Examensarbete, 30 hp
Psykologprogrammet med inriktning mot idrott, 300 hp Vt 2021
Handledare: Erik Lundkvist
PRESTATION INOM E-SPORT
Ett fältexperiment för sambandet mellan prestation, emotioner, arousal
och psykologisk flexibilitet
Elise Lindman & Victoria Magnusson
Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Erik Lundkvist som kunnigt och tålmodigt guidat oss genom detta arbete. Med engagemang, humor, tillgänglighet och stöd har du funnits med oss genom hela processen!
Ett tack vill även riktas till de E-sportare samt deras gymnasieskola som deltagit i denna studie.
Sammanfattning
Idrottares mående och prestationsförmåga påverkas av en rad faktorer. Att idrottare påverkas psykologiskt och fysiologiskt av ökad press i tävlingssituationer är erkänt, men exakt vilka underliggande mekanismer som påverkar detta är ej klarlagt. Ett behov av att bredda förståelsen för hur emotioner och arousal under pressade situationer påverkar idrottare är relevant inom flera sporter. Att utöva elektronisk sport (E- sport) innebär en större psykologisk påfrestning snarare än fysisk, där förhöjd hjärtfrekvens kan härledas till arousal och emotioner i den pressade situationen snarare än fysisk ansträngning. I denna studie undersöktes relationen mellan prestation, emotioner samt arousal (hjärtfrekvens) hos E- sportare under tränings- och tävlingssituation. Vidare undersöktes om psykologisk flexibilitet har något samband med dessa variabler. De undersökta emotionerna var känsla av kontroll, förnöjsamhet, ilska, tävlingsängslan och nervositet. Data samlades in genom ett webbaserat självskattningsformulär som deltagarna (N=10) fyllde i före, under och efter match. Hjärtfrekvens mättes under match med hjälp av pulsband. Resultaten visar på vissa statistiskt signifikanta samband där negativa emotioner skiljer sig mellan tränings- och tävlingssituationerna. Hur detta i sin tur påverkade spelarnas prestation förefaller oklart.
Med anledning av få deltagare kan inga slutsatser dras utifrån dessa fynd, men området är intressant för framtida studier.
Nyckelord: Emotioner; idrott; E-sport; prestation; hjärtfrekvens; psykologisk flexibilitet
Abstract
Athletes' wellbeing and performance are affected by a number of factors. It is known that athletes are psychologically and physiologically affected by increased pressure in competition situations, but it is not clear exactly what underlying mechanisms affect this, and in what way.
The need to broaden the understanding of how emotions and tension affect athletes is relevant in several sports. Electronic sports (E-sports) imply greater psychological stress than physical sports, where increased heart rate can be attributed to tension and emotions in stressful situations rather than through physical stress. In this study, the relationship between emotions, tension (heart rate) and performance in E-sport athletes during training and competition situations was examined. In addition, it was investigated whether psychological flexibility affected these relationships. The emotions examined were feelings of control, contentment, anger, competition anxiety and nervousness. Data were collected through a web-based self- assessment form that the participants (N = 10) filled in before, during and after the match. The results show some statistically significant relationships where negative emotions differ between training and competition situations. How this in turn affected the players performance seems unclear. Due to the small number of participants, no conclusions can be drawn based on these findings, but the area is interesting for future studies.
Keywords: Emotions; Sports; E-sports; performance; heart rate; psychological flexibility
Emotioner, arousal, psykologisk flexibilitet och prestation inom E-sport
Emotioner och hantering av dessa är en central del i tillämpad idrottspsykologi. Trots detta är det inte välbeforskat hur emotioner mer specifikt påverkar idrottare och deras prestation. Som idrottspsykolog är det av vikt att kunna hjälpa idrottare att hantera emotioner under prestation och tävling. Det finns ett behov av fördjupad förståelse och mer forskning kring emotioners påverkan på prestation samt i förlängningen kunskap om gynnsamma förhållningssätt för idrottare och interventioner utifrån detta.
Emotioner är ett begrepp som inte har någon tydlig fastslagen definition inom forskningen och det finns flera förslag presenterade, vilka även tycks överlappa till stor del (McCarthy, P. J., 2011). Lazarus (2000) föreslår att emotioner kan definieras som en psykologisk samt fysiologisk reaktion på en pågående interaktion mellan individen och den omgivande miljön. Denna reaktion består av respons på tre nivåer: en inre subjektiv upplevelse, fysiologiska förändringar i kroppen samt en uppenbar aktion eller impuls att agera. I tillägg till denna definition finns faktorer som kan påverka den emotionella responsen. Individens kognition, motivation och relationella processer är involverade i att väcka samt bibehålla en emotion. För att skilja emotioner från liknande begrepp som exempelvis sinnesstämning beskriver Lane och Terry (2000) att emotioner har ett kortare tidsfönster, är mer intensiva och direkt relaterade till uppkomstfaktorer. Sinnesstämning varar istället över längre tid, är mindre intensivt och inte lika tydligt kopplat till en direkt orsaksfaktor.
Det finns många olika emotioner som skiljer sig åt, både psykologiskt och fysiologiskt.
Cowen & Keltner (2017) beskriver emotioner som subjektiva upplevelser vilka vi människor har representationer för i vårt språk. Det finns hundratals olika semantiska termer för att beskriva olika emotionella tillstånd, vilka också karaktäriseras av den typ av situation som de uppkommer i. Emotioner kan kategoriserats utifrån distinkta och oberoende grundemotioner där varje emotion har sin unika uppsättning av neurobiologiska och beteendemässiga attribut (Ekman, 1992; Tomkins, 1962). Teorin om grundemotionerna har vissa begränsningar och ett alternativt sätt att studera emotioner har således varit genom dimensionella modeller av dem, utifrån kombination av en eller flera underliggande psykologiska dimensioner (Posner et al., 2005). Det har getts många olika förslag till kategorier och graderade skalor för att dela in alla dessa emotioner (Cowen et al., 2017). En vanlig indelning är att emotioner kategoriseras utifrån hur upplevelserna av dem är behagliga eller obehagliga (Cowen et al., 2017). Emotioner kan även kategoriseras utifrån en motivationsdimension på grund av deras förmåga att motivera till närmande eller undvikande av en situation eller stimuli (Gable & Harmon-Jones, 2010). Enligt Cowen et al. (2017) är dessa dock inte de enda dimensionerna som kan undersökas utifrån vad som karaktäriserar upplevelserna av emotioner. Andra aspekter av emotioner kan vara deras påverkande grad på till exempel arousal, uppmärksamhet, kontroll och dominans.
Utifrån denna bakgrund definieras emotioner i denna studie som en direkt reaktion på inre och yttre stimuli med både psykologiskt och fysiologiskt gensvar, vilket påverkar tendensen till impuls eller aktion. Olika emotioner kategoriseras även utifrån dimensionssynsättet, det vill säga att emotioner kan särskiljas utifrån deras grad av motivation, behaglighet och arousal.
Emotioner och prestation
Att emotioner är viktiga för kognition, välmående och prestation är välbeforskat inom många olika yrkesfält (Pessoa, 2008; Gopinath, 2011). Dessa samband har också hittats inom idrotten (Amiot, Gaudreau, & Blanchard, 2004; Bühlmayer, 2017; Doron & Gaudreau, 2014;
Gucciardi & Dimmock, 2008; Schantz & Conroy, 2009). När idrottare presterar väl eller uppfyller sina mål tenderar en ökning av positiva emotionella tillstånd att ske, medan negativa
emotionella tillstånd minskar (Amiot, Gaudreau, & Blanchard, 2004). Det har även visat sig att idrottares upplevelse av ökad kontroll innebär minskning av negativa emotioner när de i en serie successivt plockar poäng, samt att motsatt förhållande råder, det vill säga en ökad upplevelse av negativa emotioner och minskad upplevelse av kontroll när idrottare i en serie ej plockar poäng (Doron & Gaudreau, 2014). Dessutom verkar rädsla för misslyckande vara kopplade till emotionella förändringar som påverkar motivation och prestation (Schantz &
Conroy, 2009). Förmågan att hantera affekter och trots deras influens prestera väl kan också bero på skicklighetsnivå hos idrottare (Lundkvist, Gustafsson, Björklund, Davis & Ivarsson, 2021). Inom idrottspsykologin diskuteras olika interventioner som eventuellt kan vara hjälpsamma för idrottares förmåga att förhålla sig till sina emotioner för att öka prestation.
Exempel på detta är mindfulnessinterventioner som har visat sig påverka idrottares förmåga till ett accepterande förhållningssätt gentemot sina emotioner och på så sätt öka sin prestation - särskilt i precisionssporter såsom pilkastning och skytte (Bühlmayer, 2017).
Hur just olika typer av emotioner påverkar idrottares prestation är inte helt klarlagt.
Tidigare forskning har dock visat att behagliga emotioner ofta är associerade med högre nivåer av prestation, medan obehagliga emotioner är associerade med lägre nivå av prestation.
(Behnke, Gross & Kaczmarek, 2020; Campo et al., 2019; Vast et. al, 2010). Enligt Rathschlag och Memmert (2015) tycks idrottsprestation även gynnas av emotioner med hög motivationsfaktor. Detta gäller både negativa emotioner såsom ilska och positiva emotioner såsom glädje och spänning. Däremot verkar idrottare inte i samma utsträckning gynnas av negativa emotioner med en låg motivationsfaktor, till exempel ångest och ledsamhet. Samtidigt som annan forskning inom just E-sport visat att positiva emotioner med låg motivationsgrad kan ha större påverkan på prestation än negativa emotioner med hög motivationsgrad (Behnke et al., 2020). Det är ännu inte klart vilken av dessa dimensioner (utifrån behaglighet eller motiverande) som är mest avgörande för sportprestation (Behnke et al., 2020) vilket gör dessa till relevanta aspekter att ta hänsyn till vid undersökning av emotioners påverkan på idrottsprestation.
Arousal
Ytterligare ett vanligt sätt att kategorisera emotioner är utifrån arousal eller den engelska termen arousal (Cowen et al., 2017). Arousal kan enligt Russell (2003) beskrivas som neurofysiologisk vakenhet vilket kan ha en påverkan på en persons uppmärksamhet. Det kan dessutom beskrivas som ett attribut till en internt upplevd känsla. Utifrån litteraturen om emotionernas dimensionalitet kan arousal beskrivas utifrån grad av “energi” eller “aktivering”
(Lang & Davis, 2006). I detta senare sammanhang hör arousal inte enbart ihop med yttre stimuli utan snarare till den fysiologiska reaktionen av emotionen som upplevs (Colibazzi et al., 2010).
Arousal kan också användas för att beskriva ökning av det autonoma nervsystemets aktivitet, vilket har påverkan både psykologiskt och fysiologiskt. Både minskad och ökad arousal-snivå kopplas till det autonoma nervsystemet uppdelat i parasympatiska respektive sympatiska systemet, vilka bland annat kontrollerar hjärtfrekvensen. Ett vanligt index för att avgöra nivån av arousal är således mått på hjärtats frekvens. (Wang, Baird, Huang, Coutinho, Brien & Munoz, 2018).
Att det finns en neurobiologisk grund till emotionell upplevelse har en lång teoretisk tradition (Lange & James, 1922). Arousal och hjärtfrekvens verkar skilja sig åt beroende på typen av emotioner. Brosschot & Thayer (2003) menar att emotionell arousal kan predicera initial hjärtfrekvens medan behaglighetsgraden av emotionen påverkar hur länge aktiveringen sker. Negativa emotioner, alltså sådana som är obehagliga att uppleva, har visat sig ge längre påverkan på hjärtfrekvens motför positiva.
Arousal och pressade situationer
Balk, Adriaanse, De Ridder och Evers (2013) har påvisat att för precisionsidrott likt golf kan ökad press (exempelvis vid tävlingssammanhang) leda till sämre prestation vilket delvis medieras av en ökad nivå arousal. Arousal mätt genom hjärtfrekvens och genom självrapportering av upplevd arousal har båda visat sig öka parallellt under en pressad situation hos idrottare (Balk et al., 2013; Bäckman & Molander, 1986). Även självskattad ångest har visat sig korrelera med ökad hjärtfrekvens vilket speglar teorin om att ökad ångest bidrar till en aktivering av sympatiska nervsystemet som i sin tur innefattar ökad hjärtfrekvens (Cooke, Kavussanu, McIntyre, Boardley & Ring, 2011).
Emotionsreglerande strategier kan dock hjälpa idrottare att hantera detta och bibehålla sin prestationsnivå istället för att misslyckas under den pressade situationen. (Balk et al., 2013).
Idrottares hantering av emotioner
Att prestation påverkas av ökad press i tävlingssituationer är erkänt, men exakt vilka underliggande mekanismer som påverkar detta är inte lika tydligt. Både psykologiska och fysiologiska mekanismer antas ligga bakom förändringen i prestation (Cooke et al., 2011) Upplevd press tycks generellt öka under tävlingssituation och denna press har visat sig öka ångest, ansträngning, puls och förbättrad prestation. I synnerhet har ökad ansträngning och puls setts som mediatorer till ökad prestation (Cooke et al., 2011).
Teoretiskt finns det olika sätt att se på hur idrottare bör förhålla sig till emotioner för bättre prestation. Tidigare har emotioner setts som moderatorer till prestationer och att negativa emotioner behöver förändras för att en idrottare ska kunna nå sin fulla potential eller åtminstone prestera bättre (Gold och Tuffey, 1996). Ett nyare synsätt (ex. Gardner & Moore, 2004; Gardner
& Moore, 2012) är att emotioner är något som kan påverka prestation beroende på hur man hanterar och förhåller sig till emotionerna; det finns en möjlighet att fokusera och prestera oavsett emotionellt tillstånd, vilket kan vara ett mer effektivt sätt att hantera emotioner på lång sikt.
Sammanfattningsvis verkar det finnas variationer och oenighet kring hur emotioner påverkar idrottare i prestationssituationer. Forskning har visat att upplevd press generellt ökar under tävlingssituation och denna press har visat sig öka ångest, ansträngning, hjärtfrekvens och förbättrad prestation (Cooke et al., 2011). I synnerhet har ökad ansträngning och hjärtfrekvens setts som mediatorer till ökad prestation (Cooke et al., 2011). För att få en djupare förståelse kring detta behövs mer forskning. Det existerar en del studier inom ämnet (ex. Balk et al., 2013; Mosley, Laborde & Kavanahg, 2017; Laborde, 2011) men variabler såsom forskningsdesign, metoder och modererande effekter (ex. individuella skillnader och interventioner) behöver undersökas vidare för att få en djupare förståelse kring om, hur och i sådana fall vilka emotioner som påverkar prestation (Gould & Tuffey, 1996; Hassmén, Koivula
& Hansson, 1998).
Psykologisk flexibilitet
Ett sätt för idrottare att hantera känslor kan vara via ökad så kallad psykologisk flexibilitet som är ett begrepp inom Acceptance and commitment therapy, ACT (Johles, Gustafsson, Jansson-Fröjmark, Classon, Hasselqvist & Lundgren, 2020). ACT är utvecklat utifrån kognitiv beteendeterapi (KBT) och handlar om förhållningssätt kring acceptans av tankar och känslor samt ageranden i önskvärd, värderad riktning. Forskning på ACT inom idrott tog fart i början på 2000- talet och metoden har visat sig ha positiva effekter både på prestation, skadefrekvens, nedstämdhet, ångest samt ätstörningsproblematik (Ivarsson et al.,
2015; Gross et al., 2018; Zhang et al., 2016). Psykologisk flexibilitet är ett begrepp som står för sex centrala subprocesser inom ACT; närvaro, acceptans, kognitiv defusion, jag som kontext, värderad riktning samt ändamålsenligt handlande (Ducasse, 2015).
Medveten närvaro, som ibland kallas för mindfulness, handlar om att vara här och nu, att kunna uppmärksamma såväl inre upplevelser som den yttre världen. Acceptans handlar om att tillåta och ta emot alla sina upplevelser, tankar och känslor utan att försöka ändra, bli av med eller kontrollera dem. Kognitiv defusion handlar om förmågan att på ett mer flexibelt sätt kunna förhålla sig till sina tankar. Detta genom att inte nödvändigtvis betrakta dem som sanna utan som ett av flera sätt att tolka verkligheten där vi kan välja om vi vill agera på dem eller inte. Jag som kontext handlar om att utveckla en förmåga att vara observatör till och skild från sina inre upplevelser, det vill säga att kunna ta ett metaperspektiv gentemot dem. Värderad riktning är ett viktigt begrepp inom ACT, och kan beskrivas som värden för individen vilka ska fungera som en kompass och riktning för hur individen vill leva sitt liv. Den sista centrala subprocessen är ändamålsenligt handlande, vilket handlar om att agera och dagligen utföra konkreta beteenden för att leva enligt sin värderade riktning. (McHugh, 2011).
Psykologisk flexibilitet är viktigt för idrottare just för att de ständigt utsätts för olika stressorer samt press inför, under och efter idrottsprestation (Johles, Gustafsson, Jansson- Fröjmark, Classon, Hasselqvist & Lundgren, 2020). Det prestationsspecifika sammanhanget i en sport kräver målinriktat fokus samt förmåga att stänga ute irrelevant stimuli (Gardner and Moore, 2007; Moore, 2009). Idrottare förväntas ha förmåga att reglera kognitioner, känslor och kroppsliga reaktioner samt oavsett dessa fokusera på sin prestation i stressade och pressade situationer (Gardner och Moore, 2004, 2007). Tidigare forskning inom psykologisk flexibilitet samt interventioner för att öka idrottares psykologiska flexibilitet har visat på dess betydelse för idrottares mående och prestation (Gross, Moore, Gardner, Wolanin, Pess & Marks, 2018).
Psykologisk flexibilitet är något som kan tränas upp och dessutom mätas utifrån hur en person för tillfället är flexibel eller inflexibel gällande dessa sex subprocesser (Levin, Hildebrandt, Lillis & Hayes, 2012). För att undersöka relationen mellan emotioner och prestation hos idrottare kan det antas vara av relevans att även undersöka idrottarens förmåga till psykologisk flexibilitet.
Emotioner och E-sport
Att få en djupare förståelse för hur emotioner påverkar prestation och hur idrottare på bästa sätt kan hantera emotioner i prestationssituationer är relevant inom fler sporter. En av dessa idrotter, som dessutom är relativt obeforskad är elektronisk sport (E-sport) (Difransisco- Donoghue et al, 2018). E-sport är även en sport som innebär att idrottarna sitter relativt stilla, ingen större fysisk påfrestning sker, vilket innebär att förhöjd hjärtfrekvens kan härledas till arousal och emotioner i den pressade situationen snarare än fysisk aktivitet. Detta antagande kan bekräftas utifrån studier gjorda inom andra sporter som också innebär större psykologisk påfrestning snarare än fysisk, såsom golf där man sett att ökad hjärtfrekvens stiger parallellt med skattad ångestnivå (Molander & Bäckman, 1994).
E-sport
E- sport är ett samlingsbegrepp för olika elektroniska, internetbaserade spel till dator eller spelkonsol där de tävlande spelar mot varandra (Difransisco- Donoghue et al, 2018). E- sport kan jämföras med många andra sporter som involverar psykologiska processer som beslutsfattande, kreativt tänkande och spelförståelse (Pedraza-Ramirez, Musculuc, Raab &
Laborde., 2020). Enligt Difransisco- Donoghue (2018) växer E-sport i snabb takt över hela världen, och har de senaste åren expanderat explosionsartat både i antal spelande men också i
antal åskådare. Via direktsänd streaming kan publiken följa spelare och lag. E-Sport förväntas fortsätta utvecklas, det blir en alltmer allmänt erkänd sport och överläggs ingå i de olympiska spelen 2024 av den internationella olympiska kommittén. Dessutom möjliggör dagens teknik att tävlingar i E-sport kan hållas utan fysisk kontakt mellan spelare, vilket har gjort sporten till en av få där turneringar kunnat fortgå obehindrat under 2020 trots andra nedstängningar i samhället på grund av smittspridningen av COVID-19 (Behnke, Gross & Kaczmarek, 2020).
Ett av de vanligaste spelen inom E- sport är “Counter Strike” (CS). CS är ett teambaserat skjutspel där två lag delas in i terrorister och antiterrorister. Det är ett first-person shooter game vilket innebär att det grafiska perspektivet är utifrån spelarens karaktärs egna synfält. Ett lag består av fem spelare, alla med något olika roller. Laget som vinner en spelrunda gör det genom att antingen eliminera motståndarlagets samtliga spelare eller genom att som terrorist plantera en bomb eller som antiterrorist desarmera den. Första laget som vinner 16 spelomgångar vinner rundan eller “kartan” som det kallas, och vinnaren i två av tre rundor vinner matchen. (Shin, 2012).
Denna studie ämnar undersöka E-sport på grund av att den är; relativt obeforskad, växande i popularitet, kompatibel med psykosomatisk experimentell forskning samt att tränings- och tävlingsaktivitet fortgår under nuvarande COVID-19 pandemi.
Denna studie
Emotioner och prestation ämnas undersökas under både träningsmatch och faktiskt tävlingsmatch. Emotionerna mäts dessutom inte enbart före match utan även under, både i form av självskattade emotioner samt hjärtfrekvens. Detta ökar den ekologiska validiteten jämfört med många tidigare studier gjorda i ämnet som undersökt emotioner enbart innan eller innan och efter match (Hassmén et al., 1998; Vast et al, 2010; Beedie, Terry, & Lane, 2000) alternativt enbart under en träningssituation eller en simulerad tävlingssituation (Balk et al., 2013; Mosley et al. 2017; Laborde, 2011).
Emotioner ämnas mätas utifrån dess behaglighet och utifrån deras förmåga att motivera till att närma sig eller till att undvika situationer, då det kan antas vara kritiskt för sportprestation (Behnke, et al. 2020). Dessutom möjliggör mätning av hjärtfrekvens att denna studie även undersöker emotionell arousal, som också är en vanlig dimension att studera inom idrottsprestation (Arent & Landers, 2003)
Emotioner som ökar närmande och emotioner som är behagliga samvarierar dessutom ofta; individer har större sannolikhet att närma sig situationer som skapar behagliga känslor och undviker situationer som kan skapa negativa känslor (Marchewka, Z˙ urawski, Jednoroˇg,
& Grabowska, 2014). Detta verkar inte alltid gälla. Ilska upplevs generellt som en obehaglig känsla med hög motivationsfaktor till att möta ett stimuli och agera för att minska dess negativa inverkan. (Ekman, 1998). Denna studie ämnar därför att undersöka emotioner utifrån en 2x2- modell (Behnke, et al. 2020) med två emotioner som anses bidra till hög motivation och två som anses bidra till lägre motivation, varav en behaglig och en obehaglig emotion finns inom varje kategori. Positiva emotioner som undersöks i denna studie är förnöjsamhet samt känsla av kontroll, där den senare anses ligga högre på motivations-skalan. Känsla av kontroll kan också länkas till psykologisk flexibilitet (Bond et al, 2011). Negativa emotioner ämnade att undersöka i denna studie är ångest samt ilska, där den senare anses ligga högre på motivations- skalan. Som tidigare nämnts har ångest visat sig korrelera med arousal och således hjärtfrekvens.
Syfte och frågeställningar
Denna studies huvudsyfte är att undersöka relationen mellan emotioner, arousal (hjärtfrekvens) och prestation hos E-sportare under tävlingssituation och träningssituation. I tillägg ämnar även denna studie att undersöka om psykologisk flexibilitet påverkar relationen mellan emotioner, arousal (hjärtfrekvens) och prestation. Studien har utgått utifrån följande frågeställningar:
i. Finns det en skillnad i emotioner, hjärtfrekvens och självskattad prestationsnivå mellan träning och tävling hos E-sportare?
ii. Vilka samband finns det mellan emotioner (tävlingsängslan, ilska, tillfredsställelse och känsla av kontroll), psykologisk flexibilitet, självskattad skicklighetsnivå, hjärtfrekvens, självskattad prestation samt matchresultat hos E-sportare?
iii. Skiljer sig de eventuella sambanden åt mellan träningsmatch och tävlingsmatch?
Metod Deltagare
Bekvämlighetsurval tillämpades utifrån kriteriet att deltagarna skulle vara aktiva CS- spelare som studerade vid en gymnasieskola med E-sportsinriktning. Totalt deltagarantal var 10 spelare uppdelade i två lag. Deltagarna var samtliga män i åldern 16 till 20 år. För att öka den statistiska powern med ett relativt litet urval gjordes ett flertal inomindivids-mätningar (Schultzberg & amp; Muthén, 2018).
Missing values.
Samtliga deltagare genomförde alla träningsmatcher samt tävlingsmatcher. För vissa deltagare registrerade pulsmätaren ej hjärtfrekvensen korrekt under vissa kartor. Detta innebar ett bortfall av mätpunkter (10,8%) i medelvärde för variabeln hjärtfrekvens, vilket hanterades enligt listwise deletion. På grund av administrationsfel bortom experimentets kontroll registrerades den objektiva prestationsdata medelvärdet av skada på motståndare (ADR, average damage rate), enbart under träning och fattas således för tävlingssituationerna.
Outliers.
För en spelare avvek skattningsresultat +2.5 SD gällande emotionerna ilska, förnöjsamhet, nervositet och känsla av kontroll samt för självskattad skicklighetsnivå. Med anledning av detta exkluderades samtliga skattningar från denna deltagare, således återstod 9 deltagare.
Procedur
Studien bestod av en experimentell inom-individsdesign (Charness, Gneezy, &
Kuhn, 2012; Tenenbaum & Driscoll, 2005), för att studera relationerna mellan emotioner, arousal, psykologisk flexibilitet och prestation hos Counter Strike spelare, under tävling och träning. Kontrollbetingelsen bestod av träningsmatcher där lag från ett gymnasieprogram med E-sportsinriktning spelade mot varandra, medan experimentbetingelsen utförs av en faktisk tävlingssituation där samma deltagare spelade matcher under turneringar. I tävlings- situationerna möter deltagarna andra lag där de tävlar om pengar, ranking och att kvala sig vidare. Således betraktades tävlingsmatcherna som mer pressade situationer jämfört med träningssituationerna Tävlingsmatcherna genomfördes på distans på grund av rådande Covid- 19 restriktioner. Ordningen på betingelserna var randomiserade för att minimera inlärningseffekter (Charness et al., 2012). En introduktion för studiens upplägg samt en möjlighet för deltagarna att ställa frågor kring proceduren gavs via ett videomöte med samtliga
deltagare. Deltagarna fick en genomgång via video hur skattningarna skulle genomföras i detalj samt hur pulsmätare skulle appliceras över bröstet och startas för registrering av hjärtfrekvens.
Samtliga deltagare fick också fylla i ett samtyckesformulär, och gavs information om att deltagande i studien var frivilligt och att de när som helst kunde avbryta sitt deltagande. Under själva testningen fanns lagets tränare/lärare från gymnasieprogrammet med för att säkerställa att datainsamlingen genomfördes korrekt.
För självskattningarna av emotioner, prestation, psykologisk flexibilitet utformades en webb-enkät. Innan experimentet genomfördes en pilottestning på ungdomar i åldern 15 till 20 år utifrån ett bekvämlighetsurval, där samtliga självskattningsformulär fylldes i och kommentarer lämnades. Utifrån feedback fattades beslut om att lägga till variabeln nervositet ett närliggande begrepp till tävlingsängslan lättare att förstå i studien då målgruppen tycktes ha en större förståelse för detta begrepp jämfört med tävlingsängslan.
Mätmetod
Innan experimentet samlades baseline-data in via självskattningar för psykologisk flexibilitet, och bakgrundsvariabler som ålder, CS-ranking och kön. Se Appendix C för text tillhörande detta webb-formulär. För att mäta psykologisk flexibilitet användes den svenska versionen av självskattningsformuläret The ACT Advisor (Chantry, 2012), se Appendix B för engelsk samt svensk version. Enbart texten och inte figuren från denna användes i webb- formuläret.
Precis innan varje kontroll- eller experimentbetingelse mättes emotioner via självskattningar. Emotionerna undersöktes utifrån en 2x2 modell (Behnke, et al. 2020) med dimensionerna motivation och behaglighet; förnöjsamhet, tävlingsängslan, ilska, upplevd kontroll och nervositet. Emotionerna mättes via självskattning med hjälp av en likertskala med tio steg. En kort förklaring av respektive emotion gavs följt av: ”I denna stund, i vilken grad känner du ilska?”.Se Appendix D för text tillhörande detta webb-formulär.
Mätning av hjärtfrekvens antogs som en mätning av arousal (Wang et al,. 2018), vilket gjordes med hjälp av pulsmätare som synkroniserades tidsmässigt för att möjliggöra en jämförelse i relation till deltagarnas känslor och spelprestation under varje specifik karta (Molander & Bäckman, 1994). Pulsmätarna var av märket Polar och modell Ignite. Objektiv spelprestation mättes med medelvärdet av skada på motståndare (ADR, average damage rate).
Spelprestation mättes också via självskattning av deltagarna under både träning samt tävling.
All självskattning samlades in via ett webbformulär, Formr (Arslan, R., Walther, M., &
Tata, C, 2018). Innan spelarna skulle genomföra sin första match gjordes baslinjeundersökningen. Innan varje match genomförde deltagarna sedan självskattning av emotionerna och prestation. Efter varje spelad karta fick de självskatta emotionerna på nytt, webbformuläret loopades alltså flertalet gånger under en match för att samla in data både före, under och efter matcherna.
Statistisk analys
Samtliga statistiska analyser genomfördes i statistikprogrammet Jamovi (The jamovi project, 2021). Shapiro- Wilk test utfördes för att undersöka antaganden om datans fördelning.
Testet visade på att tävlingsängslan, förnöjsamhet, ilska och självskattad prestation inte var normalfördelade (p < 0.05), se Tabell 1. Levene´s test visar dessutom att antagande om datans homogenitet i variansen inte kan göras (p < 0.05), se tabell 1. Detta togs i beaktande vid valen av de statistiska analyserna.
För att se om det finns en skillnad mellan tränings- och tävlingsmatch gällande spelarnas hjärtfrekvens, resultat samt skattning av emotioner, prestation och prestation,
(frågeställning 1) användes en linjär mixad modell (Gallucci, 2019), för att ta hänsyn till varje individs skattningsskillnader och ej enbart grupperna som helhet. För att undersöka sambanden mellan samtliga undersökta variabler (frågeställning 2), användes Spearmans korrelationsanalys (R Core Team, 2020). För att undersöka om sambanden för de undersökta variablerna skiljer sig år mellan träningssituation och tävlingssituation (frågeställning 3) användes estimated correlation difference analyser, ESCI (Kerby, 2014).
För att säkerställa deltagarnas rätt till anonymitet behandlades datan konfidentiellt och kodades. Varje deltagare tilldelades en kod direkt inför datainsamlingen som användes för att synka data för baslinjeinformation, prestation, puls samt självskattningar under kontroll- och experimentbetingelse. Deltagarna informerades om att deras deltagande var frivilligt och att de när som helst kunde avbryta sin medverkan.
Resultat
Deskriptiv statistik gällande ålder, självskattad skicklighetsnivå, psykologisk flexibilitet, prestation, emotioner och hjärtfrekvens redovisas i Tabell 1. Data gällande objektivt prestationsmått, medelvärdet av skada på motståndare (ADR), registrerades endast under träningsmatch, ej för tävlingsmatch.
Tabell 2 visar resultat för den linjära mixade modellen gällande skillnaden för de olika variablernas inverkan mellan tränings- och tävlingssituation. Tabell 3 redovisar för samband med hjälp av spearmans korrelationsanalys medan Tabell 4 redovisar för ESCI, differensanalyser av korrelationskoefficienterna.
Resultaten redovisas utifrån respektive frågeställning.
Tabell 1
Deskriptiva statistik för ålder, skicklighetsnivå, psykologisk flexibilitet, ADR, självskattad skicklighetsnivå, emotioner samt hjärtfrekvens.
Variabler Bortfallb M Mdn SD Min Max Levene´s
p value
Wilks
W Wilks p
Ålder 0 17.7 17.0 1.17 16.0 20.0 .669 0.919 <.001***
Skicklighets-
nivå 0 6.75 6.75 1.97 4.00 10.0 .233 0.933 <.001***
Psykologisk
flexibilitet 0 0.499 0.444 0.203 0.259 0.890 .437 0.882 <.001***
ADRa 57 3.32 3.15 1.00 1.91 6.15 - - -
Självskattad
prestation 3 6.15 7 2.02 2 10 .499 0.928 <.001**
Kontroll 12 6.66 7 1.71 3 10 .860 0.983 .273
Tävlingsängslan 12 4.20 3 2.75 1 10 .008** 0.939 <.001***
Förnöjsamhet 12 5.48 6 2.58 1 10 .020* 0.949 <.001***
Ilska 12 2.64 2 1.95 1 8 .255 0.816 <.01**
Nervositet 13 3.23 3 2.10 1 10 .053 0.903 <.001***
Hjärtfrekvens 27 94.6 92.7 12.1 66 130 .003** 0.979 .226 Variation i
hjärtfrekvens 29 7.19 7.10 1.97 3.04 12.4 .713 0.976 .150
Notering. aADR= medelvärde av skada på motståndare. bVariabler har olika antal mätpunkter, där de tre första variablerna endast är mätt en gång per individ, medan resterande är mätt innan varje spelad karta.
*p < .05. **p < .01. ***p < .001.
1. Finns det en skillnad för emotioner, hjärtfrekvens, självskattad prestationsnivå och resultat mellan träning och tävling hos E-sportare?
Resultaten av den linjära mixade modellen som visar på eventuella skillnader i emotioner, hjärtfrekvens, prestation samt resultat mellan tränings- och matchsituation finns presenterade i Tabell 2. För spelarnas skattning av emotionen tävlingsängslan fanns en statistiskt signifikant skillnad (diff = -1.49, p = .017) mellan tränings- och tävlingssituation.
För övriga variabler (resterande emotioner, hjärtfrekvens, prestation och resultat) visades inga statistiskt signifikanta skillnader (diff = -1.54 till 0.596, p = .096 till .848).
Tabell 2
Linjär mixad modell gällande skillnaden för undersökta variabler mellan tränings- och tävlingsmatcher.
95% CI
Variabler Diffa SD lower upper df t p
Kontroll 0.596 0.495 -0.375 1.57 8.69 1.20 .261
Tävlingsängslan -1.49 0.505 -2.49 -0.505 8.32 -2.96 .017*
Förnöjsamhet 0.345 0.549 -0.730 1.42 8.58 0.629 .546
Ilska -0.324 0.415 -1.14 0.490 21.09 -0.780 .444
Nervositet -0.772 0.410 -1.58 0.0313 8.11 -1.88 .096
Hjärtfrekvens -1.54 2.31 -6.06 2.98 6.81 -0.669 .526
Variation i hjärtfrekvens -0.701 0.654 -1.98 0.581 8.26 -1.07 .314 Självskattad prestation -0.117 0.596 -1.29 1.05 9.04 -0.197 .848
Notering. aDifferens= Träningsdata - Tävlingsdata. *p < .05. **p < .01. ***p < .001.
2. Vilket samband finns det mellan emotioner,psykologisk flexibilitet, självskattad skicklighetsnivå, hjärtfrekvens självskattad prestation och resultat hos E-sportare?
Spearmans korrelationsanalys gjordes för att analysera sambanden mellan självskattad tävlingsängslan, ilska, tillfredsställelse, kontroll, nervositet, psykologisk flexibilitet, självskattad skicklighetsnivå, hjärtfrekvens, självskattad prestation samt faktiskt prestation under träning, se Tabell 3. Svaga till medelstarka samband fanns mellan de undersökta variablerna. Resultatet indikerade på en statistisk signifikant positiv korrelation mellan självskattad skicklighetsnivå och nervositet (r = .32, p < .01). Statistiskt signifikanta positiva korrelationer indikerades även för självskattad skicklighetsnivå och hjärtfrekvens, rs(78) = .44, p < .001, för självskattad skicklighetsnivå och variationen i hjärtfrekvens, rs(76) = .32, p < .01, för självskattad skicklighetsnivå och självskattad prestation, rs(102) = .24, p < .05, för psykologisk flexibilitet och kontroll, rs(93) = .25, p < .05, för känsla av kontroll och förnöjsamhet, rs(93) = .57, p < .001, för känsla av kontroll och resultat, rs(93) = .24, p < .05, för ångest och nervositet, rs(92) = .41, p < .001, för ångest och självskattad prestation, rs(92)
= .22, p < .05, för förnöjsamhet och resultat, rs(93) = .23, p < .05, för förnöjsamhet och självskattad prestation, rs(92) = .30, p < .01 för ilska och nervositet, rs(92) = .30, p < .01, för ilska och medelvärdet av skada på motståndare under träning, rs(47) = .37, p < .01, för nervositet och medelvärdet av skada på motståndare under träning, rs(47) = .32, p < .05, för resultat och självskattad prestation, rs(102) = .33, p < .001, för självskattad prestation och medelvärdet av skada på motståndare under träning, rs(48) = .32, p < .05.
Resultatet indikerade på en statistisk signifikant negativ korrelation mellan självskattad skicklighetsnivå och psykologisk flexibilitet, rs(105) = -.32, p < .001. Statistiskt signifikanta negativa korrelationer indikerades även för psykologisk flexibilitet och hjärtfrekvens, rs(78) = -.49, p < .001, för känsla av kontroll och nervositet, rs(92) = -.21, p < .05, för förnöjsamhet och ilska, rs(93) = -.33, p < .01, för ilska och variation i hjärtfrekvens, rs(74) = -.27, p < .05
Tabell 3
Spearmans korrelation mellan samtliga undersökta variabler (Psykologisk flexibilitet, emotioner; känsla av kontroll, tävlingsängslan, förnöjsamhet, ilska, nervositet, hjärtfrekvens, variation i hjärtfrekvens, resultat, prestation, medelvärdet av skada på motståndare (ADR))
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11
1. Skattad skicklighetsnivå — — — — — — — — — — —
2. Psykologisk flexibilitet -.320*** — — — — — — — — — —
3. Känsla av kontroll -.075 .253* — — — — — — — — —
4. Tävlingsängslan .024 .015 -.161 — — — — — — — —
5. Förnöjsamhet .124 .050 .571*** .019 — — — — — — —
6. Ilska .140 -.034 -.509*** .178 -.328** — — — — — —
7. Nervositet .320** -.113 -.211* .412*** -.013 .301** — — — — —
8. Hjärtfrekvens .439*** -.485*** -.013 -.063 -.139 -.180 .180 — — — —
9. Variation i hjärtfrekvens .320** -.012 .078 -.093 .145 -.271* .111 .140 — — —
10. Resultat -.103 .055 .244* .089 .225* -.199 .162 -.083 .212 — —
11. Prestation .235* -.165 .106 .223* .299** .015 .127 .155 .202 .328*** — 12. ADRa .182 -.122 .057 .170 .149 .371** .319* -.111 .209 .167 .322*
Notering. aMedelvärdet av skada på motståndare
*p < .05. **p < .01. ***p < .001.
3. Skiljer sig de eventuella sambanden åt mellan träningssituation och tävlingssituation?
För att undersöka om tävlingssituation har en modererande effekt genomfördes korrelationskoefficientsjämförelser med hjälp av ESCI (estimated correlation difference analysis). Resultatet av samtliga korrelationskoefficientsjämförelser finns redovisade i Appendix A. I denna del redovisas de statistiskt signifikanta resultaten med utgångspunkt i studiens frågeställningar.
För variablerna självskattad skicklighetsnivå och matchresultat fanns en statistiskt signifikant skillnad mellan sambandet under träning (r = -.294) och sambandet under tävling (r = .153), (diff = -0.447; 95% CI [-0.78, -0.060]). För psykologisk flexibilitet och variationen i hjärtfrekvens fanns en statistiskt signifikant skillnad mellan sambandet under träning (r = .244) och sambandet under tävling (r = -.342), (diff = 0.585; 95% CI [0.131, 0.960]). Samtidigt som det för psykologisk flexibilitet och självskattad prestation fanns en statistiskt signifikant skillnad mellan sambandet under träning (r = .141) och sambandet under tävling (r = -.306), (diff = 0.447; 95% CI [0.055, 0.795]). Gällande variablerna förnöjsamhet och matchresultat påvisades en statistiskt signifikant skillnad mellan sambandet under träning (r = .005) och sambandet under tävling (r = .496), (diff = -0.490; 95% CI [-0.831, -0.111]).
Vidare visar resultatet att för ilska och nervositet fanns en statistiskt signifikant skillnad mellan sambandet under träning (r = ) och sambandet under tävling (r = ), (diff = 0.545; 95%
CI [0.204, 0.871]).
För nervositet och hjärtfrekvens visar på statistiskt signifikant negativt samband (diff = -0.467; 95% CI [-0.852,-0.026]) medan nervositet och självskattad prestation visar på positivt samband (diff = 0.446; 95% CI [0 .040 – 0.81]).
Diskussion
Huvudsyftet med denna studie är att undersöka relationen mellan emotioner, arousal (hjärtfrekvens) och prestation hos E-sportare under träningssituation respektive tävlingssituation. I tillägg ämnar den undersöka om psykologisk flexibilitet påverkar relationen mellan emotioner, arousal (hjärtfrekvens) och prestation. Detta undersökts genom tre frågeställningar.
Utifrån den första frågeställningen angående skillnader i emotioner, hjärtfrekvens, självskattad prestationsnivå och resultat mellan tränings- och tävlingssituation så indikerar resultatet på att det enbart finns en skillnad för emotionen tävlingsängslan. Resultatet indikerar att tävlingsängslan är högre i tävlingssituation jämfört med träningssituation, men i övrigt tycks det inte finnas några skillnader för de undersökta variablerna mellan träning och tävling. Att just tävlingsängslan skattas högre under tävling än under träning är i linje med vad som kan antas utifrån begreppets inneboende innebörd. Att det inte finns någon skillnad för skattad prestation och resultat hos spelarna mellan träning och tävling är ej samstämmigt med tidigare forskning som har visat att upplevd press generellt ökar under tävlingssituation och att denna press ökar nivåerna av ångest, ansträngning och hjärtfrekvens samt prestation (Cooke et al., 2011). Att resultatet ej visar på någon skillnad för hjärtfrekvens mellan tränings- och tävlingssituationerna går ej i linje med tidigare forskning som indikerat att arousal mätt genom hjärtfrekvens och självrapportering visat sig öka i pressade situationer för idrottare (Balk et al., 2013; Bäckman & Molander, 1986).
Att dessa resultat ej går i linje med tidigare forskning skulle delvis kunna förklaras av stora individuella skillnader i skattningarna hos studiens deltagare, samtidigt som deltagarantalet är lågt. För till exempel hjärtfrekvens tycks skillnaden mellan relationernas styrka under träning och tävling inte vara särskilt stor (diff = -1.54) samtidigt som vi inte får
ett statistiskt signifikant P värde (p= .526) och konfidensintervallet är relativt stort (95% CI [- 6.06, 2.98]). Detta talar alltså för att det finns individuella skillnader. En slutsats som kan dras utifrån detta är att vissa spelare tycks påverkas mer av tävlingssituation och andra mindre i form av arousal och ökat puls. Detta kan vara en viktig aspekt att ta hänsyn till inför framtida forskning och även interventioner för att hantera arousal och öka idrottares prestation vid tävling kan eventuellt behöva individanpassas, vilket också nämns i studien av Rice et al (2019).
Den andra frågeställningen syftar till att undersöka vilka samband det finns mellan emotioner (tävlingsängslan, ilska, tillfredsställelse, känsla av kontroll och nervositet), psykologisk flexibilitet, självskattad skicklighetsnivå, hjärtfrekvens, självskattad prestation och resultat hos spelarna. Resultatet av Spearmans korrelationsanalys indikerar på flertalet samband (för data gällande träningssituation och tävlingssituationer sammantaget). Utifrån studiens huvudfokus på prestation hos E-sportare indikerar resultaten på att självskattad prestation har ett positivt samband med självskattad skicklighetsnivå, tävlingsängslan, förnöjsamhet, resultat och medelvärdet av skada på motståndare (ADR).
Att självskattad prestation har ett samband med självskattad skicklighetsnivå kan anses vara rimligt- individer skattar sin skicklighetsnivå i linje med sin skattning av egen prestation.
Om det handlar om en skattning nära sanningen eller en överskattning/ underskattning av egen förmåga och prestation är dock omöjligt att uttala sig om utifrån denna studie. Individuella spelare kan bedöma sin prestation utifrån andra variabler än sin egna faktiska prestation och skicklighetsnivå. Lagprestation och lagets skicklighetsnivå är ett exempel som skulle kunna spela in i den egna skattningen. Självskattad prestation hade även en svag korrelation med medelvärdet av skada på motståndare (ADR), (r = .32, p < .05 ). Det skulle som tidigare nämnt kunna vara många flera faktorer som påverkar spelarnas skattning av sin prestation än den faktiskt objektiva prestationen. Tidigare studier har, likt denna, använt självskattning som ett mått på prestation (Josefsson, Tornberg, Gustafsson, & Ivarsson, 2020). Kanske bör sådan data dock tolkas med viss försiktighet. En djupare undersökning kring validiteten för självskattning som mått på prestation är att önska. Medelvärdet av skada på motståndare (ADR) och skicklighetsnivå hade inget statistiskt signifikant samband. En djupare förståelse kring vilka faktorer som påverkar den egna skattningen av både prestation och skicklighetsnivå är således intressanta ämnen till framtida forskning.
Resultaten indikerar på att självskattad prestation har ett positivt samband med tävlingsängslan. Detta kan anses vara i linje med tidigare forskning som visar på att ångest, som kan ses som en högre nivå av ängslan, kan gynna prestation (Arent & Landers, 2003).
Dock tycks det finnas en maxnivå av gynnsam ångest, varefter för mycket ångest ger motsatt effekt på prestation. Detta brukar kallas den inverterade U-hypotesen (Arent & Landers, 2003).
Om graden av ängslan/ångest har betydelse för sambandet med prestation framkommer inte tydligt utifrån denna studies analyser. Mer forskning kring detta fenomen hos E-sportare är således önskvärt.
Förnöjsamhet samt resultat har positiva samband med självskattad prestation, vilket kan bero på flera faktorer. Att ha denna positiva emotion kan leda till bättre prestation och i förlängningen resultat. Det skulle även kunna vara så att den positiva emotionen skapats från en god prestation samt resultat från kartan som spelats precis innan. Att ha presterat väl och vunnit, kan utöver att skapa förnöjsamhet även skapa ytterligare en faktor i form av ökat tilltro till att prestera bra i kommande karta och i förlängningen leda till högre prestation. Någon slutsats kan inte dras utifrån denna studies analyser kring vilken faktor av emotion och prestation som kommer först i tid. Tidigare forskning har visat på att positiva emotioner i sin tur har en positiv påverkan på prestation (Behnke, Gross & Kaczmarek, 2020), medan annan forskning visat på motsatt riktning i sambandet -att prestation och resultat haft en påverkan på
emotionerna enbart snarare än tvärtom. (Amiot, Gaudreau, & Blanchard, 2004; Doron &
Gaudreau, 2014; Lundkvist, Gustafsson, Björklund, Davis & Ivarsson, 2021).
Resultat indikerar även på att matchresultat har positivt samband med känsla av kontroll samt förnöjsamhet. Antingen skapas dessa positiva emotioner hos spelarna under matchen för att det går bra resultatmässigt för laget, eller så går det bra för laget för att spelarna har positiva emotioner initialt. Framtida forskning borde undersöka om denna relation kvarstår även om det kontrollerats för positiv känsla efter vinst från tidigare spelad karta, samt om en känsla av överlägsenhet över motståndare finns.
Inga negativa samband hittas i denna studie mellan varken självskattad prestation, resultat och de andra undersökta variablerna för den insamlade datan, tävling och träningssituation sammantaget. Detta indikerar på emotioner inte tycks ha ett negativt samband med E-sportares prestation. Tidigare forskning som visat på att obehagliga emotioner är associerade med lägre nivå av prestation (Behnke, Gross & Kaczmarek, 2020; Campo et al., 2019; Vast et. al, 2010) är således inte i linje med denna studies resultat. Emotioner kan dock delas in utifrån andra dimensioner som tidigare nämnt och idrottsprestation har tidigare visat sig gynnas av emotioner med hög motivationsfaktor, både mer behagliga sådana såsom glädje och mer obehagliga såsom ilska (Rathschlag & Memmert, 2015). Prestation visar sig däremot inte ha något positivt samband med ilska hos de undersökta spelarna i denna studie. Tidigare forskning har även visat på att idrottare inte gynnas av negativa emotioner i samma utsträckning med en låg motivationsfaktor, till exempel ångest och ledsamhet som de med hög (Rathschlag
& Memmert, 2015). Inom just E-sport har det dock visats på att positiva emotioner med låg motivationsgrad kan ha större påverkan på prestation än negativa emotioner med hög motivationsgrad (Behnke et al., 2020), vilket är mer i linje med denna studies resultat, där statistiskt signifikanta samband finns för både självskattad prestation och resultat gällande emotionen förnöjsamhet, även om det ska påpekas att kausalitet inte kan påvisas utifrån denna studies analyser.
Av de undersökta emotionerna är det alltså enbart tävlingsängslan och förnöjsamhet som har positivt samband med självskattad prestation. Ilska och nervositet har indikerat positivt samband med ADR. Förnöjsamhet och känsla av kontroll har indikerat positivt samband med resultat. Sammantaget kan dessa emotioner placeras ut olika utifrån motivations- och behaglighets-dimensionen och någon slutsats kring vilka emotioner som skulle gynna E- sportares prestation mest kan således inte dras utifrån denna studies resultat. Inga negativa samband hittas heller mellan självskattad prestation, resultat och ADR, vilket tyder på att emotionerna eller prestationen inte skulle minska av förhöjd prestation eller emotioner.
En sammanfattande slutsats utifrån resultatet av korreltaionsanalyserna kan vara att olika typer samt intensitet av emotioner, nivå av skicklighet och nivå av psykologisk flexibilitet kan ha olika stort samband med E-sportares prestation. En annan idé för framtida forskning vara att kolla till individuella skillnader vid valet av eventuella interventioner för att öka prestationen hos idrottare i allmänhet men E-sportare i synnerhet.
Övriga samband som inte rör just prestation men som ändå kan vara intressanta är att bland andra att Psykologisk flexibilitet visar sig ha ett positivt samband med känsla av kontroll och negativt samband med hjärtfrekvens. Detta är i linje med teorin kring psykologisk flexibilitet och tidigare studiers resultat som visat på att hög nivå av psykologisk flexibilitet kan tänkas gynna idrottares mående och prestation genom påverkan på förmåga att reglera kognitioner, känslor och kroppsliga reaktioner. (Gross, Moore, Gardner, Wolanin, Pess &
Marks, 2018). Även nervositet har ett negativt samband med känsla av kontroll, vilket anses vara rimligt.
Studiens tredje frågeställning avser att undersöka om sambanden skiljer sig åt beroende på tränings- eller tävlingssituation. Utförda analyser visar på många och spretiga fynd, med
viss svårighet att tolka. Analyserna innefattar många mätpunkter, men på grund av få individer så får varje individ stor inverkan på utfallen av analysen. Av denna anledning bör resultatet tolkas med försiktighet. I följande stycke tas dock en del intressanta fynd upp utifrån studiens huvudsyfte; att undersöka emotioner och andra faktorer som kan relateras till prestation. För vissa variabler finns statistiskt signifikanta samband enbart under träning eller tävling eller båda. Fokus är här dock på de variabler där det finns en statistiskt signifikant skillnad för sambanden mellan tränings- och tävlingssituation.
Självskattad skicklighetsnivå och resultat visade på en negativ statistiskt signifikant skillnad i differensen, där sambandet under träningsmatch var negativt, vilket innebär att ju högre skicklighetsnivå deltagarna skattat, desto större sannolikhet att de förlorade under träningsmatch men ej under tävlingsmatch. Detta är spännande fynd. Möjliga anledningar skulle kunna vara flera, såsom att spelarna överskattar sin skicklighetsnivå, att spelarna blir mer nervös samt anstränger sig mer under tävlingssituation eller att motståndarna var bättre under träning motför tävling. Dock är det viktigt att nämna att experimentet har låg kontroll för kovariater, vilket gör att flera sådana kan finnas och påverka resultatet. Det tycks även finnas ett positivt samband mellan nervositet och skicklighetsnivå under både träning och tävling.
Detta skulle kunna tolkas som att de som anser sig vara skickliga blir mest nervösa att individens tendens till nervositetspåslag lett till skicklighet. Det verkar vara gynnsamt för idrottare att vara något nervös, då det verkar kunna leda till ökad uppmärksamhet och prestation. Nervositet kan hypotetiskt även visa på emotionellt engagemang och att spelarna bryr sig om det som sker samt sin prestation i spelet, vilket kan förklara sambandet mellan nervositet och självskattad prestation under träning. Deltagarna är väl förberedda inför matcher just eftersom de tränar mycket under sin skoltid, vilket talar för att nervositet i detta fall inte skulle bero på för lite förberedelse.
Ett annat intressant fynd är för nervositet och självskattad prestation, där ett positivt samband finns enbart under träning. Detta skulle kunna bero på att spelare tycker att de presterat sämre under tävling om de upplevt nervositet, medan de tycker att de presterat bättre tack vare nervositet under träning. En anledning skulle också kunna vara att spelarna helt enkelt inte upplever nervositet i samma utsträckning under träning, vilket en hel del tidigare forskning visat (Rice et al, 2019). Nervositet kan ses som närbesläktat med ångest som båda kan kategoriseras som en form av rädsla (Stiegler, Halvorsen-Kåven, Berglund & Keeping, 2016).
Tidigare forskning har visat på att nivån av ångest påverkar förmågan till att prestera optimalt utifrån den inverterade U-hypotesen som tidigare nämnt (Arent & Landers, 2003), vilket kan vara en del i förklaringen av det funna sambandet mellan nervositet och självskattad prestation.
Psykologisk flexibilitet och varians i hjärtfrekvens visar på positivt samband, alltså ju högre spelarna skattat sin psykologiska flexibilitet, desto mindre varierar hjärtfrekvensen, de har färre toppar och dalar. Detta är i linje med tidigare studier i ämnet (Gross, Moore, Gardner, Wolanin, Pess & Marks, 2018) där psykologisk flexibilitet sett kunna verka för att idrottare skapar en bättre förmåga att reglera kognitiva, känslomässiga och fysiska påslag. Resultatet indikerar också att psykologisk flexibilitet och självskattad prestation har ett negativt samband under tävling men ej under träning, alltså att spelare som skattat högre PF skattar sina egna prestationer lägre i tävlingssammanhang. Detta fynd är intressant ur flera perspektiv. Det skulle kunna antas att spelarna med hög psykologisk flexibilitet upplever sig kunna hantera emotioner väl enligt teorin och därmed kunna prestera lika väl även under tävling. Viktigt att understryka är att denna studie enbart mäter upplevelsen av PF. Att en intervention av PF skulle vara gynnsam för dessa individer och påverka deras upplevelse av sin prestation under tävling kan inte uteslutas. En annan viktig sak att lyfta är att i pilotstudien som utfördes verkade det som om pilotdeltagarna hade viss svårighet att förstå vissa av konstrukten i psykologisk flexibilitet.
Beslut fattades att ta med samtliga konstrukt för psykologisk flexibilitet i studien trots detta.
Med vetskap om att det kan ha varit svårt för spelarna att förstå frågorna i självskattningsformuläret kring PF bör man iaktta dessa fynd med försiktighet. Det skulle även kunna vara så att vissa konstrukt av PF är mer avgörande för spelarnas prestation, något som även Josefsson et. al (2020) nämner i sin studie. Detta är en intressant aspekt att undersöka i framtida forskning.
Mätningen av tävlingsängslan, nervositet, arousal och hjärtfrekvens
Tidigare forskning som denna studie utgått ifrån menade att mätning av hjärtfrekvens undersöker emotionell arousal (Arent & Landers, 2003) samt att hjärtfrekvens stiger parallellt med skattad ångestnivå (Molander & Bäckman, 1994, Cooke, Kavussanu, McIntyre, Boardley
& Ring, 2011). I motsats till detta visar sig hjärtfrekvens inte ha ett samband med tävlingsängslan i denna studie, varken i helhet, eller specifikt under träning eller tävling.
Däremot finns ett statistiskt signifikant samband mellan nervositet och hjärtfrekvens under träning specifikt. Även nervositet och tävlingsängslan har vid all data sammantaget ha ett medelstarkt samband (r = .412, p < .001) vilket hypotetiskt kan bero på att begreppen delvis uppfattades som likande av spelarna. Ytterligare en förklaring på att hjärtfrekvens och tävlingsängslan inte visade sig ha ett samband skulle kunna vara att nivåer av ökad hjärtfrekvens vid ängslan och arousal sker väldigt individuellt, vilken viss tidigare forskning talar för (Sommerfeldt, Schaefer, Brauer, Ryff & Davidson 2019). Sammanfattningsvis kan sambanden mellan emotioner, arousal, hjärtfrekvens och prestation vara högst individuell och mer forskning behövs för idrottare generellt och E-sportare specifikt kring detta. De eventuella individuella sambanden kan inte minst bli viktiga att ta i beaktning gällande valet av interventioner för till exempel prestationsoptimering. Detta är ytterligare en viktig aspekt att ha i åtanke för framtida forskning.
Styrkor och svagheter med studien
Studien har både styrkor och svagheter. En styrka är de digitala skattningsformulären som användes, vilket gjorde det enkelt för spelarna att fylla i skattningar före, under och efter de kartorna de spelade. Spelarnas miljö förändrades ej under experimentet, de behövde ej ta sig till ett labb utan spelade sina tränings- och tävlingsmatcher såsom de brukar göra. Detta kan vara en bra grundförutsättning för god validitet. Innan studiens början genomfördes noggranna administreringsinstruktioner gällande pulsbanden samt tydliga instruktioner kring hur experimentet skulle gå till, också för att skapa förutsättningar för god validitet.
Studien har också flera svagheter. En svaghet är det låga deltagarantalet av 9 spelare. I studiens utformning och planering var avsikten att ha med 30 deltagare, men på grund av tidsbrist inför studiens slutdatum blev deltagarantalet betydligt färre. Denna svaghet innebär att man bör betrakta resultaten med försiktighet, och att det är svårt att dra några slutsatser.
Utifrån att studien rymmer många mätpunkter kan man dock motivera intressanta fynd för framtida forskning.
En annan svaghet handlar om förlorade mätpunkter för vissa spelare på grund av feladministrering av pulsbandet eller att de glömt att ta på sig pulsbandet.
I utformning av studien skulle data för objektivt prestationsmått erhållas både för träningsmatch och tävlingsmatch. På grund av administrationsfel utom experimentets kontroll fattas dock objektivt prestationsmått för tävlingsmatch. Detta är givetvis en svaghet. Till studiens fördel kan man dock se att objektivt prestationsmått verkar korrelera med självskattad prestation, men några slutsatser utifrån faktiska objektiva prestationsmått under tävling kan ej göras.
Sammanfattningsvis går vissa fynd går i linje med tidigare forskning, medan andra ej gör det. Intensitet av emotioner, nivå av skicklighet samt psykologisk flexibilitet verkar vara av olika stor relevans på individnivå för spelarna- vilket således också indikerar att sambandet med spelarnas prestation är högst individuell. Vidare kan det därför bli viktigt att ta hänsyn till den enskilda individen vid val av intervention för idrottares välmående och optimal prestation.
Fortsatt är behovet att bredda förståelsen för idrottares psykologiska och fysiologiska responser inom idrotten stor, vilket även denna studie kan anses bekräfta.
Referenser
Allen, M. S., Jones, M., McCarthy, P. J., Sheehan-Mansfield, S., & Sheffield, D. (2013) Emotions correlate with perceived mental effort and concentration disruption in adult sport performers. European Journal of Sport Science, 13(6), 697-706.
doi:10.1080/17461391.2013.77138
Allen, M. S., Jones, M. V., & Sheffield, D. (2011). Are the causes assigned to unsatisfactory performance related to the intensity of emotions experienced aftercompetition. Sport and Exercise Psychology Review, 7(1), 3-10.
Amiot, C. E., Gaudreau, P., & Blanchard, C. M. (2004). Self-determination, coping, and goal attainment in sport. Journal of sport and exercise psychology, 26(3), 396-411.
Arent, S., & Landers, D. (2003). Arousal, Anxiety, and Performance: A Reexamination of the Inverted-U Hypothesis. Research Quarterly for Exercise and Sport, 74(4), 436–444.
Arslan, R. C., Walther, M., & Tata, C. (2018). formr: A study framework allowing for
automated feedback generation and complex longitudinal experience sampling studies using R. doi:10.31234/osf.io/pjasu
Balk, Y. A., Adriaanse, M. A., De Ridder, D. T., & Evers, C. (2013). Coping under pressure:
Employing emotion regulation strategies to enhance performance under pressure.
Journal of sport and exercise psychology, 35(4), 408-418.
Beedie, C., Terry, P., & Lane, A. (2000). The profile of mood states and athletic
performance: Two meta-analyses. Journal of Applied Sport Psychology, 12(1), 49–68.
https://doi.org/10.1080/10413200008404213
Behnke, M., Gross, J. J., & Kaczmarek, L. D. (2020). The role of emotions in esports performance. Emotion. Advance online publication.
https://doi.org/10.1037/emo0000903
Bond, F., Hayes, S., Baer, R., Carpenter, K., Guenole, N., Orcutt, H., Waltz, T., & Zettle, R.
(2011). Preliminary Psychometric Properties of the Acceptance and Action
Questionnaire–II: A Revised Measure of Psychological Inflexibility and Experiential Avoidance. Behavior Therapy, 42(4), 676–688.
https://doi.org/10.1016/j.beth.2011.03.007
Brosschot, J. F., & Thayer, J. F. (2003). Heart rate response is longer after negative emotions than after positive emotions. International journal of psychophysiology, 50(3), 181- 187.
Brown, D. J., & Fletcher, D. (2017). Effects of psychological and psychosocial interventions on sport performance: A meta-analysis. Sports Medicine, 47(1), 77-99.
Bühlmayer, B. (2017). Effects of Mindfulness Practice on Performance-Relevant Parameters and Performance Outcomes in Sports: A Meta-Analytical Review. Sports Medicine (Auckland), 47(11), 2309–2321. https://doi.org/10.1007/s40279-017-0752-9
Bäckman, L., & Molander, B. (1986). Effects of adult age and level of skill on the ability to cope with high-stress conditions in a precision sport. Psychology and Aging, 1(4), 334.
Campo, M., Champely, S., Louvet, B., Rosnet, E., Ferrand, C., Pauketat, J., & Mackie, D.
(2019). Group-Based Emotions: Evidence for Emotion-Performance Relationships in Team Sports. Research Quarterly for Exercise and Sport, 90(1), 54–63.
https://doi.org/10.1080/02701367.2018.1563274
Chantry, D. (2012). ACT Advisor: Psychological flexibility measure. Hämtad 1 juni 2021, från https://stevenchayes.com/wp-content/uploads/2019/08/The-ACT-Advisor.pdf
