Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier Examensarbete i utbildningsvetenskap inom allmänt utbildningsområde, 15 hp
Äpplet faller inte långt från trädet
En enkätstudie om elevers motionsvanor och hur dessa påverkar närvaron i Idrott och hälsa
Rapport nr: 2012ht00254
Philip Gustafsson Amanda Venngren
Handledare: Johnny Takats
Examinator: Esbjörn Larsson
1
Sammanfattning
Syftet med studien var att undersöka hur psykosociala faktorer som habitus, socialt kapital, attribution och inlärd hjälplöshet påverkar elevens motionsvanor och aktiva medverkan i ämnet Idrott och hälsa. Genom en enkätstudie på en grundskola och en gymnasieskola samlades 113 enkätsvar in och analyserades.
Resultatet av studien pekar på att de undersökta faktorerna spelar stor roll i elevernas livsituation och till viss del deras närvaro i ämnet Idrott och hälsa, även om den på de besökta skolorna varit hög. Föräldrar, vänner och omgivning har stor betydelse för elevernas attityd och inställning till idrottande och tillsammans påverkar de i förlängningen närvaron i Idrott och hälsa.
Gällande attributionsteorin finns tydliga kopplingar till olika faktorer, främst inre och yttre faktorer. Det märks tydligt att eleverna begår det fundamentala attributionsfelet då de tillskriver andra elevers frånvaro inre faktorer samtidigt som deras egen frånvaro oftast påstås ha yttre orsaksförklaringar. Tecken finns även på självtjänande bias, omvänd självtjänande bias och self- handicapping. Eleverna föredrar kontrollerbara situationer före icke kontrollerbara situationer känner de inte kontroll och inte heller har självtillit och god självkänsla riskerar de att förutspå sitt eget misslyckande och i förlängningen kan det leda till inlärd hjälplöshet.
Nyckelord: Idrott och hälsa, grundskola, gymnasieskola, enkätstudie, närvaro, socialt kapital, habitus, attribution, inlärd hjälplöshet.
2
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till de elever som besvarade vår enkät samt till de lärare, våra kontaktpersoner, som avsatte tid för oss och gjorde vår undersökning möjlig. Vi hade gärna nämnt er vid namn men vill inte röja er och skolornas identitet.
Tack även till vår handledare Johnny Takats som givit oss relevant och konstruktiv kritik längs vägen.
/Philip Gustafsson och Amanda Venngren, Uppsala 2012
3
Innehållsförteckning
Inledning ... 5
Arbetsfördelning mellan författarna ... 5
Bakgrund ... 6
Litteraturöversikt ... 9
Tidigare forskning ... 9
Faktorer som påverkar aktivitet/inaktivitet ... 9
Faktorer som påverkar närvaron i Idrott och hälsa ... 10
Teoretiska utgångspunkter ... 11
Sociologiska teorier ... 11
Psykologiska teorier... 13
Syfte och frågeställningar ... 16
Metod ... 17
Metod för datainsamling ... 17
Metod för bearbetning och analys ... 18
Validitet och reliabilitet ... 19
Validitet ... 19
Reliabilitet ... 19
Etiska överväganden ... 20
Reflektioner över metoden ... 20
Resultat och analys ... 22
Allmänna kommentarer till det insamlade materialet ... 22
Resultat kopplat till socialt kapital och habitus ... 22
Grundskolan ... 22
Gymnasieskolan ... 25
Slutsatser med utgångspunkt i studierna av grundskolan och gymnasieskolan med hänsyn till habitus och socialt kapital ... 28
Resultat kopplat till attribution ... 29
Grundskolan ... 29
Gymnasieskolan ... 31
4
Slutsatser med utgångspunkt i studierna av grundskolan och gymnasieskolan
med hänsyn till attribution ... 33
Diskussion ... 35
Diskussion kring resultatet kopplat till bakgrund och tidigare forskning ... 35
Diskussion kring resultatet kopplat till teoretiska utgångspunkter ... 36
Socialt kapital och habitus ... 36
Attribution och inlärd hjälplöshet ... 37
Konklusion ... 40
Referenslista... 42
Tryckta källor ... 42
Elektroniska källor ... 44
Bilaga 1 - Brev till föräldrar med barn i årskurs 5-6 ... 45
Bilaga 2 - Enkät grundskolan ... 46
Bilaga 3 - Enkät gymnasieskolan ... 49
5
Inledning
Under vår tid i skolan, både som elever och lärarstudenter, har vi uppmärksammat en tendens att allt fler elever väljer att avstå undervisning i Idrott och hälsa.
Idrott och motion är något som engagerar oss båda stort även om endast en av oss studerar till idrottslärare. Skolan är en samlingsplats där eleverna utöver läsande och skrivande även ska få kunskaper och färdigheter i hur kroppen fungerar och att den mår bra av fysisk aktivitet.
En del i ämnet Idrott och hälsa, som ofta hamnar i skymundan, är hälsoperspektivet som medföljer idrottsundervisningen och som får en allt större roll i kursplanen. Är man fysiskt aktiv orkar man mer under dagarna och mår även bättre psykiskt. Med andra ord påverkar elevernas fysiska status även skolvardagen utanför idrottshallen. En erfarenhet vi båda delar är att idrott och fysisk aktivitet har gett oss otroligt mycket, både fysiskt, psykiskt och socialt. Vi är därför båda angelägna om att barn och ungdomar deltar på undervisningen i Idrott och hälsa och det smärtar oss att uppleva att deltagandet sjunker.
Samtidigt har vi känslan att anledningarna till det sjunkande deltagandet vi upplever har komplexa orsaker. Därför har vi känt oss motiverade att genomföra denna studie.
Arbetsfördelning mellan författarna
Philip har ansvarat, författat, konstruerat och utfört enkäten för de delar av studien som behandlar gymnasieskolan. Dessutom har han författat delarna rörande habitus och socialt kapital. Amanda har ansvarat, författat, konstruerat och utfört enkäten för de delar av studien som behandlar grundskolan. Hon har dessutom författat delarna rörande attribution och inlärd hjälplöshet. Bakgrund, tidigare forskning, metod, diskussion och konklusion har författats gemensamt. I avsnittet ”Resultat och analys” sammanfattades enkätresultaten först enskilt kopplat till de teoretiska perspektiven. Därefter sammanfördes resultaten till ”Slutsatser med utgångspunkt i studierna av grundskolan och gymnasieskolan…”
6
Bakgrund
Hur står det egentligen till med hälsan hos den yngre generationen? Ständigt publiceras artiklar och åsikter om barn och ungas hälsa, både internationellt och nationellt (Agerberg, 2007;
Barnfetma.se, 2012). Det målas upp en bild av ett växande problem rörande stillasittande vilket bland annat leder till övervikt och fetma. Journalisten och författaren Miki Agerberg (2007, s.89) som skrivit om fenomenet poängterar att det mest oroande är problemets snabba ökningstakt.
Barnfetman rotade sig först i USA och blev därefter vanligare i andra länder, exempelvis Kanada, Australien och flera länder i Europa. Dit kom problemet senare, men ökningstakten är dubbelt så snabb. Även i Sverige finns problemet då vart fjärde barn kan anses vara överviktigt och ca 3-4 procent anses vara feta. Även i Sverige är det problemets ökningstakt som är mest oroande (Ibid).
Idrottsforskaren Faskunger har på uppdrag av Statens Folkhälsoinstitut gjort en litteratursammanställning med hjälp av artiklar från 1997 och framåt, rörande stillasittande. I rapporten framkommer ett tydligt samband mellan stillasittande och dödlighet. Man löper ökad risk att drabbas av sjukdomar som cancer, hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes om man inte rör på sig (Faskunger, 2012, s.7). Även i en av regeringens propositioner pekas det på att utvecklingen av inaktiva livsstilar starkt bidrar till välfärdssjukdomar och ohälsa (Proposition, 2007, s.91).
Faskunger (2012, s.11) nämner även att stillasittandet dominerar dygnets vakna timmar samtidigt som fysisk aktivitet ägnas allt mindre tid. Det finns ett samband mellan stillasittande beteenden och skolbarns hälsa. Barn som tittar på TV mer än två timmar om dagen löper större risk att drabbas av fetma, sämre kondition och skolprestationer samt lägre självkänsla och sämre socialt beteende (Ibid, s.47).
Samhället har uppmärksammat problemet och genomfört vissa åtgärder. Bland annat infördes ett läroplanstillägg till Lpo94 år 2003: ”Skolan ska sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen”. Detta skulle alltså vara alla lärares gemensamma uppdrag, inte enbart idrottslärarens (SKOLFS 2003:17). År 2007 framkom ett inlägg i debatten när regeringen i en proposition hävdade att huvudansvaret för barn och ungdomars hälsa ligger hos föräldrarna, men att skolan spelar en viktig roll framförallt då det gäller fysisk aktivitet (Proposition, 2007, s.97).
Regeringen gav riksidrottsförbundet en miljard kronor under en fyraårsperiod för satsningar på idrottens barn- och ungdomsverksamhet. Ett av syftena med detta var att stärka bandet mellan föreningsidrottsverksamheten och ämnet Idrott och hälsa i skolan. När Idrottsforskaren Lars- Magnus Engström utvärderade projektet efter dess slutförande fann han emellertid vissa brister.
Engström fann bland annat att föreningsidrott och skolämnet Idrott och hälsa skiljer sig åt i stor utsträckning och att de fysiskt inaktiva har fått ut mycket lite eller ingenting av projektet (Engström, 2007, s.48).
7
Skolinspektionen genomförde 2010 en flygande inspektion på 172 av Sveriges skolor.
Inspektionen fokuserade på idrottsundervisningen och anledningen var att ämnet Idrott och hälsa aldrig tidigare varit med om någon kvalitetsgranskning (Skolinspektionen, 2010, s.11). Under inspektionen fann man att undervisningens tonvikt låg på idrott och betydligt mindre på hälsa.
Hälsoperspektivet som uttrycks tydligt i kursplanen uppmärksammades i mindre utsträckning (Ibid, s.4).
Under de besökta lektionerna ägnades 75 procent av dem åt bollspel och bollekar. I och med detta blir elever med andra idrottsliga intressen inte tillmötesgångna. Detta kan vara orsaken till den höga frånvaron på vissa skolor. Vid vart tionde besök var frånvaron så hög som 30-50 procent (Ibid).
Idrott och hälsa är under ständig debatt, både privat och offentligt, samtidigt som ämnet får allt mindre plats på schemat (Engström, 2010, s.37). Samma dag som denna bakgrund författas återfinns på Aftonbladets hemsida en artikel där en moderat politiker föreslagit att Idrott och hälsa borde vara på schemat varje dag (Aftonbladet.se, 2012-11-13).
Strandell och Bergendahl (2001) har på uppdrag från Skolverket och Statens Folkhälsoinstitut genomfört en studie med syftet att på sikt förändra inställningen till fysisk aktivitet i samhället.
Stillasittande och fysisk inaktivitet är ett ökande problem i vårt samhälle och problemet kryper allt längre ner i åldrarna i takt med att vardagsmotionen minskar. Resultatet av detta blir att allt fler människor i tidig ålder drabbas av övervikt och sjukdomar som exempelvis diabetes (Ibid., s.5).
Fysisk aktivitet och motion påverkar människan positivt på många plan, inte bara i idrottsrelaterade sammanhang. I Mattssons (2012, s.32-33) artikel i tidskriften Idrott och hälsa hävdas, med stöd i Lina Bunketorps forskning, att tydliga samband finns mellan fysiskt välmående och förbättringar i skolprestationer i ämnen som svenska, engelska och matematik.
Med andra ord påverkar elevernas fysiska status hela deras skolvardag. En bidragande faktor till detta, som också tas upp i artikeln, är att fysisk aktivitet och motion även bidrar till ökad intelligens, glädje och att minnet förbättras. Detta då träning bland annat påverkar nybildningen av nervceller i hjärnan (Ibid).
Strandell och Bergendahl (2001, s.36) har i sin studie kommit fram till att anledningarna till frånvaro i Idrott och hälsa främst är psykologiska och sociala. Andelen flickor i grundskolan som anger att de inte känner sig trygga på lektionerna är 16 procent (Ibid., s.20). Det är också flickorna som i störst utsträckning betonar att uppmuntran och stöd är viktig i undervisningen (Ibid., s.28).
Andelen gymnasieungdomar som uppger att de har en psykosocial anledning till att de sällan eller aldrig är med på idrottslektionerna är 76 procent. Detta innebär att det har skett en ökning med 26 procentandelar från grundskolan då denna andel var 53 procent. Ökningen har varit störst bland pojkar (Ibid., s.50).
Enligt kursplanen i Idrott och hälsa för både grundskolan och gymnasieskolan ska eleverna ges förutsättningar för att utveckla goda levnadsvanor samt få förståelse för att fysisk aktivitet
8
hänger samman med psykisk och fysiskt välbefinnande (Skolverket, 2011a+b). ”Skolan ska sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära”
(Skolverket, 2011a).
Isberg (2009, s.40) skriver i sin avhandling Viljan till fysisk aktivitet att skolan och ämnet Idrott och hälsa har ett ansvar att motivera eleverna till fysisk aktivitet och få dem att uppleva en känsla av psykiskt välbefinnande. Steptoe & Butler (1996, s.1789-1792) hävdar också att fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande påverkar barn och ungdomars självförtroende positivt. Med detta i åtanke finns en risk att elever som avstår från idrottsundervisningen på grund av bristande självförtroende och osäkerhet riskerar att hamna i en ond cirkel där frånvaron från fysisk aktivitet gör självförtroendet och självkänslan ännu mer bristande.
Det har gjorts många studier som behandlar faktorer som ligger bakom elevers frånvaro i Idrott och hälsa. Fokus har dock i de flesta studier legat på fysiska faktorer (Alvarsson &
Broberg, 2009; Roman & Skoog, 2010; Webb, 2010; Lundström & Nyström, 2009), därför känns det extra angeläget att fokusera på psykiska och sociala faktorer som inte förekommit i lika stor utsträckning.
De teorier vi valt att luta oss mot gällande psykiska faktorer är Heiders attributionsteori och Seligmans teori om inlärd hjälplöshet, det vill säga hur dåliga erfarenheter och misslyckanden från idrottsundervisningen kan leda till en negativ självbild och en känsla av uppgivenhet (Egidius, 2008). Gällande de sociala faktorerna grundar vi vår undersökning på Bourdieus teorier om habitus samt socialt kapital (Bourdieu, 1991, s.34). Med dessa teorier som grund syftar vår uppsats till att undersöka hur psykosociala faktorer påverkar elevers frånvaro i ämnet Idrott och hälsa, både i grundskolan och i gymnasieskolan.
9
Litteraturöversikt
Tidigare forskning
Faktorer som påverkar aktivitet/inaktivitet
I kursplanen i Idrott och hälsa för grundskolan (Skolverket, 2011a) nämns det att ”positiva upplevelser av rörelse […] under uppväxtåren har stor betydelse för om vi blir fysiskt aktiva senare i livet”. Detta understryker även Ekberg & Erberth (2000) då de skriver att barn genom att utveckla motoriska färdigheter och delta i åldersanpassade aktiviteter har ökad chans att lyckas och känna rörelseglädje. Aktiviteter där eleven kan tävla mot sig själv istället för att tävla mot andra ökar chansen att eleven får ett positivt förhållande till fysisk aktivitet och en trygghet i att idrotta (Ekberg & Erberth, 2000, s.67). Det skrivs också att aktiviteter där eleverna får lyckas, känna att de duger och behärskar sin kropp, bygger upp självtillit och självkänsla vilket kan resultera i bättre närvaro på lektionerna (Ibid, s.128).
I artikeln Skola – idrott – hälsa, en presentation av SIH-projektet (2004a) presenterar Lars-Magnus Engström forskning kring barn och ungdomars fysiska aktivitet, fysiska prestationsförmåga och hälsotillstånd. Engström menar att det i dagens samhälle krävs mindre fysisk ansträngning än tidigare, samtidigt som behovet att röra på sig för att må bra kvarstår. ”Det fysiologiska och medicinska behovet av kroppsrörelse har inte minskat, men möjligheterna att få detta behov tillgodosett har blivit allt mindre” (Engström, 2004a, s.2). Detta gäller såväl barn som vuxna och utvecklas ytterligare i en senare artikel av Engström (2011):
Barns och ungdomars fysiska aktivitet, utelek och idrottsutövning – utanför föreningslivet – har minskat drastiskt under de senaste decennierna. Trafikmiljön och andra förmenta faror gör att föräldrarna ogärna släpper iväg sina barn på egen hand. Man skjutsar hellre sina barn till skolan och andra aktiviteter. TV, datorer och dataspel fångar varje dag, under flera timmar, barnens uppmärksamhet med långvarigt stillasittande som följd (Engström, 2011, s.13).
Stillasittandet och det faktum att man inte behöver förflytta sig till varandra för att umgås utan kan umgås över exempelvis internet istället, gör att stillasittandet ökar och påverkar barn och ungdomar både på det fysiska, psykiska och sociala planet. Att detta sker, samtidigt som kunskaperna om fysisk aktivitet och dess påverkan på hälsan ökar, menar Engström är oroväckande (Ibid, s.2).
Detta styrks genom Hassmén, Hassmén & Plates (2003, s.197) resonemang om idrottandet.
De menar att vuxna människors fysiska utövande i stor utsträckning påverkas av hur idrottandet under barn- och ungdomsåren sett ut. Med andra ord läggs grunden för det framtida idrottandet tidigt och det gäller att skola, föräldrar och samhälle ger bästa möjliga förutsättningar för detta.
Engström (2010, s.109) pekar på vikten av att prova på en stor variation av idrotter i ung ålder, gärna med inslag av naturmöte och färdighetsträning. De som engagerar sig i idrott med fokus på
10
tävling och prestation förbereds inte i lika stor utsträckning för kommande motionsaktivitet och risken för nedtrappning av mängd fysisk aktivitet är större då man kommer upp i ålder.
Ekberg & Erberth (2000, s.67) belyser föräldrarnas betydelse för deras barns fysiska aktivitet.
Deras aktivitetsnivå har en förmåga att smitta av sig på barnen och författarna betonar vikten av att föräldrarna ger sina barn en möjlighet till fysiska aktiviteter. För stor press kan dock ge negativ effekt och göra att barnen förlorar den positiva synen på fysisk aktivitet.
Forskning tyder på att deltagandet i ungdomsidrott i USA minskar dramatiskt i 11-13 årsåldern (Petlichkoff, 1996, s.418). Anledningarna till avhoppen är många men studier har visat att anledningarna kan kategoriseras till personliga och situationsbundna faktorer. Personliga faktorer som förmåga och bristande känsla av att få lyckas, och situationsbundna faktorer som tidsbrist och bristande stöd hemifrån (Ibid, s.421). I intervjuer med barn och ungdomar i åldrarna 7-18, som under senaste året deltagit i en till fyra sporter, har det visat sig att 67 procent av barnen och ungdomarna nämner att fokusen på att vinna har varit för starkt och att detta är en anledning till avslutat deltagande. Av 8-9åringarna engagerade sig 75 procent inte i någon sport för att de trodde att de inte var tillräckligt duktiga (Ibid, s.418). I Patrikssons (1987, s.138) studie pekar resultaten på samma riktning. Vanliga orsaker till att barn avbryter sin idrottsvana är rädsla att misslyckas samt att idrottsutövandet är för prestationsinriktat.
Faktorer som påverkar närvaron i Idrott och hälsa
I den nationella utvärderingen av Idrott och hälsa framkommer tydliga skillnader mellan vad lärare och elever anser vara viktiga områden att lära sig i Idrott och hälsasämnet. Lärare framhåller fysiska områden som viktiga, såsom fysisk aktivitet och samarbete, medan eleverna värdesätter psykiska områden högre, exempelvis självförtroende och känna att kroppen duger (Skolverket, 2005, s.31). En stor skillnad mellan flickor och pojkars syn på sig själva ser man på svaren då man frågat hur eleverna ser på sina kroppar. Av flickorna anser 40 procent att de är lite för tjocka, vilket enbart 16 procent av pojkarna anser sig vara. Flickor känner sig oftare än pojkar klumpiga och mindre trygga i sig själva och i gruppen (Ibid, s.32).
Ekberg och Erberth (2000, s.39) framhåller också att frånvaron i andra året på gymnasiet är ett stort problem. Enligt en rapport från Skolverket (2010, s.9) är detta ett problem i många årskurser, även i grundskolan där ströfrånvaron är störst i ämnet Idrott och hälsa. Det lyfts också fram i studien att ströfrånvaron i Idrott och hälsa kan vara starten på en långvarig frånvaro i fler ämnen (Ibid, s.96). Rädsla för att misslyckas och få dåligt rykte samt påståendet att det är
”skämmigt” att gå på idrottslektionen om inte kompisarna går, är åsikter som lyfts fram i elevintervjuerna (Ibid, s.33+38).
Ur ett genusperspektiv är Idrott och hälsa intressant bland annat på grund av att det är det enda ämnet där flickor generellt har lägre betyg än pojkar (Larsson, Fagrell & Redelius, 2005,
11
s.14). Orsaker till detta kan vara att Idrott och hälsa är ett ämne där den manliga normen dominerar och att flickor ges mindre utrymme (Ibid, s.25).
Under elevintervjuer har det framkommit att skolpersonalens bemötande och engagemang påverkar elevernas närvaro i skolan. ”Lärare måste visa att de tycker att det är roligt att undervisa, annars förlorar eleverna intresset att sitta där” (Skolverket, 2010, s.27). Skolverket framhåller att idrottsundervisningen och miljön runt ämnet behöver utvärderas och analyseras på grund av frånvaroproblemet (Ibid, s.11). Att se över situationen i omklädningsrummen är en åtgärd som nämns, då detta är en miljö som många upplever som otrygg (Ibid, s.76).
Teoretiska utgångspunkter Sociologiska teorier
Som teoretisk utgångpunkt vad gäller de sociologiska teorierna har för denna studie valts Pierre Bourdieus teorier om habitus och socialt kapital.
Pierre Bourdieu var en fransk sociolog och kulturantropolog. Mest känd har han kommit att bli för sina teorier om olika typer av kapital. Begreppet kapital är besläktat med habitus, en teori om de dispositioner som ligger bakom människors vanor och levnadsmönster
(Nationalencyklopedin, 2012b).
Habitus är som sagt ett begrepp som handlar om de dispositioner som ligger till grund för människans sätt att handla, tänka och orientera sig i den sociala världen. En människas habitus införlivas i henne genom omgivningen, från familj, vänner och skola och blir sedan kvar som ett långvarigt och ofta omedvetet handlingsmönster (Broady, 1998, s.3).
I Bourdieus texter återfinner man en åtskillnad mellan tre typer av kapital. Förutom kulturellt och ekonomiskt kapital finns ett så kallat socialt kapital. Det är teorin om det sociala kapitalet denna studie använder sig av. Socialt kapital handlar övergripande om en persons viktiga relationer, exempelvis släktskapsband och vänskapsband (Ibid). Har en elev föräldrar som idrottar känner de sannolikt personer som kan hjälpa eleven in, och stödja denne, i idrottsvärlden.
Detta exempel visar på hur relationer fungerar som ett kapital vid inträde och kvarvarande i ett fysiskt aktivt liv.
Vid närmare eftertanke samt mailkorrespondens med Donald Broady konstaterades att i en enkätstudie försöka mäta habitus föreföll komplicerat. Det eftersom habitus sitter djupt in i människan och på ett omedvetet plan påverkar hennes handlingar och tankar. Habitus tar sig som bekant form i bland annat socialt kapital, som till skillnad från habitus är något mer okomplicerat att mäta i en enkätstudie. För att konkretisera; att mäta de dispositioner som ligger till grund för träningsvanor är svårt, för att inte säga omöjligt. Att fråga om hur ofta en person, och personer i dennes omgivning, tränar är betydligt enklare och kan ge en uppfattning om personens sociala kapital.
12
Broady (1989, s.21) hävdar att habitusteorin syftar till att skjuta in ett förklarande led mellan sociala förhållanden och individernas beteenden. Det är just denna aspekt som tas fasta på i denna studie. Att genom en enkätstudie försöka teckna en bild över elevernas habitus uttryckt i olika former av socialt kapital. Därför blev enkätfrågorna bland annat ”Hur ofta tränar dina föräldrar/vänner?” men också ”Har dina föräldrar engagerat sig i samma föreningsidrott som du?”. Detta för att försöka få en bild av den idrottmässiga omgivning som omger och har omgett eleven för att sedan eventuellt spegla sig i den aktiva närvaron i Idrott och hälsa.
En persons habitus tar sig uttryck i hur personen förhåller sig till sin kropp. Sandford och Rich (2006, s.277) framhåller att ”Moreover, the habitus can also be seen to influence the body more directly through the influence on an individual’s behavior, deportment and attitudes.” Smak och preferenser leder till hur människor ser på och förhåller sig till sin egen kropp. En svensk forskare som ofta använder sig av habitusbegreppet och dessutom gör kopplingar till undervisningen i Idrott och hälsa är Lars-Magnus Engström.
Engström (Utbildningsradion, 2011) visar att ett exempel på habitus kopplat till fysisk aktivitet är att vissa grupper av människor uppskattar och värderar fysiska kontaktsporter, såsom brottning eller kampsport, högt. Andra människor tar avstånd från den typen av sporter och uppskattar istället stillsamma motionssporter som golf. Den här typen av värderingar förs lätt över från exempelvis föräldrar till barn utan medvetenhet hos någon av parterna.
Olika habitus kan också leda till olika syn på en och samma idrott. I en familj anses skidåkning vara en tävlingsidrott som de engagerar sig i för att vinna tävlingar. Hos en annan familj är längskidåkning en återkommande friluftsaktivitet med blåbärssoppa och bullar som återkommande inslag (Engström, 2010, s.45).
De som möter andra värderingar och tar del av andras attityder kan bryta mot dessa invanda mönster och ändra attityd. Hos en person som exempelvis ogillar brottning men har en klasskamrat som utövar brottning på fritiden kan attityden till den sporten ändras då personen får höra positiva kommentarer och uppleva sporten från en entusiasts synvinkel. Här spelar även skolan en stor roll. Som samlingspunkt för en mängd elever med olika habitus ska skolan i alla ämnen presentera ett brett spektra av aktiviteter och innehåll med syftet att vidga elevernas syn. I ämnet Idrott och hälsa handlar detta om att ge alla elever erfarenheter av många olika idrotter och skapa ett ökat intresse för fysisk aktivitet (Skolverket, 2011a). I undervisningen ges eleverna en gemensam grund och ett uppslag av aktiviteter, där inte ekonomi eller föräldrars och vänners intresse sätter stopp för utforskandet.
Engström talar ofta i sina publikationer om den paradox som uppstått i samhället. Samtidigt som människor blir allt säkrare på vikten av motion för hälsans skull, verkar det ständigt utvecklas nya tekniska hjälpmedel för att minimera fysisk ansträngning i vår vardag (Engström, 2004b). Engström är inte sen med att nämna idrottsundervisningens centrala roll i den nyss nämnda paradoxen. Vid sin medverkan i Utbildningsradions TV-program En bok – En författare avslutar Engström med att uppmana utbildningsministern att läsa hans bok Smak för motion –
13
Fysisk aktivitet som livsstil och social markör. Trots att habitus är något som är trögföränderligt menar Engström att undervisningen i Idrott och hälsa kan ändra dessa mönster (Utbildningsradion, 2011).
I Handbook of physical education (2006) står det att habitus kan utgöra ett sätt att förstå hur ungdomar formar sina kroppsliga identiteter genom sociala och kulturella processer. Det föreslås i boken som exempel på framtida forskning att man bör undersöka habitus i relation till Idrott- och hälsaundervisningen i skolan (Sandford & Rich, 2006, s.287).
Sandell (2007, s.31-32) resonerar i sin rapport Utbildningssegregation och självsortering om att kapital och habitus är viktiga begrepp när man förklarar den segregering som uppstått i svensk gymnasieskola.
Psykologiska teorier
Attribution
Ytterligare en aspekt som undersöks i relation till Idrott och hälsa är socialpsykologiska teorin om attribution. En viktig drivkraft hos människan är att utföra handlingar av mening och känna en känsla av meningsfullhet. Genom att söka förklaringarna bakom sitt eget och andras agerande söks en orsak och en förklaring till händelser (Stensmo, 2008, s.121). Inom socialpsykologin använder man sig av begreppet attribution för att förklara dessa orsaksförklaringar.
Psykologen Fritz Heider ses som grundare till attributionsteorin genom sin bok The Psychology of Interpersonal Relations (1958). Heider menade att förståelsen för en persons beteende ska sökas i inre eller yttre faktorer. Även inom idrotten söks dessa orsaksförklaringar. Exempelvis kan orsaken bakom att Lisa slutade med fotboll vara inre faktorer, såsom att motivationen tog slut.
Kalle och Mia kommer inte överens med sin tränare och slutar därför med handboll på grund av yttre faktorer. (Hassmén m.fl., 2003, s.94+102; Nationalencyklopedin, 2012a).
Under 1960-talet utvecklades Heiders attributionsteori av olika forskare, exempelvis Kelley som utvecklade samvariantteorin. Det centrala i Heiders teori, som det sedan utgicks ifrån, var tre viktiga principer. Den första principen menar att vi, i och med att vi känner att vårt eget beteende är motiverat, söker förklaringar och motiv bakom andra människors beteenden. Den andra principen menar att orsaksförklaringar söks för att få kontroll över omgivningen och förklaringen bör därför sökas i stabila egenskaper som exempelvis personlighetsdrag snarare än i ett tillfälligt humör eller en viss situation. Den tredje och sista principen påpekar vikten av att skilja mellan inre och yttre faktorer (Hassmén m.fl., 2003, s.95).
Orsaksförklaringar kan klassificeras i fyra olika grupper. De kan vara inre eller yttre, stabila eller instabila, kontrollerbara eller icke kontrollerbara samt globala eller specifika. Attributioner till yttre faktorer, så kallade instabila orsaker, orsakas av tillfälliga faktorer som varierar. För att koppla detta till idrottsvärlden kan ett lag skylla sin förlust på ett dåligt humör för dagen. Detta blir en instabil orsak i och med att dagshumöret kan variera inom en kort tid. Orsaken är istället inre och stabil om laget förklarar sin förlust med dåliga tävlingsnerver, något som inte är tillfälligt.
14
Om en elev inte medverkar på idrottslektionen för att det regnar ute och denne helst vill stanna i skolan är orsaken icke kontrollerbar eftersom regnet inte går att kontrollera. Om eleven istället skyller sin frånvaro på att denne inte har några gymnastikskor är situationen kontrollerbar i och med att eleven kan köpa ett par skor (Ibid, s.95-96). Om elevens familj inte har råd skulle det dock kunna betraktas som en icke kontrollerbar situation.
Orsaksförklaringen kan vara specifik för en speciell typ av händelse men även global om den sträcker sig över många situationer. Om en elev exempelvis har prestationsängslan enbart då aktiviteten är fotboll är orsaksförklaringen specifik. Om ängslan gäller alla idrottstillfällen är den istället en global orsaksförklaring (Ibid).
Ett vanligt attributionsfel är det fundamentala attributionsfelet. Med detta attributionsfel menas att människor tenderar att lägga allt för stor vikt vid personliga, inre faktorer, snarare än yttre faktorer när det söks förklaringar till beteenden hos andra. Däremot är det vanligt att egna beteenden tolkas som situationsbetingade. Om en klasskamrat inte är med på idrottslektionen är det lätt att betrakta personen som lat och omotiverad. Vid egen frånvaro, till och med vid upprepande tillfällen, är det i första hand situationsorsaker som söks, exempelvis skada eller sjukdom (Ibid, s.96-97).
Ett annat attributionsfel som nämns är självtjänande bias. Med detta menas att positiva händelser förknippas med inre faktorer som egenskaper och ansträngning, self-enhancing, medan misslyckanden och negativa händelser förknippas med yttre faktorer som andras agerande, self- protecting. Detta främjar en positiv självbild men det blir samtidigt svårare att arbeta med orsaken bakom att motgångarna startade. Hassmén, Hassmén & Plate drar en klar parallell till idrottsundervisningen:
”En idrottare eller student som ser framgångarna som resultatet av inre faktorer, och motgångarna som tränarens eller lärarens fel, har förmodligen svårt att arbeta bort svagheter hos sig själv eftersom alla negativa händelser anses vara orsakade av andra” (Ibid, s.98).
En omvänd attributionsstil jämfört med självtjänande bias, där negativa händelser förknippas med inre faktorer och positiva händelser beror på yttre faktorer, är dock inte heller att eftersträva med tanke på att denna stil riskerar att medföra en dålig självkänsla. Stensmo (2008, s.122) menar att en människa med dålig självkänsla tenderar att koppla negativa händelser till sig själv och sitt inre, sina så kallade brister, medan de positiva händelserna blir förknippade med tur och slumpen.
Self-handicapping är en annan typ av självtjänande bias som betyder att man redan i förväg förklarar väntande misslyckanden, exempelvis att man som elev redan före lektionen säger att man kommer vara sämst och inte klara av lektionsinnehållet (Hassmén m.fl., 2003, s.98).
Huruvida attributionen kopplas till ansträngning eller förmåga är också något som Hassmén, Hassmén & Plate (2003, s.99) diskuterar. De menar att attribution till ansträngning leder till fortsatt lust att prestera och att detta beror på att situationen anses som mer kontrollerbar jämfört med personliga egenskaper och förmågor. I och med detta menar författarna att man som tränare eller idrottslärare bör uppmuntra eleverna att attribuera misslyckade prestationer till
15
kontrollerbara faktorer, exempelvis träning och ansträngning, istället för till inre faktorer som personlighet. Detta då det i högre grad bidrar till ökat självförtroende och förhoppningsvis stärker deltagandet istället för sänker det (Ibid).
Inlärd hjälplöshet
Risken som medföljer om man kopplar negativa händelser till inre, stabila faktorer och positiva händelser till yttre mer instabila faktorer är att detta leder till en dålig självkänsla som på sikt kan leda till en känsla av inlärd hjälplöshet (Ibid, s.103).
Inlärd hjälplöshet, learned helplessness, är ett begrepp som psykologen Martin E. P. Seligman grundade på 1970-talet. Tillståndet ger en känsla av uppgivenhet inför nya, okontrollerbara händelser och gör det svårt att komma tillrätta med bekymren (Peterson, Maier & Seligman, 1993, s.99). Begreppet togs fram som en teori om uppkomsten av depression. Hjälplöshet betraktades tidigare som en typisk känslomässig följd av depression men Seligman vände på detta och hävdade att känslan av hjälplöshet istället kunde vara orsaken till depressionen (Egidius, 2008). Det är svårt att via en enkätundersökning avgöra om en person befinner sig i ett tillstånd av inlärd hjälplöshet. Att däremot se vissa tecken som pekar i riktning mot tillståndet är möjligt, dock något denna studie varit försiktig med. Detta innebär att fenomenet inlärd hjälplöshet får en liten plats i jämförelse med övriga teoretiska utgångspunkter.
Biddle & Mutrie (2008, s.281) pekar på att uppgivenheten och en känsla av okontroll, som symboliserar inlärd hjälplöshet, reduceras om man ägnar sig åt fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet förebygger välmående och skapar en positiv bild av en människas fysiska jag och en känsla av kontroll. Känslan av ensamhet minskar om man tar sig ut ur hemmet och är fysiskt aktiv på fritiden. Träning i grupp med instruktör där positiva tillrop är en positiv faktor för att minska uppgivenheten och risken för depression (Ibid).
Här nedan i figur 1 presenteras Biddles (1999, s.105-125) modell för hur negativ självbild och inlärd hjälplöshet skapas. Sett utifrån denna modell förefaller det viktigt att undervisningen i Idrott och hälsa skapar situationer där eleverna får lyckas så att de inte kommer in i denna negativa cirkel och förutspår misslyckanden, self-handicapping, som sedan besannas och leder till en känsla av uppgivenhet och okontrollerbarhet.
[Här visas en figur]
Figur 1: Modell för hur negativ självbild och inlärd hjälplöshet skapas (Biddle, 1999, s.105-125)
Om eleverna istället får känna kontroll över situationen och lyckas skulle de få en mer positiv självbild. Om eleven får lyckas i sitt idrottande kan denne se framför sig att det kommer gå bra även vid nästa tillfälle. När den förutspådda goda prestationen besannas ökar självkänslan och självförtroendet ännu mer till nästa tillfälle och chansen att återigen lyckas blir då ännu större.
16
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka hur psykosociala faktorer som kapital, habitus, attribution och inlärd hjälplöshet påverkar elevens motionsvanor och medverkan i ämnet Idrott och hälsa.
Följande frågeställningar ska besvaras:
o Vilken betydelse har föräldrar, vänner och omgivning för elevens motionsvanor?
o Vilka samband kan ses mellan elevernas motionsvanor och deras närvaro i Idrott och hälsa?
o Hur yttrar sig inre och yttre, stabila och instabila, kontrollerbara och icke kontrollerbara samt globala och specifika faktorer i samband med närvaron i Idrott och hälsa?
o Vilka tecken på inlärd hjälplöshet kan uppmärksammas?
17
Metod
Metod för datainsamling
Metoden vi valde att använda var en kvantitativ frågeundersökning i form av en enkätundersökning där respondenterna och deras tankar var studieobjektet (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wängnerud, 2010, s.258). Enkäten bestod av standardiserade frågor, det vill säga färdigkomponerade frågor med ett antal förutbestämda fasta svarsalternativ, samt ett antal frågor med öppna svarsalternativ där respondenten fick förklara med egna ord. I och med dessa frågor skapades en form av dialog med respondenten då det kunde ställas följdfrågor där respondenten kunde ge en förklaring till sitt svar (Ibid, s.259).
Enkätmetoden valdes framför kvalitativa metoder, som exempelvis intervju, då en enkätundersökning kan göras på ett större urval under den tid som getts för denna studie (Ejlertsson, 2005, s.11).
I enkätformuläret ställdes en del frågor som kunde uppfattas känsliga. Att dessa ställdes i en enkät och inte under en intervju gav möjlighet för respondenten att svara ärligt utan att avslöja sin identitet, vilket talade för att använda enkätmetoden. I och med enkätundersökningen avlägsnades också den så kallade intervjuareffekten, att respondenten tenderar att påverkas av intervjuarens sätt att ställa frågor och utsattheten i att besvara känsliga frågor inför en främmande person (Ibid, s.12). Resultatet hade med intervju som metod med största sannolikhet blivit mer uttömmande. Vi gjorde dock avvägningen att prioritera elevernas anonymitet och integritet samt möjligheten till ett större urval.
En nackdel med enkätmetoden är att det riskerar att bli ett stort bortfall (Ibid). För att reducera bortfallet närvarade vi vid enkätens genomförande där vi förklarade studiens relevans.
Eleverna hade möjlighet att avböja medverkan i enkätstudien, men i och med att enkäten genomfördes i klassrum på lektionstid valde nästan alla tillfrågade att delta. När årskurs 5 och 6 besvarade enkäten förebyggde vi eventuella missförstånd och frågetecken, som skulle kunna leda till bortfall, genom att läsa frågorna högt och på så vis följde eleverna genom enkäten för att kunna svara på eventuella frågor.
En annan nackdel med enkät som metod är att möjligheten att ställa följdfrågor är begränsad.
Om man använder sig av färdiga svarsalternativ, vilket denna studie mestadels är uppbyggd av, tvingar man dessutom respondenterna att anpassa sina svar efter svarsalternativen som ges. Ett problem blir följaktligen att formulera svarsalternativen i enkäten så att respondenterna kan uttrycka sina åsikter på ett lämpligt sätt. Med detta i åtanke vore en enkät med enbart öppna frågor att föredra, då eleverna i det fallet skulle få uttrycka sig mer fritt. Vi valde emellertid att mestadels använda oss av fasta svarsalternativ då vi på så sätt gavs möjlighet att ställa fler frågor
18
inom den tid respondenterna kunde avvara till enkäten. Fasta svarsalternativ är även lättare att sammanställa och presentera statistiskt.
I denna studie genomfördes enkätundersökningen i grundskolans årskurs 5 och 6 på landsbygden samt gymnasieskolans år 1 och 2 i en förort norr om Stockholm. Detta valdes främst på grund av våra olika inriktningar som lärarstudenter. I och med att vi är inriktade på olika åldrar kunde vi på så sätt inkludera två olika läroplaner, vilket dessutom skapar möjlighet för en jämförelse. Detta urval stöddes av Strandell och Bergendahl (2001) som pekar på att ett problem med stillasittande och frånvaro i Idrott och hälsa finns i grundskolan och sedan ökar då eleverna når gymnasieskolan. Utvecklingen som sker mellan de åldrar vi valt att inrikta oss mot intresserade oss. I och med att eleverna befinner sig i olika faser i sin utveckling, vad gäller exempelvis läsförståelse, valde vi att göra två versioner av enkäten. En med något enklare språk för grundskolan och en med mer formellt språkbruk för gymnasieskolan.
För att öva oss själva på att genomföra en enkätstudie samt testa frågorna genomfördes en mindre pilotstudie för grundskolan och gymnasiet. Av dessa pilotstudier fick vi enkäten bekräftad samtidigt som vi fick möjlighet att göra vissa justeringar.
Enkäten syftade till att skapa en bred bild av elevernas idrottande och inställning till Idrott och hälsa. Den behandlar elevens bakgrund, psykosociala tillstånd i skolan och fysiska aktivitet både på fritiden och i skolan.
Alla utom en av de tillfrågade eleverna medverkade i enkätundersökningen i gymnasieskolan.
En elev avböjde dock på grund av bristande språkkunskaper. På grundskolan kunde inte tio elever genomföra enkäten på grund av uteblivet godkännande från målsman. På endast ett fåtal enkäter fanns det ofullständiga eller utelämnade svar.
Metod för bearbetning och analys
I grundskolan samlades 49 enkätsvar in och i gymnasieskolan 64. Efter insamlingen av enkäterna sammanställdes och bearbetades dessa i en datamatris i datorprogrammet Excel, där svaren kodades och grupperades för att skapa ordning och få en överblick över resultatet. Detta kodande och grupperande gör även att det blir svårare att identifiera personerna bakom enkätsvaren.
Datamatrisen fördes sedan in i datorprogrammet SPSS där enkätsvaren analyserades i bland annat korstabeller. Här kunde teman identifieras och återkommande mönster som var intressanta att analysera kunde urskiljas.
19 Validitet och reliabilitet
Validitet
Att ställa frågor i en enkätundersökning, vars svar ger en fullständig bild av exempelvis någons självkänsla, är givetvis omöjligt. Vår största utmaning var därför att ställa frågor som skulle ge en så god bild som möjligt. På grund av komplexiteten i detta har vi som stöd i utformandet av vår enkät utgått från tidigare enkäter för att finna lämpliga formuleringar. Eftersom vår studie har en inriktning som få tidigare studier har haft, har vi tagit inspiration från flertalet enkätexempel och med justeringar utifrån våra teoretiska utgångspunkter skapat vår egen enkät.
Det finns en viss problematik i att tvinga respondenterna att välja mellan förutbestämda svarsalternativ. Det gav oss dock en större möjlighet att skapa oss en överskådlighet samt presentera resultaten på ett tydligt sätt.
Reliabilitet
Ett potentiellt problem med studien som genomfördes på gymnasieskolan var att endast elever från teoretiska gymnasieprogram besvarade enkäten. Sett utifrån Bourdieus teori om habitus och kapital hade det varit intressant att genomföra enkäten med elever från praktiska gymnasieprogram också. Detta då lärarna på skolan uppgav att elever från praktiska gymnasieprogram i större utsträckning var frånvarande på idrottslektionerna. Tyvärr fanns ingen möjlighet till detta då vi blev tilldelade vissa klasser att genomföra enkäten med.
I grundskolan var deltagandet hos de tillfrågade högt. Eftersom grundskolan som ingick i studien ligger på landsbygden på en ort som är starkt präglad av sin föreningsidrott är det möjligt att resultatet skulle bli annorlunda om man genomförde enkätundersökningen på en skola i en storstad. Detta var delvis ett medevetet val då vi ville försöka skildra en bild av hur deltagandet ser ut på skolor där föräldrarna, och eleverna, är fysiskt aktiva.
Att kunna dra generaliserade slutsatser utifrån en studie som innefattar 113 enkätsvar blir svårt. Vi vill ändå påstå att det ger en större och bättre bild än vad exempelvis tiotalet intervjuer skulle gjort. En annan svaghet som påverkar generaliserbarheten är att studien endast är genomförd på två orter inom samma landskap. En större geografisk spridning hade varit att föredra om mer tid funnits.
En fara med en undersökning som handlar om elevernas fysiska och psykiska status är att eleverna framställer sig själva som mer aktiva än vad de egentligen är. Exempelvis har majoriteten av eleverna, både i grundskolan och i gymnasieskolan, kryssat i att de alltid är med på idrottslektionerna. Detta stämmer inte överens med lärarnas utsagor och reliabiliteten kan därför ifrågasättas. Det känns rimligt att förhålla sig kritisk att elever alltid är fysiskt aktiva på idrottslektionerna då de förr eller senare drabbas av en sjukdom, exempelvis en förkylning, och därför inte kan vara fysiskt aktiv.
20
Ett resonemang fördes kring hur många svarsalternativ det skulle finnas på vissa värderande frågor, exempelvis om svarsalternativen skulle vara ”viktigt”, ”ganska viktigt”, ”likgiltig”, ”ganska oviktigt” och ”oviktigt” på frågan ”Hur ser du på ämnet Idrott och hälsa?”. Det bestämdes att alternativen ”ganska viktigt” och ”ganska oviktigt” skulle tas bort. I och med detta blev svarsalternativen tre stycken vilket tvingade respondenterna att tydligare ta ställning och detta ökade enligt oss reliabiliteten. Ordet ”ganska” är ett godtyckligt ord som kan ha olika innebörd hos olika respondenter, vilket skulle göra resultaten svåra att tolka. Att respondenterna tvingas välja sida skapar förutsättningar för en mer fruktbar analys.
Etiska överväganden
Denna studie innehåller en enkätundersökning vilket är den metod som på förhand känns relativt lätt att hantera sett utifrån problematiken kring etiska aspekter. Valet av att genomföra en anonym enkätundersökning stöddes på att det inte fanns någon anledning att göra elevernas identiteter synliga då det inte tillförde något till undersökningen. Tvärtom kunde eleverna vara bekväma och känna sig fria att vara ärliga med sina synpunkter och känslor om de visste att ingen kunde spåra det till dem personligen, utan att informationen istället användes som generella fakta.
Trots detta beaktade vi de riktlinjer som finns. För att uppfylla informationskravet informerade vi eleverna innan de började svara på frågorna, att enkäten var frivillig och att det när som helst gick bra att avbryta. Syftet med enkäten samt vilka som genomför studien framgick också (Vetenskapsrådet, 1990, s.7).
För att få genomföra enkätundersökningen med elever under 15 år krävs enligt samtyckeskravet föräldrarnas samtycke. Vi skickade därför ut ett följebrev (se bilaga 1) med grundskoleelevernas veckobrev där vi informerade föräldrarna och bad om deras samtycke till deras barns medverkan i undersökningen (Ibid, s.9). Underskrift från målsman var en förutsättning för elevernas deltagande.
Vad gäller konfidentialitetskravet var det av mindre vikt jämfört med om det exempelvis hade utförts videoinspelningar. Detta eftersom enkäterna fylldes i anonymt och resultaten fördes in i en datamatris som sedan låg till grund för analysen. Icke desto mindre behandlades enkäterna med omsorg och givetvis lagrades och dokumenterades de på ett korrekt och diskret sätt (Ibid, s.12).
Att enkäterna skulle ha något kommersiellt värde föreföll föga troligt. Om man dessutom beaktar studiens storlek framstod nyttjandekravet mindre relevant för vår studie (Ibid, s.14).
Reflektioner över metoden
Överlag bedömer vi att insamlingen av data föll väl ut. Genomförandet av enkätundersökningen förflöt utan problem på både grundskolan och gymnasieskolan. En anledning till att det gick
21
smidigt på grundskolan var att frågorna lästes högt för eleverna. Eleverna tog sig på så sätt igenom enkäten tillsammans och frågetecken som uppstod kunde redas ut kollektivt.
En nackdel med att genomföra en enkätstudie i grupp, som även kan kopplas till reliabilitetsdelen, var att respondenterna kunde påverka varandra. På gymnasieskolan noterades att vissa elever sneglade på varandras enkäter för att se hur bordsgrannen svarat.
På både gymnasie- och grundskolan förekom att respondenterna skapade egna svarsalternativ när de upplevde att de förangivna svarsalternativen inte räckte till. Hos vissa respondenter förekom flera kryss på frågor där svaret endast skulle innehålla ett kryss.
Trots att studien endast innehåller 113 enkätsvar gav det intressanta data att analysera. Vissa av frågorna vara svåra att göra användbara analyser av. Flertalet frågor gav dock tydliga tendenser som kunde kopplas till våra teoretiska utgångspunkter.
22
Resultat och analys
Allmänna kommentarer till det insamlade materialet
När den insamlade datan bearbetats konstaterades att det fanns resultat som var intressanta sett utifrån de teoretiska utgångspunkterna. Vad gäller teorierna om habitus och socialt kapital uppmärksammades tydliga kopplingar till föräldrars och vänners inställning till, och utförande av, fysisk aktivitet. Sett utifrån de socialpsykologiska teorierna om attribution och inlärd hjälplöshet fanns även där intressanta slutsatser att dra. Där blev elevernas anledningar till sin och andras frånvaro något som tydligt uppmärksammades.
Resultat kopplat till socialt kapital och habitus Grundskolan
Enkätsammanställningen visade att majoriteten av eleverna alltid eller oftast var aktivt deltagande på Idrott- och hälsalektionerna, se figur 2 nedan. Detta kan ifrågasättas ur reliabilitetssynpunkt då majoriteten av eleverna säkerligen varit borta vid åtminstone ett fåtal tillfällen på grund av sjukdom. Svaren skiljde sig inte mellan flickor och pojkar utan närvaron var ungefär densamma oavsett kön. Det var endast en pojke som angav att han sällan var närvarande.
Figur 2: Diagrammet visar hur ofta de tillfrågade grundskoleeleverna deltar aktivt på Idrott- och hälsalektionerna.
I det sammanställda materialet kunde det konstateras att majoriteten av eleverna, vid sidan om ett bra deltagande på lektionerna, även var fysiskt aktiva utanför skolan en eller flera gånger i veckan.
Som cirkeldiagrammet nedan (figur 3) visar tränade majoriteten av eleverna någon/några gånger i veckan, endast sex av 49 tränade någon gång i månaden eller aldrig. Andelen elever som tränade en gång/vecka var störst, 37 procent. Andelen som tränade 2-3 gånger/vecka var 29 procent och
0 5 10 15 20
Alltid Oftast Sällan Aldrig
Antal elever
Hur ofta deltar du aktivt på idrott- och hälsalektionerna?
Flickor Pojkar
23
22 procent tränade 4-5 gånger/vecka. De som tränade 4-5 gånger/vecka var mestadels pojkar som utövade föreningsidrotterna fotboll och ishockey.
Figur 3: Cirkeldiagrammet visar hur ofta de tillfrågade grundskoleeleverna tränar/motionerar på fritiden.
Med det sociala kapitalet och habitus i åtanke var det intressant att undersöka huruvida det kunde utläsas något vid jämförelse av elevernas idrottande och deras uppfattning av föräldrars fysiska aktivitet på fritiden. I korstabellen nedan (figur 4) korsas resultaten på frågan ”Hur ofta tränar du på fritiden?” med ”Tränar dina föräldrar?”. Intressant nog var att 81,8 procent av dem som tränade 4-5 gång/vecka hade föräldrar som båda var fysiskt aktiva. Ingen av dem som tränade 4-5 gång/vecka saknade föräldrar som tränade.
Studeras istället hur många det var som uppgav att de aldrig tränade på fritiden, så var det ingen av dessa som hade två tränande föräldrar. Här märks kopplingen till habitus tydligt då en anledning till elevernas icke befintliga fysiska aktivitet på fritiden kan vara att de blev påverkade av, och tog efter, föräldrarnas beteende.
Intresseväckande var även att 26,5 procent av samtliga undersökta elever angav att deras mamma tränade medan andelen som hade pappor som tränade endast var 4,1 procent. En förklaring till detta skulle kunna återfinnas i svaret på frågan vad elevernas föräldrar arbetar med.
I de flesta fall hade nämligen papporna yrken som innebar kroppsarbete, exempelvis snickare, plåtslagare, rörmokare, asfaltsläggare, plattsättare, bilmekaniker, slaktare eller murare.
8% 4%
37%
29%
22%
Hur ofta tränar/motionerar du på fritiden?
Aldrig
Någon gång i månaden 1 gång/vecka
2-3 gång/vecka 4-5 gång/vecka
24
Figur 4: I korstabellen korsas svaren på frågorna ”Tränar dina föräldrar?” och ”Hur ofta tränar du på fritiden?”.
Ytterligare en koppling till socialt kapital och habitus var huruvida respondenternas föräldrar hade ägnat sig åt samma idrott som sina barn. Av 49 respondenter uppgav 25 av eleverna att deras föräldrar hade ägnat sig åt samma idrott som dem. Då detta var en majoritet kan det spekuleras kring om föräldrarnas idrottande har påverkat barnens val av fysisk aktivitet. Det är möjligt att sambandet är ännu tydligare då 18 av de resterande eleverna svarade ”jag vet inte” på frågan.
När svaren på frågorna ”Hur ofta tränar du på fritiden?” och ”Tränar dina vänner?” jämförs i korstabellen nedan (figur 5) visar de att elevernas eget idrottande och vännernas idrottande hänger ihop. En klar majoritet, 81,8 procent, av de som tränade 4-5 gång/vecka uppgav att de flesta av deras vänner tränade. Antalet elever som hade vänner som tränade tenderade att minska desto mer sällan eleverna själva tränade. Ett undantag gällde de som tränade någon gång i månaden men ändå uppgav att de flesta av deras vänner tränade.
Figur 5: I korstabellen korsas svaren på frågorna ”Tränar dina vänner?” och ”Hur ofta tränar du på fritiden?”.
Ja båda Ja mamma Ja pappa Nej ingen Jag vet inte
9 2 0 0 0 11
81,8% 18,2% 0,0% 0,0% 0,0% 100,0%
3 5 1 5 0 14
21,4% 35,7% 7,1% 35,7% 0,0% 100,0%
9 4 1 3 1 18
50,0% 22,2% 5,6% 16,7% 5,6% 100,0%
1 1 0 0 0 2
50,0% 50,0% 0,0% 0,0% 0,0% 100,0%
0 1 0 3 0 4
0,0% 25,0% 0,0% 75,0% 0,0% 100,0%
22 13 2 11 1 49
44,9% 26,5% 4,1% 22,4% 2,0% 100,0%
Totalt
Hur ofta tränar du på fritiden?
Tränar dina föräldrar?
Total
1 gång/vecka 2-3 gång/vecka 4-5 gång/vecka
Aldrig
Någon gång i månaden
Ja de flesta Ja några Nästan inga Ingen
9 2 0 0 11
81,8% 18,2% 0,0% 0,0% 100,0%
10 4 0 0 14
71,4% 28,6% 0,0% 0,0% 100,0%
10 7 1 0 18
55,6% 38,9% 5,6% 0,0% 100,0%
2 0 0 0 2
100,0% 0,0% 0,0% 0,0% 100,0%
1 2 0 1 4
25,0% 50,0% 0,0% 25,0% 100,0%
32 15 1 1 49
65,3% 30,6% 2,0% 2,0% 100,0%
Total
Tränar dina vänner?
Total Hur ofta
tränar du på fritiden?
1 gång/vecka 2-3 gång/vecka 4-5 gång/vecka
Aldrig Någon gång i månaden
25
I korstabellen nedan (figur 6) korsas resultaten på frågorna ”Vad har dina kompisar för betydelse för ditt intresse och din attityd till idrott?” och ”Hur ofta deltar du aktivt på Idrott- och hälsalektionerna?”. Resultatet visar att vännerna hade störst betydelse för dem som alltid var med på lektionerna i Idrott och hälsa. När det gäller de som oftast var med minskade vännernas betydelse. Däremot för den personen som sällan var med på lektionerna hade vännerna återigen stor betydelse. Detta resonemang kan kopplas till korstabellen ovan där de som tränade mest på fritiden även angav att de hade många vänner som tränade. Tolkningen av dessa korstabeller blev således att det rådde ett klimat där idrott uppmuntrades och värderas högt samt att de fysiskt aktiva eleverna påverkade varandra att vara ännu mer aktiva och delta i undervisningen.
Figur 6: I korstabellen korsas svaren på frågorna ”Vad har dina kompisar för betydelse för ditt intresse och din attityd till idrott?” och ”Hur ofta deltar du aktivt på Idrott- och hälsalektionerna?”.
Gymnasieskolan
Figur 7: Cirkeldiagrammet visar hur ofta de tillfrågade gymnasieeleverna tränar/motionerar på fritiden.
Figur 7 är ett cirkeldiagram som generellt sett tecknar en fysiskt aktiv bild av de ungdomar som deltagit i studien. Några elever skapade till och med alternativet 6-7 ggr/vecka trots att det inte fanns som förskrivet svarsalternativ. Ett beteende som kan tyda på att eleverna föredrog att framställa sina motionsvanor som goda. Styrketräning, ishockey och ridning var vanligt förekommande aktiviteter.
Stor betydelse Liten betydelse Ingen betydelse
13 10 7 30
43,3% 33,3% 23,3% 100,0%
1 9 8 18
5,6% 50,0% 44,4% 100,0%
1 0 0 1
100,0% 0,0% 0,0% 100,0%
15 19 15 49
30,6% 38,8% 30,6% 100,0%
Vad har dina kompisar för betydelse för ditt intresse och din attityd till idrott?
Total Hur ofta deltar du
aktivt på Idrott och Hälsa-lektionerna?
Alltid
Oftast
Sällan
Total
Hur ofta tränar/motionerar du på fritiden?
Aldrig
Någon gång i månaden En gång/vecka
2-3 ggr/vecka 4-5 ggr/vecka 6-7 ggr/vecka
26
Figur 8: Diagrammet visar hur ofta de tillfrågade gymnasieelever deltar aktivt på Idrott- och hälsalektionerna.
Figur 8 visar att majoriteten av de tillfrågade uppgav att de alltid deltar aktivt på undervisningen i Idrott och hälsa. Det gick emellertid att notera en könsskillnad då 20 flickor, men endast fem pojkar angav att de oftast deltar på undervisningen. Dessutom angav fyra flickor att de sällan deltar, jämfört med endast en pojke.
På frågan ”Är Idrott och hälsa ett viktigt ämne?” svarade 44 elever ja, 14 var likgiltiga och sex elever svarade nej. Av de elever som angav ”likgiltig” eller ”nej” angav samtliga ”oftast” eller
”sällan” på frågan om hur ofta de deltar aktivt på undervisningen i Idrott och Hälsa.
Hos flickorna var det 13 av 34 som ställde sig likgiltiga eller svarade nej på frågan om Idrott och hälsa är ett viktigt ämne. Bland pojkarna var det sju av 29. En större del av flickorna var alltså mer skeptiska till Idrottsundervisningen.
0 5 10 15 20 25 30
Alltid Oftast Sällan Aldrig
Antal elever
Hur ofta deltar du aktivt på Idrott- och hälsalektionerna?
Pojkar Flickor
27
Figur 9: I korstabellen korsas svaren på frågorna ”Tränar dina föräldrar” och ”Hur ofta tränar du på fritiden?”.
Figur 9 visar hur elevernas uppfattning om föräldrarnas träningsvanor verkade påverka deras barns träningsvanor. De elever som tränade vid ett flertal tillfällen i veckan angav i större uträckning att deras föräldrar (mamma, pappa, eller båda två) tränade. Hos de som aldrig tränade angav samtliga att ingen av deras föräldrar tränade. Dessutom angav 31 elever att de ägnade sig åt samma idrott som någon, eller båda, av sina föräldrar gjort eller gör (några elever angav ”vet ej”
samt att det blev ett litet bortfall på den frågan).
En annan vuxen som spelar stor roll är idrottsläraren. Majoriteten av eleverna angav att läraren har stor betydelse för deras inställning till idrott och hälsa. Sett utifrån dessa data noterades att omgivningens påverkan på eleverna vad gäller fysisk aktivitet verkade stor.
Av de elever som tränade vid ett flertal tillfällen i veckan samt förhöll sig positiv till idrott och idrottsämnet i skolan hade flera av dem angett yrken hos deras föräldrar som kräver högskoleutbildning och/eller har viss status i samhället. Yrken som civilingenjör, lärare, ekonom, polis och chef av olika slag var vanliga hos de föräldrar vars barn tränade ofta. Bland de som tränade vid färre tillfällen varje vecka fanns en tendens att föräldrarna hade yrken med lägre status och högre grad av kroppsarbete. Elektriker, mekaniker och kontorsarbetare var yrken som förekom i denna kategori.
Total
båda mamma pappa ingen
2 1 2 0 4
50,0% 25,0% 28,6% 0,0% 100,0%
7 2 2 5 17
41,2% 11,8% 7,4% 29,4% 100,0%
12 5 3 8 27
44,4% 18,5% 17,6% 29,6% 100,0%
2 0 1 3 7
28,6% 0,0% 25,0% 42,9% 100,0%
0 1 0 5 6
0,0% 16,7% 0,0% 83,3% 100,0%
0 0 0 3 3
0,0% 0,0% 0,0% 100,0% 100,0%
23 9 8 24 64
35,9% 14,1% 12,5% 37,5% 100,0%
Total
Tränar dina föräldrar?
Hur ofta tränar du
på fritiden?
1 gång/vecka 2-3 gånger/vecka 4-5 gånger/vecka 6-7 gånger/vecka
Aldrig Någon gång i månaden
