Land, du välsignade
Om skolans sångböcker och vad de säger om Sverige,
svenskhet och omvärlden
Johan Berg
C-Uppsats Höstterminen 2012
Institutionen för idé- och lärdomshistoria
Uppsala Universitet
Handledare: Jenny Beckman
Johan Berg: Land, du välsignade: Om skolans sångböcker och vad de säger om Sverige,
svenskhet och omvärlden Uppsala universitet: Inst. för idé- och lärdomshistoria, C- uppsats,
hösttermin, 2012.
Den här uppsatsen analyserar nationalistiska och sociocentriska uttryck i svenska
skolsångböcker under 1900-talet. Med hjälp av kanonbegreppet, innefattande kringgärdande aktiviteter, analyseras sångböckernas innehåll som uttryck av olika typer av nationalism: politisk nationalism, kulturell nationalism och folkhemsnationalism. Även synen på andra kulturer fungerar i sångböckerna som ett sätt att upphöja den egna kulturen och nationen på.
Keywords: Nationalism, Sociocentrism, In- och Utgrupp, Stamsånger.
Inledning
2
Syfte
3
Teoretisk bakgrund
3
Nationalism 3
Socio- och etnocentrism 5
Kultursyn i geografiböcker 6
Forskningsläge: sångböcker och skolsång
7
Metod
8
Kanon 8Material
10
Läroplaner 1919-1980 10 Sångböcker 10Stamsångerna
11
Vad sångböckerna säger
13
Tiden innan 1943 13
Stamsångstiden 15
Tiden efter 1969 21
Avslutning
25
Inledning
Den 19:e februari 1943 utgick ett cirkulär från Kungl. Maj:t med en lista om tjugo sånger för obligatoriskt inlärande i svenska skolor. Sånglistan kallades för Stamsånger och skulle vara tongivande för den svenska skolsångundervisningen. Sex år senare reviderades listan, fem sånger ströks och två lades till.1 Stamsångscirkuläret var ett direkt statligt inblandande i den svenska skolans sångundervisning, rentav i den svenska sångkanonen och sångskatten då just dessa sånger var för obligatoriskt inlärande. Det har menats att Stamsångernas uppgift var att återspegla en nationalkaraktär och vara trygghets- och gemenskapsskapande, något som var högaktuellt 1943 i det världskrigsneutrala Sverige.2 Tanken på en lista med sånger som markerade en svenskhet hade funnits en längre tid. Till 1919 års undervisningsplan för den svenska folkskolan fanns en preliminär lista om tretton sånger, varav sex sånger även fanns med i 1943 års Stamsångslista. Det kom dock att dröja 24 år innan Stamsångerna blev en realitet.3 Fram till 1962 års läroplan för grundskolan refererades det till stamsånger som lämpligt skolsångmaterial och det dröjde till 1969 (Lgr 69), drygt 25 år efter den ursprungliga listan, innan Stamsångerna helt och hållet försvunnit som koncept i den svenska skolans sång- och musikundervisning.4
Genom hela 1900-talet uttrycker den svenska skolsången på olika sätt en bild av Sverige. Med eller utan Stamsånger menar jag att skolsången är ett nationalistiskt utlopp. I den här uppsatsen undersöker jag den svenska skolans sångkanon och vad den säger om Sverige, svenskhet och omvärlden. Synen på omvärlden är ett välanvänt sätt att spegla den egna kulturen på i en ”vi” och ”dom” metodologi5. Analysen baseras på en undersökning av 31 skolsångböcker utgivna mellan 1897 och 1994 samt undervisnings- och läroplaner från 1919 till 1980. Analysen ger en bild av svensk sociocentirm och nationalism.
1 Märta Netterstad, Så sjöng barnen förr (Stockholm, 1982), 106 f.
2 Ann Mari Flodin, Sångskatten som socialt minne: En pedagogisk studie av en samling
sånger (Stockholm, 1998), 239 ff.
3 Ibid., 77-78. 4 Netterstad, 163.
5 Lena Olsson, Kulturkunskap i förändring: kultursynen i svenska geografiböcker1870-1985 (Lund, 1986), 11 ff.
Syfte
Uppsatsens syfte är att undersöka vilken syn på Sverige och svenskhet som svenska skolans sångböcker förmedlat. Detta i termer av kulturell nationalism, politisk nationalism, folkhemsnationalism och synen på andra kulturer genom användande av sociocentriska grepp.
Teoretisk bakgrund
När jag tittat och läst i de sångböcker och sånglistor som ligger till grund för den här uppsatsen har jag gjort det med en grundsyn färgad av ett antal begrepp. För att ge en förståelse för den kontext detta gett materialet ger jag en kort presentation av begreppen samt forskning kring dem.
Nationalism
Nationalism har länge varit ett populärt begrepp och ”sätt att se på saker”, vilket gör begreppet både brett och svårhanterat och har dessutom skapat underkategorier liksom komplexa kopplingar till närliggande begrepp.6 En övergripande problematik ligger i vad som är och gör en nation, där flera undantag också ryms. Egenskaper hos en nation brukar vara: ett historiskt territorium med gemensamma myter och minnen, gemensam kultur, ekonomi och språk samt samma rättigheter och skyldigheter för alla som ingår i nationen. Många länder är dock undantag från något eller några av dessa kriterier.7 Exempelvis blev den tyska nationen definierad av sin språkgemenskap, vilket skapar en komplicerad relation till delvis tyskspråkiga grannen Schweiz som snarare knyter an till en historisk gemenskap över olika språk och religioner.8 En uppdelning mellan stat och nation kan göras där staten är en organisationsform och politisk institution med maktmonopol medan nationen grundas i kulturgemenskap med en idé och vilja till samhörighet. Även om staten och nationen är åtskilda fungerar de ofta i växelverkan.9
6 Magnus Rodell, Att gjuta en nation: Statyinvigningar och nationsformering i Sverige vid
1800-talets mitt (Stockholm, 2001), 13.
7 Sverker Sörlin, Nationalism (Stockholm 2006), 20.
8 Øyvind Østerud, Vad är nationalism?, (1994), sv. övers. (Stockholm 1997), 17. 9 Ibid., 18.
Den tyske historikern Friedrich Meinecke gjorde en uppdelning av nationalism i politisk nationalism och kulturell nationalism. Kulturnationen bygger på en passiv kulturell gemenskap där statliga ramar och politisk självständighet inte är något krav. Samhörighetskänslan grundas i kulturarv och språk, ett nedärvt landområde, gemensamma myter, folklore, seder och historiska traditioner. På så sätt föregår kulturnationen staten. För politisk nationalism är förhållandet det motsatta. Den politiska nationen är en aktiv och självstyrande enhet där medborgarskap, frihet och en medveten tillhörighetskänsla är karakteriserande. För den politiska nationen är stat, institutioner och beslutregler grundläggande. Staten föregår i det här fallet nationen. USA och Frankrike är exempel på politiska nationer medan Tyskland och Italien är exempel på kulturella nationer.10
Begreppet nationsbyggande handlar om direkta och indirekta metoder för att utveckla en nationell gemenskap. I nationsbyggandet är symboler, riksinstitutioner, utbildning och kulturella drag vanliga verktyg. Vid ett nationsbyggande uppstår ofta en spänning mellan kulturdrag och mer konstruerade samlingspunkter. Mellan det lokalt nedärvda och en standardiserad nation. Spänningen och uppdelningen är densamma som mellan politisk och kulturell nationalism. Frågan är vilken typ av nation som ska byggas och då vilken nationalism som ska betonas. 11
I fallet Sverige menas att en folkhemsnationalism bildades med socialdemokratins folkhemstanke. Per Albin Hanssons ”goda hem” utgör samhörigheten, vilket är känslan som eftersträvas. Folkhemmet var en solidarisk ideologi men sträckte sig aldrig utanför Sveriges gränser utan begränsades till en nationell samhörighetskänsla och således en typ av nationalism. Socialdemokratin lyckades omvärdera folk från ett konservativt och aristokratiskt begrepp till att knyta an till en svensk enkelhet och frihet där kampen mot klassamhället var centralt. I detta bidrog en hög ekonomisk tillväxt till framgångar. I välfärdsstaten och folkhemmet krävs en kollektiv ansvarskänsla med krav på bidragande och skötsamhet. Ansvarskänslan blir en kulturell betingelse där välfärden är en svenskhet och folkhemmet är svensk kultur. Detta minskar även förståelsen för andra, olika, kulturer. Samtidigt kräver välfärdssamhället en stor offentlig sektor och ett i allmänhet stort statlig inblandande. Genom kollektivismen i välfärdssamhället finns typiska ingredienser av både kulturell och politisk nationalism i folkhemsnationalismen. I takt med att delar av det som varit välfärd såldes ut och främmande kulturer blev mer närvarande i det svenska samhället upphörde också
10 Ibid., 19 ff. 11 Ibid., 24 ff.
folkhemsnationalismens som förklarande begrepp. 1980-talets internationalisering och avregleringar förklarar utvecklingen.12
Socio- och etnocentrism
De schweiziska forskarna Roy Preiswerk och Dominique Perrot har forskat kring etnocentriska synsätt förmedlade genom västerländska historieböcker. De tar avstamp i begreppet kultur som de menar består av de komplexa värden, beteendemönster och institutioner av en mänsklig grupp som är lärda, delade och överförda socialt. En bred definition som kan innefatta vitt skilda ting. Sociala interaktioner ses som den centrala mekanismen i begreppet och kulturen i sig är intetsägande utan företeelser inom den. Kultur utgör snarast en arena för aspekter och händelser som möjliggör en jämförelse mellan olika grupper. Ofta beskrivs kultur i termer av nationell kultur. Preiswerk och Perrot menar att detta ger en nedbantad och ofta felaktig bild av en dominerande kultur inom vissa grupper i nationen som vill visas upp för en olik omvärld.13
För att förstå och kunna jämföra kulturer används begreppet sociocentrism, vilket i sin tur innefattar de tre begreppen etnocentrism, nationalism och klassociocentrism. I sociocentrismbegreppet används positiva och negativa värderingar. En positiv värdering, en s.k. ingrupp, fylls med beundransvärda egenskaper och åstadkommanden som sätts i relation till, och jämförs med, en utgrupp som inte uppfyller ingruppens beundransvärda egenskaper. Tanken är densamma som med egocentrism, där personens (ingruppens) verklighet projiceras på omvärlden och andra personer (utgrupper) som bedöms efter ingruppens egna referenser.14
Som en röd tråd genom begreppet sociocentrism, och skapandet av in- och utgrupper, går användandet av stereotyper.15 Preiswerk och Perrot definierar stereotyper som:
…a collection of traits thought to characterize or typify a group, in its physical and mental aspects and in its behavior patterns. This set of characteristics departs from ”reality” through restraining, curtailing, and deforming it.16
12 Sörlin, 49 ff.
13 Roy Preiswerk &Dominique Perrot, Ethnocentrism and history: Africa, Asia, and Indian
America in Western textbooks (New York, 1978) 10 ff.
14 Ibid., 14 f. 15 Ibid., 144 f. 16 Ibid., 145.
Kultursyn i geografiböcker
I Lena Olssons avhandling Kulturkunskap i förändring används Preiswerk och Perrots teorier i en undersökning av svenska geografiböcker. Olssons studie sträcker sig från 1870 till 1985 och behandlar kultursynen som förmedlas genom skolans geografiböcker. Olsson är intresserad av de grundelement som präglar kultursynen och hur en normerande kultur skapas.17 Detta är aspekter som även jag intresserat mig för i mitt material och vissa av Olssons metoder har varit användbara även i min undersökning.
I geografiböckerna används nivåer, gärna som stapeldiagram eller liknande, i olika kategorier för att jämföra olika länder. Olsson menar att valet av kategorier är normskapande och sätter den egna gruppen, ofta Sverige i det här fallet, som norm och ingrupp. I geografiböckerna ges exempelvis information om läskunnighet, BNP, antal bilar; TV-apparater; kylskåp per capita, livsmedelsförbrukning och arbetsförhållande. Olsson menar att just sådana kategorier används för att de placerar Sverige högt upp i en jämförelse och på så sätt utnyttjas Sverige som ingrupp. Kategorierna fungerar då som stereotyper, som i Preiswerk och Perrots ovan, som förenklar och typifierar bilden av olika länder. Olsson menar även att en västerländsk ingrupp bildas i många fall och inom denna ingrupp görs sedan Sverige till ingrupp. Västerländska länder används som ingrupp för bland annat rasism, civilisation, religionsutövning, samhällsordning, demografi och teknologi. Dessa kategorier placerar västerländska normer högt upp och i andra kategoriseringar bryter sig Sverige ur den västerländska ingruppen och placerar Sverige bättre än de övriga i den västerländska ingruppen. I rasistiska uttryck används ofta en västerländsk härkomst som ingrupp, i vilken småskillnader mellan exempelvis fransmän och svenskar kan göras medan den uppsjö av nationaliteter och kulturer som finns i Afrika klumpas ihop till ”negrer” utan vidare särskiljningar. Den kultur som är mer lik den egna nyanseras mer än främmande kulturer och utgrupper. För att markera avståndet till andra länder och kulturer, och därigenom tydliggöra dem som utgrupper som upphöjer ingruppen, används kategorier (stereotyper) som trångboddhet, låga inkomster och dålig klädsel. I sådana sammanhang placeras Sverige långt ner och det som sägs om Sverige och ingruppen är att motsatsen råder.18
17 Olsson, 11 ff.
Forskningsläge: sångböcker och skolsång
För förståelse och inblick i den svenska skolsången och svenska sångböcker har tre sekundärkällor använts. Ann Mari Flodins avhandling Sångskatten som socialt minne behandlar flera av de aspekter hos sångerna som även jag intresserat mig för. Hon skriver utförligt om framtagandet av Stamsångerna och bakgrunden till detta förslag som var menat att stärka en fosterlandskänsla i en svajande världspolitik .19 Vidare definierar hon olika sångmotiv och –kategorier som även jag tagit inspiration av. Sammanlagt handlar det om 17 kategorier fördelade i fyra huvudmotiv. De fyra huvudmotiven som sångerna kategoriseras i är Ute i naturen, Relationer, Revir och Tid. Jag intresserar mig för Revir som innehåller sånger med Fosterländskt och Historiskt motiv, sånger om Hem och hembygd samt Folkvisor och Danslekar.20 Flodin menar att Revir var viktigt i nationaliseringsprocessen då man ville framhäva hemmet och hembygden och stärka den nationella samhörighetskänslan med hjälp av symboler som bland annat den svenska flaggan och bilden av den lantliga svenska hembygden. Flodin menar att skolans sånger hade en viktig och användbar roll i att definiera det svenska. Vidare menas att en sång är fosterländsk om den nämner Sverige, fosterlandet, kungen eller hembygden.21
Mycket i Ann Mari Flodins avhandling är inspirerat av Märta Netterstads avhandling, Så
sjöng barnen förr från 1982. Även Netterstad intresserar sig för attityder och värderingar som
förmedlas genom sångerna och har i sin undersökning gått igenom och kategoriserat 2800 sånger från mitten av 1800-talet fram till tidigt 1980-tal. I avhandlingen lyfter Netterstad fram de mest frekventa sångerna och de kategorier som väger tyngst för förmedlande av attityder och värderingar.22 Framför allt har Netterstads genomgång av sångbokshistorien hjälpt mig att välja ut relevant källmaterial och lägga fokus på de mest använda sångböckerna som då också haft störst genomslag i skolans sångundervisning.
Boel Lindberg har gjort en omfattande studie, Våra glada visor klinga, över skolradions sångstunder 1934-1969. Skolradions sångstunder var ett välanvänt hjälpmedel i skolans sångundervisning, som bl.a. rekommenderades i flera läroplaner.23 Lindberg intresserar sig
19 Flodin, 81 f. 20 Ibid., 92 ff. 21 Ibid., 95 ff. 22 Netterstad, 7 ff.
23 Boel Lindberg, Våra glada visor klinga: Skolradions sångstunder 1934-1969 (Lund, 2002) 15 f.
framförallt för hur sångstunderna bidrog till bildandet av en välfärdsstat, modernisering och vidareförande av ett kulturarv. Häri menar Lindeberg att sångstunderna fungerade som rikslikare och skriver bland annat om Stamsångernas inflytande, som till en början var stort i skolradion men senare, sent 1950-tal, fick allt mindre inflytande. Lindbergs studie har på så sätt hjälpt mig förstå vilka sånger som använts mer ofta än andra.24
Även om samtliga tre sekundärkällor intresserar sig för de normer och värderingar som förmedlas genom sångerna gör ingen det med ett explicit intresse för svenskhet och bilden av Sverige kontra andra länder och kulturer. Denna aspekt fångar jag upp genom principer från Lena Olssons avhandling samt de olika nationalismbegreppen.
Metod
Jag har intresserat mig för kultursyn och uttryck av nationalism i svenska skolans sångböcker kring Stamsångernas varande, inklusive tiden före och efter Stamsångsperioden. Stöd för hur nationalism ska tolkas finner jag i mina resonemang kring politisk nationalism, kulturell nationalism och folkhemsnationalism. Kultursynen stöttar jag mot Lena Olssons undersökning av geografiböcker, med hjälp av Preiswerk och Perrots terminologi om in- och utgrupper. Olsson menar att mätkategorierna som används i geografiböckerna väljs ut så att de placerar ingruppen (vanligtvis Sverige) högt upp i en jämförelse med andra länder och kulturer. Användning av dessa typiska mätkategorier finns även i sångboksmaterialet och tas med i analysen av detta. För att vaska fram det här innehållet ur mitt sångboksmaterial använder jag begreppet kanon.
Kanon
Kanon, eller närmare bestämt litteraturkanon, debatterades flitigt för ett par år sedan i samband med att man i Danmark tog fram en lista över tongivande och viktiga litterära verk för det danska folket. Debatten gällde huruvida detta är ett lämpligt sätt att välja ut vissa verk framför andra. I debatten användes de svenska Stamsångerna som exempel, både som lyckat och misslyckat kanonförsök.25 I grunden är kanon ett religiöst begrepp men användningen
24 Lindberg, 217 ff.
25 Lina Kalmteg, Litteraturkanon föreslås i Sverige, 26 juli 2006, inhämtat 14/9 2012, http://www.svd.se/kultur/litteraturkanon-foreslas-i-sverige_338774.svd
idag rör främst litteratur. Det är också denna tillämpning som är grunden i min syn på begreppet. Pedagogerna Lars Brink och Roy Nilsson har gett ut en antologi över kanon och tradition, i vilken Brink redogör för begreppet litterär kanon. Den första svenska definitionen gjordes 1977 av Nils Halkjär: ”Den relativt fast fixerade grupp av verk och författarskap som konstituerar den allmänt accepterade bilden av litteraturens historia.”26
En annan tongivande definition gjordes av Staffan Bergsten, som beskrev litterär kanon som:
…de diktverk vilka oberoende av enskilda läsares och forskares personliga tycke och smak anses utgöra det omistliga arv som varje ny generation av bildningssökande har att tillägna sig och föra vidare[…]en norm som kommer till uttryck i en kanon återspeglar alltid en kollektiv åsikt med giltighet under en längre tid.27
Brink menar att en kanon inte ska vara dagsaktuell utan snarare manifestera kontinuitet, historia, kulturarv och tradition. Ofta talas det om olika typer av litterära kanon, såsom klassikerkanon och nationalkanon, men även smalare kanonförsök såsom afroamerikansk kanon och nordiskfeministisk kanon.28 Kanonbegreppet och användning av det har också mött mycket kritik. Framförallt anses listan vara elitistisk och utesluta nyanserande strömningar, som exempelvis feminism och socialrealism. Vanligtvis brukar innehållet vara det som kallas ”värdefull” och ”viktig” kultur och litteratur. Bakgrunden till detta anses vara en vit, manlig och västerländsk norm. Försök till en svensk kanon har kritiserats för att vara normativ och nationalistisk med gamla stormaktsideal och begränsad nyansering.29
I mitt eget användande av kanonbegreppet har Kathryn M Oleskos undersökning av fysikhandböcker varit vägledande. Olesko undersöker hur Praktische Physik gjordes till ett normaliserande och standardiserande verk inom en fysikhandbokskanon. Olesko trycker på att de verkliga beståndsdelarna i en kanon är de normer och standarder för beteende, såväl socialt som mentalt, som det textmässiga innehållet står på. Detta ses som rester av aktiviteter som på ett eller annat sätt ledde till verkets innehåll. Utöver detta ses mottagandet av verket som den viktigaste punkten i kanonskapandet.30
26 Lars Brink & Roy Nilsson, Kanon och tradition: ämnesdidaktiska studier om fysik-,
historie- och litteraturundervisning, (Gävle, 2006), 13.
27 Ibid., 18. 28 Ibid., 18 f. 29 Ibid., 25 ff.
30 Kathryn M. Olesko, The Foundations of a Canon: Kohlrausch’s Practical Physics, i
Pedagogy and the practice of science: Historical and contemporary perspectives, 323-262
Material
Både läroplaner och sångböcker har varit material för den här uppsatsen. Nedan ges en beskrivning av materialet.
Läroplaner 1919-1980
Den svenska skolan styrs av läroplaner med mål och riktlinjer för undervisningens innehåll och omfattning. Läroplanerna har således stor makt över vad som lärs ut.31 Naturligtvis är det omöjligt att isolera den svenska skolan till läroplanerna. Likväl är det för min analys intressant att se läroplanerna som en plattform för den svenska skolsången att utvecklas och förändras utifrån, med avseende på förmedlade budskap. Läroplanernas rekommendationer kan ses som en sånglista på sångkategorier på samma sätt som sångböckerna är en ren lista på sånger. I min analys har jag använt mig av 1919 (UPL 1919) och 1955 (U 55) års undervisningsplaner för folkskolan samt läroplaner för den svenska grundskolan från 1962 (Lgr 62), 1969 (Lgr 69) och 1980 (Lgr 80). Genom dessa kan jag se utvecklingen av rekommenderat sångmaterial och därigenom bedöma sångböckernas bemötande och aktualitet.
Sångböcker
Mitt övriga material består av ett 31 sångböcker, utgivna mellan 1896 och 1994. Det handlar dels om olika sångböcker men också om olika utgåvor av samma sångbok. Sjung, svenska
folk! utkom exempelvis första gången 1906, reviderades grundligt 1943 och gavs senast ut
1994 i ännu en nyreviderad upplaga. En sådan utveckling kan inte ses i endast en utgåva, vilket föranlett tre separata nedslag. Anledningen till att jag gått bredare tidsmässigt i mitt sångboksmaterial än i läroplansmaterialet är att jag på det här sättet fångar in utvecklingens stora drag och trögheten i förhållande till läroplanerna. Läroplanernas funktion som bas för sångböckerna är en påverkan på utvecklingen. Det är detta som Olesko kallar för rester av aktiviteter. Även sångböckernas förord, bildinnehåll samt hur sångerna kategoriserats och blandats i boken har fungerat som rester av aktiviteter och har fått vittna om hur sångboksredaktörer resonerat kring sånginnehåll och en utveckling av skolsången. Naturligtvis är även själva sångstunderna, som Lindberg diskuterar, en central del av de här
31 Skolverket, Läroplaner, inhämtat 13/9 2012, http://www.skolverket.se/lagar-och-regler/laroplaner-1.147973
aktiviteterna. De externa aktiviteterna bildar tillsammans med sångböckernas genomslag, och de sånger dessa sångböcker innehåller, en sångkanon för den svenska skolan. Det är förändringar i denna kanon som jag undersöker med avseende på nationalistiska uttryck och syn på andra kulturer.
Stamsångerna
Initiativ liknande Stamsångerna hade diskuterats länge. Till 1919 års undervisningsplan rekommenderades ett antal sånger utvalda av en kommitté som läroverksöverstyrelsen och folkskolöverstyrelsen tillsatt. Ett annat exempel på liknande strävanden är sångboksinitiativet
Stamsånger och stamkoraler för folk- och småskolorna inom Smålands östra
inspektionsområde av Vilgot Peterson och Ivar Engqvist från 1916. Nämnda sångbok innehöll
inte mindre än tretton av de tjugo sånger som blev 1943 år Stamsånger.32
Trots den parallella utvecklingen i riktning mot just Stamsånger föregicks 1943 års införande av mängder av diskussioner och urvalet var långt ifrån självklart. Den lista om tjugo sånger som blev Stamsångerna fastställdes direkt från ett av förslag från skolöverstyrelsen, utan remiss till de musiklärare och folkskolelärare som varit involverade i diskussioner och urvalsprocessen.
1943 infördes Stamsångerna och var då menade för obligatorisk inlärning i skolans tredje till sjätte klass. 1943 års Stamsånger var:33
Du gamla, du fria Sverige
Sveriges flagga Land, du välsignade Frihet är det bästa ting
Mandom, mod och morske män Kungssången
Norges, Danmarks och Finlands (svenskspråkiga) nationalsånger
32 Netterstad, 160 ff. 33 Ibid., 160 ff.
Vintern rasat ut
Här är gudagott att vara Fjäril vingad syns på Haga Uti vår hage
Glädjens blomster
Vi går över daggstänkta berg I sommarens soliga dagar Nu så glada gå vi alla Hosianna
Nu tändas tusen juleljus
I enighet med Flodins etikettering tillhör de sju översta sångerna Revirkategorin.34 Stamsångerna kom dels att publiceras i ett separat häfte men infördes även med en särskild markering i många sångböcker som trycktes 1943-1968.35 Stamsångslistan var tänkt att vara flexibel men endast några mindre justeringar gjordes kort efter den första versionen. 1949 ströks fem sånger och två tillkom (Jag vet en dejlig rosa och Sommarvandring).1955 tillkom även Islands nationalsång. Av de strukna sångerna tillhörde en (Land, du välsignade) revirkategorin.
Trots den stora satsningen fick inte Stamsångerna något omedelbart genomslag. Istället ansågs de vara mossiga och svårtillgängliga för skolbarnen. Stamsångernas Revirbudskap kom också snart att kritiseras.36 I 1962 års läroplan för grundskolan skrivs det:
Skall utvecklingen kunna främja och befästa fred och frihet bland folken och skänka allt bättre livsbetingelser åt människorna, måste skolan bland de unga skapa ökad förståelse för människors liv och villkor inom andra, längre bort liggande samhällsbildningar och lära dem inse betydelsen av goda mellanfolkliga relationer och internationell samverkan37
Detta öppnade upp för sånger på andra språk och från andra kulturer men blev också ett steg mot Stamsångsrepertoarens avskaffande. Dock överlevde många av Stamsångerna sitt eget avskaffande och finns med i många av dagens sångböcker, dock ej utmärkta som Stamsånger.38 34 Flodin, 92 ff. 35 Netterstad, 160. 36 Ibid., 160 ff. 37 Ibid., 163. 38 Ibid., 163 f.
Vad sångböckerna säger
I min sångboksgenomgång har jag visat intresse för de sångböcker som varit mest spridda och använda i skolan. Genom detta har jag kunnat vikta sångböckerna mot varandra, i enighet med mitt användande av kanonbegreppet. Med kanonbegreppet lyfts även poänger från läroplaner, förord och bildmaterial med mera fram. Ann Mari Flodins Revirbegrepp, för att kategorisera sånger, går som en röd tråd genom texten. Likaså Preiswerk och Perrots in- och utgrupper som ett sätt att sätta fingret på nationalism och sociocentrism. Min grundtanke är kronologisk genomgång med hopp fram och tillbaka i tiden endast för att poängtera en utveckling eller på annat sätt göra intressanta jämförelser. Kronologin är uppdelad i tre underrubriker, före, under och efter Stamsångerna.
Tiden före 1943
Som redan nämnts består materialet av 31 sångböcker. Jag tar avstamp 1905 i den första utgåvan av Sjung, svenska folk!. Av de sångböcker som undersökningen omfattar är detta kanske den mest tongivande i sina tre grundligt olika utgåvor (även från 1943 och 1994). I förordet till förstaupplagan skriver redaktörerna: ”Denna sångsamling är ämnad att i någon mån tjänande medverka vid den fosterländska samling, som så många nu önska och på hvilken vi hoppas för vårt svenska folk.”39. I detta citat sätts fosterlandet samman med det svenska folket. Detta är innan socialdemokratin tagit över ordet folk i sin folkhemstanke och associationerna går istället till en samhörighet baserad på gamla traditioner som uttrycker en kulturell nationalism. Samma tendenser finns längre fram i förordet: ”För att blifva ett sjungande folk hafva vi flere goda förutsättningar. Icke många nationer torde rymma så rika anlag för sång som den svenska. Icke många språk hafva så mycket välljud som vårt”. 40 Den svenska nationens anlag och det svenska språkets välljud bäddar här för det svenska folket på ett sätt som knyter an till en gammal nation och gemensamt språk. Sverige benämns dessutom som nationen och inte landet eller staten. Allt detta är ingredienser i en kulturell nationalism. Häri finns också in- och utgruppstanken där svenska folket och det svenska sjungandet är ingruppen som upphöjs. Sjungandet, vilket är en av Oleskos aktiviteter som jag använder i kanonbegreppet, tycks också vara viktigt i återspeglandet av en nationalkaraktär. Av totalt
39 Alice Tegnér, Sjung svenska folk!, (utan ort, 1905) 40 Ibid.
120 sånger i Sjung, svenska folk placeras 93 stycken i Revirkategorin.41 Detta tyder på en korrelation mellan Revirsånger och ett kulturnationalistiskt uttryck. Julius Hammarslunds
Sångbok, för skola och hem, från 1897, var en annan förekommande sångbok vid tiden. I
förordet till denna gör Hammarlund en poäng av sångens pedagogiska effekter och vikten av sång för barns utveckling. Sångboken omfattar 248 sånger varav 66 i Revirkategorin, vilket är en betydligt lägre andel än i Sjung, svenska folk!.42 Hammarlunds sångbok rönte dock aldrig samma framgångar som Tegnérs Sjung, svenska folk!. Den sångkanon som fick genomslag var den som Sjung, svenska folk! presenterade med en kulturnationalistisk anstrykning.
1919 kom en ny undervisningsplan för folkskolan. I denna rekommenderades olika sångkategorier beroende på barnens ålder. För tredje klassen föreslås ”Sånger, lämpade efter barnens ålder, särskilt sådana, som beröra årstiderna, hemmet, hembygden och fosterlandet”. För femte och sjätte klasserna lyder formuleringen istället ”Sånger, särskilt fosterländska sånger och folkvisor”.43 De två kvarvarande kategorierna, fosterländska sånger och folkvisor, verkar vara centrala i sångundervisningen. Båda tillhör Revirkategorin av sånger.
I Anders Weiners Sångbok för skolan, från 1921, refereras det till Stamsånger i förordet: ”alla de s.k. Stamsångerna, d.v.s. sånger, som alla bör känna till”44 Detta vittnar om den diskussion som föregick Stamsångsinförandet 1943. Endast fem av de tjugo sånger som 1943 blev Stamsånger finns med i Weiners sånglista och totalt sett är andelen Revirsånger relativt liten (29 av 150 sånger) i jämförelse med i Sjung, svenska folk!.45 Även detta tyder på en oenighet kring vilka sånger som ”alla bör känna till”, inte minst gällande Revirsånger. I en senare upplaga av Sångbok för skolan, från 1939, tillkommer fem av de sånger som 1943 blev Stamsånger.46Dock är ingen av dessa fem inom Revirkategorin. I Weiners sångböcker kan ett mönster urskiljas som bäddar för 1943 års Stamsånger där de sångerna som finns med från början (1921) är Revirsångerna medan sånger i andra kategorier av Stamsångerna tillkommer först senare (1939). Själva utvecklingen mot 1943 års Stamsånger innefattar inte Revirsångerna utan tvärtom sånger som på annat sätt fångar en svenskhet. Revirsångerna fanns med i kanonen sedan tidigare. Utvecklingen går alltså från Revirsångerna och det kulturnationalistiska.
41 Ibid.
42 Julius Hammarlund, Sångbok för skola och hem, (utan ort, 1897)
43 Kungl. Skolöverstyrelsen, UPL 1919, Undervisningsplan för rikets folkskolor den 31
oktober 1919 (Stockholm, 1921), 2680 f.
44 Anders Weiner, Sångbok för skolan: Andra delen, (utan ort 1921) 45 Ibid.
I Den svenska sången från 1931, skrivs det i förordet: ”Med ett lynne, så lyriskt färgat som det svenska, måste sånger av lyriskt innehåll bliva de övervägande.”47 Här beskrivs det svenska lynnet som en enhet, som gemensamt upphöjs och benämns som lyriskt. Återigen ett användande av kulturell nationalism och samtidigt ett upphöjande av den svenska ingruppen som lämpat för lyriska sånger till skillnad från, får man förmoda, andra nationaliteter. På samma sätt som i förordet till Sjung, svenska folk! betonas själva sjungandet som en viktig komponent och aktivitet (i Oleskos terminologi) som markerar ingruppen och uttrycker en svensk karaktär. Den svenska sången är i sin sånglista typisk för sin tid. Några få, mindre signifikanta, av 1930-talets sångböcker trycker på sångens pedagogiska möjligheter, detta blir dock vanligare i senare sångböcker.48
Stamsångstiden, 1943-1968
1943 utkom två mycket viktiga sångböcker.49 Dels den reviderade versionen av Sjung,
svenska folk! men också den stora succén Nu ska vi sjunga. Precis som med Sjung svenska folk! togs initiativet till Nu ska vi sjunga av Alice Tegnér, även om det blev Annie Petersson
som slutförde arbetet och stod som redaktör.50 Nu ska vi sjunga riktades framförallt till de lägre årskurserna och bildinnehållet, illustrerat av Elsa Beskow, var även det menat att vara tilltalande för barn.51 Sånginnehållet är långt ifrån likt det i Sjung svenska folk!. Istället är:
Årstiderna, Visor om djur och blommor samt Lekvisor de dominerande sångkategorierna. Åtta
stycken Stamsånger finns med, men endast två av dessa är Revirkategoriserade.52 Om Stamsångerna ses som en sångkanon över svenska sånger och en svenskhet så är den svenskhet som framhävs i Nu ska vi sjunga olik, och mindre Revirbetonad, än den som var vanlig i den här tidens sångböcker. Nu ska vi sjunga användes flitigt och med oförändrat sånginnehåll under resten av 1900-talet. Till skillnad från många andra sångböcker från den här tiden lyckades Nu ska vi sjunga med en tidlöshet. Detta, menar jag, är tack vare sångbokens lekfulla framtoning och sånginnehåll, olik de sångböcker som aktivt ville fånga en svenskhet, genom Revirsånger och sjungande som en nationell angelägenhet. Dock innehåller Nu ska vi sjunga på annat sätt tvivelaktigt material. Sången Familjen Krokodil väckte massmedial uppmärksamhet och kritik då Nu ska vi sjunga skulle gå i nytryck för ett
47 Malin Holmström-Ingers, Den svenska sången: för skola och hem (utan ort, 1931) 48 Netterstad, 189 ff.
49 Ibid., 195.
50 Annie Petersson, Nu ska vi sjunga, (utan ort, 1943) 51 Ibid.
par år sedan53. Då sången förekommer även i andra sångböcker återkommer jag till detta senare.
Den helt omgjorda, 24:e tryckningen, av Sjung svenska folk! samlar samtliga Stamsånger i ett separat kapitel. Förutom i detta kapitel förekommer flera av Stamsångerna i andra kategorier och av dessa finns fortfarande ett stort inslag Revirsånger. 70 av de totalt 164 sångerna är inom Revirkategorin, vilket är en stor men samtidigt avsevärt mindre andel än i 1905 års upplaga. I förordet nämns den separata avdelningen med Stamsånger och även den förnyelse som sångboken genomgått: ”När sjung svenska folk nu utgår i ny, från grunden omarbetad och utökad upplaga, må den förhoppningen uttalas, att sångboken i om möjligt ännu högre grad än hittills måtte bli en hela folkets bok och fylla sin uppgift att främja sången i vårt land.”. Sångboken riktas nu till ”hela folket” och sången ska främjas i vårt land, inte nation. Sångboken utkommer dels i världskrigstider, men också i det socialdemokratiska folkhemmets startgropar där folk fått en ny folkhemsnationalistisk innebörd. Att det dessutom är land, och inte nation, som det refereras till uttrycker snarare politisk nationalism än kulturell nationalism i språkbruket. I förordet står det även: ”I sin förnyade gestalt vill boken tjäna dubbelt syfte: på samma gång som den vill vara en sångbok för skolungdomen vill den vara en sångbok för alla och en var ute i livet eller med andra ord bli en sångbok för skola och samhälle.” 54 Förutom skola betonas här samhälle, vilket associeras till maktmekanismen, staten och politisk nationalism. Sångbokens ambitioner är desamma som 1905 men språkbruket tyder på att nation och fosterländskt blivit mer problematiskt att använda vid den här tiden.
Även Anders Weiners Sångbok för skolan kom i en omarbetad version under 1940-talet. I 1949 års upplaga återfinns Stamsångerna i en egen kategori, längst fram i boken. Nytt är även att utrymme ges till nordiska, tyska och engelska sånger på originalspråk. I förordet står det: ”Avdelningen folkvisor har ökats ut betydligt, emedan denna för vårt folk värdefulla sångskatt bör vara skolans naturliga egendom.”55 Här är Revirkategorin fortfarande i ropet även om de ickesvenska sångerna tyder på en breddad syn på ingruppen där de nordiska språken, tyska och engelska också ryms. Samma tendens syns i Sångboken illustrerad, från 1951. Av de 150 sångerna är 10 stycken på engelska och även ett par tyska och danska
53 Lina Modin, Barnsången är kränkande, (Expressen, 29 maj 2004), inhämtat 14/9 2012, http://www.expressen.se/nyheter/barnsangen-ar-krankande/
54 Alice Tegnér, Sjung, svenska folk!, (utan ort, 1943) 55 Anders Weiner, Sångbok för skolan, (utan ort 1949)
sånger, på originalspråk, finns med.56 Återigen öppnar man upp för andra språk och kulturer. Samtliga Stamsånger finns med i ett separat kapitel men i stort är revirinnehållet litet. Även detta pekar på att man låter andra sångslag förmedla sångskatten och att ingruppen vidgas med paralleller till tyska, engelska och nordiska kulturer.
Försättsbladet till avdelningen Stamsånger i Erlandssons Sångboken Illustrerad57
Den här utvecklingen, med allt färre Revirsånger och ett större inslag av utländska sånger syns i många av 1940- och 50-talets sångböcker. Samtidigt börjar fler sångböcker använda bilder för att ackompanjera sångerna. Nedan visas två sidor ur Aulins Första sångboken från 1951. Den ena handlar om London och skolans rektor som är där och handlar fina kläder. Rektorn, skolans överhuvud, reser till London och bildar tillsammans med staden en åtråvärd ingrupp. Dessutom upphöjs staden ännu mer då London erbjuder rektorn nya fina kläder och en beundransvärd stil och smak utöver det som finns i rektorns vardag. Här upphöjs en västerländsk norm och kultur som inte isolerar sig inom Sveriges gränser. Ett civiliserat leverne är en gemensam nämnare för ingruppen. Sången om rektor Ripa är intressant i relation till sången om Ali (se bild). Ali är en pojke i Arabienland som rider på en from kamel i den heta öknen. Ali får inte någon närmare geografisk placering än Arabienland och hans enda syssla är att rida på en kamel. Detta blir bilden som förmedlas av Arabienland, att Ali rider på sin kamel i en karavan dagarna i ända, medan London å andra sidan är fint nog för rektorn som åker dit och blir ännu finare med den brittiska smaken. Ali, Kamelen och
56 Frans Erlandsson, Sångboken Illustrerad, (utan ort, 1951) 57 Ibid.
Arabienland, blir en utgrupp som beskrivs som främmande, ociviliserad och olik den egna kulturen. Londons mode och rektorn kan ses som urval i samma mening som Lena Olsson ser på urval i geografiböckerna. Dessa upphöjer London till något åtråvärt som har gemenskap med rektorn och blir en ingrupp. Att London överhuvudtaget getts en närmare geografisk beskrivning än ”Arabienland” kan också ses utifrån Olssons teorier. Den kultur som är närmare den egna och som det finns gemenskap med ges en mer precis beskrivning än den som man väl skärma av, i det här fallet ”Arabienland”. Kameler och karavaner är å andra sidan kategorier som inte är intressanta kategorier, i Olssons mening, för en västerländsk norm.
Två sånger ur Arne Aulins Första sångboken58
1955 kom en ny undervisningsplan för folkskolan och ämnet som tidigare hette Sång bytte namn till Musik. I den nya undervisningsplanen nämns Stamsångerna som sångmaterial och utöver detta rekommenderas sången som ett komplement till undervisning i andra ämnen, uttryckligen inom kristendomskunskap, hembygdskunskap, främmande språk, geografi, historia och gymnastik.59 Överlag är U-55 inte särskilt ingående gällande undervisningsinnehåll, särskilt inte i ljuset av senare läroplaner. 1962 kom den första läroplanen för den svenska grundskolan, Lgr 62. I denna återfinns Sång som en separat underkategori i planen för ämnet Musik. Här förordas enkla sånglekar, barnvisor och koraler
58 Arne Aulin, Första sångboken, (utan ort, 1951)
59 Kungl. Skolöverstyrelsen, UPL 55, Undervisningsplan för rikets folkskolor den 22 januari
för lågstadiet. Från årskurs tre rekommenderas Stamsånger och för mellanstadiet är ”Sånger och folkvisor från olika länder, stamsånger, koraler och kanon”60 lämpligt material. Även för högstadiet nämns Stamsånger för sånginnehållet men endast i en kort notis. Istället rekommenderas sånger på främmande språk, gärna jazz och negro spirituals, som särskilt passande. Flera yngre trubadurer nämns också i anvisningarna, bland annat Birger Sjöberg och Evert Taube. Förutom Stamsångerna ordas inget om något fosterländskt, eller revirartat, budskap. Läroplanen föreslår också samarbeten med andra ämnen. Det menas att musiken ska komplettera och förstärka de andra ämnena. För samarbete med geografi står det: ”… skapa bättre förståelse för folk och miljöer i främmande länder”.61 Även om Stamsångerna fortfarande är gällande menar jag att detta tyder på ett visat intresse mot andra kulturer än den svenska. Detta betyder förvisso inte att en fullständig eller balanserad bild ges av de främmande länderna. Tvärtom kan detta, som i Olssons undersökning, användas för att ställa en egen kultur i bättre dager i en jämförelse med andra kulturer. Detta vittnar sångerna om Ali och Rektor Ripa om. Men att intresse överhuvudtaget visas för andra kulturer är trots allt en utveckling från tidigare undervisningsplaner.
Utvecklingen och förnyelsen som Lgr 62 förordar är tvetydig i själva sångböckerna. I Allan Jerbos Sångbok, från 1962, står det i förordet: ”Man behöver därför inte sjunka ner till schlagerfabrikanternas dagssländor, vilka framför allt på grund av sina texter är omöjliga. Det finns så mycket både gammalt och nytt på romansens och visans område att använda.” Jerbo fyller ut sin sångbok med framförallt folkvisor istället för nya strömningar.62 Arne Aulins
Skolsångboken, från 1963, förhåller sig till den nya läroplanen på ett annat sätt. I förordet står
det: ”Det rikhaltiga vismaterialet har medvetet givits en internationell och tidstypisk anstrykning, vilket inte hindrar, att vår gamla sångskatt blivit rikt representerad.” Ett stort inslag av yngre trubadurer finns också med i Aulins sångmaterial och förutom Stamsångerna finns inget större inslag av Revirsånger. Aulin listar endast sångerna efter skolår istället för, som många andra, att sätta etiketter på innehållet.63 De två diskuterade sångböckerna verkar stå och väga mellan det nya och det gamla som Lgr 62 föreskriver. Samtidigt vittnar detta om den tröghet som finns i utvecklingen. Vid tiden används fortfarande 1943 års upplaga av
Sjung, svenska folk! i stor utsträckning i skolorna. Sjung, svenska folk! präglas av en
nationalism som innesluter Sverige utan blickar utåt andra länder och kulturer, vilket rimmar
60 Skolöverstyrelsen, Lgr 62, Läroplan för grundskolan (Stockholm, 1962), 296. 61 Ibid., 297.
62 Allan Jerbo, Sångbok, (utan ort 1962) 63 Arne Aulin, Skolsångboken, (utan ort 1963)
illa med Lgr 62 men däremot väl beskriver en tröghet i utvecklingen av en svensk sångkanon. Jag menar att detta även är en förklaring till att Jerbo håller fast vid sina gamla svenska sånger och Aulin på ett ursäktande sätt presenterar en sångbok med internationell och tidsenlig prägel.
1960-talets stora skolsångbokssuccé utkom i tre delar: 1-Klang, 2-Klang och 3-Klang, riktade till låg-, mellan- och högstadium. Innehållet i dessa är framförallt anpassat efter elevernas ålder och sångens pedagogiska effekter, med många nyskrivna barnvisor. Även om Stamsångerna finns med är andelen revirsånger i övrigt mycket litet och dess signifikans för skolsången verkar litet. I 1-klang har exempelvis kategorin Hembygd och fosterland klumpats ihop med kategorin Djurvärlden i saga och verklighet. Här har Du gamla du fria trängts in mellan Vi bygger hus och Lilla snigel.64 I äldre sångböcker placerades Du gamla du fria vanligtvis på en hedersplats, som första eller sista sång i boken. Placeringen i 1-klang tyder på att Du gamla du fria inte har samma signifikans bland andra sånger. Inte heller den nationalism som Du gamla du fria en gång representerade. I förordet till 2-klang skriver redaktörerna: ”Vismaterialet i 2 Klang innehåller åtskilligt nytt och avspeglar vår tids krympande avstånd och intresse för främmande folk och länder.” Återigen ett blickande utåt som är intressant om man slår ner i den bild av omvärlden som sångböckerna förmedlar. I figuren nedan visas sången Familjen Krokodil från 1-Klang, samma sång som i Nu ska vi
sjunga. Sången handlar om en familj krokodiler i Niggerland som får sina ledvärkande käkar
botade av en doktor. På samma sätt som i exemplet med ”Arabienland” och London ges en avskärmande och distansierad bild av en kultur att sätta den egna i kontrast mot. Den bild som ges av Afrika (Niggerland) är att doktorerna där botar krokodiler. Kontinenten klumpas dessutom ihop baserat på etnicitet, vilket enligt Lena Olsson är ett sätt att förenkla och distansiera en kultur. Ordet nigger används som benämning på både landet och människorna i texten. I andra fall används detta som distanserande och nedsättande skällsord vilket jag menar att hela sångtexten, genom användandet av nigger, blir.
Familjen Krokodil från Ingemar Gabrielssons 1-Klang, 196565
Tiden efter 1969
I mångt och mycket är 1969 års läroplan, Lgr 69, lik Lgr 62. En stor skillnad är dock att Stamsångerna inte längre förordas och därmed försvinner en gammal given sångkanon från sångrekommendationerna. Lgr 69 ger inte lika många pekpinnar som tidigare läroplaner utan har ett mer öppet förhållande gentemot sånginnehållet. De rekommendationer som ges beträffande sånger är: ”Sånger från olika länder (främst norden), sånger från äldre tidsepoker, vår tids sånger, natur- och vandringsvisor, religiösa sånger och psalmer.”66 Som övergripande rekommendation anges att repertoaren ska vara meningsfull och aktuell för eleverna.67 Att läroplanerna blir mer öppna vad gäller undervisningens innehåll och material anser jag vara ett överlämnande av ansvaret för sångkanonen, från statsmakten till lärarna.
Till den nya läroplanen kom Arne Aulins Skolsångboken i en helt omarbetad upplaga. I denna finns tio stycken Stamsånger kvar. Om sånginnehållet i övrigt skriver Aulin i förordet: ”Ett trettiotal mindre använda sånger har strukits. I stället har 60 nya sånger tillkommit,
65 Ibid.
66 Skolöverstyrelsen, Supplement till Lgr 69, (Stockholm, 1969), 14.
övervägande sådana som har anknytningen till den tid och det samhälle vi lever i.”68 Stamsångernas avskaffande verkar ge plats för sånger om den tid och det samhälle vi lever i. Även Gabrielssons Klangböcker kom i nya utgåvor kort efter den nya läroplanen. I 3-Klang från 1971 återfinns kategorin Frihetslängtan och patriotism. En stor skillnad mot tidigare tolkningar av dessa ord märks i kategorins sångurval. Sångerna i kategorin är: God save the
queen, Stars and stripes, Marseljäsen, Internationalen, Frihet är det bästa ting, Sverige samt Sveriges flagga.69 Även om tre av sångerna är gamla Stamsånger anser jag att de övriga
sångerna istället förmedlar en bredare syn på patriotism än där begreppet sätter landet Sverige som ingrupp. Ingruppen är dels bredare i den bemärkelsen att sånger från andra länder ryms men också som ett accepterande av olika politiska strömningar. Därigenom definieras ingruppen av en internationell demokratisk tanke snarare än av en bild av svenskhet som använts tidigare. Den breddade bilden av svenskhet är i ett sammanhang av demokrati och internationalisering.
En populär högstadiesångbok under 1970-talet var Vi gör musik. Även denna sångsamling har ett brett internationellt perspektiv där den enda kategorisering som görs är efter tillkomstland. Endast sex stycken av de gamla Stamsångerna är kvar och i förordet står det: ”Avsikten är att sånger från andra länder i största möjliga utsträckning ska sjungas på originalspråket. Texterna har därför i de flesta fall inte översatts. I stället finns ordlistor uttalsanvisningar för flertalet språk”.70 Trots den internationella prägeln är inslaget av sånger från Asien och Afrika väldigt litet i jämförelse med sånger från Norden, brittiska öarna, USA och Kanada.71 Trots en till mycket stor del ny sånglista finns en svensk ingrupp som söker sig till en något breddad västerländsk ingrupp men som fortfarande markerar avstånd till andra kulturer.
Yngve Häréns sångbok Våra visor, från 1972, innehåller endast två Stamsånger: Du gamla
du fria och Daggstänkta berg. Våra visor användes i lågstadiet och är intressant dels för det
relativt lilla Revirinnehållet bland sångerna men också för den syn på andra kulturer som förmedlas genom vissa sånger. Det verkar som det Revirbetonade innehållet står tillbaka till förmån för sånger om andra kulturer som ändå lyckas markera en svensk ingrupp. Nedan visas sångerna Annela Bannela och Som soldater som de presenteras i Våra visor.72 I båda
fallen råder förenklade, stereotypa, beskrivningar av en utgrupp. I Annela Bannela är just
68 Arne Aulin, Skolsångboken, (utan ort, 1969) 69 Ingemar Gabrielsson, 3-Klang, (utan ort, 1971) 70 Bengt Olof Engström, Vi gör musik, (utan ort, 1972) 71 Ibid.
Annela Bannela ingrupp som kontrasteras mot en karikerad kines, klädd i traditionella kinesiska kläder. I Som soldater ställs soldaterna från Orsa i kontrast mot hottentotten där den svenske soldaten (ingruppen) är välklädd och tågar fram medan hottentotten (utgruppen) är primitivt klädd och beväpnad och smyger fram mellan palmer. Återigen ges en distanserad och ociviliserad bild av utgruppen och att den svenske soldaten tågar medan hottentotten smyger menar jag även tyder på en stolthet och upphöjande av ingruppen.
Två sånger från Häréns Våra Visor, 197273
Det här sättet att använda andra kulturer för att upphöja den egna tas upp i nästa läroplan, Lgr 80. Redan den inledande målformuleringen vittnar om detta:
Eleverna skall få kunskap om musiken och dess funktion och villkor i olika miljöer, kulturer och tider. De skall härigenom lära känna bl a invandrarländernas olika kulturtraditioner. När det gäller dagens musik och olika musikmiljöer skall eleverna tränas att kritiskt granska och diskutera musikens roll samt de krafter som styr musikutbudet. Härigenom skall de göras medvetna om den påverkan de utsätts för, då det gäller livsstil, konsumtionsvador, attityder och värderingar74
Särskilt intressant är kommentaren om invandrarländernas kulturtraditioner. Först när de andra, olika, kulturerna tagit sig in i den svenska kulturen och samhället är detta viktigt att ha
73 Ibid.
74 Skolöverstyrelsen, Lgr 80, Läroplan för grundskolan, Lgr 80 Allmän del: mål och
förståelse för. Invandrarländernas kulturer är inte längre på samma ”trygga avstånd” som tidigare. Då kunde man måla upp en helt fabulerad bild av ”den andre” som kunde stärka den egna självbilden utan att riskera att någon från kulturen ifråga sa emot. ”Musiken i samhället och världen” finns som en separat rubrik och i denna betonas att musiken inte ska studeras isolerad utan mot bakgrund av den kultur som den kommit till i. Därutöver poängteras att livsvillkoren hos dessa musiker skall ge inlevelse och förståelse för musiken.
Samhällsvärderingar, religiösa faktorer och budskap samt sociala och ekonomiska faktorer nämns i liknande sammanhang för att ge förståelse för musiken.75 För högstadiet skrivs det att eleverna ska få möjlighet att: ”Studera musik från olika världsdelar, kulturer och genrer bl a med inriktning på musikens sociala, ekonomiska och religiösa funktioner och uppmärksamma den stereotypa musik som förekommer i många ungdomsmiljöer”76. Även om jag misstänker att det avslutande citatet riktas mot populärmusikströmningar tycker jag att det ringar in den inledande målformuleringen och kan ses som kritik mot tidigare stereotypa och sociocentriska föreställningar. Internationaliseringen i Lgr 80 menar jag markerar slutet på de sätt som jag analyserat sångböckernas nationalistiska uttryck, dels som politisk och kulturell nationalism men också genom ett sociocentriskt upphöjande av svenskhet och nedtryckande av utrupper.
1994 kom Sjung svenska folk återigen i en reviderad utgåva. Av totalt 174 sånger är endast nitton i kategorin Hembygd och fosterland. Samma kategori innehöll 43 sånger i den tidigare upplagan. I 1994 års version finns fortfarande femton av Stamsångerna med men i övrigt har sånger fyllts på i andra kategorier. Stamsångerna finns inte heller kategoriserade för sig som Stamsånger. I förordet står det: ”Kommittén har därvid försökt att följa de från början givna intentionerna om ett kvalitativt gott sångurval av svenska tonsättare och skalder. Samtidigt har avsikten varit att åstadkomma en sund förnyelse”77 De ursprungliga intentionerna med
Sjung svenska folk! var, som tidigare diskuterats, att samla en svenska folkets sångkanon. Den
sunda förnyelsen verkar ligga i färre Revirsånger och den nationalism detta förmedlade. I 1994 års version finns flest sånger i kategorin kärlek och längtan.
75 Ibid., 108.
76 Ibid., 102.
Avslutning
Genomgående för de sångböcker jag studerat är viljan att fånga en svensk sångskatt att presentera för skolbarnen. Dock har olika betoningar och skiftningar funnits i sångböckerna.
Under 1900-talets första decennier menar jag att det finns ett starkt kulturnationalistiskt drag i de betydande sångböckerna. I sånglistorna finns en betoning på Revirsånger och redaktörerna knyter an till den gamla nationen och den språkliga gemenskapen. Detta avtar dock och när Stamsångerna presenteras under andra världskriget finns snarare ett
sammanhållande av staten i en politisk nationalism, samtidigt som mycket av de kulturellt betingade sångerna finns med i Stamsångslistan. Parallellt med Stamsångsinförandet blir mer lekfulla och lättsamma sånger populära. Nu ska vi sjunga från 1943 är exempel på detta, vilken snabbt blev en, relativt andra av tidens sångböcker, tidlös klassiker. Stamsångerna fick aldrig något stort genomslag i sångböckerna och läroplanerna rekommenderade istället annat, mer lättillgängligt, material till sångkanonen. Dragen av kulturell nationalism och politisk nationalism finns med sida vid sida i sångbokshistorien. Dubbeltydigheten i politisk och kulturell nationalism fångas delvis upp i folkhemsnationalismen där välfärden blir en symbol för en svensk kultur som försvaras och den politiska institutionen är ständigt närvarande i och med en stor statsmakt. I den här meningen är Stamsångsinförandet ett politisknationalistiskt uttryck där staten hävdar sig. Samtidigt anknyter Stamsångerna till stor del till det kulturella, och nedärvda i sångskatten. Samma tvetydighet finns här.
Sättet andra kulturer belyses på är också det ett sätt att hävda den egna kulturen, och ingruppen, på. Både Ali och Som soldater är sångexempel på detta. Här behöver inte den egna nationen och staten hängas upp på något specifikt kulturellt eller politiskt betingat. Istället räcker det att förklara vad Sverige inte är och därigenom exkludera andra kulturer och stärka bilden av den egna. Förståelse och acceptans för andra kulturer tas upp i samtliga läroplanerna från 1962 och framåt. Tonen, allvaret och omfattningen av hur detta uttrycks i olika läroplaner tyder på att ämnet uppmärksammas med ökat intresse. I 1962 års läroplan tas ämnet upp flyktigt och på en abstrakt nivå om folk i andra miljöer medan 1980 års läroplan är explicit i sina uttryck om invandrarländer och att sätta in musiken i sitt sammanhang. Detta tyder på att man ser på det sociocentriska upphöjandet av Sverige som problematiskt. Genom hela
sångbokshistorien förekommer det dock att andra kulturer ställs i samma ingrupp som Sverige. Då menar jag att ingruppen förskjuts och presenterar en demokratisk norm eller svenskliknande kultur som fortfarande är exkluderande mot andra, mer olika, kulturer.
Den svenska skolsångkanonen är föränderlig, vilket inte minst märks i läroplanerna. Men även om sånglistan är föränderlig så är ingrupperna som definieras genom listan snarlika. En förskjutning sker av vilka medel som är accepterade att framhäva bilden av Sverige och svenskhet med. Vid tidigt 1900-tal knyts skolsången till en kulturnationalism, senare en politisk nationalism och sociocentirska blickar mot omvärlden. Inte minst används dessa grepp i kombination, vilket delvis kan förklaras med begreppet folkhemsnationalism. 1980 års läroplan tar kraftigt avstånd från de sociocentriska greppen som använts och konfronterar sånginnehållets nationalistiska uttryck.
Litteraturförteckning
Arne Aulin, Första sångboken (utan ort, 1951) Arne Aulin, Skolsångboken (utan ort, 1963) Arne Aulin, Skolsångboken (utan ort, 1969)
Lars Brink & Roy Nilsson, Kanon och tradition: ämnesdidaktiska studier om fysik-,
historie- och litteraturundervisning, (Gävle, 2006)
Bengt Olof Engström, Vi gör musik, (utan ort, 1972) Frans Erlandsson, Sångboken Illustrerad (utan ort, 1951)
Ann Mari Flodin, Sångskatten som socialt minne: En pedagogisk studie av en samling
sånger (Stockholm, 1998)
Ingemar Gabrielsson, 1-Klang (utan ort 1965) Ingemar Gabrielsson, 3-Klang (utan ort, 1971)
Julius Hammarlund, Sångbok för skola och hem (utan ort, 1897)
Malin Holmström-Ingers, Den svenska sången: för skola och hem (utan ort, 1931) Yngve Härén, Våra visor (utan ort, 1972)
Allan Jerbo, Sångbok (utan ort, 1962)
Kungl. Skolöverstyrelsen, UPL 1919, Undervisningsplan för rikets folkskolor den 31
oktober 1919 (Stockholm, 1921)
Kungl. Skolöverstyrelsen, UPL 55, Undervisningsplan för rikets folkskolor den 22 januari
1955 (Stockholm, 1958)
Lina Kalmteg, Litteraturkanon föreslås i Sverige, 26 juli 2006, inhämtat 14/9 2012, http://www.svd.se/kultur/litteraturkanon-foreslas-i-sverige_338774.svd
Boel Lindberg, Våra glada visor klinga: Skolradions sångstunder 1934-1969 (Lund, 2002) Lina Modin, Barnsången är kränkande, (Expressen, 29 maj 2004), inhämtat 14/9 2012, http://www.expressen.se/nyheter/barnsangen-ar-krankande/
Märta Netterstad, Så sjöng barnen förr (Stockholm, 1982)
Kathryn M. Olesko, The Foundations of a Canon: Kohlrausch’s Practical Physics, i
Pedagogy and the practice of science: Historical and contemporary perspectives, 323-262
(Massachusetts Institute of Technology, 2005)
Lena Olsson, Kulturkunskap i förändring: kultursynen i svenska geografiböcker1870-1985 (Lund, 1986)
Annie Petersson, Nu ska vi sjunga, (utan ort,1943)
Roy Preiswerk &Dominique Perrot, Ethnocentrism and history: Africa, Asia, and Indian
America in Western textbooks (New York, 1978)
Magnus Rodell, Att gjuta en nation: Statyinvigningar och nationsformering i Sverige vid
1800-talets mitt (Stockholm, 2001)
Skolöverstyrelsen, Lgr 62, Läroplan för grundskolan (Stockholm, 1962) Skolöverstyrelsen, Lgr 69, Läroplan för grundskolan, (Stockholm, 1969) Skolöverstyrelsen, Supplement till Lgr 69, (Stockholm, 1969)
Skolöverstyrelsen, Lgr 80, Läroplan för grundskolan, Lgr 80 Allmän del: mål och
riktlinjer: kursplaner: timplaner, Skolöverstyrelsen, (Stockholm, 1989)
Skolverket, Läroplaner, inhämtat 13/9 2012, http://www.skolverket.se/lagar-och-regler/laroplaner-1.147973
Sverker Sörlin, Nationalism (Stockholm 2006) Alice Tegnér, Sjung svenska folk! (utan ort, 1905) Alice Tegnér, Sjung svenska folk! (utan ort, 1943) Alice Tegnér, Sjung svenska folk! (utan ort, 1994)
Anders Weiner, Sångbok för skolan: Andra delen, (utan ort, 1939) Anders Weiner, Sångbok för skolan (utan ort, 1949)
