Psykologiska institutionen Stockholms universitet Psykologi II
2014-03-03
PERCEPTION OCH NEUROPSYKOLOGI, 7,5 hp Kursanvisningar för vårterminen 2014
Kursbeskrivning
Kursen i perception och neuropsykologi förenar två viktiga delområden inom
psykologiämnet. Perceptionspsykologin är ett av psykologins äldsta och mest grundläggande områden. Den handlar om hur vi tar emot information genom våra sinnen, och därigenom upplever vår omvärld samt vår egen kropp och dess tillstånd. Vår kurslitteratur berättar historien om hur informationen kommer till oss och tolkas: ”Perception does not just
happen!”. Neuropsykologin belyser hur hjärnskador påverkar psykologiska processer och den ger en unik inblick i hur processerna beror på hjärnans neurobiologiska bas.
Kursen ger grundläggande kunskaper om hur perceptionen fungerar, dess möjligheter och begränsningar. Den visar de vetenskapliga metoder genom vilka vi kan undersöka hur våra sinnesintryck skapas och tolkas. Den ger också kunskaper om perceptionens fysiska och biologiska grundvalar; hur hjärnan och sinnesorganen möjliggör vår upplevelse av världen som en sammanhängande helhet. Att studera perception och neuropsykologi tillsammans är naturligt eftersom perceptionsforskningen alltid varit förankrad i aktuell kunskap om nervsystemet.
Kursen ger en problemorienterad översikt av forskning inom perceptionspsykologin och neuropsykologin. Varför är vissa personer överkänsliga för buller eller lukter? Hur reagerar hjärnan på emotionella händelser? Kan man genom mätningar av nervsystemet avslöja om någon ljuger? Kan hjärnan bearbeta synintryck som vi inte är medvetna om att vi har sett?
Hur kan skador på nervsystemet leda till förändrade upplevelser av omvärlden? Att identifiera funktionella nedsättningar av hjärnfunktioner kräver förståelse för hur typisk funktionalitet varierar, och kursen kommer särskilt beakta hur ålder och kön samverkar med hjärnans perceptuella och kognitiva funktioner. Träning ges i såväl vetenskapligt skrivande som muntlig presentationsteknik. I praktiska inslag kommer kursen också att ge studenterna möjlighet att genomföra sensoriska experiment, samt mäta hur deras egna nervsystem aktiveras av sinnesupplevelser.
Kursens lärandemål
Efter att ha genomgått kursen förväntas du kunna:
1. Beskriva hur sinnessystemen fungerar.
2. Förklara perceptionspsykologiska fenomen i termer av ”bottom-up” och ”top-down”
processer, samt beskriva olika perceptionsteorier.
3. Redogöra för centrala begrepp, teorier, och metoder inom neuropsykologin, samt självständigt diskutera och tillämpa denna kunskap.
4. Utföra psykofysiska och psykofysiologiska mätningar samt förstå, tolka och presentera dess resultat.
5. Diskutera och problematisera neuropsykologins definitioner av typisk kontra nedsatt funktionalitet utifrån en medvetenhet om normalvariation och variabler som samvarierar med denna.
Undervisningsformer
Kursen består av ett antal föreläsningar och laborationer. Föreläsningarna redovisar och diskuterar kurslitteraturen. Vid laborationerna genomförs experiment med kursdeltagarna som försöksledare och försökspersoner. Laborationerna redovisas i samband med själva
laborationen, eller skriftligt i en vetenskaplig rapport och muntligt vid ett särskilt obligatoriskt seminarium.
Examination
Kursen är betygsgraderad enligt den sjugradiga ECTS-skalan (A, B, C, D, E, Fx, F).
Allmänt gäller att:
A. Utmärkt
Studenten kan självständigt koppla ihop centrala begrepp, teorier och modeller. Studenten argumenterar och diskuterar på ett självständigt sätt relevanta principer och forskningsresultat i förhållande till kurslitteraturen. Studenten integrerar relevanta principer från både perceptions- och neuropsykologi till en nyanserad bild av typiska och nedsatta hjärnfunktioner.
B. Mycket bra
Studenten kan självständigt redogöra för skillnader och likheter mellan centrala begrepp, teorier och modeller samt resonera kring de centrala begreppens relevans, tillkortakommanden och giltighet.
C. Bra
Studenten visar förståelse och kan självständigt redogöra för skillnader mellan centrala begrepp, teorier och modeller samt applicerar centrala begrepp på egna exempel.
D. Tillfredsställande
Studenten kan redogöra för givna centrala begrepp, teorier och modeller på ett självständigt sätt.
E. Tillräckligt
Studenten kan definiera centrala begrepp och redogöra för huvuddragen i relevanta teorier och modeller.
Fx. Komplettering krävs
Studenten uppvisar vissa brister i förståelsen av kursmaterialet, vilket visas i bristande förmåga att redogöra för centrala begrepp, teorier och modeller, och komplettering krävs därför för att de förväntade studieresultaten ska ha uppnåtts.
F. Otillräckligt
Studenten uppvisar stora brister i förståelsen av kursmaterialet, vilket visas i oförmåga att redogöra för centrala begrepp, teorier och modeller, och underlag för bedömning saknas därför.
Specifikt för denna kurs:
Betygsättning E-A baseras helt på resultatet på den skriftliga tentamen (lärandemål 1-3):
A = 90 % rätt, B = 80 % rätt, C = 70 % rätt; D = 60 % rätt, E = 50 % rätt.
För minst E krävs dessutom godkända laborationsrapporter (såväl skriftlig som muntlig presentation), och aktivt deltagande i de obligatoriska inslagen (gråmarkerade i schemat).
Komplettering för frånvaro sker i form av skriftlig inlämningsuppgift som specificeras och bedöms av kursansvarig i samråd med aktuell lärare.
Föreläsare
JO: Jonas Olofsson, docent SW: Stefan Wiens, professor LF: Laura Ferrer-Wreder, docent MN: Mats Nilsson, docent EB: Elisabet Borg, Fil. Dr.
ML: Maria Larsson, professor HF: Håkan Fischer, professor HN: Henrik Nordström, doktorand
Kursansvarig och kontaktuppgifter
Kursansvarig är Jonas Olofsson (docent, biträdande lektor) Tel: 08-163840
e-post: jonas.olofsson@psychology.su.se Kurslitteratur
Kursbok:
G: Goldstein, E. B. (2010). Sensation and Perception (8th ed. International Student Edition).
New York: Wadsworth. [ISBN: 978-0495601494]
Litteraturkompendium (finns tillgängligt på kurshemsidan fastreg):
BB: Borg, G., & Borg, E. (2001). A new generation of scaling methods: Level-anchored ration scaling. Psychologica, 28, s. 15-45.
Bo: Borg, G. (2013). Många symptomskalor håller inte måttet. Läkartidningen, 110, s. 2238- 2241.
E: Eimer, M. (2011). The Face-Sensitive N170 Component of the Event-Related Brain Potential. In A. J. Calder, G. Rhodes, M. Johnson & J. Haxby (Eds.), Oxford Handbook of Face Perception (s. 329-344). Oxford: Oxford University Press.
L: Luzzi, S., Snowden, J. S., Neary, D., Coccia, M., Provinciali, L., & Lambon Ralph, M. A.
(2007) Distinct patterns of olfactory involvement in Alzheimer’s disease, semantic dementia, frontotemporal dementia, and corticobasal degeneration. Neuropsychologia, 45, 1823-1831.
O: Owen, A. M., & Coleman, M. R. (2008). Functional neuroimaging of the vegetative state.
Nature Reviews Neuroscience, 9, 235-243.
RK: Rorden, C., & Karnath, H-O. (2004). Using human brain lesions to infer function: a relic from a past era in the fMRI age? Nature Reviews Neuroscience, 5, s. 813-819.
S: Scher, M.S., Ludington-Hoe, S., Kaffashi, F., Johnson, M. W., Holditch-Davis, D., &
Loparo, K. A. (2009) Neurophysiologic assessment of brain maturation after an 8-week trial of skin-to-skin contact on preterm infants. Clinical Neurophysiology, 120, s. 1812-1818.
Sn: Schnakers, C., Perrin, F., Schabus, M., Majerus, S., Ledoux, D., Damas, P., . . . Laureys, S. (2008). Voluntary brain processing in disorders of consciousness. Neurology, 71, s. 1614- 1620.
Z: Zimmermann, F. G. S., & Eimer, M. (2014). The activation of visual memory for facial identity is task-dependent: Evidence from human electrophysiology. Cortex, in press.
