2016; Harris et al., 2017; Chee et al., 2019; Kaar et al., 2019; Clifford et al., 2020) och extrapyramidala biverkningar (Morrison et al., 2015; Bülow et al., 2016; Gray & Deane, 2016;
Harris et al., 2017; Clifford et al., 2020). Andra biverkningar som patienter upplever är minskad
15
motivation (Gray & Deane, 2016; Morant et al., 2018; Chee et al., 2019) och ökad salivproduktion (Morrison et al., 2015; Bülow et al., 2016; Kaar et al., 2019). Patienter upplever att dessa biverkningar blir ett hinder för att utföra dagliga aktiviteter i deras vardagliga liv (Gray
& Deane, 2016; Vedana & Miasso, 2014; Morant et al., 2018; Chee et al., 2019; Digel Vandyk
& Baker, 2012; Bjornestad et al., 2017; Kaar et al., 2019). De beskriver att biverkningar är så plågsamma att de funderar på att avsluta behandlingen med antipsykotiska läkemedel (Morrison et al., 2015; Bülow et al., 2016; Morant et al., 2018; Bjornestad et al., 2017). Det finns patienter som upplever att biverkningar skapar ett så pass stort lidande att de valt att avsluta läkemedelsbehandling med antipsykotiska läkemedel (Yeisen et al., 2017; Morrison et al., 2015; Morant et al., 2018; Hon, 2012; Bjornestad et al., 2017).
3.2 Information om läkemedel och psykossjukdom Information om biverkningar
Patienter upplever att de inte får tillräcklig information angående biverkningar av antipsykotiska läkemedel (Yeisen et al., 2017; Morrison et al., 2015; Le Geyt et al., 2017; Chee et al., 2019), samtidigt som de beskriver att de får ta del av god information angående biverkningar (Yeisen et al., 2017; Hon, 2012).
Information om effekter av läkemedel
Patienter beskriver att de blir dåligt informerade angående effekter av antipsykotiska läkemedel (Yeisen et al., 2017; Bülow et al., 2016; Le Geyt et al., 2017; Harris et al., 2017; Lorem et al., 2014) och hur länge behandlingen av antipsykotiska läkemedel ska pågå (Yeisen et al., 2017;
Tranulis et al., 2011; Morant et al., 2018). De beskriver även att de får god information om effekter av antipsykotiska läkemedel (Yeisen et al., 2017; Le Geyt et al., 2017; Hon, 2012;
Lorem et al., 2014) och att de får adekvat information om hur länge behandlingen av antipsykotiska läkemedel ska pågå (Yeisen et al., 2017).
När utvärdering av patienternas läkemedel sker, upplever patienter att detta ger större insikt i varför de behöver ta läkemedel (Le Geyt et al., 2017). Patienter uppger att eftersom de får god information angående antipsykotiska läkemedel gör det att de blir övertygade om att börja använda läkemedel och att de är nöjda med behandlingen (Yeisen et al., 2017; Hon, 2012). De känner hopp, lättnad och optimism när de får information om att läkemedlen kan lindra symtom (Le Geyt et al., 2017).
Information om psykossjukdom
16
Patienter beskriver också att de inte får tillräcklig och adekvat information angående sin psykossjukdom (Le Geyt et al., 2017; Chee et al., 2019; Hon, 2012; Lorem et al., 2014; Kaar et al., 2019), vilket gör att de avslutar eller vägrar att ta antipsykotiska läkemedel då de själva inte tror sig ha en psykossjukdom (Clifford et al., 2020). Brist på information skapar ilska mot vårdpersonal och oro hos patienter, vilket även försämrar deras följsamhet i behandlingen (Kaar et al., 2019). Patienter beskriver också att de får ta del av information om sin psykossjukdom (Lorem et al., 2014). Det finns även patienter som upplever att förståelse av sjukdom och behov av läkemedel kan leda till rädsla och oro (Morrison et al., 2015).
3.3 Relationers betydelser för upplevelser av läkemedelsbehandling Relationen till vårdpersonal
Läkare ändrar läkemedel utan att träffa eller diskutera med patienten (Lorem et al., 2014; Bülow et al., 2016). Patienter blir bemötta som osjälvständiga personer som bara ska behandlas (Lorem et al., 2014). De upplever att de får för mycket läkemedel och de undanhåller då information angående symtom och mående från läkare (Clifford et al., 2020) och detta leder till upplevelse av låg nivå av delaktighet (Lorem et al., 2014; Clifford et al., 2020; Kaar et al., 2019).
När patienterna får information och relationen till vårdpersonal är bra ökar patienternas känsla av kontroll (Bjornestad et al., 2017) och när vårdpersonal då rekommenderar läkemedel litar patienterna på personalen vilket leder till följsamhet av läkemedel (Clifford et al., 2020; Vedana
& Miasso, 2014; Yeisen et al., 2017). Det är viktigt för patienterna att de får delta i planeringen av behandlingen av läkemedel (Clifford et al., 2020).
Relationen till anhöriga
Anhöriga och familj kan upplevas som ett stöd (Bjornestad et al., 2017; Morrison et al., 2015) och det är viktig för att kunna hantera sin sjukdom och läkemedel (Morrison et al., 2015).
Anhöriga kan vara hinder i behandlingen där krav från anhöriga på patienten försämrar vården (Morrison et al., 2015; Tranulis et al., 2011). Synliga biverkningar upplevs stigmatiserande som skapar barriärer (Bülow et al., 2016). Patienter upplever att fokusering på läkemedel är otillräckligt för återhämtning, utan att det också är viktigt med socialt stöd och sociala insatser (Bjornestad et al., 2017), tålamod för att långsamt vänja sig vid läkemedel (Tranulis et al., 2011) och framför allt socialt stöd vid hantering av biverkningar (Digel Vandyk & Baker, 2012).
3.4 Upplevelse av läkemedel och välmående Läkemedels påverkan på välmåendet
17
Patienter uppger att deras hälsa är bättre med antipsykotiska läkemedel (Yeisen et al., 2017;
Tranulis et al., 2011; Kaar et al., 2019; Morrison et al., 2015). Läkemedel hjälper mot psykotiska symtom och denna lindring gör det lättare att hantera kvarstående psykotiska symtom (Kaar et al., 2019) och i den akuta fasen stabiliserar läkemedel mentalt kaos och lindrar stress (Bjornestad et al., 2017). Positiva upplevelser av läkemedel är kopplat till självuppfattad förbättring (Lorem et al., 2014) och ökar chansen att fortsätta med behandlingen av antipsykotiska läkemedel (Clifford et al., 2020; Kaar et al., 2019). Patienter uttrycker en oro över framtida psykotiska symtom (Kaar et al., 2019) och över lång tids effekterna läkemedel har på deras fysiska hälsa (Morant et al., 2018). Insikten om sjukdomen och livslång behandling av antipsykotiska läkemedel kan ge patienter stark ångest (Morrison et al., 2015). En frihetskänsla är viktig för att kunna hantera sin sjukdom (Kaar et al., 2019) och läkemedel upplevs som en förlust av frihet och förstärker känslan av brist på valmöjligheter (Harris et al., 2017). Patienter uppger att även om de inte arbetar så lever de ett normalt liv med sin sjukdom (Møllerhøj et al., 2020). Trots biverkningar från läkemedel, så går det att motverka dessa med hjälp av anpassade insatser såsom regelbunden fysisk träning (Digel Vandyk & Baker, 2012).
Patienter belyser att egen motivation är viktig för att deras mående ska förbättras (Møllerhøj et al., 2020), och upplever att psykoterapi är mer hjälpsamt än läkemedel (Bjornestad et al., 2017).
Patienter upplever att de kan nå en god funktionsnivå och livskvalitet trots att de tar läkemedel och har negativa symtom (Vedana & Miasso, 2014; Møllerhøj et al., 2020) och oavsett om man tar medicin eller inte så har man ett värde som människa (Tranulis et al., 2011) Patienter upplever att de är mer än deras läkemedelslistor, diagnoser, eller journaler (Bülow et al., 2016) och de önskar att bli bättre och är beredda att pröva det mesta om det skulle hjälpa (Kaar et al., 2019; Møllerhøj et al., 2020).
Inflytande på val av behandling och upplevelse av delaktighet
Patienter upplever att de inte får välja mellan olika antipsykosläkemedel och ha inflytande i behandlingen (Yeisen et al., 2017; Morant et al., 2018; Bülow et al., 2016; Harris et al., 2017;
Hon, 2012; Lorem et al., 2014) och upplever det svårt att ifrågasätta läkemedel (Lorem et al., 2014). Patienter upplever att de inte återinsjuknar när de slutar med läkemedel (Tranulis et al., 2011). De upplever att sjukdomens påverkan, läkemedelspåverkan, samt påtryckningar av anhöriga begränsar kontroll och inflytande på behandling (Morant et al., 2018; Hon, 2012).
Patienter önskar möjligheten att påverka valet av läkemedel och ha inflytande i behandlingen och upplever att förståelse av sjukdomen hjälper de att välja läkemedel och delta i behandlingen (Hon, 2012). Självständighet är en viktig del i ett normalt liv. Sjukdomen påverkar detta
18
negativt. Läkemedel hjälper att återfå självständighet (Hon, 2012). Patienter uppger att det är en överfokusering på läkemedel i informationen och behandlingen. Detta gör att patienten förlorar tro och motivation till behandlingen (Bülow et al., 2016) och uppger att endast erhålla information om antipsykotiska läkemedel inte är tillräckligt, information om sjukdomen, som tidiga tecken och hur en ska leva sitt liv, är lika viktig (Lorem et al., 2014). Patienter belyser att de blir bättre i sjukdomen efter att ha fått psykoedukation, där de lär sig tidiga tecken och hur de ska slappna av (Møllerhøj et al., 2020).
4. DISKUSSION
4.1 Resultatdiskussion
Det framkommer att patienter med psykossjukdom upplever en bristande effekt på lindring av psykotiska symtom från antipsykotiska läkemedel och att bristande effekt av läkemedel var en orsak till att avsluta behandlingen. Antipsykotiska läkemedel har enligt tidigare forskning en god effekt på positiva symtom. De negativa och kognitiva symtomen har dock visat sig vara svårare att lindra (Thelander et al., 2016). Då antipsykotiska läkemedel ej helt kan säkerställa symtomfrihet, krävs andra kompletterande insatser från vården för att minska patienters lidande och möjliggöra en god återhämtningsprocess. Enligt Buchanan-Barker och Barker (2008) föreslås en definition av återhämtning där personer får hjälp att identifiera vilken typ av hjälp de behöver för att hantera besvär i livet. I studiens resultat visar patienternas beskrivningar att de önskar erbjudas möjlighet att få stöd av vårdpersonal till att hantera kvarvarande symtom trots behandling med antipsykotiska läkemedel. Detta ställer krav på specialistsjuksköterskor att arbeta omvårdnadsorienterat, där den psykiatriska omvårdnadsprocessens mål är att personer ska leva ett bra liv trots psykossjukdom. I tidvattenmodellens tio åtaganden framgår att vårdpersonal ska lyssna på patienternas tidigare kunskap om vad som fungerat förut och vad som kan tänkas fungera i framtiden. I modellen beskrivs även att vårdpersonal skall tillsammans med patienter etablera förståelse för att förändringar är konstanta, där vårdpersonal stödjer patienter i deras beslutsfattande i resan mot återhämtning (Buchanan-Barker & Barker, 2008).
I resultatet framkom det att patienter upplever att biverkningarna från antipsykotiska läkemedel blir ett hinder att utföra dagliga aktiviteter och att biverkningar skapar ett stort lidande.
Samtidigt så upplever patienter att hälsan är förbättrad med antipsykotiska läkemedel. Tidigare forskning visar att vanliga biverkningar av antipsykotiska läkemedel skapar ett stort lidande för patienter (Lally & MacCabe, 2015; Ohno et al., 2019). Specialistsjuksköterskor bör uppmuntra och stötta patienter att berätta kring sina upplevelser av biverkningar (Hodge & Jespersen,
19
2008). För att skapa en god kommunikation där patienter känner sig trygga att berätta krävs det att specialistsjuksköterskor uppvisar ett genuint intresse av den berättelse patienter förmedlar, där specialistsjuksköterskor ställer frågor och får patienter att känna sig hörda (Buchanan- Barker & Barker, 2008). Det är av vikt att specialistsjuksköterskor värderar patienters lidande och erbjuder stöd och hjälp för att kunna skapa en terapeutisk och tillitsfull relation (Hodge &
Jespersen, 2008). Specialistsjuksköterskor ska utbilda och stötta patienter att lära sig leva med dessa biverkningar (Dikeç et al., 2018).
Resultatet visar att patienter upplever att de inte får tillräcklig information angående effekter av antipsykotiska läkemedel. Resultatet överensstämmer med en studie av Rogers och Acton (2012) där patienter med emotionellt instabilt personlighetssyndrom uppger att de inte får någon information om funktionen av psykofarmaka. Detta går emot den svenska patientlagen som stipulerar att patienter ska erhålla information om sitt hälsotillstånd, behandling och biverkningar. Patientlagen stipulerar också att vårdpersonal som ger patienter information ska försäkra sig om att patienterna förstår innehållet i informationen (SFS 2014:821). Enligt resultatet så upplever patienter att de inte har möjlighet att delta i valet kring behandling av antipsykotiska läkemedel och att de inte har inflytande på behandlingen. Vid brist på symtomlindring ger vetenskapliga studier rådet att dosjustera eller byta preparat (Bodén, 2016;
Schrimpf et al., 2018; Mattsson, 2010). Då detta presenteras av sjukvården kan det tolkas att samhället ser läkemedel som den främsta behandlingen. Det enda valet som kvarstår för patienter är att fortsätta med läkemedel eller avsluta. Trots god effekt av läkemedelsbehandling är omvårdnadsbehovet stort hos denna patientgrupp. Resultatet visar också att ges patienter bra information upplever de förtroende för vårdpersonal och en god relation till vårdpersonalen ökar patienternas känsla av delaktighet och följsamhet av läkemedel. Då patienter har rätt till god och säker vård blir det specialistsjuksköterskors skyldighet att försäkra sig om att patienternas alla olika möjligheter till återhämtning finns med i planeringen. Sjuksköterskor har en etisk skyldighet att uppvisa professionella värden som lyhördhet, integritet, respektfullhet, trovärdighet och medkänsla mot patienter (ICN, 2017). Detta skapar ett stort ansvar för specialistsjuksköterskor att säkerställa att patienter erhåller och förstår information. Buchanan- Barker & Barker (2008) nämner i tidvattenmodellens åtaganden att vårdpersonal ska respektera patienternas unika sätt att beskriva sitt lidande och agera som en lärjunge för att kunna förstå patienternas berättelse och lidande. Specialistsjuksköterskor ska då informera patienter om sjukdom, behandling och eventuella biverkningar för att patienter senare ska kunna använda de nya kunskaperna och sina erfarenheter för att formulera sina upplevelser. Detta är avgörande
20
för att öka patienternas delaktighet. Om specialistsjuksköterskor och patienter inte har samma syn på problemområden och om patienter inte får göra sig till tals vad de önskar är det omöjligt att nå samma mål. Det blir två krafter som drar åt olika håll vilket kommer leda till att patienter tappar förtroendet för vården och patienter riskerar då att avsluta livsnödvändig behandling av antipsykotiska läkemedel.
Enligt resultatet känner patienter en ökad känsla av kontroll när de erhåller information om antipsykotiska läkemedel. Även om information till patienter är viktigt kan det tänkas att det ibland krävs fler insatser från vården för att patienter skall få en känsla av kontroll. Resultatet visar nämligen att patienter upplever att de blir bättre i sjukdomen när de får psykoedukation.
Där de får lära sig att känna igen tidiga tecken på ohälsa och hur de ska slappna av när de behöver. Forchuk och medarbetare (2003) nämner i sin studie att patienter med psykossjukdom upplever rädsla för att förlora kontrollen när de har psykotiska symtom.
Specialistsjuksköterskor har ansvar att stödja patienter att återfå kontroll över sitt liv.
Specialistsjuksköterskor skall tidigt i mötet med patienter erbjuda hjälp till patienter att återta kontrollen i sitt liv även om det handlar om mindre uppgifter som att få välja maträtt eller klädsel (Gustafsson, 2019). Detta liknar tankegångar från tidvattenmodellen som beskriver att vårdpersonalens uppgift är att assistera patienter återta sitt liv igen, genom att tillsammans identifiera anledningar som stör eller saktar ner patienternas förmåga att hantera livsproblem.
För att tillsammans lokalisera dessa anledningar behöver vårdpersonalen låta patienter berätta sin unika livsberättelse då patienter är experter på sina egna livsproblem (Buchanan-Barker &
Barker, 2019; Buchanan-Barker & Barker, 2008). Specialistsjuksköterskor behöver då låta patienter med psykossjukdom berätta om sitt lidande och anledningar till att de har känslor av att tappa kontroll för att tillsammans hitta lösningar som kan möjliggöra patienternas återhämtningsprocess. Psykoedukation om sin sjukdom, träning av sociala förmågor, kognitiv beteendeterapi, och familje problemlösningsterapi är några av de insatser som patienter också behöver utöver läkemedel (Schrimpf et al., 2018). Samtliga olika insatser som patienter behöver måste tillgodoses och specialistsjuksköterskor har kompetens för att arbeta utifrån ett helhetsperspektivet på människan.
Fokusering på endast läkemedel är inte tillräckligt för återhämtning enligt resultatet och patienter behöver också lång tid med stöd för att vänja sig vid läkemedel och sjukdom.
Den sociala funktionen och självkänsla har en stark koppling. Specialistsjuksköterskor behöver säkerställa att patienter med psykisk ohälsa har positiva sociala interaktioner (Ersöğütçü &
Karakaş, 2016). Bristen på social interaktion leder till ökad isolering. Detta leder till ökade
21
depressiva symtom hos patienter med affektiva sjukdomar (Ge et al., 2017). Det är inte osannolikt att andra psykiatriska besvär än depression försämras med ensamhet och social isolering. Försämrade psykotiska symtom kan skapa en stor påverkan på patienternas livskvalitet och hälsa. Sjukvården skulle troligen fungera bättre om det fanns ett arbetssätt som inkluderar samverkan med andra instanser för att ge patienter bättre förankring i samhället och arbeta i patienternas egna miljö och situation. Specialistsjuksköterskor har ett samordningsansvar och kan då tillsammans med patienter förmedla patienternas upplevelser och behov. Tidvattenmodellens åtaganden ger en god grund för detta förhållningssätt.
Resultatet visar också att patienter upplever att de kan nå en god funktionsnivå och livskvalitet trots att de tar läkemedel och har kvar negativa symtom. Enligt Buchanan-Barker & Barker (2008) är det viktigt för specialistsjuksköterskor att ge den tid som patienter behöver och förbereda patienter på resan för återhämtning.
4.2 Metoddiskussion
En litteraturöversikt är utförd då det bedömdes lämpligt att sammanställa annan forskning inom detta ämne. En annan design för utforskandet av detta ämne är en kvalitativ intervjustudie, men detta var inte möjligt att utföra relaterat till den världsomfattande covid-19 pandemin. Hade en kvalitativ intervjustudie utförts i svensk vårdkontext så hade lokala omständigheter påverkat resultatet, exempelvis vilka behandlingsformer som erbjuds lokalt eller eventuella lagar och förordningar, eftersom en lokal population används istället för studier utförda i andra länder.
Olika ålder, kön och kulturella perspektiv hade då också kunnat kartläggas lättare. Med en litteraturöversikt begränsas studien till redan utförd forskning och hade en kvalitativ intervjustudie genomförts hade studiens syfte kunnat utformas utefter det som önskas undersökas.
Litteraturöversikten liknade till stor del en systematisk litteraturöversikt där syftet har varit avgränsat och litteratursökningen har varit systematisk. En granskning av de inkluderade artiklarnas kvalitet har också gjorts. Data från de inkluderade artiklarna som svarade på syftet har tagits ut (Rosén, 2017). Då en systematisk litteraturöversikt har ett mer omfattande arbete och tar längre tid att göra, motiverade detta att istället utföra en litteraturöversikt som examensarbete. Under artikelsökningen användes databaserna PubMed, CINAHL och PsychInfo. De alla omfattar studier med inriktning på omvårdnad, medicinsk vetenskap och psykologi och bedöms användbara för litteraturöversiktens syfte, vilket gör dessa databaser trovärdiga och relevanta att använda i litteratursökningen. Under kvalitetsgranskning användes en granskningsmall från SBU, där granskningsmallen saknade ett färdigt poängsystem för att
22
bedöma kvaliteten på de inkluderade artiklarna. Detta bedöms som en svaghet i metoden då tolkningarna av kvaliteten på de inkluderade studierna kan bli subjektiva utan ett tydligt system för att beskriva artiklarnas kvalitet. Ett eget poängsystem skapades då till granskningsmallen för att skapa en tydligare struktur i hur god kvalitet de inkluderade artiklarna har. Efter utförd kvalitetsgranskning av de utvalda artiklarna erhöll studierna medel eller hög kvalitet, vilket ökar litteraturöversiktens tillförlitlighet.
Artiklar med kvalitativa studier valdes ut då dessa utgår från att undersöka och förstå erfarenheter och upplevelser (Forsberg & Wengström, 2016). Detta överensstämmer också med litteraturöversikten då syftet är att undersöka patienters upplevelser. SBU (2017) stipulerar däremot att artiklar som har en kvalitativ metod har en lägre överförbarhet, vilket sänker denna litteraturöversikts överförbarhet.
Båda författarna har tidigare erfarenheter och kunskaper samt tagit del av tidigare forskning om patienter med psykossjukdom. Eftersom författarna har förförståelse i ämnet kan det inverka på tolkningen av resultatet. Detta gjorde att författarna var tvungna att upprätthålla en objektiv hållning under hela forskningsprocessen för att stärka examensarbetets trovärdighet. Specifika inklusionskriterier valdes för att skapa ett mer preciserat syfte. Alla inkluderade artiklar uppfyllde inklusionskriterierna. Patienter över 18 år valdes för att avgränsa till en vuxen population, då resultat kan skilja sig jämfört mot personer under 18 år. Då forskning kring detta ämne inte förändrats avsevärt under de senaste tio åren inkluderades studier mellan åren 2011–
2021. Då författarna endast behärskar språken engelska och svenska valdes endast artiklar som var skrivna på dessa språk. Detta kan ses som en svaghet då relevanta data skrivna på andra språk exkluderas. En artikel exkluderades då den inte fanns tillgänglig via Uppsala universitets söktjänst. Detta kan också ses som en svaghet då artikeln går att beställa hem, men författarna beslutade ändå att exkludera den då examensarbetet ansågs ha tillräckligt mycket data redan.
En artikel som inkluderades innehöll både vårdpersonals och patienters upplevelser, där resultatet om vårdpersonalen inte svarade på examensarbetets syfte. I detta fall inkluderades endast data från patienternas upplevelser då det svarade på syftet. Alla inkluderade studier var etiskt godkända, vilket var ett krav som författarna ställde om en artikel skulle inkluderas. De inkluderade studierna utfördes i Norge, Brasilien, USA, Australien, Storbritannien, Kanada, Sverige. En studie var utförd i Skandinavien. Eftersom studierna var utförda i så många olika länder kan överförbarheten minska då det finns kulturella skillnader mellan dessa länder.
Författarna har beskrivit med både text och tabeller hur dataanalys och datainsamling gått till, vilket skapar en tydlig struktur hur examensarbetet kan reproduceras. Under arbetets gång har
