Det ligger träd överallt!

”Det ligger träd överallt!”

- Tre stormar, tre decennier och fyra dagstidningars rapportering -

Thomas Norehall

Handledare: Martin Wottle

Södertörns högskola | Institutionen för historia och samtidsstudier Kandidatuppsats 15 hp

Historia | Vårterminen 2021

Abstract

”Trees have fallen everywhere!” – Three storms, three decades and the writings of four daily newspapers –

The three largest storms in Sweden in modern time (1954, 1969 and 2005) are in focus in this thesis. By doing a narrative analysis of the countries four leading newspapers, the aim is to find out what stories are constructed during and after big crises such as storms. And more specifically what those narratives say about Sweden, being looked at in a historical rearview window. The result shows that the people of Sweden are portrayed as gender conservatives and that they are all ethnic swedes. There are no room for immigrants in the narratives.

The narrative concerning every storm differs though, depending how the inhabitants act. In 1954 Sweden is portraited as a nation where everybody do things together and helps out. During the storm 1969 ordinary peoples efforts are no longer requested. The state promises to take care of everything. When it can´t keep its promises voices from the media and the government are requesting an even stronger state. But in 2005 there have been an era of liberalisation and deregulation. Private companies are now in charge of the electric power supply. After the storm the power is out in many places and people behave differently. Some are passive and demands that the electricity works, other are doing the best of the situation. People are more active on the countryside than in the cities. All are however blaming the electricity companies. But what we see is a more fragmented country than before, where the biggest victims are the small foresters who in many cases have lost everything, they own. They were victims even in the earlier storms, but in 1969, when Sweden, in many ways, was a world leading country the foresters’ stories were not to be heard. In 2005 the forest farmers story are once again told, they who loses everything and, in some cases, commit suicide. They stand as reminders of the old and very poor Sweden, an outskirt in the world. This narrative can have its explanation in the assumption that when the times are uncertain, or changing, a nation looks at its history.

Keywords: Natural disasters in Sweden, storms, Gudrun, narrative, media coverage of disasters Nyckelord: Naturkatastrofer i Sverige, stormar, Gudrun, narrativ, mediabevakning

Innehållsförteckning

Abstract ... 2

Inledning ... 4

Syfte och frågeställningar ... 5

Tidigare forskning ... 6

Teori och metod ... 10

Bakgrund ... 12

De tre stormarna ... 15

Stormen 1954 ... 15

Konsekvenser ... 15

Aktörer ... 16

Skogen ... 19

Kritik ... 20

Analys ... 21

Stormen 1969 ... 23

Konsekvenser ... 23

Aktörer ... 25

Kritik ... 27

Skogen ... 30

Analys ... 30

Stormen 2005 ... 33

Konsekvenser ... 33

Aktörer ... 35

Kritik ... 37

Skogen ... 38

Analys ... 39

Sammanfattande diskussion ... 42

Avslutningsvis ... 49

Käll- och litteraturförteckning ... 51

Inledning

Tre stormar, tre decennier, tre berättelser om Sverige. Vad som lever kvar och vad som förändras över tid i bilden av Sverige står i fokus i denna historiska exposé. Ett fenomen som genomgående kommer belysas är skogen. För när stormarna slår till är det träd som faller och orsakar den största skadan. Samtidigt är skogen en del av den nationella identiteten. Skogen upptar 70 procent av Sveriges landyta.¹ Det är något som vi som lever här behöver förhålla oss till. Vi har lärt oss att samexistera med den, bemästra den och ekonomisera den. Även i dagens Sverige är skogsindustrin en tung inkomstbringande faktor. Men skogen är inte bara ekonomi.

Den är också en plats för naturupplevelser och kontemplation. På så vis är även den obebyggda skogen i allra högsta grad en levande skogsbygd. Många av landets invånare bär bokstavligt talat med sig skogen dagligen – i sina efternamn.

Det finns många berättelser om skogen, inte minst i den svenska litteraturen har skogen spelat en stor roll. I exempelvis Erik Gustaf Geijers, Gustaf Frödings, Selma Lagerlöfs, Sara Lidmans, Harry Martinssons, August Strindbergs och inte minst Kerstin Ekmans författarskap, vars Händelser vid vatten nyligen fick en renässans som radioföljetong med Rolf Lassgård som uppläsare, har skogen spelat en betydande roll. Skogens aktualitet blir också uppenbar när en bok som Henry David Thoreaus Walden, som helt och hållet utspelas i skogen, ses som en klassiker. Den översätts på nytt och ges ut i nya upplagor, så amerikansk den än är.

Skogen spelar även en viktig roll när stormar av grandiosa storlekar sliter upp träden med rötterna och fäller dem i tusental. För kriser och katastrofer är av betydelse för byggandet av nationell identitet. Händelser som många blir delaktiga i, aktivt eller som åskådare, via till exempel media, är samhörighetsskapande.² I det narrativ som blir till skapas föreställningen om ett nationellt vi. Kriser av det större slaget frambringar nämligen ett förklaringsbehov som alla kan vara delaktiga i. Dessa omskakande händelser ”skapar ofta ett behov av ett gemensamt och sammanhållande narrativ.”³ Faran med detta, betonar genus- och statsvetaren Cecilia Åse, är att det då bara ges plats åt ett perspektiv. Därmed urholkas möjligheten att belysa det skedda utifrån fler synvinklar.⁴ Verkligheten kan sägas förenklas. När bara en gemensam berättelse ges plats skapas visserligen en gemenskap att dela som stärker ett sammanhållande vi-tänkande.

Men samtidigt riskerar därmed andra möjliga perspektiv att ses som hotfulla och dess företrädare som ´dom andra´.

1 Stefan Edman. ”Så ska det gröna guldet hanteras – för klimatets skull.” Dagens Nyheter (DN) 9/3 2021.

2 Cecilia Åse. Kris: Perspektiv På Norrmalmstorgsdramat. 1. Uppl. Stockholm: Liber, 2014, s. 98.

3 Åse 2014, s. 113.

4 Åse 2014, s. 113.

Denna studie fokuserar på tre stormar i Sverige mellan åren 1954–2005 och söker utröna om narrativet, som det uttrycks i fyra dagstidningar⁵, är föränderligt över tid, vilka aktörer som får ta plats – i vilka roller – och vilka som utlämnas. För även de som marginaliseras och osynliggörs är av betydelse, då det avslöjar något om den tidens samhälle och kultur. Under stormarna är det träd som faller och orsakar de största skadorna. Därför är det av intresse att finna vilken skogens roll blir inom narrativet. Och då inte bara skogen utan också de människor som brukar, levar av den och i den.

Det finns så klart insamlade fakta kring varje storms konsekvenser. Men hur denna fakta faktiskt brukas är avhängigt av hur narrativet kring katastrofen formuleras. Dagstidningarnas texter utgör tidsmarkörer som ger oss en möjlighet att ta del av och förstå hur förställningen av ett historiskt svunnet Sverige presenterades eller kanske snarare konstruerades.

Syfte och frågeställningar

Kris- och katastrofnarrativ kan, för en besökare i mediaarkiven, underlätta och tydliggöra bilden av ett Sverige som en gång var. Bilden blir särskilt skarp genom att narrativet vid kriser är mer entydigt än vid vardagliga händelser. Stora oväntade händelser, som kriser och katastrofer, skapar ett behov av en gemensam samsyn kring det samhälle man delar – och som nu hotas.

Narrativen fungerar meningsskapande och blir ett sammanhållande kitt.⁶ Dessa narrativ finns bevarade i dagspressens rapportering och möjliggör ett historiskt återbesök i svunna tider. För dessa berättelser avslöjar sammantaget något om ett Sverige som var, om dess ideal och normer.

Syftet med denna historiska studie blir därför att utreda hur bilden av Sverige framträder och gestaltas i dagspressen vid tre olika stormar. Detta för att försöka förstå vilken eller vilka berättelser som konstrueras i de tre stormarnas eftersvall.

Frågor som ska besvaras är:

Vilka aktörer lyfter dagspressen fram i bevakningen av stormarna och hur framställs dessa?

Vilka mänskliga och materiella konsekvenser av stormen lyfts fram i tidningarna?

Hur behandlas skogen, dess invånare och brukare i pressens bevakning av stormarna och deras efterspel?

5 Det handlar om morgontidningarna Dagens Nyheter (DN) och Svenska Dagbladet (SvD) samt kvällstidningarna Aftonbladet (AB) och Expressen.

6 Cecilia Åse. Nationella kriser och demokrati. Resultat från ett forskningsprojekt. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. 2015, s. 17–18.

Tidigare forskning

Naturkatastrofer som stormar är globala företeelser. Följaktligen finns det internationell forskning inom området. Flera forskningsdiscipliner fokuserar katastrofer och massmedias rapportering. I många fall är studiernas resultat motsägelsefulla när de ställs mot varandra.

Även om denna uppsats syftar till att påvisa de berättelser som framträder och avspeglas i spåren av stormarna, så visar forskning att det finns det en genomgående grundlogik i medias framställning av fenomen som katastrofer som påverkar berättelserna. Därför är det rimligt att presentera vad forskningen lyfter fram, vilka byggstenar som används i narrativens konstruktioner.⁷

Forskning kring hur media rent konkret bevakar katastrofer är begränsad. Några resultat finns dock. Media förlitar sig på officiella källor som informationsgrund. Mediabevakningen är kortvarig. Dramatiska deskriptiv är vanligare än orsaksförklaringar. Fokus ligger på hur katastrofen drabbar människor, den konstruerade miljön och den naturliga miljön. Den ekonomiska frågan är viktig. Katastrofnyheter handlar i stort om det som händer i nuet. När en katastrof inträffar vänder sig människor till massmedia för man räknar med att den tillhandahåller varningar, beskriver vad som hänt, håller folk uppdaterade och bidrar till samhällsåterhämtning och motstånd. Därmed upprätthåller media en normativ roll när de håller medborgarna informerade. Först skildras hur människor drabbas, därefter de ekonomiska konsekvenserna. Tidsperspektivet är inriktat på nuet. Det kopplas bara undantagsvis till dåtid och framtid i nyheternas berättelser.⁸

Händelser, likt katastrofer, som många blir delaktiga i, aktivt eller som åskådare, via t.ex.

media, är samhörighetsskapande.⁹ I det narrativ som blir till skapas föreställningen om ett nationellt vi. Kriser av det större slaget skapar nämligen ett förklaringsbehov som alla kan vara delaktiga i. Dessa omskakande händelser skapar ett behov av enkla, inte flertydiga narrativ. Ett narrativ där man känner sig delaktig och som hjälper en att ta sig genom krisen.¹⁰

Under en kris, när något hemskt händer och oförutsett händer, stärks konventionella och

könskonservativa idéer. De symboliserar trygghet och kontinuitet. I en osäker situation blir sådant som är som det brukar vara, som uppfattas som normalt, också tryggt. Rädsla och osäkerhet resulterar i ett behov av ett entydigt – och vad det verkar – även av ett könskonservativt och traditionellt meningsskapande.¹¹

7 Det bör dock påpekas att denna studie inte kommer att göra en mediaanalys i den meningen att olika texttyper ska redogöras för och förstås. Istället är det de svenska dagstidningarnas sammantagna framställningar av stormarna som ska lyftas fram och analyseras.

8 J. Brian Houston, Betty Pfefferbaum, och Cathy Ellen Rosenholtz. "Disaster News: Framing and Frame Changing in Coverage of Major U.S. Natural Disasters, 2000–2010." Journalism & Mass Communication Quarterly 89, no. 4 (2012): s.

607-608, 614-615 och 617.

9 Åse 2014, s. 98.

10 Åse 2014, s. 113.

11 Åse 2014, s. 114–115.

Mediabevakningen blir under en katastrof mer omfattande och dramatisk än i normalfallet. Mer improvisation är tillåten och källorna granskas inte i lika hög grad som under normala omständigheter. Nyheterna blir mer stereotypa och fördomsfulla och därför intressant nog, mer tendentiösa och ideologiska. Detta fenomen blir särskilt tydligt i relation till i andra sammanhang ej talade om normer, stereotyper och omständigheter. Journalister och nyhetsmedia i stort befäster de normativa ramar/krafter/regelverk som upprätthåller samhällets hegemoniska strukturer. Det innebär att män får mer utrymme än kvinnor – det är den maskuline hjälten som agerar beslutsamt genom att ta risker och övervinna rädslor, inte den gravida kvinnan – inrikes födda mer än utrikes födda och händelser i landets centra mer än i periferin.

Vissa aktörer och handlingar kommer att legitimeras, andra kommer att bannas.¹² Nyheter från periferin, läs landsbygden, blir bara intressant när katastrofen kan relateras till centrum. ”The center is in charge of deciding what the problem is and also how it should be solved.”¹³

Oavsiktligt blir katastrofbevakningen en del av den hegemoniska normativa makt, vars insatser för att försöka hantera och styra en osäker framtid, upprätthåller förhärskande sociala strukturer och rådande ojämlikhet.¹⁴

Forskningsresultaten kring vad media fokuserar på i sin rapportering, de långsiktiga policybeslut som måste tas för att förhindra eller bättre möta framtida katastrofer eller katastrofens kortsiktiga effekter, skiljer sig åt. Sociologerna Susanna Öhman, Katarina Giritli Nygren och Anna Olofsson har i en diskursanalys kring den svenska skogsbranden 2014 påvisat att media sätter in en lokal händelse i ett nationellt normativt narrativ omkring klimatanpassning och skogsskötsel. Det lokala perspektivet tas ingen hänsyn till, menar författarna och har därför har ingen plats i rikstäckande tidningarnas rapportering omkring vad som bör göras. Lokalt fokuserar man på att bekämpa branden medan tidningarna upprätthåller sig vid nationella framtida policylösningar och på vad som åstadkommit katastrofen. Den nationella diskursen övertrumfar därmed den regionala och lokala.¹⁵

Ett helt motsatt resultat har en kanadensisk studie påvisat. Denna hävdar att journalister är mer fokuserade på kortsiktiga effekter av katastrofer än av de policyproblem som behöver lösas för att minska risken för nya katastrofer. Katastrofer i det här fallet är översvämningar.¹⁶ En indisk studie har kommit fram till liknande resultat som den kanadensiska, där pressen ses

12 Susanna Öhman, Katarina Giritli Nygren och Anna Olofsson. "The (un)intended Consequences of Crisis Communication in News Media: A Critical Analysis." Critical Discourse Studies 13, no. 5 (2016): s. 516.

13 Öhman et al. 2016, s. 526.

14 Öhman et al. 2016, s. 527.

15 Öhman et al. 2016, s. 526–527 och 529.

16 Jason Thistlethwaite, Daniel Henstra, Andrea Minano och Truzaar Dordi. "Policy Framing in the Press: Analyzing Media Coverage of Two Flood Disasters." Regional Environmental Change 19, no. 8 (2019).

fokusera på den direkta effekten istället för att sätta fokus på samhällets beredskap inför katastrofer. Studien menar att media inte tog sitt ansvar att påverka politikerna inför framtiden och förfäktar en tanke om att media och myndigheter ska arbeta tillsammans inför kommande katastrofer. Ett sådant samarbete är båda parters ansvar eftersom det kan leda till ett paradigmskifte gällande hur katastrofer hanteras i Indien – från ett fokus på räddningsinsatser och återuppbyggande till beredskap och olyckslindring.¹⁷

För en pålitlig och ansvarsfull mediabevakning tycks journalister vara i behov av att lära sig mer om katastrofer för att kunna sprida korrekt och lämplig information.¹⁸ För i okunnighetens spår uppstår lätt myter. I sin forskning varnar de amerikanska sociologerna Kathleen Tierney, Christine Bevc och Erica Kuligowski, utifrån en amerikansk kontext, just för den mytbildning som följer katastrofer. Media kan sprida myter om laglöshet, oroligheter och uppror i katastrofers kölvatten. Det handlar om att plundring följer i katastrofens väg, att avvikande beteenden och att social oro uppstår. Detta trots att forskning redan på 60-talet visade att människor hjälper varandra i händelse av en katastrof, istället för att passivt invänta hjälp utifrån. Katastrofer leder inte till panik med avvikande beteenden som följd, utan istället så ökar den sociala kontrollen, menar författarna.¹⁹

Forskning kring katastrofer har även funnit att medianarrativet innehåller skurkar, offer och hjältar.²⁰ En engelsk studie visar att journalistiken först sätter de drabbade i fokus för att därefter lyfta blicken i jakten på syndabockar. Företagens agerande och regeringens pålitlighet och genomskinlighet hamnar i skottgluggen. Genomgående värderas räddningstjänstens olika typer av akututryckningar högt, men även elsektorn får höga betyg i det genomgångna materialet.

Regeringen placeras ofta i den skyldiges stol och ställs inför ansvar medan industri och privata organisationer slipper lindrigare undan.²¹

Graden av politisk tilltro hos medborgarna kan ge olika konsekvenser vid en katastrof. En låg tilltro till de politiska institutionerna kan medföra att människor inte lyssnar till och följer

17 Dhanashree Giri och Aman Vats. "Natural Disasters in India: A Comparative Study of Print Media’s Approach of Top Four English Dailies’ Coverage of Uttarakhand Floods, 2013." Indian Journal of Public Administration 64, no. 1 (2018): s.

73 och 85.

18 Wilson Lowrey, William Evans, Karla K Gower, Jennifer A Robinson, Peter M Ginter, Lisa C McCormick och Maziar Abdolrasulnia. "Effective Media Communication of Disasters: Pressing Problems and Recommendations." BMC Public Health 7, no. 1 (2007): s. 97.

19 Kathleen Tierney, Christine Bevc och Erica Kuligowski. "Metaphors Matter: Disaster Myths, Media Frames, and Their Consequences in Hurricane Katrina." The Annals of the American Academy of Political and Social Science 604, no. 1 (2006):

s. 57–58.

20 Brian Miles och Stephanie Morse. "The Role of News Media in Natural Disaster Risk and Recovery." Ecological Economics 63, no. 2 (2007).

21 Kevin F Quigley och John Quigley. "“Of Gods and Men”: Selected Print Media Coverage of Natural Disasters and Industrial Failures in Three Westminster Countries." Journal of Homeland Security and Emergency Management 10, no. 1 (2013): s. 138, 152 och 154.

rekommendationer från myndigheterna. Men en hög tilltro kan medföra att medborgarna blir passiva och förväntar sig hjälp och stöd och att myndigheterna ska klara av situationen och saknar därför motivation att agera. Medan en låg tilltro paradoxalt nog skapar aktiva medborgare som tar saken i egna händer.²²

Extrema händelser som stormar kan även trigga lärande. Vardagliga beslut och praktiker är vanemässiga och sker reflektionslöst. Kriser och katastrofer resulterar ofta i att det förgivet tagna ifrågasätts. Det handlar exempelvis om tidigare beslut och organisatoriska rutiner.²³ I forskningslitteraturen finns det empiriskt stöd för att naturkatastrofer öppnar ett förändringsfönster för positiva klimatförändringar.²⁴

Stormkatastrofer kan även ingå som en del av narrativet kring klimatförändringarna. Synen på framtiden med klimatfrågan som grund följer, om klimatförnekarna undantas, två olika berättarlinjer, nämligen en dystopisk och en optimistisk.²⁵

Utifrån disciplinerna kommunikationsvetenskap, sociologi och statsvetenskap har Brian Houston, Michelle A Meyer och Daniel P Aldrich i ett gemensamt forskningsprojekt funnit att man i USA och England satsar på förebyggande skyddsvallar och förstärkningar av hus. Detta trots att det bevisligen är sociala och inte fysiska infrastruktursatsningar som genererar tålighet mot kriser och katastrofer. Ett alternativt förhållningssätt är att i katastrofberedskapen stärka den sociala infrastrukturen, det sociala kapitalet, eftersom den stärker motståndskraften bland medborgarna. Forskning har visat att informella band, i synnerhet mellan grannar, ofta ligger bakom den första insatsen. Den gängse bilden av den professionelle räddningsarbetaren först på plats stämmer alltså inte. Grannar kollar nämligen upp hur det står till med deras närboende och kan snabbt genomföra livräddande insatser. Trots bevisen för dess effektivitet behöver man inom katastrofberedskapen fullt ut omfatta det sociala kapitalet som en kritisk komponent.

Beslutsfattare fortsätter spendera pengar på den fysiska infrastrukturen och uppmanar sina medborgare att förbereda sig enbart på materialistisk bas, som att ha vatten och mat för tre dagar hemma. Detta är självklart viktiga förberedelser men att satsa på att skapa starka band grannar emellan är minst lika viktigt, om inte ännu viktigare. För genom att försöka bygga upp

22 Frederike Albrecht. The Social and Political Impact of Natural Disasters. Digital Comprehensive Summaries of Uppsala Dissertations from the Faculty of Social Sciences. 2017, s. 27.

23 Rolf Lidskog och Daniel Sjödin. "Extreme Events and Climate Change: The Post-disaster Dynamics of Forest Fires and Forest Storms in Sweden." Scandinavian Journal of Forest Research 31, no. 2 (2016): s. 153.

24 Åsa Davidsson. "Disasters as an Opportunity for Improved Environmental Conditions." International Journal of Disaster Risk Reduction 48 (2020).

25 Rolf Lidskog, Monika Berg, Karin M. Gustafsson och Erik Löfmarck. "Cold Science Meets Hot Weather: Environmental Threats, Emotional Messages and Scientific Storytelling." Media and Communication (Lisboa) 8, no. 1 (2020).

kopplingar bland och mellan invånare så kommer dessa förberedelser förse grannskap med livsviktig motståndskraft inför framtida kriser och katastrofer.²⁶

Teori och metod

Enligt litteraturvetaren och semiotikern Roland Barthes finns narrativen överallt och att vi är omringade av dem. Narrativet drivs av språket, vare sig det formuleras muntligt eller i text, men det kan också gestaltas i form av bilder, rörliga och orörliga eller i form av gester. Berättelserna finns i långfilmformat likväl som i lokalnyheterna men också i vilken mänsklig konversation som helst. Barthes menar alltså att narrativen finns i ett oändligt antal former och är närvarande i alla tider, på alla platser och i alla mänskliga samhällen. Det har aldrig funnits människor utan narrativ.²⁷ Enligt Barthes omges vi således av meningsskapande berättelser. Vi behöver dessa för att förstå oss själva, vår omgivning och vårt samhälle. Allt blir i den meningen text – socialt konstruerad text som är möjlig att analysera. Organisationsforskaren Barbara Czarniawska hävdar att i linje med detta att händelser är tolkningsbara och kan göras begripliga genom att tillskrivas egenskaper.²⁸ En storm är en händelse, men en storm som svepte med sig en kvinna med påföljden att hon avled – är en helt annan berättelse.

Czarniawska parafraserar Barthes och skriver att narrativen omkring en händelse är oräkneliga, så därför också tolkningarna av dessa. Ett sätt att komma förbi detta är att inte väga den enskilda texten för mycket. Den står inte för sig själv utan tillhör ett större sammanhang tillsammans med andra texter. Istället för att undersöka en text under ett dekonstruktivistiskt mikroskop handlar det om att betrakta en text som ett materiellt spår av en konversation som har eller äger rum. Snarare än att sträva efter en rigorös narrativanalys eller en renlärig genreanalys så är läsande och skrivande kring narrativ en kreativ aktivitet, där texter ska ses i sitt sammanhang med andra texter.²⁹

Den arbetsmetod Czarniawska förfäktar, och som används i denna studie, är uppdelad i tre faser. I en något av mig förenklad version handlar faserna om: 1. Berättelserna, i detta fall dagstidningstexter, samlas in. 2. Berättelserna tolkas och analyseras. 3. En egen berättelse

26 Daniel P Aldrich, Michelle A Meyer och Brian Houston. "Social Capital and Community Resilience." The American Behavioral Scientist (Beverly Hills) 59, no. 2 (2015): s. 254–256 och 265.

27 Roland Barthes och Lionel Duisit. "An Introduction to the Structural Analysis of Narrative." New Literary History 6, no. 2 (1975): s. 237.

28 Barbara Czarniawska. Narratives in Social Science Research. Introducing Qualitative Methods. London: SAGE Publications, 2004, s.8.

29 Barbara Czarniawska. The uses of narrative in organization research. Gothenburg Research Institute School of Economics and Commercial Law Göteborg University. GRI report 2000:5.

skapas utifrån tolkningen och analysen. Den egna berättelsen ställs med eller mot andra berättelser, det vill säga tidigare forskning.³⁰

En viktig faktor inom ramen för narrativ teori och analys är vad som inte ryms i narrativet, I dagspressens fall handlar det om vilka deltagare som osynliggörs. Media är delaktig i formandet av hur vi ser på oss själva och hur vi ser på ´dom andra´. Narrativ uppstår inte i ett tomrum utan utgår från och påverkas av den kulturella och sociala kontexten. Media producerar ideologier när de tar fram representanter, bilder, beskrivningar och förklaringar. De ramar in händelser.

Dessa ideologier är kollektiva och vi är på det stora hela omedvetna om dem. De är således inbäddade i narrativen. På detta sätt avgörs vem som kommer till tals och vem som inte gör det, vem som framhävs, vilka som inte gör det, vem som får sista ordet och så vidare. Fattiga, kvinnor och icke-vita har historiskt sett varit förlorare genom att de osynliggjorts.³¹

Sociologen Elain Ashleigh McKinzie betonar att nyhetsmedia har makten att definiera vad som är en katastrof och vilka som ska ses som drabbade av denna katastrof. Därför är det viktigt, slår McKinzie fast, att forskningen kring katastrofnarrativ analyserar och kritiserar hur mainstream-media representerar eller inte representerar kön, klass och etnicitet.³²

För denna studie har dagstidningsartiklar från fyra tidningar har samlats in från stormtillfället och sju dagar framåt. Begränsningen av dagar härrör från forskningsresultat som indikerar att media bevakar naturkatastrofer under ett kortare tidsspann.³³ Alla texter som behandlar stormen, oavsett texttyp, är av intresse. Texterna har sammanställts och analyserats i enlighet med Czarniawskas analysmodell. Resultatet jämförs med tidigare forskning i diskussionsdelen.

Antalet texter som behandlar stormarna under det ovan nämnda intervallet uppgår till 413.

Alla är noggrant lästa och utgör en väv eller ett pussel som tillsammans skapar en större berättelse kring varje storm. Texterna har kompletterat varandra men också emellanåt så gott som identiskt rapporterat samma historia. I dessa fall har texter utelämnats. I andra fall har den aktuella stormen bara nämnts i förbifarten utan att ha bidraget till pusslet och då utelämnats.

Sammantaget har 246 texter refererats i denna studie.

Morgontidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet samt kvällstidningarna Expressen och Aftonbladet utgör det empiriska materialet. Alla är rikstäckande och upprätthåller ett nationellt perspektiv. Tre stormar har valts ut: Januaristormen 1954,

30 Czarniawska 2000, s. 5.

31 Elain Ashleigh McKinzie. "Deconstruction of Destruction Stories: Narrative, Inequality, and Disasters." Disasters 41, no. 1 (2017): s. 6.

32 McKinzie 2017, s. 19.

33 Houston et al. 2012.

Allhelgonastormen 1969 och Gudrun 2005. Urvalet kommer sig av att det täcker nästa 70 år av ett Sverige i förändring. De tre stormarna räknas dessutom av SMHI som de mest spektakulära i sitt slag.³⁴

Fördelar med dagspress är att bevakningen sker i 24-timmars intervaller, vilket gör att många felaktigheter som rapporteras i strömmande live-media rensas bort. I synnerhet på sociala media kan rapporteringen löpa amok. En innehållsanalys av texternas narrativ ger mer – när det handlar om civilsamhällets reaktion och syn på det skedda – än att bara fokusera på den kvantitativa mängden av artiklar i rapporteringen och dra slutsatser av denna.³⁵

Det ska tas hänsyn till att Sverige inte var ett medialiserat samhälle då de första stormarna slog till. Först på 1980-talet kan media, enligt Åse, betraktas som en självständig institution i samhället. Ett medialiserat samhälle förutsätter nämligen att media har makten att ”granska och ifrågasätta politiska institutioner och aktörer, men där politiker och politiska institutioner också har anpassat sitt sätt att arbeta till medierna.”³⁶

Bakgrund

Stormar, särskilt av katastrofslag, aktualiserar skogen som inget annat. För det är de fallande träden som ställer med de största skadorna på människor och material. Självklart påverkas främst de individer och de bolag som bedriver skogsbruk, men också för oss andra blir den ödeläggelse som dessa katastrofer lämnar efter sig en påminnelse om att något så stabilt, och ibland flerhundraårigt, som en skog kan bringas omkull. Stormar skapar berättelser i samhället.

Det handlar om omskakande händelser som behöver förklaras och kräver ett narrativ. Men dessa stormar blir också till delberättelser i andra narrativ när de läggs beslag på, fogas in och används till att förklara andra fenomen samt att få andra berättelser att hänga samman och till att föra ut budskap.

En skog är inte bara en skog – den går alltid att koppla till värden av olika slag. Värden som står på spel. I sin omfattande kulturhistoriska exposé över skogen ställer Kerstin Ekman den ursprungliga urskogen mot kalhyggen och timmerbilar.³⁷ En kamp som hon ser träden förlora, då bara fem procent av den av människor orörda skogen finns kvar, för resten har blivit brukad.³⁸ Historikern och skribenten Gunnar Wetterberg vänder på perspektivet och ser istället till vad skogen givit oss människor, vilken tillgång den varit och är och hur den bidragit till

34 SMHI. ”Stormar i Sverige.” Uppdaterad 28/9 2020. <https://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/stormar-i-sverige- 1.5770> (1/4 2021).

35 Quigley och Quigley 2013, s. 140-141.

36 Åse 2014, s. 32

37 Kerstin Ekman. Herrarna i skogen. Stockholm: Bonniers, 2007.

38 Ekman 2007, s. 396.

välståndsbyggandet.³⁹ Det är symptomatiskt att Göran Greider i en recension velat byta bokens titel till `Virke´ istället.⁴⁰ Men skogen har också sin plats och värde som andaktskälla, som ett utomhustempel för rekreation och kontemplation. Religionshistorikern David Thurfjell menar att skogen blivit den sekulariserade svenskens religion.⁴¹

Skogen kan således tilldelas många värden. Men skogen är också föränderlig, både bildligt och bokstavligt: bildligt genom att synen på den har förändrats genom århundranden, bokstavligt genom att den består av levande materia som i cykler lever, växer och dör. Skogen har sitt naturliga kretslopp av omvandling, som dock kan påverkas av mänsklig hand, men också av naturkatastrofer. Sverige är emellertid tämligen förskonat från naturkatastrofer.

Bränderna 2018 var den senaste stora händelsen. Men då måste man ta i beräkningen att stora skogsbränder i princip upphörde, genom människans försorg i mitten av 1800-talet.⁴² Vad vi främst har att leva med är stormar. Även om även dessa är sällsynta, så har människan ännu inte lärt sig bemästra dem, som i fallet med bränderna.

Sverige har sina återkommande stormar, men vissa är större än de andra. SMHI rankar stormarna i denna studie som de största eller snarare värsta. Först på 1950-talet började man med direkta vindmätningar och inte bara uppskattningar. Men det dröjde till 1995 innan rikstäckande automatstationer togs till.⁴³ I Europa har stormfällningar ökat mellan 1950–2010.

Orsaken är troligen klimatförändringar men det förändrade skogsbruket kan ha betytt än mer.

Det är också för denna period det finns en uppdaterad sammanställning av stormskador i Europa. Innan dess är faktafrågan mer problematisk, då data kring stormskador i Sverige inte systematiskt samlats in och katalogiserats.⁴⁴ Det gäller även till viss del i dagsläget, med undantag för stormen Gudrun. Idag saknas främst information kring de som drabbas längs ner i konsekvenskedjan, det vill säga landsbygdsbefolkningen. Vad effekten av ström-, transport- och teleavbrott inneburit står inte helt klart.⁴⁵ Vad man dock vet om konsekvenser av stora stormar är att virket måste bort innan sommaren för att undvika insektsangrepp, vilket kräver

39 Gunnar Wetterberg. Träd: en vandring i den svenska skogen. Stockholm: Albert Bonniers Förlag, 2018.

40 Göran Greider. ”Wetterberg ser inte skogen för alla träd.” Expressen 25/11 2018.

<https://www.expressen.se/kultur/bocker/wetterberg-ser-inte-skogen-for-alla-trad/> (9/3 2021)

41 David Thurfjell. Granskogsfolk: hur naturen blev svenskarnas religion. Stockholm: Norstedts, 2020.

42 Ekman 2007, s. 416.

43Lennart Wern och Lars Bärring . Vind och storm i Sverige 1901–2010. SMHI 2011. Publicerad: juni 2011.

<https://www.smhi.se/polopoly_fs/1.16896!/webbFaktablad_51.pdf > (7/3 2021).

44Kristina Blennow. Skador och effekter av storm. En kunskapsöversikt. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

2013, s. 15.

45 Blennow 2013, s. 42.

en arbetsinsats utöver det vanliga. Marknadspriserna på virke sjunker också på grund av det överutbud som uppstår i stormars fotspår.⁴⁶

1954 namngavs inte stormar, så denna storm lever kvar under epitet Stormfällningen. Hårdast drabbades Gävle och Gästrikland. Vindstyrkorna hamnade som mest på trettiosex meter i sekunden, vilket är orkanstyrka. Enbart i Gästrikland föll tio miljoner träd. Sammanlagt föll arton miljoner kubikmeter skog, vilket räcker till en bronsmedalj i kampen om titeln som värsta trädfällare. Detta föranledde ett enormt röjningsarbete, i synnerhet som mototorsågen var en nymodighet som inte brukades av alla. Nya vägar behövde byggas och behovet av folk var så stort att både kvinnor och ungdomar fick arbete som plantsättare.⁴⁷

Allhelgonastormen 1969 drabbade framför allt mellersta och östra Svealand, Östergötland och Gotland. Sex personer fick sätta livet till och tio miljoner kubikmeter skog fälldes av de kraftiga vindarna. Sammantaget fälldes under hela denna stormiga höst tjugofem 25 miljoner kubikmeter skog, ett års avverkning, och alla skador av stormen värderades till ca 500 miljoner kronor, i 1969 års penningvärde.⁴⁸

Erfarenheterna från 1969 glömdes dock sakta bort. Antagligen för att stora stormar uppstår med stora mellanrum. När Gudrun slog till 2005 fälldes 250 miljoner träd. Normalt faller en 1 kubikmeter skog per år av stormar. 272 000 hektar skog i norra Skåne, Småland och Halland drabbades. 75 miljoner kubikmeter skog slogs ner, enligt försäkringsbolagen. Sju personer miste livet. Bakomliggande orsaker stod att finna i att det rörde sig om granskog och att stormen kom från fel håll, vilket träden inte byggt upp ett försvar för. Inom skogsbruket räknade man med vindstyrkor om max 20 meter per sekund och gallring och avverkning anpassades till det, vilket visade sig inte vara tillräckligt.⁴⁹

Vad gäller framtiden ska lärdomar ha dragits av Gudrun och efterföljande stormar. Framför allt att förödelsen delvis berodde på att det rörde sig om vindkänslig monoskog i form av gran och att bruksmetoderna bidrog till fällningen. Numera tror representanter för skogsbruket att det går att anpassa sig till klimatförändringarna och producera en mindre vindkänslig skog i

46 Wetterberg 2019, s. 151–152, 233–234 och 321–322.

47 Arbetarbladet. ”Den stora stormfällningen.” Publicerad 29/12 2013. <https://www.arbetarbladet.se/artikel/den-stora- stormfallningen> (8/3 2021); SMHI. ”Oväder i januari 1954.” Uppdaterad 23/4 2014.

<https://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/ovader-i-januari-1954-1.5730> (7/3 2021)

48 Anders Hovne. Orkanhösten 1969. Svenska Dagbladet (SvD). 12/12 2014 < https://www.svd.se/orkanhosten-1969 > (8/3 2021); Anders Bolling. 50 år sedan Svealands värsta storm publicerad. Dagens Nyheter (DN). 11/1 2019.

<https://www.dn.se/nyheter/sverige/femtio-ar-sedan-svealands-varsta-storm/> (8/3 2021)

49 Wetterberg 2019, s. 151–152, 233–234 och 321–322; Bolling 2019.

framtiden. Stormar ses som oundvikliga, naturliga och regelbundet förekommande och det är utifrån den vissheten man måste agera.⁵⁰

De tre stormarna

De tre stormarna och dagspressenens bevakning kommer i ordningsföljd. Upplägget följer och använder sig av Czarniawskas stegmodell. I ett första steg refereras och presenteras tidningarnas texter. Dessa är i sin tur uppdelade i rubriker som kopplar till uppsatsens syfte och frågeställningar. Rubrikerna är Konsekvenser, Aktörer, Kritik och Skogen. Efter dessa följer rubriken Analys, som är att se som steg två i analysmodellen. Här zoomar jag ut, byter till ett fågelperspektiv och pusslar ihop de olika berättelserna till ett större narrativ. Steg tre, där det större narrativet jämförs med tidigare forskning står att finna under rubriken Sammanfattande diskussion.

Det bör påpekas att katastrofbevakning i pressen följer ett mönster. Det gäller såväl i Sverige som internationellt. Under en katastrof hämtas artiklarnas källor främst från officiellt håll, eller från något större bolag. Tidningarna kommer med varningar, redovisar vad som hänt, ger lägesbeskrivningar och uppdateringar.⁵¹ Forskning visar att katastrofbevakning genomgående är intensiv och kortvarig. Nuet är centralt, vilket förklarar det korta bevakningsspannet.

Bakomliggande förklaringar till katastrofers uppkomst är knapphändiga. Det finns en tydlig rangordning i hur katastrofen drabbar – först människor, därefter byggnader och annan materiel och därefter den naturliga miljön. Vad stormen orsakat i ekonomiskt hänseende är också av vikt.⁵² De svenska dagstidningarnas följer också detta mönster. Men trots detta så växer ändå tre olika berättelser fram. Narrativen visar på ett föränderligt Sverige under drygt femtio år.

Stormen 1954

En förklaringsmodell till stormens uppkomst är att Bottenhavet inte hunnit kylas ner. En annan är att stormen som var hade en mycket ovanlig bana. En tredje är att det rört sig om en icke ovanlig vinterstorm, men av rekordformat.⁵³

Konsekvenser

Förstasidesrubriker som ”Hela Sverige gastkramas av våldsam snöstorm”⁵⁴ och ”Vinterorkan lamslår Sverige”⁵⁵ förmedlar bilden av ett Sverige utsatt för angrepp. Det är träd och åter träd

50 Lidskog och Sjödin 2016, s. 151–153.

51 Houston et al. 2012, s. 607–608.

52 Houston et al. 2012, s. 607–608.

53 DN. ”Milda hösten hämnades med orkan över Svealand.” 4/1 1954, s. 4; DN. ”Nytt oväder kommer idag med snö och kraftig vind.” 5/1 1954, s. 26; Expressen ”Varma Östersjön vållade snöfallet. Nytt oväder på väg i Bottenhavet.” 4/1 1954, s.

7.

54 SvD 4/1 1954, s. 1.

55 DN 4/1 1954, s. 1.

som ställer till det. Värdefull skog har förstörts. El och telefon blir utslagna tack vare nedblåsta träd. Tåg försenas. En del tak blåser ner och byggnader skadas. Hundratals bilar har att invänta bärgning efter krockar och dikeskörningar. Det talas sammantaget om miljonskador men personskadorna är dock få.⁵⁶

Till havs är det yrkesverksamma som drabbas i första hand. Tidningarnas berättelser fokuserar på sjömän i arbete som utsätts för naturens krafter. Det är fiskebåtar, lastfartyg och fyrfartyg på drift.⁵⁷

Aktörer

Aktörerna finns dels på lednings- och myndighets- och organisationsnivå. Det handlar om människor som har ett chefsansvar. Sedan finns det vanliga människor som på olika sätt drabbats av stormen. Väderlekstjänsten tillhör den förstnämnda kategorin. Den rosas då snabba varningar anses ha räddat liv och material. Statsmeteorolog Herbert Henriksson får utbreda sig kring deras insatser. Han menar att den största varningen av alla skickades ut.⁵⁸

SJ upplåter väntsalar och polisen finkor, för stormdrabbade. P1 öppnar sitt logement för barnfamiljer.⁵⁹

De femhundra träd som fallit över Stockholms läns vägar har vägförvaltningen tagit hand om med den äran. Övervägmästare Linné Jansson, som styrt operationen, menar att det i mycket är tack vare att människor jobbat två dygn i sträck utan sömn. Han är också nöjd med att allmänheten inte klagat, särskilt som de jobbat så hårt inom vägförvaltningen.⁶⁰ Optimismen präglar också civilingenjör Åke Björkman på Stockholms reningsverk som sköter snöröjningen.

Han ämnar kalla in 2000 man för att göra arbetet och köra i dubbla skift om så behövs.

Resultatet blev till slut till belåtenhet med bara mindre förseningar som följd, konstaterar en nöjd Björkman.⁶¹

På Centralen jobbar alla dygnet om, stationskarlar, trafikklarerare och postiljoner vars händer hade skinnet avklätt av tunga säckar med post.⁶²

56AB. ”Omfattande skador på el- och telefonnätet.” 4/1 1954, s. 4”; AB. ”100-tals dikeskörda.” 4/1 1954, s. 6; AB. ”Oerhörd trädmejning i Upplandsskogarna ´Värre än på kalfjället´ – trafikkaos.” Bertil Litsner 4/1 1954, s. 6; AB. (Kaos på Centralen – alla tåg försenade. Stopp Gävle-Sala. SAS-tåg gick bäst. 4/1 1954, s.6; DN. ”Tak slets av husen, knäckta träd. Vägspärrar.

Gråtande barn i snömassor. Tusentals träd kullvräkta.” 4/1 1954, s. 4; DN. ”Många fortfarande isolerade. Stormskadorna oöverskådliga.” 5/1 1954, s. 26; Expressen. ”Värsta vinterorkanen drar sakta söder ut. Miljonskador i dess spår. Tusentals träd på vägarna.” (4/1 1954, s. 6).

57 Exempel på detta är exempelvis SvD. ”Försvunna… Fyra i motorbåt borta i stormen.” 4/1 1954, s. 12; Expressen. ”Så här var det att vara till sjöss under söndagen. ´Vi var utlämnade åt orkan och snötjocka´. 24 på Stockholmsfartyg blev räddade i sista stund i natt.” 4/1, s. 7.

58 SvD. ”Intensivt arbete hos meteorologen.” 5/1 1954, s. 5; DN. ”Väderlekstjänstens larma rädda liv och värden.” 5/1 1954, s14

59 AB. ”Oerhörd trädmejning i Upplandsskogarna ´Värre än på kalfjället´ – trafikkaos.” Bertil Litsner 4/1 1954, s. 6.

60 SvD. ”Stormen fällde femhundra träd över vägarna i Stockholms län.” 5/1 1954, s. 16.

61 DN. ”Kaos i Stockholmstrafik. Krockande bilar brospärr.” 4/1 1954, s. 4; DN. ”Jätteköer på Stockholm gator.

´Snösvängen´ kostar 300 000.” 5/1 1954, s. 26.

62 Expressen. ”Stopp för var 100 m. Tåg försenade 10 tim.” 4/1 1954, s. 7.

För Televerket tar det längre tid, men de gör allt i sin makt för att lösa det hela. Det kan ta upp till två veckor, men cheferna bedyrar att de gör allt de kan. På Öland kommer till slut telefonen etappvis tillbaka – tack vare att ett sextiotal televerksanställda arbetar med den modernaste av utrustning för att fixa problemen.⁶³

Vanliga människor som inte innehar ledningsansvar agerar också, men då på eget bevåg. I Stockholm ser taxichaufförerna till att polisen under stormen sänder ut varningar att barn ska hållas inomhus, då sikten bara är två meter. En buss kör i diket vid Karolinska. Passagerarna hjälper till och drar upp bussen.⁶⁴ En banvakt tar hand om en femårig pojke som förtjusas av snön och springer ut barfota.⁶⁵

I Grisslehamn hjälper frivilliga till med att få igång elledningarna tillsammans med de lokala elmontörerna.⁶⁶

För bilburna dikeskörare som inte kan ta sig hem tillstadde hotell allehanda utrymmen.

Bondgårdar ställde också upp med plats. Röda korset och Lottakåren hjälpte till med filtar.

Bilister hjälper varandra att dra upp nedblåsta bilar ur diken. En man som hjälpte till hade dock oturen att få sin hatt bortblåst.⁶⁷ I en gruva som börjar vattenfyllas, blir pumpvakten instängd, på grund av ett elavbrott, men han förhåller sig lugn tills han räddas.⁶⁸ Lugna är man också på Hanön trots att invånarna inte får sin post förrän efter fem dagar.⁶⁹ Vid en kustradiostation som förlorat elen under stormen kämpar 4 man dygnet runt utan att tillkalla förstärkning, trots det hårda jobbet med reservaggregatet.⁷⁰ På Sandhamn insjuknar en lots. Kollegorna försöker få honom till Stavsnäs, men stormen sätter stopp. En läkare på Sandhamn ger honom då vård.

Sedan kan han åka över till fastlandet och få ambulansskjuts från Stavsnäs.⁷¹

Lantbrukaren David Yttréus utanför Tierp framställs som en sann hjälte som under stormen på söndagskvällen drog upp nästan 100 bilar ur diket med traktorn. Men när han hjälper en ingenjör förlorar han tummen. Nu är han sjukskriven och hustrun får jobba dubbelt. En polisutredning måste till för att han ska få ersättning. Människor på plats har dock den från olycksplatsen smitande ingenjörens namn och bilnummer.⁷²

63 SvD. ”Ölands telefontrafik provisoriskt i gång.” 9/1 1954, s. 9; Expressen. ”Kaos i telefonnätet – 2 veckors arbete.” 6/1 1954, s. 7.

64 DN. ”Snöorkan blev kaos i Stockholm Trafikstopp på alla broarna Inget flyg gick från Bromma.” 4/1 1954, s. 4.

65 AB. ”Förkyld igår – smet ut i natt då pappa var borta. 5-åring lekte barfota i snön. Förlåt mig mamma jag glömde tofflorna.” 4/1 1954, s. 4.

66 AB. ”Omfattande skador på el- och telefonnätet.” 4/1 1954, s. 4.

67 AB. ”Oerhörd trädmejning i Upplandsskogarna ”Värre än på kalfjället” – trafikkaos.” 4/1 1954, s. 6.

68 AB. ”Bodåsgruvan vattenfylldes. Instängd räddad efter 4 timmar.” 4/1 1954, s. 4.

69 DN. ”Nöjda människor på Hanön. Försenad postbåt med mat och lärarinna till klippön.” 8/1 1954, s. 5.

70 AB. ”Reservmotor gav kustradion ström." 4/1 1954, s. 6.

71 Expressen. ”Hård kamp för att rädda sjuk.” 4/1 1954, s. 6.

72 SvD. ”I marginalen David.” Peter 7/1 1954, s. 8; DN. ”Hjälpsam lantbrukare kan få ersättning för kapad tumme.” 8/1 1954, s. 5; SvD. ”´David´ kan få skadeersättning.” 9/1 1954, s. 18.

Bland tidningarnas texter finns det vardagsnedslag i notis- och kåseriform där stormen bildar bakgrund. Stormen har blivit till ett pikant inslag och föranlett små äventyr i vardagen.

Ett par gäster sin stuga med gäster när stormen slår till. Ingen kan ta sig därifrån. Det tänds ljus och äts mat. Allt slutar väl och strömmen kommer tillbaka.⁷³ En liknande historia skildrar närmast ett äventyr från ett instormat pensionat.⁷⁴ När en buss med några kända skådespelare kör fast agerar dessa redigt som skogshuggare.⁷⁵

Fyra Waxholmsbåtar tvingas ankra vid bryggor ute i skärgården. Det går dock ingen nöd på de 250 passagerarna. Det finns mat och värme ombord. Stämningen är god. En kapten hyllas för den trivsel han skapar.⁷⁶

En liten berättelse om en bilfärd i stormen har sensmoralen att man inte ska skryta över sin duglighet som bilförare.⁷⁷ Duglighet eller inte, en notis skojar till det omkring en högmässa där bara en besökare dök upp, men att det innebar att mässan kunde hållas.⁷⁸

Sportevenemang pågår, trots stormen och både idrottsmän och publik sluter upp. Det är trav, hockey, bandy och skidlopp som vanligt – trots förutsättningarna. Under en hockeymatch i snöyran får till exempel nio spelare ansiktsskador. Därför ses det som en stor händelse att en hockeymatch måste ställas in på grund av en dikeskörning.⁷⁹

Den största dramatiken sker till sjöss. Två historier ges särskild plats. Den ena handlar om Paul Sundberg, en fiskare som skjutsar tre vänner men hamnar på drift utanför Utö. Hans fru blir mycket orolig. Paul Sundbergs drivkraft är få träffa sina fyra barn och fru och se till att sina vänner får återse sina närmaste. Han såg inget i stormen men visste vart land var tack vare kompassen. Fiskaren lyckades grundstöta nära land utan att veta vart de var och hissade ett nödanropssegel – ett draperi monterat på en båtshake. Hungern stillades med tuggummi. För att hålla sig vakna pratade de fyra vännerna och delade cigaretter – som räckte tills de upptäcktes. Vilket de gör av räddningsflyget, men det är lokala personer på Utö som går ut och hjälper dem i land. Den enda kvinnan ombord hyllas för att hon inte gnällt över att ha tvingats dela köld och ovisshet tillsammans med de tre männen på båten. Efter räddningen tas hon

73 DN. ”Stormdunder.” 7/1 1954, s. 8.

74 SvD. ”Idag.” Pia 5/1 1954, s. 8.

75 DN. Tre teatrar fick ställa in, bussar i diket.” 4/1 1954, s. 24.

76 DN. ”Bilfärder blev mardömmar. Vaxholmsbåtar fastblåsta.” 4/1 1954, s. 4; AB. ”Allsång och mat höll modet uppe på Saxaren.” 4/1 1954, s. 5.

77 DN. ”En vinterfärd.” 5/1 1954, s. 8.

78 AB. ”Nära mässfall.” 4/1 1954, s. 4.

79 SvD. ”Einar Josefsson vann Stenhammarsloppet.” 4/1 1954, s. 12; DN. ”Castorduo fick VM-biljett. Ström klarade virvelvind.” 4/1 1954, s. 12; DN. ”Edsbyn stormades – publiken rusade in på banan. Mållös Hammarbypress. Mästarna vann på straff.” 4/1 1954, s. 11; DN. ”Buss gled i diket. Seriematch ställdes in.” 4/1 1954, s. 4; DN. ”Regler för snöstorm.” 5/1 1954, s. 12; DN. ”Visare än vetenskapen?” 5/1 1954, s. 12.

omhand extra mycket. Väl tillbaka i fiskestugan de utgick från gråter de tillsammans. Lärdomen för fiskarens del är att han ska skaffa en jolle till sin skuta.⁸⁰

Den andra skildringen handlar om Hans Boye, ett lastfartyg som hamnat i sjönöd. De sex sjömännen upplever ett femton timmars helvete. De får slagsida, tappar en räddningsbåt, driver mot ett ökänt grund och kan lätt slå runt. Ett hjälpfartyg på väg förlorar sin radio och kan inte lokalisera dem. Hans Boyes besättningsmän samlas i styrhytten. Med kaffe, äpplen och kedjerökande håller de hungern borta. Radiotelegrafisterna som ska stötta och hitta hjälp till Hans Boye är uttröttade. Även en jagare är på väg. Dock tar sig fartyget in för egen maskin till Gävle. Trots att de riskerat att slå runt är de vid gott mod. De sex danskarna hade nämligen gemytet intakt när de utmattade väl var i land. Nu väntade några dagar i land för att fixa det värsta för att sedan segla vidare och hämta ny last, enligt tidningarna.⁸¹

Skogen

I Uppland har stormen slagit till hårdast. Trädmejningen räknas som katastrofal och ligger bakom flera ström och telefonavbrott. På vissa platser handlar det om tre års avverkning. En miljon träd, 300 tusen kubik, är nerblåsta i Stockholms län. Det är bland det värsta som hänt skogen i Sverige. Skogsskadornas summor blir skyhöga. Den värdefullaste skogen samt fröträden på hyggen har fällts. En länsjägmästare menar dock att det kunde ha varit värre, som 1931 då gårdar i Uppland förlorade tio årsavverkningar på en natt. Frågan är nu hur man ska lyckas sälja allt virke, särskilt som det kommer att bli prisras. Skogsarbetarna är för få dessutom.

Man överväger att be militären om hjälp. Det är också viktigt att avverkningen blir färdig innan sommaren, för annars kommer insekter förstöra virket.⁸²

Markägare i Gästrikland har förlorat i princip hela sin skog. Men även bolag som Korsnäsbolaget har förlorat 25 årsavverkningar. Flyget har påvisat dessa skador. Gårdar ligger helt isolerade och kommer att få lida innan hjälp kommer.⁸³ Först efter fem dagar lyckas småbrukare 3 mil från Gävle nå civilisationen genom att hugga och såga sig fram. Det kommer ta en månad tills elljuset är tillbaka och två månader tills telefonerna funkar. I gästrikebygderna

80 DN 5/1 s14 ”Draperi på båtshake räddade fyra i nöd. Utöbåten fastnade på kobbe. Tuggummi var enda kosten. Alla grät vid hemkomsten.” Zetter 5/1 1954, s. 14; Expressen. ”Fiskebåt saknas med 4 ombord. Försvunnen sedan i går kväll. Stormen hindrar spaningar.” 4/1 1954, s. 8; SvD. ”Professor på Utö räddade 4 nödställda i motorbåt.” 5/1 1954, s. 7.

81 AB. ”Lastfartyg med sex man redlöst mot farligt grund. Hjälpen dröjer situationen kritisk.” 4/1 1954, s. 4; AB.

”Räddningsbåt borta.” 4/1 1954, s. 4; AB. ”Hans Boye går själv.” 4/1 1954, s. 4; DN. ”Sex på danskt fartyg i hård kamp för livet.” 4/1 1954, s. 24; DN. ”Skräckdygn i orkanen. Danska skutan drev mot grund. ´Iskallt helvete´. Vågade inte hoppas något´. Förstod inte svenska radion.” 5/1 1954, s. 26; Expressen. 4 s7 ”Vi är tacksamma för att det gick bra. Danska ´Hans Boye´ nu utom fara.” Citerad 4/1 1954, s. 7; SvD. ”´Hans Boye´ förd i hamn i Gävle.” 5/1 1954, s. 16.

82 Expressen. ”Väldiga skogsskador efter stormen – prisfall 3 års normal avverkning vindfälles på två dagar.” 6/1 1954, s. 7;

(AB 4 s6 Oerhörd trädmejning i Upplandsskogarna. ´Värre än på kalfjället´ - trafikkaos.” 4/1 1954, s. 6; SvD. ”Tre års normal skogsavverkning.” 5/1 1954, s. 16; AB. ”Över miljonen träd knäckta i Stockholms län. Snöstormen gör avverkningen dyrbar.” 6/1 1954, s. 4.

83 AB. ”Stormkatastrofen drabbade Gästrikland hårdast. Skog förstörd för generationer. Snabb hjälp måste fram till isolerade.” 9/1 1954, s. 4.

handlar det om ”den största nationalekonomiska olycka som drabbat vårt land på länge.” Gårdar där är fortfarande helt isolerade.⁸⁴ Hedesunda, där det bara finns småbrukare, är hårdast drabbat.

Inte en frötall finns kvar och det finns inte ens husbehovsvirke. För många innebär det ruin. En lantbrukare berättar att dagligen bär 600 liter vatten till sina kor, vilket innebär att han inte hinner med att rädda det som räddas kan av den fällda skogen.⁸⁵

H. Lundberg från Korsnäsbolaget bolaget betonar vikten av att få ut timret innan det är förstört. Människor kommer nu strömmande till skogen för att röja. Det handlar om arbetslösa och permitterade och fler behövs.⁸⁶

Kritik

En viss kritik mot hur stormen hanteras går att spåra. I synnerhet utmärker sig sportredaktionerna. Dagens Nyheters sportredaktion undrar om hockeyn och bandyn ska veta mer än Väderlekstjänsten eftersom inga matcher ställdes in. Meteorologerna får dock sista ordet och menar att det handlade om en orkanattack som kom överraskande. Så därför var det ingen skandal att matcherna spelades. Artikelförfattaren ställer sig också frågan om stampubliken verkligen gått med på att arrangörerna ställt in?⁸⁷ Aftonbladet skriver lakoniskt, och framför en illa dold kritik, om bandyspelare i yrväder och på urusla isar, skidåkare i storm och vidriga spår, samt om hockeyspelarstjärnor som skottar is och slåss i ansiktet.⁸⁸

Att artikelförfattare nämns 1954 är sällsynt. Sällsynt är också kritik mot myndigheter. Sten Söderbergs artikel är därför ett undantag i dubbel bemärkelse. Han anser att stormen visat att fyrskeppen är undermåliga och till och med livsfarliga. Skeppen är placerade vid de farligaste grunden, så om de draggar riskerar de grundstöta. Lotsverket behöver resurser och det är statsmaktens ansvar. Manskapen är vidare dåligt betalda, arbetet är segt och påfrestande. De får inte ens ringa gratis från skeppen. Sjöräddningen är fyrskeppens raka motsats. De har bra fartyg, tack vare privata alternativ. Söderberg riktar också kritik mot att bragder till havs inte belönas med medaljer eller ordnar, för dessa får man bara efter viss tjänstgöringstid som exempelvis stins. Sjöfarten borde få ett eget departement eftersom den betyder så mycket och ändå försummats i hög grad vilket gör livet till sjöss livsfarligt, som exemplen fyrfartygen visar.⁸⁹

84 AB. ”Där orkanen härjade Timmerdrivor isolerar by och gård.” 9/1 1954, s. 24.

85 Expressen. ”Hedesunda landets hårdast drabbade stormby. Skogen förstörd för generationer framåt Ekonomisk ruin för många. ´Skogen var vår ryggrad´.” 9/1 1954, s. 8.

86 AB. ”Stort krigsråd i Gävle.” 9/1 1954, s. 4.

87 DN. ”Visare än vetenskapen?” 5/1 1954, s. 12.

88 AB. ”Titta det snöar.” Allan 4/1 1954, s. 12.

89 AB. ”Fyrskeppsfolkets hjältekamp till sjöss belönas med skandalös statlig njugghet.” Sten Söderberg 7/1 1954, s. 6; AB.

Räddningsbesked måste betalas.” 7/1 1954, s. 6.

Kritik riktas också mot själva stormen. En matros, på lastfartyget Edö som går på grund och är nära att förlisa, förklarar att de inte haft tid att vara rädda, eftersom jobbet måste skötas och att stormen förhindrat matlagning.⁹⁰

Analys

Pressens bevakning har sin egen logik. Mänskliga förluster beskriv först. Därefter skador på civilisatoriska nödvändigheter som el, infrastrukturella nödvändigheter som vägnät, tåglinjer och tele- och radiokommunikationer. Skildringarna rör sig från centrum till periferin. Först kommer staden, sedan landsbygden och skogen.

Det ordnar sig, så kan stormens konsekvenser sammanfattas i den sammantagna rapporteringen. Utan att ifrågasättas får representanter för kommunala och statliga organisationer myndigheter uttala sig. De får alla det att framstå som att de har kontroll på läget.

Inspektör Arne Fransén på Stockholms renhållningsavdelning är till exempel inte särskilt bekymrad: ”Får vi inte mer snö än så här, så är vi fullkomligt herrar över situationen.” Stormen är ”lagom att börja säsongen med.” ⁹¹ Även om rubrikerna är av katastrofslag så redogör texterna för ett fungerande samhälle. Några tåg är inställda, men förseningarna är kortvariga.

Ligger det träd på spåren sågar man ner dem.

Vi befinner oss i ett land där alla ställer upp. Genomgående är människorna aktiva, agerande och hjälpsamma. De förhåller sig coola när det går åt pipan. Man är plikttrogen, som i fallet med prästen. Människor gnäller inte, inte ens pojken som gått barfota i snön. Det handlar om ett ombonat samhälle där till och med dikeskörningar blir tämligen ofarliga i den mjuka snön.

Det tycks finnas ett överflöd av folk att sätta in som snöskottare och skogsröjare.

Det är en kollektiv värld där människor är tillsammans, vare det sig det är ombord på en Vaxholmsbåt eller om det handlar att leta logi efter dikeskörning. Man delar vedermödorna med andra. Överallt är folk tillsammans, vilket är ett framgångsrecept. I de undantagsfall då människor är ensamma, som i fallet med de små skogsbrukarna, går det illa.

Stormen kan ses som ett spännande avbrott i den för övrigt fungerande vardagen. Talande är högmässan som hålls, om än bara med en besökare. Men den hålls. Likaså vad gäller sporten.

Intressant nog är det också här man hittar kritiska röster. Man vänder sig mot att matcher spelades men också mot den på andra ställen hyllade väderlekstjänsten. Det ska snarast se som att skribenterna är del av den machokultur som råder kring sporten, både vad gäller dess utövare

90 DN. ”Låst roder, nedisat däck när ´Edö´ gick på grund.” 5/1 1954, s. 26.

91 Expressen. ”2.000 man i Stockholms snösväng. Kommer det inte mera snö är de herrar över eländet.” 4/1 1954, s. 8.

som kring dess publik. För konsekvensen av inställda matcher skulle bli att publiken blev vansinnig.

Det här är arbetarklassen tid. Det är de hårt arbetande arbetarna som är förutsättningen för att man klarar av stormen och som främst ges ett ansikte genom sjömännen, som är mest utsatta av alla. Här finns också klasskampen gestaltad i berättelsen om lantbrukaren som hjälper fastkörda bilister och som förlorar tummen när han hjälper en ingenjör som efter olyckan smiter från platsen.

Helt klart rör vi oss i en manlig värld där kvinnorna får agera bifigurer, om de över huvud taget ens figurerar i berättelserna. Männen gör vad de kan – och lite till. De behåller lugnet. I sportens värd pågår matcher och evenemang trots stormen. Bara i extra undantagsfall ställs något in, som när en buss med spelare hamnar i diket. Sporten och dess utövare får dock ursäkta, men de sanna hjältarna hittar vi till havs, där dramatiken är som störst. Kapten Ove Bennelukke ombord på Hans Boye hade aldrig upplevt något liknande. ”Hans röst var triumferande men hes av nattvak. Man kunde riktigt föreställa sig hur snö och rimfrost satt kvar i skäggstubben.”⁹² De kvinnor som omskrivs är en skådespelerska som missar en uppsättning för att hon är insnöad på ett tåg, en orolig fiskarhustru och kvinnan i Utö-episoden. Hon hyllas för att inte gnällt. ”En eloge är fru Viola Persson värd, som utan ett ord delat både köld och äventyr med sina tre manliga kamrater.”⁹³

Det är inte bara ett manligt betingat samhälle, utan också ett samhälle där man inte kritiserar de styrande, förutom i undantagsfall och då i ett försvar för de utsatta sjömännen ombord på fyrfartygen. Det är dock en myndighet som kritik riktas mot, inte en uttalad regering.

Alla lyckliga historier till trots, stormen har sina förlorare, nämligen skogsägarna.

Skogsbrukarna är isolerade, tycks sakna det kollektiva sociala kapital som finns i övriga samhället. Det är i sin isolation de skiljer ut sig. Här är stormen verkligen på allvar. För när skogen fokuseras förändras bilden. När det betonas att vardagen är tillbaks gäller det staden, centrum, inte landsbygden, periferin. Skogen blir till ett eget klassdrama. Medan skogsbolagen flygspanar hugger sig den enskilde skogsbrukaren fram, samtidigt som när skogsbolagen fått en översikt av skadorna kallar in arbetslösa, proletärer om man så vill, att röja.

Där sjömännen blir till hjältar blir skogsbrukarna mer av offer, för när stormen blåst över går sjömännen tillbaka till arbetet medan skogsbrukarna har att leva med stormens konsekvenser.

92 Expressen. ”Vi är tacksamma för att det gick bra. Danska ”Hans Boye” nu utom fara.” 4/1 1954, s. 7.

93 AB. ”Flyget hittade Utö-fiskarna. Välbehållna hos Långskärs-professor.” 4/1 1954, s. 4.