10.2 Anknytning till make/maka, sambo eller registrerad partner vid familjeåterförening och nyetablerade förhållanden
Innehållsförteckning
Inledning
Rätten till tillstånd
De viktigaste kraven för att ansökan ska beviljas Make/maka
- Äktenskapsbevis
- Registrering av äktenskapet hos skatteverket - Äktenskapets varaktighet
- Äktenskapet kan ej styrkas Sambo
- Vem är sambo?
- Dokument som styrker samboskapet - Sambo utomlands
- Sambo i Sverige
- Samboskapet kan ej styrkas Registrerad partner
Begränsningar av rätten till uppehållstillstånd - Oriktiga eller vilseledande uppgifter - Skenäktenskap eller skenförhållande - Hot mot allmän ordning och säkerhet - Särlevnad
- Månggifte
- Tvångsäktenskap
- Äktenskap med en person under 18 år Beviskravet
Utredning med sökanden
Utredning med referenspersonen
Ytterligare information från folkbokföringsregistret Referenspersonens vandel
Referenspersonen måste vara bosatt i Sverige Inget försörjningskrav
Tillståndstider
Uppskjuten invandringsprövning
- Uppskjuten invandringsprövning även för sambo - Prövoperiodens längd
- Återkallelse när förhållandet upphört Passhandlingen giltig kortare tid än ett år Medgivande från vårdnadshavare Medföljande, icke gemensamma, barn Tillstånd för gemensamma barn
Tillstånd för förälder med anknytning till både make/maka och gemensamt barn
PUT före två år då gemensamt barn finns Nio månaders handläggningstid
Inledning
Med anledning av att det s.k. familjeåterföreningsdirektivet
(rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003) inarbetats i svensk rätt har utlänningslagen ändrats den 30 april 2006.
Direktivet föreskriver en skyldighet för medlemsstaterna att bevilja uppehållstillstånd för make/maka och omyndiga ogifta barn till referenspersonen eller dennes make eller maka.
Jämfört med tidigare är detta en skillnad då denna kategori av sökanden endast hade en principiell rätt att beviljas uppehållstillstånd vilket lagen visade genom att ”uppehållstillstånd får beviljas”.
Utlänningslagen har nu ändrats vilket innebär att uppehållstillstånd skall beviljas för en make eller maka till en person som är bosatt i Sverige om inte någon av undantagsgrunderna framkommer, se mer nedan. Sverige har valt att även registrerad partner och ogift partner (sambo) skall likställas med gift.
Rätt till uppehållstillstånd föreligger oavsett om anknytningen utgörs av en nyetablerad anknytning (s.k. snabb anknytning) eller familjeåterförening.
Vid nyetablerad anknytning kommer fortfarande uppskjuten invandringsprövning att tillämpas.
De grundläggande bestämmelserna för anhöriginvandring avseende make, maka, sambo och registrerad partner återfinns i 5 kap. 3 § första stycket 1 utlänningslagen (2005:716).
Rätten till uppehållstillstånd för make, maka, sambo och registrerad partner är dock begränsad på så sätt att uppehållstillstånd kan nekas i vissa angivna situationer (5 kap. 17 a och 17 b §§ utlänningslagen).
Uppehållstillstånd grundat på anknytning får nekas i följande fall:
- oriktiga eller vilseledande uppgifter använts - skenäktenskap eller skenförhållande
- sökanden utgör ett hot mot allmän ordning eller säkerhet - parterna avser inte att leva tillsammans (särlevnad) - månggifte
- tvångsäktenskap
- äktenskap med en person under 18 år
Som framgår av denna uppräkning kan uppehållstillstånd inte längre nekas med anledning av referenspersonens vandel (s.k. särskilda skäl) när paret är gifta, sambo eller har ingått registrerat partnerskap.
I och med att direktivet innebär en skyldighet för Sverige att bevilja uppehållstillstånd vid familjeåterförening för gifta, sambo och registrerad partner får inte heller en seriositetsprövning göras av förhållandet vilket har varit möjligt tidigare. Avgörande är om paret är make, maka, sambo eller ingått registrerat partnerskap.
Seriositetsprövning kan bara göras för personer som avser att gifta sig, bli sambo eller registrera partnerskap. Bestämmelserna för denna kategori av sökanden finns i 5 kap. 3 a § första stycket 1 utlänningslagen och
avhandlas i avsnitt 10.3 i handboken.
Till innehållsförteckning
Rätten till tillstånd
Av 5 kap. 3 § första stycket 1 och 2 utlänningslagen framgår att
uppehållstillstånd skall, om inte annat följer av 17-17 b §§ utlänningslagen, ges till
1. en utlänning som är make eller sambo till någon som är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige
2. ett utländskt barn som är ogift och
a) har en förälder som är bosatt, eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, eller,
b) har en förälder som är gift eller sambo med någon som är bosatt, eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige
De viktigaste kraven för att ansökan ska beviljas
Make/maka
För att kunna beviljas uppehållstillstånd grundat på äktenskap med en person som bor i Sverige (eller äktenskap med en person som avser att bosätta sig här) krävs att man genom dokument kan styrka äktenskapet.
- Äktenskapsbevis
Sökanden skall visa upp äktenskapsbevis i original samt bifoga en kopia till ansökan.Det är således alltid viktigt att en tjänsteman får möjlighet att se originalet och bedöma dess bevisvärde. På våra utlandsmyndigheter görs denna bedömning lämpligast av en utsänd eller en lokalanställd
viseringsassistent.
För äktenskap ingångna i Sverige gäller samma princip. Viktigt att någon tjänsteman får möjlighet att bedöma handlingarnas äkthet och bevisvärde.
Har detta redan gjorts av exempelvis Skatteverkets personal i samband med att äktenskapet registrerades så skall vi normalt godta deras
bedömning. Äktenskapsbeviset behöver då normalt inte uppvisas för oss i original.
Kopia på äktenskapsbeviset bör dock alltid bifogas ansökan, oavsett om ansökan inlämnas på en utlandsmyndighet eller hos Migrationsverket, då denna handling är grunden för tillståndsgivningen.
Äktenskapsbeviset bör av sökanden vara översatt till engelska samt vara verifierat av notarius publicus eller motsvarande, om detta är möjligt, i sökandens hemland.
Om det är möjligt bör sökanden även inge utdrag som visar på att äktenskapet är registrerat i sökandens hemland.
I och med att Migrationsverket handlägger anknytningsärenden från ett stort antal olika länder och kulturer är det av vikt, som nämnts tidigare, att utredaren (viseringsassistenten eller utsänd) på utlandsmyndigheten i utredningsdokumentet gör en skriftlig bedömning av de ingivna handlingarnas status och bevisvärde för styrkande av äktenskapet.
I en del kulturer genomgår paret flera moment inför vigselakten, exempelvis äktenskapskontrakt upprättas eller hemgift överlämnas etc.
Dessa viljeyttringar, som i vissa fall skriftligen dokumenteras, är ofta avgörande för att giftermålet kan slutföras och paret förklaras man och hustru. Dessa handlingar eller uppgifter kan också vara av vikt för att styrka äktenskapet och utgöra en del av utlandsmyndighetens utredning.
Frågorna i utlandsmyndigheternas utredningsmallar som rör make, maka, sambo och registrerad partner har inför lagändringarna reviderats, se bilaga 2, utredningsmall 3g.
Utredningsmall 3h skall användas vid intervjuer där sökanden avser att gifta sig, bli sambo eller registrera partnerskap. Denna utredningsmall finns som bilaga till handboksavsnitt 10.3.
Utredningsmallarna går även att nå via UD: s intranät (Handbok för handläggning av migrationsärenden på utlandsmyndigheterna). Samtliga utredningsmallar som utlandsmyndigheterna skall använda finns med som bilagor till denna handbok.
- Registrering av äktenskapet hos skatteverket
Som huvudregel bör gälla att referenspersonen som är bosatt i Sverige registrerat äktenskapet hos skatteverket och att det av personbeviset framgår vem som är make eller maka.
Sökanden skall normalt vid ansökan hos utlandsmyndigheten bilägga personbevis utfärdat för referenspersonen. Personbeviset får inte vara utfärdat tidigare än tre månader från ansökningsdagen och av
personbeviset skall det framgå att sökanden och referenspersonen ingått äktenskap.
Enligt 1 kap. 8 a § 1904 års lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap erkänns inte ett äktenskap som har ingåtts enligt utländsk lag i Sverige om det vid tidpunkten för
äktenskapets ingående skulle ha funnits hinder mot det enligt svensk lag och minst en av parterna var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige eller att det är sannolikt att det ingåtts under tvång. Denna bestämmelse är även tillämplig på registrerade partnerskap (1 kap. 9 § lagen om registrerat partnerskap). Skatteverket skall beakta denna lag vid registrering av äktenskapet i Sverige.
Om referenspersonen inte kan få sitt äktenskap registrerat i Sverige bör en förklaring till detta lämnas. Referenspersonen kan även ombes att inge kopior på Skatteverkets beslut i frågan.
- Äktenskapets varaktighet
Det är viktigt att poängtera att något tidskrav på hur länge parterna varit gifta inte kan ställas. När paret har ingått äktenskap och kan uppvisa bevis om detta har paret uppfyllt grundkravet och ansökan skall då normalt beviljas. Som nämnts tidigare kan Migrationsverket endast neka att bevilja uppehållstillstånd om någon av undantagssituationerna föreligger.
Migrationsverket har då bevisbördan.
- Äktenskapet kan ej styrkas
Om sökanden och referenspersonen inte kan styrka att de är gifta på ett godtagbart sätt blir följden att man istället får pröva ansökan enligt 5 kap. 3 a § första stycket 1 utlänningslagen. Utlandsmyndigheten bör då genomföra en fullständig anknytningsutredning för att Migrationsverket skall kunna bedöma om förhållandet är seriöst eller inte enligt utlänningslagens mening. Denna situation kan uppstå både under utlandsmyndighetens handläggning men även senare när ansökan inkommit till Migrationsverket.
Sambo
För att kunna beviljas uppehållstillstånd som sambo måste sökanden styrka samboskapet.
- Vem är sambo?
Vem som är sambo framgår av 1 § sambolagen (2003:376) där sambo definieras som två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll.
Samboskapet skall inte endast pågått under en kort tid utan paret bör ha stadigvarande sammanlevt under en viss tid under äktenskapsliknande förhållanden. Någon exakt tid går dock inte att ange men det får inte avse endast några veckors sammanboende.
Nedan följer vad som framgår av prop. 2002/03:80 Ny sambolag vol. 1 sida 44-45 om definitionen av sambo vilket kan vara till stöd även i vår
handläggning.
”1 § Med sambor avses två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll (Sambolag 2003:376).
I första stycket anges vad som avses med begreppet sambor. Definitionen omfattar sambor av såväl motsatt som samma kön och innehåller inget
krav på att samborna skall vara ogifta. I sak motsvarar definitionen annars den i 1987 års lag, men lagtexten anger nu tydligare förutsättningarna för att ett samboförhållande skall anses föreligga. En självklar förutsättning, som inte ansetts behöva anges uttryckligen, är att parterna inte är makar och alltså följer den äktenskapsrättsliga regleringen.
Den första förutsättningen för ett samboförhållande är att personerna stadigvarande bor tillsammans. Ordet stadigvarande ger uttryck för att sammanboendet skall ha en viss varaktighet eller i vart fall vara tänkt att ha det. Fråga skall vara om en inte alltför kort förbindelse. Mer eller mindre tillfälliga förbindelser kan normalt inte anses utgöra ett samboförhållande.
Kan det visas att parternas gemensamma uttryckliga vilja är att deras förhållande skall betraktas som ett samboförhållande, torde detta dock i allmänhet böra vara utslagsgivande oavsett den faktiska varaktigheten av förhållandet när frågan föreligger för prövning.
Om ett par bor tillsammans och har gemensamma barn, kan man
regelmässigt utgå från att ett samboförhållande föreligger. I annat fall bör gemensam folkbokföringsadress kunna tyda på att parterna har gemensam bostad och att deras samlevnad inte är endast tillfällig.
Även om gemensam folkbokföringsadress som regel är en omständighet som talar för att parterna har en gemensam bostad och att deras
samlevnad inte är endast tillfällig, kan naturligtvis andra omständigheter finnas i det enskilda fallet som talar mot det. Om den ena parten bestrider att ett samboförhållande föreligger eller har förelegat trots att parterna har gemensam folkbokföringsadress, torde det dock ankomma på den parten att redovisa omständigheter som stödjer bestridandet. Av betydelse som bevisning kan t.ex. hyresavtal och bidragsansökningar vara.
Om någon av parterna skulle vara folkbokförd på en annan adress än den där paret bor, krävs - ifall de inte har gemensamma barn - att en
helhetsbedömning av deras förhållande utvisar att de har en gemensam permanentbostad och gemensamt hushåll och att detta förhållande varat en inte alltför kort tid. Ett riktmärke kan vara att de har bott tillsammans i minst sex månader. Andra omständigheter, t.ex. förekomsten av ett inbördes testamente, kan ge anledning till att en kortare tid godtas. Vid en sådan helhetsbedömning kan utöver förekomsten av testamente också beaktas sådana faktorer som att folkbokföringsreglerna ibland kan leda till att folkbokföring sker på en annan adress än bostadsadressen, att ett avtal mellan parterna om vissa ekonomiska familjeangelägenheter kan tyda på att fråga är om ett stadigvarande förhållande samt att gemensamma bankkonton och liknande kan peka i samma riktning.
Det förekommer att den som flyttar in hos någon för att bo tillsammans med denne ändå behåller sin föregående bostad. Om den som flyttar in hos den andra folkbokför sig hos honom eller henne, torde den omständigheten att den förutvarande bostaden behålls inte innebära att förutsättningarna för ett samboförhållande därmed inte skulle vara uppfyllda. I annat fall kan
däremot den omständigheten vara en faktor som vid en helhetsbedömning talar emot att i vart fall den ena parten avser att samboendet skall ha en sådan fasthet och varaktighet som krävs.
Den andra förutsättningen för ett samboförhållande är att parterna bor tillsammans i ett parförhållande. Härmed avses att de skall bo tillsammans i ett förhållande vari normalt ingår sexuellt samliv.
Den tredje förutsättningen är att partnerna har ett gemensamt hushåll. Med gemensamt hushåll avses att de som bor ihop delar på sysslor och utgifter, alltså samarbetar om vardagliga göromål i hemmet och har gemensam ekonomi, i vart fall ett sådant ekonomiskt samarbete att man kan tala om en hushållsgemenskap”.
Propositionen för sambolagen anger som nämnts att sex månaders sammanboende i vissa fall kan anges som riktmärke för att paret ska betraktas som sambo. Det gäller t.ex. om ena parten inte är folkbokförd på den adress där parterna uppger att de bor samt saknar gemensamma barn.
Det är dock viktigt att poängtera att även förhållanden där paret
sammanlevt kortare tid än sex månader kan bedömas som sambo med stöd av bland annat de handlingar som ges in.
- Dokument som styrker samboskapet
Något motsvarande dokument som äktenskapsbevis går normalt inte att få som sambo därför är det svårt att exakt ange vilka handlingar som bör uppvisas.
Hyreskontrakt för lägenhet, köpehandling avseende bostadsrätt eller fastighet eller annan dokumentation, exempelvis försäkringshandlingar, kan vara lämpligt att bilägga ansökan för att påvisa att man som par
stadigvarande bor tillsammans och har ett gemensamt hushåll.
I de fall det är möjligt bör sökanden även inge andra handlingar, förutom personbevis för referenspersonen, som visar att sökanden och
referenspersonen varit registrerade eller folkbokförda på den aktuella bostadsadressen utomlands.
I vissa kulturer kan detta vara svårt för en kvinna att styrka att hon levt med sin partner som sambo då endast mannen har rätt att ingå avtal eller skriva kontrakt. I många av dessa kulturer måste man dock vara gift innan man kan leva som man och hustru varför sambo inte är så vanligt
förekommande. De uppgifter som utlandsmyndigheten kan få fram genom sin handläggning och utredning är därför mycket viktig när det gäller att bedöma par som uppger att de är sambo.
- Sambo utomlands
För att betraktas som sambo krävs att man stadigvarande bor tillsammans och att det inte bara är frågan om ett tillfälligt besök i sökandens hemland.
Något som talar för att referenspersonen varit sambo utomlands är att det av personbeviset framgår att referenspersonen under den tid paret
sammanlevt varit registrerad som utvandrad. Detta bör dock inte uppfattas som ett absolut krav om man på annat sätt kan visa att man varit sambo utomlands.
Exempelvis är det inte frågan om sambo enbart för att man varit inneboende hos någon av sökandens eller referenspersonens föräldrar under en kortare eller längre tid.
- Sambo i Sverige
När paret är eller varit sambo i Sverige bör referenspersonen uppvisa personbevis som visar att han eller hon är eller varit skriven på den uppgivna adressen. Sökanden kan dock ha vissa svårigheter att uppvisa bevis på samboskapet då sökanden normalt inte är folkbokförd i Sverige vid denna tidpunkt.
När ansökan om bosättning sedan lämnas in vid en utlandsmyndighet kan denna tid som paret sammanlevt i Sverige anföras som skäl och kan i vissa fall vara grund för att bevilja uppehållstillstånd.
- Samboskapet kan ej styrkas
Om sökanden och referenspersonen inte kan styrka att de är sambo (eller gift) på ett godtagbart sätt blir följden att man istället får pröva ansökan enligt 5 kap. 3 a § första stycket 1 utlänningslagen. Utlandsmyndigheten bör då genomföra en fullständig anknytningsutredning för att
Migrationsverket skall kunna bedöma om förhållandet är seriöst eller inte enligt utlänningslagens mening. Denna situation kan uppstå både under utlandsmyndighetens handläggning men även senare när ansökan inkommit till Migrationsverket.
Registrerad partner
Registrerad partner skall som nämnts tidigare likställas med gift och uppehållstillstånd skall beviljas om ingen av undantagssituationerna är aktuella.
Motsvarande utredning och beviskrav bör gälla för registrerad partner som för gifta.
Till innehållsförteckning
Begränsningar av rätten till uppehållstillstånd
Även om parterna är gifta, sambo eller registrerad partner får uppehållstillstånd nekas i följande fall.
- Oriktiga eller vilseledande uppgifter (5 kap. 17 a § första stycket 1 utlänningslagen)
Vilseledande uppgifter i en ansökan om uppehållstillstånd, t.ex. om ålder eller familjerättslig status kan medföra att ansökan avslås eftersom uppgifterna kan innebära att förutsättningarna för uppehållstillstånd brister (prop. 2005/6:72 s. 39).
- Skenäktenskap eller skenförhållande (5 kap 17 a § första stycket 2 utlänningslagen)
Vid bedömningen av vad som utgör ett skenäktenskap är
utgångspunkten att det föreligger ett civilrättsligt giltigt äktenskap men att detta ingåtts i annat syfte än att makarna skall leva tillsammans som gifta. Det är fråga om situationer där äktenskapet ingåtts uteslutande för att den ena parten skall få ett uppehållstillstånd i Sverige. Det kan vara fråga om en utländsk medborgare som på det här sättet försöker kringgå bestämmelserna i utlänningslagen för att få uppehållstillstånd i Sverige.
Omständigheter som att parterna har dålig kännedom om varandras levnadsförhållanden och/eller att de träffats sällan trots att det funnits ekonomiska och praktiska möjligheter till detta kan tala för att det är ett skenäktenskap eller ett skenförhållande. Migrationsdomstolen har i flera avgöranden ansett att Migrationsverket genom att peka på sådana
omständigheter har fullgjort sin bevisbörda och gjort sannolikt att det rör sig om sken.
Även rådets resolution om åtgärder för att bekämpa skenäktenskap (97/C 382/01) anger att sådana omständigheter som nämns ovan kan tala för att det rör sig om ett skenäktenskap. Rådets resolution mot skenäktenskap
- Hot mot allmän ordning och säkerhet (5 kap. 17 a § första stycket 3 utlänningslagen)
Uppehållstillstånd skall kunna vägras om sökanden utgör ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Åtgärder vidtagna med hänsyn till allmän ordning eller säkerhet skall grunda sig uteslutande på den berörda personens eget uppförande.
Tidigare domar skall inte i sig utgöra anledning till att vidta sådana åtgärder utan bedömningen skall avse om sökanden kommer att utgöra ett hot mot allmän ordning eller säkerhet i Sverige.
Även upprepad brottslighet av mindre allvarlig art kan medföra att sökanden bedöms utgöra ett hot mot allmän ordning och säkerhet.
För mer information och vägledning hänvisas till avsnittet om hot mot allmän ordning eller säkerhet (10.4) i utlänningshandboken.
- Särlevnad
(5 kap. 17 a § andra stycket 1 utlänningslagen)
Grunden för att bevilja uppehållstillstånd är att sökanden och
referenspersonen som gifta, sambo eller registrerad partner har för avsikt att sammanleva i Sverige. Om det inte finns någon avsikt eller plan för att sammanleva i Sverige bör ansökan avslås.
Om arbete eller studier medför att paret måste leva åtskilda under vissa tider i veckan eller månaden bör detta normalt inte medföra att ansökan avslås.
- Månggifte
(5 kap 17 a § andra stycket 2 och 5 kap 17 b § utlänningslagen)
Lagstiftningen gör skillnad på om det är referenspersonen eller den sökande som är gift med någon annan sedan tidigare (månggifte).
När det gäller referenspersonen skall uppehållstillstånd vägras i sådana fall om han eller hon är gift och redan lever med en annan person i Sverige, 5 kap 17 b § utlänningslagen.
När det gäller sökanden får Migrationsverket vägra uppehållstillstånd om sökanden redan är gift med någon annan person än referenspersonen, 5 kap 17 a § andra stycket 2 utlänningslagen.
Månggifte behandlas inte i prop. 1983/84:144 och inte heller i prop.
1996/97:25.
Månggifte strider mot grundläggande värderingar i det svenska och det europeiska samhället. Även om månggifte är tillåtet i sökandens hemland skall tillstånd i princip vägras. Detta skall om möjligt beaktas så att tillstånd vägras den som har mer än en hustru även om mannen skulle uppge att han önskar att endast en av hustrurna skall förena sig med honom här i Sverige. Om tillstånd inte kan vägras mannen, t ex därför att han är flykting, bör tillstånd därför endast ges för en hustru att förena sig med mannen här.
Detta bör ske först sedan mannen uppvisat bevis om att han är lagligen skild från den andra hustrun. Principen att endast ge en hustru tillstånd kan inte alltid upprätthållas i praktiken. Förhållandena kan vara så ömmande att tillstånd måste ges för mer än en kvinna. Det har t ex ansetts vara fallet när det efter en tid uppdagats att något av barnen som kommit till Sverige med den första hustrun i själva verket är barn till en annan hustru som är kvar i hemlandet.
I prop. 2005/06:72, s. 36-37 framgår följande angående månggifte.
”När det gäller månggifte föreskriver familjeåterföreningsdirektivet en skyldighet för medlemsstaterna att vägra uppehållstillstånd i sådana fall där anknytningspersonen är gift och lever tillsammans i Sverige med en
annan person än den make som söker uppehållstillstånd.
I övriga situationer där det kan vara fråga om månggifte eller liknande förhållanden får medlemsstaterna enligt direktivet vägra
uppehållstillstånd. Med hänsyn till att direktivet ställer olika krav för olika situationer av månggifte måste två bestämmelser införas i utlänningslagen. Som villkor för avslag i fall då den här boende maken redan är gift med någon annan person än sökanden skall gälla att han eller hon också lever tillsammans med sin partner här i landet. Den
omständigheten att anknytningspersonen är gift skall inte i sig vara tillräcklig.
Undantag skall också kunna göras om anknytningspersonen redan sammanbor med en annan person i Sverige. När det gäller den sökande makens eller sambons civilstånd skall heller inte den omständigheten att
han eller hon redan är gift med annan, automatiskt medföra att ansökan om uppehållstillstånd för återförening med en anknytningsperson här i landet avslås. Det är nämligen tänkbart att orsaken till att anknytningspersonen eller sökanden är gift är svårigheter att få äktenskapsskillnad.
I vissa situationer är det dock tänkbart att det kan finnas skäl att vägra uppehållstillstånd för en sökande som är gift eller sambo med annan”.
- Tvångsäktenskap
När det gäller arrangerade äktenskap, kontraktsäktenskap eller
förhållanden som annars kan konstateras ha sin bakgrund i ett traditionellt kulturmönster kräver detta god kännedom om både landet och dess kultur för att Migrationsverket skall kunna bedöma om uppehållstillstånd skall beviljas eller i vissa fall avslås på grund av att äktenskapet ingåtts med tvång.
Denna bedömning är mycket svår och kräver goda kunskaper om landets kulturella regler och på vilket sätt äktenskap normalt ingås i sökandens hemland eller i den etniska grupp som sökanden tillhör.
Trots muntlig utredning utförd av erfarna utredare på utlandsmyndigheten och i vissa fall senare även på Migrationsverket är erfarenheten dock att det är relativt sällan som antingen sökanden eller referenspersonen under ett intervjutillfälle klart anger, om så är fallet, att äktenskapet ingåtts under tvång.
Mer vanligt är att denna typ av uppgifter kommer fram innan beslut med önskemål om att ansökan skall avslås, men utan att maken eller makan får vetskap om vem som har lämnat uppgifterna. Detta innebär svårigheter då uppgifterna inte alltid kan ligga till grund för beslutet då de lämnas anonymt.
Det är viktigt att tydligt poängtera att äktenskap ingånget genom tvång kan förekomma i alla typer av kulturer och inte bara i de kulturer där
arrangerade äktenskap eller s.k. kontraktsäktenskap är vanligt förekommande.
Oavsett formen för äktenskapets ingående bör en ansökan om
uppehållstillstånd avslås om sökanden eller referenspersonen klart uppger att de tvingats till att ingå äktenskap och att giftermålet inte har skett av fri vilja.
- Äktenskap med en person under 18 år
Beträffande frågan om äktenskap eller sambo där någon part är underårig, dvs. under 18 år, gäller fortfarande de uttalanden som gjordes i början av 1980-talet av Invandrarpolitiska kommittén (IPOK) och i propositionen Invandrings- och flyktingpolitiken (prop.1983/84:144).
IPOK anför i sitt betänkande (SOU 1983:29 s.142) att valfrihetsmålet för invandrar- och minoritetspolitiken måste få vika när det strider mot grundläggande värderingar i det svenska samhället. En sådan grundläggande värdering är att barnäktenskap inte kan accepteras.
Föredragande statsrådet anför i prop. 1983/84:144 s. 75, att hon för egen del anser att ett generellt accepterande av äktenskap med minderåriga utländska medborgare skulle stå i klar strid mot grundläggande svenska sociala värderingar. Hon fortsätter sedan:
"Jag delar därför kommitténs uppfattning att äktenskap med en utländsk medborgare som söker UT i allmänhet inte bör utgöra tillräcklig grund för att bevilja tillståndet, om någon av kontrahenterna är under 18 år. I likhet med IPOK och remissinstanserna anser jag att undantag bör göras när det skulle framstå som stötande att vägra UT. Det kan t ex gälla om flickan är gravid eller parterna har ett gemensamt barn eller om flickan skulle bli utstött om hon nödgades stanna kvar i hemlandet utan sin make. Som kommittén föreslår bör SIV i tveksamma fall rådgöra med socialnämnden i kommunen innan undantag görs från 18-årsregeln”.
Av prop. 2005/06:72 s. 38 framgår att regeringen bedömer att rådande praxis överensstämmer med familjeåterföreningsdirektivet. Regeringen anser därför att den nya undantagsbestämmelsen skall ange att uppehållstillstånd kan vägras vid äktenskap mellan underåriga.
Bestämmelsen skall även omfatta sambo. Registrerat partnerskap likställs med gift. Bestämmelsen framgår av 5 kap. 17 a § andra stycket 3
utlänningslagen.
Skulle i undantagsfall den underåriga parten vara bosatt i Sverige och länsstyrelse eller allmän domstol ha lämnat medgivande till äktenskapet, bör tillstånd ges. Detsamma gäller om parterna väntar ett gemensamt barn eller om de redan har barn.
Utlänningsnämnden har i vägledande beslut ansett att ett äktenskap där den ena av parterna var under 18 år utgjorde tillräcklig grund för
uppehållstillstånd, eftersom äktenskapet tillåtits av svensk tingsrätt (UN 336-96).
Till innehållsförteckning
Beviskravet
När ett ärende gäller en ansökan om en förmån av något slag, t.ex. ett tillståndsärende, är utgångspunkten att bevisbördan åvilar den sökande och att denne i vanlig ordning har att styrka att omständigheterna är sådana att tillståndet kan beviljas.
Familjeåterföreningsdirektivets införande i svensk rätt genom ändring av utlänningslagen innebär en skyldighet för Sverige att bevilja
uppehållstillstånd för make, maka, sambo och registrerad partner. Detta innebär att den bevisbörda som åligger sökanden är att i första hand styrka äktenskapet, samboskapet eller det registrerade partnerskapet för att uppehållstillstånd skall beviljas.
Detta är en stor förändring jämfört med tidigare då vi nu för denna kategori av sökanden inte får genomföra en seriositetsprövning av förhållandet. Det
ankommer således inte heller på sökanden att inledningsvis lämna uppgifter om hur länge förhållandet varat och vilken kännedom paret har om varandra m.m. vilket var av vikt tidigare för att erhålla uppehållstillstånd.
Till innehållsförteckning
Utredning med sökanden
I prop. 2005/06:72 s. 39 framgår följande angående vilka möjligheter som Migrationsverket och utlandsmyndigheterna har till vidare kontroller och utredning när det uppstår en misstanke om exempelvis skenäktenskap eller skenförhållande.
”Enligt direktivet får Migrationsverket (och utlandsmyndigheterna) utföra särskilda kontroller när det finns välgrundade misstankar om vilseledande eller skenäktenskap och skenpartnerskap bland annat. Särskilda kontroller får även utföras när familjemedlemmars uppehållstillstånd förnyas.
Migrationsverket och utlandsmyndigheterna har, i enlighet med
officialprincipen, en utredningsplikt som innebär att ett ärende skall utredas så som dess beskaffenhet kräver. Några särskilda bestämmelser om kontroll av skenäktenskap behövs därför inte.
Vid bedömningen av vad som utgör ett skenäktenskap är
utgångspunkten att det föreligger ett civilrättsligt giltigt äktenskap men att detta ingåtts i annat syfte än att makarna skall leva tillsammans som gifta. Det är fråga om situationer där äktenskapet ingåtts uteslutande för att den ena parten skall få ett uppehållstillstånd i Sverige. Det kan vara fråga om en utländsk medborgare som på det här sättet försöker kringgå bestämmelserna i utlänningslagen för att få uppehållstillstånd i Sverige. När Migrationsverket misstänker att det kan vara fråga om ett skenäktenskap bör en fördjupad utredning göras för att klarlägga om det rör sig om ett sådant äktenskap. Bevisbördan ligger på staten i dessa fall.
Utredningen skall på samma sättsom idag sker vid seriositetsprövningen omfatta t.ex. förhållandets uppkomst och parternas kännedom om
varandra. Det är slutligen vad som framkommer i EG-domstolens praxis som avgör vad som är ett skenäktenskap”.
Mot bakgrund av vad lagstiftaren skriver och de intentioner som direktivet för fram är Migrationsverkets bedömning att utlandsmyndigheten kan genomföra en muntlig utredning i samband med ansökan men att frågorna skall inriktas på äktenskapet och inte fokusera på personliga förhållanden för att bedöma förhållandets seriositet.
Detta innebär att om utlandsmyndigheten bedömer att äktenskapet är styrkt genom de handlingar som sökanden ingivit (äktenskapsbevis och
personbevis m.m.) och det inte framkommit några uppgifter som talar emot att paret är gifta och har för avsikt att sammanleva i Sverige bör ärendet efter intervjun på utlandsmyndigheten översändas till Migrationsverket för beslut.
Finner dock ambassaden att de dokument som ingivits för att styrka äktenskapet och identiteten eller att andra uppgifter framkommit som exempelvis tyder på att det rör sig om ett skenäktenskap eller att paret inte har för avsikt att sammanleva i Sverige bör utlandsmyndigheten genomföra en fullständig anknytningsutredning. Denna utredning bör då ha samma innehåll som de utredningar som görs med sökanden som avser att ingå äktenskap, bli sambo eller registrera partnerskap.
Till innehållsförteckning
Utredning med referenspersonen
Muntlig anknytningsutredning med en referensperson som är bosatt i Sverige bör inte regelmässigt genomföras då det nu rör sig om en rätt till familjeåterförening för gifta, sambo och registrerad partner.
Inte heller bör ett skriftligt frågeformulär sändas ut till referenspersonen regelmässigt för besvarande.
I normalfallet räcker det med att Migrationsverket sänder ut en skrivelse (”Försäkran om samlevnad för gifta och sambo”, se bilaga 1) där
referenspersonen på heder och samvete skriftligen intygar att han eller hon är gift, sambo eller registrerad partner med sökanden och att paret har för avsikt att sammanleva i Sverige.
Referenspersonen skall i samband med att försäkran sker bifoga kopia på id-kort eller hemlandspass. Kopian på id-kortet eller passhandlingen skall förutom personuppgifter visa referenspersonens namnteckning.
Endast om Migrationsverket finner att äktenskapet, samboskapet eller partnerskapet inte är styrkt eller kan ifrågasätta av någon annan anledning eller att någon av undantagssituationerna i övrigt är för handen som medför en möjlighet att avslå ansökan om uppehållstillstånd bör ytterligare
utredning ske med referenspersonen.
Formen för denna utredning får bedömas efter vad det enskilda ärendet kräver. Dvs. utredningen kan genomföras skriftligen eller muntligen beroende på ärendets beskaffenhet. Muntlig intervju kan ske i vanlig ordning på plats hos Migrationsverket men även i vissa fall, om det bedöms som lämpligt, per telefon genom att handläggaren ringer upp
referenspersonen och ställer frågor.
Till innehållsförteckning
Ytterligare information från folkbokföringsregistret
Om det framkommer uppgifter som tyder på att det kan röra sig om ett skenäktenskap eller skenförhållande kan kontroll även göras av referenspersonens uppgifter mot uppgifterna i folkbokföringsregistret.
En kontroll kan vara aktuell om det exempelvis kommer fram under handläggningen att referenspersonen vid flera tillfällen ingått äktenskap eller inlett förhållanden, som kommit att vara endast en kort tid, med personer bosatta i andra länder.
Till innehållsförteckning
Referenspersonens vandel
Migrationsverket har tidigare haft en möjlighet att avslå en ansökan om uppehållstillstånd vid nyetablerade anknytningar med anledning av referenspersonens vandel även när förhållandet bedömts som seriöst.
Ansökan har kunnat avslås i denna typ av situationer när det funnits en påtaglig risk för att den sökande eller den sökandes barn kommer att utsättas för våld eller allvarlig kränkning i förhållandet.
Genom ändring av utlänningslagen med anledning av direktivet är inte referenspersonens vandel längre en undantagsgrund som medför att ansökan om uppehållstillstånd kan avslås när det rör sig om make, maka, sambo eller registrerad partner.
Migrationsverket kan nu endast ta hänsyn till referenspersonens vandel i sin prövning när ansökan gäller personer som avser att gifta sig, bli sambo eller registrera partnerskap (5 kap. 3 a § första stycket 1 utlänningslagen).
För denna grupp av sökanden utökas Migrationsverkets möjlighet att göra slagningar till att omfatta samtliga referenspersoner. Mer om detta finns att finna i avsnitt 10.3 som behandlar nyetablerade förhållanden där parterna avser att gifta sig.
Till innehållsförteckning
Referenspersonen måste vara bosatt i Sverige
En grundläggande förutsättning för att tillstånd skall ges är att personen till vilken anknytning åberopas är bosatt i Sverige eller avser att bosätta sig här.
Med ”bosatt i Sverige” avses här att referenspersonen stadigvarande bor och vistas i landet och - om det är en utländsk medborgare - har permanent uppehållstillstånd (PUT).
En utlänning som står under uppskjuten invandringsprövning anses inte vara bosatt i Sverige i sådant avseende som avses här.
Det kan inte krävas att referenspersonen är folkbokförd i Sverige för att uppehållstillstånd ska beviljas. Bosättningsbegreppet enligt utlänningslagen och familjeåterföreningsdirektivet är inte synonymt med det som gäller för folkbokföringen. Frågan om referenspersonen är folkbokförd eller inte bör givetvis beaktas och kan ha betydelse för bedömningen men den
omständigheten enbart får inte vara avgörande för bosättningsbedömningen.
Enligt bestämmelsen krävs dock inte att referenspersonen redan är bosatt i Sverige utan det är även tillräckligt om han/eller hon beviljats ett
uppehållstillstånd för bosättning, dvs. permanent uppehållstillstånd samt avser att inom kort flytta till Sverige och bosätta sig här. Det måste dock vara fråga om konkreta planer på att flytta hit.
Naturligtvis får tillstånd även beviljas om referenspersonen är en svensk medborgare som f.n. inte är bosatt här men som har konkreta planer på att återvända hem för att bosätta sig i Sverige.
Till innehållsförteckning
Inget försörjningskrav
Direktivet ger en möjlighet för medlemsstaterna att införa försörjningskrav, krav på bostad och vistelsetid m.m. Sverige har valt att inte införa något av dessa krav vid anhöriginvandring.
Den enda kategori som idag är underställda försörjningskrav är de tredjelandsmedborgare som ansöker om ställning som varaktigt bosatta.
Till innehållsförteckning
Tillståndstider
Huvudregeln vid all anhöriginvandring är att utlänningen ges permanent uppehållstillstånd (PUT) redan från början.
Detta gäller även anknytning till make, maka, sambo och registrerad partner när det är fråga om ett etablerat förhållande och tillstånd ges med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 1 utlänningslagen.
En förutsättning för att tillstånd för invandring (PUT) skall ges för make, maka eller sambo är att det är fråga om ett sedan tidigare etablerat förhållande. Det krävs således att parterna tidigare sammanbott i ett gemensamt hem utomlands (eller i Sverige i vissa fall).
Av förarbetena framgår inte närmare hur lång tid sammanboendet utomlands skall ha varat för att man skall kunna tala om ett etablerat förhållande och därmed ge permanent uppehållstillstånd från början. Enligt praxis har det emellertid krävts cirka två års sammanboende. Om parterna har ett gemensamt barn kan detta vara en omständighet som talar för att förhållandet är så etablerat att permanent uppehållstillstånd kan ges direkt även om sammanboendet inte varat fullt så länge.
Det har uppmärksammats att lagen till sin lydelse inte ger någon möjlighet att ge permanent uppehållstillstånd direkt om parterna inte sammanlevt stadigvarande utomlands. Det kan dock tänkas att det i undantagsfall finns förhållanden där parterna inte sammanlevt utomlands, men där det ändå framstår som rimligt att ge permanent uppehållstillstånd.
Ett exempel kan vara att den sökanden under legal vistelse (t.ex. som asylsökande) sammanbott mycket lång tid i Sverige med sin partner (gift eller sambo) och även kanske fått ett gemensamt barn. Enligt ordalydelsen är då 5 kap. 3 § första stycket 1 utlänningslagen tillämplig men ett sådant tillstånd ska enligt 5 kap 8 § vara tidsbegränsat om parterna inte
sammanlevt utomlands. Således ger lagtexten ingen möjlighet att ge permanent uppehållstillstånd.
En sådan snäv tillämpning förefaller dock inte rimlig och det kan knappast antas att en sådan effekt varit lagstiftarens mening. I de undantagsfall där det inte framstår som rimligt att ge tidsbegränsat tillstånd bör det därför vara möjligt att ge permanent uppehållstillstånd (PUT) trots ordalydelsen i lagen. Som lagstöd för att bevilja PUT i de fall som beskrivs i stycket ovan bör 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 utlänningslagen anges.
Till innehållsförteckning
Uppskjuten invandringsprövning
När det däremot är fråga om ett nyetablerat förhållande, en så kallad snabb anknytning, och tillstånd ges med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 1 eller 5 kap. 3 a § första stycket 1 utlänningslagen tillämpas systemet med
uppskjuten invandringsprövning. Detsamma gäller när uppehållstillstånd i ett sådant fall beviljas utlänningens barn. Detta framgår av 5 kap. 8 och 16
§§ utlänningslagen.
Uppskjuten invandringsprövning innebär att tidsbegränsade uppehållstillstånd ges under en tvåårig prövoperiod. Därefter kan permanent uppehållstillstånd ges. Detta framgår av 5 kap. 16 § andra stycket utlänningslagen.
Inför varje tillstånd, både tidsbegränsat och permanent, skall prövas om paret fortfarande är gifta, sambo eller registrerad partner och fortfarande sammanlever i Sverige (5 kap. 16 § första stycket utlänningslagen).
Enligt nuvarande praxis sker normalt två prövningar, den ena när man första gången ger tillstånd och den andra då frågan om permanent
uppehållstillstånd prövas. Om det finns omständigheter som motiverar fler och tätare prövningar, kan tillstånd även ges för kortare perioder, dvs.
normalt ett år.
I undantagsfall finns således en möjlighet att bevilja uppehållstillstånd endast för ett år. Detta bör dock endast ske i undantagsfall men kan vara aktuellt om man haft misstanke om skenäktenskap eller skenförhållande under handläggningen men ändå väljer att bevilja uppehållstillstånd.
Syftet är då att efter ett år få möjlighet att kontrollera i samband med en ansökan om förlängning att paret fortfarande är gifta och fortsätter att sammanleva.
Tillståndstiden kan också begränsas till ett år om sökanden samtidigt skall få ett provisoriskt främlingspass, eftersom denna typ av pass normalt bör
vara giltiga endast en kortare tid (se handbokens kapitel 14 Främlingspass, avsnittet om provisoriska främlingspass).
Om sökanden får ett kortare tillstånd än två år bör detta motiveras i beslutet.
Det inträffar att personer som fått tidsbegränsade tillstånd överklagar beslutet, eftersom de istället önskat ett permanent uppehållstillstånd eller ett längre tidsbegränsat uppehållstillstånd. Ett beslut att ge tidsbegränsat uppehållstillstånd kan dock inte överklagas. Om ett sådant överklagande kommer in måste det emellertid överlämnas till Migrationsdomstolen, eftersom det inte kan avvisas av Migrationsverket.
- Uppskjuten invandringsprövning även för sambo
I 5 kap. 8 § första stycket utlänningslagen nämns att tillståndet ska tidsbegränsas för make om paret inte stadigvarande sammanbott utomlands. Däremot sägs ingenting om vad som gäller för sambo .
Systemet med uppskjuten invandringsprövning bör dock omfatta även sambo trots att det inte omnämns i 5 kap. 8 § UtlL. Det kan inte anses att lydelsen i nämnda lagrum fråntar Migrationsverket möjligheten att välja tidsbegränsade uppehållstillstånd när det i övrigt finns förutsättningar för uppskjuten invandringsprövning, dvs. när sammanboendet ännu inte varat i två år. Inte heller strider det mot familjeåterföreningsdirektivet vars
tvingande minimiregler endast avser gifta.
Dessutom skulle en ordning där en sökande som är sambo alltid får PUT innebära att sambo hamnade i ett bättre läge än gifta. Det kan knappast vara lagstiftarens mening att en sambo som varit sammanboende i ett år ska få PUT medan en gift sökande som sammanbott ett år med sin make ska genomgå uppskjuten invandringsprövning. Konsekvenserna av en sådan ordning blir särskilt tydliga vid statusbyte för exempelvis en au pair eller gäststuderande som efter endast en kortare tids sammanboende skulle kunna få permanent uppehållstillstånd.
- Prövoperiodens längd
Permanent uppehållstillstånd kan ges före tvåårsperiodens utgång om det finns särskilda skäl (5 kap. 16 § andra stycket utlänningslagen).
Med hänsyn till att uppehållstillstånd numera oftast ges för två år kommer frågan sannolikt inte att aktualiseras lika ofta som tidigare då kortare tillstånd gavs. Den kan dock komma upp i de fall där ett kortare tillstånd getts eller om någon ansöker om permanent uppehållstillstånd (PUT) under tiden som tvåårstillståndet löper. Det finns inte något hinder mot att efter ansökan och under löpande prövotid bevilja permanent uppehållstillstånd.
Om det inte finns förutsättningar att bevilja permanent uppehållstillstånd på en sådan ansökan måste ett avslagsbeslut fattas.
Särskilda skäl att ge permanent uppehållstillstånd före två år kan till exempel vara att parterna har ett gemensamt barn. Detta gäller framförallt
om barnet är svensk medborgare (se nedan under avsnittet ”PUT före två år då gemensamt barn finns”).
Tiden kan också göras längre än två år. Det kan vara motiverat exempelvis när förhållandet är instabilt eller när förhållandet upphört och ytterligare tid krävs för att den sökande skall kunna etablera umgänge med barn i Sverige. En förutsättning för att förlänga tiden då förhållandet är instabilt bör dock vara att en ytterligare förlängning med stor sannolikhet skingrar oklarheterna. I annat fall bör ansökan normalt avgöras utan att någon ytterligare förlängning sker.
Om den sökande åberopar anknytning till en ny person sedan det tidigare förhållandet upphört, kan detta motivera att den sammanlagda tiden för den uppskjutna invandringsprövningen sätts till längre tid än två år. Detta gäller framförallt om den nya anknytningen varat endast en kortare tid eller om det kan misstänkas att förhållandet endast är ett sätt för sökanden att få stanna i Sverige.
- Återkallelse när förhållandet upphört
Genom ändringen av utlänningslagen finns det nu en möjlighet för Migrationsverket att återkalla ett tidsbegränsat uppehållstillstånd om förhållandet upphör under den uppskjutna invandringsprövningen.
Återkallelse kan då även ske av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som beviljats till makens/makans eller sambons barn.
Reglerna om återkallelse under den uppskjutna invandringsprövningen framgår av 7 kap. 3 § andra stycket utlänningslagen. Återkallelse kan endast ske av uppehållstillstånd som beviljats efter den 30 april 2006. Detta innebär att återkallelse även kan ske när ett uppehållstillstånd har förlängts efter den 30 april trots att det första tidsbegränsade tillståndet, enligt ordningen för uppskjuten invandringsprövning, beviljades före detta datum.
Återkallelse enligt 7 kap. 3 § kan dessutom bara ske om utlänningen rest in i landet. Om han eller hon inte rest in kan återkallelse i stället ske enligt 7 kap. 2 § UtlL om förhållandet upphört.
Till innehållsförteckning
Passhandlingen giltig kortare tid än ett år
Av 4 kap. 23 § utlänningsförordningen (2006:97) följer att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som huvudregel inte får beviljas om utlänningen inte visar upp ett giltigt hemlandspass och inte heller då för längre tid än utlänningens pass gäller. Av 5 kap. 3 § sista stycket utlänningslagen följer emellertid att uppehållstillstånd grundat på anknytning till make eller sambo skall gälla minst ett år.
Bestämmelserna i utlänningslagen och utlänningsförordningen om tiden för uppehållstillståndet är således inte förenliga när sökandens passhandling har kortare giltighetstid än ett år. Vid dessa förhållanden skall lagens bestämmelse ges företräde framför förordningen vilket också
Migrationsdomstolen fastlagt i några domar.
Om sökandens passhandling är giltig kortare tid än ett år och
tillståndsenheten avser att bevilja ansökan bör sökanden i första hand ombes att förlänga giltighetstiden för passhandlingen. Om detta inte är möjligt av någon orsak måste således tillstånd beviljas för minst ett år när det rör sig om make eller sambo.
Medgivande från vårdnadshavare
Familjeåterföreningsdirektivet, som utgör minimiregler för vår lagstiftning, föreskriver en skyldighet för medlemsstaterna att bevilja uppehållstillstånd för make/maka och omyndiga ogifta barn till referenspersonen eller dennes make eller maka. Direktivet anger att denna rätt föreligger när
referenspersonen eller dennes make/maka är vårdnadshavare (se artikel 4 c-d i direktivet).
Direktivet utgör minimiregler och Sverige kan därför införa i utlänningslagen mer generösa regler utan att bryta mot direktivet. I utlänningslagen anges också att ett barn som har en "förälder" som är bosatt i Sverige eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning här skall beviljas
uppehållstillstånd om det finns medgivande från den vårdnadshavare till vilken anknytning inte åberopas (5 kap. 3 § första stycket 2 eller 3 och 3 a § andra stycket jämfört med 5 kap. 17 § andra stycket utlänningslagen).
Detta innebär att tillstånd kan beviljas även när en far eller mor som har ensam vårdnad om barnet ger sitt medgivande att barnet bosätter sig hos den andre biologiska föräldern som inte är legal vårdnadshavare men bosatt i Sverige. Vi bör således inte ställa krav för tillståndsgivningen att föräldrarna för över vårdnaden till den förälder som är bosatt i Sverige.
För att uppfylla kravet på medgivande bör tillståndsenheterna kontakta utlandsmyndigheten för komplettering i de ärenden där ett sådant medgivande inte finns från den andre vårdnadshavaren. Komplettering behöver inte ske när beslut fattas i ett förlängningsärende om medgivande från den andre vårdnadshavaren inte funnits i samband med det
föregående tillståndsbeslutet för barnet.
Medföljande, icke gemensamma, barn
Av 5 kap. 3 § första stycket 2 a och b och 8 § utlänningslagen framgår att medsökanden barn också omfattas av den uppskjutna
invandringsprövningen. Enligt 5 kap. 3 § sista stycket framgår även att barnet ges uppehållstillstånd för samma tid som föräldern.
För att uppehållstillstånd skall ges medföljande barn krävs att barnet är under 18 år och ogift.
Ett ogift barn under 18 år kan få tillstånd som medföljande barn även om barnet inte sökt tillstånd samtidigt som föräldern. Det finns inget som hindrar att barnet ansöker om och ges tillstånd vid ett senare tillfälle, så länge förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.
Till innehållsförteckning
Tillstånd för gemensamma barn
Om det från början finns ett gemensamt barn eller om det föds ett barn under tiden den uppskjutna invandringsprövningen pågår, uppkommer frågan om barnet skall beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd (UT) eller permanent uppehållstillstånd (PUT).
Samtidigt kan frågan om ”PUT före två år” bli aktuell för föräldern som har uppskjuten invandringsprövning. Enligt uttalanden i prop. 1999/2000:43 sidan 51 och 63 är ett gemensamt barn en omständighet som kan innebära att permanent uppehållstillstånd bör ges före tvåårsperiodens utgång.
Det gemensamma minderåriga barnet har enligt 5 kap. 3 § första stycket 2 utlänningslagen en i princip ovillkorlig rätt till tillstånd på grund av
anknytningen till föräldern som är bosatt i Sverige.
Enligt Barnkonventionen och rent allmänt har ett barn också en stark rätt till båda sina föräldrar. I praktiken är det därför ovanligt att ett gemensamt barn utvisas även om förhållandet mellan föräldrarna upphört. Detta innebär i sin tur att det också är ovanligt att en förälder som har uppskjuten invandringsprövning utvisas om det finns ett gemensamt barn.
De nämnda omständigheterna talar i regel för att gemensamma barn som föds under uppskjuten invandringsprövning bör få permanent
uppehållstillstånd (PUT) direkt. Det är dock ingen absolut regel och en bedömning får göras i det enskilda fallet.
Om det finns omständigheter som tyder på att förhållandet mellan föräldrarna inte är stabilt eller att föräldern som är bosatt i Sverige inte kommer att ta aktiv del i vårdnaden vid en eventuell separation, kan det vara lämpligare att ge barnet ett tidsbegränsat uppehållstillstånd med samma giltighetstid som föräldern som går på uppskjuten
invandringsprövning har. Frågan om permanent uppehållstillstånd för barnet får sedan avgöras samtidigt som frågan om permanent uppehållstillstånd för föräldern prövas.
Tillstånd för förälder med anknytning till både make/maka och gemensamt barn
Tidigare har (mot bakgrund av vägledande UN-beslut) angetts att en ansökan om uppehållstillstånd där anknytningen omfattar både
make/maka/sambo och gemensamt barn (som är svensk medborgare eller
har PUT), i första hand bör prövas med anknytningen till barnet som grund.
Enligt verkets uppfattning bör dock prövningen i första hand göras mot maken/makan/sambon bland annat eftersom det numera saknas lämpligt lagstöd för att bevilja UT på anknytning till barnet. Uppehållstillstånd beviljas då med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 1 UtlL.
Anknytningen till barnet kan dock vägas in i bedömningen och leda till att permanent uppehållstillstånd bör beviljas i vissa fall. Enligt 5 kap. 8 § UtlL är detta dock inte möjligt om parterna inte sammanlevt stadigvarande utomlands. Om så är fallet måste tillståndet istället beviljas med stöd av 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 UtlL (se även avsnittet ”Tillståndstider” ovan).
Till innehållsförteckning
PUT före två år då gemensamt barn finns
Som nämnts ovan kan ett gemensamt barn vara en anledning att bevilja permanent uppehållstillstånd före två års uppskjuten invandringsprövning.
Detta gäller i synnerhet om barnet är svensk medborgare eller har permanent uppehållstillstånd, eftersom föräldern då genom barnet får en stark anknytning till landet.
Nio månaders handläggningstid
Krav på högst nio månaders handläggningstid, om det inte föreligger särskilda, införs för anknytningsärenden vilket framgår av 4 kap. 21 a § utlänningsförordningen (2006:97).
Tiden räknas från ansökningsdagen.
Till innehållsförteckning
