“Livet är inte bara
myndigheter, utan det är personer också”
Arbetsförmedlingens arbete med långtidssjukskrivna i samband med återgång i arbetslivet.
Amanda Bizzozero och Jackie Stengård
Institutionen för pedagogik och didaktik Examensarbete 15 hp
Arbetsförmedlingens arbete med långtidssjukskrivna Studie- och yrkesvägledarprogrammet (180 hp) Vårterminen 2017
Handledare: Anneli Öljarstrand Examinator: Ingela Bergmo Prvulovic
English title: “Life is not only authorities, it is also people” – The employment office’s work with people on long-term sickleave back to working life.
2
Förord
Reflektion och beskrivning av författarnas insatser i studien
Denna studie har inneburit ett stort arbete och genom att vara två personer känner vi att det varit en stor hjälp att ha tillgång till varandra, vi har kunnat diskutera olika infall och kunnat dela upp arbetets olika delar.
Följande delar av arbetet har Amanda till störst del ansvarat för; Inledning & Metod.
Följande delar av arbetet har Jackie till störst del ansvarat för; Teori.
Vi har under arbetets gång tagit del av varandras arbeten och kompletterat med egna bidrag.
På så sätt anser vi att båda har ansvarat lika mycket för arbetet. Resterande delar såsom Tidigare forskning, Resultat, Analys och Diskussion har skrivits tillsammans genom hela processen.
Uppsatsens titel, “Livet är inte bara myndigheter, utan det är personer också”, är ett citat hämtat från en av intervjuerna med respondenterna som deltagit i detta arbete.
Tack till följande
I första hand vill vi tacka alla de medarbetare på Arbetsförmedlingen som ställt upp på intervjuer och delat med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Varje person har genom sitt deltagande bidragit till att det till slut blev en uppsats. En uppsats som också har breddat våra kunskaper angående deras arbete enormt mycket.
Vi vill även tacka vår handledare Anneli Öljarstrand som bidragit med konstruktiv kritik vilket fört vårt arbete vidare, och som hela tiden har uppmuntrat och stöttat oss genom processen.
Amanda Bizzozero och Jackie Stengård
3
“Livet är inte bara myndigheter, utan det är personer också”
Arbetsförmedlingens arbete med långtidssjukskrivna i samband med återgång i arbete.
Amanda Bizzozero och Jackie Stengård
Sammanfattning
Syftet med studien är att undersöka hur Arbetsförmedlingen har utformat sitt arbete med
långtidssjukskrivna individer i samband med återgång i arbete. Undersökningen är utformad enligt en kvalitativ forskningsmetodologi i form av intervjuer med 10 arbetsförmedlare och en arbetspsykolog.
Det teoretiska perspektivet består av Askheim och Starrins metod Empowerment, Ryan och Decis Self- determination theory, samt Barth och Näsholms motiverande samtalsmetodik, MI. Resultatet visar på att Arbetsförmedlingens arbete med långtidssjukskrivna individer skiljer sig beroende på
Försäkringskassans beslut angående individens arbetsförmåga. Långtidssjukskrivna individer kan bedömas av Försäkringskassan ha rätt till att delta i det förstärkta samarbetet,
där aktiviteter utformas efter deras arbetsförmåga i syfte att förstärka deras uppfattning av
anställningsbarhet.
Alternativt få avslag på sin ansökning om fortsatt sjukpenning och därefter bli hänvisade till Arbetsförmedlingens ordinarie inskrivningsprocess. Av detta har slutsatsen dragits att samtliga arbetsförmedlare visar på svårigheterna de upplever i sitt arbete då deras handlingsutrymme påverkas av Försäkringskassans beslut. Ytterligare en slutsats visar på att samtliga arbetsförmedlare medvetet arbetar med stärkande metoder för att motivera individen de möter.Nyckelord
Arbetsförmedlingen, långtidssjukskrivna, Försäkringskassan, Empowerment
4
“Life is not only authorities, is it also people”
The employment office’s work with people on long-term sickleave back to working life.
Amanda Bizzozero och Jackie Stengård
Abstract
The purpose of this study is to examine how the employment office has formed their work with people on long-term sickleave during their process back to work. The study is formed by the qualitative research methodology with interviews of 10 employment officers and one work psychologist. The theoretical perspective consists of Askheim and Starrin’s theory Empowerment, Ryan and Deci’s Self- determination theory and Barth and Näsholms motivational communication methodology, MI. The result shows that the employment office’s work with people on long-term sick leave differs based on the insurance agency’s decision regarding the individual's capacity for work. People on long-term sick leave can be judged to have the right to participate in the strengthened cooperation by the insurance agency, where activities are designed based on their ability to work in order to strengthen their perception of their employability. Alternatively have their application for continued sickness benefit rejected and thereby be directed to the regular employment office. Based on this the conclusion is that all employment officers experience difficulties in their work since the insurance agency’s decision restricts their discretion. An additional conclusion shows that all employment officers deliberately use empowering methods in order to motivate the individuals they meet.
Keywords
The employment office, long-term sickleave, The insurance agency, Empowerment
5
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 6
1.2 SYFTE ... 7
1.3 Forskningsfrågor ... 7
2. TIDIGARE FORSKNING ... 8
2. 1 GENOMFÖRANDE ... 8
2. 2 BEGREPPET ARBETSFÖRMÅGA, HUR, VAD OCH VEM BEDÖMER? ... 8
2. 3 SJUKSKRIVNAS SYN PÅ MÖTEN OCH PROCESSEN ... 9
2. 4 ARBETSMARKNADSPOLITISKA ÅTGÄRDER ... 11
2. 5 AVSLUTANDE DISKUSSION ... 11
3. TEORETISKA PERSPEKTIV ... 13
3.1 SELF-DETERMINATION THEORY ... 13
3.2 EMPOWERMENT ... 14
3.3 MOTIVERADE SAMTAL. ... 15
3.4 SAMMANFATTNING ... 15
4. METOD ... 17
4.1 METODOLOGISK ANSATS ... 17
4.2 DATAINSAMLINGSMETOD ... 17
4.3 URVAL ... 18
4.5 GENOMFÖRANDE ... 18
4.6 DATAANALYS ... 19
4.7 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 19
4. 8 METODDISKUSSION ... 20
5. RESULTAT OCH ANALYS.. ... 21
5.1 ARBETET MED INDIVIDER MED STÖD FRÅN FÖRSÄKRINGSKASSAN ... 21
5.1.1 Insatser och aktiviteter ... 23
5.1.2 Bedömning av arbetsförmåga ... 25
5.2 ARBETET MED INDIVIDER UTAN STÖD FRÅN FÖRSÄKRINGSKASSAN ... 26
5.3 STÄRKA OCH MOTIVERA ... 27
5.3.1 Inskrivningssamtal ... 28
5.3.2 Samtal om insatser ... 29
5.4 SLUTSATS ... 30
6. DISKUSSION ... 32
6.1 SKILLNADER I ÅTERGÅNGEN TILL ARBETSLIVET ... 32
6.2 FÖRSTÄRKTA SAMARBETETS SYFTE OCH RESULTATET AV DETTA ... 33
6.3 REFLEKTION ÖVER UNDERSÖKNINGEN ... 34
6.4 FÖRSLAG PÅ FRAMTIDA FORSKNING ... 34
REFERENSLISTA ... 36
BILAGA 1 ... 37
BILAGA 2 ... 40
6
1. Inledning
Sjukförsäkringssystemet utgör en stor del av de svenska socialförsäkringarna och sjukpenning är en viktig del av det sociala skyddsnätet. Personer som av Försäkringskassan bedöms ha nedsatt
arbetsförmåga på grund av sjukdom ges en ekonomisk trygghet under den tid som de inte kan arbeta.
SCB år 2012 visar att det totala antalet sjukskrivningar i Sverige har minskar från 2000-talet, från 860 000 personer till 470 000 personer 2010.1 I dagsläget ligger antalet sjukskrivna runt 200 000 personer.2
En hög sjukfrånvaro innebär höga kostnader både för individen men också höga
sjukförsäkringskostnader och produktionsförluster för samhället. Sjukskrivning är alltså en
problematisk fråga för samtliga inblandade aktörer. För individen som varit sjukskriven länge innebär det en högre risk än för icke sjukskrivna att få en sämre anknytning till arbetsmarknaden, men även en lägre nivå av självständighet då denne är i behov av sjukpenning för försörjning. Det innebär också ökad risk för sämre psykisk hälsa och ett sämre socialt liv (Marklund m. fl., 2005). Från arbetsgivarens perspektiv är det problematiskt med sjukskrivning sig då det innebär kostnader men det kan också reflektera en ohälsosam arbetsplats. Ur ett samhällsperspektiv innebär även sjukskrivningar en bekostnad, då individen i fråga inte har möjlighet till självförsörjning utan är i behov bidrag.3
Flera förändringar har skett i sjukförsäkringssystemet under de senaste 30 åren. Den senaste reformen skedde år 2008 med målet att förkorta perioderna av sjukskrivningar genom att införa kontroller av den sjukskrivnes arbetsförmåga vid några fastställda tidpunkter. Fokus skulle ligga på individens förmåga att arbeta och vad personen klarar av. En annan förändring var den så kallade
rehabiliteringskedjan där den sjukskrivnes arbetsförmåga undersöks beroende på hur länge
sjukskrivningen har varit. I praktiken sker denna bedömning av arbetsförmåga genom att inledningsvis avgöra den sjukskrivnes rätt till sjukpenning. Därefter kan bedömning av arbetsförmåga ske vid upprepade tillfällen som underlag för rehabiliterangsåtgärder, omfattning på fortsatt sjukersättning, och senare i processen för beslut om individen ska in på arbetsmarknaden och överlämnas till Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen är alltså en av de myndigheter som denna grupp stöter på i sin återgång i arbete. Om det finns risk för att den sjukskrivne inte kommer kunna gå tillbaka till någon form av arbete hos sin arbetsgivare före dag 181 ska denne kunna få kontakt med
Arbetsförmedlingen. Tanken är att den sjukskrivne ska kunna söka arbete samtidigt som man får sjukpenning, för att arbetspröva och se om hen kan klara av någon form arbete. Det kan även hållas ett överlämningsmöte med Arbetsförmedlingen i fall; man inte längre har rätt till sjukpenning, om
Försäkringskassan överväger att avslå eller dra in sjuk- eller aktivitetsersättningen eller om dagarna med sjukpenning eller sjukersättning för en försäkrad tar slut.4
Det förstärkta samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan ska enligt en utvärdering av samarbetet (2014) ha haft positiva effekter för långtidssjukskrivna att återfå sin arbetsförmåga, och har visat sig lett till kortare sjukskrivningstider och bättre jobbmöjligheter. Samarbetet kan handla om att deltagarna påbörjar en utbildning eller någon form av arbete för att komma närmare
1http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Kvinnor-mer-sjukskrivna-i-alla-yrkesgrupper/
2 http://www.ekonomifakta.se/Fakta/Arbetsmarknad/Fortidspensionerade-och-sjukskrivna/Sjukskrivna/
3 http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Kvinnor-mer-sjukskrivna-i-alla-yrkesgrupper/
4 https://www.forsakringskassan.se/myndigheter/arbetsformedlingen/forsakring/rehabiliteringskedjan
7
arbetsmarknaden. Utvärderingen visar att de positiva effekterna i samband med de grupper som ofta förknippas med långvarig sjukskrivning: kvinnor, äldre, arbetslösa och sjukskrivna i psykiska diagnoser.
Det har betonats att det är viktigt att ta hänsyn till den enskilde individen och dennes livssituation samt att ha en helhetssyn på individen när man arbetar med sjukskrivna (Ekberg 2000; Ahlstrom et al.
2016). Det kan tyckas vara en självklarhet för en lyckad rehabilitering men i verkligheten har det visat sig finnas brister. Orsakerna är olika men mycket verkar bero på den höga arbetsbelastningen på Försäkringskassan eller bristande professionalitet i handläggningen (Ekblad, 2002). En annan problematik dessa individer stöter på är bemötande med flera myndigheter med olika agendor och direktiv vilket kan vara svårt för individen att rätta sig efter. En bristande kommunikation mellan dessa aktörer kan påverka hur bedömningen av arbetsförmåga görs (Bülow, 2009). I specifika fall kan individer hamna utanför i systemet i fall där Försäkringskassan bedömer att personer kan arbeta och inte längre är i behov av sjukpenning, medan Arbetsförmedlingen bedömer att personen är för sjuk för att arbeta. Kvar står individen utan någon ersättning, och utan hjälp från Arbetsförmedlingen.
Sjukskrivning och sjukfrånvaro påverkar alltså inte bara samhällets ekonomi utan även livskvalitén för den person som utsätts för det (Ekberg, 2011).
Mot bakgrund av denna beskrivning vill vi i den här uppsatsen undersöka problematiken med de långa sjukskrivningarna och svårigheterna för långtidssjukskrivna att komma tillbaka till arbetslivet. Vi har dock avgränsat oss till att studera hur Arbetsförmedlingens arbetar med långtidssjukskrivna för att hjälpa dem närmare arbetsmarknaden. I relation till vår framtida roll som studie- och yrkesvägledare anser vi att detta område är intressant att undersöka, då vi kommer möta människor i olika situationer i livet där vi ska kunna vara ett stöd och visa på möjligheter. Vi hoppas att detta arbete kan ge oss en större förståelse för hur man kan arbeta med, och motivera människor i liknande situationer.
1.2 Syfte
Syftet är att undersöka hur Arbetsförmedlingen utformat sitt arbete med långtidssjukskrivna individer i samband med återgång i arbete.
1.3 Forskningsfrågor
Hur beskriver arbetsförmedlarna de insatser och aktiviteter som Arbetsförmedlingen erbjuder långtidssjukskrivna individer och vad är syftet med dessa?
Arbetar Arbetsförmedlingens medarbetare med att stärka och motivera långtidssjukskrivna individer på väg tillbaka till arbetsmarknaden? Och i så fall, hur?
8
2. Tidigare forskning
Följande del kommer att behandla området tidigare forskning kring det valda problemområdet, det vill säga hur Arbetsförmedlingen arbetar med långtidssjukskrivna. Vi kommer först beskriva hur vi gick tillväga för att hitta den forskning som denna del grundas på, vilka databaser vi använt och vilka sökord vi använt, samt förklara syftet med denna sökning. Avslutningsvis följer en sammanfattning av artiklarnas resultat.
2. 1 Genomförande
Vi har använt oss av databaserna Digitala Vetenskapliga Arkivet (DiVa) och Stockholms
universitetsbibliotek EDS (EBSCO DiscoveryService) för att hitta vetenskapliga artiklar och forskning inom det valda området. Under sökandet efter tidigare forskning fann vi artiklar som berör ämnet hur Arbetsförmedlingen, men även hur andra myndigheter arbetar och bemöter sjukskrivna. Vi fann ingen forskning som endast behandlade Arbetsförmedlingen och sjukskrivna, och har därmed valt artiklar som är närliggande till det valda forskningsområdet. Vi har även valt artiklar som behandlar sjukskrivnas syn på mötet med olika myndigheter, begreppet arbetsförmåga som är ett relevant
begrepp i rehabiliteringsprocessen och en artikel om arbetsmarknadspolitiska åtgärder där fokus ligger på vilken effekt coaching har på långtidssjukskrivna för att få ett större helhetsperspektiv.
De sökord vi använde var; sjuka, sjukskrivning, ohälsa, arbete och matchning för att få fram artiklar som berör olika delar av detta område. Vi översatte även termerna till engelska för att öka utbudet av forskning, då användes orden; sickleave, encounter, return to work och work rehabilitation. De artiklar som valdes ut och behandlas nedan är samtliga kritiskt granskade och kvalitetsbedömda, det vill säga peer rewiewed, samt är publicerade under de senaste 15 åren. De valda artiklarna är de vi anser har störst relevans för vårt arbete.
2. 2 Begreppet arbetsförmåga, hur, vad och vem bedömer?
Ekberg (2011) diskuterar vilka svårigheter som uppstår i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen i samband med bedömning av arbetsförmåga och anställningsbarhet för sjukskrivna. I det svenska systemet är sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen uppdelad mellan olika aktörer som gör bedömningar efter sina verksamhetsmål. Dessa bedömningar har betydelse för den enskildes
förutsättningar att behålla en plats i arbetslivet. Ekberg diskuterar de strukturella förutsättningar såsom satta tidsramar och detaljerade instruktioner som skapar svårigheter för de professionella att avgöra om en person har arbetsförmåga eller ej. I cirka en fjärdedel av sjukskrivningsfallen är denna process komplicerad och den försäkrade kommer inte i arbete inom den fastställda tiden, och därmed kräver processen flera aktörer. Avsaknad av dialog, brister i kommunikation mellan aktörerna och
arbetsgivare gör bedömning av arbetsförmågan osäker. Den riskerar att bli beroende av “osynliga”
faktorer, såsom avsaknad av initiativ från arbetsgivare att göra anpassningar och förbättringar på arbetsplatsen.
Bülows (2009) artikel som beskriver fenomenet avstämningsmötet mellan försäkringskassan samt sjukskriven individ visar på samma resultat som Ekberg (2011) angående de svårigheter som uppstår
9
vid bedömningen av arbetsförmåga. Författaren visar på hur komplex ett avstämningsmöte kan vara då olika inblandade parter har olika agendor och förväntningar på mötet. Ett avstämningsmöte har syftet att stödja individen genom att upprätta en individuell plan angående rehabilitering och återgång till arbetslivet, samtidigt som det ger Försäkringskassan möjlighet att kontrollera individens hälsotillstånd genom läkarutlåtande. Vid dessa avstämningsmöten är även arbetsgivare närvarande i de fall det finns en arbetsplats för individen att återgå till. Arbetsgivaren förväntas anpassa arbetsplatsen efter
individens förutsättningar för en så snar återgång till arbetslivet som möjligt. Här uppger arbetsgivaren att de känner sig begränsade angående sina möjligheter till anpassningar efter individens behov. Det största hindret för en individuell anpassning visar sig vara brist på ekonomiska resurser. Individen som står i fokus beskrivs uppleva känslan av ifrågasättande samt tvivlande angående sin sjukdom inför de som deltar i avstämningsmötet. Bülows (2009) beskriver hur representanter för Försäkringskassan och arbetsgivaren ingående undersöker och frågar ut individen angående dennes hälsa och vanor, både i relation till arbete och fritid samt i det egna hemmet. Genom att undersöka individens vanor får representanterna från Försäkringskassan och arbetsgivaren en uppfattning om hur pass mån individen är angående sin rehabiliteringsprocess samt om ohälsan är främst fysisk eller psykisk.
En individs arbetsförmåga grundar sig i kompetenser och kvalifikationer knutna till arbetsområdet, beskriver Nordenfelt (2009). Enligt Nordenfelt, kräver utövandet av ett yrke mer än innehavandet av kompetenser och kvalifikationer. Individen behöver även besitta utförandeförmågan, det vill säga vara kapabel till att utföra en handling. Denna förmåga kan påverkas av olika faktorer, exempelvis kan man vara oförmögen till att handla i en viss arbetsmiljö. Några av de faktorer som Nordenfelt nämner kan vara svåra att bedöma medicinskt, exempelvis brist på självförtroende eller upplevelsen av att förlora en närstående. Dessa bedöms enligt författaren påverka individens arbetsförmåga i allra högsta grad men ur ett medicinskt perspektiv är det svårt att bedöma, något som krävs för att en arbetsförmåga ska klassificeras som nedsatt. Yrkeskompetenser kan även gå förlorade i samband med neurologiska sjukdomar. Individen kan således inneha en god hälsa trots att denne inte längre är förmögen till att utföra sitt yrke på grund av sin förlust av yrkeskompetenser. Den individuella förmågan måste bedömas i hänsyn till de omständigheter som råder. Det är först när omständigheterna är sådana att individens möjliga handling är överens som en individ kan få användning av sina kompetenser (ibid).
En individs förmåga att utföra arbete måste betraktas i relation till dennes förutsättningar och de omständigheter som råder. Även om en individ lider av ohälsa och nedsatt arbetsförmåga kan denne trots detta vara kapabel till att utföra arbete i de fall arbetssituationen är anpassad till de individuella förutsättningarna. Utöver utförandeförmågan och kompetensen krävs det även att individen är villig, alternativt motiverad till att utföra en handling. I detta fall innebär det att individen aktivt väljer att utföra ett arbete och de handlingar vilket arbetet innebär (ibid).
2. 3 Sjukskrivnas syn på möten och processen
Müssener (2012) studie fokuserar på mötet mellan sjukskrivna individer och offentliga aktörer inom Försäkringskassan, hälso- och sjukvården, Arbetsförmedlingen och arbetsgivaren. Det delade ansvaret för att stötta sjukskrivna individer innebär att den sjukskrivne har kontakt med olika aktörer under kortare eller längre perioder. Syftet med studien var att få en fördjupad kunskap om hur sjukskrivna personer upplever att bemötandet från olika aktörer har påverkat deras uppfattning av arbetsförmåga, möjligheter och hinder för att återgå i arbete, samt sjukskrivnas attityder till och erfarenheter av sjukförsäkringssystemet. Resultatet visar att bemötandet från dessa aktörer påverkar hur individer hanterar sin situation relaterat till de förändringar som genomförts i sjukförsäkringen (ex tidsramar) samt deras möjligheter och motivation att återgå till arbete. Flera lyfte fram att möten där individens
10
förmågor och styrkor lyfts, hade påverkat självförtroendet och individens syn på sin egen
arbetsförmåga. Möten som är präglade av lyhördhet, respekt och stöd var viktiga för respondenterna.
Bemötande av misstroende och nonchalans från aktörernas sida bidrog till försenad återgång till arbete. Flera intervjuade ansåg att aktörer inom myndigheter saknar kunskap om, eller inte är intresserade av, hur stödet bör utformas för att underlätta återgången till arbete. De intervjuade beskriver ett begränsat och trögt synsätt att inte gå utanför fasta kriterier vad gäller bedömning av arbetsförmåga. Detta var, enligt vissa av de intervjuade, del av förklaringen till brister i hanteringen från handläggare från Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Samtidigt riktade de intervjuade kritik mot sjukförsäkringssystemet och inte gentemot de aktörer som arbetar inom systemet, utan att aktörerna snarare är starkt påverkade av det system de arbetar inom.
I en liknande studie (Müssener et al., 2015) undersöks hur sjukskrivna ser på bemötandet från olika professioner och hur detta påverkar deras syn på återgången till arbete.
De intervjuade upplevde att ett positivt bemötande från olika professioner är oerhört viktiga för deras välmående och att detta i allra största grad påverkar deras syn på återgången till arbete då detta stärkte deras självbild samt fick dem att känna sig sedda. Författarna till studien kopplar detta till
empowerment samt att effekterna av detta bemötande bidrog till att motivera deltagarna till att hantera motgångar bättre. Vissa deltagare upplevde att ett dåligt bemötande från professioner påverkade dem sämre mentalt och försenade återgången till arbete, trots att de innan bemötandet känt sig fullt kapabla att återgå till arbete. Andra deltagare upplevde, likt studien ovan, att ett dåligt bemötande till största del berodde på brister i systemet snarare än de individer som utövar professionen. Förståelse och respekt är två egenskaper som deltagarna lyfter specifikt när det gäller ett önskat bemötande från olika professioner, som enligt deltagarna främjar deras återgång till arbetslivet på ett positivt sätt.
Gerner (2005) genomförde en avhandling med syfte att studera processen för långtidssjukskrivna kvinnor att återgå till arbete eller till förtidspension. Gerner undersökte vilka hinder och möjligheter som sjukskrivna såg i sin rehabiliteringsprocess. Avhandlingen är en sammanläggningsavhandling med fyra delstudier och är genomförda på mikronivå.
I studierna framkom hur viktigt det var med en identitet och förankring till arbetslivet. I en av studierna (IV) hade samtliga kvinnor börjat arbeta tidigt och hade mycket av sin identitet som
“arbetare”, i förhållande till en annan delstudie (I) av grekiska kvinnor som börjat arbeta först när de kom till Sverige och därför mer identifierat sig som hemmafruar och makar från hemlandet. Det framkom även att kvinnorna i delstudie IV såg sig själva som envisa och starka personer, vilket enligt de själva bidrog till att de lyckats ta sig tillbaka till arbetslivet.
I delstudie III fanns ett handlingsteoretiskt perspektiv, där man förutom ”den egna viljan” tar in individens bedömning av yttre möjligheter och hinder för återgång i arbete. Resultatet visade att de sjukskrivnas egna förväntningar för återgång i arbete stämmer väl med det faktiska utfallet efter ett par år. Det fanns en större sannolikhet att man börjat arbeta efter två år om man upplevde färre hinder på vägen. Ett paradoxalt resultat är från delstudie III som visade att de som hade fått någon form av arbetslivsinriktad rehabilitering hade återgått i arbete i mindre utsträckning än de som inte fått det. Det berodde dock på att man hade satsat denna rehabilitering på de svaga, de med sämst hälsa som hade mindre chans att återvända i arbete oavsett rehabilitering.
I en av studierna (IV) framkom det att övergången från rehabilitering till arbete var mycket svår och något som de hade fått sköta själva utan hjälp från några aktörer. Gerner kallar detta tema för “i gränslandet mellan rehabilitering och arbetsliv”, då det inte är självklart att man efter avslutad
11
rehabiliteringsåtgärd har något arbete, men inte heller rätt till fortsatt sjukpenning, varpå man hamnar
“mellan stolarna” i systemet.
I samtliga fyra studier framkommer betydelsen av stöd från de olika aktörerna för ett lyckat resultat av rehabiliteringsinsatserna. Att få vara delaktig i sin rehabilitering och sätta upp egna mål var viktigt.
2. 4 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Lundgren och von Schantz (2011) artikel analyserar coachningens effekter i samband med två projekt riktade mot grupper som stått utanför arbetsmarknaden en längre period. Dessa grupper av deltagare bestod till största del av långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna. Begreppet coaching beskrivs och vilka effekter det kan ha att hjälpa individen att maximera sin potential. Effekterna av coachning syftar till att hjälpa individen att ta kontroll över sitt liv genom aktiva val, val som påverkas av individens attityd och inställning.
Det första projektet genomfördes av ett studieförbund, Arbetsförmedlingen samt Försäkringskassan.
Projektets mål var att 70% av de deltagande skulle inneha en form av anställning eller sysselsättning i form av studier eller eget företag efter avslutat projekt. Under projektets period hade deltagarna tillgång till coachning, friskvård samt arbetspraktik.
Det andra projektet genomfördes kort efter att det första projektet hade utvärderats. Det ursprungliga målet, att 70% skulle inneha någon form av sysselsättning, ansågs vara för högt och nya mål
formulerades. De nya målen fokuserade istället på förbättrad hälsa, genomförd arbetsträning samt 65%
av deltagarna i någon form av sysselsättning (ibid).
Syftet med coachingen var alltså att få individerna att formulera nya mål samt nå dem genom att förändra sin syn på sina möjligheter. Svårigheterna som coacherna upplevde under samtalen handlade ofta om att deltagarna styrde samtalet mot problematiken kring sjukskrivningar istället för möjligheter.
Deltagarna beskrivs uppleva sina situationer som väldigt begränsade trots coachernas positiva inställningar.
Projektet omfattade även gruppcoaching med aktiviteter som syftade till att utveckla deltagarnas självkänsla och attityd till sin egen förmåga. Projektets resultat och påverkan på deltagarnas utveckling visade sig enligt författarna (Lundgren & von Schantz, 2011) svår att mäta då deltagarna ansåg att inga större förändringar hade skett i deras liv samt att projektet endast pågick under en kortare period.
Endast ett fåtal med deltagare gick vidare till någon form av anställning efter avslutat deltagande vilket enligt författarna visar på att projektet inte hade någon större effekt på deltagarnas relation till
arbetslivet. Den huvudsakliga anledningen anses vara deltagarnas komplicerade bakgrunder som ansågs behöva mer omfattande stöd än en kortare period med coaching. Trots bristen på önskade resultat när det gällde deltagarnas sysselsättning så uppgav en majoritet av deltagarna att deras inställning och attityd till framtiden hade utvecklats mot det positiva som effekt av deltagandet i projektet.
2. 5 Avslutande diskussion
Individens hälsotillstånd och arbetsförmåga visar enligt ovanstående artiklar vara ett omdiskuterat fenomen beroende på vilken aktör som tar ställning till frågan. Från ett individuellt perspektiv är bemötandet avgörande när det gäller återgången till arbete. Faktorer som förståelse och uppmuntran lyfts som viktiga aspekter när det gäller bemötandet från olika aktörer som individen möter under processen (Gerner 2005, Ahlstrom, et al., 2017, Müssener et al., 2015 & Müssener 2012). Vi anser att dessa artiklar utifrån sjukskrivnas perspektiv bidrar med betydelsefull information för då det är deras
12
rehabiliteringsprocess som står i fokus, utan en överblick över deras perspektiv angående sin situation är det därav svårt att få en förståelse eller bidra med rätt hjälp. Samtidigt anser vi att det är viktigt att ha i åtanke att sjukskrivna inte är en homogen grupp, vilket gör att man inte kan dra generella slutsatser.
Vi tar även med resultaten från Nordenfelt (2009) och Ekberg (2011) som båda diskuterar hur en individs arbetsförmåga bedöms utifrån olika kriterier samt hur detta påverkar individens position på arbetsmarknaden. En individs upplevelser av sin arbetsförmåga och sjukdomstillstånd kan bedömas annorlunda av arbetsgivare eller Försäkringskassan om hälsotillståndet inte anses vara tillräckligt allvarligt för att godkänna en sjukskrivning. Detta kan påverka individen långsiktigt om denne inte får möjlighet till den form av rehabilitering som individen behöver utan istället blir hänvisad tillbaka till arbetsmarknaden. Bülows (2009) visar även på hur individens arbetsförmåga uppfattas av olika aktörer, i detta fall Försäkringskassan och arbetsgivaren vilket resulterar i att individen bedöms för frisk för sjukersättning av Försäkringskassan, samtidigt som arbetsgivaren bedömer att individen är för sjuk för att arbeta. Detta anser vi är relevant för vår studie då Arbetsförmedlingen är en de aktörer som långtidssjukskrivna kommer i kontakt med och som arbetar utifrån långtidssjukskrivnas
arbetsförmåga. Bülows (2009) studie behandlar dock inte processen som följer där individens
rehabiliteringsprocess och återgång i arbete står i fokus, något som vi anser behöver lyftas för att få en insikt i fenomenet.
Arbete anses både vara en rättighet samt en skyldighet. Individer som har möjlighet att arbeta
förväntas försörja sig själva. Problematiken i detta ligger i bedömningen av vem som har möjlighet att arbeta och vem som inte har det. Enligt ovanstående resultat, har de inblandade aktörerna olika mål och medel att använda sig av när det gäller individens återgång till arbete vilket visar på hur komplext systemet är. Den forskning som vi har valt att lyfta fram i detta avsnitt visar en helhetsbild av
individens process när det gäller återgång till arbete. Det vi önskar tillföra med vårt arbete är en tydligare bild över Arbetsförmedlingens insats när det gäller att hjälpa sjukskrivna mot arbete då vi anser att Arbetsförmedlingen har en viktig roll i individens väg tillbaka till arbetslivet. Detta är betydelsefullt ur ett studie- och yrkesvägledarperspektiv, då det är viktigt att återgången till arbete fokuserar på individens förutsättningar och möjligheter, snarare än faktorn självförsörjning. Trots att både är lika viktiga kan en oförmåga att försörja sig leda till ett dåligt självförtroende. Vilket kan göra det svårt att se sina möjligheter och förutsättningar, och därmed leda till en ond cirkel.
13
3. Teoretiska perspektiv
Detta teoriavsnitt beskriver en teori och två metoder som fokuserar på att hjälpa och stötta personer i behov av hjälp inom det sociala arbetet. Syftet med valet av dessa teorier är att få en grundförståelse för hur arbete och samtal kan utformas för att anpassas till individer som är i behov av stöd samt står inför omställningar i livet. Då denna uppsats behandlar Arbetsförmedlingens arbete med individers övergång från sjukskrivning till arbetslivet anser vi att följande teori och metoder är av största relevans för att analysera vårt resultat. Avsnittet avslutas med en kortare sammanfattning av teorin och
metoderna samt varför vi anser att dessa är relevanta för vårt valda forskningsområde.
Avsnittet Self-determination theory (SDT) kommer att utgå från Deci och Ryan (2000) beskrivning av teorin och de mest centrala begreppen inom teorin. Följande avsnitt Empowerment kommer att utgå från Askheim och Starrins (red. 2007) definition och beskrivning av metoden empowerment. En kortare beskrivning av metoden, användningsområden samt kritik som riktats mot metoden tas upp.
Avslutningsvis tar vi upp metoden Motiverande samtal (MI) från Barth och Näsholms (2006) definition och beskrivning.
3.1 Self-determination theory
Self-determination theory (SDT) är en motivationspsykologisk teori utvecklad av Edward L. Deci och Richard M. Ryan (2000). Deci och Ryan anser att begreppet motivation är ett mångfacetterat begrepp och något som inte bara kan mätas i hur mycket motivation en människa innehar, utan behöver även mätas genom vilken slags motivation individen drivs av. Man behöver alltså förstå människors bakomliggande attityder och mål till varför en person handlar som den gör (2000, s. 54). Författarna delar in motivation i begreppen inre eller yttre motivation. Den inre motivationen utgår från att individen genomför en handling för att den anser att den är rolig, intressant eller utvecklande. Det betyder att man har ett naturligt självuppfyllande intresse i handlingen. Har individen en yttre motivation till handling, så utförs den eftersom den leder till en särskild utkomst, som till exempel belöning, bättre betyg eller en högre status. Författarna menar att resultatet av ens prestation kommer att skilja sig kvalitativt beroende på om motivationen är inre eller yttre. Är det ifrån inre motivation, alltså personens egen vilja att lära och utvecklas, blir handlingens resultat av högre kvalitet. Till skillnad från om handlingen handlas utifrån yttre motivation så som status, lön eller anseende (2000, s.
55). För att motivera individer blir det därmed viktigt att titta på vilka faktorer som skapar inre motivation och vilka faktorer som försvagar dem. Inom SDT anses det finnas tre grundläggande faktorer och behov som skapar inre motivation; autonomi, kompetens och samhörighet. Känslan av autonomi handlar om att människan vill känna att denne handlar utifrån ett fritt val och att det finns en vilja att se sig själv som orsaken till handlandet. Motsatsen till detta är att känna sig kontrollerad och styrd av yttre faktorer som man inte kan påverka. Behovet av kompetens handlar om att man strävar efter den kunskap som krävs för att utföra en uppgift. En förutsättning för kompetens är att individen får någon form av återkoppling gällande sina eventuella framsteg, denna återkoppling ska inte vara kontrollerande utan ska syfta till hur individen klarar av en uppgift. En känsla av inkompetens blir en motverkande faktor i motivationsskapandet. Behovet av samhörighet handlar om att det finns en strävan att relatera till personer i sin omgivning, att bry sig om de runt omkring sig samtidigt som dessa bryr sig tillbaka. Känsla av samhörighet uppstår när individen känner en koppling till övriga i sin omgivning (Deci & Ryan, 2000, s. 57–59).
14
Deci och Ryan menar även att det är viktigt att titta på de sorters motivation som kategoriseras som yttre motivation. Den yttre motivationen delar in i olika nivåer beroende på vilken känsla av
självständighet och frihet man upplever. Den lägsta nivån av yttre motivation är extern kontroll, här är individen styrd av yttre faktorer och drivs endast av belöning eller rädsla för bestraffning. Här
upplever individen en låg känsla av självständighet och frihet. Den högsta nivån av yttre motivation har högre grad av självständighet och frihet, den så kallade integrerade kontrollen. Här identifierar sig individen helt med de mål som den yttre motivationen har. Värderingar uppfattas som individens egna och man handlar utifrån en upplevelse av att de är viktiga för en själv. Denna nivå av yttre motivation har likheter med inre motivation, men ses som yttre då ens handlingar motiveras av att man förväntar sig ett särskilt resultat, och inte en inre glädje att utföra handlingen (Deci & Ryan, 2000, s. 60-62). För att nå den högre nivån av yttre motivation och bli mer självbestämmande, är det väsentligt för
individen att man får stöd i sina upplevelser av autonomi, kompetens och samhörighet. Genom att känslan av självbestämmande och integrering av yttre värderingar ökar kan man bättre tillfredsställa dessa psykologiska behov (Deci & Ryan, 2000, s. 64).
3.2 Empowerment
Begreppet empowerment myntades redan på 1970-talet då fokus flyttades från den tidigare synen på personer som hjälplösa och passiva till att själva kunna återta kontrollen. Detta innebar en stor påverkan på de grupper av individer som ansåg att de inte fick det stöd de behövde av myndigheter och därför antog en mer kollektiv inställning på individnivå (Askheim & Starrin, 2007, s. 12).
Begreppet utvecklades därefter till att symbolisera individens förmåga att utvecklas till att verka självständigt i syfte att uppnå en önskad position. Betoningen här ligger på individens utvecklade förmåga, det vill säga individens tilltro till sina kunskaper och möjligheter snarare än det slutgiltiga målet (Askheim, 2007, s. 27). Empowerment som metod har en framträdande roll inom områden som arbetar med sociala frågor inom den hjälpande sektorn. Metoden syftar främst till att stödja och lyfta individer i utsatta situationer. Oftast sker detta genom samtal, både i terapeutiskt syfte samt i möten mellan representanter för myndigheter och klienter. I samtal mellan myndighet och klient läggs stor vikt på relevant information angående klientens valmöjligheter. Representanter för myndigheten har i denna situation i uppgift att presentera all fakta då denne upplevs som ”experten” i samtalet, därefter är det upp till klienten att grunda ett beslut baserat på denna information. Genom att endast presentera information och valmöjligheter upplever klienten att de val som tas som frivilliga snarare än
påtvingade. Förändringen hos en individ ska ske genom inre motivation och på så sätt leda till en hållbar utveckling hos individen där stöd utifrån inte är en nödvändighet (Askheim, 2007, s. 29, 30).
Fokus ligger alltså på att hjälpa dessa individer till att bli självhjälpande, det vill säga ge dem verktyg till att hantera kriser och problem på ett mer långsiktigt sätt. Genom att hjälpa dessa individer att utveckla kompetenser som de redan innehar men inte haft förmågan att lyfta fram och använda på egen hand hoppas man kunna förstärka individers självbild. Utöver en positiv självbild syftar metoden även till att lyfta individer ur känslan av maktlöshet genom att visa på hur de kan göra aktiva val som leder till förändringar, och på så sätt kunna nå mål samt hantera motgångar på ett självständigt sätt (Askheim, 2007, s. 18, 26).
Metodens utformning har trots sin positiva framtoning fått kritik för att metoden och dess effekter kan tolkas som fördelaktiga för samhället som organisation. Trots att fokus ligger på individens möjlighet till självbestämmande belyses även bristen på individens egen påverkan på strukturella faktorer som begränsar individen. De individuella upplevelser av självbestämmande och självständighet som metoden vill utveckla handlar till största del om de psykologiska föreställningar som råder hos individen (Askheim, 2007, s. 28). Ur ett maktperspektiv blir fördelningen trots metodens budskap
15
väldigt ojämnt fördelad mellan individen och samhällets representanter då det är den sistnämnda parten som har möjligheten att begränsa den makt individen erhåller genom exempelvis relevant information angående möjliga handlingar (Askheim, 2007, s. 26).
Denna form av maktutövning kan även beskrivas som den paternalistiska tankemodellen. En modell som beskriver hur vanliga individer upplevs vara oförmögna att fatta egna beslut på grund av brist på motivation samt information. Individen i fråga har fortfarande rätt till självstyre samt ansvar för sin egen person, däremot förväntas detta ske inom ramarna för det som anses acceptabelt av samhället, något som regleras av de resurser som erbjuds individen (Starrin, 2007, s. 67). Dessa resurser syftar även till att motivera individer till att lyfta sig själva ur exempelvis fattigdom och på så sätt bli en mindre belastning för samhället (Ovrelid, 2007, s. 53).
3.3 Motiverade samtal
Motiverade samtal (MI) är en metod som har utvecklats i relation till teorin SDT och likt SDT handlar metoden om självmotiverad förändring hos individer och syftar till att starta en reflekterande process hos individen angående motivation. MI, som står för motivational interviewing, är en samtalsmetod som i praktiken sker mellan en utövare av metoden samt en klient som är i behov av rådgivning i form av reflekterande samtal. Metoden syftar inte till att få klienten att styras i en bestämd riktning utan utgår från att klienten själv är förmögen att avgöra vilken riktning samtalet och utvecklingen ska ta.
Genom att förstärka klientens självständighet genom processen gällande värderingar och
tankeresonemang förstärks även klientens vilja till förändring (Bart & Näsholm, 2006, s. 9). Denna metod lämpar sig väl inom områden som arbetar med sociala frågor där möten med klienter som är i behov av hjälp sker (2006, s. 13). Enligt MI är det viktigt att klienten själv formulerar möjliga lösningar då denne kommer att genomgå en process av förändring som delvis kommer att genomföras på egen hand. Därav är det viktigt att klienten själv har förmågan och motivationen att genomföra detta själv, samt att de möjliga lösningar och mål som sätts är realistiska utifrån dennes utgångspunkt (2006, s. 32). MI-metoden syftar huvudsakligen till att lyssna till individens upplevelser snarare än att tillföra förslag på nya, men enligt Bart och Näsholm är det nödvändigt att införa andra perspektiv i samtal med klienten där oro har identifierats. Om utövaren väljer att enbart bekräfta klientens upplevelser utan att utforska det område som väcker oro hos klienten så riskerar det att avstanna reflektionsprocessen (2006, s. 106).
3.4 Sammanfattning
I samtal där MI-metoden förekommer så är det inte individens utveckling eller förändring som står i fokus, utan individens inställning till förändring. En varaktig förändring hos en individ kräver att denne själv finner både motivation till detta samt redskapen som krävs för att upprätthålla denna motivation. Som utövare av denna metod är det viktigt att individens upplevelser är utgångspunkten i samtalet då det är det som ligger till grund för individens agerande, möjliga lösningar som diskuteras fram ska på så sätt kunna uppfattas som möjliga av individen själv samt verka motiverande. SDT visar att begreppet motivation kan ses på olika sätt och kan komma både inifrån individen, eller utifrån beroende av yttre faktorer. Hur väl en individ känner inre motivation beror på dennes känsla av autonomi, kompetens och samhörighet.
Empowerment som metod är viktigt i sociala arbeten där myndigheter möter individer som befinner sig i svåra situationer samt är i behov av hjälp i form av resurser och information. Dessa myndigheter avser inte att tillhandahålla denna form av hjälp under en längre period utan individen förväntas kunna
16
agera självständigt efter att planerade stödinsatser har satts in. För att individen ska kunna upprätthålla denna självständighet är det därför viktigt att denne utvecklat tillit till sin egen förmåga inför att använda de kompetenser som krävs för att nå mål, samt hantera hinder som kan uppkomma.
Som det har visats på i avsnittet Tidigare forskning möter Arbetsförmedlingen i stor utsträckning individer som tvivlar på sin arbetsförmåga samt kan ha en negativ inställning till att genomföra förändringar, förändringar som i detta fall kan ses som ett återinträde på arbetsmarknaden.
Långtidssjukskrivna personer har spenderat lång tid utanför arbetsmarknaden och behöver stöd och hjälp att bygga upp bland annat sin motivation, självförtroende och tillit till sin egen förmåga. I relation till detta anser vi att det är av relevans att analysera vårt arbete utefter denna teori, samt MI och Empowerment som metod för att se i vilken utsträckning Arbetsförmedlarna arbetar för att stärka och motivera långtidssjukskrivna tillbaka till arbete. Vi anser att denna teori och dessa metoder är kopplade till att främst besvara vår andra forskningsfråga. Den valda teorin anser vi ger oss möjlighet att analysera hur arbetsförmedlarna arbetar med att motivera de individer de möter.
17
4. Metod
I följande kapitel presenteras hur studiens datainsamling har gått till. Tillvägagångssätt, urvalsprocess och motivering till datainsamlingsmetod redogörs här. Därefter framställs hur datainsamlingen har blivit bearbetad och hur materialet har blivit färdigställd till en analys. En presentation kring etiska ställningstaganden och argument för studiens reliabilitet och validitet presenteras på slutet.
4.1 Metodologisk ansats
Då studiens syfte är att undersöka hur Arbetsförmedlingen har utformar sitt arbetar med sjukskrivna i samband med återgång i arbete, har vi valt att arbeta utifrån kvalitativ forskningsmetodologi.
Kännetecknande för en kvalitativ forskning är att den syftar till att klargöra ett fenomens karaktär, man söker efter en mening eller innebörd. Kvalitativa metoder är bra att använda för att få fram fylliga beskrivningar av ett fenomen, och mer nyanserad och detaljerad information. Det är även bra för att studera fenomen man inte känner till så bra (Johannessen & Tufte, 2003, s. 21, 22), vilket stämmer in på vårt studie och därmed är ytterligare ett argument för vald metodologi. Vidare gick vi in i studien med avsikten att förstå våra respondenter, inte söka förklaringar på fenomenet utan genom
respondenternas berättelser försöka tolka deras information och erfarenheter. Därmed ställde vi oss till hermeneutiken som är viktig när det handlar om att förstå människor och deras handlingar (Thurén, 2007, s. 16).
Kvalitativ forskning karaktäriseras ofta av den induktiva ansatsen som innebär att forskare närmar sig ett fenomen utan alltför många idéer att testa, man låter snarare empirin avgöra vilka frågor som är värda att söka svar på och kopplar teorier därefter. I en deduktiv ansats utgår forskaren ifrån teorin och utifrån denna förklaras idéer och hypoteser (Kvale, 2014, s. 238, 239). Vi har i denna studie haft en abduktiv ansats som anses vara ett samspel av induktiv och deduktiv ansats, där utgår
forskningsprocessen från både empiri och befintlig forskning (ibid, s. 239). Vi har ämnat undersöka hur Arbetsförmedlingen bland annat arbetar med att stärka sjukskrivna i samband med att börja arbeta.
Vi valde därför att utgå från Empowerment i början av arbetet, men har även under studiens gång anpassat utefter den empiri vi fått fram, och därefter lagt till teorin SDT och metoden MI under kodningsprocessen av materialet.
4.2 Datainsamlingsmetod
Eftersom studiens syfte är att undersöka hur Arbetsförmedlingen utformat sitt arbete med långtidssjukskrivna individer i samband med återgång i arbete, valde vi att använda oss av datainsamlingsmetoden kvalitativa intervjuer. Kvale (2014, s. 19) menar att en vanlig metod för kvalitativa studier är intervjuer och syftet är att erhålla beskrivningar av intervjupersonens vardag i syfte att tolka innebörden av det beskrivna fenomenet. Johannessen och Tufte (2003) menar att den kvalitativa forskningsintervjun vanligen är halvstrukturerad, det vill säga varken ett öppet samtal eller
18
ett strikt formulerat frågeformulär. Intervjuer genomförs efter en intervjuguide som fokuserar på teman och generella frågor som ska tas upp under intervjuns gång. Olika teman härstammar från de
forskningsfrågor som undersökningen ska belysa (2003, s 98). Utifrån detta skapade vi en
intervjuguide utifrån vårt syfte och forskningsfrågor. Frågorna fokuserar på olika teman, se bilaga 1.
4.3 Urval
Då vi först och främst ville genomföra intervjuerna med respondenterna ansikte-mot-ansikte valde vi i början av arbetet att kontakta samtliga Arbetsförmedlingar inom Stockholms län för att komma i kontakt med respondenter, på grund av tidsbrist i arbetet kunde vi inte åka längre för att genomföra intervjuer. Vi kontaktade alla Arbetsförmedlingar i Stockholms län via e-post med ett missivbrev, se bilaga 2, som innehöll tydliga instruktioner för studien och respondenternas rättigheter i deltagandet.
E-post bedömde vi vara mest effektivt tidsmässigt då kontakt via telefon kan innebära risken att personen är upptagen eller inte på plats. Vi fick kontakt med endast några få i början, vilket ledde till att vi fick utöka vårt urval geografiskt och söka oss utanför Stockholms län för att uppnå tillräckligt många intervjuer. Urvalet av Arbetsförmedlingar i studien är åtta stycken, då vissa av respondenterna har arbetat på samma Arbetsförmedlingskontor. Urvalet av respondenter består av 11 personer som arbetar inom Arbetsförmedlingen med tidigare sjukskrivna som målgrupp, 10 av dessa arbetar som arbetsförmedlare och en är arbetspsykolog. Då syftet med kvalitativa intervjuer är att skapa en djupare och mer fullständig uppfattning om det fenomen man vill studera, innebär det att urvalet varken sker tillfälligt eller slumpmässigt, utan strategiskt (Holme och Solvang, 1997, 101). Urvalet i denna studie är strategiskt på så sätt att vi kontaktade just den yrkesgrupp inom det fenomen vi ville undersöka.
Urvalet av respondenter har även skett genom en snöbollseffekt då vi genom arbetets gång inte kunnat styra över alla de respondenter som tackat ja efter att missivbrevet skickats runt av de vi först
kontaktade på Arbetsförmedlingen. På sätt har informationen spritt sig och vi har fått tag på
respondenter som vi inte kontaktat personligen. Snöbollseffekten enligt Bryman (2011, s. 434) innebär att forskaren först får kontakt med ett mindre antal människor som är relevanta för studiens tema och använder dessa för att få kontakt med ytterligare respondenter.
Det gemensamma respondenterna har är att de är verksamma inom Arbetsförmedlingen och arbetar, eller har arbetat, med denna målgrupp i sökande efter arbete eller arbetslivsinriktad rehabilitering. Att respondenterna arbetar på olika platser i landet är något som vi inte tänkt att jämföra eller lägga någon vikt på, vi har heller inte valt att fokusera på respondenternas ålder, kön eller etnicitet då vi inte anser att det är viktigt för studiens resultat.
4.5 Genomförande
Inför intervjuerna sammanställde vi en intervjuguide utefter våra forskningsfrågor med frågor under varje tema, se bilaga 1. I början av arbetet ville vi genomföra intervjuer ansikte mot ansikte med respondenterna, då vi anser att det är en den ultimata intervjusituationen för att fånga in det fenomen man vill undersöka. Men en bit in på arbetet förstod vi att vi skulle behöva söka oss utanför
Stockholms län för att få tag på respondenter.
Med de som tackade ja kom vi överens om datum, tid och plats för genomförande av intervjun, sammanställt blev det 4 telefonintervjuer och 7 intervjuer som genomfördes ansikte mot ansikte. Vi förklarade för respondenterna att intervjun kunde pågå cirka 40 minuter för att inte uppehålla respondenterna alltför länge, detta var även uttryckt i missivbrevet.
De fysiska intervjuerna genomfördes på respondenternas arbetsplatser, med de 3 som arbetar utanför Stockholms län skedde telefonintervju där en av oss skötte intervjun medan den andre spelade in med
19
telefon. En av telefonintervjuerna skedde med en som arbetar inom Stockholmsområdet. Några av de fysiska intervjuerna genomförde vi tillsammans och några genomfördes var för sig då den andre inte kunde på grund av arbete eller sjukdom.
Intervjuerna tog cirka 30–45 minuter att genomföra och samma intervjuguide användes i varje intervju. I samtliga intervjuer presenterades studiens syfte i början, sedan ställdes mer öppna och personliga frågor för att förbereda respondenten för intervjun, för att senare gå över till de viktigaste frågorna i intervjuguiden. Vi ställde även följdfrågor ifall det behövdes på grund av missförstånd eller för att få en större förståelse av respondenternas berättelse. Vi behövde inte alltid ställa alla frågor i guiden då respondenterna ibland täckte flera frågor i ett svar. För att spela in intervjuerna använde vi våra mobiltelefoner, och inför varje intervju frågade vi respondenterna om de gav sitt godkännande på att intervjun skulle spelas in. Detta hade vi även uttryckt i missivbrevet, och samtliga respondenter gick med på detta.
4.6 Dataanalys
Dataanalysen har genomförts genom att transkribera varje intervju ordagrant och i sin helhet.
Datamaterialet lästes sedan av båda författarna var för sig ett flertal gånger. Vid bearbetning av intervjuerna använde vi oss av datareduktion, som betyder att man tar bort intervjumaterial som inte är relevant för syftet och frågeställningarna (Larsen, 2009, s. 98). Därefter har vi använt oss av en innehållsanalys vid bearbetningen av det empiriska materialet som enligt Larsen (2009, s. 101, 102) är den analysmetod som används mest och syftet är att hitta mönster, samband eller gemensamma drag eller skillnader. Vi transkriberade materialet till texter som vi sedan kodat och fört in i olika teman utifrån gemensamma svar, och utefter våra forskningsfrågor och våra valda teorier. De teman vi fått fram är följande: Arbete med individer med stöd av Försäkringskassan, Arbete med individer utan stöd av Försäkringskassan samt Stärka och motivera. Dessa står som grund för både resultatet och
analysen.
4.7 Etiska överväganden
Johannessen & Tufte skriver att all forskning som har människor och samhället som studieobjekt kan föra med sig etiska problem. En grundläggande förutsättning för all samhällsforskning är att känna en respekt för sina medmänniskor, att de man intervjuar inte ska vara medel för sitt egna vinnande. Det finns vissa etiska principer och riktlinjer som all forskning måste underordnas (2003, s. 59) Det svenska Vetenskapsrådet inom humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning har utarbetat
vetenskapsetiska principer och regler (Vetenskapsrådet, 2002). Informationskravet har behandlats i vår studie på så sätt att respondenternas roll i studien har klargjorts i missivbrevet som skickades ut men även muntligt i starten av intervjuerna. De fick också veta att deras medverkan var helt frivillig och att de kunde avbryta sitt deltagande när som helst. Konfidentialitetskravet betyder att ingen av
respondenterna kan identifieras och att man behandlar känsliga uppgifter som kan uppkomma med tystnadsplikt. I studien har varken respondenternas namn eller arbetsplats (det vill säga specifikt vilken Arbetsförmedling) identifierats i studien. Nyttjandekravet har blivit behandlat genom att
respondenterna blivit informerade om att de uppgifter som lämnats vid intervjutillfällena har endast använts för att skriva denna uppsats och ingenting annat. Efter att studien är avslutat så kommer råmaterialet att raderas och det enda som återstår är uppsatsen.
20
4. 8 Metoddiskussion
För att beskriva hur bra en undersökningsmetod har fungerat kan man använda begreppen validitet och reliabilitet. Validitet handlar om trovärdighet och om en metod undersöker det som den påstår sig undersöka. Detta ska forskaren redovisa systematiskt, hur studien gått till gällande datainsamling, urval och beskrivning av analysprocessen. Reliabilitet handlar om forskningsresultatens tillförlitlighet, det vill säga hur väl man mäter det som man vill mäta, vilken data som används, insamlingssätt och hur de bearbetas. Det handlar om att huruvida samma resultat kan reproduceras av andra forskare vid en annan tidpunkt (Kvale, 2014, s. 295, 296). Den kvalitativa metod som använts i denna studie anses tillämplig då syftet var att återge hur Arbetsförmedlingen arbetar med sjukskrivna när de ska återgå i arbete. Validiteten bekräftas av den intervjuguide som har använts likvärdigt i alla intervjuer. Genom att vi genomförde intervjuer hade vi chans att ställa följdfrågor som svarar på syftet samt för att förtydliga vissa frågor under intervjun. Vi skapade även ett brett underlag genom att söka tidigare forskning, läsa förordningar, lagar samt utredningar inom området. För att ytterligare stärka validiteten kunde antalet personer från Arbetsförmedlingen ha utökats och en kompletterande kvantitativ
undersökning kunde ha genomförts. När det gäller reliabiliteten i studien har vi försökt att beskriva arbetet noggrant, dels när det gäller val av respondenter och men även hur vi tänkt vid bearbetandet av intervjumaterialet och analysarbetet. Vi har även i största möjliga utsträckning försökt förhålla oss värderingsfria och objektiva.
21
5. Resultat och analys
I detta avsnitt presenteras det resultat som kommit fram i intervjuerna angående hur
Arbetsförmedlingen arbetar med långtidssjukskrivna. Under intervjuerna har det kommit fram vilket stöd som erbjuds och vad som är syftet med insatserna. Resultatet bygger på intervjuer med tio arbetsförmedlare och en arbetspsykolog, som samtliga arbetar med gruppen långtidssjukskrivna på Arbetsförmedlingen. Vi har benämnt varje respondent med yrkestitel och efter arbetsförmedlarna har vi satt nummer efter för att visa vilken arbetsförmedlare som säger vad.
I samband med presentationen av resultatet kommer vi att redovisa vår analys. Vi har valt att utgå från de två teorier och den metod som tagits upp i teoriavsnittet, Self-determination theory (SDT),
Empowerment och Motivational interviewing (MI).
Resultatet och analysen är indelat i teman som vi arbetat fram efter transkribering och kodning, och blev följande rubriker; Arbete med individer med stöd av Försäkringskassan, Arbete med individer utan stöd av Försäkringskassan samt Stärka och motivera med tillhörande underrubriker. Avsnittet avslutas med en slutsats kopplat till syfte och forskningsfrågor.
5.1 Arbetet med individer med stöd från Försäkringskassan
Samtliga arbetsförmedlare beskriver sina arbetsuppgifter liktydigt i det förstärkta samarbetet, som är ett samarbete upprättat mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Försäkringskassan skickar en begäran till Arbetsförmedlingen om en individ de anser behöver insatser och stöd för att komma tillbaka till eller träda in på arbetsmarknaden. Individerna är under tiden för samarbetet fortfarande försäkrade med en rehabiliteringspenning eller aktivitetsersättning istället för sjukpenning.
Arbetsförmedlarna berättar att det förstärkta samarbetet består av två insatser: ”Gemensam kartläggning” och ”Aktiva insatser”. Vid Gemensam kartläggning är handläggare från
Försäkringskassan, arbetsförmedlaren, den aktuella individen samt eventuellt vården eller läkaren som har utfärdat läkarintyget närvarande. Under kartläggningen identifieras individens förutsättningar och behov ur ett medicinskt men även arbetslivsinriktat perspektiv.
Nästa steg för individen är att bli inskriven i Arbetsförmedlingen och börja delta i insatsen ”Aktiva insatser”. Aktiva insatser syftar till att hjälpa individen att komma närmare arbetsmarknaden och det är Arbetsförmedlingens samlade tjänster. En gemensam handlingsplan för individen upprättas mellan individen och arbetsförmedlaren, och handledning mellan arbetsförmedlare och individ sker sedan regelbundet. Enligt många av arbetsförmedlare sker handledning utifrån individens behov av kontakt och vad arbetsförmedlaren hinner med i fråga om tid och resurser.
Arbetsförmedlare 2 beskriver att Arbetsförmedlingens ansvar bland annat innebär kartläggning, vägledning, samtal, olika insatser så som arbetsträning, samt kontakt med arbetsgivare gällande insatsen arbetsträning.
Arbetsförmedlare 5 säger att information är viktig att ge i början av samarbetet, då många av de som kommer in kan sakna information om vad samarbetet handlar om:
[...] de flesta har inte fått så jättemycket information alla gånger. Och det kan bero på miljoner olika anledningar men ibland kan det vara så att de inte vet vad det här mötet innebär och de skapar en förväntan att “nu ska jag in på Arbetsförmedlingen, nu måste jag söka massa jobb och det kan jag inte” [...] Efter första mötet upplever jag att de är betydligt lugnande och det
22
säger de flesta också att det känns bättre, att det inte var något att oroa sig över (Arbetsförmedlare 5).
Arbetsförmedlaren ovan anser att saknaden av information oftast beror på dåligt stöd eller information från vården eller Försäkringskassan om vad samarbetet innebär, något som upplevs påverka individen negativt. Utöver individens tillgång till information upplevs även information angående individen som viktig. Arbetsförmedlare 2 beskriver starten av samarbetet efter inskrivningen och betydelsen av tid och kartläggning:
Men jag upplever det som att det är bra att man ger tid för en bra grund, för det bygger ju också trygghet och att man vågar också lita på myndigheter, man kanske inte har så jättepositiva erfarenheter av Arbetsförmedlingen eller arbetslivet överhuvudtaget så om man har varit borta också ett tag då är man ju rädd [...] För då börjar ju verkligen mitt arbete tillsammans med sökande att våga blotta sig och säga “såhär ser det ut för mig” för det är väldigt viktig information när man tar nästa steget, så att det är liksom utredande samtal och klargörande samtal och det kan ju ta ett antal gånger (Arbetsförmedlare 2)
.
Ovanstående citat visar på arbetsförmedlarens syn på vad det första mötet med individen i fråga har för syfte och beskriver hur denne medvetet arbetar med att skapa en miljö där individen i fråga känner att dennes upplevelser är i centrum och tillåts ta plats. Barth och Näsholm lyfter att det är viktigt att klienten själv får beskriva sin situation samt svara på utövarens frågor så att individen indirekt uppmuntras till att reflektera över sig själv samt vilka lösningar som är möjliga. För att denna reflektion ska kunna utvecklas är det nödvändigt att klienten aktivt deltar i samtalet och det ger utövaren något att arbeta vidare med (2006, s. 32). Här kan vi se likheter mellan arbetsförmedlare 2s beskrivning av samtalet i syfte att utreda och klargöra individens förutsättningar och Barth och Näsholms resonemang angående individens process.
Några av arbetsförmedlarna betonar att det är viktigt att individen påbörjar samarbetet frivilligt och beskriver att det är viktigt att informera om individens möjlighet till att ta beslut angående medverkan:
Utan man har en mjuk start tillbaka, och när man har förklarat det så upplever jag inte att någon protesterar utan man säger hela tiden att det är frivilligt, du måste inte vara på Arbetsförmedlingen utan det är ditt eget val, känner du att du är så sjuk att du inte kan vara här så måste du inte vara här, det får du själv besluta säger man (Arbetsförmedlare 1).
Arbetsförmedlare 1 beskriver ett förhållningssätt i de situationer hen upplever att en individ motsätter den påbörjade insatsen och visar på hur viktigt individens frivilliga deltagande är för
arbetsförmedlaren. Frivilligt deltagande och fria val kan ses som ett uttryck för inre motivation inom SDT (Deci & Ryan, 2000, s. 55) och anses vara avgörande för individens presterande.
Arbetspsykologen beskriver att även arbetsförmedlaren har möjlighet att sätta stopp för en individs inskrivning i det samarbetet då de bedömer att individen riskerar att ta skada av arbetsträning. Uppstår detta får individen återigen vända sig till Försäkringskassan och ansöka om sjukpenning, vilket dock ofta resulterar i avslag enligt arbetspsykologen.
Den inledande fasen av samarbetet då arbetsförmedlarnas utredning pågår syftar även till att utforska Försäkringskassans beslut. En arbetsförmedlare (7) är tydlig med att Försäkringskassans beslut inte ska överprövas utan att det ska behandlas professionellt. Om en individ har bedömts vara redo för att återgå i arbete så anser arbetsförmedlaren då att detta ska prövas i praktiken. Om arbetsförmedlaren har andra åsikter kring detta anser denne att det ska hanteras på ett professionellt sätt som inte går emot Försäkringskassans beslut innan individen har testat de aktiviteter som bedömts ska prövas.
23
5.1.1 Insatser och aktiviteter
Insatser och aktiviteter som erbjuds under det förstärkta samarbetet kan enligt arbetsförmedlarna bland annat vara; datorträning, studiebesök, praktik, hjälp att skriva jobbansökan, information kring
utbildning och arbetsmarknad och hjälp att anpassa arbetsplats.
Den insats som dock lyfts fram mest av samtliga arbetsförmedlare är arbetsträning, vilket är en sorts form av praktik hos en arbetsgivare där syftet är att pröva deras arbetsförmåga. I och med att personerna har en sjukskrivning med sig på grund av olika anledningar är det viktigt att dessa arbetsträningsplatser är speciellt anpassade utefter individens behov. Arbetsförmedlare 5 anser att arbetsplatsens utformning och arbetsuppgifter ska prioriteras när det gäller val av arbetsplats, medan arbetsförmedlare 3 anser att det är individens intresse som bör styra. Genom att låta individen välja ett arbetsområde som intresserar anser den sistnämnda arbetsförmedlaren att individen motiveras
ytterligare till att delta i arbetsträningen. Majoriteten av arbetsförmedlarna anser även att det främsta syftet med arbetsträningen är att utveckla en positiv inställning till arbetslivet. Arbetsförmedlare 5 och 7 anser däremot att arbetsträningen ska utveckla goda yrkeskunskaper i syfte att främja individens anställningsbarhet. En arbetsförmedlare (2) menar att man behöver kartlägga innan man kommer fram till en lämplig plats: “[…] jag brukar alltid utgå ifrån att “vi vet inte”, det får kartläggning, vägledning och utredning komma fram till, inom vilket yrkesområde är lämpligt för just den här personen”.
Arbetsförmedlare 2 visar att man är mån om att individen ifråga sätts i centrum genom att undersöka förutsättningar och förmågor i syfte att förstärka individens upplevelse av självständig medverkan.
Barth och Näsholm (2006, s. 32) beskriver att genom att utgå från individens förutsättningar bidrar detta även till att individen uppfattar åtgärderna som möjliga och genomförbara, i likhet med arbetsförmedlarens citat ovan.
Sökande av arbetsträningsplats
Arbetsförmedlarna arbetar olika med sökandet av arbetsplats, några tar på sig ansvaret själva att kontakta arbetsgivare, medan några arbetsförmedlare menar att det bästa resultatet blir när individen själv är delaktig och kontaktar tänkbara arbetsplatser:
[...] det där ska man kunna vara delaktig i så långt det går. För det blir alltid bättre om man får göra något man tycker om, genom att vara med och bestämma. Jag säger alltid såhär om det är någon som ska arbetsträna; “det bästa är väl att göra något du tycker är roligt, som du blir stimulerad av” (Arbetsförmedlare 6).
Har individen i fråga möjlighet att påverka valet av arbetsplats för arbetsträning?
Absolut. Det är ju det som det bygger på. Jag placerar ju aldrig bara ut folk utan det bygger på vad de själva vill och kan. Detta undersöker vi gemensamt i samband med mötena vi har, vår förhoppning är ju att individen själv ska vara delaktig i detta och ta vara på chansen (Arbetsförmedlare 3).
Arbetsförmedlaren ovan visar på att det bästa resultatet av arbetsträning är när individen får vara med själv och styra var den ska genomföra insatsen utefter dennes intressen, då individen uppmanas till att själv delta. Detta kan ses som ett uttryck för empowermentbegreppet som menar att människor som uppmuntras att agera och ta eget ansvar stärker sitt aktörskap, då man i möte med behandlare inte endast ska vara mottagare av behandling utan genom att genomföra egna val bli en aktör (Tengqvist, 2007, s. 82). Deci och Ryans (2000, s. 55) teori SDT styrker detta och visar på att den inre
motivationen blir starkare om individen känner att den väljer fritt och får utföra handlingar utifrån vad den tycker är intressant och roligt.
