Distriktssköterskornas handläggning av mammor vid tecken på postnatal depression

Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap

Distriktssköterskornas handläggning av mammor vid tecken på postnatal depression

Författare: Handledare:

Lena Fagerberg Clara Aarts

Ämneshandledare:

Examensarbete i Vårdvetenskap Margaretha Magnusson Specialistsjuksköterskeprogrammet

Inriktning mot Distriktssköterska

Avancerad nivå 15 hp Examinator:

Ht 2011 Marianne Carlsson

2

NYCKELORD

EPDS, distriktssköterska, stödsamtal, postnatal depression

SAMMANFATTNING

Syftet med föreliggande enkätstudie var att undersöka om distriktssköterskorna upplever att de har tillräckligt med kunskap och stöd för att genomföra stödsamtal med deprimerade mammor, samt att se hur handläggningen ser ut då mammor visar tecken på postnatal depression. Urvalet bestod i distriktssköterskor som genomgått utbildning i Postnatal depression och svarsfrekvensen i enkätstudien var 66 %. Samtliga respondenter upplever att utbildningen i Postnatal depression är användbar i deras arbete. Mest nytta har de av att veta hur en bra screening ska gå till. Majoriteten av respondenterna har tillgång till handledning med psykolog 1 gång/mån eller 2-3 gånger/halvår. Något mindre än hälften upplever att handledningen de får inte är tillräcklig.

Samtliga respondenter använder The Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) i sitt arbete och remitterar alla mammor med mer än 16 poäng till psykolog. Mer än hälften genomför i genomsnitt 1-3 stödsamtal med varje deprimerad mamma. Knappt hälften av respondenterna upplever att de träffar för få deprimerade mammor för att känna sig trygga och säkra i situationen med stödsamtal.

Slutsats Postnatal depressions utbildningen är användbar i arbetet som distriktssköterska.

Tillgången till handledning är för de flesta god men otillräcklig. Många upplever att de träffar

för få deprimerade mammor för att känna sig trygga och säkra med att genomföra stödsamtal.

3

KEYWORDS

EPDS, child health care nurse, counselling, postnatal depression

ABSTRACT

The aim of this study was to investigate if the child health care nurses feel they have enough knowledge and support to operate counselling with mothers that feel depressed postpartum, further the aim also was to see how the child health care nurses handle mothers with signs of depression. The sample consists of child health care nurses who had taken the training-course in Postnatal depression, 66 % answered the questionnaire. All respondents experience that the training in Postnatal depression is useful in their work. Most useful to know is how a god screening is attended. The majority of respondents have access to supervision with psychologist once a month or 2-3 times over six months. Barely half feel they don’t get enough supervision.

All respondents use The Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) in their work and they also refer all mothers with EPDS score 16 or more to psychologist. More than half of the respondents operate 1-3 counselling with each depressed mother. Almost half feel that they meet too few depressed mothers to feel secure with counselling.

Conclusion: The training-course in Postnatal depression is useful in the work of child health

care nurses. Supervision with psychologist is for the most child health care nurses adequate,

but not enough. Many of the respondents experience that they meet too few depressed

mothers to feel secure and to find a routine in counselling.

4

FÖRKORTNINGAR OCH FÖRKLARINGAR

BHV- Barnhälsovården BVC- Barnavårdscentral DSK- Distriktssköterska

DSM-IV- Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders EPDS- Edinburgh Postnatal Depression Scale

ICD- 10 – International Classification of Diseases MVC- Mödravårdscentral

PPD- Post partum depression

På BVC kan både barnsjuksköterskor och distriktssköterskor arbeta. I Uppsala län är det mest

vanligt att distriktssköterskor arbetar på BVC, därför har författaren valt att i studien använda

distriktssköterska som norm, men det kan således lika gärna vara en barnsjuksköterska.

5

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

BAKGRUND 7

Distriktssköterskans arbete 7

Psykisk ohälsa hos kvinnor 7

Depression i samband med förlossning 7

Konsekvenser av en förlossningsdepression 9

Att tidigt upptäcka depressionstecken 9

Riktlinjer för EPDS 10

Distriktssköterskans stödsamtal 10

Problemformulering 11

Syfte 11

Frågeställningar 12

METOD 12

Design 12

Urval 12

Datainsamlingsmetod 12

Tillvägagångssätt 13

Bearbetning och analys 14

Etiska överväganden 14

RESULTAT 16

Kunskaper från Postnatal depressions utbildningen 16

Handledning 18

Användadet av EPDS 18

Uppföljning av mammor med höga EPDS poäng 19

Genomförande av stödsamtal 20

DISKUSSION 22

Sammanfattning av resultatet 22

6

Resultatdiskussion 22

Metoddiskussion 26

Förslag till vidare forskning 27

Projektets betydelse 27

Slutsats 28

FÖRFATTARENS TACK 28

REFERENSER 29

BILAGA 1 Frågeformulär om EPDS uppföljning och handledning BILAGA 2 Missivbrev

BILAGA 3 Godkännande från FFoU

7

BAKGRUND

Distriktssköterskans arbete

Distriktssköterskor i Sverige arbetar utifrån ett folkhälsoperspektiv. Det innebär att hon/han ska arbeta preventivt för att upptäcka och förebygga ohälsa och främja hälsa samt ha ett medicinskt kunnande som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet

(Distriktssköterskeföreningen 2008). Distriktssköterskan som arbetar inom barnhälsovården följer barnets hälsoutveckling inom fastställda program och rutiner. En allt större och viktigare del för barnhälsovården idag består i att stödja och stärka föräldrarnas roll i

föräldraskapet. Många föräldrar idag har en osäkerhet inför föräldrarollen och mycket arbete består i att lyssna och förstärka deras självkänsla (Schedvins 2009). En viktig uppgift för distriktssköterskan inom barnhälsovården är att fånga upp de mammor som ligger i riskzonen för att utveckla en post partum depression (PPD). Studier pekar på att så många som mellan 10%- 15% av nyblivna mammor upplever depression tre månader efter förlossning (Lobato, Moraes, Dias et al 2011, Hanusa, Scholle, Haskett et al 2008, Sylvén, Papadopoulos,

Mpazakidis et al 2011).

Psykisk ohälsa hos kvinnor

I kvinnors liv finns två insjuknande toppar för depressiva sjukdomar. Den ena toppen är under adolescensen och den andra är under kvinnans fruktbara år, då hon föder barn (Sjögren 2005).

Psykiska besvär i stort är också vanligare bland kvinnor än bland män, ungefär dubbelt så vanligt. Weissman & Olfson (1995) visar att livstidsprevalensen för depression, internationellt sett, är hos kvinnor cirka 20 % och hos män runt 10% . Vad som ger upphov till dessa

könsskillnader är inte riktigt kartlagt. Kessler, McGonagle, Swartz et al (1993) nämner några förklaringar till skillnaderna. Biologiska skillnader; hormonnivåer, hjärnstrukturens funktion hos män och kvinnor och skillnader i transmittorsubstanserna. Psykosociala skillnader;

kvinnor har i allmänhet en lägre ställning socioekonomiskt och drabbas hårdare än män vid händelser i livet som är stressande. Kvinnor har också en högre risk att utsättas för övergrepp.

Samma studie pekar också på att kvinnor i större utsträckning söker för sina depressiva besvär, samt att de är känsligare än män för årstidsvariationer.

Depression i samband med förlossning

Det är normalt att känna sig nedstämd de närmaste dagarna efter en förlossning, en s.k ”blues”

reaktion. Om inte blues rektionen går över kan den så småningom övergå i en PPD (Wickberg

8

& Hwang 2003). De diagnostiska kriterierna för en PPD följer Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV) och International Classification of Deseases (ICD-10) systemen och skiljer sig inte från depressioner under andra perioder i livet vad gäller

symtombild (se faktaruta 1) och förlopp. Vad som skiljer är sammanhanget och betydelsen av depressionen, kvinnans självkänsla påverkas negativt och hon kan uppleva att gå miste om en betydelsefull period i sitt liv (Sjögren 2005, Beck 2002).

Faktaruta 1. Symtom som kan ingå vid depression (Sjögren 2005 s 49)

- Nedstämdhet

- Förlust av glädje och intresse i nästan alla aktiviteter större delen av dagen och nästan varje dag

- Trötthet eller brist på energi

- Minskat självförtroende eller självkänsla

- Känsla av värdelöshet och överdriven eller felaktig känsla av skuld - Svårigheter att tänka och koncentrera sig

- Upprördhet eller sänkt aktivitetsnivå

- Svårigheter att sova eller en önskan att sova för mycket - Betydande aptitändring med viktförlust eller viktökning - Tankar på döden, eller självmord

Beck (2002) har i sin reviewartikel listat 13 riskfaktorer med signifikant risk för att kvinnan ska utveckla en depression postpartum. Den starkaste riskfaktorn var en depression under graviditeten vilket kan förekomma närsomhelst under graviditetens trimestrar. Stressfulla händelser kring det nyfödda barnet (såsom sjukdom, ät- och sovproblem) är ytterligare en riskfaktor liksom stressfulla händelser i livet i övrigt under graviditet och nyföddhetsperioden.

Övriga riskfaktorer i rangordning är bristande socialt stöd, oro under graviditeten, dålig tillfredsställelse i parrelationen, depressioner tidigare i livet, barnets temperament, Blues reaktion i samband med förlossning, dålig självkänsla och självkännedom, låg

socioekonomisk status, ensamstående och oönskad/oplanerad graviditet.

I likhet med depressioner under andra perioder i livet går en PPD över inom två till sex månader om den inte behandlas, men kan också vara i upp till ett år (Wickberg & Hwang 2001). Enligt WHO är PPD den största orsaken till självmord hos kvinnor i utvecklade länder.

Att depressionen däremot skulle utvecklas till en psykos är mycket ovanligt, omkring 1 till 2

på 1000 födslar. Psykoser är däremot något vanligare i utvecklingsländer (WHO 2011).

9 Konsekvenser av en förlossningsdepression

En obehandlad PPD kan få konsekvenser inte enbart för mamman utan även för det nyfödda barnet och pappan (Massoudi, Wickberg & Hwang 2007, Vik, Aass, Willumsen et al 2009).

Ett flertal studier har undersökt hur spädbarn påverkas av mammans depression. Murray &

Cooper (1997) har i en review artikel försökt sammanställa påverkan på barnet ända upp i skolåldern. Spädbarn i tre till sex månaders ålder vars mammor varit deprimerade var mindre rörliga, hade mindre ansiktsutryck och jollrade inte lika mycket som barn till mammor som inte visat depressionstecken, vilket tyder på att interaktionen mellan mamma-barn var skadad.

I åldern 12 till 21 månader var barn som haft mammor med depressiva besvär mindre benägna att dela med sig, hade svårare att koncentrera sig och var mer rädda för okända människor än barn i kontroll gruppen. Det finns inte så många studier om äldre barn som närmar sig skolålder och det är därför inte lika lätt att peka på skillnader mellan barn i de olika grupperna. Intelligensmässigt finns inga skillnader, där är det av större betydelse vilken socioekonomisk ställning mamman har. Däremot visar pojkar till deprimerade mammor oftare beteendestörningar i skolåldern.

Relationen till partnern påverkas negativt av en PPD. Depression hos mamman ökar stressen för pappan vilket leder till att båda föräldrarna kan få en försämrad föräldraförmåga. Risken för separation eller skilsmässa ökar och även risken att pappan ska utveckla en depression blir större (Wickberg & Hwang 2001). Det finns studier som visar att depressionsprevalensen hos män är lika stor som hos kvinnor tre månader postpartum (Figueiredo & Conde 2011).

Att tidigt upptäcka depressionstecken

The Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS) utvecklades i slutet av 1980-talet för att användas som ett verktyg att fånga upp kvinnor som visar tecken på depression post partum.

Det är en självskattningsskala som består av 10 påståenden med fyra svarsalternativ till varje påstående. Formuläret tar upp frågor om mamman har kunnat glädja sig åt saker, haft

skuldkänslor, känt sig rädd eller panikslagen, haft sömnbesvär, känt sig nedstämd eller gråtmild och om tankar att göra sig illa förekommit. Kvinnan får fylla i formuläret och ringa in de svarsalternativ som stämmer bäst överens med hur hon har känt sig den senaste veckan.

Svarsalternativen genererar olika poäng, ju högre poäng kvinnan skattat desto större risk att

en depression föreligger(Wickberg & Hwang 2003).

10 EPDS-formulären har använts inom primärvården i flera år (Massoudi et al 2009). För att utföra EPDS screening och kunna hantera resultaten krävs utbildning och handledning. Det har visat sig i studier att när personal får utbildning i screening förfarandet och verktyg att handlägga eventuella utfall ökar personalens säkerhet och chanserna att mamman ska må bättre snabbare ökar (Morell et al 2009, Mason & Poole 2008).

Riktlinjer för EPDS

I Uppsala län genomgår distriktssköterskorna en utbildning i Postnatal depression. Syftet med utbildningen är att distriktssköterskorna självständigt kan genomföra EPDS screening och eventuella efterföljande stödsamtal. Utbildningen omfattar fyra heldagar och leds av psykologer inom mödra- och barnhälsovården. Distriktssköterskorna får veta mer om

depressioners uppkomst och riskfaktorer, EPDS screening och stödsamtal. I Uppsala län skall alla distriktssköterskor på BVC som genomför EPDS screening och efterföljande stödsamtal ha genomgått nämnda utbildning, de ska även ha tillgång till regelbunden handledning av MVC/BVC psykolog (Magnusson 2002).

Alla nyblivna mammor ska genomgå screening med EPDS på BVC eller i hemmet när barnet är ungefär två månader gammal. Det är bra om mamman i förväg vet om att hon ska fylla i ett formulär. Maxpoängen på EPDS screeningen är 30 poäng och det är normalt att mammor får ungefär 5-7 poäng. Ju högre poäng mamman får desto större risk att en depression föreligger.

Under utbildningen i postnatal depression får distriktssköterskorna rekommendation att diskutera alla mammor de känner sig osäkra på, oavsett vilken poäng de skattat på EPDS screeningen, med MVC/BVC psykolog. Annars är riktlinjen att mammor med 10-11 poäng diskuteras med MVC/BVC psykolog för hur handläggningen skall fortsätta. Mammor med 12- 15 poäng ska erbjudas stödsamtal hos distriktssköterskan och mammor med 16 poäng eller mer ska erbjudas remiss till psykolog. Även mammor med 0 poäng bör uppmärksammas då de kan vara falskt negativa. (Magnusson 2002). Vid screenings tillfället ska

distriktssköterskan även genomföra en kort intervju eller genomgång av enkäten tillsamman med mamman för att fånga upp de mammor som annars inte identifieras med hjälp av EPDS formuläret (Magnusson, Lagerberg & Sundelin 2011).

Distriktssköterskans stödsamtal

Stödsamtal med distriktssköterska har visats vara effektiva för att hjälpa mammor med lättare

depressioner (Wickberg & Hwang 2001). Stödsamtalens karaktär bygger på ett aktivt

11 lyssnande. Distriktssköterskan ger mamman möjlighet att själv berätta om tankar och känslor och utifrån det ställer distriktssköterskan frågor, hon/han ska inte komma med synpunkter eller förslag utan med hjälp av frågorna få mamman att själv tänka efter och komma på lösningar. Samtalen varar i ungefär 45 min och det är lämpligt att genomföra ett samtal i veckan under ungefär 4-6 veckor. Mamman ska vara informerad om att samtalen handlar om henne och att det är bra i fall någon annan passar barnet under tiden. Det ska vara en lugn miljö fri från störande moment antingen på BVC eller i hemmet (Magnusson 2002). Det kan vara svårt och jobbigt att lyssna och ta emot mammors känslor och uppgivenhet, som

distriktssköterska vill man trösta och komma med lösningar. Det som mamman behöver är stöd och bli lyssnad till och få bekräftelse på sina känslor under en omtumlande period i livet (Magnusson 2002, Vik et al. 2009).

Problemformulering

Sedan 2008, då utbildningen i Postnatal depression startade har många distriktssköterskor som arbetar på BVC genomgått utbildningen och genomför många screeningar för depression med hjälp av EPDS formuläret varje månad på barnavårdcentralerna runt om i Uppsala län. Det är inte undersökt ifall dessa distriktssköterskor känner att de har nytta utav utbildningen i arbetet på BVC och om de upplever att de får tillräckligt med handledning och stöd för att genomföra stödsamtal med deprimerade mammor. Vidare är det oklart ifall distriktssköterskorna

handlägger de fall av deprimerade mammor så som riktlinjerna säger.

Syfte

Syftet med föreliggande studie var att undersöka ifall distriktssköterskorna i Uppsala län som

genomgått Postnatal depressions utbildning upplever att de har tillräckligt med kunskap och

stöd för att genomföra stödsamtal med deprimerade mammor. Syftet var också att undersöka

hur handläggningen ser ut då mammor visar tecken på depression, följer distriktssköterskorna

de riktlinjer för screening med EPDS och eventuella efterkommande stödsamtal som ges

under utbildningen.

12 Frågeställningar

1. Upplever distriktssköterskorna att utbildningen i Postnatal depression ger dem tillräckligt med kunskap att själva genomföra stödsamtal?

2. Upplever distriktssköterskorna att handledningen de får ger dem tillräckligt med stöd för att själva genomföra stödsamtal?

3. Hur ser distriktssköterskans uppföljning ut när mamman får 10 poäng eller mer på EPDS screeningen?

METOD

Design

För att bäst fylla syftet valdes en deskriptiv ansats med enkätstudie.

Urval

Distriktssköterskor i Uppsala län som genomgått Postnatal depression/EPDS utbildning för minst ett år sedan och arbetar på barnavårdscentral. Urvalet har skett genom att deltagarlistor gåtts igenom med de som deltagit i kursen sedan starten. Kursen brukar som regel ges en gång per termin och cirka 15 deltagare per kursomgång har deltagit. Totalt har 55 personer deltagit i kursen. Av dessa hade 11 slutat eller bytt arbetsplats. Två vårdcentraler tackade nej till att delta, vilket resulterade i att två distriktssköterskor föll bort. Två andra vårdcentralschefer fick författaren aldrig tag på så ytterligare två distriktssköterskor föll bort. Totalt skickades 40 enkäter ut. Två enkäter kom tillbaka oifyllda med hänvisning att personen i fråga var

tjänstledig eller inte längre arbetade med barnhälsovård. Resultatet är därmed beräknat på 38 deltagande. Samtliga tillfrågade var kvinnor.

Datainsamlingsmetod

En enkät har konstruerats av författaren med utgångspunkt i frågeställningarna (se bilaga 1).

Viss hjälp med konstruerandet har även inhämtats från handledarna och tidigare

magisteruppsats i ämnet (Henriksson 2009).

13 Första delen av enkäten består av åtta frågor avseende bakgrundsfakta. Därefter är

frågeformuläret indelat i tre huvudområden : Postnatal depression utbildningen, EPDS screening och samtal och slutligen Stöd och handledning.

Delen om Postnatal depression utbildningen omfattar sex frågor som rör utbildningen i postnatal depression som alla i urvalsgruppen ska ha genomgått. Har distriktssköterskorna haft användning av utbildningen? Frågorna har fasta svarsalternativ och några av frågorna ger även respondenterna utrymme att resonera kring sina svar. Frågorna här avser ge svar på frågeställning nr 1.

Nästa del EPDS screening och samtal omfattar 14 frågor. Här ombes distriktssköterskorna svara på hur vanligt det är med depressiva besvär hos mammor, hur de handskas med höga respektive låga poäng på EPDS screeningen och hur uppföljningen ser ut vid dessa poäng.

Tretton av frågorna har fasta svarsalternativ och åtta ger utrymme för respondenten att vidareutveckla sitt svar. En fråga är en öppen fråga där respondenten ombes beskriva

eventuella upplevda svårigheter med att genomföra stödsamtal. Frågorna i den här delen avser svara på frågeställning nr 3 och även delvis nr 1 och 2.

Sista och avslutande delen i frågeformuläret handlar om Stöd och handledning. Tre frågor med fasta svarsalternativ finns här och avser ge svar på frågeställning nr 2. Två av frågorna ger plats för respondenterna att utveckla sina svar.

Frågeformuläret avslutas med utrymme för respondenternas egna synpunkter och övriga kommentarer.

Tillvägagångssätt

I samråd med ansvariga för utbildningen i Postnatal depression har författaren gått igenom deltagarlistor och skickat ut enkäter till samtliga distriktssköterskor som genomgått

utbildningen och inte föll bort under urvalsprocessen. Enkäten kodades och skickades till distriktssköterskornas respektive arbetsplats med hjälp av landstingets internpost.

Tillsammans med enkäten skickades ett missivbrev (se bilaga 2) och ett frankerat kuvert

adresserat till författaren. Enkäten skickades ut den 1a september och sista svarsdag för

distriktssköterskorna var den 12:e september. Därefter skickades påminnelsebrev via e-post ut

till de som ännu inte svarat på enkäten. Deltagarnas uppgifter behandlades konfidentiellt och

14 den kod alla deltagare fått har endast författaren haft tillgång till. Så fort svaren började anlända påbörjades sammanställningen statistiskt och innehållsmässigt.

Bearbetning och analys

Data har analyserats med hjälp av det statistiska programmet Excel. Bearbetningen av resultatet påbörjades så snart svaren kommit till författaren.

Respondenternas bakgrundsfakta, fråga 1-8 i enkäten, sammanställdes i en tabell, med uträkningar om medeltal och medianmått.

Frågeställning ett besvaras i enkäten med frågorna 9,10 och 14. Till viss del också 11, 12 och 13. Frågorna har att matats in i Excel och sedan redovisats i löpande text men också med hjälp av diagram.

Frågeställning två besvaras med hjälp av enkätfrågorna 29-31. Löpande text och diagram har använts för att redovisa resultatet.

Frågeställning tre besvaras i enkäten med frågorna 15-17,19 och 21-28. Frågorna belyser olika handlingsalternativ och hur distriktssköterskan upplever att genomföra stödsamtal.

Fråga 18 och 20 behandlar också frågeställning 3 fast mer indirekt då de tar upp hur många mammor med höga poäng de träffar samt hur handläggningen ser ut då mamman får 0 poäng på EPDS screeningen. Även frågeställning nr tre har redovisats i tabellform och med hjälp av diagram efter inmatning i Excel.

Till alla tre frågeställningar fanns frågor där respondenten kunde utveckla sina svar. Dessa svar har redovisats i löpande text.

De öppna frågorna i frågeformuläret har redovisats i löpande text. En kvalitativ innehållsanalys visade sig inte vara aktuellt (Parahoo 1997).

Etiska överväganden

Enkäterna har varit kodade och endast författaren har haft tillgång till kod registret.

Respondenterna fick i missivbrevet information om studien och dess syfte. Vidare

informerades att deras svar behandlas konfidentiellt och det är av yttersta vikt att så sker då

15

vissa frågor som omfattar distriktssköterskans arbetssätt kan ha uppfattats som känsliga att

svara på. Respondenterna är således anonyma i resultatet som presenteras. I missivbrevet

framgick även klart och tydligt att deltagandet i studien är helt på frivillig basis. De fyra

grundläggande kraven på omvårdnadsforskning; Informationskravet, Kravet på samtycke,

Kravet på konfidentialitet och Kravet på deltagarnas säkerhet anses således vara uppfyllda

(Sykepleirnes Samarbeid i Norden 2003). Inga patienter har deltagit i studien och därför var

ett etiskt godkännande i etiska kommittén inte nödvändigt. Ett godkännande att genomföra

studien ute i primärvården har däremot inhämtas från primärvårdsdirektören via ansökan till

FFoU- enheten (Bilaga 4). Efter det beslutet kontaktades verksamhetscheferna på respektive

vårdcentral för tillstånd att genomföra studien och godkännande att distriktssköterskorna fick

svara på enkäten på arbetstid.

16

RESULTAT

Av de 38 enkäterna kom 25 åter vilket ger en svarsfrekvens på 66 %.

Här följer en redovisning av respondenternas bakgrundsfakta Tabell 1 Respondenternas bakgrund

Ålder Medel 45 år (spridning 31-63) Medianålder 44,5 år (internt bortfall n= 1)

Examensår från

sjuksköterskeutbildningen

Medianvärde 1992 (spridning 1971-2007)

Vidareutbildning Distriktssköterska: 23 Barnsjuksköterska: 1

Både Barn- och Distriktssköterska: 1

Examensår från vidareutbildning Medianvärde 2003 (spridning 1986

– 2009)

Organisatorisk tillhörighet Landstingets regi: 22 Privat: 3

Arbetsfördelning Endast BVC: 2

BVC och Distriktssköterskemottagning: 23 Genomsnittlig arbetstid som

distriktssköterska

Medelvärde 31,0 timmar/v(spridning 0-40) Medianvärde 32 timmar/v

Genomsnittlig arbetstid med BVC Medelvärde 20,3 timmar/v (spridning 8-40) Medianvärde 19 timmar/v

Arbetsår med BVC Medel 7,38 år (spridning 0,5-17) Medianvärde 7 år Antal nyfödda 2010 Medel 34,3 (spridningsmått 0

-60) Medianvärde 34

Kunskaper från Postnatal depressions utbildningen

Samtliga respondenter har svarat att de har användning av utbildningen i sitt arbete som distriktssköterska; tolv (48 %) har svarat ja, ibland och 13 (52 %) har svarat ja, ofta.

1

Respondenten med dubbla vidareutbildningar tog sin första examen 1986 och den andra examen år 1990, endast det första årtalet är med i uträkningen.

2

Svårtolkad då en del har skrivit total arbetstid och en del har skilt på bvc och dsk- mottagning

3

Respondenten har börjat med barnhälsovård först under år 2011

17 Respondenterna har fått ange vad i utbildningen de har användning av. Det som flest har användning av är hur en bra screening ska gå till och varför distriktssköterskan screenar för depression. Respondenternas svar redovisas i diagram 1. De har kunnat ange flera delar av utbildningen som de har användning av i sitt arbete.

Diagram 1. Delar från utbildningen som distriktssköterskorna har användning av i sitt arbete.

Siffrorna anger antal distriktssköterskor.

Mindre än hälften, 10 st (40 %) av respondenterna saknar inget i utbildningen. Lika många 10 st (40 %) uppger att de under utbildningen saknade något (Internt bortfall n= 5). Det som flest saknade var hur de skulle samtala med mammor med annat modersmål än svenska och

mammor med funktionshinder. Fyra personer önskar en uppföljning av utbildningen. Två personer önskar mer samtalsmetodik då det fortfarande känns osäkert att samtala med mammor ”på rätt sätt”. En person önskar lära sig mer om psykologiska omställningar vid barnafödandet och småbarnsåren.

Majoriteten av respondenterna 24 st (96 %), uppger att utbildningen gjort att de känner sig säkra, 10 st (40 %) eller delvis säkra, 14 st (56 %) i mötet med mammor med depressiva

13 13

18 20

21 20

22 24 21 16

Diagnostiska kriterier för depression Hur depressioner uppkommer i samband med

barnafödande

Vilka riskfaktorer som föreligger vid depression Hur negativa tankemönster uppstår hos nyblivna

mammor

Vilka konsekvenser en depression hos en nybliven mamma kan få

Vilka behandlingsalternativ för depression som finns Varför distriktssköterskan screenar för depression Hur en bra screening ska gå till Hur samtal med deprimerade mammor genomförs

teoretiskt

Hur samtal med deprimerade mammor genomförs praktiskt

Antal dsk

18 besvär. Det som skulle ge ökad säkerhet är mer handledning och mer utbildning i

samtalsmetodik.

Handledning

Av respondenterna har 18 st (72 %) handledning med MVC/BVC psykolog antingen 1 gång i månaden eller 2-3 gånger i halvåret.

I svaren framkommer att två, 8 %, av respondenterna aldrig har handledning med MVC/BVC psykolog. Båda två arbetar på en vårdcentral som drivs privat. Två personer har inte någon regelbunden handledning utan tid bokas när behov uppstår. Tre (12 %) har handledning 2-3 gånger per år, men i den här gruppen har flera angett att tid även kan bokas när behov uppstår och att de har möjlighet till telefonkontakt med psykolog.

Fjorton (56 %) av respondenterna upplever att de får tillräckligt med handledning för att genomföra självständiga stödsamtal med deprimerade mammor.Något färre, 10 st (40 %) har svarat att de inte får, eller bara delvis får tillräcklig handledning (Internt bortfall n=1).

I materialet framkommer att 22 (88 %) av respondenterna upplever att de får stöd eller delvis stöd av sina kollegor i arbetet med deprimerade mödrar. ”Har världens bästa kollega” och

”Det finns alltid tid till stödsamtal, även om det är stressigt, för det är så viktigt” är

kommentarer från respondenterna där de ombads kommentera stödet från kollegorna. Av de tre (12 %) som inte känner stöd, eller bara delvis, av sina kollegor fanns kommentaren ”Alla är lika osäkra”.

Användandet av EPDS

Samtliga respondenter använder EPDS i sitt arbete. Många uppger att det är ett bra och lättanvänt verktyg för att fånga upp mammor med depressiva besvär. Screeningen stimulerar till ett bra samtal kring hur mamman har det och att få ner det på papper då det inte alltid syns utanpå hur mamman mår. Exempel på svar är: ”Ge alla en chans att berätta hur de mår, kunna hitta dom som behöver stöd”. Även barnets bästa och att hela familjen ska må bra kommer fram i svaren.

Två personer nämner att det ingår i arbetsuppgifterna och i BHV:s (Barnhälsovårdens)

riktlinjer.

19 Att screena pappor med EPDS är inte så vanligt 4 st (16 %) uppger att de vid enstaka tillfällen screenar pappor. Resterande använder aldrig EPDS i arbetet med pappor på BVC.

De flesta uppger att screeningen inte är utprovad/utformad på pappor, att det inte ingår i BHV:s program, att papporna sällan är med när barnet är runt två månader gammalt. Däremot är det några respondenter som påpekar att de inte lämnar pappan utanför utan frågar även hur han mår.

Av respondenterna anger 23 (92 %) att EPDS inte är det enda de grundar sin bedömning om mammans eventuella depression på. Respondenterna uppger att de gör en helhetsbedömning av mamman såsom kroppsspråk, mimik, kontakt med barnet, samtal med mamman under tidigare BVC-besök och under hembesöken, om det är mycket oro, ”krävande” barn med vakna nätter, relationen med pappan och tidigare depressioner.

Uppföljning av mammor med höga EPDS poäng

Bland respondenterna anger 15 (60 %) att 1-5 mammor per år får 10 poäng eller mer på EPDS screeningen. 7 (28 %) av respondenterna träffar 6-10 mammor/år som screenar över 10 poäng.

3 (12 %) uppger att ingen, eller att de inte vet hur många som screenar över 10 poäng årligen.

Fördelningen visas i diagram 2.

Diagram 2. Antal mödrar som distriktssköterskorna träffar med 10 poäng eller mer på EPDS screeningen per år.

Hur respondenterna handlar då mammorna skattar olika poäng på EPDS screeningen är olika och redovisas i diagram 3. Flera alternativ kunde väljas för olika poäng. Samtliga

respondenter remitterar mammor över 16 poäng till mvc/bvc psykolog. Det interna bortfallet

Antal mödrar med mer än 10 poäng

1-5 6-10 Ingen eller vet ej

20 på frågan var 1 person , då den personen uppgav att hon aldrig varit med om att mammor screenat över 10 poäng.

Diagram 3. Tillvägagångssätt vid olika poängsummor på EPDS screeningen

När mamman skattar 0 poäng på EPDS screeningen uppger 19 (76 %) att de samtalar kort med mamman vid screeningstillfället och 17 (68 %) uppger att de avvaktar och ser hur mamman mår vid nästa besök.

Genomförande av stödsamtal

Av respondenterna genomför 17 (68%) samtal med 1-5 mammor/år. Tre (12 %) genomför stödsamtal med 6-10 mammor/år och en (4 %) genomför stödsamtal med 11-15 mammor/år.

Tre (12 %) uppger att de inte genomför några stödsamtal alls per år. (Internt bortfall n=1) Fördelningen visas i diagram 4.

0 5 10 15 20 25 30

Inget Avvaktar och ser hur mamman mår vid

nästa besök

Samtalar kort med mamman vid screeningtillfället Diskuterar fallet med kollega Diskuterar fallet med mvc/bvc psykolog Erbjuder mamman samtal hos mig vid

ett senare tillfälle

Erbjuder mamman samtal hos distriktssköterskekollega Erbjuder mamman samtal med mvc/bvc

psykolog

Antal distriktssköterskor

Mer än 16 p

12-15 p

10-11 p.

21 Diagram 4. Antal mammor distriktssköterskorna genomför stödsamtal med per år

I genomsnitt genomför 15 (60 %) av respondenterna 1-3 samtalstillfällen med varje

deprimerad mamma. Sju (28 %) genomför 4-6 samtalsstillfällen. Resterande respondenter har inte svarat på frågan (internt bortfall, n=2) eller svarat att de inte påbörjat arbetet med

stödsamtal ännu och därför hänvisat alla till psykolog.

I samtalssituationen känner sig nio (36 %) bekväma och tio (40 %) varken eller. Resterande sex (24 %) uppger att de känner sig obekväma. Ungefär hälften, 12 (48%) av alla deltagare i studien uppger att de träffar för få mammor för att känna sig trygga och säkra med att genomföra stödsamtal (internt bortfall n=2). Svårigheterna som framkom var att hitta rutiner när det är så få, att ställa de ”rätta” frågorna så mamman börjar berätta och att vara förberedd.

Trots att många upplever svårigheter med stödsamtal så svarar 23 (92 %) av respondenterna att det inte finns mammor som inte erbjudits stödsamtal hos dem. Däremot har hälften, 13 (52

%) remitterat till psykolog fast de egentligen skulle erbjudit stödsamtal hos dem själva.

Internt bortfall, n=1. Anledningarna där är främst att mammorna har haft depressioner eller andra psykiska besvär tidigare, eller att mamman själv hellre vill prata med en psykolog. Två respondenter har angett osäkerhet som anledning.

3

17

3

1 0

2 4 6 8 10 12 14 16 18

Ingen 1-5 6-10 11-15

Antal dsk

Antal mammor med stödsamtal/år

22

DISKUSSION

Sammanfattning av resultatet

I enkätstudien svarade 25 av 38 tillfrågade. Merparten av de tillfrågade var distriktssköterskor med en genomsnittlig erfarenhet från arbete med BVC på 7,38 år. I genomsnitt ansvarade de för 34,3 nyfödda barn/år. Samtliga respondenter upplever att utbildningen i Postnatal

depression är användbar i deras arbete. Mest nytta har de av att veta hur en bra screening ska gå till. Det som de flesta saknade var hur de skulle samtala med mammor med

funktionshinder eller annat modersmål än svenska. Majoriteten av respondenterna har tillgång till handledning med MVC/BVC psykolog 1 gång/mån eller 2-3 gånger/halvår. Trots detta upplever 40 % att handledningen inte är tillräcklig.

Samtliga respondenter använder EPDS i sitt arbete. De flesta distriktssköterskor (60 %) träffar 1-5 mammor/år med 10 poäng eller mer. Samtliga respondenter remitterar alla mammor med mer än 16 poäng till psykolog. Mer än hälften (60%) genomför i genomsnitt 1-3 stödsamtal med varje deprimerad mamma. Knappt hälften (48 %) av respondenterna upplever att de träffar för få deprimerade mammor för att känna sig trygga och säkra i situationen med stödsamtal.

Resultatdiskussion

Samtliga respondenter har uppgett att de har användning av utbildningen i postnatal

depression i sitt arbete på BVC. Hur en bra screening ska gå till och varför distriktssköterskan screenar för depression var de områden som flest har haft nytta av. Möjligen är det så att det är det som de flesta kommer i kontakt med, distriktssköterskan ska screena alla mammor enligt BHV:s riktlinjer och vill därför göra just det momentet på bästa sätt. Teori kan omsättas till praktik. Många respondenter hade också kryssat i samtliga områden från utbildningen, vilket tyder på att utbildningen fyller en viktig funktion och tar upp viktiga och relevanta ämnen. Några respondenter hade kommenterat med att det är för få mammor för att man ska känna rutin, eller att det enda som ger ökad säkerhet i ämnet är att jobba och möta mammor med depression. Detta stämmer överens med en brittisk studie i ämnet där vårdpersonalen var mycket nöjda med utbildningen och övningar i EPDS screening men att praktisk erfarenhet var viktigt (Mason & Poole 2008).

Många saknar hur man ska samtala med mammor med annat modersmål än svenska. Själva

screeningsformuläret finns översatt till engelska, spanska och arabiska via folkhälsoinstitutet

23 (Wickberg & Hwang 2003). Screeningsformuläret kan användas på BVC med mammor som inte talar svenska genom att använda en tolk som översätter frågorna muntligt. Enligt

föreskriften om EPDS så kan man däremot inte översätta poängen rakt av då kulturella skillnader genom tolkningen kan ge falska poäng (Wickberg & Hwang 2003, Cox & Holden 2003). Det kan upplevas svårt och krångligt att genomföra EPDS screening och eventuella efterföljande samtal med de förutsättningarna, det är också tidskrävande. Däremot borde rutiner finnas på barnavårdcentraler som i sitt upptagningsområde har stort antal innevånare med utländsk bakgrund och där sådana situationer är frekvent förekommande. Det kan tänkas att det behövs större utrymme i utbildningen då det i Uppsala län finns barnavårdscentraler där stor del av befolkningen har utländsk bakgrund.

Hur man kan samtala med mammor med funktionshinder fanns också en önskan från

respondenterna att lära sig mer om. Det finns ytterst lite forskning inom området men Gaskin och James (2006) beskriver i sin brittiska studie på mammor med intellektuellt

funktionshinder att en strukturerad intervju istället för screening med EPDS är att föredra i arbetet med dessa patienter. EPDS screeningen har en tendens till att överskatta dessa

mammors depressionstecken då de har svårt att värdera svarsalternativen. En enklare intervju, anpassad till deras intelligensnivå gav ett mer rättvisande svar på deras depressionsnivå.

Som regel i svensk sjukvård har personer med olika typer av funktionshinder flera olika stödpersoner runt omkring sig, inom neuropsykiatrin, rehab- och habilitering, öppen

psykiatrin, kommunala insatser och dagvårdscentrum mm. Barnen går likväl på BVC för sina kontroller och BVC-personalen borde få mer lärdom om hur de ska möta och samtala med dessa föräldrar på bästa sätt.

Det är positivt att så många av respondenterna har regelbunden handledning med MVC/BVC psykolog så ofta som 1 gång i månaden eller 2-3 gånger per år. Enligt studier är det optimalt (Buist, Condon, Brooks et al 2006, Massoudi et al 2007, Morrel et al 2009). Av alla

respondenter uppgav 40 % att handledningen inte var tillräcklig eller bara delvis var det. Detta tyder på att arbetet med deprimerade mödrar kräver mycket av distriktssköterskorna och att handledningen inte alltid är en prioriterad post. På de tre vårdcentraler som drivs privat och är representerade i materialet har två av tre svarat att de aldrig får handledning med MVC/BVC psykolog. Däremot har den tredje handledning 1 gång i månaden. I och med att det är ett litet material och endast tre av de totalt 25 svarande drivs privat är det svårt att dra några

paralleller däremellan, men det är värt att notera att skillnader faktiskt finns. Handledning är

24 en förutsättning för att distriktssköterskorna ska kunna hantera stödsamtal med deprimerade mammor. På de två BVC där handledningen inte existerade hade dessutom respondenterna uppgett att stödet från kollegorna inte fanns eller bara delvis fanns. Dessa två respondenter är utelämnade i sitt arbete med deprimerade mammor.

Att samtliga respondenter använder EPDS i arbetet med deprimerade mammor är glädjande.

Studier pekar på att EPDS är ett bra och lättanvänt verktyg för att upptäcka depressionstecken (Delatte, Cao, Meltzer-Brody et al 2009, Massoudi el at 2007, Hanusa et al 2008) det är dessutom dokumenterat i Barnhälsovårdens riktlinjer för Uppsala län att det ingår i

basprogrammet och distriktssköterskans arbetsuppgifter. Uppsala län har som mål att minst 80

% av alla nyblivna mammor ska ha erbjudits EPDS screening (Regelbok för barnhälsovård, beslutsunderlag från landstinget i Uppsala län 2010). Att screening med EDPS ska vara rutin är inte självklart, i Sverige finns forskare som anser att en rutinmässig screening med EPDS är onödigt och inte fullt undersökt vad sidoeffekterna med screeningen medför. De anser att BVC sjuksköterskan träffar mamman upp till 20 gånger första året och att det borde vara tillräckligt för att distriktssköterskan på BVC ska upptäcka depressionstecken hos mamman.

EPDS screeningen kan istället för att vara ett bra verktyg göra att distriktssköterskan inte litar på sin kunskap och kliniska erfarenhet att se tecken på depression (Krantz, Eriksson,

Lundquist-Persson et al 2008). Shakespeare, Blake och Garcia (2003) beskriver andra svårigheter mad EPDS screeningen som att mammorna är snabba på att känna av om

distriktssköterskan är intresserad och har tid och på så vis inte alltid är ärliga i sina svar. Det är också viktigt att vara en god mor och depressiva besvär hör inte till den bilden vilket gör att mammorna inte erkänner för sig själv, eller andra, hur de mår. Vidare fann de att många mammor tycker att screening med EPDS är oacceptabelt och att de mycket hellre pratar om hur de mår än fyller i ett formulär.

Några få distriktssköterskor uppger att de screenar pappor med EPDS. Det pågår en hel del forskning kring just pappor och deras upplevelse av att bli förälder och risker för att utveckla depression, men också hur de upplever situationen på BVC. Enligt det resultat som

framkommit i forskningen upplever papporna ofta att de inte märks i samband med BVC

besöken, de behandlas som ett bihang (Birgitta Kerstis, föreläsning 2011). Flertalet av

respondenterna har skrivit att pappan brukar inkluderas i samtalet och att de även frågar hur

pappan mår.

25 När mamman får 10 poäng eller mer på screeningen föranleder det någon form av åtgärd av distriktssköterskan. De flesta respondenter träffar 1-5 mammor/år som får 10 poäng eller mer.

Det är inte särskilt många. Stödsamtal ska erbjudas hos distriktssköterskan på BVC om

mamman screenar mellan 12 och 15 poäng. Det kan givetvis finnas andra omständigheter som gör att det lämpar sig bättre att remittera dessa mammor direkt till psykolog. Antingen på mammans egen önskan eller om hon screenat höga poäng på fråga 10 men inte fått så höga poäng sammanlagt. Fråga 10 i EPDS formuläret handlar om tankar om att göra sig själv illa.

Majoriteten av respondenterna genomför också 1-3 stödsamtal med varje deprimerad mamma.

Räknar man på varje enskild distriktssköterska på BVC så är det inte så många stödsamtal varje år de genomför och därmed kan det vara svårt att känna säkerhet och hitta rutiner, vilket också framkom i studien. På mindre mottagningar kunde rutinerna ses över och kanske att en distriktssköterska tar hand om alla stödsamtal, även de mammor som inte hon har

huvudansvaret för. Just för att distriktssköterskan ska kunna arbeta upp en rutin och känna sig mer bekväm i rollen som samtalsstödjare. Som samtalsstödjare byter distriktssköterskan inom BVC roll, från ”expertroll” och aktiva insatser till ett mer passivt förhållningssätt där

mamman är i fokus (Wickberg & Hwang 2003). Att skifta roller kan upplevas svårt och kräver övning.

Enligt riktlinjerna som distriktssköterskorna får under utbildningen rekommenderas 4-6 samtal med varje enskild mamma (Magnusson 2002). Varför de endast genomför 1-3 stödsamtal har inte framkommit i studien. Om det är tillräckligt och mamman upplever ett bättre mående eller om det är så att mamman inte känner förtroende och vill fortsätta längre?

Känner mamman av distriktssköterskans osäkerhet i rollen som samtalsstödjare?

Att samtala kort med mamman vid screeningstillfället om det psykiska välbefinnandet ingår i rutinerna (Wickberg & Hwang 2001) och är något som alla borde ha kryssat i oavsett vilken poäng mammorna skattade. Så var inte fallet. Flertalet respondenter pratar med mammorna när de screenar 0 poäng (76 %), vid 10-11 poäng 76 %, 12-15 poäng 56 % och när mamman får så mycket som 16 poäng samtalar endast 32 % av respondenterna kort med mamman vid screeningstillfället (internt bortfall n=1). Det är bra att distriktssköterskorna på BVC

uppmärksammar 0 poängare då de kan vara falskt negativa (Magnusson 2002), men att

samtala med mammor som precis har screenat höga poäng borde vara en rutinmässig åtgärd,

även om mamman sedan erbjuds samtal hos psykolog. Mason och Poole (2008) skriver att en

klinisk bedömning tillsammans med screeningen är viktig för mamman. Feedback på att allt

är normalt eller vilken hjälp som går att få. Studien visade också på att det fanns stora

26 variationer hur distriktssköterskorna pratade med mammorna efter screeningstillfället, vissa gick igenom hela formuläret medans andra inte gjorde det, och då speciellt de som skattat höga poäng.

Samtliga respondenter erbjuder mammor med EPDS poäng över 16 poäng samtal hos psykolog. En stor del av respondenterna (64 %) erbjuder även mammor med 12 -15 poäng samtal med psykolog. På frågan om vilka som remitteras svarar 40 % att alla över 12 poäng remitteras till psykolog. Några har svarat att mamman önskar det eller att det ligger andra psykiska besvär i botten. Siffrorna kan tolkas som så att distriktssköterskorna på BVC upplever viss osäkerhet och remitterar då de känns tryggast att hänvisa mamman till någon som är bättre utbildad och har bättre rutin att handskas med personer som mår psykiskt dåligt.

Metoddiskussion

En enkätstudie valdes för att bäst få svar på frågeställningarna och att kunna nå så många som möjligt av de distriktssköterskor/barnsjuksköterskor som genomgått utbildningen i Postnatal depression. Den totala bortfallet från antalet som genomgått utbildningen blev 55 %. Alltså har endast 45 % av de som genomgått utbildningen svarat och är därmed underlag för

resultatet. Det är givetvis en svaghet att så få från utbildningen har svarat och att generalisera resultat blir därför svårt. Däremot är svarsfrekvensen från det antal utskickade enkäter 66 % och får anses som en bra siffra. Två av de vårdcentraler som tackade nej tillhörde privata vårdgivare och det hade varit intressant att få in mer svar just från den privata sidan. Varför de tackade nej är svårt att spekulera kring.

Enkäten som använts är skapad av författaren själv, viss hjälp har fåtts från handledarna och vissa frågor och upplägg har inhämtats från tidigare magisteruppsats inom ämnet (Henriksson 2009). Någon pilotstudie har inte genomförts och enkätens reliabilitet och validitet har därför inte testats. Fråga nr 6 (Hur många timmar i veckan arbetar du som Distriktssköterska?) visade sig vara oklar då författaren förutsatt att det är distriktssköterskor som arbetar på BVC vilket inte alltid är fallet. Frågan är också oklar i svaren då vissa har skrivit total arbetstid på vårdcentralen och vissa har skilt på BVC och andra arbetsuppgifter, vilket gör den svår att tolka. Tanken med fråga nr 6 var att tillsammans med fråga nr 7 (Hur många timmar i veckan arbetar du med BVC?) få reda på hur stor del av sin arbetstid som de lägger på BVC.

Lämpligare hade varit att uttrycka fråga nr 6 i % av heltid som tjänsten omfattar.

27 Vissa respondenter har också låtit bli att svara på vissa frågor, om oklarhet var anledningen eller att de inte visste vad de skulle svara är svårt att spekulera i. Ingen har angett att frågorna var oklara eller svåra att svara på i kommentarsfälten. Däremot har en respondent

kommenterat formuläret med att det var intressanta frågor och önskar läsa uppsatsen sedan.

Resultatet i studien gäller endast de som svarat. Materialet är litet och representerar lite

mindre än hälften av de som genomgått utbildningen i postnatal depression. Däremot kan man se att många svarar liknande.

Förslag till vidare forskning

Det vore av intresse att undersöka hur mammor upplever stödsamtalen, om de föredrar att få hjälp av psykolog.

Mammor med psykiska eller intellektuella funktionshinder är också ett område som är outforskat. Hur är deras upplevelse av BVC besöken? Hur kan distriktssköterskan möta och hjälpa dessa mammor på ett bra sätt?

Vidare är pappans eventuella depression ett intressant forskningsområde som behöver studeras ytterligare. Vilken hjälp kan han få av distriktssköterskan? Hur ska

distriktssköterskan fånga upp och inkludera även pappan på ett naturlig och enkelt sätt?

Projektets betydelse

EPDS screeningen är validerad och effektiv för att fånga upp mammor med depressiva besvär, även om det inte är ett diagnosinstrument. De efterföljande stödsamtalen har också visat sig vara effektiva för att få mammor att må bra snabbare. Det är av vikt att mammor får hjälp snabbt vid tecken på depression, innan depressionen utvecklas och blir djupare och kräver större insatser. En tidig upptäckt gör att problemen snabbare kan åtgärdas och att konsekvenserna för mamman, barnet och den övriga familjen blir så små som möjligt. Att få veta hur distriktssköterskorna handlägger mammor som skattat höga poäng är också av vikt för att veta om utbildningen i Postnatal depression/EPDS är tillräcklig. Om

distriktssköterskorna följer de riktlinjer som finns, eller om de på något vis måste förtydligas

eller utvecklas.

28 Slutsats

Utbildningen i Postnatal depression upplevs som bra och användbar av distriktssköterskorna.

Däremot borde den kompletteras med mer information hur man samtalar med mammor med annat modersmål än svenska och kanske även med mammor med funktionshinder.

Flertalet distriktssköterskor har regelbunden handledning och känner gott stöd från kolleger under arbetet med deprimerade mammor. Däremot upplever många att handledningen inte är tillräcklig. Vissa enheter saknar helt handledning och de distriktssköterskorna är väldigt utelämnade i arbetet med deprimerade mammor.

Samtliga mammor som screenas med EPDS i Uppsala län har en god chans att komma i kontakt med psykolog, då remisser skickas på samtliga över 16 poäng och även på flertalet med 12 poäng eller mer. Distriktssköterskorna på BVC träffar i genomsnitt 1-5 mammor/år med depressionstecken. Distriktssköterskorna genomför färre stödsamtal med varje

deprimerad mamma än vad riktlinjerna säger. Hälften upplever att de träffar för få mammor för att uppleva trygghet och säkerhet med att genomföra stödsamtal. Trots osäkerheten

erbjuder majoriteten av distriktssköterskorna deprimerade mammor att komma på stödsamtal.

FÖRFATTARENS TACK

Tack till alla respondenter som tog sig tid att fylla i formuläret. Utan er hade inget resultat kunnat presenteras.

Stort tack till Mia Thun som bistått med enorm hjälp och struktur under arbetet i Excel.

Tack Vanja, min solstråle!

29

REFERENSER

Beck CT. (2002) Revision of the Postpartum Depression Predictors Inventory JOGNN Principles & Practice, 31, 394-402;2002

Buist A, Condon J, Brooks J, Speelman C, Milgrom J, Hayes B, Ellwood D, Barnett B, Kowalenko N, Mattey S, Austen M-P, Bilszta J (2006) Acceptability of routine screening for perinatal depression. Journal of Affective Disorders 93 (2006) 233-237

Cox J, Holden J (2003) Perinatal Mental Health. A guide to the Edinburgh Postnatal Depression Scale. London: Gaskell.

Delatte R, Cao H, Meltzer-Brody S, Menard K (2009) Univerasl screening for postpartum depresson: an inquiry into provider attitudes and practice. American Journal of Obstetrics &

Gynecology may 2009 doi:10.1016/j.ajog.2008.12.022

Distrikssköterskeföreningen i Sverige och Svensk sjuksköterskeförening (2008), Kompetensbeskrivning Legitimerad Sjuksköterska med Specialistsjuksköterskeexamen Distriktssköterska. Tryckt 2008

Figueiredo B, Conde A (2011) Anxiety and depression in women and men from early pregnancy to 3-months postpartum. Arch Womens Ment Health (2011)14:247-255

Gaskin K, James H (2006) Using the Edinburgh Postnatal Depression Scale with learning disabled mothers. Community Pract. 2006 Dec;79(12):392-6

Hansagi H, Allebäck P (1994) Enkät och intervju inom hälso- och sjukvård- handbok för forskning och utvecklingsarbete Studentlitteratur, Lund 1994

Hanusa B, Hudson-Schrolle S, Haskett R, Spadaro K, Wisner K (2008) Screening for depression in the postpartum period: A comparison of three instruments. Journal of womens health Volume 17 nr 4 2008 DOI 10.1089/jwh2006.0248

Henriksson A (2009) Identifiering av postpartumdepression hos nyblivna föräldrar på BVC i Uppsala län – En enkätstudie bland bvc personal. Magisteruppsats, Uppsala Universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala 2009

Kerstis B (2011) Muntlig källa. Föräldraskap. BMC sal B7:101a, Uppsala Universitet. 2011- 09-21

Kessler RC, McGonagle KA, Swartz M, Blazer DG, Nelson CB. (1993) Sex and depression in the National Comorbidity Survey. I: Lifetime prevalence, chronicity and recurrence. J Affect Disord. 1993 Oct-Nov;29(2-3):85-96.

Krantz I, Eriksson B, Lundquist-Persson C, Ahlberg BM, Nilstun T (2008) Screening for

postpartum depression with the Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS): An ethical

analysis. Scandinavian Journal of Public Health 2008;36:211-216

30 Landstinget i Uppsala län, Hälso- och sjukvårddstyrelsen (2010), Regelbok för barnhälsovård, beslutsunderlag Hämtad 2011-09-29 från:

http://www.lul.se/upload/25122/%C3%84rende%20nr%208.pdf

Lobato G, Moraeus C, Dias A, Reichenheim M (2011) Postpartum depression according to time frames and sub-groups: a survey in primary health care settings in Rio de Janeiro, Brazil.

Arch Womens mental health DOI 10.1007/s00737-011-0206-6

Magnusson M (2002) Stöd till Mammor med depression i samband med förlossning Barnhälsovårdens Metodbok, Uppsala läns landsting

Magnusson M, Lagerberg D, Sundelin C (2011) How can we identify vulnerable mothers who do not reach the cut off 12 points in EPDS? Journal of Child Health Care 15(1) 39-49 2011 Mason L, Poole H (2008) Healthcare professionals’ views of screening for postnatal

depression. Community practitioner 2008;81 (4) 30-33

Massoudi P, Wickberg B, Hwang P (2007) Screening for postnatal depression in Swedish child health care. Acta paediatrica 2007;96 897-901

Morell C J, Slade P, Warner R, Paley G, Dixon S, Walters S J, Brugha T, Barkham M, Parry G J, Nicholl J (2009) Clinical effectiveness of health visitors in psychologically informed approaches for depression in postnatal women: pragmatic cluster randomized trial in primary care. BMJ 2009;338-345

Murray L, Cooper PJ (1997) Postpartum depression and child development Phsychological Medicine 1997 nr 27, 253-260

Parahoo K. (1997) Nursing research- Principles, Process and Issues Palgrave Macmillan, Great Britain 1997

Schedvins M (2009) Metodbok Barnhälsovården SLL kapitel 1.1 Stockholms läns landsting 2009

Shakespeare J, Blake F, Garcia J (2003) A qualitative study of the acceptability of routine screening of postnatal women using the Edinburgh Postnatal Depression Scale. British Journal of General Practice 2003, 53, 614-619

Sjögren. B (2005) Psykosocial Obstetrik, Studentlitteratur Lund 2005

Sykepleiernes Samarbeid I Norden (2003) Etiske retningslinjer for sykepleieforskning i Norden hämtad 2011-04-15 från:

http://www.sykepleien.no/ikbViewer/Content/337889/SSNs%20etiske%20retningslinjer.pdf

Sylvén S, Papadopoulus F, Mpazakidis V, Ekselius L, Sundström-Poromaa I, Skalkidou A

(2011) Newborn gender as a predictor of postpartum mood disturbaces in a sample of

Swedish women, Arch Womens mental Health DOI 10.1007/s00737-011-0211-9

31 Weissman M, Olfson M (1995) Depression in women: Implications for Health Care research Science 11 August 1995 Vol 269 no 5225 pp799-801 DOI: 10.1126/science.7638596

WHO (2011) Maternal Mental Health & Child Health and Development World Health Organization, Hämtad 2011-09-07 från:

http://www.who.int/mental_health/prevention/suicide/MaternalMH/en/

Wickberg B, Hwang P (2003) Post partum depression- nedstämdhet och depression I samband med barnafödande Statens Folkhälsoinstitut, Stockholm 2003

Wickberg B, Hwang P (2001) Bagatellisera inte nyblivna mammors depressionstecken!

Läkartidningen Nr 13 2001 Vol 98 s1534-1538

Vik K, Aass I-M, Willumsen A-B, Hafting M (2009) “It’s about focusing on the mother’s

mental health”: Screening for postnatal depression seen from the health visitors’ perspective-

a qualitative study. Scandinavian Journal of Public Health, 2009; 37:239-245

32 Bilaga 1

Frågeformulär om EPDS uppföljning och handledning Bakgrundsfakta

1.Hur gammal är du?________

2aVilken/vilka vidareutbildning har du?

Distriktssköterska Barnsjukssköterska Ingen

2b.Vilket år tog du Sjuksköterskeexamen?_______

2c. Vilket år tog du examen från vidareutbildningen?__________

3.Antal arbetsår med barnhälsovård______

4.Vilken organisation tillhör din BVC?

Landstingets regi Privat

5.Hur ser din tjänst ut när det gäller fördelningen mellan BVC och andra arbetsuppgifter?

Enbart BVC

BVC och distriktssköterskemottagning

BVC och annan, nämligen____________________________________________

33 6.Hur många timmar i veckan arbetar du som Distriktssköterska?

___________timmar i veckan

7.Hur många timmar i veckan arbetar du med BVC?

___________timmar i veckan

8.Hur många nyfödda barn hade du ansvar för 2010?

_____________nyfödda

Postnatal depression Utbildningen

9.Har du, i ditt arbete som distriktssköterska användning av de kunskaper du fått under utbildningen av postnatal depression?

Ja, ofta Ja, ibland Nej, aldrig

10.Kan du fylla i, vad du tycker du har haft användning av i ditt arbete som

distriktssköterska, utifrån det som du lärt dig under utbildningsdagarna i postnatal depression. (fler alternativ kan anges)

Diagnostiska kriterier för depression

Hur depressioner uppkommer i samband med barnafödande Vilka riskfaktorer som föreligger vid depression

Hur negativa tankemönster uppstår hos nyblivna mammor

Vilka konsekvenser en depression hos en nybliven mamma kan få Vilka behandlingsalternativ för depression som finns

Varför distriktssköterskan screenar för depression Hur en bra screening ska gå till

Hur samtal med deprimerade mammor genomförs teoretiskt

Hur samtal med deprimerade mammor genomförs praktiskt

Annat___________________________________________

34 11.Fick du under utbildningen redskap för hur du kan samtala med mammor som har annat modersmål än svenska?

Ja Nej

12. Fick du under utbildningen redskap för hur du kan samtala med mammor med funktionshinder?

Ja Nej

13.Är det någonting du saknar i utbildningen?

Ja Nej

Om ja, kan du beskriva vad du saknar: ____________________________________________

___________________________________________________________________________

14.Har utbildningen gjort att du känner dig säker i mötet med mammor med depressiva besvär?

Ja Nej Delvis

Om Nej, vad skulle du behöva för att känna dig säkrare?________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

35

EPDS screening och samtal

15.Använder du EPDS i ditt arbete?

Ja Nej

Om Ja, vilka är de viktigaste skälen till att du använder EPDS?_________________________

___________________________________________________________________________

Om Nej, vilka är de viktigaste skälen till att du inte använder EPDS?____________________

___________________________________________________________________________

16.Screenar du även pappor med EPDS?

Ja, ofta Ja, enstaka tillfällen Nej, aldrig

Om Nej, vilka är de viktigaste skälen till att du inte använder EPDS? ___________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

17.Är EPDS screeningen det enda som du grundar din bedömning om mammans eventuella depression på?

Ja Nej

Om Nej. Vad mer gör du din bedömning på?_______________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

18.Hur många mammor på ett år brukar få 10 poäng eller mer på EPDS screeningen?

(ringa in ditt svarsalternativ)

Ingen 1-5 6-10 11-15 16-20 fler än 20

36 19.Ange nedan hur du går tillväga vid olika poängsummor hos mamman vid EPDS screeningen (fler alternativ kan kryssas för i varje kolumn).

10-11 poäng 12-15 p mer än 16 p Inget

Avvaktar och ser hur mamman mår vid nästa besök Samtalar kort med mamman vid screeningtillfället Diskuterar fallet med kollega

Diskuterar fallet med mvc/bvc psykolog

Erbjuder mamman samtal hos mig vid ett senare tillfälle Erbjuder mamman samtal hos distriktssköterskekollega Erbjuder mamman samtal med mvc/bvc psykolog

Annat/kommentar:____________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

20.Vad gör du om mamman får 0 poäng på EPDS screeningen? (fler alternativ kan kryssas för)

Inget

Avvaktar och ser hur mamman mår vid nästa besök Samtalar kort med mamman vid screeningtillfället Diskuterar fallet med kollega

Diskuterar fallet med mvc/bvc psykolog

Erbjuder mamman samtal hos mig vid ett senare tillfälle Erbjuder mamman samtal hos distriktssköterskekollega Erbjuder mamman samtal med mvc/bvc psykolog

Annat/kommentar:____________________________________________________________

___________________________________________________________________________

37 21.Med hur många mammor på ett år brukar du genomföra stödsamtal? (ringa in ditt alternativ)

Ingen 1-5 6-10 11-15 16-20 fler än 20

22.Upplever du att du träffar tillräckligt många mammor med behov av stödsamtal för att du ska känna dig trygg och säker med att själv genomföra stödsamtalen?

Ja Nej Osäker

Kommentar:_________________________________________________________________

23.Hur bekväm känner du dig med att ha samtal med mammor som är i behov av stödsamtal?

Mycket obekväm Obekväm

Varken eller Bekväm

Mycket bekväm

24.Om du upplever svårigheter med att genomföra stödsamtal. Kan du i så fall beskriva vad de består av? (vid behov fortsätt på baksidan)

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

38 25.Hur många samtalstillfällen brukar du vanligen genomföra med mammor som är i behov av stödsamtal? (ringa in ditt svar)

Inga 1-3 4-6 7-9 fler än 10

26.Vilka mammor remitterar du till mvc/bvc psykologen? (ringa in ditt svar) Inga Alla över 10 poäng Alla över 12 poäng Alla över 16 poäng

27.Finns det mammor du remitterat till psykolog fast du känt att du skulle ha erbjudit samtalsstöd hos dig?

Ja Nej Osäker

Om ja, varför? _______________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

28.Finns det mammor som du inte erbjudit samtalsstöd fast de skulle behövt?

Ja Nej Osäker

Om ja, varför?_______________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

Stöd och handledning

29.Upplever du att du kan få stöd av dina kollegor i arbetet med deprimerade mammor?

Ja Nej Delvis

Kommentar:_________________________________________________________________

___________________________________________________________________________