Kungl. Maj:ts proposition nr 93. 1
Nr 93.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förord
ning om semesterersättning m. m. till vissa över stat anställda för militär tjänstgöringstid under år 1940;
given Stockholms slott den 27 februari 1942.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats
rådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an
taga härvid fogat förslag till förordning om semesterersättning m. m. till vissa över stat anställda för militär tjänstgöringstid under år 1940.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 93. 1
F ö r s1ag
till
F örordning
om semesterersättning m. m. till vissa över stat anställda för militär tjänstgöringstid under år 1940.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Värnpliktig, vilken i enlighet med vad Kungl. Maj:t den 14 oktober 1939 därom föreskrivit vunnit anställning över stat vid sådan del av krigsmakten, som organiserats såsom neutralitetsvakt, och i dylik anställning eller såsom inkallad jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 morn. 2 värnpliktslagen den 30 juni 1936 (nr 443) tjänstgjort under år 1940, äger tillgodonjuta semesterlön, er
sättning för sådan lön eller ersättning för semester enligt lagen den 28 juni 1941 (nr 560) örn semester för viss militär tjänstgöringstid m. m.
2 §•
Vid tillämpning av denna förordning skola bestämmelserna i lagen om semester för viss militär tjänstgöringstid m. m. ävensom i kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 561) med tillämpningsföreskrifter till nämnda lag äga mot
svarande giltighet.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 93. 3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 februari 1942.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdeparte
menten anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:
Fråga har uppstått, huruvida vid krigsmakten över stat anställda skola kunna på grund av militär tjänstgöring under år 1940 erhålla avdrag å skatt samt semesterlön, ersättning därför eller ersättning för semester. Nämnda fråga har såvitt angår skattespörsmålet behandlats i en den 20 innevarande februari dagtecknad, på chefens för finansdepartementet föredragning be
slutad proposition, nr 92. Jag anhåller nu att få anmäla frågan i vad den rör semesterspörsmål.
Gällande bestämmelser.
I lagen den 28 juni 1941 (nr 560) om semester för viss militär tjänst
göringstid m. m. föreskrives i 1 §, att, om arbetstagare, å vilken lagen om semester äger tillämpning, under år 1940 varit inkallad till tjänstgöring jäm
likt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen (här avses äldre väm- pliktslagen den 30 juni 1936, nr 443), sådan tjänstgöring skall, med iakt
tagande i övrigt av vad i semesterlagen stadgas, jämställas med militär tjänstgöring, varom förmäles i 4 § andra stycket sistnämnda lag, d. v. s.
tjänstgöringstiden skall anses utgöra arbetad tid. I fråga örn månad, för vilken arbetstagare äger åtnjuta semesterlön eller ersättning därför på den grund, att tjänstgöring jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnplikts
lagen jämställes med tid, då arbete utförts för arbetsgivares räkning, skall dock sådan lön eller ersättning utgå av statsmedel med 10 kronor samt ut
betalas i den ordning Konungen bestämmer. — Äger person, som under år 1940 varit inkallad till tjänstgöring jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen, icke enligt bestämmelserna i 1 § av 1941 års lag utfå semes
terlön eller ersättning därför för tjänstgöringstiden, skall enligt 2 § i sist
nämnda lag, där sammanlagda tjänstgöringstiden under året uppgått till minst 90 dagar, i den ordning Konungen bestämmer till honom av stats
medel utgå ersättning för semester med 10 kronor för varje tidrymd av 30 dagar tjänstgöringen under året sammanlagt varat. — Vad i 1941 års lag
Den 28 juni 1941 utfärdades även kungörelse örn 561) med tillämpnings
föreskrifter till lagen örn semester för viss militär tjänstgöringstid m. m.
I kungörelsens 1 § föreskrives, att värnpliktig, varom i lagen sägs, som öns
kar utfå semester, semesterlön eller ersättning därför jämlikt bestämmelserna i lagen, skall, örn möjligt före den 25 juli 1941, hos militär myndighet göra ansökan örn intyg angående tjänstgöringen. Ansökan skall ingivas eller i be
tald försändelse med posten insändas, om sökanden tjänstgör vid krigsmakten eller är hempermitterad från sådan tjänstgöring, till chefen för vederbörande Iruppförbands (flygförbands) depå eller, såvitt rör marinen, till chefen för vederbörande örlogsstation (truppförband), samt i annat fall till befälhava
ren för det rullföringsområde (sjörullföringsområde), till vilket sökanden hör. Den militära myndigheten skall utan dröjsmål tillställa sökanden be
gärt intyg. — Ansökan att av statsmedel utfå semesterlön, ersättning därför eller ersättning för semester skall enligt kungörelsens 2 § ingivas eller i be
talt brev med posten insändas till länsstyrelsen i det län, inom vilket han mantalsskrivits för år 1941, eller, om han för detta år mantalsskrivits i Stockholms stad, till Överståthållarämbetet. Vid ansökan skall fogas, bland annat, det av militär myndighet avgivna intyget. — Utbetalning av ersätt
ningarna sker över postgiro.
Enligt värnpliktslagen den 30 juni 1936 (nr 443), vilken gällde under år 1940 men numera är upphävd, avsågo bestämmelserna i §§ 28 och 36 värn
pliktiga men däremot icke fast anställda.
Med värnpliktig avsågs enligt § 1 mom. 2 inskrivningsförordningen den 18 december 1936 (nr 643), vilken jämväl gällde under år 1940, dels envar i värnpliktsåldern med undantag av den, som blivit frikallad från värnplik
tens fullgörande eller enligt § 1 mom. 1 var att hänföra till fast anställd, dels ock, bland andra, manskap tillhörande härens, marinens eller flygvap
nets reserv. Till fast anställda hänfördes enligt mom. 1, bland andra, man
skap med anställning på stat och på reservstat vid krigsmakten.
Av nu återgivna bestämmelser följer, att manskap med anställning på stat och på reservstat vid krigsmakten icke ägde tillgodonjuta förmåner enligt 1941 års lag om semester för viss militär tjänstgöringstid m, m.
Emellertid hava under år 1940 tjänstgjort även vissa kategorier manskap med anställning över stat. Ingående redogörelse för olika bestämmelser rö
rande över stat anställda har lämnats i den förut omnämnda propositionen nr 92 (sid. 5—7), vartill jag anhåller att få hänvisa. Särskilt torde böra upp
märksammas de av Kungl. Maj:t den 14 oktober 1939 meddelade bestämmel
serna med däri den 6 september 1940 vidtagna ändringar.
I förevarande sammanhang må erinras därom, att enligt förordningen den 6 juni 1941 (nr 337) örn avdrag å skatt på grund av militär tjänstgöring under år 1940 till vissa årsklasser eller årsgrupper hörande värnpliktiga, som under år 1940 tjänstgjort vid krigsmakten, skulle äga att i viss ordning åtnjuta av
Kungl Maj:ts proposition nr 93. 5 drag å dem på grund av taxering år 1941 påförd statlig inkomst- och förmö
genhetsskatt och värnskatt.
Framställningar om semesterersättning m. m.
till över stat anställda.
I en den 10 oktober 1941 dagtecknad skrivelse till chefen för marinen har chefen för Stockholms örlogsstation till behandling upptagit frågan huru
vida värnpliktiga, vilka jämlikt Kungl. Majits beslut den 14 oktober 1939 vunnit anställning över stat, därigenom skulle hava blivit att anse såsom fast anställda och förty berövade de förmåner, som angivas i förordningen den 6 juni 1941, nr 337, och i lagen den 28 juni 1941, nr 560. Starka skäl syntes kunna åberopas till förmån för att de över stat anställda tillerkändes skatte
avdrag och semesterersättning.
Beträffande vad chefen för Stockholms örlogsstation anfört i nämnda skrivelse anhåller jag få hänvisa till propositionen nr 92 (sid. 7—9).
I anledning av skrivelsen har chefen för marinen i skrivelse den 1 novem
ber 1941 till överbefälhavaren över rikets för svar skraf ter — med instämman
de i de av chefen för Stockholms örlogsstation framförda synpunkterna och på i övrigt anförda skäl —- hemställt om vidtagande av de åtgärder, som av förhållandena kunde föranledas.
överbefälhavaren över rikets försvarskrafter har i en till Kungl. Majit ställd, den 6 november 1941 dagtecknad skrivelse hemställt, att, därest de över stat anställda redan enligt gällande regler ansåges berättigade till se
mesterersättning och skatteavdrag, Kungl. Maj :t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för att förmånerna skulle komma alla överstatsanställda till godo, samt att, därest de överstatsanställda enligt gällande regler icke ansåges be
rättigade till semesterersättning och skatteavdrag, Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga förslag örn att de skulle erhålla dessa förmåner.
I fråga om de skäl, som överbefälhavaren åberopat till stöd för sina yrkan
den, anhåller jag att få hänvisa till propositionen nr 92 (sid. 9).
Förslag i propositionen nr 92.
I propositionen nr 92 har beträffande sådana värnpliktiga, som fullgjort beredskapstjänst i anställning över stat, d. v. s. värnpliktiga, som vunnit sådan anställning i enlighet med de av Kungl. Majit den 14 oktober 1939 meddelade bestämmelserna, föreslagits, att de skulle förklaras berättigade till en mot skatteavdrag enligt 1941 års förordning svarande förmån. Härvid skulle medgivas viss avkortning av de år 1941 debiterade skatterna, i den mån dessa ännu ej guldits, samt i övrigt restitution av redan erlagda skatte
belopp. I fråga örn förfarandet har föreslagits, att detsamma skulle ordnas i nära överensstämmelse med vad som gäller enligt kungörelsen den 28 juni 1941, nr 561 (propositionen nr 92, sid. 11). Erforderliga bestämmelser i äm
net hava sammanfattats i förslag till förordning örn avkortning och restitu
tion av skatt på grund av viss militär tjänstgöring under år 1940.
göring under år 1940 tvekan yppats, huruvida över stat anställda av man- skapsgrad skulle äga åtnjuta förmåner enligt den i ämnet utfärdade lagen.
Åtskilliga över stat anställda synas hava kommit i åtnjutande av sådana för
måner, andra däremot icke.
Bland över stat anställda kunna två huvudgrupper urskiljas, nämligen dels sådana, som vunnit anställning över stat efter förutgången fast an
ställning eller anställning såsom volontären, och dels sådana, som fullgjort s. k. beredskapstjänstgöring i anställning över stat. Då semesterförmånerna enligt 1941 års lag avsetts allenast för värnpliktiga, synes det med hänsyn till de för överstatsanställda i den förra gruppen föreskrivna bestämmel
serna vara klart, att personer tillhörande denna grupp icke böra beredas sådana förmåner. I den mån dylika förmåner dock redan utgått, torde det emellertid vara uteslutet att numera återkräva desamma. Den senare av nyssnämnda två kategorier utgöres av personer, som vunnit anställning över stat i enlighet med de av Kungl. Majit den 14 oktober 1939 meddelade be
stämmelserna. Det är särskilt beträffande denna kategori, som frågan örn tillämpligheten av 1941 års lag synes hava vållat tvekan såväl hos de an
ställda som hos myndigheterna.
Anställningen över stat har i fråga örn personer tillhörande sist omförmäl- da kategori i vissa fall berett den inkallade större men i andra fall mindre sammanlagda löne- och andra förmåner än han eljest skulle hava åtnjutit, be
roende på hans familjeförhållanden och tjänsteställning. Sålunda har anställ
ningen varit särskilt förmånlig för en ogift person i någon av de högre tjänste- graderna inom manskapet och särskilt oförmånlig för en familjeförsörjare i lägre tjänstegrad. Skulle förmåner enligt 1941 års lag tillerkännas sådana över stat anställda, skulle med hänsyn till vad nyss anförts en viss differen
tiering möjligen kunna ifrågasättas. Emellertid måste i frågans nuvarande läge hänsyn tagas jämväl till det förhållandet, att vissa men icke alla anställda av denna kategori erhållit förmåner enligt den nyssnämnda särskilda semes
terlagen och att den åtskillnad, som sålunda gjorts, icke grundats på en diffe
rentiering av nyss antydd innebörd. Såsom från de militära myndigheternas sida framhållits, är det ett intresse av vikt att dylika olikformigheter i möj
ligaste mån undanröjas. På nu angivna skäl har chefen för finansdeparte
mentet i propositionen nr 92 föreslagit, att över stat anställda, vilka vunnit sådan anställning i enlighet med de av Kungl. Majit den 14 oktober 1939 meddelade bestämmelserna samt år 1940 fullgjort militärtjänstgöring under minst sju veckor men icke erhållit avdrag å dem på grund av taxering år 1941 påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och värnskatt, skola få åtnjuta en mot skatteavdraget svarande förmån.
I anslutning härtill anser jag mig nu böra föreslå, att till samma kategori hörande över stat anställda skola för den tid, de under år 1940 fullgjort mi
litär tjänstgöring i egenskap av över stat anställda eller såsom inkallade jäm
likt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 i 1936 års värnpliktslag, få komma i åt
Kungl. May.ts proposition nr 93. 7 njutande i princip av de förmåner, om vilka stadgas i lagen den 28 juni 1941 (nr 560) om semester för viss militär tjänstgöringstid m. m. Härvid synes emellertid icke kunna ifrågakomma att numera ålägga vederbörande arbets
givare, om den värnpliktige fortfarande är kvar i samma anställning som han innehade vid början av sin militärtjänstgöring, att bereda den anställde le
diga dagar för 1940 års semester. De nu medgivna förmånerna torde därför böra inskränkas till semesterlön, ersättning för sådan lön och ersättning för semester, därvid kostnaderna komma att åvila statsverket. I den mån ersätt
ning redan kan hava utgått på grund av inkallelse jämlikt nyssnämnda lag
rum i vämpiiktslagen skall ersättning enligt nu föreliggande förordning givet
vis icke utgå.
Bestämmelser i ämnet hava sammanfattats i en förordning om semester
ersättning m. m. till vissa över stat anställda för militär tjänstgöringstid un
der år 1940.
Beträffande förfarandet för erhållande av ifrågavarande semesterersätt- ningsförmåner torde de i kungörelsen den 28 juni 1941, nr 561, meddelade bestämmelserna kunna tillämpas. I enlighet med vad chefen för finansdepar
tementet anfört i propositionen nr 92 synes emellertid — vid fastställandet av blanketter — kunna så ordnas, att ett gemensamt ansökningsförfarande kan komma till stånd med avseende å såväl semester- som skatteförmåner.
I fråga om de belopp, till vilka ifrågavarande semesterförmåner kunna uppgå, är det givetvis icke möjligt att verkställa tillförlitliga beräkningar. Till ledning för en uppskattning av nämnda belopp må dock nämnas, att hela antalet över stat anställda av den kategori, varom nu är fråga, under år 1940 uppgick till omkring 3,000. Av dessa hava emellertid åtskilliga redan erhållit ersättning enligt lagen den 28 juni 1941. Kostnaderna för innevarande bud
getår i anledning av den nu föreslagna förordningen torde böra bestridas från förslagsanslaget till Semesterlön m. m. för viss militär tjänstgöringstid.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte genom proposition förelägga riksdagen nyssnämnda författningsför- slag till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi
trädda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att pro
position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet!
Anders Lundstedt.
