Skattediande låtsasföretagare del 2: friluftsmannen med rätt sambo
Vi fortsätter vår granskning av LEADER Höga Kusten.
Tidigare har vi sett att jäv verkar vara ett förhållande man inte problematiserar eller tar hänsyn till i LEADER Höga Kusten. Och för Örnsköldsviks del synes LEADER Höga Kusten ha pinkats in som revir av låtsasföretagarna Åsa Ringlöv och Ann Holst med kommunens goda minne. Dessa låtsasföretagare fakturerar nästan uteslutande kommunen och på kommunen finns landsbygdsutvecklare Lena Lindström som attesterar deras fakturor. Även hon sitter i LEADER- föreningens styrelse. Bidragsmottagaren – via Ulvö kapellag – Agneta Alenius Madsen är invald i föreningens styrelse, under sken av att vara föreningslivsrepresentant, men i själva verket är hon sossepolitiker.
Låtsasföretagare Ann Holst är projektledare för ett projekt som anslagits LEADER-medel, samtidigt som hon sitter i föreningens valberedning.
Jäv. Jäv. Jäv.
Men som om ovan inte vore nog, så har vi ett jäv kvar att redogöra för.
LEADER-konceptet är så fantastiskt utformat så att LEADER-föreningen kan bevilja projekt som drivs i egen regi anslag. D.v.s. man kan anslå pengar till sig själva. Så har man också gjort. Innan vi redogör för hur, så påminner vi om att LEADER Höga Kusten är en förening med en styrelse, valberedning och revisorer.
Föreningen har också två personer anställda; Jenny Edvinsson ( ” v e r k s a m h e t s l e d a r e ” ) o c h E v a J i l k é n ( ” p r o j e k t c o a c h m e d kommunikationsansvar”).
Det finns två projekt LEADER Höga Kusten driver i egen regi:
Det första är ”Samverkan för Höga Kustens entreprenörer”. Projektet beskrivs som:
”Samverkansprojektet vill förbättra förutsättningarna för landsbygdens entreprenörer i Höga Kusten. Det förberedande projektet drivs av Leader- kontoret och syftet är att undersöka behoven hos landsbygdsföretagare, inventera möjliga samarbetspartners för att på sikt inleda ett internationellt samarbete som främjar entreprenörsklimatet i Höga Kusten. Framförallt tar projektet sikte på de möjligheter som digitaliseringen skapar och hur vi Leader på bästa vis bidrar till att tillvara dessa möjligheter för landsbygdens företag.”
Det andra är ”Vi Landsbyggare – EN SATSNING PÅ ATT FÖRÄNDRA BILDEN AV ENTREPRENÖRSKLIMATET I HÖGA KUSTENS LANDSBYGD”. Projektet beskrivs som:
”Hur skapar vi en positiv syn på landsbygden och entreprenörsklimatet och på så sätt skapar en attraktiv plats som lockar kapital, kompetens och drivkraft? Det var frågan som Leader ställde sig och ur det växte ett projekt som arbetar med opinionsbildning, inspiration och att skapa en Landsbyggaredag för de som bygger vår landsbygd i Höga Kusten.”
”Samverkan för…” har fått ett något beskedligt anslag: 132 000 kr från LEADER Höga Kusten självt och 268 000 kr från staten/EU.
Men det andra projeket, ”Vi landsbyggare”, finns det stålar att ösa ur. 700 000 kr från LEADER Höga Kusten och 1,42 miljoner kr från staten/EU. På två år. Alltså drygt 2,1 miljoner kr totalt och drygt 1 miljon kr per år. Projektledare är Eva J i l k é n , d e n h o s f ö r e n i n g e n a n s t ä l l d e ” p r o j e k t c o a c h e n m e d kommunikationsansvar”.
Vad göra med pengarna? En del är redan gjort. ”Landsbyggaredagen”
genomfördes den 20/6. Där korades ”Årets landsbyggare” i tre kategorier:
”entreprenör”, ”entreprenöriell förening” och ”attityd”.
(Vad tusan är en ”entreprenöriell förening”? Vi googlade uttrycket och det blir bara två sidor med träffar, varav nästan alla träffar kopplar till LEADER Höga Kustens användning av uttrycket. Det verkar sålunda röra sig om ett
hittepåuttryck.)
(Bilden: Åra Ringlöv, Lena Lindström, m.fl. smörjer kråset på
“Landsbyggaredagen”)
Möjligen blåste man lite pengar i detta projekt även på den nationella LEADER- träffen i Sollefteå den 16-17/5. LEADER-föreningar från hela landet sammanstrålade och på LEADER Höga Kustens hemsida beskrivs sammankomsten med orden
” Dagen är fullspäckad med intressant innehåll och föreläsningar, men deltagarna kommer också att erbjudas en smak- och naturupplevelse utöver det vanliga för att få uppleva Höga Kusten.”
(Uppleva Höga Kusten…i Sollefteå? Vad är detta för geografiskt lurendrejeri?) Låt oss notera tre saker om dessa två evenemang:
1. I Sollefteå var den s.k. entreprenören Jerry Engström föreläsare. Hans huvudsakliga sysselsättning är att ge föreläsningar. På hans hemsida kan man läsa att han föreläsaer om
– Turism & Destinationsutveckling – Entreprenörskap & Företagande
– Varumärkesbyggande & Marknadsföring – Inspiration för Ungdomar
– Inspiration för Företag
Det är inte gratis att anlita Jerry Engström som föreläsare. Tvärtom. Hans närvaro i Sollefteå lär ha varit arvoderad.
2. Landsbyggaredagen arrangerades i Friluftsbyn i Docksta. Friluftsbyn ägs och drivs av Jerry Engström via hans företag ”High Coast Resort AB”.
3. På Landsbyggaredagen vann Jerry Engström priset ”Årets Landsbyggare – attityd”. Juryn består av LEADER Höga Kustens styrelse.
Sen noterar vi en fjärde sak i sammanhanget:
4. I det första blogginlägget konstaterade vi att Jerry Engström och High Coast Resort AB tilldelats 200 000 kr av LEADER Höga Kusten för att anlägga rastplatser längs en kajakled.
Så till saken:
Jerry Engström är Eva Jilkéns sambo.
Mer jäv alltså. Och ett inte så litet jäv.
På den nationella LEADER-träffen i Sollefteå föreläste Jerry Engström på temat
”Samverkan för tillväxt”. The irony. Nog samverkas det här för att Jerrys plånbok skall se tillväxt. Den där alldeles särskilda typen av samverkan som inte riktigt tål att se dagsljus.
Låt oss ge lite exempel på annan samverkan som ger Jerry inkomster:
”Bygd och stad i balans” (LEADER-projekt) ägs av kommunen med Ann Holst som extern projektledare. Projektet har konceptet/projektet BYGDSAM som komponent och vi nämnde detta i vårt första inlägg om LEADER Höga Kusten.
BYGDSAM har lett till att fyra ekonomiska föreningar har startats på fyra s.k.
serviceorter. Respektive förening har en deltidsarvoderad projektledare som upphandlats av kommunen. En upphandling som Jordbruksverket har ifrågasatt.
Projektledarna är Åsa Ringlöv, Lena M Strömberg, Ann-Cathrin Zackrisson och Siv Sandberg.
Av dessa fyra föreningar har minst två, Anundsjö och Nätra, anlitat Jerry Engström som föreläsare. Care of skattebetalarna. Samverkan, som sagt.
Vidare har Jerry Engström varit drivande i den föreningsarrangerade festivalen ARKNAT. Se vårt inlägg om vindskyddsskojeriet. Detta projekt, som Jerry Engström garanterat fakturerat från sitt bolag High Coast Resort AB, har mottagit stöd från Örnsköldsviks kommun om totalt 190 000 kr under perioden 2016-2017. Tillkommer ett sponsoravtal om 300 000 kr över tre år med Höga Kusten Destinationsutveckling AB, ett mellan kommunerna Härnösand, Sollefteå, Kramfors och Örnsköldsvik kommuner samägt bolag. Mera samverkan, vill vi lova.
Just nu är Jerry Engström inblandad i ett projekt med, åtminstone vid första anblick, kraftig flumvarningsstämpel: ”Sounds like Sweden”. Beskrivning återfinns t.ex. här. Örnsköldsviks kommun stödjer detta projekt via ”Världsklass Örnsköldsvik” med 80 000 kr. Ännu mer samverkan.
Sist, men absolut inte minst, så återfinns ett bidragsstöd från Länsstyrelsen till High Coast Resort AB, på den nätta summan om 886 000 kr under perioden 2015-2016. Även under 2017 mottar High Coast Resort bidrag från Länsstyrelsen.
Nog samverkas det alltså för tillväxt. I Jerry Engströms fall sker samverkan med offentlig sektor och går ut på att skattebetalarna skall delfinansiera en betydande del av Jerry Engströms företagande.
Därför klingar det inte så lite illa, när Jerry Engström beklagar sig i Örnsköldsviks Allehanda över att offentlig sektor, i det här fallet Vägverket, bygger rastplats längs med E4:an vid Skuleberget. Citat ur artikeln:
”Varken Jerry Engström eller Anders Svensson har någonting emot rastplatser i sig för i huvudsak tung trafik. Tvärtom.
Däremot har de starka åsikter om att de bygger servicehus med toaletter och lekparker så nära inpå existerande verksamheter med lokala entreprenörer – utan marknadsmässiga avgifter.
– Det vore rimligare om det var några mil härifrån och inte direkt vid turistnavet, anser Jerry Engström.
…[]…
Jerry Engström tycker det är synnerligen anmärkningsvärt att myndigheter inte för en dialog med lokala entreprenörer i området innan de fattar beslut.
– Nu får man läsa om det i tidningen och med det menar jag inte att det är fel på tidningen, utan att det vore önskvärt att diskussioner förs om en samsyn innan besluten klubbas, säger Jerry och tillägger.
– Myndigheterna måste välja väg. Ska de driva affärsmässiga verksamheter eller vill de att vi, lokala entreprenörer, ska göra det?”
Vad Jerry Engström förmodligen försöker säga är att myndigheterna alltid borde vara en ekonomisk tillgång för honom. Aldrig en belastning. Man kan undra på vilket sätt en rastplats längs med E4:an gör att myndigheterna, med Jerry Engströms ord, driver affärsmässig verksamhet? När man väl känner hans förmåga att erhålla skattemedel, så låter hans kritik mot rastplatser något ihålig.
Vi avslutar med att konstatera att på ”Företagarkvällen” 2017 (se bild nedan) kammade Jerry Engström hem ”årets nyföretagare”. Konferencier på galan var kommunens näringslivschef Fredrik Holmgren och låtsasföretagaren Åsa Ringlöv.
Den förre var tidigare VD för Mediepartner i Norr AB som ger ut tidningen 7, i vilken kommunen direktupphandlar annonsering för ansenliga belopp, långt över gränsen för kravet på offentlig upphandling. Något avtal med Mediepartner i Norr finns inte. Vi har skrivit om saken här, Innan Fredrik Holmgren blev VD på Mediepartner i Norr, så var han projektledare för Världsklass Örnsköldsvik. D.v.s.
samma evighetsprojekt som skickar pengar i Jerry Engströms riktning om och om igen. På galan tog även Lena Lindström emot pris, för en annan skapelse ämnad att ge kommunen kontroll över det lokala näringslivet, CESAM. Men det är en annan historia. Närmst på bilden nedan återfinns dessutom Agneta Alenius Madsens äkta make, Ruben Madsen, som tog hem handel- och turismpriset.
Världen är extra liten i Örnsköldsvik. Samma människor dyker upp hela tiden och smörjer varandra. Deras främsta meriter verkar vara deras inbördes släkt- eller vänskap.
Valfläsk? Näe, frukostpåse till gymnasieeleverna
Måndagen den 18:e augusti delade socialdemokraterna ut ”frukostpåsar” utanför Nolaskolan, Parkskolan och på Resecentrum. Iförda kläder som klart och tydligt signalerade vilket parti man tillhör, gav man sig alltså i kast med att marknadsföra sitt parti mot en grupp människor som till hälften är omyndiga och därmed inte har rösträtt.
Du skickar ditt barn till skolan. Där möts de av de politiker som innehaft makten under hela ditt liv och som är de människor som beslutar och bestämmer över skolan. Och dessa människor vill med en frukostpåse köpa ditt barns förtroende.
Några av de utdelande namnen var:
Anna Sundberg, ordförande Kultur&Fritidsnämnden, får sin lön betalad av skattebetalarna
Birgit Olsson Johansson, ordförande Bildningsnämnden, får sin lön betalad av skattebetalarna
Kristoffer Park, ordförande Arbetarekommunen, får (åtminstone delvis) sin lön betalad av skattebetalarna (via det kommunala partistödet)
Kristina Nilsson, riksdagsledamot, får sin lön betalad av skattebetalarna
Anna-Belle Strömberg (tror vi), ordförande Omsorgsnämnden, får sin lön betalad av skattebetalarna
Mattias Öberg, politisk resurs, får sin lön betalad av skattebetalarna Per Nylén, kommunalråd, får sin lön betalad av skattebetalarna
Susanne Sturk, ordförande Humanistiska nämnden, får sin lön betalad av skattebetalarna
Naturligtvis betalas frukostpåsarna också av dig som skattebetalare.
Det är nämligen så att de kommunala partiorganisationerna har inkomster på framförallt två sätt. Dels genom sina medlemsavgifter, dels genom det kommunala partistödet. Sossarna har 1200 medlemmar i Örnsköldsvik, ungefär, och medlemsavgiften är 240 kr/år. Det blir 288000 kr, vilket man inte kommer långt med när ett kontor med administrativ personal skall finansieras. Partistödet är däremot oberoende av medlemsantalet och betalas ut per mandat i fullmäktige utöver ett grundstöd. Per mandat erhålles ca 36 000 kr och grundstödet är knappt 17 000 kr. Sossarna i Örnsköldsvik, med 28 mandat i fullmäktige, erhåller därför av skattebetalarna ungefär 1 025 000 kr årligen. En del av den miljonen lägger man alltså på frukostpåsar åt gymnasieeleverna på de två kommunala gymnasierna i Örnsköldsvik. Ja, alltså bara på de kommunala gymnasierna. Per Nyléns tidigare arbetsplats Mikael Eliasskolan var inte så viktig. Vi gissar att propagandautfallet bedöms som lågt där: eleverna kommer i högre utsträckning från borgerliga hem och elevantalet är lågt.
På Facebook skriver socialdemokraterna:
”Ett gäng morgonpigga sossar delade idag ut 300 frukostpåsar till våra gymnasieelever på Nola- och Parkskolan (och några få som blev över på resecentrum). Bra jobbat!”
Det är inte utan att man undrar vad dessa politiker menar med ”våra gymnasieelever”? Vadå ”våra”?
Vi kommer i ett senare avsnitt av sossesåpan se att den tidigare läraren, numera kommunalrådet Per Nylén, inte är oerfaren när det gäller att ta socialdemokratin till ungdomen i skolan.
Emil Nordfjell får tre påsar? Kanske socialdemokratisk fördelningspolitik, då han utöver att vara elev på Nolaskolan, är ordförande för SSU i Örnsköldsvik.
SEKAB – storyn som inte tog slut
Onsdagen den 27:e augusti 2014 sändes Uppdrag Gransknings program om SEKAB. Det blev kulmen på den etanolgalenskap som slagit klorna i de gravt affärsobegåvade socialdemokraterna i kommunen. Elvy Söderström fick sedermera gå från posten som kommunalråd. Men hon blev kvar i det mäktiga verkställande utskottet i socialdemokraternas riksorganisation.
Här kunde denna story tagit slut. Men det gör den inte. Den lever i allra högsta grad. Och den kommer att belasta socialdemokratin en vända till. Det lovar vi.
Låt oss därför, utan vidare dröjsmål, presentera enkla fakta i målet:
1. NEKAB (ägt av Övik, Skellefteå och Umeå kommuner via deras respektive energibolag) har skrivit ned sitt ägande av 70% i SEKAB med hissnande 252 Mkr till noll för räkenskapsåret 2016. Denna enorma nedskrivning har inte uppmärksammats i medierna.
2. SEKAB gick med 14 Mkr i förlust på en omsättning om ca 600 Mkr år 2016.
Skellefteå kraft, som äger 48% av NEKAB, skriver i sin årsredovisning att SEKAB:s ”intjänandeförmåga förväntas minska”. Det skriver man alltså i en situation när SEKAB redan går med förlust. En av SEKAB:s största ägare skriver alltså rakt ut att det inte finns någon affärsmässig grund för SEKAB att stå på.
3. SEKAB:s årsredovisning var klar i februari 2017. Ändå upprättades inte NEKAB:s årsredovisning förrän i juni. Varför då? Förmodligen för att skjuta den förbi det datum i april, när Öviks kommun fastställer och godkänner (i fullmäktige) kommunkoncernens årsredovisning. Detta för att undvika besvärligheter i offentligheten. Lekmannarevisorn i NEKAB (den politiskt tillsatta – heter Philip Cohen och verkar i Skellefteå) kritiserar i sin granskningsrapport just denna senfärdighet. Hans formulerar sig som att ovan faktum är ”särskilt besvärande”, vilket måste betraktas som en skarp formulering i ett revisionssammanhang.
4. NEKAB:s enda egentliga tillgång (utöver alla skattebetalare som ytterst äger företaget…) är SEKAB och den tillgången har man skrivit ned till noll kr.
Samtidigt går SEKAB med förlust. De tre kommunerna har lån till SEKAB på ca 400 Mkr. Ovanpå det är man borgenärer för ytterligare lån i kreditinstitut om 540 Mkr. Den samlade belåningen i NEKAB är 940 Mkr. Örnsköldsviks kommun har alltså 138 Mkr utlånade till ett bolag det saknas affärsmässig grund att driva vidare. Man har ovanpå det en andel om ca 260 Mkr i borgen för samma bolags lån i kreditinstitut. Om NEKAB/SEKAB läggs ned, så kommer kommunen göra en kreditförlust på 138 Mkr, samt höja sin långfristiga låneskuld med 260 Mkr.
5. Hur får man balansräkningen att gå ihop NEKAB när den enda ”verkliga”
tillgången är nedskriven till noll och man har externa skulder på 540 Mkr? Jo, man bokför en ”goodwill” som tillgång med ett värde på 610 Mkr. Det här betyder att hade inte en outsinlig skattefinansierad kista funnits att ösa ur, så skulle NEKAB gått omkull.
6. De övriga 30% i SEKAB ägs av Per Carstedts Ecodevelopment. I Ecodevelopments årsredovisning för 2016, som nyligen blivit tillgänglig från Bolagsverket, så framgår att den tanzaniska staten har expropierat de dryga 20000 hektar mark som Carstedt fått långtidsleasa på 99 år. Bolagets enda tillång upphörde i ett slag att existera. Hur får man då ihop balansräkningen? Jo, man bokför en fordran på den tanzaniska staten. En fordran som eventuellt kan uppkomma i en rättslig process. En helt fantastiskt kreativ bokföring, som revisorn från E&Y inte ville befatta sig med. Därför säger dennes revisionsberättelse att ”inga uttalanden görs”. Revisorn varken tillstyrker eller avstyrker att årsstämman godkänner årsredovisningen och man uttalar sig inte om årsredovisningen. Däremot rekommenderar man stämman att bevilja styrelse och VD ansvarsfrihet.
7. Ovan betyder att A) det saknas affärsmässig grund att driva SEKAB, B) SEKAB:s majoritetsägare NEKAB är bankrutt, samt C) SEKAB:s minoritetsägare (carstedtsbolaget) Ecodevelopment är bankrutt.
Sossesåpan™ Avsnitt 4 – Frida
Olsson; när pappa hjälper till
ÖA 22/2 2014:
”Socialdemokraterna i Örnsköldsvik presenterar 40 helt nya namn på sin lista som totalt ligger på 110 personer.”
Ett av dessa 40 namn var Frida Olsson, Godmersta, med plats 22 på Örnsköldsviks Norra valsedel. Det räckte inte ända fram för Frida Olsson. Hon blev ersättare i fullmäktige.
Vid tiden för valet 2014 var Frida Olsson 24 år gammal. D.v.s. alldeles för ung för att genom eget hårt arbete armbågat sig fram till en position i partiet, där hon kunde komma ifråga för en mer framskjuten plats på valsedeln i kommunalvalet.
Men partiet behövde nya namn och på något sätt måste dessa namnen skakas fram. Därför infinner sig frågan: hur har sosseslumpen verkat till Frida Olssons fördel? Vem är, eller kan eventuellt vara, hennes välgörare och grå eminens?
Fridas far heter Tomas. Som genom ett märkligt sammanträffande, sosseslumpen(!), så är han styrelseledamot i regionstyrelsen för Byggnads Mittnorrland. Den uppmärksamme läsaren drar sig nu till minnes att i Sossesåpan™ avsnitt 3, så konstaterades att Jim Sundelin är ordförande i den regionstyrelsen, likaväl som ledamot i förbundsstyrelsen för Byggnads och varandes socialdemokratisk kommunpolitiker. Ungdomen i Jim Sundelins närhet har en otrolig förmåga att leta sig in i fullmäktige. Både hans egen dotter Emma och fackkompisens dotter Frida.
Vad vilja socialisterna? – få betalt
”Vad vilja socialisterna?” är ett citat från den socialistiska pionjären August Palm.
Han yttrade orden under sitt första offentliga tal i Malmö år 1881. Idag, 137 år senare, synes Malmö gå en grym framtid tillmötes när de offentliga finanserna havererar under ett socialistiskt vanstyre och en ohämmad invandring.
Vad vill då socialisterna idag? Det enda vi kommer på är detta: få betalt.
Här kommer därför lite pedagogisk information om vad ledande sossar i
Örnsköldsvik har för taxerad inkomst av tjänst. Oavsett om tjänsten betalas av kommunen, annan del av offentlig sektor, av privat arbetsgivare eller genom företagande. Poängen är att dessa människor är, utan undantag, höginkomsttagare. Sådana höginkomsttagare som sjunger ”Internationalen”. Eller är fanbärare på 1:a maj. Uppbär fackliga förtroendeuppdrag i flera fall och då förstås inte i tjänstemannafack, utan i arbetarfack. Men med en rejäl inkomst.
Sålunda, skåden gåsleversocialisterna, 137 år efter mäster Palms första tal!
(Samtliga siffror avser taxerad inkomst 2015) Glenn Nordlund, kommunalråd, 834 300 kr Per Nylén, kommunalråd, 651 900 kr
Birgith Olsson Johansson, ordförande bildningsnämnden, 582 800 kr Anna-Belle Strömberg, ordförande omsorgsnämnden, 534 900 kr Susanne Sturk, ordförande humanistiska nämnden, 495 500 kr Anna Sundberg, ordföran kultur- och fritidsnämnden, 540 800 kr
Jan-Olov Häggström, 1:e vice ordförande kommunfullmäktige, 404 900 kr Elvy Söderström, 1:e vice ordförande kommunfullmäktige, 611 600 kr Åke Forsberg, vice ordförande kommunfullmäktiges revisorer, 442 200 kr Leif Lindholm, ordförande samhällsbyggnadsnämnden, 490 700 kr
Annika Westin, överförmyndare, 407 500 kr
Jim Sundelin, styrelseordförande MIVA, 654 100 kr
Olle Häggström, styrelseordförande Örnsködsviks Airport, 517 500 kr Eva-Britt Persson, styrelseordförande Hamn och logistik, 605 100 kr
Tom Sundelin, styrelseledamot Övik Energi och fullmäktigeledamot, 692 600 kr
